Kategorier
diskussion & debatt

Separatism och matriarkatär botemedlet mot en blödande mansvärld

Varning, random ramblings och lösa tankar.
Det är ju egentligen både skrämmande och sorgligt att mäns våld, sexism och monopol på makt har skapat den verklighet vi lever i. Jag har liksom två söner jag ska fostra in i den här världen och jag vet ju att även om jag gör ett bra jobb så är det förmodligen kört ändå. Hur ska de kunna värja sig? Hur ska jag kunna ge dem verktyg att stå emot? Deras små oskyldiga fina själar kommer våldtas av manssamhället.
Jag vet inte vad problemet är ärligt talat. Vad är det för fel på männen? Är det biologi eller är det mansrollen och kan vi ens separera dem om vi skulle vilja? När vi pysslat med en sak länge nog så blir det liksom en del av vårt dna, vårt kollektiva minne, vår biologi. Hur slåss vi mot det? Det har ju sett ut så här i tusentals år. Hur började det? Hur såg det ut innan? Hur kommer det sig att kvinnan är förtryckt överallt?
Jag har gett upp hoppet. Jag har faktiskt det. Jag tror inte vi kommer nå jämställdhet nånsin, iallafall inte de närmaste tusen åren och det berömda manshatet är ju fan den enda rimliga reaktionen på detta.
Jag tror inte på kampen för jämställdhet men jag tror på kampen för kvinnors rätt och kvinnors skydd och kvinnor helt enkelt.
Och räddningen för att inte bli helt tokiga är kanske att landa i att det är skit och istället upprätta oaser och fredade zoner istället? Kanske små matriarkat överallt. Små kvinnokollektiv och kvinnogemenskap. Gruppera oss. Hålla ihop. Stötta. Utbilda varandra. SEPARATISM. 
Och framförallt att utbilda varandra och upplysa om den riktiga fienden, inte luras att peka ut varandra som ”lika illa”. Blir fasiken galen när folk menar att kvinnor också kan vara lika hemska som män för det är inte alls sant. Vi kanske snackar skit och hugger varandra i ryggen emellanåt. Men män mördar våldtar krigar misshandlar. Varandra. Oss. Våra barn.
Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om detta. Om vad män gör mot oss. Vad vi låter dem göra mot oss. Vad vi låter oss luras att tro och tänka. Kanske en hel bok? Jag borde nog skriva den där boken, jag har så många ord inom mig. Den blir antagligen inte skitbra, men den blir arg. Det kanske räcker? Jag vet inte. Jag vet inte alls. Jag bara famlar i detta svarta hål som är patriarkatet.

Jag och Kuk-tavlan som den kallas härhemma. Oskars mormor eller moster eller nåt målade den och när Oskar var liten så plitade han dit KUK med fem centimeter stora bokstäver mitt på det ljusa partiet. Det står fortfarande kvar.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Separatism och matriarkatär botemedlet mot en blödande mansvärld”

Hade gärna köpt och läst en bok skriven av dig, LD. Du har ett fantastiskt sätt att skriva på! Man blir liksom fast direkt och vill bara läsa mer och mer. Även när du skriver långa inlägg vill man bara att du ska fortsätta skriva ett lika långt igen och igen och igen osv.
Ditt språk är både målande och lättförståeligt. Kör på bara!

Jag finner viss tröst i Mosuo-folket som länge levt i matriarkat (om man inte menar att ett matriarkat måste vara ett omvänt patriarkat för det är de ju inte). Tyvärr håller de dock på att förstöras av väst-världen. Men att de ändå funnits så länge och att både män och kvinnor verkar vara lyckliga i det systemet känns ändå bra. Antagligen levde folk på liknande sätt (jämställdhetsmässigt, de är ju bönder) under jägar- och samlartiden. Sen blev vi bönder och började dela upp mark och då blev det viktigt att kontrollera kvinnor för att mannens egna barn skulle ärva marken. Mannen blev chef över familjen p g a att han bäst kunde försvara den. Varför Mosuo inte drabbades av detta vet jag dock inte. Jag vet att det inte går att säga säkert att patriarkatet uppkom p g a detta men det är en teori jag tror på.

Jag kan förstå frustrationen men vi har ännu inte firat 100 år av kvinnlig rösträtt och många andra förändringar av kvinnors möjligheter är ännu yngre. Historiskt sett har det skett enorma förändringar av samhället under 1900-talet och framåt. Det är ingen perfekt värld vi lever i men enorma positiva förändringar har skett bara under min livstid och under mammas och mormors också.
Benägenheten att använda våld finns i oss, i våra gener men trots det så är vi mindre våldsamma än vi egentligen är programmerade att vara så sannolikt använder vi vår intelligens för att stoppa en del av detta och vi har sannolikt kapacitet att göra ytterligare åt detta men inte eliminera detta. Jag tror aldrig vi kommer ha ett helt jämställt samhälle men jag tror att vi kan göra väldigt mycket mer men kanske inte just nu. Däremot är jag positiv till ytterligare förändringsarbete. Den förändrade mansrollen bara de sista 30-40 åren här i Sverige är ett bra exempel på vår förändringsbenägenhet.

Förra veckan fick min sjuåring sitt huvud dunkat i en vägg av en i klassen pga varit ’irriterande’ (tydligen rört sig på ett sätt som inte föll i smak, inte på något vis rört vid, retat eller aktivt stört personen som reagerade).
För alla inblandade var liksom det att vara ’irriterande’ likvärdigt med att dunka någons huvud i väggen, och en förklaring och ursäkt för reaktionen – det var så pedagogen som ringde till mig förklarade det (mitt barn behövde nämligen läkarvård). Pedagogen upprepade också flera gånger att dunkaren blivit ’väldigt ledsen’ efter att ha förstått att det inte är så bra att dunka någons huvud i väggen.
Det var jag som fick förklara att om någon är irriterande så är det.. irriterande..? Det är inte livsfarligt att någon är irriterande, man kan gå därifrån, man kan säga till personen ifråga och man har ett val i hur man ska reagera. Att dunka någons huvud i väggen är inte ’irriterande’, det är (livs-)farligt, det ger inga val till den som utsätts att gå därifrån, att be en vuxen om hjälp eller på annat sätt ta sig ur situationen. En person blev utsatt för något som inte behagade, som var ’irriterande’, den andra blev utsatt för våld – detta fick jag förklara för mitt barn och för de vuxna som hanterat situationen. (Vem som gråter störst tårar efteråt är liksom inte relevant.)
Gissa vilken av sjuåringarna som har snopp och vilken som har snippa?
Sju år och lektion 1A i kvinnomisshandel avklarad: det var ju hennes fel, hon var ju faktiskt irriterande det behöver man ju inte vara – och han blev faktiskt jätteledsen när han förstod att hon fick ont när han dunkade henne i väggen, ’det var inte meeeningen’ (alternativt: han blev ledsen i ögat när han förstod att han riskerade att bli tillsagd för att han dunkade henne i väggen, kanske var det en tröst för honom att hon fick veta att hon nog förtjänade behandlingen eftersom hon ju varit ’irriterande’ – hoppas..)
Ibland tänker jag att det kanske går framåt, men så väller skiten fram igen och igen.. Ny generation, samma skit.
LD, hoppfullt på ett lite deprimerande sätt att tänka ’kvinnokamp’ i stället för ’jämställdhet’ – tack för perspektivet.

Ibland tänker jag att en borde starta ett nytt samhälle. En by eller liten stad bara för kvinnor och dess barn. Ett samhälle som till början kan bestå av bara några, kanske 50 kvinnor och barn, och sedan expandera. Ett ställe där vi kan leva ifred. Där vi kan ha nolltollerans mot sexism, mobbning och trakaserier. Där vi får en chans att lära pojkarna hur man ska behandla andra människor. Vägrar de respektera kvinnor (trots försök från vår sidor) får vi slänga ut dem ur byn och de får bo i övriga samhället. Övergrepp och trakaserier ska vi ha nolltollerans mot. Pojkarn som föds i byn kan dock få stanna när de blir vuxna om de följer de regler som gäller. Männen ska dock ALDRIG få bestämma reglerna. Vill de det får de flytta ut ur samhället. Ett kvinnoråd bör bestäma regler och vilka som får bo i byn. Jag skulle verkligen villja starta och leva i en sådan by. Vad tycker ni?

Alltså, ni måste kolla avsnitt 11 säsong 1 av Z nation.
Z Nation – 3 år Post-Zapoka, ett gäng som ska transportera snubbe med immunt blod från New York till LA och på vägen kör förbi en mängd olika Post-Zapoka communities, bland annat ett kvinnoseperatistiskt camp. Sisters of Mercy heter dom.
Kanske lite väl rough, men grundideen är SÅ underbar!

Jaa, skriv en bok!! Det kanske inte kan bli 100% jämställt inom den närmsta tiden men det kan ju åtminstone bli mycket bättre än nu. Tyvärr måste vi ju jobba med små steg i taget även om man bara vill ruska om hela världen och få den att fungera på ett bra sätt för alla! Heja dig, bara skriiiiv den dära boken vetja 🙂

Lite fakta: Män har kontrollerat och styrt kvinnor så långt tillbaka vi kan undersöka och det är många tusen år. Den ädle vilden har aldrig funnits. Män var otroligt mycket våldsammare bara några hundra år tillbaka. Det är först de senaste 150 åren ungefär som det blivit en markant skillnad. Det går framåt. Jag känner mig hoppfull. Skillnaden mellan mäns och kvinnors hjärnor ligger främst i aggressiviteten. Män är biologiskt våldsammare. Men det går att påverka socialt, annars skulle det inte vara så mycket bättre i världen nu vilket främst beror på att män har förändrats även om biologin inte har det.

Ja… är män biologiskt våldtäktsmän/mördare/misshandlare/pedofiler…då drar jag och dottern. Då flyttar jag till en kvinno-ö någonstans där vi kan leva harmoniskt utan att vara konstant rädda.

Harmoniskt tills dess att någon blir tillräckligt förbannad på någon annan för att göra mer än bara använda sina ord till vapen. Seriöst, titta på resten av djurriket som vi alla är sprungna ur, våld verkar inte vara något som är reserverat för ett visst kön. Finns många exempel där honorna är mer benägna att ta till våld än vad hanarna, så att påstå att mäns våld skulle vara starkare relaterat till vår biologi än något annat, det skulle jag säga är ett ganska farligt påstående. Hur? På samma sätt som det har visat sig vara farligt att påstå att vissa grupper är som dom är pga. av någon väldigt specifik faktor, och använda det som argument för att sagda grupp ska utplånas från jordens yta. Exempel finns överallt.

För kvinnor mördar/våldtar/misshandlar ju inte alls….Genom historien till nu har det funnits kvinnor som begått dessa hemska saker, precis som män. Att ni inte kan se män än annat än våldtäktsmän osv, visar mer på den brist på empati som ni besitter. Hur man kan minimera män till våldsamma robot utan något igenkännande till de faktumet att dessa män är människor med deras egna identiteter, egna liv och tillgivenhet till personer i deras liv. Ärligt talat är jag trött på att se denna ”rose tonade” syn på kvinnor. Som om kvinnor inte begår dessa inhumana brott. Bara titta på våld i hemmet. Män är de primära offren av detta! (Tillägning:vilken hjälp finns det för dem? Kvinnojouren? Knappast.)

Ja det händer att kvinnor våldtar mördar och misshandlar men nu är det så att NITTIOÅTTA PROCENT av alla sexuella brott utförs av MÄN. Nittioåtta (98) procent. Samt 89% av allt våld.
Att män är de primära offrena av våld i hemmet är ju en sanning med modifikation. Ja visst är de det om man räknar in örfilar och knuffar. Men ska vi kolla på det allvarliga våldet så är det återigen kvinnor som utsätts och män som slår. Det våld kvinnor utövar är fundamentalt olika det våld som män utövar. Våldets konsekvenser är inte i närheten av konsekvenserna som det manliga våldet för med sig. Mäns våld har ofta allvarliga konsekvenser. Kvinnors våld har det sällan. De som hamnar på sjukhusen efter att ha blivit slagna av sina partners är inte män, det är kvinnor. Det är också kvinnor som mördas av sina män, inte tvärtom.
Vet du vad jag är trött på? Blinda jävlar som du som tror att män och kvinnor är likvärdiga när det kommer till detta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *