Kategorier
diskussion & debatt

Detär skillnad på män och kvinnor

Underbara Clara skriver ett intressant inlägg om träning och viktnedgång. ”Det snällaste vi kvinnor kan göra är att lämna varandra ifred” och jag håller med henne! Med nästan allt. Fast inte helt.
skarmavbild-2017-01-07-kl-10-14-42
Vet inte om ni minns debaklet kring Clara för kanske två år sedan när hon postade sin viktkurva på instagram? Kritiken blev, med rätta, massiv. Ja ni vet ju vad jag tycker om viktkurvor och offentlig bantning, speciellt när kända kvinnor gör det. Men jag struntade i att kritisera Clara den gången för hon fick, som alltid, inte bara kritik utan också en massa elakt osaklig skit kastad på sig också och det tänkte jag inte lägga börda på. Jag blev väldigt illa berörd av hånen hon fick av mina medfeminister. Det var som att folk glömde bort att hon som kvinna redan är tillräckligt utsatt och att dubbelbestraffning inte alls rimmar väl med feminismen vi också försöker förmedla.
Det går liksom att prata om problemet med offentligt bantande, viktkurvor och liknande utan att kasta varandra åt vargarna. Jag skrev iallafall då att ”Jag vill vara den där frizonen där kvinnor kan känna sig fria, där kvinnor kan slippa tänka på allt de borde ändra hos sig själva.  Jag förstår behovet och önskan att vilja skriva om sitt liv utan att känna sig censurerad, men å andra sidan är det ju mycket jag inte skriver om ur mitt liv och om jag kan göra nåt så enkelt och litet men som får andra att må bra (eller snarare avstå från nåt som får många att må dåligt) så känns det ändå som en bra deal.”
Jag och Clara kom överens om att vi inte var överens och så var det med det. Jag kommer alltid att backa henne även om vi är oense.
clara-o-natashja
Nu skriver Clara iallafall ett inlägg om detta som hände, som jag tycker  är tankeväckande. GW Persson har nämligen gått ut och sagt att han behöver gå ner i vikt och nu undrar Clara var alla arga röster befinner sig.

I sin senaste Expressenkrönika berättade Leif GW Persson att han planerar att tappa 50 kilo den här våren. Så nu inväntar jag att de som blev förbannade på mig också blir förbannade på honom. Låter Leffe smaka på samma medicin som jag fick: Bojkottar hans böcker. Skriver arga mail, startar diskussionstrådar, driver med honom för att han bryr sig så mycket om vikten att han väljer att banta. Hoppar på honom på sina egna instagramkonton och sedan blockerar honom när han försöker bemöta kritiken sakligt och förklara sig. Jag ser verkligen fram emot detta!
Men hittills har jag inte hört ett pip från någon av de som kritiserade mig så argt. Ingen har ens nämnt detta. För män får göra vad fan de vill med sina kroppar. Han har fått vara tjock ifred från kritik. Och kommer få gå ner i vikt ifred från kritik. Det är ingen som tycker att GW spridit osunda ideal som fet. Han har inte ”normaliserat fetma” som det så ofta heter när man pratar om feta kvinnor som inte skäms för sig. Väljer han att banta i offentligheten är det heller ingen som tycker att GW vikthetsar. Trots att han är en av Sveriges mest folkkära personer flyger hans viktresa under radarn.

Kan det vara så att män får banta offentligt utan att anklagas för att vara dåliga förebilder? Utan att anklagas för att bidra till hälsohets?
Ja det kan de.
Och det beror nog på flera orsaker. Dels som Clara är inne på: män får vara tjocka, smala, banta eller äta som grisar utan att nån bryr sig. För så är det ju. Även om tjocka män också får skit och spott och spe så får de aldrig det i samma utsträckning som tjocka kvinnor. GW och andra tjocka kan sitta i TV utan att anklagas för att glorifiera fetma. Det kan inte kvinnor. Inte om de inte gör narr av sig själva eller låter bli att be om ursäkt. Som Clara skriver: ”kvinnors kroppar är politiska”.
Men jag tror att det finns en annan avgörande skillnad att det är just kvinnor som får kritik (iallafall från mig) när de bantar offentligt. Jag kommer till det strax.
Jag har personligen inget intresse av att skriva om GW eller andra män som bantar för deras mottagare är inte densamme som när kvinnor gör det. Hans bantning berör mig inte. Den påverkar inte mig eller min dotter eller andra kvinnor på samma sätt som Clara eller jag eller nån annan kvinna gör.
Som jag redan skriver så får män också vara otränade och tjocka ifred. Detta är en väsentlig och avgörande detalj. Män hetsas inte på samma sätt att banta och träna. Samhället är inte uppbyggt på mäns självhat i samma utsträckning som det värnar om kvinnors självhat och kropps- och viktångest. Ja jag är med på att det finns normer som kräver vältränade snygga män men dessa normer är inte i närheten lika stora och krävande som normerna som vi kvinnor lever under.
Hur många män känner ni som om och om igen bantar, tänker på kosten, behöver gå ner fem kilo, tänker på vikten, ska komma igång nu, behöver en rivstart, ska detoxa? (Och om de gör det, hur ofta gör de detta offentligt komplett med viktkurvor, måndagsvägningar, före- och efterbilder och veckans menyer inklusive hashtaggar?)
När jag skriver att var femte sjuåring vill gå ner i vikt och att majoriteten av högstadieeleverna bantar så menar jag inte pojkar. Jag menar uteslutande flickor för det ÄR flickor det gäller. Flickor bantar. Flickor tycker att de är tjocka. Flickor mår dåligt i sina kroppar. Flickor. Vi. Våra döttrar. Alltså har en bantande kvinnlig kändis (eller bantande kvinnor generellt) som visar upp sin bantning för beskådan också en annan mottagare och då ett annat ansvar än vad en manlig förebild har. Tyvärr. Orättvist. Men så är det.
Det innebär inte såklart att det är rimligt att kvinnor som bantar ska få skopor med skit kastade på sig, ska hånas eller bemötas illa. Men det innebär att kritiken faktiskt har belägg och en viktig poäng.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Detär skillnad på män och kvinnor”

Håller verkligen med dig. Jag tycker det bästa för att ”lämna kvinnor ifred” är att inte prata om vikt på det viset i termer att en måste gå ner x antal kilo etc. överhuvudtaget från första början.

Tack! Jag avstod från att kommentera över huvud taget hos Clara för jag vill inte spä på elakheterna som säkerligen kastas mot henne. Men det är så enormt problematiskt att ta det ur sin kontext. Man måste se den kvinnliga bantningen som en del i ett patriarkalt och tjockhatande samhälle, och då är det skadligt att sprida ännu mer vikthets än vi redan drabbas av.

Min kille är tjock och han är en som hela sitt liv försökt gå ner i vikt på olika sätt. Det är knepigt för honom som 45-årig man att förlika sig med att han faktiskt har ett ätstört beteende och tankesätt – det är det ju bara tjejer som har liksom.
Med detta sagt så håller jag med dig, manskroppen är inte på långt när lika laddad som kvinnokroppen. Plura till exempel, han kan gå med stormagen framme och laga mat och bara vara en skön gubbe. Anna Book i sin tur hånas för att vara så enormt fet att det är synd om hästarna hon rider på…

Ungefär vad jag tänkte när jag läste Claras text, men jag vill inte försöka säga det för jag vill inte riskera att kasta skit om jag inte lyckades uttrycka mig rätt, så jag lät bli. Men jag tycker du säger det bra. Jag blir personligen inte negativ triggad av träningsbilder som inte handlar om viktnedgång (tror jag), men så fort det snackas om bantning så drar det igång. Präglad från tidig ålder att tycka att kroppen är fel nästan oavsett hur den har sett ut =(

De som skäller på kvinnors bantning och viktkurvor är andra kvinnor.
Samma kvinnor skiter i mäns kroppar och bantning, därför skrivs det inget om det.
Jag tycker för övrigt du borde raka av ditt hår, du sätter en standard som ingen tjej/kvinna kan leva upp till.
Är det inte patriarkatet som bestämt att kvinnor ska ha långt tjock hår på huvudet, men inget på kroppen?

Varför denna hets att försöka normalisera fetma?? Fetma är ett världshälsoproblem, du, jag & alla måste motverka detta.. fetma är ett sjukdomstillstånd, det går att lösa.:

Så otroligt bra skrivet!! Jag har inte haft tillfälle riktigt att berätta hur mycket du betyder för mig när det gäller kroppsacceptans. De senaste två-tre åren så har jag gått upp i vikt, mycket pga operationer som gjort mig sängliggande i flera veckor och psykisk ohälsa. Jag skämdes ihjäl i över ett år av min viktökning, ville gömma mig i stora kläder, funderade på att spy upp maten efteråt, eller bara strunta i att äta några veckor i månaden. Mådde så fruktansvärt dåligt. Och med redan suicida tankar så hjälpte inte direkt ångest kring min vikt och kropp. Sedan så hittade jag tillbaka till din blogg efter några års frånvaro, och sakta men säkert började jag bygga upp ett slags självförtroende igen. Det är inte helt återskapat, jag har fortfarande dagar och stunder då ångesten kring min kropp gör sig påmind, men då tänker jag på sådana som dig, Lady Dahmer, som vågar stå upp för sig själva och ”såhär ser jag ut, deal with it”. Det har hjälpt mig mycket! Så jag ville bara säga TACK, tack så mycket för att du för kampen kring detta! Det faktum att jag inte behöver hata min kropp är revolutionerande bara det.

Är 51 år och slutat väga mig nu. Tack vare dig och Stina Wollter. Hur sjukt är inte det? Bantat hela mitt liv. Men inte längre. Äter allt jag vill men lite mindre och sedan tonåren inget socker. Att inte äta socker dvs godis kakor fika mm är i sig provocerande men det kan jag ta eftersom det varit så i över 30 år. Mår så bra nu. Kram

Kvinnor hetsas ju att leva upp till alla möjliga ideal, men smalhetsidealet känns som ett av det värsta, framför allt för att det så lätt leder en in i anorexi/bulimi men även vanlig hederlig bantning är så destruktivt: hunger, depp, trötthet oftast helt i onödan då man extremt sällan uppnår varaktig viktnedgång. Ändå är det så lockande: bli smal, bli lycklig… Skulle verkligen önska att folk kunde sluta blogga om viktnedgång. En så liten uppoffring? Du har helt rätt ang detta lady d!

Jag håller med dig i det du skriver, men tänker också så här:
Kan det vara så att just Leif GV:s hälsa är så pass risig att många tänker att det faktiskt är positivt att han lägger om sin livsstil? Det flesta som sett honom på tv ser ju (och hör på hans andning) att han inte mår bra.
Jag ränker på min kompis x som har ungefär samma hälsostatus som GW. Jag tror inte att en livsstilsförändring hos henne skulle ses annorlunda för att hon är kvinna. I båda fallen handlar det om ren hälsa.
Det brinner väl lite mer i knutarna för dessa två än hos den som anser att magen putar en centimeter.
Detta kanske låter flummigt, men….

Tänkte precis samma. Att jag tror inte att det bara är för att han är man som jag inte berörs av hans viktnedgång utan också hans ålder och hälsostatus. Kanske framförallt det i det här fallet som gör att jag inte alls tycker att Claras viktkurva är jämförbar med Leif GWs utlägg.

Jag tänker att en faktor utöver könen som skiljer Clara och GW åt är att GW är tjock och Clara inte var det när hon bantade. Folk tenderar ju inte att ha något emot att tjocka går ner i vikt även om det är en kvinna (som du ju vet).

Måste hålla med här. Jag mår inte dåligt när jag ser en gravt överviktig person banta. Tänker snarare ”vad bra/lycka till” eller nått. Men när jag ser tjejer som redan är smala eller bara har några extrakilon så blir jag provocerad. Påmind om att jag inte duger som jag är.
Nu blir jag inte så provocerad som jag skriver dock, bantar själv men jag motiveras INTE av att se redan normalstora tjejer banta. Jag behöver se en bra övervikt för inspireras, annars får det motsatt effekt.
Dock blir jag inte motiverad av nedvärderande program som Biggest Looser eller nedvärderande personer som Katrin Z (oavsett hur mycket hon vägde från början och att det är LCHF hon förespråkar).
Jag har märkt att allt fler inom LCHF-rörelsen börjar prata mer om välmående i första hand och vikt i andra hand. Det här gör mycket. Att gå ner i vikt (hälsosamt) tar tid och är därför inte alltid ett bra sätt att motivera sig på (om inte alla minus upplevs positivt). Men när man märker av andra hälsofördelar med att äta på ett visst sätt (LCHF) så får jag en styrka som aldrig förr. Att må bra, det vill jag ju. Först då kan jag ju kroppen också må bra tillslut.

Håller med dig i det du skriver rakt av.
Som pojknamn tänker jag också på om vi vet vad män och pojkar tycker om sin vikt. Kan det vara så att den struktur de lever i /norm de lever efter; att ex inte visa känslor styr dem? Kan tänka mig att många av dem mår otroligt dåligt, men då de inte ska bry sig får tuffa på.
Vi lever alla under patrikariatet 😞

Men vilka är det som blir upprörda när en kvinna bantar? Har aldrig sett en man bli upprörd över det.
Har heller aldrig sett en man bli upprörd över om en man bantar.
Den gemensamma nämnaren är alltså att det är kvinnor som upprörs av när kvinnor bantar. Och nu uppmanas man även bli upprörd när män bantar? Bara för att… någon måste ju bli upprörd för det också. Eller?
Kanske ska kvinnor helt enkelt lära sig att inte bry sig så mycket om vad andra (kvinnor) gör?

Många killar lever ju dock under en press att gymma och bli stora. Proteinshakes, #chestday, gymselfie, deffa. Minns inte hur många men en rätt stor del av unga killar _är_ missnöjda med sina kroppar även om just fetman inte är kärnan där. Borde motsvarande diskussion finnas kring killar och träning/bodybuilding?

MD: Det förs redan såna diskussioner, och de är också viktiga. Det går ju att starta flera såna diskussioner också om man så vill. Get to work to make it work. Hela kroppsbyggar-kroppsnedbrytarindustrin borde dö. Den har väl aldrig fixat ett enda världsproblem, förresten? Jag kan ju tillbringa 8 timmar om dagen på gymmet – NOBODY CARES.
Och nej herregud till dig här ovanför, män diggar ju när kvinnor bantar. Då är allt som det ska i patriarkatet.

Leif GW är ju runt 60 bast eller mer och tillhör gruppen som viktpendlat med övertag för fetma och nu dras med hjärt- och kärlproblem. Läste nån artikel där han sa att han äter runt 100 olika tabletter per dag mot alla sina hjärtkrämpor. Så klart han vill gå ned i vikt och gärna permanent får man anta, för så kul är det väl inte att äta en massa mediciner och flåsa som han gör bara av att prata, DÅ har man även extremt dålig kondis.
Där jag bor i Västerbotten erbjuds alla fyrtioplussare hälsokontroll med b.la midjemätande och motionsscreening, just för att det visat sig att ohälsa relaterat till fetma och stillasittande gör folk över 60 år minskat drastiskt sedan kontrollerna infördes. Själv har jag lite svårt att se att viljan att äta obehindrat och slippa röra på sig ska få ta över mitt liv så pass mycket i framtiden att jag hamnar i Leifs sits, men det är ju varje individs fria val.
Själv tycker jag att bantning traditionellt ses som kvinnligt, medan träning ses som manligt OCH idag kvinnligt. Likaså är det accepterat med fetmaoperationer bland båda könen. .Men det ses nog generellt som lite ”fjolligt” av en man att banta, köra några dieter, peta i sig salladsblad osv, även om LCHF blivit relativt vanligt bland män numera.

Clara är söt och ser pigg ut och har hälsosamt rosiga kinder. GWP flämtar när han andas och man hoppas att personen bredvid kan HLR. Mörka, hängande påsar under ett par trötta ögon osv.
Alltså, om vi nu helt tänker bort könen så kommer det i vilket fall vara mer provocerande när Clara bantar offentligt.
Säger inte att könen saknar relevans i hur de blir bemötta, men även om båda hade varit av samma kön hade de blivit olika bemötta i denna situation.

Håller helt med dig. I det ena fallet handlar det om att överleva.
Min kompis x med ungefär samma hälsostatus som LGW- jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kan ändra sitt sätt att leva. När blodtryck är högt, diabetes två har infunnit sig, när kroppen samlar vatten och när pulsen blir skyhög av att bara gå uppför en trappa- då handlar det om livet.

har du källor till all din kunskap? Du minns precis var du lärt dig det du kan? Det gör inte jag. Du får helt enkelt lita på att jag vet vad jag snackar om och att jag inte hittar på. Eller så litar du inte på det. Eller så googlar du själv vad vet jag. Mycket av det jag skriver är allmän kunskap för övrigt och eftersom att min publik består av andra feminister främst så har de flesta redan koll på det jag skriver om.

Ytterligare en skillnad mellan könen är att killar och män ytterst sällan beskrivs som förebilder ENBART på grund av hur de ser ut.
Kvinnor kan på allvar beskrivas som förebilder för att de är ”lagom smala” eller ”lagom kurviga” , inte minst inom modevärlden och underhållningsbranschen. Hur jävla sjukt är inte det , att en levande individ betraktas som en FÖREBILD enbart på grund av hur hennes kropp ser ut?!
Tydligare än så kan det inte bli att kvinnor ÄR sina kroppar.
Att se modeföretag som förebilder om de visar upp en verklig mångfald av utseenden och kroppstyper på visningar och i reklamkampanjer , visst men att enskilda kvinnor skulle vara förebilder enbart på grund hur de ser ut, No way!
Ett riktigt äckligt, på gränsen till satirliknande exempel var när Englands dåvarande jämställdhetsminister (!) offentligt hyllade en av kvinnorna i Mad Men. Inte för hennes skådespelarprestationer eller för hennes rollfigur utan för att hon var kurvig.
Att i egenskap av jämställdhetspolitiker hylla ej kvinnlig skådespelare enbart på grund av hur hon ser ut är såklart åt helvete oavsett hur skådespelerskan ifråga ser ut.
Men det var ändå snäppet värre när hon valde att fokusera på en skådespelare som var kurvig
på exakt ”rätt” sätt, med rejäla fasta bröst, rejäl rumpa , höfter och lår, men tvättbrädemage, timglasmidja, pinnsmala underarmar och underben. En kroppsform typ max en av hundra kvinnor kan uppnå utan att ta till skalpellen på ett eller flera ställen, helt oavsett kost och träning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *