diskussion & debatt

Var går gränsen för tjänstefolksmentaliteten?

Ja, Yasuragi var fan en dröm och jag hade ingen lust att åka därifrån i söndags. Att kunna samtala om sånt som intresserar oss i TIMMAR utan att avbrytas, att få äta utan att behöva serva andra, att få sova helt ostört och ändå vakna tidigt och vara pigg? 
 
Jag skulle väl inte rekommendera yasuragi dock om ni undrar, för det är sjukt dyrt och jag vet inte om det egentligen är värt det. Finns andra span och hotell som kostar en bråkdel och ändå ger det man behöver, men just jag och Oskar har ju aldrig – alltså ALDRIG – åkt på en resa tillsammans och aldrig sen barnen kom, haft en helg tillsammans. Alltså inte en enda gång på snart elva år. Och antal gånger vi haft barnvakt kan räknas på ena handen. Vi har liksom aldrig det mer än några timmar dagtid bland. (Tack Anja!)
 
Vi åkte inte ens på nån bröllopsresa tillsammans. Faktiskt, det enda vi åkt på innan vi fick barn var rockbåten 2006. Finlandsfärja 24 timmar. Det var skitkul! Men också enda gången. Herregud va sjukt egentligen!
 
 
Så då tänker jag iallafall att det är helt ok faktiskt att unna sig detta, denna helg, äntligen. 
 
Men apropå serva förresten, så kände jag jättemycket aversion till att bli just det. Inte bara för att jag har den personligheten där jag avskyr att vara till besvär på nåt sätt, så pass att om vi hade nåt äktenskapligt problem så vore det just detta: jag vill aldrig be om hjälp, jag pratar aldrig om mina problem och jag vill aldrig att nån annan gör nåt för mig som jag kan göra själv typ. Det tycker Oskar är jävligt frustrerande och jag kan också tycka det, men det bottnar väl i nån slags dålig självkänsla där jag tror att jag inte är värdefull nog. INTE VET JAG. Skitsamma. Det innebär dock att jag inte belastar andra så mycket, vilket är bra I guess? 
 
Men apropå serva då. Att bli servad. Att bli uppassad på.
 
Jag vet inte riktigt var gränsen går längre, vad som är ok, vad som borde kännas ok. Att hotellpersonal städar efter mig (obs jag städar upp och bäddar innan jag går men vet ju att de ändå kommer byta lakan osv) eller att de serverar mat och att de gör detta leendes och att de alltid alltid är ickevita, det skaver som fan.
 
Ska vi snacka tjänstefolksamhälle så känns detta också som en relevant vinkel.
 
Eller alla behandlingar då, där nån annan stackare ska knåda ens kropp eller fötter.
 
Är det ok?
 
Jag frågar inte er nu, det är enbart mina egna funderingar kring vad som känns ok för mig, vad som moraliskt är ok.  Eller…. ok då, ja, vad tänker ni? Jag vill gärna höra från er som är kritiska mot städhjälp för jag har svårt att förstå skillnaden mellan det och det här. 
 
 

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

37 Comments

  • N

    Tror alla vettiga vill ha meritokrati och inser att världen är allt annat än just meritokratisk. Så länge man verkligen fattar det på djupet..? Det som skaver är väl att det står människor kvar på perrongen som aldrig kommer kunna göra annat än att serva andra utan att ha samma själva i större utsträckning och det är för att allt är orättvist. Också skevt att sätta sig själv på en piedestal för ansvarsfull konsumtion på något vis, tror alla med ett jobb vill utföra det på rimliga villkor och sen gå hem. Få lön och konsumera i sin tur om det så är McDonalds. Är inte alltid pengarna eller tjänsten man konsumerar i sig, också attityden med vilken man gör det. Och ja, alltså medvetenheten om att man har tur och att det är ett lotteri. Är en enda gråskala. Nivån av "entitlement" hos konsumenten? De helt orimliga är tydliga med att de tycker att de som servar är "lesser than" på alla sätt och vis.

  • Marie

    Var på spa i Polen för nån vecka sen för att fira min mans 50-årsdag. Tvekade tills sista dagen innan jag bestämde mig för att ta pedikyr (dyraste paketet, 400 kr, inte direkt hutlöst).. vilket visade sig vara nästan 2 1/2 timmes full fotmassage, pedikyr osv.. kvinnan som gjorde den kunde inte ett ord engelska, det kändes så fel att inte kunna kommunicera, för inte så mycket betalt och just symboliken att här fixar hon mina fötter liksom.. socialisten i mig mådde inte alls bra, det kändes bara fel på nåt sätt

  • Maria

    Yeah i hear you! Jag brukar, de gånger vi sover på hotell och ska checka ut, ta alla sängkläder ( ta ur kuddar och täcke) och lägga i en fin hög på sängen, samma med alla handdukar. Tänker att det blir iaf några moment färre. Lämnar även en peng och en lapp där jag tackar för all service. Vet inte om detta uppskattas eller inte, men hoppas det.

  • A

    Det finns ju mängder av folk som servar oss dagligen och de flesta av oss servar också andra.
    Sjukvårdspersonal, städerskor, apotekspersonal, busschaufförer, servitriser, butikspersonal, taxichaufförer, hela livsmedelsindustrin mm mm. Väldigt få människor har ett jobb som inte innebär att i någon form serva andra.
    Min personliga åsikt om vad tjänstefolksmentalitet innebär är när man anser att man har rätt till att bli servad med helt basala vardagsbestyr man utan problem skulle klara av själv.

  • Louise

    Har själv jobbat som städare i början av mitt arbetsliv, både hemma hos folk, kontor och trappstädning – kan lägga till att jag är vit. Det jag tyckte var värst var vissa människors inställning, att det var synd om mig. Jag kunde se det i deras ögon om de gick förbi mig när jag jobbade, eller när någon frågade mig vad jag jobbade med. När jag då svarade städning såg jag riktigt medlidandet i deras ögon. Som jag avskydde det. Jag var stolt över att jag hade ett arbete, stolt att jag inte var rädd att arbeta hårt. Det är just det där medlidandet som gör att man känner sig ojämlik. Jag tyckte att städning var ett jobb som alla andra, jag hade till och med mer betalt än när jag jobbade i butik. (Vet att det inte stämmer för alla så klart) Jag tycker att det är roligt att vara till nytta, och hade jag varit en av personerna som "servade" er på Yasuragi så skulle det glädja mig att jag kunde göra er helg bättre. Att tycka synd om mig i den situationen är som att ta ifrån mig den glädjen.
    Naturligtvis är det ett problem om man blir utnyttjad i form av dåligt betalt, dålig behandling osv. När man "servar" andra kan man vara extra utsatt beroende på vem man servar (och så klart villkor och dylikt hos arbetsgivare), och det är allas vårt ansvar att se på alla med jämlik blick, och att uppskatta det andra gör för en. Man kan också vara extra utsatt på andra sätt. Till exempel blev jag anklagad för stöld en gång – är ju lättare att skylla på städaren än någon i personalen på kontoret – det var såklart fruktansvärt.
    Detta är mina tankar om ämnet, jag tror inte att vi vinner på att tycka synd om människor, men däremot att se till att alla har vettiga villkor och omständigheter. Tycker inte om att serviceyrken har så låg status, det är ju faktiskt det finaste man kan jobba med på ett sätt.

    • Anonym

      ja jag har också jobbat som både städerska och som servitris. Trivdes bra med det. Men det betyder ju inte att vi har ett samhälle som mer och mer börjar gå tillbaka till klassamhället där vissa är förmer.

  • Maria

    Ja du, jag har alltid haft en yrkesstolthet både när jag städat kontor eller då jag servat gäster på hotell i diverse funktioner.
    Du kan inte ta in på hotell eller gå på spa om du inte kan uppskatta service, att det finns en stolthet i jobbet som utförs. Om du skäms är det som om vårt jobb inte duger, som om vi vore andra klassens medborgare.
    Notera att jag är svensk, med bra koll på vilka villkor som gäller, och alltså självklart befinner mig i ett annat läge än exempelvis filippinska nageltekniker på arbetsvisa.

  • Lottsky

    Min mor arbetade hela sitt yrkesverksamma liv som servitris och hon kände inget annat än yrkesstolthet. Men yrket då var rätt annorlunda än det blivit. Hon hade ärligt talat blivit sårad om någon pratat om tjänstefolksmentalitet, hon älskade sitt yrke och var bra på det. Dessutom en kvinna ingen satte sig på. Har inga problem med att serveras eller att det finns städpersonal på kontoret. Har emot att vissa ser ned på servicepersonal och tycker att de inte behöver ges respekt, och har emot att de ibland utnyttjas av oseriösa arbets /uppdragsgivare, både om löner eller arbetsvillkor. Hantverkare servar också, är det också tjänstefolksmentalitet? Busschaufförer, kassapersonal, tekniksupportpersonal? Varför är servitrisens yrke mer problematiskt än den som kör bussen?

    • Anonym

      Tjänstefolksmentalitet har ju ingenting med den som arbetar att göra, det är ett synsätt hos KÖPAREN där denne ser sig själv som berättigad till att bli uppassad på olika sätt, en syn på människor där vissa servar och vissa blir servade. Det är inte på nåt sätt ett negativt utpekande av den som servar, tvärtom synliggör det den maktobalans som finns.

  • Anni

    Du förtjänar detta !
    Återkommer med intressant kommentar senare!
    Önskemål om inlägg (hoppas det uppskattas lite annars skit idet)
    Men älskar när du skriver om din syn på familj. din syn på din roll som mamma. dina val i livet som mamma och för dina barn. tycker det är så intressant och blir så inspirerad. för i Sverige är det så mycket karriär och viktigaste är karriär och kunna åka på semester pga hög lön inte familjeideal och vad du offrar för din familj. så blir så glad och inspirerad av dina inlägg om sånt.
    Tack för bra blogg!

  • anni

    Kom på en grej nu.
    jag stör mig på att de icke-vita personerna aldrig får jobba med de enklare uppgifterna som kassa och ta beställning utan ska alltid jobba med städning. och jag tror att det motiveras av chefer med att de inte kan så bra svenska. men tycker det är så dumt och lat-mentalitet av chefer.
    det syns på yasuragi och på typ alla restauranger. eller med foodora och liknande.

  • Linp

    Håller med Maria, jag tar alltid av sängkläderna och lägger det och örngottet och handdukarna i en hög för då blir hotellstäderskan glad. Så bädda inte. Och om jag är i ett annat land och har växel kvar i den valutan så lägger jag det på bordet i hotellrummet. Jag har haft många serviceyrken och tycker inte det är nåt problem så länge man blir bemött på ett trevligt sätt men förstår vad du menar. Jag är också en sån person som ALLTID vill klara mig själv och ber inte om hjälp. Men ibland kan det bli helt absurt…. 🙂

  • NerdyBooks

    Vad skönt att ni har haft en avkopplande helg! Också intressanta tankar för jag känner igen mig. Jag vill helst inte bli servad, för jag blir så obekväm av det. Precis som att det är "under mig" att göra det själv, men samtidigt vill jag inte lägga mig i hur folk jobbar. Eller hur jag nu ska förklara.
    Alla yrken behövs och tillför ju nåt oavsett om det anses vara "låg" eller "hög" status. Att se ner på människor i "lågstatusyrken" handlar ju om att man har en kass människosyn överlag. Skulle aldrig behandla folk olika pga vad de jobbar med, för det är befängt!

  • Anonym

    Varför sätter du dig själv i centrum för vad någon annan gör för att tjäna pengar?
    Jag har jobbat med städning och det gjorde jag för att tjäna pengar, jag blir jättestörd av tanken på att någon kunde ha hållit på och tänkt kring mitt jobb så som du beskriver. Att du är obekväm med att någon städar hotellrummet eller hemmet där du är. Okej, men nu ville jag ha det här jobbet just då och jag gjorde det bra. Det är väl inte du huvudperson i eller tillfrågad om?

  • Erika

    De flesta typer av jobb innebär ju att ge service åt någon annan. Jag har jobbat som servitris och diskplockare och såg mig aldrig som mindre värd än de jag servade utan kände tvärt om en stolthet i att ge god service. Bra betalt också vill jag minnas, vissa kvällar gick man hem med 800 kr bara i dricks, utöver lönen. Jag ogillar starkt uppdelandet av jobb, att vissa skulle vara "finare" än andra. Var går gränsen? Rörmokare som drar ut ens äckliga gegg ur rören hemma, läkaren som syr ihop sår och petar i var och annat, sjukhuspersonal som städar undan efter operationer etc. etc. Eller eller fotograf jag betalar för att ta porträtt av mina barn, är det också "synd" om dessa människor som ger mig service?
    Jag säger inget om att knöla ihop lakan och rätta till innan man lämnar sitt hotellrum men jag minns när jag jobbade som servitris och även i hotellfrukosten och tyckte det var så sjukt jobbigt när folk skulle "hjälpa till" och började trava tallrikar och räcka över till mig. Jag hade min metod och ville ta saker i rätt följd och mitt jobb försvårades av dessa hjälpredor, även om jag förstod att det var gott menat.

  • Q

    Tänker att det här gäller det mesta i västvärlden, bara att det inte är lika synligt som på exempelvis ett spa. För din möbel inköpt på IKEA behöver du inte se den svarta nästintill obetalda arbetaren i ögonen, du behöver inte se hen alls. Men hela tredje världen är tjänstefolk åt de rika delarna av världen. Det mesta är oetiskt, skevt och förjävligt.

  • Johanna

    Jag håller med er som beskriver yrkesstolthet! Och jag tänker att det är svårt att skriva om det utifrån mottagare och köpare utan att det blir personligt för de som jobbar i branschen. Och risken är ju att det du känner, LD, lyser igenom så att den som ”servar” dig känner sig mer sänkt än stärkt. Jag tänker att personer som respekterar och har tilltro till personal i serviceyrken (och alla andra yrken också för den delen) utstrålar detta och får den anställde att sträcka på sig lite extra 🙂 Jag tänker också på det som skrevs om att kunder vill hjälpa till. Är det inte märkligt att vi tror att vi kan vissa jobb medan vi aldrig skulle lägga oss i andra.. Att vi sen har orimliga löneskillnader mellan olika yrken, det är en annan diskussion.

  • Becka

    "eller att de serverar mat och att de gör detta leendes och att de alltid alltid är ickevita, det skaver som fan."
    Va? Alltid alltid? Jag har jobbat i hotellkök och det fanns kanske en "icke vit" i köket. Alla andra i kök och städ var vita. Den icke vita var inte svart heller utan bara lite mörkare hudfärg. Resten typ svenskar. De flesta ungdomar.

  • den pyttelilla gudinnan

    Jag känner mig obekväm om jag får för mycket service mycket för att det känns så intimt. För mig är det liksom något man gör för nån man bryr sig om, att massera, servera, etc. Att betala för massage skulle nästan kännas lite som att betala för sex (obs jag menar absolut inte att det är samma sak det är bara att det skulle kännas fel att göra en ekonomisk transaktion av det). Vet inte vad jag tycker om det moraliska i serviceyrken generellt, men ett stort problem är ju att de som jobbar med det ofta inte behandlas med respekt och inte riktigt ses som mänskliga. Jag tycker definitivt att alla som anlitar personer för sånt borde reflektera kring det och göra sitt bästa för att se till att de har bra arbetsvillkor.

  • Johanna

    Det är lite det jag menar, jag tror inte att anställda vill att kunder ska måna så mycket om dem, bara se dem som professionella personer som gör sitt jobb. Men visst, bättre att bry sig lite för mycket än för lite.
    Men ibland handlar det om nyanser och jag ser en generell risk i att omtanke kan uppfattas som både förminskande och ojämlikt även om det inte är avsikten.
    Men nu när jag tänker mer på det så tror jag att jag förstår hur du menar och i så fall kände jag på liknande sätt när jag var på sjukhus med mitt barn och det kom in personer som skulle städa när vi var i rummet. Jätteobekvämt! Däremot har jag aldrig känt så på restaurang eller spa. Jag tror att skillnaden var att sjukhussituationen var mer privat och att de skulle städa bland mina tillhörigheter. Men jag vet inte riktigt. Måste fundera mer på det..

  • Johanna

    Oj. Idag har jag massor av kommentarer..
    För mig är det stor skillnad på att städa i någons hem och att ge massage/pedikyr. Det första måste göras i alls hem mer eller mindre dagligen och är något det allra flesta klarar av medan det andra kräver utbildning, är svårt att göra åt sig själv och är inget som behövs särskilt ofta.

  • Eva

    Har oxå svårt att be om hjälp och tycker därför att det är skönt att köpa en tjänst, dvs det blir en transaktion ovh ingen står i tacksamhetsskuld till den andre. Har själv städat hotell, serverat, jobbat i bar osv. Trivts bra, men full respekt för att det sliter att jobba i serviceyrken. Jobbar idag med personalfrågor och mina kunder är interna chefer som jag servar. Har städfirma hemma varannan vecka och går ibland på pedikyr. Går även till frisör regelbundet. Mina barn går på förskola och vi har en tjej som hämtar barnen en gång per vecka (hade hellre haft hjälp med det av våra föräldrar pga att barnen skall få bra relation med dem plus gratis men de är inte så intresserade av det). Nej, jag har inte problem att köpa tjänster och tycker det är konstigt att det är ok att städa kontor, ha barnpassning på förskola osv men inte ha hemstäd. Obs mkt noga med att det är korrekta anställningsförhållanden såklart!

  • Tatiana

    Jag jobbade som servitris i Sverige och trivdes bra med det, vi hade det kul på jobbet och jag tjänade helt ok.
    Provade på nanny ett tag och det gillade jag inte pga av ett problematiskt barn och pappan i familjen var ett as.
    Var även barista och jag älskar latte och göra kaffedrinkar till folk men lönen var skit (minimum lön i Nevada) plus stället var nytt och ingen kom dit typ så jag var så uttråkad och trodde jag skulle bli tokig. Har även haft andra non service jobb.
    Nu utbildar ju sig folk till nagelvårdare, massageterapeut och inom hudvård så du ska nog inte tycka så synd om dom.
    Jag funderade på att utbilda mig till hudterapeut ett tag (kollade bla på Gilda skolan i Sthlm) men bestämde mig för att inte göra det. Jag älskar att gå på spa, få pedikyr och en lång riktigt genomgående massage (speciellt fötterna).
    När jag bor på hotell tar jag aldrig room service utan dom får städa mitt rum efter jag checkar ut. Jag håller det rent och fint själv och tar alltid av lakan och sängkläder, samlar upp handdukar osv för att göra det "lättare" för personalen.
    Skulle aldrig lämna ett rum i äckligt skick. Utav respekt för mina medmänniskor.
    Förresten, har velat fråga ett tag…..du har nämt ett serum/creme/produkt du använder för ansiktet som du verkligen gillar. VAD är det igen? Du sa att den är riktigt bra. Jag vill prova.

  • Hanna

    Jag tycker att vi har haft det väldigt bra i Sverige, där personal och kunder som regel setts som jämlikar. Jag jobbar i butik och är väldigt glad att slippa buga och bocka eller packa varor åt folk. Kunden säger tack för mitt arbete, jag säger tack för att de handlat, alla nöjda och glada.
    Så länge man betalar vad det kostar behöver man inte tycka nånting om det hela. Är man artig och respekterar andra kan man också tillåta sig att känna respekt för deras yrke och ta emot deras tjänster.
    Även om jag fattar att du vill fokusera på din/kundens inställning så tror jag det är svårt att separera det. Det är ju en slags relation man ingår i när man får och ger service. Det är också svårt att tolka ditt inlägg på annat vis än att du inte ser servicepersonal som dina jämlikar. Då är det svårt att inte ta åt sig. Ingen vill bli sedd som en ”stackare”. Att då säga att man bara vill prata om sina egna känslor, när folk säger ifrån, det blir lätt lite ego.

  • L

    mm en skillnad i känslan att bli det var av människor på deras arbetsplats, där de förhoppningsvis har kollegor o ok villkor jämfört med personer som kommer in l gör mina vardagsbestyr som jag fortf klarar utan prob men vill lägga över på nån annan, men det är en svår gränsdragning det där och det blir lite väl skevt med det totala skammandet av nån som köper städ medan hen som kritiserar tex köper hämtmat flera dagar i veckan. så stor är ju lilsom inte skillnaden ändå, eller?

  • L

    Tycket det där är problematiskt, men att låta bli att gå på spa eller andra serviceställen är ganska befängt, att känna skuld likaså.
    Tycker problemet med klass skulle försvinna endast om staten går in och lobbar för det, ex att kollektivavtal till importarbetskraft ska gälla.
    Rut och rot är jag däremot för tills vidare, det är för nytt att döma ut. Min tes är att det gör en hel del pengar som annars skulle varit svarta vita.
    Är det inte loomba som tar upp detta? Postkolonialismen.

  • Carin

    Jag har jobbat som receptionist på hotell där jag fick rycka in och hjälpa städet ibland. Oftast var det att ta av alla sängkläder så de slapp det steget så om du vill hjälpa så dra av sängkläderna i stället och lägg dem i en hög på sängen. Samla även ihop handdukar och lägg på toastolen eller i handfatet (så slipper personen böja sig). Hittade ofta handdukar under säng och dyl., mindre kul att springa runt och leta efter när man är stressad.

  • Linnea

    Förstår din känsla. Jag tycker det känns löjligt att bli "uppassad", typ att någon ska bädda min säng eller servera mat åt mig. Har svårt att gå på restaurang till och med. På hotell hänger jag alltid upp skylten på dörren om att de inte behöver städa. Om jag däremot hade ett stort behov av städhjälp hemma, skulle jag kunnat anlita det. Men då är det för att jag inte reder ut situationen själv. Ser inte alls lyxen i att bli uppassad faktiskt.. Men det är väl bra att andra gillar det, det ger väl fler jobb.

  • FT

    Har inget smart att tillägga mer än att: bädda inte på hotellet! Dra gärna av lakan och lägg i hög men bädda inte hehe, tar sjukt mycket längre tid då! Mvh jobbade som hotellstäderska några år i min ungdom

  • Mathilda

    Men snälla. Kan du på riktigt inte bo på hotell utan att få ångest? Kan du äta på restaurang eller är det synd om kocken och servitören? Hallå det är deras jobb? Se inte ner på städare och servicepersonal. Det är deras jobb och det är mycket möjligt att de trivs och är stolta över sina jobb.

  • Julia

    Tänker att det är två olika aspekter. Den ena handlar om dig och dina känslor, kring att bli servad. Kan ju bero på en härlig blandning av självhat, klassanalys, och what not. Det andra handlar om huruvida det är negativt att ett samhälle har serviceyrken, och var man drar gränsen för "okej" sådana yrken. Jag jobbade själv aslänge med städ pga ORKADE inte hålla på med någonting annat. Ville vara själv, gillar att plocka och lyssna på pod samt behövde inte en ashög lön just då. Slutade dock till slut pga alla tyckte så himla synd om mig och jag skäms än idag för att jag lät det påverka mig. Liksom är en medelklassakademiker, snälla det är aldrig synd om mig. Alla yrken är bra yrken, och det finns människor som passar överallt, däremot så har vissa yrken omständigheter eller rykten kring sig som gör att vissa grupper hamnar där. VD som städare.
    Samt tycker det är fett tråkigt att den där gamla "man skall göra själv"-andan lever kvar. Som att det skulle vara värre att låta någon städa ens hem än att låta någon planera ens bröllop? Visst, fattar att det luktar gammal piga om hela skiten, men hellre då att man jobbar upp lönerna och skapar en norm där alla yrken är bra yrken. Mvh en som gillar att anställa fönsterputsare pga hatar att bli blöt om händerna.

  • Angelica

    Herregud som alla läser det dom vill läsa och svarar på frågor som de tror sig se, istället för att bara läsa det som står. Bara för att man ifrågasätter hur det känns som mottagare(köpare) av dessa tjänster så betyder det inte att man ser ned på individerna som utför yrket(eller yrket i sig) Däremot tycker jag det är intressant att så många läser in det i det du skriver… det säger kanske nånting? Det säger iallafall inte ingenting. Är det såhär vi upprätthåller dessa strukturer? Byter fokus till ett annat ev problem. Väldigt få som funderade kring de du skrev om att de är fler ickesvenska som arbetar i dessa positioner än svenskar. Det säger iallafall nånting tycker jag. Jag själv är halvsvart och har aldrig jobbat inom dessa yrken men däremot har jag jobbat med andra SKITJOBB *hehehe*.
    Iaf väldigt intressant frågeställning. Jag själv får ont i magen om jag tänker för mycket på det. Men likt förbannat så tycker jag det är nice med en manikyr för 600kr på Drottninggatan. Dåligt javisst.
    Btw, saknar att kunna debattera med andra i kommentarsfältet. Svara på kommentarer osv.

  • Lisa

    Jag kan också försöka mig på ett svar. När det gäller städhjälp som du tar upp handlar mångas upprördhet , inklusive min främst om skattesubventionerna. Det är ett hån och att spotta folk i ansiktet att spara in på resurser till barn med särskilda behov , förlossningsvård, äldreomsorg, och så vidare men samtidigt betala ut miljoner till friska människors köp av städhjälp i hemmet. Alltså den (människo)synen på vems behov som är viktiga och vad som är värt att spendera skattepengar på…

    Om visstelse på Yasiragi vore skattefinansierat , av andra skäl än medicinska skulle jag känna samma upprördhet som jag gör inför RUT-avdrag, men nu är det ju inte så.

    Tankar om att passa upp på andra och att göra saker de lika gärna skulle kunna göra själva:

    Jag har jobbat i hemtjänsten och kan ärligt talat säga att jag skulle känna mig MINDRE förnedrad av att gå hem och städa hos ett trevligt medelklasspar som alltid bemötte mig väl än vad jag gjorde när jag gick och städade hos den elaka gamla tanten med reumatism som kom från ett högre samhällsskikt, haft regelrätta hembiträden som ung och behandlade hemtjänstpersonalen som om de vore pigor. Eller ännu värre, när jag gick och städade hos snuskgubben som gick med käpp och som alltid kom med äckliga kommentarer då jag duschade honom.. Att en person har ett biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen och beviseligen behöver hjälp med vissa saker innebär ju inte automatiskt att den hjälpbehövande inte kan vara jävligt elak, eller utsätta personalen för sexuella trakasserier.
    Jag har jobbat i hemtjänsten på flera ställen och det fanns alltid, alltid någon eller några kunder som många i personalen var mer eller mindre rädda för eftersom de behandlade oss så pass illa. Att dessa kunder verkligen behövde hjälpen de fick förändrade inte rädslan på något sätt.

    Följande kan kanske låta motsägelsefullt, eftersom jag nyss skrivit att den som utför en tjänst kan känna sig förnedrad även om den som man utför tjänsten inte kan göra det utförda själv och verkligen behöver hjälpen: Men jag tycker inte att jämförelsen mellan städhjälp och Yasuragi fungerar därför att spabehandlingar och massage till skillnad från att städa inte är sådant som vem som helst kan göra. De som utför spabehandlingar har yrkeskunskap och utbildning. Bambumassage, zeitaku eller shiatsu är till skillnad från städning absolut ingenting vem som helst kan utföra. Att få en sådan behandling utförd av ett proffs går inte ens att jämföra med att ens kompis eller partner som bara sett en turtorial om hur man gör på YouTube gör det. (Jag har inte varit just på Yasiragi själv , men flera gångr varit lite nyfiken och läst på hemsidan så jag vet ungefär vilka behandlingar de har)

    Angående etnicitet tycker jag att det är otroligt märkligt att ett ställe som så hårt marknadsför sig som japanskt och har gjort det ända sedan den tiden det var en LO-kursgård inte tycks ha flera japanska anställda. Självklart har japaner generellt betydligt mer kunskap om japansk inredning, japansk mat, japanska traditioner och japanska behandlingar än vad människor av annan etnicitet än japansk har.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *