diskussion & debatt

Jag ”försummar” nog barnen mindre än gemene man

Jag får ofta höra från främlingar på nätet att jag har så mycket tid att lägga på sociala medier och att jag försummar mina arma barn för att sitta och glo i mobilen eller “tjafsa med folk på nätet” (oklart vad detta betyder, jag är ganska dålig på att
skriva och svara på kommentarer).
 
Och visserligen så tycker jag också att jag stirrar för mycket i mobilen och att jag borde vara med barnen mer, men när jag skriver så så vill jag att ni ska vara medvetna om att jag antagligen har högre krav på föräldraskapet än gemene man. Iallafall
mitt egna (ok jag dömer folk i tystnad, jag gör det). I min idealvärld så ska ju föräldrar vara mer närvarande och mindre frånvarande, inte bara mentalt utan fysiskt.
 
Jag tänker att de som kritiserar mig för att jag försummar ungarna inte tycker att det hade varit något problem om jag hade dem på förskola och fritids 50 timmar i veckan istället. Att det inte handlar om tiden jag är borta från barnen
utan om att det känns gött att få nedvärdera mig. Kolla LD är så kass morsa som sitter med mobilen/vid datorn hela tiden. Så jag skrattar mest åt det. Jag vet ju att jag är med mina barn förmodligen tredubbelt så mycket som andra som heltidsjobbar.
 
(Obs! Detta är inget förhärligande av mig eller dömande av andra. Jag tycker det vore fint om föräldrar slapp jobba så mycket men vet ju att de måste och att det också är för barnens bästa (liksom tak över huvudet och mat i magen är en big deal) Men ni hajjar.)
 
Och att “sitta och tjafsa på nätet” är mitt jobb! Ja det är faktiskt det. Sen kan man väl diskutera tills solen går ner huruvida det är ett riktigt jobb eller ej, men jag tjänar mina pengar på det här som jag gör. Ja jag tjänar faktiskt
pengar på det. Jag är sk egenföretagare och jag bloggar, jag poddar och jag säljer prints (alltså de tre grejer jag får betalt för) och en del i alla dessa tre aktiviteter är att vara aktiv på sociala medier för att bygga upp en sk kundkrets. Det
kräver viss tid. Och tid som jag alltså tar från mina barn.
 
Som alla andra normala arbetande morsor.
 
Skillnaden är att jag har sån tur att jag lyxigt nog kan göra detta hemifrån och inte på heltid och att jag alltså får tillbringa iallafall 7 av dygnets vakna timmar tillsammans med de stora barnen (och tretton timmar med den mindre). Det är ganska bra
om man jämför med snittet på typ två timmar.
 
Sen har de dessutom en pappa som inte ens behöver ta på sig byxorna på morgonen längre, som kan kliva upp, ta en lugn morgon (nja J skriker ju olika befallningar under denna tid) och sen lalla ut till sitt kontor i stugan på tomten och jobba sina timmar
med x antal pauser för att hänga med barnen när de kommer hem. De har alltså inte bara en förälder hemma utan två. Som jobbar alltså dvs försummar barnen viss tid av dagen. (Fast Oskars jobb räknas ju mer eftersom att 1. han är man
2. hans jobb är viktigare tydligen eftersom att dataspel räddar världen 3. tjänar mer.) 
 
OK NATASHJA SLUTA TJATA NU. Ok jag ska. 
 
Bjuder på en idolbild:
 
(null)
 

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

No Comments

  • B

    Det måste vara jobbigt när allt man skriver ligger kvar för alla att se när man hela tiden kappvänder för att rättfärdiga/glorifiera det livsval man för tillfället gör LD. Jag behöver inte ens bemöta det där, folk kan söka och läsa dina egna ord. Men ok:
    Du har själv skrivit att du inte leker särskilt mycket med dina barn, du försummar din trädgård, din man får ofta ta städ/matlagning när han kommer hem. Du sitter på soffan för att ”J vill det”, du går inte ut och leker med dina barn, du hittar sällan på något med dem osv. Allt det där är ganska ok faktiskt, vi är nog många som inte orkar alltid. Skillnaden är att du hela tiden pratar om din egen förträfflighet och ställer helt orimliga krav på andra mammor (ej pappor). Det är då folk går igång, det måste du väl ändå förstå? Jag tycker att dina kommentarer under Cissis inlägg är så låga, du raljerar över en annan mamma och säger att hon inte är en RIKTIG förälder för att hon inte väljer presenter (vilket vi egentligen inte har en aning om ifall hon gör, hon har oxå en persona att spela på internet) ”de har fem andra föräldrar” Jösses vilken låg kommentar, och jag förstår den inte? Tar Bellas MUA eller assistent verkligen en så stor del i barnens uppfostran?
    Poängen är att du sitter och delar ut de här käftsmällarna, men klarar noll kritik själv. Jag tror inte att du hela tiden sitter med ansiktet i telefonen, men du lägger orimligt mycket tid på personliga vendettor. Bilda opinion är en sak, uppdatera sin Instagram oxå; men du vet med dig att du har gått in i saker ENBART för att tjafsa, hänga ut osv. Oftast när du fått minsta lilla kritik.
    Ja, du har antagligen spenderat mer tid än jag med dina barn, och ja jag önskar att jag hade haft möjlighet att göra detsamma. Skulle aldrig vilja sluta jobba helt, men iaf gå ner rejält i tid. 
    MEN jag har roddat allt själv, och jag har har orkat göra allt det där du inte orkar/vill, trots att du har all möjlighet i världen. När du sparkar får du kängor tillbaka.
    Jag förstår att du inte ”köper” att Bella har hjälp pga sin diagnos, det var nog många som inte köpte allt du förklarade med din diagnos oxå.
    Det ni har gemensamt är en STOR okunskap om npf.
    Oxå: spelar det nån roll om man inte kan/vill? Jag sa ju tex ovan att jag HAR fixat det, alltså KAN jag. Men det här tagit otroligt mycket energi, skapat otrolig ångest.
    Utan att döma Cissi Wallin och Bella nu, såhär:
    Jag skulle aldrig vilja ha en nanny, jag skulle inte vilja lämna över mitt föräldraskap på det sättet. Men det är JAG personligen som känner så.
    Däremot hade jag definitivt lämnat bort tvätt, städ och i viss mån matlagning. Vilken dröm att veta att ens barn får i sig näringsrik mat, trots att man jobbar heltid och inte kan laga den från grunden! Och städ osv; ja tack, jag hade varit en ännu bättre mamma i det som räknades om jag hade sluppit det. Lägg gärna fram kläder åt mig oxå, jag har svårt med val. Gråter ibland när jag står och ska lägga fram kläder för veckan. Du får tycka att jag är värdelös pga det om du vill, det kastar bara skugga på dig.
    Varför gör detta mig till en sämre mamma än du? Om Jag slipper lidandet du och medelålders vita män tycker ingår i mammarollen? Jag hade kunnat göra ÄNNU mer för mitt barn med avlastning.
    Och om det handlar om att ”lära” barn saker och jag eventuellt skulle missa det helt pga att nån annan städar tex: Så lär jag mitt barn -som oxå har en diagnos- att man kan arbeta, njuta av livet och skaffa en högskoleutbildning TROTS diagnos. Det är enligt mig bra mycket mer värt än att lära dem tråkiga saker. (Som de självklart lär sig ändå)

    • Anonym

      Nej jag leker inte med mina barn. Barn behöver inte lekkamrater, de behöver närvarande vuxna. Detta tror jag på och det står jag för. I perioder tillbringar jag mycket tid i soffan för att “mysa” som J kallar det. Han brukar sitta i mitt knä då och pyssla med sina bilar. Dvs närvarande mamma. Man behöver inte leka för att vara där vettu. Eller “hitta på saker” (vad detta nu innebär, vi gör massvis som familj – förmodligen mer än många. Vi har en lägenhet i stan som vi ofta åker till så att barnen får gå på restaurang och hitta på sånt som inte går i skogen, på helgerna åker vi ofta till nynäs eller ösmo plantshop osv. Jag tycker det är så konstigt att detta används som ett argument att påvisa att jag inte är så bra förälder (jag vet att jag är ganska medioker och har inga höga krav på andra heller som du påstår, tvärtom. Du som hänsvisar till tidigare inlägg borde veta att jag ofta skriver om hur kass jag känner mig och hur mycket tvivel jag känner kring mitt föräldraskap.)
      Jag har aldrg skrivit att min man lagar mat eller städar när han kommer hem. När fan skulle han hinna det? Det är jag som sköter all matlagning (frukost och middag), städar, tvättar och sköter markservice. På helgerna hjälps vi åt, som familj, för att barnens ska vara mer delaktiga. Men oftast är det jag som lagar all maten även då. Du får gärna länka till detta inlägg, jag måste ha haft nån slags psykos om det skrevs för det är ju inte sant alls! Haha.
      Både jag och min man har försummat trädgården, men den är väldigt stor och kräver mycket. Vet inte vad detta har med barnen att göra dock, om något försummar jag ju dem när jag väl går ut dit för att klippa gräsmattan. Nåt jag alltså gör på somrarna.
      Sen har jag heller aldrig sagt att Isabella inte är en riktig mamma. Eller sparkat på henne överhuvudtaget. Däremot bemöter jag hennes påstående om att hon klarar att rodda barn och karriär. För det är inte sant. Inte heller är det sant att hon är en slitande ensamstående morsa. Hon är till att börja med inte ensamstående. Hon delar vårdnad med pappan. Låter som att du är minst lika dömande som du anklagar mig för att vara. Sättet du pratar om mitt föräldraskap (och brister) talar ett tydligt språk.

  • B

    Jag får på riktigt ont i magen av det här, speciellt när jag läser dina förklaringar. Du har ingen skyldighet att förklara dig för mig, och jag vet hur det känns att känna att man "behöver" förklara sig. Jag är övertygad om att du är en helt ok mamma, t.om en mycket bra mamma.
    Och vet du? Det är jag med.
    Det jag får ont i magen av är att det här ens händer, det händer för att vi mammor hela tiden dras med ett fruktansvärt dåligt samvete, oavsett hur bra vi är. Och det händer framförallt för att vi mitt i allt detta tydligen kan med att kritisera andra mammor. Och då går dessa mammor i försvar. Som jag gjorde nu. Som du gjorde nu. Det är verkligen det värsta som finns.
    Jag ber om ursäkt för hur jag svarade, men kan du någonstans se varför jag svarade som jag gjorde? Alltså inte ursäkta det, men relatera?

  • B

    Alltså jo, man är ensamstående om man inte lever med sina barns andre förälder eller en partner. Oavsett om man har delad vårdnad. Självklart är det tusen gånger lättare att ja delad vårdnad än en far som totalt skiter i barnen. Men man är fortfarande ensamstående. Att kunna dela på funderingar och hantera situationer som uppstår, speciellt i stunden: är guld värt. Du har INGEN aning om hur det är att sakna det, jag har levt ibåde förhållande och som ensamstående, så jag vet faktiskt skillnaden.
    Jag orkar ärligt talat inte leta upp inlägget där du skriver att Oskar tar städ/matlagning när han kommer hem; men jag vet att det var som svar på att någon sa att ni inte är jämställda. Förstår om det var så att du kände dig attackerad och bara slängde ur dig det, det ÄR jobbigt när allt och alla ifrågasätter precis allt man gör. Men du skrev iaf så.
    Och jo, du raljerade Ang Bellas föräldraskap. Du sa tex att hennes barn har 5 föräldrar, och att hon "inte ebs" köper presenter till sina barn. Att de inte lär sig sånt som ingår i vardagen och att hon bara har dem 50%. Jag tycker inte att det är ok att skriva så om en annan mamma. Du har lika lite insyn i hennes liv som jag har i ditt egentligen.
    Jag tycker att du hade haft en poäng om hon INTE varit öppen med all den hjälp som krävs för att hon skall kunna göra karriär samtidigt som hon är mamma.

  • Linp

    Jösses B, varför hittar du på saker och ljuger? Håll dig till fakta. Bra svar LD för precis så är det. Jag följer båda två, och läser det som dom skriver till skillnad från "vissa andra" tydligen………..

  • Mathilda

    Jag är också hemmaförälder med tre barn och jag måste bara få säga att du är en stor inspiration för mig!
    Att läsa texter om ditt hemmaföräldraskap är så himla roligt, lärorikt och igenkännande, du beskriver saker på ett fantastiskt sätt!🌸

  • Jenny

    Den uppfattningen har jag inte alls. Du är lite av en förebild för mig när det gäller föräldraskap. Tror samhället skulle se helt annorlunda ut om folk tillbringade lika mycket tid med sina barn som dig. Är ju tex väldigt ovanligt idag att barn får vara hemma till 3-års ålder men ur barnperspektiv är det ju kanon 👌 Skulle önska att jag hade möjlighet men är ensamstående så kommer behöva skola in min dotter när hon är 19 månader. Såg att du svarat på kommentaren ovan att Isabella Löwengrip inte är ensamstående, håller med dig där. Men per definition är en ensamstående även om en har barnen varannan vecka ( fick jag lära mig i en annan blogg häromdagen)
    Tycker dock att det är en ENORM skillnad då har du ju avlastning både ekonomiskt och massor av tid. Då skulle en ju kunna göra alla sysslor den veckan en inte har barnen och umgås med dom fullt ut när en har dom.
    Tror att det bästa en kan ge sina barn är tid. Hellre en halvmedioker morsa eller farsa som spenderar massor av tid med barnen än en morsa eller farsa som knappt är närvarande men då och då hittar på massa kul med barnen. Fortsätt gärna skriva mycket om föräldraskap, tycker du är så himla klok ❤

  • B

    Ändå rätt talande att du inte tar med kommentaren där jag skriver att ingen av oss borde attackera andras föräldraskap och att jag ber om ursäkt för att jag attackerade ditt.
    Linp
    VAD ljuger jag om?

    • Anonym

      Jag godkänner i takt med att jag läst alla kommentarer. Godkänner alla som ej är påhopp. Du får lugna dig.
      Nej ingen borde attackera nåns föräldraskap men det var inte det jag hade som syfte heller. Jag kritiserade hennes usp, det hon säljer, hennes content och det budskap hon tjänar pengar på. Jag tycker influensers ska hålla för den sortens granskning. Det jag skrev om föräldraskap är att jag funderar på hur den här sortens leverne påverkar relationerna. Jag kanske skulle ha skippat det. Det var irrelevant.

  • B

    Ok, jag backar på det om att du sagt att Oskar städar/lagar mat. Jag hittar det inte å då kan jag inte sitta här och hävda det. Men du HAR skrivit de andra sakerna jag tog upp, för att sen förneka det när det inte passar in i ditt narrativ. Ta dina många inlägg om livet innan Oskar kontra att du nu sitter inne på BB och hävdar att du jobbade massor under samma period tex. Men skitsamma, det är inte viktigt.
    Jag har en mycket fin relation med mitt barn, jag har verkligen kämpat för att kunna ge hen kvalitetstid, jag tror stt vår relation har blivit så bra som den är just för att jag HAR varit närvarande, HAR struntat städning osb för att kunna vara det. Med min diagnos kan jag garantera att avlastning i vardagen hade gjort mig till en ännu bättre förälder, samt fått mig att må mycket bättre som människa generellt. Bella har oxå en diagnos, vet inte om det är samma för henne, men mycket möjligt.
    Och det här med att lära och påverka:
    Allt beror väl på vad man personligen värderar högst?
    Dina barn kommer statistiskt bli hemmafru/män med hemmafruar när de skaffar barn. Mitt barn kommer antagligen dela lika på föräldraledigheten och sikta på en karriär. (Om du nu accepterar att ett arbete som kräver högskoleutbildning, men ”bara” genererar en lön på mellan 35-45000 ens ÄR en karriär)
    Det kan oxå hända att våra respektive barn går i en helt annan riktning, men då avviker de från statistiken.
    Vad jag bidrar med till samhället är enligt mig själv bra mycket viktigare än att utveckla spel som gör barn och unga vuxna beroende, men jag vet att du likställer karriär med pengar, så jag förstår om du inte ”köper” det heller.
    Ps. Kollade på några av dina gamla videos/inlägg. Och jag skulle säga att du skryter och Lägg er stor värdering vid materiella ting i dem. Rad upp och rad ner om hur jobbigt det är att inreda sin sommarstuga med ”bara” 25000 kr, hur du typ hellre dör ön köper ikea-möbler osv. Och då var du äldre än Isabella är nu. Din målgrupp mår nog sämre av sånt än Bellas målgrupp, men det är bara min personliga åsikt.
    ”Min säng kostade 1000000″, kolla min skänk, den kostade 20000000”. 
    Lite som Bella va? Fast allvarligt menat och inte som provokation.
    Mindre skala förvisso, men betänk din målgrupp.
    Dessutom blir det bara löjligt när du å ena sidan påstår att du absolut inte säljer in något (påverkar) och å andra sidan säger att det är det du gör, med ditt varumärke.
    Så mycket ångest du har skapat hos ensamstående och fattiga kvinnor med ditt enträgna tjat om att barn mår bäst hemma, mat som lagas från grunden osv. Att det är det bästa. Troligtvis inte medvetet, men precis som Bella påverkat du ju. Du ÄR privvad på ett sätt som är ouppnåeligt för de flesta, det skapat ångest när man inte kan leva upp till det, i det känsligaste som ginns: föräldraskap. Du vägrar bara se det.
    Dina barn hade inte ens fått sina basala behov tillgodosedda utan Oskar. Du hade -baserat på vad du själv skrivit- inte pallat en dag i mitt liv. Ändå sitter du och skriver saker som att du inte försummar dina barn i lika stor utsträckning som andra, och förstår inte hur det kan tolkas som att du tycker att du är bättre än oss som jobbar.

    • Anonym

      Skrev jag att jag jobbade heltid underlåten innan Oskar? Nej det skrev jag inte. Ja jag har jobbat. Även innan Oskar. Inte mycket men tillräckligt för att få erfarenhet av vissa yrken. Om du går tillbaka till mitt arkiv så hittar du mkt riktigt inlägg om min tid som både servitris och som städare. (Jag jobbade främst svart men också i samråd med soc dvs praktik) Samtidigt som jag gick på soc.
      Jag har alltså skrivit om detta flera gånger. Så att det är nåt nytt jag ändrat är inte heller sant. Sluta utgå från att ditt begränsade (och gissningsvis fördomsfulla) minne är lika med sanningen.
      När det gäller mina barns framtid så förstår jag inte hur det är relevant hår? Såvida du inte är ute efter att bevisa att mitt sätt skadar dem genom att vara hemma. En klassiker, inte första gången nån försöker trycka ner mig genom att antyda att min dotter kommer välja kvinnofällan pga mitt föräldraskap.
      Nej jag tror inte mina barn kommer bli hemmafru/män med hemmafruar. De växer upp med en mamma som jobbar (nej jag är inte hemmafru) och de växer framförallt upp på ett helt annat sätt än mig dvs övre medelklass med ordentligt stöd i skolarbetet från två närvarande föräldrar samt möjligheter och förutsättningar för vidareutbildning och andra slags val i livet än deras mamma.
      Sen är det ändå ganska ohederligt att gräva fram inlägg som är flera år gamla för att bevisa att jag sprider dåliga budskap. Varför gör du det? Ska du gräva upp gamla inlägg där jag skrev ut n-ordet också och hävda att jag sprider rasism? Du vet förhoppningsvis att man kan växa och förändras. Du vet lika bra som jag att jag inte skriver så eller för ut det budskapet längre.
      Och vad menar du med att mina barn inte skulle få sina basala behov tillgodosedda utan Oskar? Jag förstår att du menar att det är tack vare honom som de får mat i magen eftersom att han tjänar mest osv. Tror du på riktigt att jag skulle leva på gatan med barnen om Oskar dog? Eller om han inte kunde dra in pengar? Eller vad menar du? Ville du få in ytterligare en känga? Liksom bevisa att utan Oskar så vore jag värdelös mamma som inte ens kan ge mina barn det de behöver? (Jajajadu säger att du inte vill kritisera mitt föräldraskap men det märks dåligt med tanke på alla tjuvnyp du levererar) (Jag gjorde en vinst på 100k förra året bara genom att sälja konst, har ej räknat in podd- eller bloggpengar i den summan. Och jag kanske inte kan bidra med lyxliv för barnen men jag tjänar fasiken mer än min mamma gjorde när jag växte upp)

  • Jenny

    Men går det ens att vara en "bra" feminist och en bra mamma samtidigt? Om en nu har en partner och uppdelningen blir sån att kvinnan är hemma för att mannen ska kunna satsa på sin karriär osv, borde en inte då skriva nåt slags papper så att inte kvinnan går lottlös vid en eventuell separation? Typ att han pensionssparar mycket till kvinnan och att hon får någon summa varje månad. Är ju trots allt pga kvinnan mannen har kunnat göra karriär. Eller blir det en kvinnofälla ändå 🤔

  • B

    Men du,Du gör ju samma sak? varför skriver du att du inte försummar dina barn på samma sätt som någon som har dem på förskola? VAD är ditt mål med det om inte att säga att de som inte gör som du skadar sina barn? Du har verkligen, verkligen problem med theory of mind.
    Du sa att du hade funderingar kring hur Bellas sätt påverkar relationen, jag svarade med mina funderingar kring just det. Just när det gäller att få markservicen fixad mot att vara hemmafru. Du tycker att det är mer värt att barn får lära sig att det är en kvinnas lott i livet att sköta den om hon har barn, vilket i sig är tätt löjligt. Det ingår i vanlig vardag att sköta sånt, förstår inte varför du kopplar det till just mammarollen/föräldraskap? Din uppgift som förälder är att se till att de här behoven blir tillgodosedda, HUR du gör det är enligt mig irrelevant. Då tycker jag att det är viktigare att barn lär sig andra saker, formas av andra saker. Vi tyckerolika.
    Jag VET att mitt barn hade haft det bättre om jag kunnat gå ner i arbetstid, ni behöver inte upplysa mig om det.
    Förstår att du skriver sånt här som reaktion på kritik, men du verkar inte fatta att du samtidigt utdelar käftsmällar till de tusentals mammor som inte har nåt väl än att jobba heltid. "Jag försummar mina barn mindre än gemene man"
    Den meningen träffar i hjärtat på majoriteten av Sveriges kvinnor, alltså oxå de som INTE kritiserar dig.
    I ett drömscenario hade mitt barn börjat något senare på förskola, dock inte så sent som 3 år. Jag hade gått ner i arbetstid, inte slutat helt – för jag tror att det är jätteviktigt att visa sina värderingar i handling. Och jag älskar mitt jobb, jag blir en bättre mamma när jag mår bra. Precis som du. Jag hade lagt ut all oviktig skit som tar tid från mitt barn och skapar ångest hos mig på entreprenad, för jag tror ärligt talat att en närvarande förälder som är en förebild i det som räknas; gynnar mitt barn mer än att hen får se när mamma städar på bekostnad av sig själv och tiden hon hade kunnat lägga på sig själv, sitt arbete och sitt barn. Mitt barn tycker att det är mer hedervärt att jag jobbar övertid för att hjälpa andra än att jag städar. Jag har frågat hen. Självklart är min tid med mitt barn viktigare än båda de sakerna.
    Det är ingen slump att din målgrupp har gått från unga starka kvinnor med dåliga villkor, till privvad medelklass som har möjlighet att göra som du gör.
    Nej jag tror inte att du skulle leva på gatan, det gör få människor med barn i det här landet. Däremot tror jag att du hade haft ruskigt svårt att få ihop livet öht, därför blir det så dumt när du pratar om hur 40 timmars veckor är så skadliga och hur bra du är, samtidigt som du skriver saker som indikerar att du inte skulle klara hälften av vad tex jag klarar, utan pratar om att våra barn blir försummade. Sluta kritisera andra medan du höjer dig själv, så ska du se att kritiken här avtar.

  • B

    Två närvarande föräldrar? Enligt ditt eget resonemang blev Oskar ingen riktig förälder förrän precis nyligen, du skriver att han kom hem kl 22 varje dag; hur är det bättre än det Bella gör?
    Hon har väl en exman som inte jobbar så mycket? Varför är det alltid kvinnor som skall skämmas, medan du undviker att kritisera män (bl.a din man) när du har ett nästan identiskt förhållande att problematisera i din egen närhet?

  • A

    Trots mobiler och sociala medier så "försummar" dagens föräldrar barnen mycket mindre än i gamla dagar.
    Den äldre generationen såg ju nästan inte sina föräldrar. Inte ens sin mamma som var hemmafru. Folk var trångbodda, ungarna fick inte plats inomhus utan var ute större delen av fritiden, pappa jobbade 10 timmar om dan 6 dagar i veckan och när han kom hem fick han inte störas, mamma hade jobb hela tiden hemma eftersom de flesta vanliga människor varken hade kyl, frys, dammsugare, diskmaskin, tvättmaskin eller ens varmvatten.
    Som min gamla farfar sa "jag var ALDRIG hemma och kom jag hem så sparkade mamma ut mig igen". 🙂

  • A

    LD:
    Ja, det var tider det! Bara dra iväg på cykeln nånstans och morsan visste inte vart man var och kunde inte kontakta en heller 🙂 Nån skjuts till aktiviteter var det heller inte tal om. De flesta ungarna jag kände som höll på med nån sport tog sig till träningen själv. Undantaget var nån ridtjej som fick skjuts för att stallet låg mitt ute på landet. Annars klarade man sig själv. Fy fan vad "försummad" man var 🙂

  • A-L

    Nu kommer jag väl att få påhopp. Men jag tycker att jag har blivit en bättre mamma sen jag började jobba igen. När jag var hemma med min dotter så var jag nästan deprimerad, även om jag tyckte om att spendera tid med henne, se alla framsteg hon gjorde hela tiden. Men jag har insett att jag inte riktigt är "hemmafru-material", jag mår dåligt av det. Jag behöver utbyte med vuxna och en liten del av mitt liv som bara är min.
    När jag hämtar henne så är jag med henne hela kvällen ända tills hon lägger sig och jag känner mig mer närvarande än jag var förut, vi spenderar även hela onsdagen tillsammans (bor inte i Sverige och här är barnen lediga på onsdagar, även i skolan) och hela helgen. Och jag är en gladare och roligare och mer närvarande mamma nu tycker jag.
    Så kanske beror det också på hur man är som person?

  • E

    Så himla bra svar på tal på allt‼️Blev bara ledsen att läsa att du ens svarade på nån kommentar om att du ”gift dig rikt”. Alla (!) har sin personliga historia/liv/bakgrund om hur de hamnat där de hamnat, kritik är känsligt oavsett. Har sett så mkt om att ni är bortskämda hemmafruar/champagnesocialister (?) och därmed inte har rätt att tycka (?) men det kommer ni fortsätta dras med. Den gruppen kommer inte nöja sig. Alla andra vet att ni gör bra saker av möjligheterna och att ni jobbar.
    Håller inte med om matkassen däremot 😊. Finns såklart nyanser och grader av allt men en stor del av den nya underklassens jobb är att kånka matkassar åt en urbaniserad medelklass som inte orkar. Och hemleveranser av online-shopping, Offerta.se, Foodora, osv. Finns oerhört mkt bekvämlighet på bekostnad av en grupp som varvar dessa anställningar utan framtid i sikte. Håller inte med om att klassamhället är utrotat? Kom vi någonsin därifrån..? Har bytt skepnad bara. Personliga klassresor uppåt kan man lämna därhän, men på det stora hela? Är väl mer alive and kicking än någonsin? Känner knappt någon privilegierad som släpar sin egen matkasse. Digitaliseringen + urbaniseringen leder till att ”alla” har en egen piga i mobilen. Vad ska vi göra åt det? Konsumera ansvarsfullt? Räcker det? Att någon kommer och plockar skräp för 300 kr svart känns korrekt för det sker i en väldesignad app och inte på en bakgata. Vad är alternativkostnaden med ett logistikbolag som betalar skatter och avgifter, kollektivavtalsvillkor osv? Kanske 2500 kr istället för 300 kr? Är inte en ”delningsekonomi”, är Robin Hood fast tvärtom i praktiken. Var Stockholms Stad som satte stopp till slut… Är helt normaliserat. On demand. Dygnet runt.
    Du har säkert också ett gäng riktigt unga människor här inne. De är smartare än att tro att ett ”hemmateam” är lösningen för att en bloggare tycker det, tror jag.
    Är befriande att kunna följa en person med självdistans som har så grymma (och roliga!!!!!) analyser som du. Må du aldrig sluta. Vad ska vi göra åt det NYA klassamhället..? Där alla Foodorar ett par ggr i veckan för att man inte behöver gå till den lokala sushin när någon annan kan hämta exakt det man är sugen på för stunden? Jämför hantverkare online och tar den billiga som ändå verkade okej och klappar sig själv på axeln att man gjort en bra upphandling? Vi är alla en del av detta känner jag. Är helt normaliserat och det vi förväntar oss.
    Och jo, torskmentaliteten är riktigt obehaglig oavsett vad den gäller, men känns som att den hänger ihop med empatistörningar generellt‼️ Dessa människor existerar ju tyvärr. Är föräldrar, har viktiga positioner i samhället osv. Ser ut som alla andra men passar på att trycka ner när ingen tittar.

    • Anonym

      Intressant detta med vilka som kör coops bil, det har jag faktiskt aldrig tänkt på… foodora skulle jag aldrig utnyttja av just den anledningen. Ska se om man kan kolla med coop och få svar på vilka som kör. Det är nästan alltid invandrarkillar, supergulliga och roliga, (jag skäms alltid när de kommer pgabor i typ rikt område osv) men unga. Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

  • Ung & oprivvad fattiglappsförälder

    MEN LÄGG NER B! Jag läste igenom ALLA Lds inlägg relativt nyligt och du kommer ju bara med massa… bråk? Om du har sånt stort behov av att bråka att inte ens en sådan som jag orkar läsa igenom ett kommentarsfält, sök hjälp. Inte för att jag vill vara elak mot dig, men du behöver nog ta ut dina aggressioner på någon annan.

  • S

    Att små barn har det bättre i ett välfungerande hem än långa dagar på förskolan eller att hemlagad mat är bra är ju ren fakta, vare sig vi vill det eller inte. För vems skull skulle vi påstå något annat? Ett helt föräldraskap är däremot något helt annat. Det är fint och bra med familjer som lever sina liv med utgångspunkt i barnens bästa. Men alla har vi helt olika förutsättningar. Därför blir det så fel när någon kommer och säger t.ex. att det går finfint att kombinera familj och karriär bara man kämpar – resultatet beror ju helt på förutsättningarna. Mamman som serverar helfabrikat idag kanske hade supertrötta barn, haft en tuff dag på jobbet och ville bara servera något som alla gillar och går snabbt och lätt för att ha tid att prata oh ungås istället. Faktum kvarstår att maten troligen är sämre näringsmässigt, men jag skulle aldrig klandra henne – det låter ju som en jättebra lösning utifrån förutsättningarna!
    Så med frågan om hemmaförälder, deltidare och liknande så är det ju jättebra ju mer föräldrar kan vara hemma. Att det oftast verkar bli mamman är ju ingen slump eller något som beror på personlig karaktär, största orsaken är strukturer. Så då sitter vi alltså där, i vår familj med de förutsättningar vi har, påverkade av samhällets strukturer – är det konstigt att då välja det upplägg som är bäst för barnen? Det är ett fritt land, men det är ju inte ett fritt val när valet om vilken förälder som ska vara hemma eller jobba deltid avgör om vi måste flytta från ett bra område, sätta oss i en mer otrygg ekonomisk situation eller liknande pga löneskillnader. På papperet är det naturligtvis fint om båda föräldrar kan jobba 50% eller nåt, det är troligen det ”bästa” valet, men med förutsättningarna för den enskilda familjen kanske det är helt orimligt?
    Alltså, vi måste kunna diskutera föräldraskap utifrån ett barnperspektiv, vi måste ju kunna dela kunskap och tips med varandra, inte vara så lättkränkta att vi stänger till helt och inte vill ta in något som inte passar i vårt liv. Men vi kan inte kritisera någons hela föräldraskap, det är alltför komplext och beror på så många faktorer.

  • B

    Ung och oprivvad fattiglappsförälder
    Att du tar dig tid att gapa om att jag ska söka vård pga kommentarer som du inte ens läst, som inte är riktade till dig: säger mer om dig än om mig. Du har enligt egen utsago inte hängt med i ursprungsdiskussionen. Den handlade om att LD offentligt sätt och raljerade över en annan mammas föräldraskap, och uttryckte stor okunskap och oförståelse inför att föräldrar med npf(som denna mamman har) inte behöver den hjälp som hon skaffat sig. Utan att veta ett skit. Jag har kunnat jobba, plugga och fått ihop mitt liv trots samma diagnos som LD, betyder det att jag har rätt om jag påstår att hon omöjligt kan ha de svårigheter hon säger sig ha? Nej. Vi är individer, jag förstår inte hur människor med min diagnos kan organisera, sköta tvätt och städ utan problem; men jag vet ju att det faktiskt finns de som kan det.

  • Jenny

    Skrika befallningar är EXAKT vad mitt gulliga lilla as till 2 (snart 3) -åring gör hela morgonen varje morgon också. Det var det jag tog till mig av hela detta kloka inlägg : )

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *