Kategorier
diskussion & debatt

A killer among us

Jag är medlem på Serial Killer Central, sen nio år tillbaka. Jag är för nuvarande den enda aktiva svensken, men för cirka 5 år sedan så fanns där 2 stycken till. Underbara Stina som blev en kär vän och så Daniel eller Mictian the Slavehunter som han kallade sig där. Han och jag var väl inte […]

Jag är medlem på Serial Killer Central, sen nio år tillbaka. Jag är för nuvarande den enda aktiva svensken, men för cirka 5 år sedan så fanns där 2 stycken till. Underbara Stina som blev en kär vän och så Daniel eller Mictian the Slavehunter som han kallade sig där. Han och jag var väl inte nära som Stina, men vi pratade ofta på MSN och backade upp varandra under de virtuella dusterna vi så ofta har med amerikanarna på SKC.

Han var medkännande och empatisk, älskade barn, hade buddhismsympatier och var uttalat pacifist. Han hatade våld i alla former och bråkade ofta med amerikanarna om just smisk. (det är ju både lagligt och accepterat over there)

Han hade dock haft lite otur med tjejer och pratade ofta att tjejer inte vill ha snälla killar. Han var en aningen bitter och nedstämd och vi tjaffsade en hel del om just det ämnet. Han hänvisade ofta till seriemördare som ett bra exempel. De får ju hundratals groupies och tusental kärlekbrev och det var ju ett tecken på att kvinnor gillar ”bad boys”. 

Natten mot den trettonde mars 2004 så postade han sitt sista inlägg. En smiley som rullade ögonen. Ett svar på ett av mina inlägg. Vi hade bråkat om ”bad guys” i drygt två dagar och han var sarkastisk, otrevlig, kortfattad och konstig. Han betedde sig inte som vanligt och jag var arg och frustrerad. Min sista tanke innan jag gick och la mig var att jag skulle fånga honom på MSN ”imorgon” för att fråga vem som pissat i hans flingor.

Jag fick aldrig chansen. 

Dagarna efter läser jag om ett bestialiskt mord. (artikel) Mårdaklev. Ett behandlingshem. Två kvinnor har mördats natten mot den fjortonde och en tredje är svårt skadad. Jag tänker skämtsamt ”Amen Mic, nu överreagerade du väl ändå?!” (Jo, galghumor är en av mina laster) Jag överväger att posta en ”kul” tråd om det på SKC, men nåt annat kommer mellan.

Två dagar senare så väcker Oskar mig. Han har en bekant i telefon och säger nåt om att ”Mic har mördat två kvinnor!” – Jag skattar trött och säger åt han att hälsa att det var kul (jag tror ju att det är på skoj). Men Oskar insisterar. Det ÄR mic. En av våra franska vänner (också medlem på skc) har tydligen fått ett samtal från en av sina vänner på Aftonbladet som bekräftat.

Klarvaken. Jag blir mållös. Jag kan inte förstå. Jag blir rädd. Han vet ju vart jag bor och vad jag heter. Varför??

Idag sitter han på rättpsyk och kan snart få permission. Han har gift sig och han har kontaktat Joe, ägaren av SKC igen. Han har dock inte signat upp på forumet än. (Jo han har tillgång till internet)

Och för första gången är jag genuint rädd. Jag är rädd för Daniel. Jag är rädd att han ska komma ut. Jag är rädd för att den sista kontakten vi hade var otrevlig och han lämnade den arg. Arg på mig. Arg på kvinnor. (Var det jag som var droppen som fick bägaren att rinna över? Var det vårt bråk som fick honom att säga ”fuck it!”? Hade det varit annorlunda om jag loggat in på MSN direkt?)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”A killer among us”

Oj vad jobbigt att behöva oroa sig för sådant. Om det är någon tröst så kan jag säga att jag arbetat på rättspsyk och min uppfattning av det hela är att det är bra så mycket säkrare än fängelse. Man har inte tidsbestämda straff och man har inte tidsbestämt när man ska få permission utan det bestäms utifrån ens mentala hälsa och hur väl man följer rutiner och regler osv. Först har man också bevakad utgång på området, sen längre bevakad utgång, sen frigång på området osv, det är en helt annan "trappa" än i fängelserna. Jag hoppas att hans permission kommer och går utan problem och att du genom det kan känna dig tryggare, för otrygghet är fan det värsta som finns.

Hej!

Jag har sett flera fina bloggar som du har designat… Jag vill gärna designa om min blogg och hade tänkt att fråga dig men nu såg jag att du inte gör åt blogger bloggar. Vet du möjligtvis någon som kan hjälpa mig att fixa en schysst design?

Jag tyckte det där lät läskigt… Och jag hoppas innerligt att du inte har någonting att vara orolig över!

Har verkligen ingen erfarenhet från detta ämne, men oavsett om det var "ditt fel" att bägaren rann över så är det ju långt ifrån "ditt fel" att han mördade! Det är ju klart och tydligt en psykiskt störd människa denne Daniel och det är inte ditt fel eller ansvar. Verkligen inte.

som anna skriver… mitt ex sitter inne för dubbelmord och han har varit en jävel på att rymma från fängelset (3 gånger!!) och varje gång det har hänt har jag fått panik och dragit hemifrån och bett min mamma och alla som är hemma att låsa alla dörrar… det suger att vara rädd för någon på det viset!

very hard to say about people you only know over the internet, but he didn't strike me as some sadistic murderer bent on revenge, just as some confused person who wanted to be loved. hopefully he understands now that killing is not the way. try not to worry, i'm sure you'll be fine.

För att vara rakt på sak – handlar din rädsla verkligen om mannen ifråga eller istället om hur folk kan tolka konversationer på internet?

Tror du verkligen att ett samtal på internet får bägaren att rinna över? Att du skulle ha satt igång något tankemönster som slutade så illa?

Inte för att förringa dig som person, men du bör nog se dig själv som en parantes.Inte bara gällandes vad som hände då utan mestadels för att den här killen nu upplevt så mycket mer att du är en parantes. Vad har han egentligen sett, känt och gjort de senaste 5 åren? Vad gör våld, rättsprocessen och tvångsvård på psyket med en människa?

Jag tror definitivt inte att en fd vän på internet är bland hans prioriteringar eller kanske ens kvar i hans minne.

Ibland tror jag att folk vill vara rädda. Det ger en thrill. När min mamma satt i fängelse var det samma sak – folk som inte ens fanns i hennes direkta närhet var rädda. Situationer som för henne varit en parantes blev för dem en stor skrämmande händelse eftersom hon var vem hon var och visade sig vara så våldsam.

jag är rädd för daniel. Han vet vad jag heter och det finns en chans att han kommer ut en dag. Givetvis så inser jag att killen var knäpp från början. Man blir inte en sinnessjuk människa pga av yttre omständigheter, däremot kan man inspireras och påverkas åt fel håll.

Jag är ÖVERTYGAD om att SKC var droppen. Inte jag eller hela forumet, men vi hade en medlem som tidigare suttit i fängelse 10 år för just mord. Den killen var snygg som satan, hade en vacker flickvän (fotomodell), en karriär som målare. Innan han åkte i fängelset så hade han varit en patetisk loser. (låt mig bara klargöra att den killen ÄR rehabiliterad. Givetvis så kan man aldrig vara säker, men han "bevisar" med sitt liv och leverne att han vill gå vidare. Och jag är en sån som trots allt tror på en andra chans)

Anywho — Daniel såg den här killen varje dag. Vi hade dessa konversationer nästan dagligen. Daniel var en loser. Han brevväxlade med seriemördare och var ganska besatt (som vi alla iofs, men vi andra har nåt som kallas impulskontroll och logiskt tänkande)

Daniel hade även mycket kontakt med den här andraf.d mördaren och han berättade senare att Daniel frågat och mailat mycket med honom.

Givetvis är det mina egna ihopsnickrade teorier, men just SKC och folket där blir ganska intima och påverkade av varandra. Det är inte som FL eller npt annat vanligt forum. SVårt att förklara.

Men för att svara på din fråga; jag är rädd för daniel. Och nej, jag tror inte att jag knuffade honom över kanten.

ang. att vara en parantes:

jo, det stämmer antagligen. Men det som är intressant i sammanhanget är att så FORT killen fick tillgång till internet så kontaktade han Joe, ägaren av SKC. Varför liksom?

DUCHESS :love: – i know im totally irrational! I'll let Nico into my house and even go on a drunken cruise with him without flinching, but mic scares the shit out of me. lol.

remember when you told mic he was cute? lol.

jag tror inte inlägget gör varken till eller från. Det är inte speciellt elakt på nåt sätt.

Fan va läskigt. Om han anses frisk nog att få permis så borde han ju avtjäna ett fängelsestraff (jag vet att det inte fungerar så i Sverige). Hur som helst, hoppas att han inte kontaktar dig. Psykvården i Sverige är värdelös så man vet inte vilka labila individer de släpper ut.

haha yeah, and that he had a pleasant face. what can i say, i have a soft spot for chubby deranged madmen. his desperation should have been apparent then, the way he was too pleased with my comment. did i mention i also think ants are cute and have pleasant faces? (although it's true that few people who are not lady dahmer ever got nice words thrown their way from the duchess ;-P ).

actually i can understand being more afraid of mic than nico (though i personally don't think you have anything to fear, who'd want to hurt lovely lady d?). nico seems at least to have his faculties in order, and seems to have some control in his life. mic is a rather unknown quantity. too desperate, confused and grasping. who was the person that committed this awful crime–the seemingly sweet and sincere young man we talked to, or someone else, and this other person was just a mask?

i do believe that he was likely the sweet sincere person he presented himself as, just extremely troubled. i hope that he got the help he needed and will be able to find some peace in his life, for his own sake, as well as society's.

Hamnade här av en slump, och kände att jag bara måste lämna ett avtryck.

Daniel skrämmer mig med… han mördade min lillasyster och därför får blotta tanken på honom mig att må illa. Vad händer den dagen han kommer ut?

(Det mest logiska är väl att ingen av oss hör något av honom igen, men ändå, man undrar ibland.)

Var rädd om dig!

/Syster till den lilla

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *