Kategorier
diskussion & debatt

Är allt som möjliggör kvinnors frigörelse av godo?

Jag har ju jobbat inom förskolan i många år. Jag älskar mitt jobb. Skitkul, givande, lärorikt för både pedagogerna och ungarna för ja, förskolan är fantastiskt bra. För större barn. För små barn är den inte fullt lika bra. Små barn mår nämligen inte bra av tidiga separationer eller stressiga miljöer. Småbarnsgrupper har ofta en […]

Jag har ju jobbat inom förskolan i många år. Jag älskar mitt jobb. Skitkul, givande, lärorikt för både pedagogerna och ungarna för ja, förskolan är fantastiskt bra.

För större barn.

För små barn är den inte fullt lika bra. Små barn mår nämligen inte bra av tidiga separationer eller stressiga miljöer. Småbarnsgrupper har ofta en personalstyrka på tre pedagoger på 13 – 18 barn. Fatta. TRETTON TILL ARTON BARN. Det var genom jobbet som jag blev. 1. kritisk mot förskolan och 2. genusmedveten.

Och det här har ingenting med feminism att göra även om vissa vill få det till det. Ja, förskolan är ett fantastiskt fantastiskt verktyg för kvinnors frigörelse (alltså är det feministiskt) och det förnekar jag absolut inte, tvärtom; jag är tacksam för att vi har den möjligheten idag. En möjlighet många kvinnor i andra länder inte har. Men min kritik mot förskolan har inget med mina feministiska värderingar att göra. Alls.

Men det blir tyvärr problematiskt när ideologier ställs mot varandra och för mig kommer ALLTID ungarna först. De som är villiga att prioritera jämställdshetskampen är jag evigt tacksamma. Tack. From the bottom of my heart liksom. Men jag är inte villig att offra mina barn för den feministiska kampen.

För förskolan är också fantastiskt dålig på flera sätt; stora barngrupper, dåliga rutiner, dålig personaltäthet, bristande miljöer och bristande medvetenhet.

Jag håller givetvis med om att man ska, om man har den tiden och intresset, jobba för att förändra förskolan så att alla barn får trygga dagar. Jag tror dock mer på att öka FP’n så att barnen får möjlighet att stanna hemma länge för jag tror ju inte att små barn (under tre) mår bra av förskolan alls, inte för att förskolan är dålig eller farlig utan för att små barn har andra behov, och det ber jag inte om ursäkt för oavsett hur dum eller ofeministisk en del tycker jag är.

Källa till mina påstående om barns behov:
Förskola för de allra minsta – på gott och ont. (se bild)
(andra källor; anknytningsteorin osv)

Upprop för mindre barngrupper.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är allt som möjliggör kvinnors frigörelse av godo?”

Men då är det ju inte själva förskolan som grej som är dålig. Hade det varit mindre barngrupper och så vidare, skulle nog även små barn må bättre på dagis. Mer personal behövs verkligen, för alla har inte möjlighet att stanna hemma med sina barn. Jag tycker att det vore bättre att satsa pengar på förskolan istället för föräldrapenningen, då förskolan har så stora potential att göra barn gott – att träffa andra barn osv kan väl inte vara dåligt? Om det finns tillräckligt många vuxna osv i närheten det vill säga.

Fast, hur tänker du nu?

Det behöver ju inte ha ett skvatt med att välja mellan att offra barnen eller feminismen, där låter det ju som att också du utgår ifrån att det är kvinnan som är hemma med barnen. Det finns ju en myriad av sätt att lösa problemet på som inte innefattar att "offra sina barn" om det då inte är så att du utgår ifrån att det är bättre för barn under tre år att vara hemma med just kvinnan istället för en förälder.

Ah, jag måste säga att för min dotter som bara är 17 månader är dagis helt fantastiskt! Hon är glad, har skit kul där och vi har fått ett helt annat liv hemma. Hon behövde den stimulansen barn kan ge, och öppna förskolan en dag i veckan räckte inte på långa vägar.

Men jag håller med om att vissa barn som måste börja är på tok för små. Finns en flicka på samma hemvist som är månaden yngre än min dotter, och hon bara gråter. Hela dagarna. Panikskriker emellanåt och bara ropar på sin mamma om och om igen, för att sen återgå till att gråta. Hon är för liten för förskola. Tyvärr har hennes föräldrar inte råd att vara hemma med henne längre, men det skär något fruktansvärt i mig varje gång jag ser henne.

Jag kan inte hålla med om att "det inte har med feminism att göra". Det har det. Det är en fullständigt grundläggande del av feminismen och att förneka det är bara löjligt. Förskolan ger kvinnor möjlighet till försörjning. Sen kan man tycka förskolan borde förbättras, det tycker jag med, och att föräldraförsäkringen borde utökas, men nånstans måste man dra gränsen för hur mycket staten ska ansvara för och hur mycket som är individens ansvar.

Och hurvida förskola är bra eller inte för mindre barn finns det inga kategoriska sanningar om (förutsatt att det är mindre barngrupper med bra personaltäthet).

RockPaperScissorLizardSpock jag utgår inte alls från att det är kvinnan som måste vara hemma. Huvudsaken är att NÅN, förälder eller annan anknytningsperson är hemma med barnet.

Dock så ser det ut så i sverige idag att just kvinnor är hemma med barnen. Pappor tar 20% av föräldraledigheten. Alltså; det är kvinnan som är hemma. (och jag vågar nästan slå vad om att 99% av de som väljer att vara hemma länge är just mammorna) Ur det perspektivet så är detta en kvinnofråga. Däremot så argumenterar jag inte emot dagis ur ett feministiskt perspektiv, utan från ett barnperspektiv.

Jag håller med. För mig är inte en arbetsliv och familjeliv (i form av småbarn) inte förenligt även om det är meningen att det ska vara det. Det är en anledning till att jag tvekar angående att skaffa barn. Jag tror det blir svårt för mig och min kille i våra karriärer att förklara att vi måste jobba 50 % i tre år och passa med varandras tider för att någon ska va hemma med knodden,

Nu läste du nog min kommentar för hastigt, det jag skriver är att det ju finns många sätt att lösa problemet på och att det inte behöver stå emellan att antingen offra sin frigörelse eller sina barn. Förutsatt att man inte tycker att bara det ena könet duger till att vara hemma då.

Jag ifrågasätter inte vad som är den rådande normerade strukturen idag, den är jag väl medveten om, däremot ifrågasätter jag när det utmålas som om vi bara har två val när det i själva verket finns många fler val, man måste inte följa normen! Att uttrycka sig som om det inte finna val utanför normen är att styrka normen.

@Matilda, läs igenom föräldraledighetslagen så kanske du känner dig tryggare sen, det är inte det minsta svårt att förklara (däremot är det knapert men det är en helt annan historia) för en arbetsgivare, han eller hon har nämligen inte så mycket val, du har laglig rätt att arbeta deltid fram till dess att barnet fyller åtta år och man får inte diskriminera mot deltidsarbetande föräldrar (men se till att du kan din arbetsrätt).

Ja, och jag sätter mina barns bästa främst på så vis att jag prioriterar livet de kan få mellan 3-99 år om man inte väljer att cementera könsrollerna genom att som kvinna ta största föräldraansvaret vilket, som du själv skriver, blir effekten om föräldrar får ta ut fp under en längre tid.

Det är inte kul att lämna sitt barn på förskola och svepande beskrivningar om barnets bästa gör inte saken lättare. Precis som att det inte är lätt att ta en femårig examen för att få ett lika välbetalt jobb som sin partner så att båda ska ha samma förutsättningar att vara hemma med barnen. Men efter att jag hör hur trygg och självständig vår dotter är och när hennes förskolesituation ändå känns ok, så är det liksom värt det. För jag vill att hon ska få bättre möjligheter till ett fritt och jämställt liv i framtiden och om jag och hennes pappa då delar ojämställt så riskerar vi inte bara skilsmässa i större utsträckning utan även att sabba ett jämställt samhälle i grunden, något annat vore himla svårt att argumentera för, tycker jag.

Att vara borta 1 1/2 år var från arbetslivet skulle såklart kunna vara ett alternativ men precis som du vet från din mans situation så fungerar det sällan om man vill kunna skaffa fler barn och ha en hållbar karriärssituation (jo, kanske i trad kvinnojobb men då måste ju männen ta dem och för att männen ska vilja ta dem så måste samhället vara jämställt och…)

Hahaha ska JAG som är jurist lmed specialisering inom arbetsrätt och som skrivit AB uppsatser om föräldraledighet läsa igenom föräldraledighetslagen tycker du? Du kan inte tänka dig att det är just det jag gjort? Jävla dumheter!

Självklart håller jag inte med. Ditt inlägg bygger på dina personliga erfarenheter och när man pratar om bra-dåligt utifrån erfarenheter som inte förankras till vetenskap blir det väldigt fel. Mina erfarenheter skiljer sig markant från dina. De flesta av barnen på mitt jobb, även de under 3 år, är lyckliga, de utvecklas mer för varje dag och föräldrarna vittnar om vad vår förskola har gjort för inte bara barnet i sig utan även för deras familjeliv.

Jag är väldigt skeptiskt till de som slutsatser om att någonting är dåligt utan att ha en god forskningsgrund som analysredskap. Jag säger inte att jag har det heller. Därför nöjer jag mig att säga att jag TROR att en förskola med utbildade pedagoger som brinner för sitt jobb och en klok ledning, är bra för de allra felsta barn.

Första barnet höll jag hemma så längre det bara gick men då var jag student och levde verkligen på bristningsgränsen. Ändå lyckades vi hålla honom hemma tills han nästan var 2 år.

Nu är minstingen 6 månader och jag är väldigt splittrad inför när han ska börja. Vad tycker du om dagmamma? Jag känner rent instinktivt att det borde vara bättre för ett mindre barn.

Jag håller med dig. Min dotter kommer börja förskolan när hon är 2 år och 9 mån. Jag har fått massor av kritik, att jag urholkar förskolesystemet, att mitt barn inte skulle utvecklas normalt etc. Den som påpekade det om utvecklingen har faktiskt krupit till korset nu dock och erkänt att dottern är framåt och att jag till och med lyckats lära henne sådant som många dagisbarn inte kan. Vi träffar andra barn regelbundet och jag har aldrig dåligt samvete. Det är knapert att leva på vårdnadsbidrag, barnbidrag o en lön men det går och mitt barn är en harmonisk unge. Jag fördömer inte de som måste ha sina barn på dagis tidigt, som inte skulle överleva annars, men det är säkert en hög procent ungar som skulle kunna vara hemma, det skulle minska barngrupperna

Och förresten -offrar sina barn? Det är i alla fall inget jag känner igen mig i. Jag hjälper till och driver vår förskola, som i småbarnsgruppen har 11 barn inskriva, varav knappt hälften går heltid, på tre heltidspedagoger. Miljön är lugn och trygg. Jag skulle aldrig sätta ett barn på 1,5 i en grupp på 18 barn, så långt är jag med, men istället för att dissa förskolan hjälper jag till att bygga upp alternativ.

Gud så trist att du inleder med att lägga fram din erfarenhet inom barnomsorgen och sen levererar din högst personliga åsikt som om den vore en sanning.

Du skriver så det blir svårt att värja sig utan att du egentligen har något på fötterna. Vad räknas egentligen som en "tidig separation"? Ett annat sätt att se det är att barnen får en erfarenhet av att lita på andra vuxna och att föräldrarna kommer tillbaka.

Här har du en annan sida:

http://mercyfuck.wordpress.com/2011/09/08/myten-om-att-barn-inte-kan-fa-for-mycket-karlek/

Helt rätt. I bland slår det mig hur tryggt det måste ha varit för ungarna förr när mamma alltid var hemma. En tillbakagång med kvinnor som hemmafruar är ju inget att sträva efter, men jag tror att det finns en risk att det blir lite så ändå, om samhället blir mer stressat än det redan är. En optimal lösning tycker jag vore att utöka föräldrarledigheten lite, så att både mammor och pappor kan vara hemma längre. Och att införa 6 timmars arbetsdag, så båda föräldrarna får mer tid och ork med sina barn även när de blir större. Kanske alla skulle bli tryggare, gladare och friskare utav det i längden.

@ Matilda – eh…tagga ner? Jag menade alltså att det i allmänhet är bra att kunna sin arbetsrätt så att man kan stå på sig gentemot en arbetsgivare om det behövs. Det var vänligt menat som ett svar på att du ovanför uttryckte din oro över hur en framtida chef skulle kunna tänkas reagera om du och din partner ville arbeta deltid, hur skall jag kunna veta om du studerar och i så fall vilket område du valt?

Personalen bör utökas. I alla områden inom kommunen där du tar hand om människor är det personalbrist. Det är synd att välmåendet inte prioriteras i dagens samhälle.

Håller helt med. Jag tycker förskola e fantastiskt när det är sista alternativet, men i övrigt har små barn faktiskt INTE behovs av 15andra barn, flera främmande vuxna å eventuellt massa andra barn/vuxna på gården. Deras primära behov är få och nära anhöriga, det visar även forskningen. Sen att föräldrar ibland inte har andra val är sorgligt, men vet även många som har så lite tillit till sin egen föräldraförmåga att de blir bestörta om deras 12månaders inte får sina 15timmar fastän de är arbestlösa osv.. Över 3 år är det däremot bevisat att barnen får positiv utveckling av att vara i pedagogisk miljö och andra barn. Att de flesta barn är glada /trivs på förskolan som ett t å åringar betyder ki inte att det är BRA eller BäTTRE än att va hemma med någon nära anhörig! Men klart mågar föräldrar är också lata och vill bara "slippa" ta ansvar för de barn de faktiskt valt att skaffa, men att tro att ett litet barn mår bra av 40 timmar på Fskl låter ju som ett skämt!

Men är inte det individuellt också? Min kusin är två och började dagis för inte så länge sedan. Men det enda som har hänt med honom är att han utvecklats mycket mer. Istället för att bara umgås med sina föräldrar, morföräldrar och sin lillebror är han med andra barn. Det har gjort att han lärt sig prata mycket bättre nu än vad han gjorde innan, han har blivit lugnare och gladare. Så när dagis har liksom fått honom att ändras på ett bra sätt, kan jag inte se det dåliga med att han ska gå på dagis.

Du vet att jag vanligtvis tycker väldigt lika som du. Men just här skiljer vi oss tydligt åt. Jag har själv gått på dagis sedan tidig ålder, mina barn också. Och vi är högst fungerande människor med en ovanligt stor social kompetens och empati. För vi har fått öva oss i tidig ålder. Det är en enorm tillgång. Du kan aldrig få den träningen med vuxna på samma sätt som du får i en barngrupp tillsammans med pedagoger. För mig är mina barns tid på dagis inte tid avsedd för mitt självförverkligande och min frigörelse, utan för DERAS. Det som är mest skadligt för barn i vårt samhälle är stängda familjer, att vara för mycket med kärlekslös/hotfulla/våldsamma föräldrar, att inte ha någon som ser vad som sker bakom gardinerna. Ingen som frågar, ingen som anmäler. Hemmet och familjen är för barn, precis som för kvinnor, samhällets farligaste arena. Plus att barn som stannar hemma hela småbarnsåren generellt får sämre sociala kontakter under skolåren, har svårare för socialt samspel och mycket annat. Det finns liksom forskning som rör sig över en 20-30 års period som visar det. Sen tycker jag att det är asfint hur engagerad och kärleksfull du är som förälder, det har du min fulla respekt för.

Jag kan hålla med om att det kan vara bra att vara hemma med barnen en längre tid. Dock kan det också bli sämre av att gå hemma. Min mamma var mammaledig tills jag blev 4. Sen när jag skulle börja dagis blev det problem för mig, för jag hade inte gått på agis tidigare tillsammans med så myccket barn. Självklart hade jag lekt med flera barn samtidigt tidigare, men inte på det här sättet. Om man börjar som ettåring så blir man van vid dagisklimatwt. Det finns både för och nackdelar:)

Hej

Läser din blogg varje dag. Tycker om de du skriver och ditt sätt att vara. De hänvisas till dig i en krönika skriven av Salka Hallström Bornnold i Sydsvenskan idag. Hoppas du kan läsa de online

Ha en bra dag

Jag tror liksom många andra inte att förskolan behöver vara dålig för barn. Inte så att jag tror att det behöver vara dåligt att INTE gå till förskolan heller så länge som föräldrarna tar sitt ansvar osv. Men att måla ut förskolan som dålig eller potentiellt farlig för små barn känns inte helt rätt. Visst finns det dåliga förskolor, och jag håller med om att det är skit att förskolegrupperna har blivit så stora. Detta anser jag inte vara förskolan som företeelses fel, problemet är att barnomsorgen har fått mindre pengar de senaste åren, jag har en nära släkting som är förskolerektor och även om hon vill anställa mer personal så kan hon inte. Jag kommer själv antagligen känna att det är viktigt att jag och mina framtida barns framtida far bryter normer vad gällande föräldraskap då jag vill visa mina framtida barn att man inte måste leva traditionellt, detta innebär dock att jag inte kommer att kunna vara hemma på samma sätt som du har varit och att barnen kommer att få vara på förskolan om inte deras far väljer att vara hemmaman. Men som det ser ut idag finns mycket förväntningar på att man som mamma ska ta så mycket ansvar och tid som möjligt för och med sina barn. Att som mamma välja att göra något annat än det förväntade anses fult och dumt, och tyvärr upplever jag det som att många av de bloggare som skriver så bra om genus spär på denna uppfattning av vad mammor "bör" välja. Jag har full respekt för dig LD att du väljer att göra som du gör och jag är absolut inte en av de som kallar dig för hycklare för att du väljer att vara hemma, men det känns så tråkigt att du får det att låta som att det är ditt sätt som är det bästa, alltid och för alla. Det känns lite som att du skuldbelägger de mammor som inte kan eller vill vara hemma mer än den betalda föräldraledigheten hon har möjlighet att ta ut (minus det som hennes partner tar). De flesta i min generation har varit på dagis sen 2års åldern och jag tror inte att vi mår sämre än någon annan generation för det.

Härligt att du vågar ge din åsikt om ämnet. Sällan riskerar man att väcka känslor såsom då man uttrycker att små barn borde få möjlighet att vara hemma. Antagligen beror det på att det är normbrytande att ha en sådan åsikt. De flesta barn i Sverige börjar ju förskolan då de är mellan 1 och 2 år. De flesta har också ett extremt okritiskt inställning till förskolan. I dag finns ingen uppdaterad forskning vad gäller den svenska barnomsorgen. Den senaste stora studie dom är gjord är från 80 talet. Sedan dess har stora förändringar skett i förskolan t.ex har storleken på barngrupperna förändrats. Många barn mår jättebra på förskolanmen så många barn skulle troligen må bättre utan de tidiga seperationerna

Jag har i mitt jobb precis gått igenom den forskning som finns om vad som är bäst för barnen: förskola eller hembaserad omsorg (bla har Folkhälsoinstitutet genomfört en metautvärdering av alla befintliga studier). Den visar att nyfödda barn bör vårdas av sina föräldrar (bla för att spädbarnsdödligheten går ned då) men att större barn (från ca 1-2 år) som placerats i förskola har en bättre kognitiv och social utveckling än barn som får hembaserad omsorg. Det gäller i synnerhet barn från resurssvaga och socioekonomiskt utsatta familjer. Sedan finns det såklart dåliga förskolor, där en alltför hög stressnivån ger negativa effekter på barnens utveckling och hälsa. Förskolan i Sverige håller dock generellt hög kvalitet, så när man jämfört förskolebarn i Sverige överlag med barn som fått hembaserad omsorg (och kontrollerat för föräldrarnas utbildning, ålder etc) så är det bättre för barn att gå i förskola.

Du och din man är ju medvetna och engagerade föräldrar som säkert ger era barn en jättestimulerande och utvecklande uppväxtmiljö, så det är mycket möjligt att just era barn utvecklas lika bra eller bättre av att vara hemma länge med er. Men förändringar i de generella välfärdssystemen, som föräldrapenningen, tycker jag bara bör bara göras om det gagnar de flesta barn, och det skulle en utökad fp för en längre hembaserad omsorg inte göra, i synnerhet inte de barn som redan idag är socioekonomiskt utsatta.

Tack i övrigt för en bra blogg och många intressanta och tänkvärda inlägg!:-)

STINA det finns även massvis med forskning som tyder på att för tidiga separationer samt dagisgrupper – som de ser ut idag med stora barngrupper och lite personal – faktiskt kan påverka barnen negativt. Boktips: "förskola för de allra mista"

alla andra – ja jag har personliga erfarenheter om övertygat mig, men jag baserar inte alla mina påståenden på det. Jag vet att isolerar erfarenhet är just så; isolerad. Jag har däremot läst mycket om anknytning, stresspåverkan på barn och barns utveckling, samt om förskola för små barn osv.

Nej, jag skuldbelägger ingen. Det är er egen tolkning. Jag är övertygad om att det är bäst för barn att vara hemma, precis som jag är övertygad om att amning är bäst för barnet och bra råvaror osv osv. Det är vad jag påstår.

Vad jag inte påstår är att alla som inte gör som jag 1. skadar sina barn eller 2. är dåliga föräldrar. Så snälla, tolka inte in en massa jag inte sagt. Orkar inte försvara mig mot fantasier.

Det är helt ok att tala om fördelar och nackdelar kring olika fenomen. Det ska man kunna göra utan att nån känner sig påhoppad. :thumbup:

rockpaperscissoretc nej jag vet att det inte är antingen eller. Det har jag dock inte påstått heller. Allt jag säger är att förskolan inte är bra för små barn och att jag inte tänker sätta dem där innan 2.5 helst 3 om jag absolut inte måste.

Det var din mening "Men jag är inte villig att offra mina barn." som jag tolkade som att du menade att de som inte väljer att vara hemma efter 2-års åldern "offrar sina barn", jag kan ha missuppfattat dig men om du menar att du inte vill välja ett visst val som vi kan kalla "feministiskt val" för att du inte vill offra dina barn, då är det ju inte så konstigt om en uppfattar det som att du menar att de som väljer det valet gör det på bekostnad av sina barns välmående dvs "offrar sina barn". Jag tror inte att någon vill offra sina barn och därför såg jag det som ett skuldbeläggande.

I övrigt håller jag med Kajsa.

Du dömer ingen. Jag tror dig.

Men men jag måste fråga, menar du alltså att du tycker det här inlägget på något sätt är en nyanserad och konstruktiv kritik av (vissa av) dagens förskolor? Att du ger hela bilden? Att de som har läst samma saker som du tycker likadant?

Jag tycker nämligen det ligger ganska långt ifrån att vara det.

Först och främst håller jag med dig om att jag inte tycker att små barn (barn under tre år) ska vara borta från sina föräldrar-jag arbetar också på förskola och det är fruktansvärt att se hur små barn lider att vara ifrån sina föräldrar. Och jag blir förbannad på alla föräldrar som inte kan gå ner i tid/ta ledigt/samarbeta för att barnen ska vara hemma så länge som möjligt/eller i alla fall gå så korta dagar det går.

MEN!!!! DET ÄR BÅDA FÖRÄLDRARNAS ANGELÄGENHET!!! Här måste papporna ta sitt ansvar-om de inte gör det så är det mycket allvarligt och man kan fråga sig varför skaffa barn om man lämnar bort sin egen avkomma störtsa delen av dygnet????

Hallooo alla pappor och halloooo alla mammor som tillåter papporna att skita i sitt ansvar!!!!!

Det låter som du utgår från att barnen är mammornas ansvar?

LEAHÄ jag är realist. Just nu är det kvinnor som tar nästan all ledighet. Det betyder inte att jag TYCKER att barnen är kvinnans ansvar.

karolin det här inlägget behandlar bara mitt val att stanna hemma och min åsikt och tro om förskolor. Det är inte menat att ge hela bilden av förskolors verksamhet eller på nåt sätt reda ut.

LO det finns de som menar att jag är antifeministisk som kritiserar förskolan samt väljer att stanna hemma hellre än att sätta ungarna på förskolan. Eftersom att JAG tror att förskola för SMÅ barn är skadligt och eftersom att JAG har ett VAL att välja annorlunda så skulle det bli att offra barnen för mina feministiska värderingar.

Jag lever i två världar kan man säga. Min naiva värld där jag tror att självklart är båda föräldrar hemma med sina barn och den värld jag ser framför mig…att det är kvinnan som stannar hemma. Men jag ser ändå inte förskolan som ett feministiskt verktyg. Jag tycker att det feministiska är att föräldrarna, till den del det är möjligt, delar på föräldraledigheten och är hemma. Faktiskt så tycker jag att det även är det humanistiska valet då man valt att skaffa barn. Jag hör ofta folk prata om att de vill spendera mer tid med sina barn och inte ha dem på förskola så tidigt. Varför gör de inte något åt det då? Vi har aktivt jobbat för att vi båda två ska få all möjlig tid med vårt barn. Det har inte varit helt enkelt och ibland är det knapert med pengar men vi överlever och vi har kul. Den här tiden med vårt barn är inget vi vill missa.

Nej, nu håller jag inte med dig. Jag tycker att du uttrycker dig väldigt tvärsäkert, och rätt dömande, men utgår främst från din egen personliga erfarenhet. (Ja, jag läste din kommentar ovan kring detta, men vidhåller.)

Dessutom tycker jag att du i detta fall verkar tycka att det är föräldrarna som ska anpassa sig till en, i vissa fall, dålig situation med stora barngrupper, istället för att förändra situationen i sig. Visst, de som har "tid" och "intresse" kan jobba för att förändra skriver du, men hey, bättre att stanna hemma. Om man jämför hur du resonerar kring denna fråga med andra jämställdhetsfrågor tycker jag du här främst verkar rättfärdiga dina egna åsikter.

Inget fel med det, men jag tycker att hela inlägget är skrivet på ett sätt som du i andra frågor skulle vara den första att se igenom.

Jag vet att du inte gillar att uppge källor överallt, men det blir lite ostadigt att uttrycka sig så tvärsäkert utan särskilt mycket konkret på fötterna.

Ja, man ska kunna diskutera fördelar och nackdelar, men man måste också skilja på fakta och personlig övertygelse.

När du börjar skriva om att "offra barnen" osv så hamnar du rätt nära retoriken som de använder som säger att män inte ska vara hemma med barnen, kvinnorna är menade för det.

Jag vet att jag uttryckt mig rätt hårt här, men jag blir både förvånad och ganska illa berörd av inlägget. I de flesta fall tycker jag att du resonerar både klokt och logiskt, men det här känns ihåligt.

LISA vem är det jag dömer?? Jag berättar bara vad JAG tycker om förskolan för små barn och varför JAG valt som jag gör. Allt annat du tolkar in kommer från dig själv.

Så bara för att det inte handlar om förskola generellt (vilket det blir att göra och jag har svårt att förstå att du inte ser det) utan bara ditt/ert val så finns det ingen anledning att vara konstruktiv och se båda sidorna?

Det som inte är särskilt "feministiskt" i det hela är ju att stanna vid kritik och att sen inte ta det vidare. Dra igång ett rejält upprop för mindre barngrupper vet jag! Du har rejält med läsare utnyttja det! Skriv debattartiklar!

Möjlighet till förskola är en förutsättning för kvinnligt självförsörjande, så av den anledningen anser jag att det är en viktig del av kvinnokampen att göra den så bra som det går, för alla åldrar. Det finns enligt dagens forskningsunderlag ingen anledning att tro att förskola behöver vara skadligt -om den görs på rätt sätt!

KAROLIN du tycker inte jag har tillräckligt mycket att göra på dagarna? Jag ska utöver allt annat engagemang, jobb och studier även försöka få barngrupperna mindre? Nåt som andra inte lyckats med trots upprop och engagemang?

Nej. Jag må vara ofeministisk då, men jag har faktiskt inte tid eller ork.

men snälla, du tror inte att många har det MYCKET bättre där än hemma? är förskollärare och jag har jobbat på småbarnsavdelning länge och sett hur fantastiskt nöjda dessa småttingar varit och hur kul de har haft. det har mestadels varit mycket lugnt och harmoniskt. var sjutton har du jobbat?! jag har också upplevt det lugnt och fint på mina barns förskolor (två st pga flytt. varit med hela dagar flera ggr) visst det är många barn men det går ändå utmärkt eftersom miljön är anpassad till små barn och de har stor glädje av varandra. visst att att det funnits undantag där nåt barn gråtit mer eller mindre hela dagar (dock under en kort period) men det händer ju hemma ibland också.. och då har det uteslutande varit barn med väldigt oroliga föräldrar vilket påverkar ENORMT. långt ifrån alla barn har pedagogiska och trygga föräldrar tyvärr…

well vi har alla olika erfarenheter men dra inte alla småbarnsavdelningar över en kam är du snäll.

Kampen för mindre barngrupper och bättre förskolor är ju knappast död och över, inte ens i närheten av det. Vi är rätt många som jobbar för det, bland annat genom att engagera oss i våra egna förskolor, och en länk till ett upprop (som det finns gott om!) eller liknande behöver inte kräva mycket tid eller engagemang från din sida.

sofie självklart finns det massvis med barn som mår sämre hemma. Men det betyder fortfarande inte att förskolan är bra för små barn.

karolin ge mig en länk till ett upprop så ska jag genast länka den här i inlägget. Blir jag mindre ofeministisk då? 😉

Jag vill precis som LD tipsa alla att läsa boken "Förskola för de allra minsta : på gott och ont"

av Magnus Kihlbom, Birgitta Lidholt, Gunilla Niss.

Magnus Kihlbom är psykoanalytiker och barn- och ungdomspsykiater, Gunilla Niss är förskolepedagog och Birgitta Lidholt har disputerat på förskolepersonalens situation vid inbesparingar.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173312673

Ps. Det anonyma inlägget längre upp från 11:32:31 är från mig, glömde skriva signatur.

Visst:

http://www.barnverket.nu/?p=490

Jag är inte ute efter att kalla dig "ofeministisk", men, ur ett feministiskt perspektiv, så har jag lite svårt för icke-konstruktivt gnällande på det som faktiskt är kvinnors absolut största möjlighet till självförsörjning. So sue me.;-)

Jag tror också att förskolan generellt är mindre bra för ALLA barn, som den ser ut idag på många ställen.

Fritids i synnerhet.

Sedan finns undantagen där man har ett superbt arbetssätt, där man har tänkt på barnens trygghet främst, där man ser till att personaltätheten är för barnens skull och inte ekonomins. God kommunikation personalen emellan är viktig också.

Har mina barn på en Montessoriförskola där man verkligen går in i barnets perspektiv hela tiden. Hade inte ont i magen en enda gång under inskolningen och har det fortfarande inte, trots att minstingen var bara 13 mån vid inskolning.

Har erfarenhet av 5 andra kommunala förskolor på olika håll i landet och säger att allt handlar främst om personalen och deras engagemang.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att mina barn har börjat på förskola vid 1½ år ålder. Båda barnen är otroligt sociala och trygga individer och att se hur glad det blir på morgonen när de får komma till förskolan och leka med sina kompisar säger en hel del tycker jag. Pedagogerna är också så himla fina människor som jag har fullt förtroende för. Vår förskola är kanon, inte alls "bristande miljö" eller "dåliga rutiner". Jag tror INTE att det är skadligt för våra barn, och jag tänker inte ha dåligt samvete, om det är det du är ute efter…

HELENA Varför skulle jag vara ute efter att ge andra dåligt samvete? Mina val har väl ingenting med dig att göra? Vi gör alla våra val utifrån våra personliga övertygelser och det här inlägget handlar bara om mig.

ok det är din åsikt men då hänvisar jag till Kajsas (13.52) utmärkta inlägg som du inte svarat på.. (inte kan svara på?) jag respekterar din åsikt men det hela är inte ett dugg "svart på vitt" som du verkar tro!

jag kommer aldrig ångra att mina barn började tidigt på förskola dom har båda två älskat att gå dit och lärt sig massor (trots att jag själv är utbildad lärare tror jag att de lärt sig mer där pga att barn lär sig så mycket av varandra och i den anpassade miljön).

KAROLIN jag lägger in länken. Dock så ser jag inte barngrupper på 12 barn som tillräckligt små för små barn. För treåringar är det perfekt (!!) men för ettåringar så vill jag se mindre grupper än så.

När det gäller gnäll så håller jag inte med dig. Jag tycker att man ska få gnälla okonstruktivt. Dock så gnällde jag inte. Jag berättade varför jag gör som jag gör och hur jag resonerar kring förskola för små barn. Att reducera det till gnäll är lite väl magstarkt tycker jag. :thumbdown:

Det är väl självklart att jag tar anstöt om du säger att jag offrar mina barn. Vi skulle kunna ha en förälder hemma rent ekonomiskt men vi väljer att ha två föräldrar som jobbar deltid för att våra barn ska gå lagom långa dagar på fsk. Båda har börjat vid 18 månader och trivs bra och utvecklats massor.

Jag tycker att de föräldrar som inte väljer att dela föräldraledigheten är värdelösa. Men tolka inte det som att jag tycker att DU är en värdelös förälder… (fast jo det tycker jag faktiskt, jag tror dela på föräldraskapet är det enskilt bästa valet du kan göra som förälder, hellre klä ungen i rosa och klackskor samtidigt som man visar att mamma och pappa är lika mycket värda än att klä ungen i unisex och låta den ha en crappy relation till sin lekfarbror pappa)

Alltså, skulle någon kunna länka till någon studie som säger just att 3 år är den bästa tiden för barnet att börja på dagis? Skulle vilja gärna läsa det för jag nämligen har en bekant som forskade i just detta och hon säger att bevis för detta saknas.

Jag ser också gärna ännu mindre barngrupper om de exklusivt utgörs av ett-åringar. Det säger jag inte emot alls.

Jag håller helt med om att "får" gnälla. Det var inte så jag menade, men nyanser i text är svårt. Jag har som sagt svårt att förstå att du inte ser att inlägg som det här blir att handla om mer än ditt personliga val, särskilt när du uttrycker dig såpass kategoriskt.

LOPPAN jag har inte sagt att DU offrar dina barn. Jag säger att JAG gör det om jag utsätter dem för något JAG tror är skadligt.

Men om du nu tar anstöt av det jag skriver, varför försöker du sänka mig? :thumbdown:

För övrigt så är det inte antingen eller. Det går alldeles utmärkt att skippa förskola och ändå visa barnen att båda föräldrar är värda lika mycket samt ge dem en bra relation till båda föräldrarna.

Jag tror tvärtom det är skitbra för barn att börja på dagis tidigt. Inte hur tidigt som helst, men långt före tre års ålder i alla fall.

Sedan handlar det om vilket dagis (gruppstorlek, miljö, personal, pedagogik) och hur många timmar. Tror inte ett ögonblick en 2-åring far illa av att vara 15-20 timmar i veckan på ett välfungerande dagis. Tvärtom får hen stimulans & nya intryck och lär sig fungera i grupp.

Och likaväl som dagis inte rakt av är dåligt, så är inte att gå hemma & dra med morsan (som det ju handlar om) dagarna i ända jättebra i alla lägen det heller. Alla föräldrar är inte jättebra. Alla föräldrar klarar inte att stimulera sina barn.

De allra flesta som sätter sina barn tidigt på dagis har ju inte någon praktisk möjlighet att göra annorlunda, så att dra till med stora ord som att man "offrar" sina barn är ganska stötande.

nej men hon (kajsa) hänvisar till aktuell forskning som säger att förskola visst är bra pår 1-2 åringar.. ändå fortsätter du hävda motsatsen istället för att se kanske omvärdera lite. kanske inte vara så tvärsäker på att förskolan är dåligt för små barn. kan ju faktiskt vara riktigt bra till och med..? eller kommer du fortsätta hävda det? och ang "loppans" inlägg har själv sagt att det är ganska sorgligt att era barn har en annan relation till pappan eftersom det är du som är hemma med barnen. så "utmärkt" tror jag inte att det går när man inte delar. (har inte heller gjort det vilket jag skäms för och ångrar djupt.. på nåt sätt hade det gått fast vi inte såg det då).

SOFIE Jag har länkat till en bok som tar upp andra aspekter. Det är mitt "svar" på kajsas kommentar. Jag har tagit del av det hon skriver om men det finns andra faktorer också som spelar in. Dessutom så får man bara dessa positiva resultat i BRA förskolemiljöer; dvs små barngrupper. Men som sagt, annat spelar in också. Det här är inte bara nåt jag fått för mig. Jag har läst på tillräckligt mycket för att skaffa mig en klar uppfattning.

När det gäller mina barns relation till sin pappa så är den alldeles utmärkt. Jo faktiskt. De har jättefin relation och är trygga ihop. Oskar spenderar all ledig tid med barnen. (en del föräldrar gör ju annat utanför hem och jobb, men Oskar är alltid hemma när han är ledig) Jag har bättre relation till dem, av naturliga skäl. Men förskolan har inget med detta att göra. Skulle de börjat tidigare där så hade bara deras relation till mig försämrats. Relationen till Oskar hade inte påverkats alls.

ANONYM barn under tre har inte behov av den "stimulansen". De blir tillräckligt stimulerade av att LEVA. Av att delta i vardagen. Av att umgås med sina föräldrar.

ok, tycker man kan tro lite både och bara och inte så tvärsäkert hävda att det är värdelöst. det låter ju som att du tror att det är dåligt överallt. jag tror dig ang oskar men det har mina barns pappa ockå gjort (varit med barnen hela sin lediga tid) men ja tror ändå inte att det blir samma sak.. och du har som sagt skrivit att det är sorgligt att de har en annorlunda relation till honom (fast det var ett tag sen och jag kanske inte är så längre..) trevlig kväll nu ska jag leka med dottern!

Lady Dahmer,

Boken är säkert bra men det är ingen vetenskaplig studie, jag vill ha hardcore fakta och inte några personers funderingar.

Visserliggen har en av dem disputerat (Birgitta Lidholt) men hon har forskat om förskolepersonalens situation vid inbesparingar. Inte samma sak som jag efterfrågar…

SOFIE suck. nu har jag inte hävdat att förskolan är värdelös. Läs om inlägget en gång till.

När det gäller Oskar så hade deras relation knappast blivit bättre av att de gick på förskola.

Men bland dessa källor…finns det en studie som säger att det är bäst för barn att börja dagis vid tre? I såfall vore ytters intressant att läsa den. Vet du vad den heter?

LD, anledningen till att många tar åt sig o blir irriterade av ditt inlägg tror jag beror på att man som förälder alltid har lite dåligt samvete för att man satt/sätter sina barn på förskola. Oavsett ålder. Jag menar, det är väl egentligen ingen som inte skulle vilja vara hemma med sina knoddar jämt o ständigt? 🙂 Min dotter började förskola vid 19 månaders ålder. Jag kämpa med första året på universitetet, var nyinflyttad på ny ort 40 mil hemifrån o det gnagde i mig dagligen att hon behövde gå på förskola. Jag höll nere tiderna o så fort jag kunde var jag hemma med henne. Mitt dåliga samvete var ENORMT. Nu är hon snart tre o jag har lugnat ner mig. Fortfarande håller jag ner tiderna. Det är inte ofta hon är på förskolan 8 timmar. I genomsnitt 6 timmar 4 dagar i veckan. Hon är äldre o hon har vänner som hon längtar efter att träffa varje dag. Så.. No worries längre. Men i början var det pestigt.

Sen tror jag att det är individuellt oxå, att en del barn fixar förskolan bättre än andra.

Jaja..lite lördagssvammel från mig. 🙂

Over and out.

"Förskolan för de allra minsta" är en jättebra -och viktig- bok. Den går ju dock inte ut på att konstatera att förskola är skadligt, utan hur vi ska arbeta för att förbättra förskolan för de minsta eftersom situationen ser ut som den gör på en del håll.

Om jag har varit otydlig så är det inte ditt/ert val att ha dig hemma jag kritiserar. Du behöver inte försvara det. Inte heller är det kritiken mot förskolan, för den kan vara befogad i många fall. Det är hur kritiken framförs, kategoriseringen och slutsatserna som dras.

KAROLIN nu har jag inte heller konstaterat att förskolan är skadlig. tvärtom, jag skriver t.o.m att den inte är det. (är det NÅN som läst hela inlägget?)

Boken, liksom jag, hävdar att förskolan har en negativ påverkan på små barn.

SOPHIE jag tror precis som du. Jag tror även det är anledningen till att så många läser in saker jag inte sagt eller står för.

Jag tycker att du gör det ganska lätt för dig när du vid kritik mot hur du uttryckt dig bara svarar att det är läsarnas egen tolkning.

Det är faktiskt ganska lågt, att när jag tar illa upp av något du säger hävda att det kommer från mig själv.

Ehh- eller så kanske det kommer från dig??!

"Offra barnen" låter dömande, det är inget fantasifoster som du verkar vilja få det till. "Små barn har andra behov", att likställa att små barn mår dåligt av separationer med att dagis är dåligt- inte direkt framställt som personliga åsikter.

Och den där forskningen du hänvisar till- EN bok. Knappast the be all and end all inom ämnet…

Jag har hört om en annan bok- Barnaboken tror jag den hette…

Nej det är sant, det var inte här utan på annat håll du använde ordet skadlig.

Jag vet vad som står i boken, men det är ju inte det enda boken slår fast. Jag tycker också vi ska arbeta för en bättre förskolemiljö så att inte de som står utan val behöver offra sina barn utan istället kan känna sig trygga med att lämna dem.

Sophie och LD det där resonemanget är bland det värsta jag vet. Jag har ALDRIG någonsin haft dåligt samvete för att mina barn går på förskolan. Dom har alltid tivts, längtat dit och utvecklats massor.

Jag tycker att LD har fel i sina ställningstaganden ang förskolan. Jag tycker att hon försöker skuldbelägga de föräldrar vars barn går på dagis innan tre genom att hävda att dessa barn offras.

LOPPAN

1. jag har aldrig hävdat att ANDRA föräldrar offrar sina barn.

2. Jag har heller inte kritiserat andra föräldrar.

Så du tycker fel. Och jag tycker att det är tröttsamt att försvara mig mot fantasier och feltolkningar.

skadlig, som i "negativ påverkan" inte att man får men av förskolan. Läs inte min blogg som fan läser bibeln.

Bemöt det jag skriver här istället för att ägna er åt tolkningar.

Fast det håller ju inte? Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv håller ju inte dina (illa underbyggda) argument som du grundar på en mycket snävt beprövad erfarenhet. Att gå på förskola i unga år äventyrar inte relationen till ens anknytningspersoner. Har du en trygg anknytning kan du skiljas från dina föräldrar utan att må dåligt av det och har du en otrygg anknytningen kan goda relationer vara avgörande för din psykologiska och emotionella utveckling.

Jag blir så besviken när man använder en argumentationsteknik som är så osnygg och klumpig. Men effektiv. Istället för att fokusera på fakta och sedan se hur denna fakta kan tolkas och vad den har för tyngd i verkligheten så drar man sin egen biasade erfarenhet och kryddar den mer plattityder som är svåra att säga emot. Precis samma toner hör man från de som vill ha "den som är mest kompetent för jobbet" eller den som "minsann har sett en hel del inom arbetet och det ÄR flest invandrare som bråkar på lektionerna". Det är effektivt men fullkomligt… tomt?

Och när du inte skriver "jag tror att mina barn inte mår bra av att gå på förskola" utan faktiskt säger att det inte är bra för små barn generellt så är det ju allt annat än konstigt att folk känner att du dömer dem.

Jag hade dåligt samvete men inte på grund av att förskolan var dålig eller att min unge inte trivdes. Det dåliga samvetet låg på ett annat plan. Lite längre ner. Och det är det jag menar att jag TROR att de flesta föräldrar känner. Det kanske inte ska kallas dåligt samvete heller? Vad vet jag? Jag tyckte bara inte att det kändes helt okej med att lämna det finaste o dyraste jag har till andra (även om jag litar på personalen). Jag kanske var avundsjuk då? Personalen fick umgås med min lilla mjukis hela dagen medan jag svettades i skolan.

Men nja vad ni än säger så tror jag faktiskt att DE FLESTA (inte alla) får pyttelite dåligt samvete för att lämna bort sina ungar. Tycker nog det är konstigt annars. För inte fan skaffade man sig ungar för att sätta dom på dagis 8-9 timmar? Men ja vi måste göra det för att vi ska jobba o för att vi ska kunna leva.

Jag tycker att folk borde vara lite mer kritiska mot förskolan. När jag gick i förskolan så fick jag ofta stryk eller blev på annat sätt kränkt av de andra ungarna, och jag hade inte förmåga att varken förstå eller förklara för mina föräldrar vad som hade hänt.

Många jag känner har liknande erfarenheter, kan tilläggas.

ANNA välkommen hit.

Ang. anknytning: ja och nej. Anknytningen skadas inte av att man lämnas bort korta stunder till vuxna som barnet har anknytit bra till. Men aknytningen pågår upp till två år och många lämnar sina ettåringar på förskolan. Dessutom så kan barns grundtrygghet få sig en ordentlig törn av att de "överges" (barnets perspektiv eftersom att de små inte förstår att du kommer tillbaka)

Utöver det så är förskolemiljön väldigt stressig. Det är höga ljud, mycket som händer, många barn, stora lokaler och lite personal. En vuxen på fyra, fem, sex småbarn kan omöjligt bemöta varje enskild individs behov.

Det här inlägget handlar dock bara om MIG och mina val. Jag bemöter den kritik JAG får när jag väljer att vara hemma istället för att skicka barnen på dagis. (nu är det inte riktigt SÅ svartvitt. Jag har ett barn på förskola och när det andra börjar vid 2.5 så kommer jag jobba hemifrån så hemma kommer jag vara ändå och på förskola kommer mina barn att gå.)

SOPHIE jag har konstant dåligt samvete. Men det är fult att erkänna. Man ska vara så stark och säker.

Och även om jag tycker att vissa val är sämre än andra så betyder det inte att jag vill hacka på de som gör dem. Jag gör dåliga val hela tiden i mitt föräldraskap. helt enkelt för att de valen är BÄST just då. För de som inte har möjlighet att välja annat så handlar det ju om att det finns annat som är viktigare.

suck på dig själv.. nu har jag läst inlägget igen och det är väldigt svårt att tolka det på annat sätt än att du tycker att förskolan är ganska värdelös för småbarn eftersom du inte vill "offra dem för den feministiska kampen". "För förskolan är också fantastiskt dålig på flera sätt; stora barngrupper, dåliga rutiner, dålig personaltäthet, bristande miljöer och bristande medvetenhet". jo det var så du skrev. samt att "du tror att små barn under 3 (som om det går nån magisk gräns där) inte mår bra av att vara där alls". hur ska man annars tolka detta? du säger emot dig själv. det är inte farligt att ha fel ibland man kan be om ursäkt (fast det skulle du ju inte ens göra om nån sket dig i ansiktet haha, tack för den oskar)

och du kan väl stå för att det vore bättre för barnens och oskars relation om han varit föräldraledig andra halvan och att du hade jobbat 8inte varit på förskolan som du skriver, det var ett goddag yxskaft svar tycker jag. då skulle ju barnen se en helt annan sida av sin pappa och av hur det ser ut med jämställda föräldrar. där pappan också kan ha hela ansvaret och mamma går till jobbet. tack och hej! ps jag tycker oftast att du är väldigt klok men det här var förskräckligt ogenomtänkt skrivet. tycker jag! ps. en sak jag lärde mig på lärarhögskolan var att DET FINNS INGA SANNINGAR. varken du eller jag har rätt egentligen det mesta handlar om tolkningar och erfarenheter! bye bye

Anna men är inte allt tolkningar egentligen? vi läser olika texter eller tar till oss olika information och så skapar vi en uppfattning utifrån flera olika källor? Varför är din tolkning mer rätt än min?

Men vaddå "ta åt sig"? En del håller bara inte med. Punkt liksom. Precis som du har subjektiva upplevelser åt ett håll så har andra det åt andra håll. Det är väl inte så konstigt?

Och jag har dåligt samvete för en mängd saker i mitt föräldraskap. Förskolevistelsen är dock inte en av dem.

LD, ja precis. Man har lite dåligt samvete hela tiden. För att de val man gjort kanske senare kommer att visa sig vara fel val. Men man kan, som du säger, bara göra de val som känns bäst just för stunden. Sen får man hoppas att det blir bra i det långa loppet. 🙂

sofie jag har inga problem att be om ursäkt i text när jag har eller gör fel. Det kan Oskar intyga om.

Jag har heller inga problem med att erkänna att oskars relation till barnen skulle vara bättre om han tagit halva ledigheten. Men det betyder inte att han har dålig kontakt med sina barn. Det betyder bara att jag har lite bättre och att han fått jobba lite hårdare än annars för att få en god kontakt.

Din tolkning kring mitt inlägg får stå för dig. Jag har förklarat att du har fel samt hur jag menar, så du kan antingen välja att ta till dig det eller fortsätta fantisera ihop en alternativ tolkning.

Jag tror inte att man får men av att gå på förskola som ettåring. Lika lite som jag tror att man får men av att äta på mcdonalds tre dar i veckan. Men inget av det är nåt jag heller tror är BRA.

Jag tror förskolan kan ha negativa effekter på barnets trygghet och utveckling. Inte så pass att de blir helt störda och aldrig kan ha normala liv (måste verkligen påpeka detta eftersom att en del verkar tro att det är det jag säger. Ni vet, svartvitt tänkande) men tillräckligt.

Sen är jag kritisk mot förskolan av andra anledningar också; som den bristande genusmedvetenheten och cementerandet av könsroller, våldslekar mellan barnen, mobbing, stress och buller (jag har fått tinnitus sen jag jobbade i förskolan. Inte. Kul. Alls.) osv.

Nej allt är inte tolkningar. Tack och lov.

Det finns sanningar (på gruppnivå) om kvinnor och män, om barn och förskolor.

Att dra anknytningskortet är en urvattnad klassiker. Finns väl inget som är så i ropet och så missbrukat. Anknytningsmönster skapas i relation till föräldrarna och handlar om hur föräldrarnas bemöter barnets behov. Beroende på hur föräldrarna bemöter att barnet t.ex. gjort illa sig och vill ha tröst så lär sig barnet att maximera sitt närhetssökande eller tvärtom undvika det om föräldrarna inte klarar av att möta behovet. Det här handlar alltså om kvaliteten i relationen, inte kvantiteten. Forskningen är gjord på mycket små barn och har ingenting med förskola att göra. Den ser dessutom snarlik ut världen över.

Jag menar väl, helt fräckt, att min "tolkning" är sannare då den bygger på utbildning. Hade turen att läsa utvecklingspsykologi för en av de bästa. Som bygger sin kurs på just forskning.

Hållet med Anna om att barn som haft en bra anknytning till föräldrarna klarar förskolan galant. Min dotter började när hon var 1 år och 10 månader o visar alla tecken på ha haft en perfekt anknytningsprocess. Trygg är hon i sig själv, med oss och på dagis.

Man ser på andra barn att de inte klarat det lika bra då de söker kärlek av varenda förälder som kommer för att hämta sina barn.

Dock kan jag hålla med LD om att barnen bör börja så sent som är ekonomiskt möjligt för föräldrarna och jag tycket att det är förvånansvärt att många på vår dotters dagis börjat tidigt trots att vi bor i ett välbärgat område. Vi är lätt fattigast av alla föräldrar men har valt att dra in på mycket för att kunna vara hemma länge.

anna jag försöker inte dra nåt kort. Jag försöker bara förklara hur JAG tänker om något som jag konstant får en massa SKIT för. Inga baktankar, inga agendor.

JOHANNA jag tror väldigt många tror att förskolan är livsviktigt för barns utveckling och därför sätter dem där tidigare än de behöver. Föräldrar idag litar inte på sin egen förmåga och tror att små barn behöver stimuleras hela tiden. Tyvärr. Därför behövs det kritiska röster också.

Jag är liksom inte BARA feminist. Jag är AP-förälder också. Ibland krockar det.

Rätt mig om jag har fel, men jag tolkar " Men jag är inte villig att offra mina barn för den feministiska kampen." att LD skulle kunna ha satt sina barn på förskolan vid 1 -1.5 års ålder och börjat jobb för att motverka bilden av att kvinnor bara kan vara hemma med barn men eftersom hon har möjligheten att vara hemma längre så gör hon de. Även om det förstärker bilden att kvinnor bara vill vara hemma och ta hand om barn.

Hoppas det inte låter luddigt.

ANKI ja precis. Samt att jag utgår från MIN övertygelse. Tror man tex att förskolan är bra för små barn så ser man det ju INTE som att man offrar ungarna.

Jag förstår vad du menar.

Detta märks tydligt ibland på vårat dagis.

Dom mindre barnen "försvinner" liksom bland alla stora barn som tar mycket mera plats, i sitt språk, sitt lekande, sitt sätt att röra sig osv. Detta är ju givetvis lärande för små barnen, men fortfarande, dom större barnen kräver ju mera av pedagogerna..

Tack Anna, för att du så sakligt och klokt argumenterar mot detta nonsens!

LD, jag kommer igen en annan dag, och hoppas att du då inte försöker vrida och vända ord så att du å ena sidan kan få dina åsikter att framstå som fakta, för att i nästa stund bortförklara dem helt och hållet. Du griper efter halmstrån idag, och kör oschysst argumentation.

Om det var högst personliga tankar du ville vädra kan vi kanske i alla enas om att det stilistiska greppet föll sig väldigt illa?

Hade jag till exempel skrivit ett inlägg och hävdat att "jag har arbetat inom barnomsorgen i många år och jag har sett att pojkar och flickor ÄR olika från födseln. Jag vill inte offra min sons könsidentitetsutveckling för att kvinnor ska få högre lön" så hade förhoppningsvis du bett om fakta istället för mina egna observationer. Du hade förhoppningsvis reagerat på ordet "offra" också.

Och framför allt frågat mig vad jag ville åstadkomma med mitt inlägg?

ANNA jo, men jag använde inte min erfarenhet som bevis för mina åsikter utan mer för att visa att jag inte är EMOT förskolan, tvärtom. Det är en bra verksamhet och jag trivdes som satan där. Shit, min egen dotter går på förskola fast jag är hemma med den yngre förmågan. För att jag tror det gagnar henne, trots de negativa effekterna. (eller kanske snarare för att jag är en ganska så värdelös och LAT mamma ibland som inte klarar av att både jobba och sysselsätta en fyraåring tillräckligt. 😉 )

Jag tror att själva konceptet med dagis kan vara en bra idé, men som sagt, barngrupperna är för stora, det är inte alltid sådär superpedagogiskt (eller ens lite) och bra som det borde vara (det har jag själv sett när jag har arbetat på olika förskolor).

Att säga att det är ofeministiskt att kritisera förskolan är egentligen ganska underligt eftersom att många förskolor är värsta smittohärden för könsroller för små barn. Jag har upplevt det som att väldigt få förskolor har något genustänk alls.

jag håller med dig. Jag håller på att skola in mitt barn 16 mån på förskola nu, och det är för det påverkar våran ekonomi för mycket om jag fortsätter vara föräldraledig. För honom vore det bättre att vara hemmma. Men vi har himla tur med "våran" förskola ändå, som är en walforfförskola och som vi känner oss väldigt trygga med. Fem barn i mitt barns grupp och en pedagog. Alla barnen går inte heltid och det oftast tre-fyra barn. Pedagogen är alldeles fantastisk och det märks verkligen att hon gillar sitt jobb. Eftersom det är så få barn lär hon känna alla barn väl och får en bra relation till alla, och hon ser till individen. Genusmedvetenhet började dom prata om första dagen på inskolningen och förklarade hur dom jobbade med det. Dessutom pratade dom mycket om det med föräldrarna. Vi har tur som fått plats på en så bra förskola till vårt barn och det är jag väldigt glad över. Om enda alternativet som fanns var kommunal förskola med 15 småbarn skulle jag eller sambon vart fortsatt föräldralediga.

Jobbar själv på en förskola i en småbarns grupp med 1 – 3 åringar. Till och börja med är barngrupperna är alldels. Vi har 15 barn på 3 personal och har bara ett rum (utöver vilorummet), det blir för mycket människor i samma rum. Men det största problemet ligger i tiden man spenderar på förskolan, när man är 1 – 3 år bör man inte vara på förskolan i 8-9 tom 10 timmar som många barn är, jag märker stor skillnad på de barn som har korta dagar jämfört med dem som har långa dagar. Är man på förskolan från 9 till 2 så tror jag att det bara innbär posetivt för barnet (om det är en bra fungerande förskola) är man däremot där från 7.30 – 17.30 så är det för mycket för ett litet barn, Det kan vi väl ändå vara överns om? Sedan att föräldrar inte alltid får det att gå ihop och behöver ha sina barn på förkolan långa dagara det är en annan fråga.

ANNA KAAGARD KRISTENSEN så tänker jag också, att konceptet i sig inte är dåligt. Idén är ju skitbra! Jag tänker lite på storfamiljssamhället där flera vuxna hjälps åt att ta hand om barnen.

En förskola med kanske två vuxna och åtta barn per avdelning, DET skulle vara super,. Dock så anser jag fortfarande att små barn, under två drygt, mår bäst med en primärvårdare som de är ordentligt anknytna till. Det behöver dock inte vara en förälder. Och det innebär inte att de kommer bli skadade för livet om de går på förskola. Bäst att påpeka det igen.

Er det så mange i småbarnsgrupene på "dagis"? Her hvor jeg bor, norge, sp har jeg minpå dagis og hun begynte når hun var 16 mnd. Og de er max 8 barn der, og 2-3 voksne. Der går man til man er tre, så begynner man på store barn som er større gruppe og større område. Jeg er hjemme med min minste nå, og har den store der noen timer hver dag. Det er helt perfekt for oss 🙂 men jeg er litt sjokkert over størrelsen på småbarnsgruppen, det må jeg si. da hadde vi nom gjort noen omprioriteringer her i gården ogå hadde vi vært hjemme lengre!

Jag håller surprise med dig.

Och jag tycker att det är märkligt att Anna, som enligt egen utsago har läst utvecklingspsykologi "för en av de bästa" tror att det finns sanningar inom humanvetenskaperna. Trodde att det hörde till den elementära vetenskapsfilosofin att 1. logisk positivism hörde 1930-talet till och 2. falsifierbarhet är ett krav för att en teori ska kunna anses vara vetenskapligt giltig.

Så Anna, det handlar om känslor, om människor, om upplevelser. Det går att mäta t.ex. kortisolnivåer, men människors (i detta fall små barns) upplevelser är svåra att sätta in i statistiska mallar och diagram. Då är det fullt giltigt att ta till kvalitativ kunskap (i LDs fall från sina år som förskollärare) och prata om egna upplevelser.

För övrigt tycker jag att folk borde vara glada över att det finns förskollärare som är kritiska mot dagis för småbarn, för jag är säker på att dessa är de som har mest empati med barnen, till skillnad mot alla de som bastant viftar bort all kritik utan att ge tanken en chans.

@Anna Kaagaard Kristensen: Jag håller helt med om att genustänket i förskolan ofta brister el t o m saknas helt, men menar du att det är mer genusmedvetet att mamma ställer sig utanför arbetsmarknaden och tar hand om hus och barn medan pappa jobbar mycket och försörjer hela familjen under flera år istället? Om jag lever som en traditionell hemmafru med allt vad det innebär av ekonomiskt beroende och superstereotypa föräldraroller tror jag inte det spelar så stor roll om jag klär mina ungar i unisexkläder och säger att deras kön inte alls spelar roll. De kommer ändå att fatta att villkoren ser helt olika ut för mammor och pappor.

MÅRD fast vem har sagt att man måste vara hemmafru? Och det gäller ju inte för all framtid. Möjliggör man att båda delar så blir det dessutom inte bara kvinnorna som kommer "utanför". Det handlar om en ganska kort tid.

Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Man måste inte vara stereotyp hemmafru för att man är hemma med barn.

Sen kan jag bara tala av egen erfarenhet och min dotter började snacka om kön osv när hon började förskolan. Inte innan. Än så länge verkar jag ha större påverkan för hon verkar inte ta till sig stereotypa mönster. Än.

MariaKB Jag förstår inte alls vad du menar? Menar du att det är omöjligt att operationalisera begreppet välmående och sedan mäta det? Om det vore fallet, hur sjutton skulle man kunna diagnostisera barn som inte är välmående?

Med "sanning" motsäger jag LD som sa "är inte allt tolkningar" och liksom svepande menar att allt tyckande är okej eller…? Jag håller absolut inte med. Det går naturligtvis att mäta barngrupper som varit inom barnomsorgen och jämföra dessa med barn som varit hemma. Visst, på individnivå blir det svårt att veta vad som gett vad men om man på gruppnivå ser att barn som börjat förskola vid tidig ålder visar på högre grad av emotionell stabilitet än de som varit hemma så tycker jag att det är fegt och direkt felaktigt att vifta bort med "allt är bara tolkningar".

Och det finns väl inget som är så biasat som subjektiva erfarenheter.

Jag anser att LD har rätt, ur barnens synvinkel så är det inte psykiskt bra att grupperna är så stora och nej små barn innan 2,5-3 års åldern, de behöver inte dagis för att stimuleras. Vart tog tron på den egna kompetensen vägen? Och varför råder det en uppfattning att barn som inte går på dagis sitter bara hemma med sin förälder? Det finns hur mkt som helst som man kan göra med sitt barn, finns lekland, ÖF, museum, teater för 1 åringar och uppåt, man kan pyssla och lära barnet saker och man kan träffa folk och andra barn. Inlärning för barn i grupp så som det görs på dagis passar bättre de större barnen, de små behöver sin trygghet till den person/personerna som finns i dess absoluta närhet. Det är ren logik, behövs ingen forskning för att fatta så enkelt är det.

Det är alltid så mkt prat om att barn under 2-3 år inte "ska" gå i förskola av div anledningar. Har man som vi heltidsstudier och heltidsarbete så är förskola enda lösningen. Sicken ångest jag hade innan inskolningen! Allt prat om att man inte "ska" hade ju gjort mig nojjig. Att då sätta en 13 månaders på förskola var ju en pärs! Men se så bra det gick! Vår lille är 18 månader nu och pratar om förskolan Varje dag! Han pratar om sina kompisar och om personalen. Han skuttar gladeligen iväg när det är dags för lämning och skuttar lika glatt när man hämtar. Nu är det förvisso bara 8 barn i hans grupp, men totalt på avdelningen är dom 17 barn, 4 pedagoger och en vikarie. Nu har jag aldrig ångest över att behöva lämna honom längre, för jag vet att han har det bra och stormtrivs! Vi får inte glömma att alla barn är olika och har olika behov. Vårt barn älskar förskolan och har utvecklats något enormt! Och man får heller inte glömma att förskolor är olika bra. Vi hade turen att hitta en väldigt bra som passar vårt barn och oss som handen i handsken. Sen vill jag fortfarande inte ha mitt barn på förskola 7-17 så det är ju tur att vi har det flexibelt och kan låta honom gå 9-15/16 ist.

Jag tror de flesta vuxna, med normala behov av intellektuell stimulans mår bättre av att inte gå hemma i 3-4 år med varje barn (har man flera barn snackar vi alltså typ ett decenium man förväntas vara hemma?). INGEN med ett arbete som kräver någon form av utbildning och kvalifikation kan vara borta i flera år utan att tappa i kompetens. Och ingen som är borta åratal från sitt arbete kan förvänta sig samma löneutveckling som de som inte varit det.

Att propagera för att små barn inte ska gå på dagis (och ta till groteska överord som att det vore att offra barnen) är att göra jämställdheten en gigantisk otjänst (för det ingen idé att ens låtsas att det är papporna som skulle gå hemma och lalla i åratal).

Detta är en fråga där det tycks väldigt mycket, och många helt subjektiva åsikter framställs som fakta. Jag tror ingen med aktuell forskning i ryggen skulle säga generella saker som att "barn under tre år mår dåligt av dagis". Det är också skillnad på att inte direkt ha behov av (tror inte heller tex en 2-åring har behov av dagis på samma sätt som som ett äldre barn) och att fara illa av.

Tror det är oändligt mycket bättre att jobba för bra dagis än att försöka skrämma föräldrar (kvinnor) till att gå hemma i åratal med sina barn.

Jag tror (so shoot me) att många av de kvinnor som väljer att vara hemma i flera år med sina barn är kvinnor som ändå inte har några ambitioner på arbetsmarknaden. De har trista okvalificerade arbeten, är arbetslösa eller har arbeten de av någon anledning inte trivs med. Det är det som deras främsta drivkraft att vara hemma. Men det kan man ju inte säga högt (och har kanske inte ens tänkt det medvetet) så istället gömmer man det bakom massa snack om barnens bästa.

Anonym 120129 07:24:01 här ovan: Tack för din kloka kommentar! Precis som du skriver handlar det inte bara "några korta år", dels för att mammor som är hemma på heltid flera år med varje barn ofta skaffar flera barn, dels för att villkoren på arbetsmarknaden inte bara låter sig pausas under flera år. Så även om barnet fick den (mycket tvivelaktiga) förmånen att hänga inom hemmets fyra väggar tills den gyllene treårsdagen infunnit sig, begåvas även med en djupt ojämställd familj där mamma är arbetslös/outbildad eller har en arbetssituation som skiljer sig oerhört mkt (till det sämre) från pappans (om vi nu förutsätter att det finns en sådan i bilden). Barnet får en mamma som är ekonomiskt beroende av sin partner, som i många fall inte kan skilja sig om hon vill, som i resten av sitt liv, inte minst efter pension kommer ha snävare marginaler än pappan. Det kommer även, om man tittar på den forskning som faktiskt finns på familjer där mamman stannar hemma länge, ha en sämre relation till sin pappa, löpa en högre risk att föräldrarna kommer separera och – inte minst – fått ett praktexempel på hur könens olika livsvillkor ser ut. För LD, du skriver själv att det ju inte är papporna som stannar hemma hälften av dessa år – det är i ca 101 fall av 100 mammor som lämnar arbetsmarknaden för en hemmatillvaro. Att svänga sig med uttryck som att välja att inte offra sina barn är ett fult sätt att hävda sitt eget vals förträfflighet genom en guilt trip av guds nåde, patriarkaliskt nog bara riktad mot mammor som ju av gammal hävd bär det fulla ansvaret för barnens väl och ve. En argumentation värdig en ortodox kristdemokrat!

Mård och ni andra som värnar så mkt om mammans karriär: vem ska värna om barnens psykiska hälsa då? Småbarnsåren är korta och varför skaffa barn om man tänker på sin karriär i första hand? Barnen är viktigare än så.

Mård och ni andra som värnar så mkt om mammans karriär: vem ska värna om barnens psykiska hälsa då? Småbarnsåren är korta och varför skaffa barn om man tänker på sin karriär i första hand? Barnen är viktigare än så.

Jag fattar inte hur du kan prata (skriva) om jobbet på fsk som "ditt jobb" när du rimligtvis inte haft det som jobb på minst fyra år. Dessutom skriver du ofta om hur du var arbetslös innan du fick ditt första barn. Då är det inte ditt jobb!

2012-01-29 07:24:01, 07:43:59 och Mård: Äntligen någon med hjärna. Tack! :thumbup:

Vi behöver förbättra förskolorna och inte skuldbelägga kvinnor som har utbildat sig och vill inte kasta allt genom fönstret. Det går ju att satsa på både familjen OCH karriären. Jag jobbar som arkitekt, min son började förskolan vid 18 månader och han är faktiskt ett lyckligt och friskt barn.

LD: jag vet att du jobbar och pluggar NU. Du började plugga när Ninja gick på förskolan, eller hur? Men hur länge har du varit utan jobb innan dess? Jag kommer ihåg att du sa att du inte hade något jobb att gå tillbaka till. Det är inte konstigt att du fokuserade 100% på barnen.

therese nej jag var inte arbetslös innan jag fick Ninja. Jag hade ett vikariat som jag var tvungen att avsluta iom att jag gick på föräldraledighet. (eftersom att de inte kan skaffa en vikarie till vikarien). Jag hade garanterat fått jobb igen om jag velat, men jag ville vara hemma.

På vilket sätt spelar det roll vad jag kallar det för? Varför stör det dig? Störtlöjligt.

OCH NU TAR JAG DET HÄR FÖR EN SISTA JÄVLA GÅNG:

Jag menade inte att ANDRA offrar sina barn. Jag menar att JAG skulle göra det om jag utsatte MINA barn för nåt JAG tror kan vara dåligt för dem.

Therese nej det är ingen härskarteknik. Varför spelar det roll för dig? på vilket sätt påverkar det det jag skriver om eller förmedlar?

Anonym 120129 07:24:01: Härlig kvinnosyn du har då! Kvinnor som stannar hemma saknar drivkraft och har skitjobb?! Så kvinnor som väljer att gå emot strömmen och prioritera barnen under de tidiga formativa ljuger och vill istället bara vill vara hemma och lata sig?! Jag är själv disputerad forskare och väl påläst om barns psykosociala behov. Vi väntade med förskola för vår lille kille. Vi flyttade till en mindre lägenhet och arbetade 50% båda två. Ingen lämnade yrkeslivet, utan vi har båda bra karriärer, och vi lyckades ändå sätta barnet först.

Mård: Du är en lika god kålsupare, är man kristdemokrat för att man vill vara hemma med barnen? Nina Björk (vänster och feminist) hade en liknande ingång som LD och blev då 2005, anklagad för att vara KD-are. Alltså man KAN faktiskt vara feminist, vänster och ÄNDÅ kämpa för barns rätt att få vara hemma med sin familj. Föreställningen att vi bara duger om vi säljer vårt arbete är en kapitalistisk, inte socialistisk logik. http://www.dn.se/kultur-noje/vi-ar-pa-helt-fel-spar

Sex timmars arbetsdag, kvotering av föräldraförsäkringen – två vänster + feministiska argument som sätter barnen i fokus. Dessa krav finns i den politiska debatten från vänstern. Kvinnors frigörelse måste inte innebära att vi underordnar oss den kapitalistiska logiken och arbetar MER, det kan också innebära att män arbetar mindre. Men det kanske bara är oambitiösa skräp-män som går ner i arbetstid? Eller den logiken gällde bara kvinnorna? Män som går hemma är ju hjältar, kvinnor som går hemma är lata – eller hur var det nu Anonym 120129 07:24:01?

Fast LD, du skriver ju endast i slutet av det ursprungliga inlägget att DU TROR att tidig förskolestart är negativ för barnen. Resten av texten är skriven som en faktatext, förutom att den saknar källor på att små barn faktiskt inte mår bra av att gå på förskola.

Du skriver, och jag citerar: "För små barn är den inte fullt lika bra. Små barn mår nämligen inte bra av tidiga separationer eller stressiga miljöer…. För förskolan är också fantastiskt dålig på flera sätt; stora barngrupper, dåliga rutiner, dålig personaltäthet, bristande miljöer och bristande medvetenhet."

Även du måste väl se att detta läses som att det faktiskt ÄR så. Att då tolka det som att du anser att andra "offrar" sina barn genom att låta dem börja på förskola tidigt är väl ganska rimligt?

Oavsett vilket så anser jag att det är superb att låta barnen vara hemma länge. MEN inte på statens bekostnad. Du skriver "öka FP'n" men vi har redan en otroligt generös FP i Sverige. Om man vill vara hemma längre är det fullt möjligt att ta ut färre föräldradagar och istället planera sin ekonomi annorlunda, kanske skära ner på onödiga utgifter. Precis samma tillvägagångssätt många kunde använda för en mer jämnt fördelad föräldraledighet mellan mamman och pappan.

Att prata om pojk- och flickkläder och "hen" är jättefint, men det är en piss i havet mot att inte vara beredd att offra något i sin bekvämlighet för feminismen.

Dodo -Jag tycker inte Nina Björks rätt sakliga kritik av långa förskoledagar och stora barngrupper går att jämföra med det ovan. Faktiskt.

Det är inte riktigt så att vi som kritiserat det här inlägget sitter och propagerar för att slänga in ett-åringar med 25 andra ungar 11 timmar om dagen.

Här måste jag erkänna att jag håller med dig!! Jag VET att barnen blir eftersatta på många förskolor idag i många kommuner runtom i landet pga att de har för stora grupper med för lite personal. Det händer mkt olyckor pga de just inte har den tillsynen de borde ha!

Jag väljer själv att inte ha mina barn på förskola nu för jag har möjlighet! Min stora dotter (8 år) hade jag INTE den valmöjligheten och det va inte bra för Henne. Min mellandotter (3 år nu) har gått på förskola och har haft stora svårigheter att lära sig prata och det är inte förrän nu när hon vart hemma ett helt år (+ett halvt år för att jag studerade flex och jobba natt) som det börjar och lossna och kommer nya ord varje dag. Hon behöver alltså lugn och ro. Och någonstans blir dessa barn tyvärr ofta förbisedda därför att det inte hinns med! NU utpekar jag inte ALLA förskolor det finns alltid undantag, men i det stora hela vet jag och ser och har läst mig till genom forskning och människor som är äldre med större livserfarenhet än oss att många barn mår bäst av att få vara hemma med någon nära person upptill treårsåldern för det är först när de är tre som de kan börja uttrycka sin egen vilja och riktigt tala om för människor vad som hänt eller om de känner ngt själva som inte är bra. Sen finns det alltid undantag i alla fall. Som sagt det är inte fett att bli förälder men rikedomen man får som förälder av sina barn den är helt ovärderlig och kan omöjligt mätas i pengar! Hellre brödlöd än rådlös!

MARIA jag anger visst en källa.

Och att inte vara beredd att offra nåt för feminismen, var går gränsen? Ska man utsätta sina barn för nåt man tror är dåligt för kampens skull? Är det rimligt? Vad är det du tycker att jag ska offra? Det handlar inte om bekvämlighet utan om övertygelse. Mina barn är inte hemma för att det är bekvämt.

Men Lady Dahmer, källan drar inte alls så kategoriska slutsatser som du presenterar i inlägget.

Jag tycker inte du ska behöva försvara att du velat vara hemma, det är helt okej. Sen tycker jag det är synd att det blir att låta som ett uppoffrande för barnens skull och inte ett fritt val.

Karolin, det jag vände mig emot är de "motargument" (påhopp) som presenterades i inläggen jag hänvisade till. Sen håller jag med LD i sak, men tyckte inte heller om tonen i hennes inlägg. Men detta är ju en blogg som presenterar en persons åsikter – man kan ju knappast förvänta sig en akademisk utläggning med för- och nackdelar, källhänvisningar och nyanser. Då ska man ju inte läsa bloggar.

karolin alla inlägg som skrivs i min blogg är tankar som jag har. Min blogg är ingen faktabok, inget klassrum utan en personlig blogg. Blogg. Personlig. Jag är ingen lärare eller professor och jag bloggar bara privat. Här jag redogör för MINA åsikter och MINA tankar och MINA upplevelser.

Källan i det här inlägget anger jag för att visa en del av det jag baserar mina egna personliga övertygelser på.

dodo, "Men detta är ju en blogg som presenterar en persons åsikter – man kan ju knappast förvänta sig en akademisk utläggning med för- och nackdelar, källhänvisningar och nyanser." BINGO! :thumbup:

Ja det är åsikter.

Jag poängterar dock samma sak som Maria gjorde -det här inlägget är till största del inte formulerat som en åsikt och, som jag har skrivit från att jag gav mig in i den här diskussionen, jag har JÄTTEsvårt att förstå att du inte ser det själv.

KAROLIN jag tycker det är jättesvårt att förstå att normalintelligenta människor inte fattar skillnaden mellan personliga bloggar och forskningsrapporter.

LD: Det finns säkert forskning som tyder på att små barn inte mår bra på dagis, likaväl som det finns forskning på att små barn visst mår bra på dagis. Det finns forskning om att äldre barn mår bra på dagis och forskning som påkar på motsatsen. Att hänvisa till forskning i sådana här sammanhang är bara så fjantigt, allt som du skrivit i detta inlägg är dina egna högst personliga åsikter! Hade du ansett att små barn visst ska gå i förskolan hade du hur enkelt som helst hittat forskning som stött det också!

Likaväl som när du skriver om könsnormer så finns det ju precis lika mycket forskning som pekar på att flickor och pojkar är olika redan från födseln som det finns forskning om att vi fostras in i könsroller. Men du väljer själv att hänvisa till de källor som passar dina åsikter.

Att förskolan är dålig för små barn är DIN HÖGST PERSONLIGA ÅSIKT och är inte mer faktabaserat än åsikten om att små barn ska gå i förskola!

Och att du ser feminism som ett hinder som går emot din syn på hur barn ska tas hand om så är det väl helt enkel så att du inte har en feministisk uppfattning om hur barn ska tas om hand. Nej, du behöver inte "offra" dina barn för feminismen genom att sätta dem på förskola när de är små, likaväl som andra icke-feministiska föräldrar behöver "offra" sina barn för feminismen genom att klä dem könsneutralt.

Att du inte har en feministisk uppfattning i den här frågan är uppenbart, men det är ok, även om det känns lite dubbelmoral. Faktum är att om det inte vore för att jag visste att det är du som skrivit detta inlägget så hade jag nog trott att det var Göran Hägglund eller Jimmie Åkesson…

Lady Dahmer = ännu ett bevis på att socialistisla feminister inte är lika feministiska som liberala feminister!:-)

Hmm, tycker det känns ganska jobbigt att så få diskuterar PAPPORNAS roll i det hela, för de flesta barn har två föräldrar faktiskt. Det är ett stort problem att kvinnor som är hemma länge halkar efter på arbetsmarknaden, får sämre pension osv, men varför inte liksom kräva att papporna är hemma lika mycket om man nu tycker det är bättre att barnen är hemma länge? Jag vet att många kan få problem med ekonomin, men då kan man väl jobba politiskt för bättre lösningar. Tycker det är synd att LD säger att det skulle vara dåligt för kvinnors frigörelse om barnen var hemma lite längre, folk här verkar ha gett upp hoppet om att pappor ska vara hemma mer? Eller? Nu må jag inte ha barn än och kanske är naiv inför vad som händer "när det kommer till kritan", men jag vill liksom tro på att en jämställd värld är möjlig…

Jag jobbar som vikarie och jobbar således på alla förskolor i kommunen där jag bor (bortsett från en som inte täcks av vakansen). Och jag håller med dig fullständigt. I min kommun har alla förskolor 18 barn per avdelning med 3 pedagoger i varje. Har man tur så är 18-barnsgruppen en väl fungerande grupp och då funkar allt bra, men ibland så kan en annan barngrupp vara totalt kaos – trots att det är duktiga, engagerade pedagoger som jobbar där. Och mitt i allt detta är dom här småttingarna. Visst, dom kanske trivs på förskolan (eller så har dom helt enkelt fått "gilla läget")men det gör det inte bättre. Min mamma jobbar på förskola och har varit fast anställd i 37 år. Hon säger också samma sak. Varför inte vara hemma med barnen om man kan? En del barn tar sina första steg på dagis. Om man kan, vill man inte vara delaktig i en så stor grej i sitt barns liv?

En kompis till mig frågade mig oroligt om hon måste sätta sin dotter på dagis redan, trots att hon kan (och vill) vara hemma med henne. Andra kompisar med barn hade tydligen informerat henne om att hennes dotter (1,5 år) annars skulle missa så himla mycket. Jag var hemma tills jag var 3 år, jag hade inga problem med att anpassa mig till livet på dagis ändå. Och jag kunde läsa som fyraåring, jag kunde leka med andra barn och jag var väldigt kreativ. Jag tror inte att man utvecklas mer på dagis. Många säger att deras barn utvecklats så mycket sen h*n började på dagis, men barn utvecklas ju hela tiden, vem säger att det inte skulle ha skett samma sak på hemmaplan?

Jag kan också undra vill inte föräldrar vara med sina barn? Är det inte själva meningen med att skaffa barn/familj, att få vara tillsammans? Barn kräver faktiskt inte stimulans non stop-specielt inte små barn. Att få vara med, delta , kanske i matlagning, gå till biblan eller leka på gården tillsammans med sina föräldrar är små barns största lycka. Mina barn är i yngre skolåldern (den ena går på sexårsveksamhet och den andra börjar i höst) och älskar att vara hemma med mig ( fadern bor på annat håll) och några timmar med skridskoåkning, lek i snön och sedan gos i soffan med högläsning är fortfarande något de (och jag) skattar högst.

Och de är ju därför de är här-jag ville ha barn för att jag vill vara tillsammans med dem-och de vill vara tillsammans med sina föräldrar-inte för att lämna bort dem hela dagarna till andra vuxna.

Det är hemskt att se de yngre barnen på förskolan där jag jobbar som bara gråter och gråter. Man ser verkligen paniken och separationsångesten i deras ögon. Jag håller med dig LD, så små barn har andra behov än att vara på förskola. Man borde kanske utöka möjligheterna med öppna förskolan, så att barnen får stimulansen de behöver från förskolan med andra barn och lekar, men utan att behöva lämnas ensam av föräldrarna.

Jag ser dock inte egentligen detta ur genusperspektiv – barn behöver vara hemma längre med sina föräldrar, jag skulle säga till de är tre år. Men de kan också behöva att papporna är hemma. Så ja, som du säger. Ordna med mer föräldrapenning!

AnnA: varför är det uppenbart att LD inte har en feministisk syn om hon förespråkar att barn ska vara hemma till tre års ålder? Det ena utesluter inte det andra. Alla feminister menar inte att heltidsarbete är det enda sättet att få ett jämlikt samhälle, och många feminister vill istället se kvoterad föräldraförsäkring och 6 timmars arbetsdag: dvs säga att män arbetar mindre – snarare än att kvinnor arbetar mer.

Man kan ha olika åsikter om barn och förskola, men att säga att man är "mer" eller "mindre" feministisk (vem avgör det?!) är okonstruktivt och revirpinkande på ett nästan genant sätt. Sluta tävla om vem som är mest feminist, jag tror faktiskt inte att någon vinner på en sådan rivalitet.

AnnA det här handlar inte om feminism överhuvudtaget och jag håller med Dodo här att det är ganska förmätet att dra det kortet. "ofeministiskt" osv. :thumbdown:

Det här handlar om barns utveckling och välbefinnande. Ja, man kan hitta forskning som stödjer det mesta men all forskning är inte seriös och all forskning som talar för en sak innebär inte nödvändigtvis att det är det bästa allternativet. t.ex den forskning som stödjer könsskillnader visar ofta att skillnaderna är mikroskopiska samt även att det är större skillnader INOM könen än mellan.

Samma sak i förskolefrågan; det finns forskning som visar att barn som börjar tidigt i förskolan, i en BRA förskola med SMÅ barngrupper och bra personaltäthet, blir mer sociala. Skillnaderna är dock små och utesluter inte det negativa som t.ex är större otrygghet osv. Forskningen är inte svart eller vit. Jag tar del av den och av annan kunskap, sen adderar jag mina och andras erfarenheter, ser till det individuella barnets behov och andra faktorer som har betydelse och utifrån det kommer jag till egna slutsatser. Så nej, inte "personliga åsikter" tagna ur ingenstans utan SLUTSATSER baserade på den information jag tagit del av.

Och nej, det är inte ofeministiskt att se till barnens behov. Inte för att jag bryr mig om den biten. Jag är feminist. Och jag sätter mina barn först.

Så du kan gå och tävla med nån annan om vem som är "mer feminist" för jag är inte intresserad.

Det finns något som heter pappor också… Ja, det stämmer – det är TVÅ föräldrar som får ett barn, inte en förälder. Men ni får det att låta som det, att enbart kvinnan ska ta hand om barnet. Om man låter barnet vara hemma i tre år innebär det, med delad föräldraledighet, 1.5 år för vardera förälder. För vissa kanske det inte funkar, man har inte möjlighet osv, men de flesta KAN men vill inte. Och vill vi bli mer jämställda är det nåt vi måste jobba på, att männen också får vara föräldralediga lika mycket som kvinnorna, för nog vill de också vara hemma och ta del av barnens liv! Tyvärr tycker jag det är tråkigt att många verkar säga "jag vill ha en mer jämställd arbetsmarknad osv" men i praktiken orkar de inte ändra sig. Det går om man vill. I LD's fall kan hon söka ett jobb och låta Oskar vara hemma med barnen, för annars är det precis så – mycket snack men lite verkstad. Och av det blir ingen hjälpt. För då blir allt undantagsfall, "nej, men det går inte FÖR ATT…."

MATTIS du har rätt i att pappor också måste börja ta sitt ansvar. Målet är ju inte att kvinnor ska jobba mer utan att pappor ska jobba mindre och delta i barnens liv på samma vilkor, med samma ansvar.

Men, i praktiken så blir det svårt. Jag har t.ex redan ett jobb. Jag jobbar hemifrån men med den lön jag har kan jag inte hålla oss flytande. Det är flera faktorer som måste tänkas på och jobbas med, inte bara FP'n. Tyvärr.

Sen ja, fan klart man är bekväm. Livet är jobbigt nog ändå. Jag tänker inte göra det svårare om jag slipper.

Jag har så svårt att förstå föräldrar som väljer att förkasta all barnpsykologisk expertis och fortsätta hävda att dagis är bra från 1 år. Läs "Förskola för de allra minsta…". Välj sen hur ni vill prioritera livet.

Någon skrev något om undersökningar som pekar på att förskola är bra från 1 år. FEL FEL FEL. Det som en del undersökningar kommit fram till är att förskolebarn vid 7 år visar delvis statistiskt säkerställd bättre läskunnighet. Vid 12 år är alla ev kunskaps-skillnader utraderade. DOCK kvarstår högre andel beteendestörningar i gruppen som gått i förskola från tidig ålder. OCH när det gäller trygg anknytning – detta visar sig inte förrän barnen är vuxna och ska skapa sig relationer och familj. Det är då störningar i anknytningsprocessen visar sig. Och jag tänker inte chansa på att den samlade barn- och utvecklingspsykologiska vetenskapen har helt fel. Tyvärr är det skrämmande många (ink politikerna) som gör det.

Tack LD för att du tar upp detta!!

Förra veckan började jag min praktik på förskolan, en så kallad introduktionsvecka. Två gånger i veckan fram till sommarlovet är praktik som gymnasiet erbjuder.

En hel del genus har märkts av men också OFATTBART mycket 'fin','snygg' osv. Mycket utseende. Fin tecking, fina kläder, fint du gjort med pärlplattan osv. Jag däremot att byta ut detta mot (t.ex) 'Åh, var det roligt? Tycker du om att rita?' Istället för att tänka i utseendets vägar och hur detta ska se ut, mer uppmuntran att använda fantasin, fortsätta att utveckla sig och så.

Jag är sexton år och kämpar stenhårt!

Johanna, kan du sätta i en lnk till dessa studier som säger "FEL FEL FEL". Eller så räcker det med vad den här studien heter och vem som gjorde den. Tack!

GN – skickar med lite länkar. Som riksdagen själva medger finns ingen forskning i Sverige, men de som gjorts i USA och England är jämförbara. Barn som barn. Och snitten på kvaliteten på förskolorna göra dem jämförbara då antalet undersökta barn är så stort. Det är en myt att svenska förskolan är så fantastisk. Den är mer eller mindre gratis – ja. Men det har ju gjort att barngrupperna är skadligt stora.

Läs först och främst boken som LD, jag, mfl rekomenderat.

Men här kommer ett litet axplock med info:

http://www.nichd.nih.gov/research/supported/seccyd/overview.cfm

http://www.hemmaforaldrar.se/bengt_erik_anderssons_undersokning_om_forskolan.htm

http://www.nytimes.com/2007/03/26/us/26center.html?_r=1&ex=1175572800&en=e1ee4e2a71bd83c9&ei=5070&emc=eta1

http://www.hemmaforaldrar.se/dagis_kan_skada_ditt_barn.htm

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=63&dok_id=GW1092

http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/05/sa-skapas-narcissistiska-barn.html

http://www.mireja.se/110615.html

http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2010/05/svenska-foraldrar-ar-grundlurade.html

Intet nytt under solen.

Så länge den här sk debatten förs av enbart kvinnor är den fullständigt ointressant att debattera.

VAD TYCKER PAPPORNA? Var ÄR papporna i debatten? Inte här uppenbarligen, och inte nån annanstans heller vad jag vet.

Har papporna dåligt samvete? Skulle papporna vilja vara hemma i 3 år med varje barn?

Herregud, vi har en av de bästa förskolorna i världen. Det är klart världsfrånvänt att påstå att små barn skulle ta skada av densamma.

Och lite lustigt att du gång på gång hävdar att man (du) sätter barnen först i allt, men i nästa inlägg säger du att om du hade haft nåt roligare att göra utanför hemmet så skulle du förmodligen satt dina barn på förskola också. Sic!

Johanna – nej den samlade barnexpertisen står inte alls enade bakom din åsikt och nej, anknytningsstörningar visar sig inte alls endast i vuxen ålder. När man pratar anknytningsmönster så är det något som lättast visar sig vid ca 18 månaders ålder. Men visst finns det mycket som tyder på att anknytningsmönster kan ligga kvar i vuxna relationer, vad jag vet är det dock inte helt klarlagt.

Det finns viss svensk forskning, en del dansk och en massa från USA. Det negativa som den amerikanska forskningen visat är spädbarn (6 mån) som är mer än 40 timmar på dagis löper större risk att utveckla beteendestörningar. Något som dock förklarades bättre av moderns socioekonomiska situation.

Om du är intresserad av anknytning och barndomspsykologi med en mer objektiv utgångspunkt än "hemmaföräldrar" så rekommenderar jag dessa böcker: http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=advanced&author=Pia+Risholm+Mothander&fromproduct=true

Och här finner du mycket intressant forskning om barnomsorg, och en mycket fräsch bok inom ett ämne som annars tenderar att fastna i Freuds tid med allt vad det innebar av familjens funktion och förutsättningar. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147020598

Tack Johanna!

Dock inte alla dessa länkar är relevanta…blogginlägg från "Hemmaföräldrar"… det är verkligen biased och ingen forskning.

Interpellation till riksdagen som du länkar till (debatt) säger att "Den förefaller inte kunna ge klart svar på effekter av förskola i åldern 12–36 månader på grund av brist på studier av tillräcklig kvalitet." Alltså finns inte belägg för att barn i den ålder mår dåligt.Vi behöver fler studier men just nu kan vi inte påstå att barn mår dåligt av att gå på dagis inna de fyller 3.

I en av dina länkar näms "Barnrapporten från Stockholms läns landsting nämner med hänvisning till Andersson (1989), Andersson (1992) och Broberg m.fl. (1997) att tidig dagisstart kan ge bättre skolresultat och att förskola under de första åren minskar risken för senare psykiska och sociala problem. " Alltså igen, visar man POSITIVA resultat för att börja förskolan tidigare.

Den studien som du hänvisar i New York times ( tar inte upp specifikt yngre än 3 års gamla barn)säger att barn som gick i förskolan kan bli mer störande/olydliga (vad det kan nu betyda i USA) men att "The effect was slight, and well within the normal range for healthy children, the researchers found". Alltså inget onormalt. Dessutom så näms ju i samma artikel att" time spent in high-quality day care centers was correlated with higher vocabulary scores through elementary school." POSITIV sak igen.

Så jag förstår inte hur dessa studier skulle stödja påståendet att det bästa för barn är att påbörja dagis efter att hen har fyllt 3.

Det är intressant att diskussionen ofta kommer att handla om att det är BRA för barn att gå i förskola. Förskolan som samhällsservice är inte byggd för att barnen behöver det, utan för att de vuxna behöver omsorg om sina barn när de arbetar! Verksamheten i förskolan är till för barnen, men den är byggd för föräldrarna. Vilken forskning sa när förskolorna byggdes att de behövdes för barnens utveckling?

Min mamma som är dagmamma har alltid sagt att det i de allra flesta fall är bäst för barnen att vara med sina föräldrar. I de allra flesta fallen. Det betyder väl å andra sidan inte att barnen aldrig får träffa några andra barn? Varför skaffa barn om man ska lämna bort dem från ett års ålder?

Den här diskussionen är väl lika gammal som dagis är. Mina barn är mellan 20 och 32 år och jag ville inte lämna bort min första unge till dagis. Det gjorde jag inte heller. Vi levde på en lön och turades om att vara hemma. Hon gick dock på lekskola tre dagar i veckan tre timmar varje gång. Men det var när hon hade fyllt tre år. Yngsta fick gå hos dagmamma för då hade jag ett annat liv. Men jag minns argumenten. De var samma som nu. Barnen utvecklas inte, de mår inte bra av att vara hemma "bara med" mig. De tränas inte in i sociala grupper. Ingen tänker på att de hade massor av kompisar på gården (ovanligt, jag vet) samt att de kunde utveckla sina personligheter i lugn och ro. Jag och pappan hade inflytande över deras liv.

Den här tanken att ALLA barn måste gå på dagis betyder ju att alla ska skolas in i ett system som samhället tänkt ut. Du ska in där och formas för annars passar du inte in i resten av det vi tänkt ut för dig såsom sexårs, skola o s v.

Jag gillar individualism. Att man får vara olika, att det finns olika lösningar, att det finns dagmammor (finns inga i vår kommun), att man får vara hemma om man behöver eller gillar det…. och att det finns dagis för de som vill eller måste.

Vitnos, du frågar "Varför skaffa barn om man ska lämna bort dem från ett års ålder? "

Då vill jag fråga dig när är det ok att lämna bort ett barn? Vid 2, 3, 4, 10 år? Och i sådant fall… varför plötsligt blir det ok "att lämna bort barnet" efter dessa år?

GN mfl – vissta kan man läsa undersökningarna som fan läser bibeln.

Ja, förskolebarn verkar ha visst försprång när det börjar skolan, men dessa skillnar är utraderade vid 12 års ålder, medan beteendestörningar kvarstår. Men visst, tycker man det är superviktigt att barnen har något större vokabular i 7-årsåldern, och tycker beteendestörningar inte är någon fara så är ju förskola psoitivt.

När det gäller Andersson (1989), Andersson (1992) och Broberg m.fl. (1997) kan den inte räknas som forskning. Den bygger på ca 100 barn, familjerna fick anmäla sig frivilligt till studien och flertalet hade gått hos dagmamma. Dessutom är den utförd på barn som gick på dagis under 80-talet då situationen var totalt annorlunda. Mindre grupper, högre lärartäthet, kortare dagar för de flesta. Så den går inte att applicera på dagens (i mitt och mångas tycke) katastrofala förskolesituation.

Alltså, vi har inte har någon svensk forskning på området, den samlade barnpsykologiska expertisen har en klar ståndpunkt och forskning från andra länder visar på att det inte är att rekomendera små barn att vara på förskolan (speciellt som den ser ut idag med grupper på över 17 barn). Att utifrån det forsätta hävda det fantastiska med dagis för små barn, det har jag lite svårt att förstå. Varför vill man chansa liksom?!

När det gäller anknytning, ja, det är ju precis från födseln fram till ca 3 årsåldern som trygga anknytningsmönster ska skapas, just därför är det så otroligt viktigt med få och nära vuxna att knyta an till. Läs boken "Hemligheter". Den går igenom hur olika störningar i anknytningsmönstern påverkar den vuxna par-relationerna.

Som sagt, förskola är skapad för att vi vuxna ska vara produktiva. Den är INTE skapad för barnens bästa.

(hemmaföräldrar har såklart dessa åsikter, men anlendningen att jag länkade till inlägg hos dem är att de har så många länkar till olika undersökningar, så det var effektivast)

Jag var själv väldigt positiv till dagis innan jag kom över "förskola för de allra minsta…".

Jag vill inte bråka om detta, så det här blir mitt sista inlägg. Jag hoppas bara kunna öppna ögonen för några ang dagis så som den boken gjorde för mig!! Er barn är värda det!!

Kram på er alla fina föräldrar!

GN: jag skulle säga att det är okej att lämna bort ett barn när det själv kan berätta vad som hänt under dagen. Men det bygger jag på mina egna känslor.

Vill bara påpeka i debatten att det är skillnad på förskolor och förskolor – på dotterns förskola är det max fyra barn per småbarnsgrupp. Varje småbarnsgrupp har en pedagog, som i princip har hand om just de barnen hela tiden och som de kan knyta an till. Miljön är lugn och mysig. Inga barn är där längre än till fyra för då stänger de.

Kritiken i inlägget tolkar jag mest som riktad mot hur förskolan är utformad på många ställen – och inte mot förskolor som sådana. Separationen du pratar om som inte är bra för små barn borde ju rimligtvis kunna mildras med anpassad inskolning och en pedagog som barnet kan knyta an till. Stressiga miljöer – ja det ser säkert ut så på många ställen men det finns också, som sagt, andra alternativ.

Jag tycker mest det är lustigt att folk kommer med "det var bättre för barnen förr när mamma var hemmafru"kortet. Ja, om man var medelklass kanske. Överklassen hade ofta nannys, arbetarklass och bönderna var ute på fältet eller hade andra sysslor att utföra. Det ansågs inte vara barnmisshandel om man lämnade ungen skrikande i vaggan en halvtimme för att mjölka korna. Inte fick vi en massa förstörda generationer av människor med psykstörningar av det heller…

I de flesta länder på denna jord lämnar man inte barn på dagis-och vad konstigt de blir lika sociala iallafall-skulle dagis vara en naturlag? Något som funnits sedan stenåldern?

Eller är det inte så att små barn faktiskt hör samman med sina föräldrar, är inte det ganska naturligt.

Jag arbetar på förskola och tycker det är fruktansvärt med alla dessa ettåringar på dagis….de väntar gråter….efter ett tag härdas dem. Efter tre års ålder ser jag en markant skillnad.

Vill inte pappor och mammor vara med sina barn???

Alltsåå…du UNDERDRIVER ju när du säger att det kan vara tre personal på 18 barn. Där jag jobbar (dock i en annan roll än förskollärare som tur är) så är de tre TJÄNSTER på 18-19 barn per avdelning. Med en förskola öppen 12 timmar per dag där varje anställd lägger i genomsnitt 7 h barntid i gruppen så blir det naturligtvis inte tre vuxna särskilt stor del av dagen. Barnen däremot är fanimej där JÄMT, långa dagar och tom. där när syskonen är sjuka och föräldrarna hemma…??? Många tider kan det vara nästan full grupp på två personal…en av dem blir uptagen med tex. blöjbyten och de andra 17 ska dela på resten. Det är banne mig NOLL och NADA möjlighet att varje unge blir tillräckligt sedd där.

Vi vuxna har lag på 8 h arbetsdag men ungarna kan ha 10 h arbetsdag utan att någon reagerar. Förskola är roligt och utvecklande, mend et är inte mer roligt och utvecklande ju mer man är där. Tvärtom är det en verksamhet med högt tempo och få möjligheter till indviduella anpassaningar. Det kräver precis lika mycket av barnen som våra atbeten gör av oss. Vill VI jobba tio timmar? Jag vill det då inte och jag tror inte att en genomsnittlig tvååring vill det heller.

En nära vän sökte upp mig idag och var upprörd för att hennes barns behov inte tillgodoses på förskolan där barnet går. (Vi båda har pedagogisk utbildning och diskuterade saken.)

Barnet är 1,5 år och har en egen vilja, men kan inte uttrycka det verbalt mer än ja eller nej. På förskolan (som är relativt liten) styrs verksamheten efter femåringarnas behov (antagligen eftersom de är i klar majoritet). Aktiviteterna är anpassade efter femåringarna och leksaker som gungor är också endast anpassade till femåringar. De yngre barnen kan inte delta på sina villkor i verksamheten och deras vilja ignoreras (ja faktiskt!). Det har till och med blivit så att några av de yngre barnen, 1,5 – 3 år gamla, har börjat visa stark motvilja till att gå till förskolan, medan en del femåringar trivs som fisken i vattnet.

För en del barn passar inte förskoleverksamheten. För en del kan det hjälpa att byta förskola. Andra behöver vänta några år med att börja för att hinna få en inre trygghet. Självklart finns också de som mår bra av att gå där samt de som inte omnämnts här.

Det finns lika många varianter på när det är bäst för barnet att börja förskoleverksamhet som det finns barn i världen. Allt annat är generaliseringar oavsett om det bygger på forskning, en förälders/ pedagogs observation eller tycke och smak.

Lady Dahmer har rätt att uttrycka sig utifrån sin ståndpunkt och det är upp till varje individ som tar del av den att vara källkritisk (och inte lita blint), precis som man är när man tar till sig info från någon annan oavsett om det är en jättestor dagstidning eller en tant i matkön.

Jag har börjat inse att väldigt många inte läser saker med en nypa salt, utan många tar allt för att vara sanning som de läser. Gu vad de måtte bli lurade dagligen. Mera källkritik i vardagen behövs!

Gillar skarpt den här bloggen, men jag tar inte allt för absolut sanning för det, jag tar det för vad det är EN BLOGG.

Kram Ida

Håller med om att barn innan 3 år inte har något egentligt behov av förskolan utan kan få full god stimulans av sina föräldrar om det är aktiva föräldrar och är engagerade i sina barn och ser deras behov.

Trotts detta så har alla mina tre barn börjat förskolan vid 1,5 års ålder. Detta på grund av ekonomi framför allt och på grund av egoistiska behov av att få jobba. Det finns förskolor som är bra, det finns förskolor och pedagoger som kan ge mina barn det de behöver av trygghet och ser varje barns individuelle behov. Jag känner att mina barn går på en sådan förskola och är inte alls orolig när jag lämnar dem där.

Men helt klart är det viktigt att väcka debatt kring hur det ser ut på många förskolor framför allt på småbarnsavdelningarna. På något vis blir det en sådan självklarhet och norm i samhället att barn ska börja förskolan vid 1-2 års ålder de behöver den stimulansen. Jag tror på en mångfald det ska finnas en möjlighet för dem som vill att stanna hemma längre med sina barn det ska finnas möjlighet att lämna sina barn på förskolan men då tydliga krav och regler på hur stora barngrupperna får vara och krav på kompetens.

Fast för mig hade det nog varit bättre att börja dagis tidigare. Jag kom liksom inte in i gänget förrän sista året, eftersom alla andra på min avdelning redan hade kompisar när jag började.

Men i stort sett tror jag att du har rätt, men som sagt, det handlar mycket om barnets personlighet.

Så jag antar att alla mödrar som lever utanför norden där det inte finns någon föräldrapenning alls offrar sina barn såvida de inte gift sig rikt och är hemmafruar? Ibland blir jag förvånad över hur ensidigt och onyanserat vi ser på saker i vårt bortskämda Sverige. Som flera tidigare nämnt så är ju förskola/dagis globalt sett en fantastisk möjlighet som hjälper kvinnor att leva självständigt och till och med ger möjlighet att klara sig på egen hand om de måste.

Hej! Ett ämne som jag har funderat mycket på då jag har bott utomlands där mammaledigheten är 12 veckor samtidigt som jag tror på teorier om mycket närhet och amning om möjligt. Jag har många tankar runt hela ämnet men jag tycker detta framställs oerhört svart och vitt här i Sverige. Samt som ett par andra kommenterat, var är papporna i detta? En nyanserad debatt vore oerhört intressant! Där barns och vuxnas behov tas tillvara samt jämställd fördelning mellan vardnadsgivare.

Ett av grundproblemen som jag ser det är att många kvinnor tenderar att välja yrke endast utifrån intresse, utan en tanke på om lönen är tillräcklig för att försörja en familj på, så att även pappan kan vara föräldraledig och gå ner i tid medan barnen är små. Jag tror aldrig att vi kommer att få ett jämnställt samhälle om inte kvinnorna börjar steppa upp och bidra till familjens försörjning Jag kan bli ganska trött på alla sk feminister som klär sina döttrar i bruna kläder och säger hen, men när det kommer till att göra personliga uppoffringar för ökad jämställdhet, ekonomiska tex, då är det tvärstopp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *