Kategorier
diskussion & debatt

Är det nåt fel när man inte vill knulla?

Cissi Wallin startade hashtaggen #kvinnanslust idag på twitter. Hon är, liksom de flesta av oss, jävligt trött på att kvinnors sexualitet alltid skambeläggs, misstros och ska gömmas undan. Oavsett hur sexualiserat vårt samhälle är så är det alltid på den heterosexuella mannens villkor. Det är hans njutning och hans kåthet och kanske framförallt hans orgasm […]

Cissi Wallin startade hashtaggen #kvinnanslust idag på twitter. Hon är, liksom de flesta av oss, jävligt trött på att kvinnors sexualitet alltid skambeläggs, misstros och ska gömmas undan. Oavsett hur sexualiserat vårt samhälle är så är det alltid på den heterosexuella mannens villkor. Det är hans njutning och hans kåthet och kanske framförallt hans orgasm som står i centrum. Inte bara i porren, för det är så lätt att skylla på porren, utan i hollywoodromantiska filmer, sextipsen i tidningarna och alla andra medier som sex talas om och i. 
 
Och då är det bra att vi snackar om kvinnors lust. Om kvinnors rätt till ett sunt sexliv och en skamfri sexualitet och lust. Vi får knulla för glatta livet utan att kallas det ena eller det andra. Så långt är vi väl alla överrens?
 
Men då kommer vi till nåt annat som gnagt i mig ganska länge… för i vår iver att hävda kvinnors rätt till lust så har kvinnors olust kommit att skambeläggas och misstänkliggöras. Vi ska lagas. Det är nåt fel om man inte känner lust menar man. Det är nåt fel, nåt som ska lagas, nåt som beror på nånting som måste redas ut och fixas till för ALLA ska tamejfan ha ett sunt och aktivt sexliv för annars är nåt fel fel fel och här blir jag ganska trött för jag har burit med mig så himla mycket ångest kring min egen sexuella lust, eller brist på den emellanåt.
 
Jag har känt mig ansvarig för mina relationer, för att hålla ihop den, se till att min partner är nöjd och tillfredsställd och om ni bara visste hur mycket husfridsknullande jag ställt upp på för att jag inte känt att det finns nåt annat val. Det finns ju inte det för hela vår kultur har ju lärt oss att sex och kärlek hör ihop och om det ena inte funkar så går det åt helvete med det andra och vem fan vill vara orsaken till att det sker? (och inte att förglömma, det är ju NÅT FEL PÅ DIG OM DU INTE BLIR KÅT) Vi vill inte skuldbelägga kvinnor med lust och det ska vi aldrig någonsin heller. Men kan vi sluta skamma kvinnor som inte vill också?
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

87 svar på ”Är det nåt fel när man inte vill knulla?”

Jag har varit den som vill mer och den som vill mindre i ett förhållande och jag skulle säga att båda är lika jobbiga… Det skapar lätt spänningar i ett förhållande för även om man inte pratar om det så vet den andre om det ändå..

Men skulle säga att mäns olust är än mer skambelagd än kvinnors.

Jag tror stenhårt på att de flesta inte vet hur det ska vara i en bra sexrelation. Jag har "ställt upp" så många ggr med mina ex… just aldrig haft lust. Sen träffade jag min sambo och JAHAAAAAAAAAA VA DET SÅ HÄR DET SKULLE VARA?!! Tittar på honom och det rinner. Innan "problem med slemhinnorna". Bägge njuter! Inte sagt att det behöver vara ofta för det, bara att det verkligen är BRA.

TACK LD för att du tar upp detta! Blir fan alltid kollad snett på för att jag inte har lika starka sexuella lustar som kompisar etc. Ameh, äru asexuell va? Nä, har bara lite mindre starka lustar, that’s it. Inte heller behöver jag "lagas". Liksom, fine om man själv är öppen med sin starka sexualitet men det betyder inte att alla som inte är som en själv är nåt fel på…

Börjar apropå detta tänka på hela nykterhetskulturen, att nykterhetsorganisationer ofta går ut med budskapet att man kan vara nykter – och festa ändå! Inget om att man inte behöver festa alls. Mitt i all tolerans som dels förespråkare för frigjorda kvinnliga lustar och förespråkare för nykterhet vill visa upp så blir vissa grupper så himla osynliggjorda.

Sexualitet är så jäkla jobbigt. Jag kan helt ärligt säga att jag önskar att sex inte fanns emellanåt, att man slapp ha det som nåt slags måste hängande över sig i stressiga perioder i livet. Jag vet inte om det är "värre" för något kön, men det ser väl lite olika ut. Män ska ju alltid vilja och kunna, kvinnor ska alltid ställa upp, men inte vilja för mycket. Avskyr överlag hela normartilleriet kring sex för fasen vad det har påverkat mig genom åren. Inte bara heteronormen och tvåsamhetsnormen, utan normen ATT man ska vilja ha sex och att båda alltid måste komma. Det är svårt att släppa allt man lär sig utifrån och bara vara.

Jag har haft stor glädje av resonemang från relationsanarkins område för att bli nöjd med mina relationer och perioder av lust/olust både hos mig och min partner och vänner 🙂 Där poängterar man just friheten att vara sig själv och ha sex när man vill och låta bli när man inte känner för det. Att ta ansvar för sin egen lust och inte kräva att ens partner alltid ska finnas där för att tillfredsställa den utan det kan man göra själv eller med någon annan.

Kanske en aning ot, men Emmas kommentar fick mig att fundera.

Det är nog mer skam för männen att inte kunna knulla, men samtidigt kan jag tänka mig att mäns olust tas på större allvar. Om en man inte vill/kan ha sex så är det liksom "oh shit, han har PROBLEM, det måste va nåt allvarligt, vi måste gå till läkaren" osv. Det blir ju också så tydligt att kuken inte står. Att fittan är torr, att tjejen inte vill, skyller på huvudvärk och så, det är nåt vi lärt oss se som helt normalt.

Vadå, tjejer vill ju inte knulla egentligen, det är ju nåt man gör för att göra sin pojkvän glad? Man får väl köpa lite glidmedel. Man får väl ställa upp lite. Man får väl sluta vara så pryd.

Skulle en kvinna säga "men kom igen, du kan väl slicka i alla fall?" eller "vänta, jag hämtar ett skohorn så går den nog in"? Kan inte killen knulla så kan han inte. Skamligt, omanligt – visst. Men ändå ett nej som är ett nej.

Eller har jag fel?

Jag är faktiskt nästan övertygad om att vi är MER hollydwoodtraumatiserade än porrfilmspåverkade, för porrfilmstittande är fortfarande lite skamligt och inget vi pratar om över kaffet på jobbet på samma sätt som att vi gick på bio och såg senaste romantiska komedin. Och i den senare kategorin filmer är det alltid samma sak mer eller mindre. Man/kvinna (heteronorm)missionär eller rida, någon enstaka gång nåt annat. Inget pill och smek och erotik runt omkring utan penetrationsnormativt sex, båda kommer och kvinnan visar det mer än mannen under hela akten för det är så det ska vara.

Komplexgivande och det bara basuneras ut en masse.

Svar:
Ja det var inte porren jag jämförde med när jag hade min sexdebut liksom. Det var inte porren jag jämförde mig med när sexet inte var bra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tack för att du är så klok. Tack för att du kan diskutera ämnen på ett sätt som jag inte kan, på ett sätt som faktiskt får folk att förstå. Jag har inte alls samma sexlust som min partner och i och med att jag är så ung (vi är båda 19) så liksom vågar jag inte säga nej på sätt och vis ibland. Jag blir så arg på mig själv då att jag vill gråta för jag vill ju inte alltid ha sex men jag orkar ju heller inte att han ska tro att det är något fel på mig, eller ännu värre tro att det är hans fel att jag inte blir kåt. Jag är bara inte sugen lika ofta som han men för en 19 årig kille är det svårt att förstå.

I och med att vi gör det utan att jag vill ibland så förknippar jag bara sex med ett tvång att ha en "normal" sexlust. Fyfan vad sex bara komplicerar ett förhållande.

Hej Lina!
Jag hade sex första gången när jag var 20, min kille var 19. Andra gången vi hade sex hade jag mens. Jag ville först inte för jag kände mig inte bekväm med att jag hade mens. Det var ingen fara tyckte han så jag tänkte okej ja det funkar nog. Det gjorde märkbart mycket mer ont än första gången och jag sa till honom att det gör ont, kändes helt omöjligt att han skulle kunna komma in i mig, inte en chans. Men han tänkte att det är nog inte så farligt, det kan göra ont för tjejen och jag tänkte mm undrar hur han tänker nu.. jag sa eh okej och han provade igen men tror han kom in i mig på en gång och det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, som att jag skulle spricka inifrån slidan. Det var mycket obehagligt och jag hade inte förstått att det kunde kännas så, önskar verkligen att någon beskrivit det mer ingående för mig. Första gången hade det inte alls gjort så särskilt ont och jag var glad över det. Han kom ganska så fort och det kändes inget särskilt, inte bra eller alltför ont, men jag kände kanske inget. När det var över kände jag liksom en viss kyla eller förakt. Han hade gjort mig illa i slidan. Jag kände mig sviken, ledsen, grusig inuti. Jag sa inget om det. Men efteråt när jag drog på mig mina jeans kom en bild upp i min hjärna, en mörk skepnad med en svart spricka mitt i bröstet, från halsgropen ner till solar plexus. Visste inte att det kunde bli så men jag vill berätta om det för att hjälpa någon annan att få ett bra sexliv. Jag kände stark ångest och om vi pratat mer hade det nog inte blivit så. Jag gick emot vad jag själv trodde och lyssnade mer på vad han sa, för jag ville inte vara besvärlig eller något liknande. Det kan vara svårt att säga nej i den situationen, med fel kille, med rätt kille med fel föreställningar, med osäkerhet kring sina behov, värde osv.

Jag har testat, haft one night stands osv och inte njutit särskilt mycket alls av penetrerande sex. Jag var noga med att det skulle kännas rätt första gången och det gjorde det verkligen, jag älskade min första pojkvän men det gjorde alldeles för ont andra gången. Hoppas det kan hjälpa dig i hur du behandlar dig själv och tar ansvar i din relation.

Jag är ledsen över att det blev så och jag har berättat det för honom nu i efterhand. Jag förstår nu att han var osäker, han visste inte mer än jag och särkilt inte om min upplevelse, min slida, min kropp. Jag har tänkt mycket på hur jag kunnat göra annorlunda i den situationen. I stunden gör vi ju vårt bästa. Att agera utifrån rädsla i sängen är nog inte rätt mot en själv och sin partner, sin relation, sin kropp, sin rätt till välmående och hälsa. Att säga högt vad du tänker och känner är att ta ansvar för dig själv, att älska, och att ge honom gåvan att få veta och se vem du faktiskt är. Tror er dynamik kommer bli bättre av intimitet och ärlighet. Det är läskigare för en del än för andra men det man tränar på blir man bra på. Jag tror att sex handlar om att utvecklas som människa i relation till en annan människa. Och att gå med på att ha sex är inte snällt, modigt, bra eller utvecklande. Jag vet att någon säkert sagt det till mig innan det blev så för mig och man ska ta chansen när man är med den man älskar och vill bli bekräftad och sedd av. Jag trodde jag gjorde det lättare för mig genom att låta honom försöka komma in i mig igen men jag trodde inte riktigt på det och framförallt visste jag inte hur ont det kan göra att sex när man inte har fått tillräckligt med förspel, känner sig obekväm, är nybörjare osv. Det är så mycket som skiljer sig från dag till dag och att alltid lyssna på sig själv och sin partner tror jag gör att man får ett bra sexliv. Sex är till för att lära känna och prova, pröva honom, vad händer när du säger att du inte vill. Det är roligt och intressant att utvecklas och mer eller mindre läskigt för de allra flesta. Allt gott.
Ser att det var tre år sedan du skrev inlägget.

Tack Lady Dahmer för en intressant blogg

Det är bra att låta kvinnor va kåta. Men tycker nästan de e värre för de som ej vill ligga. Ja vill inte o har ingen lust pch får

Så sjukt mkt skit för de, de e så Man knappt vågar säga att man inte har lust med Sex liksom, för då e man ju töntig, "psykiskt fel" och tråkig

Håller med Schmenus, vi är så skadade av dessa j*vla Hollywood-filmer att det gör mig galen.

Jag har varit med om att vara på båda sidor, och ingen av dem är särskilt rolig att vara på. I mitt nuvarande förhållande är det min sambo som inte vill. Istället är det jag som vill så sjukt mycket, men han kan/vill inte i perioder pga. fysiologiska orsaker efter sjukdom. Dessutom följer det med komplex i form av att han känner sig mindre manlig då han inte kan prestera = skam = ångest = press = blir ännu svårare att prestera osv osv osv… Jag har försökt prata med honom om det, men det är så himla svårt att få ur den där idiotiska heterosexnormen samt stereotypen om manlig prestation ur hans huvud att jag ibland bara sliter mitt hår!

Det skapar så mycket problem för båda parter att det är inte klokt…

Någon mer än mig som förresten vägrat knapra p-piller och allt vad hormonskit heter (sexlustdödare nr 1) och istället låter min pojkvän använda kondom jämt? Vart ihop i tre år, no problems. Bekanta blir alltid så chockade om jag nämner det, de tycker typ synd om honom. Oj vad jobbigt det måste vara att ta av och på lite gummi ibland liksom, jämfört med att medicinera sig 24/7 med diverse bieffekter, minskad sexlust och ökad risk för blodpropp och bröstcancer.

Precis samma problem har jag med mitt sexliv! Det ironiska i hela situationen är att min pojkvän aldrig ställt krav på mig att jag ska ha sex med honom när jag inte känner för det. Det är jag själv som har ställt det kravet – eller samhället då – och jag önskar verkligen att det vore annorlunda.

Nu har jag drabbats av en som heter vagilit. Som innebär att man förknippar sex med någonting negativt och därför får ont vid samlag även om man är hur kåt och våt och villig som helst.

Jag har alltid tyckt att jag är ganska "manlig" när det gäller sex. Jag ser mycket på porr, onanerar ganska ofta, har en liten grupp med kks, har legat med väldigt många… Men det kan jag ju inte vara öppen om. Förutom mot mina närmaste väninnor. Men om till exempel min syster eller mamma skulle få veta hur många jag legat med (vi kan säga att det är 75+) ja då skulle det bli världens ramaskri i familjen! Dessutom är jag bisexuell, och har bara kommit ut för den närmsta familjen. Fick mina morföräldrar eller farföräldrar veta något skulle det ju också bli katastrof! Tror faktiskt inte ens att mina egna föräldrar har accepterat min läggning helt och hållet. Killar till exempel, de får jag ta hem till föräldrarna ganska fort. Men mina flickvänner? Nääää, då måste min lillasyster på 9 år förberedas ordentligt! Kan de inte förklara för henne att hennes syster älskar personen, inte könet? Hur svårt är det?

Att inte vilja knulla i ett förhållande kan ju bero på många saker- hälsa, arbetsbörda, kvaliteten på sexet, attraktion till partnern, eller helt enkelt olika stark sexdrift.

Jag tror det kan vara lika plågsamt både att vilja mer eller mindre än sin partner, att just obalansen skapar problem.

Obalansen i kombination med normen att vara monogam, och att det är skuldbelagt att inte själv vilja, eller att inte kunna, eller inte attrahera sin partner tillräckligt för att den ska vilja.

Egentligen är det lätt löst, är det temporära hälsoproblem eller arbetsbelastning går det att härda ut.

Vid bristande attraktion, stor skillnad i sexdrift eller dåligt sex som inte går att förbättra är det kanske inte världens bästa ide att fortsätta i ett monogamt förhållande med den personen.

Den som själv inte tycker att sex är så viktigt borde inte ha något emot att deras partner har sex med personer som vill.

Jag tycker personligen att det är ok att "ställa upp" för sin partner ibland, och förvänta sig samma tjänst tillbaka, vid tillfälliga dippar i ett för båda tillfredsställande sexliv.

För mig betyder det att partnern är någon jag är attraherad av och oftast VILL ha sex med. Är jag trött, olustig eller småkrasslig är det ändå angenämt för mig att vara fysiskt nära och bidra till partnerns njutning.

Vid obalans där ena partnern känner mer krav på att "ställa upp" än egen lust kan det vara dags för självrannsakan. Kanske inte rätt partner eller form av förhållande?

Att stanna kvar i förhållandet av materiella skäl blir då en form av dold prostitution, kanske därav de negativa känslorna?

Svar:
Fast det där köper inte jag. Att bristen på lust skulle bero på fel partner. Min man är typ bäst. Jag skulle inte kunna hitta en mer perfekt livspartner om jag så skannade hela planeten. På riktigt. Vi är sjukt kompatibla på alla sätt och vis. Samma värderingar, intressen osv. Och jag känner flera par som känner lika. Men sexet kan fortfarande vara bristande eller dåligt. Och det är lite det jag tycker är skevt, att en fantastisk relation per automatik ska vara dålig för att EN faktor är det. Vi har tillskrivit sex alldeles för stor betydelse och agerar och reagerar efter det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

vi har precis pratat om det här i skolan! I sociologin tog de upp att samhället konstruerar många sjukdomar som vi inte ens visste om att vi led av ett exempel är att fler piller börjar tillverkas som riktar sig mot kvinnans lust. Det är väl bra att det finns något hjälpmedel om man behöver, men det är oftare så att man känner en press från samhället och andra att prestera och ha sex. Är det verkligen normalt att vilja ha sex så ofta som vi tror? Och om man har olust kanske det beror på något annat som inte kan regleras med det här pillret. Vidare pratade vi om "är fulhet" en sjukdom vilket också är intressant men också väldigt tragiskt.

Jättebra att du tar upp detta! Känns som att en har hört hur många gånger som helst från tjejpolare om att de "ställer upp" på sex för pojkvännens skull. Har även själv fått jobba mycket med mina känslor inför att periodvis ha mindre sexlust och dåligt samvete över att inte tillfredsställa min partner. Tror detta byggs upp både av att heterosex ofta är på killars villkor och att tjejer förväntas vara till för killars skull, och porrnormen om bruden som alltid är kåt. Tyvärr är min erfarenhet från tjejjoursarbete att denna press på tjejer att ställa upp på sex så fort pojkvännen vill (typ att stackars killen som måste gå omkring och vara kåt och inte få nått!) finns väldigt lågt ner i åldrarna med konsekvensen att många unga tjejer drabbas av vestibulit/vaginism och andra psykosexuella problem, och det påverkar såklart också självkänsla och annat. Detta är helt vuxenvärldens fel och det är vuxenvärlden som måste börja ta ansvar för hur vi pratar om sex och tjejers rätt till sin egen sexualitet om vi vill att unga ska våga sätta gränser vid sex och framförallt respektera andras gränser.

"Och det är lite det jag tycker är skevt, att en fantastisk relation per automatik ska vara dålig för att EN faktor är det. Vi har tillskrivit sex alldeles för stor betydelse och agerar och reagerar efter det." – Word!

tack för att du skriver detta. min sambo har fått trösta mig för att jag inte har lust. jag vill ju ha tillbaka den. ha den där pirriga lusten som jag hade en gång. tack för det inlägget..

Det här med att ställa upp trots att man inte vill och att det blir världens ondaste jävla cirkel känns så himla bra att du tar upp!

EXAKT det här har jag tagit upp med min sambo. Ofta säger jag inte ens ifrån, och sedan känner jag mig så jävla.. smutsig. Förstörd. Utnyttjad. Liten.

Jag har aldrig kunnat säga det till någon, för då låter det som att jag blir våldtagen, trots att det långt ifrån alltid är min sambo som vill att jag skall ställa upp. Säger jag nej lägger han av, liksom. Problemet är när jag inte ens säger nej, när det blir husfridsknull, typ. Mina krav på min egen sexualitet är så jävla mycket värre. På senare tid har jag varit ärlig mot honom om detta, och det önskar jag att alla kunde vara ärliga om. Plötsligt blir ens partner otroligt mycket mer uppmärksam på signaler, och pressen lättar nåt så enormt. Jag vet att det är tungt för honom också, han har skuldbelagt sig själv mycket och känt sig elak och "dålig".

Så himla skevt. Det känns så himla tabu när man inte ens kan säga det till sin bästa väninna.

Köper inte alls ditt resonemang. jag och min sambo är så gott som gjorda för varandra. men min lust sviktar titt som tätt, och detta gör mig ledsen yadayada. köper faktiskt inte alls din analys.

Jag vet inte HUR många gånger jag har behövt försvara mig när folk frågar VARFÖR jag inte ligger oftare. Detta är dock något som oftast kommer från tjejer. Folk blir arga och provocerade när jag säger att "nej men jag gillar inte sex". De häver ur sig "HUR KAN DU INTE GILLA SEX?! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?!" eehm förlåt för att jag har en annan läggning och förlåt för att jag inte gillar sex? Det är alltid en sån skam och pinsamhet att säga "nejmen jag har inte haft sex på två år". Jag måste alltid förklara VARFÖR jag inte haft sex, jag måste alltid "komma ut" med att jag är asexuell och inte trivs i mitt eget kön och därför inte gillar sex på samma sätt som en annan skulle göra, det räcker inte med att jag säger "jag känner inte för det" utan det måste alltid efterföljas av 3 starka argument, svar på motargumet och en jävla slutplädering.

Håller med Petra L, den meningen ska jag verkligen ta till mig och komma ihåg när det är ämnet diskuteras!

Det här med att sex och kärlek är kopplat är så sant och inte heller på ett nödvändigtvis bra sätt.

Jag har vänner av båda könen som är asexuella och när de berättar detta för någon "normal" så undrar denne ifall min vän tänkt vara singel hela livet eller om hen någonsin kommer bli ihop med någon?! Flera av mina vänner har haft partners. Så tröttsamt att alla tror att ett förhållande MÅSTE involvera sex för att vara ett "legitimt" förhållande.

Läste någonstans av en sexolog att alla går igenom perioder med mindre eller ingen lust, de kan vara kortare eller längre tider. Hur vårt samhälle ser på saken stämmer ju därmed inte med verkligheten, för alla är ju inte på hela tiden.

Petite Caja

Precis det jag menar på! Varför ska sex vara en sån jävla stor grej? Det är ju inte som om en känner efter om en älskar sin partner med sitt könsorgan? "nejmen lilla snoppan vad säger du, ska vi fråga alicia om hon vill bli ihop med mig?"

Det är så himla svårt eftersom det är går inte att veta VARFÖR kvinnor ( som vi nu pratar om) inte har lust, om det är "naturligt" eller ej. Eftersom hollywoodidealet, porrindustrin och patriarkatet förstört så otroligt mycket för kvinnors sexualitet. Bara det här att man ska duscha, raka, sminka, fixa håret (när det väl är dags för sex är man för utmattad!) eller ha obekväma skor och trånga klänningar (verkligen inte kul) eller det att hela sexakten kretsar kring HONOM, liksom fem minuters gnugg på klitoris som räknas som förspel o resten är typ penetration och om hon inte kommer är det HENNES fel osv. tjejen har inte bara press på sig att få honom att komma utan ska också komma själv trots minimalt fokus på henne, för det tycker han om, att få henne att komma !? plus att sedan bli slutshamed efteråt osv. Det jag försöker säga är att det kanske är svårt att avgöra vilka det nu är som verkligen inte har så stor lust eller bara dom som är "skadade" av samhället. Tyvärr så tycker jag inte att diskussionerna kring dom som inte har lust handlar om genus, rådande samhällsklimat osv. utan diskussionen som förs i tidningar är mer "hur du piffar upp, ät choklad, ta på dig högklackat dansa runt i en folkdräkt och offra hundvalpar till satan" eller vad dom nu kommer på härnäst.

Så bra att du tar upp detta!

***triggervarning för det nedan***

Jag har alltid varit asexuell, men kunde inte komma ut med det förrän för några år sedan. Innan dess kämpade jag i många år med att försöka förmå mig själv att "bli" sexuell. Min dåvarande sambo och diverse kuratorer etc jag sökte hjälp hos var överens om att jag skulle "lära mig" att tycka om sex med andra. Jag fick höra att när jag blev våldtagen av min sambo så var det mitt eget fel, eftersom jag aldrig "ställde upp" frivilligt. Min asexualitet orsakade våldtäkterna, var budskapet jag fick från vården.

Jag har kanske haft otur som mött lite extra normativa vårdpersonal, och jag misstänker att det spelat in för deras normhets att jag samtidigt försökte komma ut som transperson. Men jag håller helt med dig om att samhället skuldbelägger personer-som-uppfattas-som-kvinnor som inte vill ha sex med andra.

Precis så. Pressen att jag måste ha sex en myskväll kan göra att jag inte alls vill, men så gör jag det ändå för att det är konstigt annars och så vill jag ännu mindre nästa gång. Men så när man vet att partnern inte alls vill, då vill man plötsligt jättemycket. Jobbigt det där!

Jag har varit tillsammans med min sambo ca 5 år nu. Vi hade ett aktivt sexliv i början (som man "ska" ha). Tror att vi båda "ställde upp" då. Vårt sexliv dog då han började i terapi för sex/relationsmissbruk för ca 2 år sen, och sedan dess har det mest varit onani på egen hand för båda. Vi har pratat mycket om det, och vi vill inte tvinga på något, så vi tar det när det kommer. Det viktiga är att vi älskar varandra. Kärlek är inte lika med sex, trots att vi inte har sex så får jag det där nykära pirret i magen tusen gånger i veckan när jag är med honom. Skulle önska att fler unga kunde förstå det och inte tvinga på sig att ha sex just för att man "ska".

Generellt känns det ju som att sexualiteten är ett av de värsta områdena vad gäller feminism/genus/normer/strukturer.

Jag kan känna att jag är genuint ointresserad av löner. Alla är verkligen med på att lika lön för lika jobb är självklart, men sexualitet, det är där patriarkatet firar och upprätthåller sina framgångar. Mäns sexualitet är och har alltid varit så jävla helig och självklar, män behöver sex, får de inte det genom relationer, eller genom att köpa det så kommer de att våldta. Kritiserar man porren som är så fruktansvärt mansdominerad, objektifierande och kvinnofientlig så får man veta att man är "sexualfientlig". Det är ok att vilja ha sex på alla möjliga sätt och lika ok att inte vilja ha sex. Problemet är att vi är att kvinnors sexualitet är så dominerad av manliga föreställningar och sjuka maktsystem. Vi ska knulla för att vi vill det själva, inte för att vi är underordande mäns lust och begär.

Jag är så himla trött på folks fördomar om att man skulle ha valt "fel" partner eller ha ett dåligt förhållande bara för att man inte är sexsugen så ofta. Visst kan det vara så, men det behöver inte vara så. Alla människor är olika, så varför skulle det vara något fel på en/ens partner bara för att man inte vill ligga lika ofta som genomsnittet? Sex är inte viktigt för alla.

Förstår precis vad du menar. Jag trodde att det var fel på mig när mitt ex ville ha sex, och jag inte hade lust, och jag ställde upp bara för att jag trodde att det var så det skulle vara. Eller nja…snarare så var det så att jag var tvungen att ställa upp. Dock så ska jag säga att jag jämförde mig med hur det såg ut i porrfilmer. Det var helt självklart att jag skulle vara rakad, ha analsex och ge oralsex (utan att få något tillbaka) för det var det jag hade sett i porrfilmer. Det var HANS lust som var det viktiga, inte min. Jag var ett objekt, ett föremål som var till för hans lust. Och det tänkte jag var normalt. Fortfarande så har jag svårt att tänka mig att sex kan vara annorlunda, att JAG också kan njuta och känna att jag inte behöver ställa upp. …

Tack för att du finns LD och för att du aldrig tröttnar på att hitta relevanta frågor och tankar att diskutera.

Jag är själv inne i en period av "asexuallitet" och har svårt att hitta lusten igen. Har varit otroligt sexuellt aktiv innan och inte det minsta pryd eller hämmad. Har världens bästa make precis som du beskriver att du har. Han vill väldigt ofta och jag inte alls. Har dock ibland gått med på sex för hans skull. Inte bara för husfridens skull utan också för att det märks att han saknar den intimiteten.

Inte helt enkelt när man är i ofas…

Intressant ämne.

Min lust har också gått upp och ner i perioder. En grej jag har tänkt på är att man pratar så mycket om att "kvinnor inte har lust när de fått barn pga hormonerna" osv. För min del har det mer handlat om att det känns som jag fått ett helt annat underliv efter graviditeter. Typ som att ha fått en främlings fitta där inget känns som innan. Dvs, de sakerna som kändes bra tidigare känns helt annorlunda och man har inte tid eller ork att lära känna snippan så som man gjorde i tonåren. Då handtrallade man ju och kände efter vad som kändes bra medan man som mamma och vuxen är trött och har ingen tid för sig själv. Om man själv knappt vet hur man ska onanera så det känns bra, hur ska man då kunna ha lust och kunna visa sin partner vad som känns bra när man har ca 1 timma på kvällen innan man slocknar?

Jag och min sambo har pratat mycket om det här med olust och brist på sex och kommit fram till att visst önskar vi båda att vi hade mer lust men i perioder är det ok att inte ha lust. Vi älskar ju varandra och det är amazeballs! Så nej, bara för att lusten inte finns i perioder så betyder inte det alltid så jävla mycket. Så länge vi fortsätter att vara öppna inför varandra och olusten inte beror på andra underliggande problem så oroar inte jag mig eller har dåligt samvete.

Jag är inne i en sån period, och har varit länge. Min sambo har ofta lust och jag är trött och har ingen lust alls..det skär i hjärtat när jag ser hur ledsen han blir, han tror att jag inte tycker han är fin längre, men han är ju den snyggaste jag vet! Blir otroligt avundsjuk på alla som har sexsug.

Det har gått år utan sex i min relation i samband med graviditeter och förlossningar. Min sambo har accepterat min olust utan att en endaste gång bett om sex eller på något sätt pressat mig. Vi pratar om det när du har lust har han sagt.

Bra! Kan man tänka. Men någonstans inom mig i dessa perioder har frågan gnagt i mig, varför vill HAN inte ligga. HAN borde ju tjata osv. Är jag inte attraktiv längre. Så sjukt, att själv inte vilja ligga, men inte känna sig dålig pga sin olust utan pga partnerns respekt i ett samhälle som säger att mannen alltid ska vara på.

Nu är lusten tillbaka starkare än någonsin, då kommer skammen över det istället.

Äh vad fasen, ibland ställer man upp och ligga fast man kanske inte var så sugen innan men då brukar jag se till att karln får tända upp mig lite först.

Om han verkligen vill och jag inte är så sugen då får han se till att jag blir sugen då.

Och ibland ställer man upp just för husfridens skull.

Ibland får ju även karln ställa upp.

Har hänt att jag varit stenkåt sent på kvällen och han sagt nej för han ska upp tidigt….då blir det han som får ställa upp istället 😉

Vi ger och tar i vårt förhållande…

Har aldrig känt skam över att vara kåt, kanske för att de killar och tjejer jag är/varit kompisar med aldrig har tagit det på fel sätt. Ingen har kommenterat min sexlust negativt. Inte vad jag kan minnas ialf. Och skulle de göra det så kan de dra dit pepparn växer.

Alla tycker väl det är skönt att få komma då å då.

Mer sex åt folket !

Säger som många andra – tack för det här inlägget!

Jag hade stora problem med det här i mitt förra förhållande, sex blev en stress innan vi bodde ihop för att det hela tiden "behövde gå fort" och "vara tyst" så man inte blev påkommen av syskon och vänner. Sen flyttade vi ihop och då var problemet istället att vi KUNDE ju ha sex hela tiden – och plötsligt ville jag inte. Alla andra behov kom före – jag ville hellre få en hel natts sömn. "Vi kunde ju lika gärna ligga nästa kväll, om han för en gångs skull kunde lägga sig i tid" Jag vågade aldrig ta initiativ utifall att jag inte skulle bli sugen och därmed avbryta, så jag la över allt ansvar på honom och det funkade ju inte heller.

Det blev bara värre och värre, jag ställde upp för jag märkte hur jobbigt han tyckte att det var, han trodde ju att jag inte var attraherad av honom, men sexet blev inte direkt bra för mig när jag inte var sugen och då blev det ännu jobbigare nästa gång. Han gjorde slut för ett par månader sedan, av andra orsaker, men nog tror jag att det bristande sexlivet bidrog till att han tyckte att jag "kändes mer som hans mamma än flickvän.."

Att diskutera sex när det inte funkar är så himla infekterat. Hur förklarar man för någon att man inte vill utan att såra personen? Att sedan försöka föreslå förändringar i sexlivet utan att det ska låta som att man inte vill ligga för att det är skitdåligt (när man inte tycker att det är skitdåligt, bara att det kan bli bättre) är inte lätt.. För killar är det mycket stolthet. För mig var det så himla mycket press, framför allt från mig, men från honom också. Och det är ju inte direkt något som gör saken bättre.

ÅÅÅH JAG DANSAR RUNT OCH SJUNGER AV GLÄDJE!

Mitt ex var exakt sådär. Tjatade på mig, klagade att jag torterade honom för att jag så sällan ville ligga, att jag plågade honom med flit under mensveckan (hur fan går det ens ihop?!) och skapade bara en allmän olustkänsla. Klart som fan att jag inte kände någon större lockelse när varenda kväll innebar att försöka slå bort hans händer och fräsa "NEJ!" trettio gånger innan han demonstrativt slängde ur sig "Nähe! Då får du inget!" och på så sätt slängde skuld på mig.

Åh, alla argument om ömsesidig respekt. "Om du vill ha sex en gång i veckan och jag vill ha fem gånger, då blir det ju alltid som du vill ifall man ska anpassa för den som vill minst. Man får ge och ta." Allt prat om att alla unga har jättestor sexdrift. Motsägelsen att jag borde sluta med p-piller för att de kunde ge lägre lust, samtidigt som han absolut inte ville använda kondom. Nu när jag kan se det med distans, fattar jag hur illa det var.

Jo, jag respekterar att många vill gå runt och härja med nya människor var och varannan helg. Det är helt i sin ordning! Nu är jag i ett avsevärt mycket bättre förhållande, och jädrar vilken skillnad det är i att kunna slappna av och bara krama människan utan att det innebär att kvällen ska innehålla en lång erotisk sexakt. Huah!

Bra sexliv är ju bara en liten del i en relation. Dåligt sexliv däremot, är ju ofta ett ganska stort problem. Så att försöka få det till att det är ett problem att inte ha sex om nu alla i förhållandet tycker att det är okej, det är ju att faktiskt hitta på problem. Näe, man måste inte ligga, det funkar ändå om det är okej med alla. Man behöver ju inte ha problem bara för att man är mindre sexuell.

Jag funderar så mycket om det här med ppiller just nu. Har ätit dem sedan jag var 14 (är 22 nu) och tror att de kan vara orsaken till att jag inte har sån stor sexlust. Men det finns ju så mycket som är bekvämt med ppiller, att inte bli gravid utan att krångla med kondomer, att kunna flytta på mensen, osv. Och jag minns inte hur det var innan jag började äta dem, om jag hade större sexlust då eller inte. Så jag vet inte riktigt om jag vågar lägga av med dem.

Fan va kul att du skriver om detta, har själv stört mig på det länge, skrivit om det också: http://moralfjant.blogg.se/2013/may/lite-sexradgivning-fran-moralfjant.html

Summan av kardemumman:

Folk kan trivas med att ha sex tre gånger om dagen. En gång i veckan. En gång i månaden. En gång om året. En gång vart tredje år. Aldrig. INGET ÄR FEL ELLER ETT TECKEN PÅ BRISTANDE KÄRLEK. Huvudsaken är att en hittar nåt som funkar med sin/sina partner/s.

Bra skrivet! Tror det skapar mycket ångest att samhället är så sexfixerat som det är nu. Tips och råd i tidningar på hur man får ett "bra" sexliv. Det är väl upp till var och en att avgöra vad som är bra? Det som är bra för en, kanske inte är det för en annan.

Känner igen mig så väl, i alla mina tidigare förhållanden har allt handlat om att killen ska ha det så bra som möjligt. Har hört från kompisar "ställer man inte upp får man vara beredd på att killen kommer vara otrogen". Ända sen jag blev av med oskulden har allt handlat om mannens orgasm, mannens vilja, att han ska ha det så bra som möjligt. Jag har aldrig ens reflekterat över vad jag vill eller hur jag vill ha det. Det har hållt i sig hela livet. Killarna har heller inte riktigt brytt sig om att se till att jag har det bra. Dem märker att det inte är skönt, men skiter i det för sitt eget nöjes skull. Tillslut har jag känt att min kropp inte är min egen, att den är till för alla andras.

Jag har inte haft många längre förhållanden så har mest haft tillfälliga sexupplevelser, som jag lätt kunnat tränga undan trots att det varit hemkst. Men med min förra kille, som jag var tillsammans med i 2 år, blev det tillslut för mycket. Jag blev aldrig uphetsad och det slutade med att det var så fruktansvärt obehagligt och gjorde ont varje gång. Det var aldrig njutningsfullt, jag var glad om det inte sved som fan efteråt.

Så jag uppsökte en kurator som sa åt mig att det troligen är för att jag inte var tillräckligt upphetsad (förstod inte vad som var fel, varför det inte var skönt). Så hon föreslog att vi skulle hålla upp, endast röra vid varandra utan själva "penetrationen". Han gick med på det, om än väldigt tveksamt. Så länge vi rörde varandra så kunde det fungera. Sen försökte vi igen men det fungerade fortfarande inte, så jag sa att vi skulle pröva hålla upp igen, men denna gång ville han inte. Han stod helt enkelt inte ut med att vara utan sex.

Vi pratade en kväll om hur ofta vi ville ha sex, jag sa ca 2-3 gånger i veckan. Det tyckte han var för lite, så jag fortsatte att ställa upp. mot min vilja, dolde för honom hur ont det gjorde, dolde att de sved i flera timmar efteråt. Fick aldrig orgasm själv, men vi såg alltid till att han kom.

Ett väldigt ensidigt förhållande där hans njutning var viktigast. Jag var så trasig efteråt att jag såg min egen kropp som ett redskap för mäns njutning, jag måste stå ut för deras skull, min njutning är inte viktigt.

Mina kompisar har också alltid pratat om det här med att kvinnor ska fanimej ställa upp. Bjuds de på drinkar ska de fanimej med hem och knulla också. Banne den tjej som är snäll och snackar med en på krogen, då ska de med hem och ha sex. Det är förbjudet att följa med någon hem och sen ångra sig, fan, mannen är kåt, han ska få sitt. Men ingen har någonsin brytt sig om vad tjejen tycker.

uppe på detta har jag varit utnyttjad ett antal gånger. av killar som tror sig ha rätten över min kropp. Fastän jag sagt nej, fastän jag puttat bort deras famlande händer. Tydligen måste man ställa sig upp och skrika NEJ för att det ska fatta.

Det duger inte att fösa undan händer, det duger inte att tyst yttra ett nej, i rädsla för att såra mannen.

Det är först nu med min nya pojkvän som jag ser hur sjukt jag har levt. Vad jag uttsatt mig själv för, och min kropp. Jag har inte ens förstått förut att jag varit med om övergrepp.

Läste en gång en text på internet om övergrepp, först då förstod jag vad jag varit med om.

Men jag är fortfarande trasig och kommer nog alltid att vara. Vissa kroppsdelar frammanar sådana obehagskänslor hos mig att det är svårt när man rör vid dem. Så mycket med min kropp och vidröring känns jobbigt och obehagligt.

Tack vare min nya pojkvän vet jag äntligen vad njutning kan vara. Fortfarande får jag dock skamkänslor över att jag inte ställer upp, när vi inte haft sex på ett tag. Så känner jag att det är något fel på mig, att jag aldrig blir kåt osv. Det kommer troligtvis sitta kvar länge hos mig. Men han har hjälpt mig så fruktansvärt mycket.

Vet inte varför jag skriver, men det är första gången jag verkligen känt att jag kan uttrycka allt jag haft och har inom mig. Det behövs för att få ut allt.

Vill väll bara att folk/killar ska veta hur det kan påverka kvinnor, när de inte lyssnar, när de inte letar efter det där nejet. Det är så många som inte förstår hur hemskt det är.

Så, som sagt, ville bara tömma ur mig lite skit. tack Natashja för att du ger mig bättre självförtroende. För att du får mig att inse att det inte är något fel på mig. För att du får mig att inse hur det egentligen bör vara.

tack

Alltså åh, du är så bra. Jag är väl en sån där s.k "trasig" typ, för jag är så otroligt osäker när det kommer till allt som har med sex att göra. Tycker det är väldigt awkward, har svårt att lita på och slappna av med folk (dock inte i vanliga situationer, nu snackar vi sex) och bara.. usch. Tycker det hela är så jobbigt. Alltihopa. Och jag skäms för det så ofta. För att jag är "sån". Säkerheten kanske kommer med åldern.. Men du får mig att känna att det är okej att känna på detta viset nu, att jag inte är ensam om det. Ville bara visa min uppskattning. Så tack.

Jag tror att det kan vara åt det andra hållet också, eller jag VET det. Att vill inte vi tjejer ha sex, så tar vår partner och dess dåliga självkänsla över den biten och tror att han/hon är "dålig i sängen", "inte tillräcklig", "inte tillräckligt attraktiv" osv. Jag skulle nog snarare "ställa upp" för att slippa höra en jäkla massa självömkan och sitta och försvara sin kärlek – det är nästan ännu mer kränkande.

Intressant debatt! Inser att jag varit mycket priviligierad i mitt förhållande och att jag hela tiden har haft möjligheten att "bejaka" min lust/olust. Lever celibat sedan tio år, det är inte helt frivilligt men alternativet är sämre. Ett litet tips till er som inte gillar preventivmedel: det finns något som kallas "naturlig födelsekontroll" som går ut på att följa kvinnans menscykel. Är man regelbunden kan detta vara ett bra alternativ. Jag vägrade p-piller och tycker själv inte om kondomer så med fast partner har jag praktiserat det här. Works like klockwork.

Åh vad bra detta är, vad jag tycker det är bra att prata om.

Att ställa upp för att killen var tjatig eller blev ledsen eller frustrerad eller började röra vid en och man inte kunde med att säga "nej jag vill inte". Hur samlaget gjorde ont och hur det sved efteråt. Hur det ledde till att man nästa gång hade ännu mindre lust.

Jag har dessutom aldrig fått orgasm, vilket är så självklart att man ska få och både kompisar och sexpartners reagerar att det är något konstigt med en, vilket inte hjälper att släppa den pressen som troligtvis spelar in.

Natalie B – känner igen mig enormt! Har aldrig kunnat ha tillfälliga sexpartners eller one-nightstands eftersom jag känner mig så spänd och obekväm. Tar alltid väldigt långt tid innan jag kan slappna av i ett förhållande vid sex.

Och att inte bara kunna "ligga runt" är lite konstigt.

Jag är asexuell. Och herregud vad jag har knullat för husfridens skull – för knulla SKA man ju och vill man inte så får man jobba på att vilja. Och vad mycket tips, råd och knep jag fått för att "hitta lusten". Var vuxen innan jag ens visste att asexuell var något man bara kunde vara – att det inte handlar om att man trängt undan sin lust av det ena eller andra skälet, utan att man helt enkelt kan vara född utan.

Jag känner mig ibland som en utomjording i vårt samhälle, där typ allting handlar om sex hela tiden.

Jag är tjej och har ett förhållande. Jag vill alltid ha mer sex än vad min kille vill och det har blivit oräkneliga diskussioner och bråk angående detta. Jag vill och han vill inte, jag har trott att det är mig det är fel på, att jag är för ful, tjock och osexig osv. Så jag kan också lova att det är grymt jobbigt för den som vill men inte får, inte på grund utav frustrationen för det kan man, som du själv skrev bota med onani men de här osunda tankebanorna. Jag har varit 100% säker på att han kommer göra slut på grund av det, för han tänder inte på mig.Jag har bantat, köpt sexiga underkläder och gjort allt för att han ska bli kåt på mig igen. MEN som tur är nu så har vi pratat ut om detta så nu är det bättre, men jag ville bara få fram att det är fruktansvärt för bägge parter, av olika anledningar. OCH att det heller inte bara är mannen som är en knullmaskin och tjejen som går med på sex för husfridens skull alltid, hos oss har det varit tvärtom.

Vill bara skicka dig en stor kram, Alphania! Blir väldigt berörd av ditt inlägg och tror att många känner igen sig. Ta dig tid att "sanera" din lust och lära känna den! Lova dig själv att aldrig aldrig mer göra något du inte känner för -jag tror att det är enda sättet att komma ur den onda cirkeln av att förknippa sex med obehag. Och grattis till en bättre pojkvän! Kram!

Fyfan vad skönt att någon tar upp det och att läsa många av kommentarerna. Jag är den som inte vill lika ofta, och varje gång tror min pojkvän att det är något som är fel. han kommer hela tiden med "tycker du inte att jag är attraktiv?", "är det något fel?" "jo men någonting MÅSTE ju vara fel om du inte vill" osv, och vad jag än svarar så räcker det inte förrän jag liksom går med på det ändå, trots att jag inte vill. det är skitjobbigt, och jag vet inte vad jag ska göra.

Att du säger att vi tillskriver sex för stor tyngd är jag tveksam till. Om en partner inte vill ha sex lika ofta som den andra är det ett otroligt stort problem.

Att känna sig avvisad, eventuellt oattraktiv och otillfredsställd är inget litet. Skulle jag ha en partner som ville ha sex en gång i månaden medan jag vill ha det fyra gånger i veckan är det alldeles för mycket begärt att jag ska avstå från något som sex som gör mig lycklig och tillfredsställd.

Självklart har vi toppar och dalar och sexlust som allt annat går ju upp och ner, men är man så okompatibel när det gäller sex tror jag att antingen får man öppna förhållandet eller hitta en ny partner, för att alltid känna att man vill mer, eller vara den som måste säga nej tär något otroligt.

Jag var i en relation där jag inte ens märkte att jag ställde upp för honom. Trodde det var mig det var fel på när jag alltid gick till toan och grät efteråt, ibland nästan under tiden. Först nu efteråt märker jag hur fel det var i vår relation och de "krav" han hade på mig, och att det definitivt inte ska va att man vill gråta och dö efteråt.

Precis ny läsare på din blogg.. och möts av det här! Känns som att du läst mina tankar! Helt underbart. Husfridsknull och ökad ångest, press att ställa upp, svårt att sova när man sagt nej för "nu lämnar han mig". En av de första sakerna han sa till mig, när vi ännu inte var tillsammans, utan bara låg för roligt var att om han inte fick tillräckligt mycket sex i ett förhållande så skulle han vara otrogen. Sedan blev vi tillsammans, för tre år sedan, men den där meningen.. den gnager än. Nu tror jag faktiskt inte att han skulle vara otrogen, för han har förändrats i mångt och mycket, och skulle han vara otrogen så vet han var dörren är.. men ändå.

Svar:
det gnager ja. Och man vill liksom inte riskera allt det andra fina så man ställer upp. För att inte bli lämnad. För att inte såra. För att inte bråka eller behöva ställas till svars för att man inte vill ”varför vill du inte?” För att man inte orkar se sin partner bli ledsen och nedstämd. För att man inte orkar att stämningen förstörs ”vi hade så trevligt innan men nu är hen inte lika glad och pratsam längre” osv osv osv. Och så blir sexet svårare och svårare för varje gång men man biter ihop och ställer upp ändå tills man inte vet hur det ska gå att ta sig upp från den negativa spiralen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej jag heter Elin och jag har ingen sexlust.

Men det är inte mitt problem. Mitt problem är att jag inte saknar sex. Det är är konstigt, eller hur?

Jag är gift med två barn, älskar min man och vi kramas och pussas men sexet det hinns liksom inte med. Men jag är lycklig ändå 🙂

Så bra inlägg. Ofta glöms den här sidan av kardemumman bort, trots att den här typen av "skuld" nog kan kännas dubbelt så tung som den motsatta (att vara SUPER-sexuell). Det ligger ju ändå lite jäklar anamma i att vara sexuellt aktiv, det är ändå kaxigt och frigörande. Men ibland finns lusten bara inte där. Man känner sig tråkig, elak, konstig, onormal. Det kan gå långa perioder. Och som du säger, det påverkar relationer för kärlek förutsätts komma tillsammans med sexlust. Men det är ju inte alltid så. Blir då helt fel om det ska skuldbeläggas åt det hållet också. Husfridssex är nog vanligare än man tror. Läskigt.

Bra och tack för att du som inte kan vara anonym skriver detta! Är i samma situation, varit ihop i sju år, mitt i småbarnsåren och allt annat är tamejfan helt perfekt. Men sex är jag inte sugen på. Är nu gravid och då har vi inte sex och annars har vi det kanske var tredje månad, typ. Efter första barnet tog det tio mån innan vi hade sex. Älskar min man och vi hade mkt sex i början, men nu har jag inte det behovet. Han är okej med det, inte helt nöjd men förstår. Läste igår i tidningen om ett par som varit ihop i tio år med ett antal barn som har sex 1-2ggr per vecka. Herregud! Kan inte du ha det som en rubrik på ett inlägg och fråga hur ofta folk har sex, hur länge de varit ihop och hur gamla ev barn är. Svara inte själv för det har vi inte med att göra, men vi som är anonyma kan svara för att försöka få en bild över hur det verkligen ser ut?

Du träffade så jävla klockrent där, exakt det här har jag gått och grubblat på hur länge som helst, och tack för att du fick mig att inse om att jag inte är dum i huvudet eller konstig för att jag inte har en jättestark lust.

Savanna: Har också tidigare varit i förhållanden där det varit "synd om" killen eftersom jag inte kunnat (velat) ta P-piller. Så sjukt!!

Och jag uppskattar hela den här diskussionen, så viktig. Jag har många gånger känt skuld över att jag inte velat ha sex. Jag ställer ofta upp för min partner, bara för att jag inte vill att han ska bli ledsen om det går för lång tid mellan liggen. Men han är inte typen som gnäller eller pressar mig om sex, inte alls!, det är nog mer så att jag blivit matad av bilden att män vill ha sex ofta och man bör " ställa upp". Jag har bara haft kortare perioder i livet när jag varit superkåt och velat ha sex jämt. Annars är jag nog mer en 1 gång/ vecka person. Och när set var som mest intensivt m graviditeter o småbarn ville jag aldrig ha sex. Min partner respekterade det fullt ut och tjatade aldrig.

Jag hade ett vanligt sexliv med mannen men sen tröttnade jag på tråksex och sa NEJ i typ massa år. jo ett knull i månaden typ men inte mer eller kanske en varananan vecka men så för två år sedan blev jag råkåt igen och nu knullar vi flera gånger om dagen. alltid alltid alltid varje morgon. jag älskar hans kuk, tunga, fingrar allt kan inte få nog. om jag fick skulle jag sexa med honom dygnet runt. vi har två barn ihop och jag har ett barn till. mmmmmm alltså. ställ inte upp på husfridsknull.

Jag och min förra partner hade extremt stora skillnader i sexdrift, och slutligen var det det som fick oss att göra slut. Jag vill ligga åtminstone ett par gånger i veckan för att må bra (vilket jag gör nu som singel) men han ville nästan aldrig ha sex. Eftersom jag inte är av åsikten att man kan ställa krav på sin partner att avstå från sex på regelbunden basis så hade vi ett öppet förhållande i ett halvår, men det gjorde bara att jag helt tappade intresset för honom sexuellt och vi gjorde slut.

Jag har aldrig förstått det negativa i att tillfredsställa sin sexuella lust någon annanstans än hos sin partner om denna inte vill? Kräver man exklusivitet tycker jag det är dålig stil att samtidigt vägra ha sex med sin partner, är det inte bättre om alla får ligga så mkt som de själva vill, och sexuell frustration inte bidrar till negativ stämning i en relation?

Jag ville ALDRIG knulla förrän jag träffade min nuvarande pojkvän, då var jag 20. Han var den första jag hade "samlag" med eller vad man ska säga, hade strulat med folk innan men aldrig legat. Jag var helt enkelt inte kåt med någon, men ensam kunde jag onanera flera gånger om dagen. Jag ville bara inte ha sex och trodde att det var något fel på mig. Men det är nog rätt normalt kanske, tror det är vanligt att man börjar upptäcka sin sexualitet i tjugoårsåldern även om många är yngre än så. När jag upptäckte att min sexualitet är något fantastiskt (fan vad cheesy det där lät) så började jag gilla sex 🙂

Men trots att jag och min pojkvän är som gjorda för varandra på alla sätt så är vi olika i sexdriften. Vi gillar inte heller riktigt samma saker alltid, vi har båda kinks som går utanför den andres gräns. Ibland är jag kåt flera gånger om dagen och han vill inte alls och vice versa. Jag kan säga med 99% säkerhet att jag aldrig kommer hitta någon som passar mig så bra som honom, trots att sexet inte alltid funkar.

Tänkte på det där appropå aftonbladets undersökning. Att deras vinkel är: svenskarna har mindre sex – vad är PROBLEMET?? Men kan man inte tänka sig att en del av minskningen beror på att inte lika många idag är beredda att bita ihop och ha sex för husfridens skull år ut och år in? Och i så fall är väl det snarare ett framsteg än ett problem.

Jag har både varit den som haft mer lust och den som inte har någon lust.

I mitt första förhållande så va det jag som ville ha sex mer, och det va otroligt jobbigt för mig, att känna sig avvisad, osexig och tänka att det är något som är fel på mig.

Och även känna att mitt behov va större och det skapar ju också problem.

Nu i mitt nuvarande förhållande har vi knappt sex och det funkar, vi myser, pussas och kramas väldigt mycket och det räcker för mig och honom och det känns väldigt bra.

Det är en otroligt viktig diskussion det här med att inte känna lust, att det ska vara normalt med ett aktivt sexliv och att om man inte har sex så måste förhållande vara dåligt, det är tråkigt att folk ser på det viset.

Men eftersom jag har varit med om båda sidorna så vet jag själv också att det är problematiskt vare sig man är den med mer lust eller den med mindre. Kvinnors lust ifrågasätts, tvingas fram och pressen på att både ha lust och tillfredsställa sin pojkvän/man är stor, men det finns ju även en press på män. Att de alltid ska vara redo, ha en stor sexualdrift och om en man inte är "ständigt" kåt så ifrågasätts hans läggning och maskulinitet, och den problematiken får man inte heller glömma. Jag tycker att det ska vara lika viktigt att tala om kvinnors sexualitet som mäns sexualitet då båda dessa styrs av normer och strukturer.

Dock tror jag att det är svårt om ena partnern vill mer än sin andra. För att den personen kan känna sig otillräcklig och inte attraktiv osv. men man respekterar varandra. de är nog jobbigt för båda

så jävla viktigt och bra att lyfta. jag är 19 och mådde rätt dåligt över att han aldrig såg det som ett problem att jag efter ett halvår tillsammans med honom aldrig kommit, trots himla mycket sex liksom. och när jag plötsligt började vilja ha sex mindre (när jag började säga det dvs) så blev han stött och ledsen. kände mig så fel och bah "ok det är FEL på min kropp." så skevt bara

Åh vad skönt! Äntligen någon som säger det. Det snackas jämt om mäns problem med lusten och blahblaha…..kvinnor som inte har lust – nä men då är det något fel på relationen. "gör slut, bryt upp, hitta någon du tänder på". Så funkar det inte riktigt. Men bara för att man inte är kåt 24/7 så är det liksom något fel….ÅNGEST!

Hej!

Jag är en 17 årig tjej, jag är tillsammans med en kille som är 19 år sen lite mer än två år tillbaka. Jag har aldrig varit ett stort fan av sex, ingen aning varför. Första månaderna gjorde vi det rätt mycket men det gjorde jag väl mycket för att "få honom". Nu sen ett år tillbaka känner jag bara NEJ! jag vill verkligen inte, har ingen vidare lust alls till det och JAG själv tycker att det är överskattat. Då får jag ju höra allt ifrån "du är onormal alla har sex flera gånger i veckan, vissa flera ggr om dagen. det är inte mänskligt! Ställ upp för mig, jag hade gjort det för din skull." Och vissa gånger ger jag med mig för jag orkar verkligen inte ta striden om det, men ibland blir jag bara så less! Jag kanske inte är som alla andra då, jag kanske inte vill ha sex "hela tiden" som "alla" andra, jag är väl omänsklig och elak då, men varför ska jag ställa upp med min kropp för din skull känner jag?

Häromdagen ville jag verkligen verkligen inte, men efter mycket om och men så gav jag med mig. Efter vi hade haft sex, så kände jag mig bara helt tom i kroppen. Så jag började stor gråta.. Vet inte varför, det bara kom. Vad ska jag göra??

Alicia: Men nej vad ledsen jag blir när jag läser detta! Det är fullt förståeligt att du blir ledsen och gråter i den situationen, vem hade inte gjort det. Han kränker dig. Din kropp är din kropp, inte din killes egendom. Om du inte vill så behöver du verkligen inte, han har inte rätt att tjata och gnata och pressa dig till att gå med på det. Säg till honom att sluta, stå på dig! Jag vet inte hur eran relation ser ut i övrigt, men han låter inte som någon värd tiden direkt. Det är INTE en sund relation när den ena personen tvingas till sex, det är inte normalt och det är inte "så det ska vara". Om han inte kan förstå och respektera dina känslor i detta så är det honom det är fel på, inte dig. Du behöver inte någon som inte tar hänsyn till dina känslor.

Mitt största mest laddade moln av ångest. Hatar det. Tack för att du tar upp detta. Trodde jag var ensam tills nu

Fast jag kan absolut köpa Annas analys. Jag och min sambo har varit tillsammans i 3 år och varit bästa vänner i 10. Han är bäst och vi passar så jävla bra ihop, som två pusselbitar. MEN, sex är så viktigt för mig. Jag har alltid varit väldigt "sexuell", alltså kåt, och jag hade kunnat ha sex flera ggr i veckan. Men min pojkvän vill väldigt sällan, och avfärdar mig ca 80% av gångerna med att han är för trött, "kan vi inte ta det imorgon istället?" osv. Såhär har det varit i över 2 år och till slut tar det verkligen på krafterna. I början var det hur bra som helst, nu har vi kanske sex max 1 gång/månad och detta är jag inte alls nöjd med, och har tagit upp detta med sambon flera ggr.

Det jobbiga är att vi har det jättebra i övrigt, men det här ligger som ett tungt moln över mig hela tiden. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt. Det har gått så långt nu att jag inte vågar lita på mig själv i fel situation, med fel person. Det är riktigt illa.

Detta har ingenting att göra med mina känslor för honom, jag älskar honom verkligen och vill vara med honom resten av livet. Men inte om det ska vara såhär.

Så det kan visst vara så att bara en faktor kan förstöra resten. Om den faktorn är så pass stor och betydelsefull för den ena parten!

Alltså jag har länge sagt att asexualitet är det mest marginaliserade. Inte det mest skambelagda eller hatade eller något sådant – bara att det är så många som aldrig ens tänkt sig att det finns folk som inte vill ha sex.

Inte bara just nu eller med en viss person eller PÅ GRUND av något särskilt (övergrepp, exempelvis), utan som aldrig velat och aldrig kommer vilja ha sex. Det går ju helt emot allt vi hör om sex och förhållanden.

Jag känner verkligen igen det här. Fast för min del är det tvärtom, att jag är den som alltid tar initiativen till sex och min pojkvän som inte är särskilt sexuell av sig. Det är mycket frustrerande och jag har många gånger blivit arg på honom, fastän jag egentligen varit arg på mig själv. Jag har trott att han inte har tyckt att jag har varit attraktiv och då har jag inte känt mig särskilt sexig, bara jätteful. Vi har pratat om det mycket men ja, det är en svår situation. Jag är översexuell av mig och det vet jag om. Det löser sig nog i slutändan dock.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *