Kategorier
diskussion & debatt

Barn ska inte behöva fundera på allt hemskt som sker

Jag är nog en av de där som tycker att man ska skydda ungarna lite när de är små. (apropå diskussionen om Emil) Låta dem växa upp i en fluffig regnbågsfärgad sockervaddsvärld där alla är snälla och kärleksfulla och inget ont kan hända. Allt det där hemska kommer tids nog. Jag tycker inte att barn […]

Jag är nog en av de där som tycker att man ska skydda ungarna lite när de är små. (apropå diskussionen om Emil) Låta dem växa upp i en fluffig regnbågsfärgad sockervaddsvärld där alla är snälla och kärleksfulla och inget ont kan hända.

Allt det där hemska kommer tids nog.

Jag tycker inte att barn ska behöva ta ansvar för alla de känslor och rädslor och tankar som finns kring krig och misär, kring fattigdom och barn som far illa. De ska inte behöva fundera på sådant. De är inte redo att hantera det när de är tre, fyra år gamla. Jag minns att jag tittade på kvällsnyheterna när jag var liten och låg vaken inpå nätterna rädd för tjuvar och mördare och eldsvådor och krig.

Olika barn mognar olika snabbt dock och en del är av ett tuffare virke (som i sig kan vara missledande då man gärna tror att de ungarna är större än vad de egentligen är) och som förälder får man känna efter själv när ungarna är redo att möta världen. Då kan Lindgrens sagor vara en bra plattform för diskussion och lärande. (Men tills dess så funkar de bra som underhållning. Barn tänker inte på vuxenvis)

Idag ska jag till ÖF igen. Jag är lite smårädd att Subban är där idag. Att hon läst min blogg och är skitarg och kommer skälla på mig. (Jag är rädd för arga människor). Att hon ska vara elak mot Ninjan igen och jag inte ska våga säga nåt. Eller att hon kanske kommer att kasta saker på mig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Barn ska inte behöva fundera på allt hemskt som sker”

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

Jag fick inte se på nyheterna när jag var liten, och det är jag glad över. 🙂

Hoppas att ni slipper Subban idag. Eller att hon har läst din blogg och SKÄMS över sitt beteende och försöker vara trevlig idag (men det kanske är att hoppas på för mycket).

Men barn funderar ju på de här sakerna – även ganska små barn… döden och krig och elaka vuxna. Spöken och tjuvar och monster.

Jag skulle inte låta min unge se på nyheterna men man måste ju ta deras funderingar på allvar och inte vifta bort dem som något barn "inte behöver tänka på". DET tror jag kan vara farligt eftersom de lär sig att inte prata om otäcksheter då utan hålla dem inombords. Det gjorde i vilket fall jag som barn. Men så var jag nog av den där brådmogna sorten också – precis som min son.

Min fyraåring skällde ut en kompis pappa när han var tre. En inte så snäll pappa som sa "skyll dig själv" till sitt ledsna barn som trillat från en gunga. "Man får inte säga så – skyll dig själv!" skrek min treåring med emfas och försökte trösta kompisen. Alla vuxna är inte snälla.

Och vissa vuxna SLÅR FAKTISKT BARN. Det kan jag tycka är viktigt att min fyraåring vet – så att han också vet att det aldrig är barnets fel och att vuxna inte FÅR göra så. Oavsett vad barnet gjort. För annars finns det ju risk att han tror att det är i sin ordning om det skulle hända honom. Och det kan det ju faktiskt göra – även om det är en hemsk tanke.

Om hon kastar saker på dig så ta tillfället i akt och var barnsligt rättvis. Kasta tillbaka! Lite kul kan man väl som vuxen och ansvarstagande få ha.

(Men som förälder (och vuxen, ansvarstagande och konsekvenstänkande individ) bör du föregå med gott exempel och bara kasta mjuka saker som inte skadar. Leksaksbilar i hårdplast och böcker kan vara direkt hälsovådliga om man får till ett sånt där perfekt skruvat kast, säger hon som av skadan och erfarenheten är en lärdom rikare.)

Dina inlägg om barnlitteratur har verkligen fått mig att fundera. Vad tycker jag egentligen??? Jag är starkt emot att censurera och förbjuda barn- böcker. Men samtidigt vill jag ju skydda.

Jag kom nog fram till ungefär samma sak som du. Jag kommer INTE att välja bort böcker. Däremot se till att vissa böcker får vänta till lämplig ålder.

Jag tänker som du. Min man som är 25 år kan än idag inte titta på Bröderna Lejonhjärta för att han blev så rädd när han var liten. Han har storasyskon och jag kan tänka mig att han tittade på den innan han kunde hantera den filmen, som trots allt är ganska hemsk. Sixten är känslig och har ganska lätt för att bli rädd, och vi kommer defenitivt undvika filmer och böcker som kan göra honom rädd innan han är mogen för dem.

Men du…varför är du rädd för arga människor? Visst dem är inte roliga att handskas med men jag anser att man inte ska finna sig i att bli behandlad som skit. Jag vill inte dra upp allt här men i korta drag har jag haft det jättejobbigt att växa upp och in i vuxenvärlden, mamma dog när jag var 17 och satte hela min värld i gungning. Jag tycker inte heller om att tjafsa, arga människor är jobbiga, obehagliga. etc…men jag tvingar mig att stå på mig. Ingen ska få behandla mig hur som helst! För dem som känner mig privat kan jag säkert upplevas som otroligt bitsk och hård…men jag känner mig ofta jätteliten inombords. Stå på dig, LD. Säger hon någonting så ta diskussionen, ta ingen skit!

Du är klok du. Håll barnen från vuxenvärlden så länge det går. Helst skulle jag inte heller vara där. Verkar så problemfritt men det är det säkert inte. Djupa tankar där inne men låt det då vara deras inte något ur vår vuxenvärld.

Du får väl vara elak tillbaks då om du känner dig orättvist behandlad

Underbar bild på Ninja.

Och ett super inlägg, jag försöker också "skydda" mitt barn från hemskheter. Låta henne växa upp bekymmersfri och inte tänka på mord och krig. Kärlek kärlek kärlek!

Ninnie – Det finns väl ingen som VILL att deras barn ska tänka på mord och krig. Och det är ju inte direkt ett ämne som man som vuxen tar upp själv… "Vet du min unge – det finns MÖRDARE i världen!"

Men om de frågar – och det gjorde min då han var tre – då tycker jag att man har skyldighet att ta sitt barn på allvar. Att svara på det de undrar (men inte mer än så förstås) och inte skydda dem genom att komma med bortförklaringar eller säga att barn inte ska tänka på sådant. Jag har själv minnen av det och det var mycket jobbigare än min oro för otäcksheter. Att jag inte blev tagen på allvar.

När jag var fyra år lärde jag mig läsa och jag minns en rubrik från ett Aftonblad (något om döden och en bild av en människa som ligger på ett golv)som viftades bort av välmenande vuxna. Det blev oändligt mycket större och otäckare i mitt huvud än det troligen var. Jag önskar att någon hade pratat med mig om det.

Kärlek i massor håller jag helt med om!

skulle Ninja fråga så svarar jag givetvis – på ett sätt som barn kan hantera. Men jag tänker ju inte ge henne tillgång till information om en massa läskigt i onödan.

Jag är helt med dig LD i ditt resonemang.

Faktum är att jag många gånger har funderat på hur en del föräldrar tänker…dem föräldrar som menar att deras 3-4-åringar får/'behöver' se (på film m.m.) div våldshandlingar o kränkningar mot barn (och mot vuxna)med förklaringen att de måste/behöver lära sig att det finns människor som är elaka, som slår osv.

Självklart ska man svara sina barn när de frågar om det hela, men varför ska man sätta dem framför filmer o liknande med detta innehåll när barnen är så små? Och var drar dem gränsen?

Är samma föräldrar lika angelägna om att visa när någon injicerar droger, är stupfull eller när den hemlösa mannen/kvinnan sitter nerdrogad med nerkissade byxor? Eller skildringar av kvinnomisshandel? För det är ju också livets hemska sidor och lika verkligt och existerar lika mycket som att det finns vuxna som slår och kränker barn.

Eller är det bara ok att visa våld o annat med förklaring att barnen måste lära sig, när det presenteras som en barnfilm?

Om så är fallet, vad är skillnaden?

Tänk om Emils pappa Anton även var missbrukare och efter sitt intag av droger kränkte Emil på samma sätt som han nu gör i Emil-filmerna…eller om Anton lite då och då misshandlade Emils mamma, då borde ju det också rimligtvis vara helt ok att visa för samma 3-4-åringar? eller?

Jag håller helt med dig. Barn borde få vistas i en sorglös värld. Gärna regnbågsfärgad – .

I dag på morgonen tänker jag på alla de barn i vårt land som inte har det så; de som kommit hit från krig och flyktinläger. Barn som sett sådant som barn inte skall se.

Jag träffade en gång en liten flicka som lugnt sa: jag vill inte tillbaka dit för jag är flicka. Där säljer man fattiga flickor. ( Och att detta är sant vet jag; även om jag för nyansens skull vill tillägga: alla fattiga flickor säljs inte ens i det landet. De gifts bort vilket kan vara samma sak).

Därför kan jag också känna sådan sorg för barn vars barndomar tar slut på ett abrupt sätt: tonårsmödrar. Somliga mår bra och mognar, men inte alla.

Jag tycker du gör rätt som vill skydda dina barn.

Jag håller med på många sätt. Dock kan jag tycka att det ibland kan vara viktigt att berätta för barn om verkligheten som vi lever i, på ett för dem lagom sätt. För att de ska lära sig att känna igen dåligheter när de träffar på dem. Idag är ju barn mycket mer "ute i verkligheten" på dagis, där de träffar många olika barn och även vuxna som kanske har helt andra verkligheter än barnet självt. Det kan vara bra för barnen att känna till att det finns dom som gör annorlunda, som kanske säger elaka saker till sina barn och att det inte är ok och att man då kan trösta och även säga ifrån själv, om man vet att det är fel.

En sak som jag funderar på är att många verkar tycka det är så fel att prata med barn om pengar. Barn ska inte behöva veta vad ngt kostar och man ska inte säga att man inte har råd osv. Jag kan tycka tvärtom, att det är viktigt för barn att känna till vad pengar är, hur man gör för att få pengar och vad saker kostar. Inte en redovisning av familjens ekonomi, men absolut en förklaring om barnet kräver att få det där dyra dockhuset, att det faktiskt är dyrt och att man inte bara kan köpa allt. Även här för att förstå att alla inte har det lika bra och att man måste respektera både andra som har det bättre/sämre men även sin familj och den situation man lever i.

Men visst, man ska inte tvinga på barn hemskheter bara för att. Man får välja sina sanningar.

Jag har tex skaffat ett fadderbarn som jag och min dotter pratar om och vi läser på om hennes land och hur de lever. Eftersom man får ett foto på barnet så har man lättare att relatera till vem det är man hjälper och att man kanske på detta sätt visar att det går att förändra, det går att hjälpa, dem som har det svårt, med små medel, både långt bort i världen och i sin direkta närhet. Men jag vet inte…

Som sagt, barnets mognad måste ju alltid beaktas. Man känner sitt barn bäst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *