Kategorier
diskussion & debatt

Bordellverksamhet eller Nannyakut?

Jag brukar alltid undra hur man som förälder tänker när man anlitar en liten outbildad flicksnärta på 17, 18 bast att ta fullt ansvar för ens käraste finaste ungar. Och varför man tycker att de kan ersätta en utbildad pedagog. Och tittar man till de högre stånden så verkar kriterierna inte handla så mycket om […]

Jag brukar alltid undra hur man som förälder tänker när man anlitar en liten outbildad flicksnärta på 17, 18 bast att ta fullt ansvar för ens käraste finaste ungar. Och varför man tycker att de kan ersätta en utbildad pedagog. Och tittar man till de högre stånden så verkar kriterierna inte handla så mycket om hur erfaren man är med barn utan mer att man klär sig rätt eller talar snyggt. Wilhelmina Wachtmeister verkar snarare idka bordellverksamhet än Nannyakut och jag blir lite illa till mods när jag läser hur hennes rekryteringar ser ut och hur ytligt hon uppfattar sina anställda.

Jag kände en tjej som extraknäckte som nanny på Östermalm där vi båda jobbade på en privat förskola (hon som vikarie) och jag brukade ofta fundera på om familjerna hade nån aning om hur jävla blåst och opedagogisk hon var eller om de helt enkelt sket i det. För det finns ju nån märklig uppfattning om att förskolepedagoger bara är glorifierade barnvakter och att förskolan i sig är nån jävla barnvaktscentral utan struktur eller syfte.

Men det här tjejen var inte bara blåst. Hon var ytlig och otrevlig och jag såg henne mer än en gång kränka ungstackarna. Utskällningar och skuldbeläggande, som den där gången hon kallade en av fyraåringarna för tjuv inför hela barngruppen. ”Du TJUVADE! då är man en TJUV!” (och lilltjejen, fina fina Anna, grät och skämdes och kröp upp i min famn.) Eller den där gången hon skällde ut lilla Alma vid matbordet för att hon förde soppskålen till munnen istället för att äta med sked och det blev knäpptyst i hela rummet. ”ALMA! VAD GÖR DU?! Så gör man INTE!” Alma var van vid misosoppa hemma och man riktigt såg hur skammen fick fatt i kinderna.

Jävla subba. Fan vad jag föraktade henne. Vi kom i konflikt, det var oundvikligt. Hon kom från norrbotten och hade ett hysteriskt östermalmskomplex, snobbig som få bonnjänta som hon egentligen var. (jag minns hur hon skämdes när mamma kom på besök) Undra vad det blev av henne? Gifte hon sig med sig obehaglige fästman och köpte hon nånsin de där silikonpattarna som hon behövde för att inte känna sig underlägsen? (Hennes pojkväns ex hade ju nämligen större)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Bordellverksamhet eller Nannyakut?”

Usch, vad ont det gjorde i mig att läsa om barnen. Kommer fortfarande ihåg alla gånger jag har blivit utsatt för klumpiga vuxna när jag var liten. Inget jag vill utsätta mina barn för.

Slår mig med handen för pannan och suckar djupt åt denna kvinna

Jag har själv nyligen anställts hos en familj som har gott om pengar. Dem är de mest jordnära, coola, avslappnade och härliga människor som finns! Inte fasen behövde jag strutta runt med pärlörhängen när jag gav mitt första intryck. De såg att jag var lugn, hade kontroll över ungarna och sunt förnuft. Dessutom så pluggar jag till förskollärare nu (och är ledig under sommaren såklart) så det bidrog säkert till att jag fick jobba hos dem. Men ärligt talat så tror jag att jag hade fått jobbet ändå. Helt enkelt för att dem märkte hur ansvarstagande och förnuftig jag var. Och jag är ändå bara 20 år.

C det är det som är så skumt, för när jag jobbade på östermalm så var alla föräldrar jordnära fina människor. Inga snobbar alls. jag trivdes som fan!

Hey du! Jag vet inte om jag redan kan hitta det här i något av dina inlägg – tips läsvärda bloggar. Jag skulle gärna ta emot tips från dig om bra, djupa och tankeställande bloggar som du kanske själv läser. Jag älskar din blogg och jag tycker du skriver väldigt bra. Det första jag gör på morgonen är att kolla om du har uppdaterat om något intressant 🙂

På ungarnas förra underbara dagis berättade personalen själva att om ett fel de begått när de bannat en pojke som åt ris med händerna, han var från Somalia och åt alltid ris med händerna hemma. Allt är inte skrivet i sten och det är viktigt att ta till sig när man får sig en tankeställare.

Kommer precis tillbaka från en tid som au pair och jag har ställt mig samma fråga. Vi au pairer är helt och hållet outbildade men ska lyckas uppfostra uppkäftiga, bortskämda barn. Vad tror föräldrarna? Själv ville jag mest lära mig engelska men fick ju lite dåligt samvete. Jag gjorde mitt bästa och tycker inte det var så illa men inte är jag dagisfröken och jag såg att många tjejer var bra mycket mer confused och okonsekventa.

Ordet flicksnärta tycker jag dock är väldigt nedlåtande vilket är orättvist och opassande att just du använde, tycker jag.

Usch, man blir kall i kroppen när man läser de du skrivit om de stackars barnen och rent av förbannad.

Tyvärr lär de förekomma på många många dagis och förskolor.

Mitt värsta minne från förskolan var när det serverades kokt torsk med äggsås och de var/är verkligen de jag avskyr mest. Men de struntade min kära fröken fullständigt i, kommer så väl ihåg att hon sa "de man har tagit för sig äter man upp" och det tyckte jag var så fruktansvärt orättvist sagt av henne.

För jag hade inte tagit för mig all den maten, mattanterna serverade oss.

Så fick jag sitta inne hela lunch rasten ensam i matsalen, för att de absolut skulle ha mig att äta upp.

Första gångerna tvingade jag i mig maten (i hopp om att nästa gång de blir torsk m. äggsås, kanske jag får någon annan mat).

Men sen lärde jag mig, att så var inte fallet och jag matvägrade resten av gångerna de tvingade mig att sitta kvar.

Så en dag kommer en av mattanterna ut i matsalen, när jag satt där och ser mig, frågar varför i alla dagar jag sitter här fortfarande. Berättade för henne och hon blev så fly förbannad, tog in mig i köket (gav mig annan mat,sen dagen innan) och gick sen in i personal rummet och pratade med min fröken.

Efter de blev jag aldrig itvingad någon mat, men jag minns fortfarande hur orättvist jag tyckte de var och hur ledsen jag var.

/ l.

Jag håller med i det mesta du säger, men åldern är faktiskt inte allt. Jag är själv arton år och jobbar som personlig assistent till en liten pojke. Visst, jag är ingen barnflicka, men jag axlar ändå ett väldigt stort ansvar för honom, dagligen. Det var över hundra sökande till den tjänsten, men föräldrarna valde mig. Trots att jag är ung och saknar tidigare erfarenhet.

Många i min åldern kan nog inte hantera den typen av ansvar. Men vissa kan faktiskt.

Och nu när jag läste en extra gång så ser jag att det inte verkar vara åldern du främst klagar på, utan bristen på utbildning. Det köper jag fullt ut.

Ursäkta, läste lite för snabbt 🙂

jag jobbar själv som nanny. jag har det sämsta tålamodet, och har ingen aning om hur barn tänker. jag tycker inte ens om barn särskilt mycket.

men det finns inga andra jobb för en outbildad ungdom. jag är självisk

Förundras lite över skillnaden på kompetent personal och vikarier.

Fröknarna tillrättavisade alltid oss vikarier om att vi hade ingen som helst rätt att föra en dialog med föräldrarna, eller att på något vis lära barnen något.

Fröknarna i fråga var ena riktiga jävla bitchar. Det var vrål och skrik dagarna i ända.

Mer än ofta kröp det upp barn i knäet eller stod och tryckte i hasorna på en.

Fick mig en utskällning när jag satt på bron med 13 barn(helt själv dessutom!!!!!!medan dom andra var inne och drack kaffe)för att jag "undervisade" dom om skillnaden mellan kotte och igelkott(haha)

Så bedrövligt, sen vart det sura miner när föräldrarna frågade om toalettbesök och sovtider under dagen när dom hämtade kidsen.

Utbildning och kompetens betyder absolut inte ett skit om man inte kan respektera och visa hänsyn till barnen.

Sen gjorde dom en sån fruktansvärd skillnad på flickor och pojkar så det var hemskt att se.

Nu har dock alla blivit utbytta och den obekväma vikarien är fortfarande kvar!:-O

vad ledsen jag blev av ditt inlägg där du kallar mig och flera av min vänner "flicksnärtor". Hur kan du genarlisera så mycket från en person?! jag är uppväxt med 3 syskon och jag är utbildad kolloledare men långt ifrån pedagog. Jag har varit barnvakt åt flera familjer sedan jag var 15 år, och jag är SKITBRA på det. Jag må inte ha någon universitetsexamen i genusvetenskap, men jag vet bättre än att behandla ungar som tjejer och killar, jag la ner väldigt mycket tid när jag var barnvakt på att läsa på om genus och normkritik för att vara så bra som möjligt för barnen jag tog hand om. Dom barnen blev som familj för mig, och jag kom även nära deras föräldrar.

Sen fattar du väl själv att dom flesta knappast har råd att anställa en pedagog som barnvakt några timmar i veckan?

Har många andra vänner som också varit barnvakter, och det är få föräldrar som tar så lätt på det som du beskriver. I den senaste familjen jag var hos så var jag först hos dom en hel eftermiddag på kombinerad lekstund och "intervju", och därefter var mamman i familjen med två gånger medan jag passade barnen innan jag fick vara själv med dom.

Men så är det med nästan allt nuförtiden. Man tittar inte på kompetensen utan på hur personen ser ut, klär sig och hur socialt kompetent denne är. Jag har insett att ingen bryr sig ett skvatt om mina mvg, det gäller att säga "rätt" saker och att klä sig "rätt" och att ha "rätt" kontakter för att få jobbet.

Kommer själv ihåg när jag praktiserade på en förskola här i Malmö, jag var väl en 18-19 år gammal.

Redan när jag träffade min handledare kände jag att vi inte klickade alls, jag blev ständigt ifrågasatt av henne för mitt "kunnande", jag fick inte höja rösten mot barnen men pedagogerna kunde glatt fräsa/snäsa/skrika åt dem.

Mitt "kunnande" bestod i att jag hjälpt min mor med mina småsyskon sedan dess jag var 9 år samt hjälpt henne genom många år då hon arbetade som dagmamma. Men det räknades liksom inte. Jag var ju outbildad.

Jag älskar barn och när det var dags för mig att börja arbeta, funderade jag först att plugga till förskolepedagog,men efter den här upplevelsen fick jag avsmak för det.

Jag är idag uska inom äldreomsorgen istället.

Den förskola där jag har mina barn har jag hittills inte något att anmärka på ,på pedagogerna, tvärtom. De försöker arbeta aktivt med genus, de är så enormt kunniga i allt de gör, och jag har sagt till dem flera gånger att jag är så nöjd med dem.

Jag får ont i magen när jag läser om dina exempel, LD. Hur man kan bemöta någon, framförallt ett barn, på det viset övergår mitt förstånd.

Ah, såg nu att delar av mitt inlägg försvann.

De skulle även stå, att jag tror inte man ska dra det så hårt det här med utbildning eller inte.

Självklart i många syften är det kanon med utbildning men alla ting har undantag.

Läraren som tvingade mig att sitta kvar i matsalen, var utbildad men bara genuint korkad.

Så har vi mattanten, som ja var en mattant och hon såg att det var fel behandling och ingrepp.

Som i mycket annat handlar det om vad det är för sorts människa, en välutbildad subba är ju fortfarande en subba.

De finns de som inte ska jobba med barn oavsett utbildning eller ej, men så är de nog inom alla yrkesområden tror jag :/ de finns dem som inte skulle satt sin fot där.

Jag har haft många bra lärare vissa utbildade och andra inte alls, det är personligheten som avgör tycker jag 🙂

/ l.

Så du menar att man måste vara en bonnjänta när man kommer från Norrbotten? ;).

Är själv norrbottning och känner inte en enda bonde… Det är så typiskt ni Stockholmare med era fördomar (ja, nu generaliserar jag tillbaka lite).

För övrigt så tycker jag att du skriver en riktigt grym blogg och jag suger åt mig av så många av dina tips kring pedagogik och genus som jag bara kan!

Jag förstår hur du tänker, kring det här med unga barnflickor. Men sedan finns det ju faktiskt "flicksnärtor" som är riktigt grymma med barn – trots bristen på utbildning. Vi har ju mig till exempel. 😉 Jag extraknäckte 2 gånger/v och ibland mer, när jag var 18. Då hade jag hand om två småbarn på 1,5 och 4 (puhh!). Jag älskar barn och trots att det var kämpigt stundtals, så kändes det inte riktigt som ett jobb – det var ju så kul. Nästan varje gång vi sågs fick jag beröm för hur bra jag var med barn, och deras väldigt blyga 1,5 åring blev jättefäst vid mig och ville bli buren, hålla hand osv. (vilket han inte ens gjorde med sina morföräldrar). Jag hade alltid benkoll på att allt var okej med dem, och vågade knappt pissa med dörren stängd. Men det är jag det! Jag vet att det finns många som söker extrajobb som barnvakt bara för pengarna, för att de känner att de måste – inte för att de egentligen vill, eller älskar barn. Men alla är inte så, jag tyckte att det var BARNEN som var det roliga – inte egentligen pengarna. På samma sätt tänker jag när det gäller att utbilda mig till förskollärare – barnen är det jag brinner för, inte lönecheckarna.

(Det blev säkert hemskt svamligt nu, men give me a break – jag är nyvaken!)

Wilhellmina var faktiskt supersnäll. Hon gav oss en hel timmes extralektion bara i hur våra CV: n skulle se ut inför att vi även skulle söka Andra jobb i framtiden.

Anledningen till att vi fick en liten lektion i vett & etikett var för att föräldrarna själva kommer att intervjua oss barnflickor – för att dom ska få möjlighet att själva välja vem dom vill anställa – och då skadar det ju inte om att bli upplyst om att vi inte bör komma med mysbyxor och tovigt hår.

Siobhan har helt rätt. Jag har sökt så många jobb nu och allt företagsledaren har att gå på är mitt betyg, hur jag ser ut och vad jag säger. Det är ju allmänt känt att det trots allt tar 2-4 sek för en människa att bestämma sig för "vem jag är".

Hoppas verkligen inte att du jämför mig med en "snobbig som få bonnjänta med östermalmskomplex", som du haft oturen att träffa.

Min lillasyster är outbildad, hon går på gymnasiet och extraknäcker som "nanny". Hon har knallrött hår och septumpiercing, men familjerna hon jobbar för är vettiga nog att se bakom det som kan ses som "annorlunda" och ser att hon är en ansvarsfull ungdom med massor av sunt förnuft.

Hon började hos en familj i samhället där hon bor, sen spred sig ryktet om att hon var fantastisk och hon har fått fler jobberbjudanden.

utbildning är inte alltid bäst.

Jag förstår precis vad du menar men tyvärr finns det alldeles för många fröknar, lärare, fritidspersonal och dagispersonal som är fruktansvärda med ungar. kommer ihåg hur man hade skräck när jag var liten.

Jag åt alltid med kniv och gaffel i "fel" hand. De vill säga kniven i vänster. Hade en fröken som satt bredvid mig varje varje lunch för att lära mig att äta rätt. Inför de andra barnen, som att jag var något slags monster.

Slutade tvärt när min mor fick reda på händelsen, stormade in och gav henne en utskällning som hette duga.

Nighttales.net – följ med i natten tillsammans med en 22årig, rödhårig klubbvärdinna & zumbainstruktör 😉

Linn T: Jag är intresserad av att veta hur du tycker att man ska göra med barn som vägrar äta maten "för att den är äcklig"?

Jag har varit med om samma sak både på dagis och i skolan, att jag fick sitta kvar själv för att jag vägrade äta en viss mat. Nu när jag är äldre kan jag se att det enbart handlade om att jag var bortskämd och att jag alltid skulle ha som jag ville. Om jag inte gillade något så tänkte jag minsann inte äta det heller. "Om jag inte får den maten jag vill ha så tänker jag matvägra!". Jag undrar hur det skulle sätt ut om alla var så bortskämda som jag var, då skulle skolan och dagis behöva vara en restaurang där det finns en meny där barnen själva får välja vad dom vill äta.

flicksnärta, jäntunge, lilltjej

Det är inga nedsättande ord. Det är beskivande ord. Unga tjejer helt enkelt. Haka inte upp er på det.

————–

Jag vet att det finns massvis med kompetenta unga tjejer, men det är en jädrans skillnad på att sitta barnvakt nån gång ibland och att faktiskt ha huvudansvar för barn som nannys ofta har flera timmar om dagen. Oavsett hur bra människa man är, hur "bra man är med barn" så saknar man oftast den mognad och erfarenhet som faktiskt krävs för att ha ett sådant stort ansvar. IMO alltså. Jag skulle aldrig anställa en ung tjej att fostra mina ungar. Inte en chans.

Men sen så kan de göra fantastiskt bra ifrån sig i en barngrupp med ledande pedagoger. Unga eller outbildade. Inom förskolan så ska det alltid finnas en förskollärare i varje barngrupp som ser till att det pedagogiska funkar. Som också ser till att fortbilda och stödja de som t.ex är barnskötare eller saknar utbildning. Och det funkar skitbra. Jag har jobbat med massvis unga outbildade som är fantastiska.

Men som nanny är du ensam med ansvaret. Helt annan grej.

Gud vad folk tar åt sej av ordval. Precis som om jag skulle gå i taket varenda gång ngn säger snål smålänning… Skärp er!

NADIA/LINN T – mat ska aldrig användas som bestraffning (eller belöning) Vill ungen inte äta så får ungen vara hungrig helt enkelt. Behöver inte bli svårare eller större än så. Bortskämd eller ej. Men vissa barn kan behöva stöd i att våga smaka, då får man vara lyhörd för det. :thumbup:

MAJA HURTHIG – jag tror inte nån är så pass bakom flötet att de söker jobb i mysbyxor och tovigt hår. Däremot så tycker jag att personlighet och individualism ska tillåtas. Att sätta så stort värde på ytlighet som wilhelmina ger intrycket av tycker jag är bedrövligt. Man är inte bra med barn för att man har rätt sorts kofta eller pärlor i öronen!

Jag fick jobb på Östermalm, en privatförskola, med ring i näsan, tatueringar, rött vilt hår och rockiga kläder. Och min attityd. :thumbup:

THERESE – ah, men jag är inte en stockholmare per se. Jag bor här och jag är född här, men jag har växt upp och levt större delen av mitt liv i hälsingland.

Med bonnjänta menar jag inte bonde. Jag menar bonnläpp. 😉

VIKARIE det låter som du jobbat med ena riktiga stolpskott! :thumbdown: De vikarier jag känt har riktiga skräckhistorier att berätta. De jobbar på så många olika platser och hinner se en hel del med sina nya objektiva ögon!

På de förskolor jag jobbat så har man inte gjort nån skillnad på pedagogerna, utbildad´eller outbildad, förskollärare eller barnskötare eller vikarie. Förskollärarna har huvudansvar som sig bör, men stödjer de andra i sitt jobb som innebär samma uppgifter och samma ansvar.

prinsessanadia,

Det är inte ok att tvinga barn att äta mat, bstraffa dem med oändliga sittningar etc.

Matintaget är en av dem få saker som barn kan kontrollera och bestämma till en viss grad. Därför använder de sig av det verktyget. Problemet uppstår när VUXNA dramatiserar matstunden för mycket, när man bestraffar ungen om viss mat inte äts osv. Det är inte så man skapar intresse för maten, det är inte så man få matro kring bordet.Snarare tvärtom.

Barn fattar väldigt snabbt när någon situation är väldigt laddad, det kan bli en låsning i huvudet.

Själv tvingades jag äta hårdkokt ägg på dagis. Tror du att jag någonsins ätit hårdkokt ägg efter det fast över 20 år har gått?

En endaste gång tvingade mig mina föräldrar mig att sitta vid bordet med någon soppa som jag avskydde. Kommer ihåg den timmen. Tror du att jag kan tänka mig äta den soppan nu?

Hur kan man tycka att det är ok att göra mat till en bestraffning?

MAJA … sen så jämför jag inte dig med nån. Jag berättade bara om en tjej jag jobbat med. Har inget med dig att göra, oavsett vad du jobbar med eller vem du jobbart för.

Alla barnflickor jag pratade med sedan, efter intervjun, var rörande överens om att Wilhelmina var en riktigt cool person som verkligen hade servat oss verkligheten på ett silverfat.

Något Wilhelmina också poängterade var att kunderna älskade "bonnflickor från landet". Bara för att dom var "från landet" liksom, och för att man har en särskild bild av hur snälla flickor från landet ska vara. En tjej var från Visby, och det var tydligen landet. ^^

Wilhelmina hade också den stora glädjen och äran att kunna meddela oss om att företaget fått en riktig skjuts och gått riktigt bra sedan den ovannämnda artikeln publicerades…

Det är ju inte svårare för Wilhelmina att se vilket beteende och vilken person som är gångbar, enbart genom att se vilka som får jobben efter intervjuer med föräldrarna. Wilhelmina var egentligen bara snäll som upplyste oss om det…

Hade jag fått chansen hade jag gladeligen skickat mina döttrar på uppfostringskurs hos Wilhelmina personligen.

Avslutningsvis vill jag säga att alla flickor som var där för intervju verkade vara riktigt bra personer som säkert kommer att vara fantastiska barnvakter, allihop, med pärlörhängen eller ej.

Bara steget att man vill vara barnvakt via en förmedling, och inte jobba svart, säger väl en hel del om barnvakterna, tycker jag.

Jag tror knappast barnvakterna är till för att ersätta pedagogerna: senast jag visste något hade tonåringar oftast studier att ta hand om, och barnvaktandet är på sin höjd ett extraknäck på kvällar och helger. Att likställa det med en förskolas verksamhet är väl knappast rättvist? Dessutom, hur många av de som utbildar sig till förskollärare har inte någon gång börjat som barnvakter? Man måste ju på något sätt kunna avgöra om man är intresserad! Sedan finns det alltid människor som inte upptäckt att de vill något annat, och det är förjävligt att det går ut över barnen, men jag tror inte "flicksnärtorna" är särskilt överrepresenterade i den gruppen.

prinsessanadia:

Hemma har jag fått lära mig sen jag var liten att antingen äter man maten eller så är man hungrig, så det berodde absolut inte på att jag var bortskämd eller så 🙂 Ta som torsk m. äggsås, de åt jag hemma för att den inte var sönder lagad och var dessutom smaksatt med salt och peppar.

Skolans torsk m. äggsås, ja då kan man säga att de rört ihop torsken, äggen och såsen i en sörja kokat i hundra timmar och sen ställt fram.

Så min matvägran handlade mest om att när jag fick den där nedrans torsken i munnen och skulle svälja ner den, kändes det som att svälja en slemmig substans med lite klumpar här och var.

I övrigt hade min skola väldigt bra mat, vi fick odla egna grönsaker och potatis osv.

Men det var just den där maträtten, förövrigt åt jag nog allt de serverade mig.

De som gjorde mest att jag matvägrade var nog orättvisan när hon sa åt mig "att de man tagit för sig de äter man upp" Hade jag fått välja, hade jag tagit en mycket mindre portion, som jag ätit upp.

Håller fullständigt med om att mat ska aldrig användas som bestraffning eller belöning, men de är verkligen som Lady Dahmer säger att ibland kan barn behöva någon som hjälper dem att våga smaka och pröva nya maträtter.

Jag har fått lära mig "smaka, du kanske går miste om nått du gillar" och så har jag smakat.

Jag är mer kräsen i maten idag som vuxen än vad jag var som barn, skulle jag nog säga.

Klart man inte kan ha ett system där alla barnen ska välja vilken mat de vill äta, men de finns heller ingen mening med att tvinga i barnen maten.

Skulle en vuxen människa låta sig tvingas äta någonting, bara för att behaga någon annan?

Inte jag i alla fall, då är jag hellre hungrig 🙂

Det måste liksom finnas en balans, tycker man 🙂

Åldersspannet på barnvakterna vid intervjun var förresten från 16 till 43 år.

Haha, bra jag tyckte väl att du tog i lite väl mycket där kanske! ;D

Men ge inte upp 🙂 jag läser ju din blogg varje dag! Så något gott måste ju komma utav det, right? 😀 haha

GN: Jag håller med dig i att man inte borde bestraffa, men jag tycker inte heller att det är rätt att barnen ska kunna välja. Många gillade säkert inte den där torken speciellt mycket, men många åt den nog ändå för att det var det som serverades.

Jag blev "itvingad" en hel del saker som liten eftersom att jag var väldigt bortskämd och ville enbart äta det jag verkligen gillade. Men något som jag t.ex kommer ihåg var att jag vägrade äta leverpastej när jag var liten och att jag fick sitta kvar vid bordet för att jag inte ville äta upp. Idag älskar jag leverpastej.

Linn T: Jag tycker inte att man ska lära barn att man får annan mat om man skriker tillräckligt högt eller om man vägrar äta maten, då kommer fler barn följa efter och sen har man en hel skola som kräver att få panpizza och mackaroner varje dag. Det är ju bara att se på hur det funkar i vissa andra länder där barnen vägrar att äta om maten inte dryper om fett eller där barnen inte vet vad en grönsak är. I vissa fall är det bra att "tvinga" barn att äta vissa saker.

Sen vad det gäller att vuxna aldrig skulle äta något de inte gilla. Skämtar du nu eller? Har du aldrig varit på en middag där det serverats mat du inte gillar? Det har jag. Då äter jag maten ändå fast det inte är något jag tycker smakar speciellt bra. Snacka om ouppfostrad och säga till värden att "nu är det så här att jag tänker inte äta den maten du bjuder på för jag tycker den är äcklig".

Jag kan inte påstå att jag var (eller är) helt färdig mognadsmässigt och erfarenhetsmässigt. Så ja, där har du rätt. Till och med idag, 2 år senare, är jag säker på att jag hade gjort ett mycket bättre jobb som barnvakt – med tanke på hur mycket mer kunskap jag har om barn idag, jämfört med då. Så jag kan förstå hur du tänker.

MEN – trots att det säkert finns en drös 30 åringar med mer mognad än vad jag hade, så finns det också de 30 åringar med förbannat lite mognad. Precis som det finns mogna och omogna 18 åringar. Det får man inte glömma. Jag var och är förbannat bra med barn, och det tycker jag räcker. Självfallet måste man väl ha någon slags mognad och erfarenhet, på något plan. Men det hade jag ju. Jag var inte helt bakom flötet med hur man handskas med barn – utan jag hade mognad och erfarenhet PÅ DET OMRÅDET. Däremot hade jag säkert andra områden i livet som jag inte var tillräckligt mogen och erfaren i. Det ena utesluter inte det andra. Man behöver inte vara helt retarded bara för att man är 18 och inte 28.

Annars undrar jag om jag ens borde få anställas som förskollärare när jag är färdig, som 23 åring?

Jag ahr själv jobbat som barnflicka till två olika familjer och lärde mig mycket om föräldrar roller på det sättet. Ena familjen var underbar och där var jag bara en extrahjälp, i den andra familjen blev jag mer extramamma än barnflicka…

Det är hemskt att säga, men vissa familjer verkar skaffa barn som en statussymbol….

Maja Hurtig, Uppfostringskurs? I vaddå? I att man ska ha pärlhalsband? I att man ska sitta rakt?

Visst, första intrycket spelar roll men i slutändan handlar det inte om att göra ett intryck. Det handlar om att vara lämplig och ha kompetensen att jobba med barn. Pärlor, hållning och liknande har absolut ingenting med detta att göra.

Vivi – Det är sorgligt, men sant det du säger.

Jag känner till ett litet barn på 7 år som verkar vara övergiven av sina föräldrar, även fast de alla bor ihop under samma tak. Hon och systern blir bara "omhändertagna" av barnvakten på heltid, som inte ens verkar intresserad av dem. Jag har sett den här barnvakten ute i parken med ungarna, och kärringen sitter bara med näsan ner i en bok och ignorerar de små.

Det här barnet är så sorgligt att träffa. För det märks så tydligt på henne att hon hungrar efter uppmärksamhet och bekräftelse. Hon har frågat sin kompis mamma (jag känner båda två och har fått höra det den vägen) om hon kan vara hennes mamma också. När det här barnet träffade mig för första gången, så sa hon bara "Hej vad heter du?" sen satte hon sig i mitt knä och frågade om jag ville vara hennes storasyster. Samma sak har hon gjort med min syster. Hon är VÄLDIGT klängig, pratar mycket, vill att man ska lyssna, titta, bära, prata, leka med henne osv. osv.

Jag har aldrig träffat på en mer intensiv unge. Min spontana reaktion var "Puhh, det där var den jobbigaste ungen jag någonsin träffat!" – men sedan när jag fick höra om omständigheterna, så tyckte jag synd om henne. Och förstod.

Så ja, det finns nog allt många "föräldrar" som skaffar barn att ha som statussymboler och små accessoarer. :thumbdown:

det är bara inte flicksnärtor som är dumma i huvudet. jag arbetar i en vikariepool så jag har 4 olika förskolor jag täcker vid behov. på en finns det en kvinna 50+, utbildad, jobbat i förskolan hela sit liv. Hon betedde sig så jävla illa så jag vart tvungen att gå till chefen. Hon pratade illa om barnens föräldrar, inför barnen. kunde fälla dem för att de skulle lära sig att inte klättra på stolar och det är bara en bråkdel. Många har klagat så hon har skärp sig. jag har ett ord att säga om henne, kärring!! När hon inte klagar på barnen är hon en jävla skvallertacka. Usch!

LD, en fråga bara: är du själv UTBILDAD förskolepedagog? D.v.s gått den utbildningen på högskola/universitet? Eller kan man skaffa sig den utbildningen på nåt annat vis?

Toppen!

Och hur många barnflickor har råd med Ralph Lauren kläder när de ska passa barn? Har man sådana pengar behöver man väl knappast ägna dagarna åt att krusa för östermalmshoppor.

Minns en "dagisfröken" jag hade som barn. Ett av de andra barnen gav mig en riktig käftsmäll, så att jag började blöda från läppen. Då gick jag till den här kärringen och berättade vad som hänt, varpå hon utbrast..

– Skvallerbytta bingbong, går i alla gårdar…

Det är bra med "utbildade", "mogna" och "erfarna" förskollärare ibland, minnsan.

Fast man behöver inte vara utbildad för att vara kompetent. Om du och gubben ska ut på bio och ingen av dem ni känner kan passa era kids, lycka till med att hitta en utbildad pedagog som ställer upp. Du hade nog tyvärr fått stå ut med någon som inte är utbildad men som iaf kanske har erfarenhet. Och man behöver ju inte välja någon som är 17-18. 20-22 är väl ändå en ålder som känns mer okej?

Usch, när jag läser det här får jag flashbacks till min egen dagis och förskole period. På dagis minns jag så väl hur vi absolut inte fick använda gosedjur, vi fick skäll och så gömdes de undan under sovtimmarna. Hallo , vi var 4-5 år gamla !! Klart man ska få ha gosedjur !!

Eller om man inte sa till om toa och helt enkelt kissade ner oss så fick man skäll för det, vilket jag råkade ut för några gånger. Hur lätt är det när leken är jättekul?

Förskolan var inte mycket bättre, den som inte hann till toa fick städa själv och skötte man sig inte så fick man innearrest resten av dagen. "Skötte sig" kunde menas med att man plockade in allt man lekte med och inte gick iväg och höll sig inom fröknarnas synhåll. Inget utrymme för upptäcksfärder där inte.

I mina ögon idag känns det lite väl hårt, barn ska ändå få vara barn…

Som jag fattat det så tycker du inte att unga tjejer är kompetenta nog att ta hand om barnen. Tycker du inte heller att unga tjejer (menar inte tonåringar typ 15-16 år) är kompetenta nog att få egna barn heller då?

Frågar samma sak, är du förskollärare? Du skriver som att du själv är utbildad. Gör du något undantag när det gäller dig själv?

Och sluta generalisera.

Snacka om att dra allting ut till sin spets, är jag bortbjuden är det väl klart jag äter upp min mat.

Men när jag började gymnasiet och maten där var verkligen fruktansvärt dålig, väldigt få elever som ens åt där.

Valde man bort maten, för man kunde och för att den var så dålig.

Jag tror aldrig man ska tvinga, vare sig barn eller vuxna.

De gånger jag blivit i tvingad mat, har aldrig haft någon positiv effekt snarare tvärtom.

Hemma om jag inte åt maten (vilket väldigt sällan hände) fick jag sitta kvar vid bordet, tills de andra ätit klart. De tycker jag är rimligt.

alltså, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!

men det är minst sagt underhållande att läsa alla kommentarer. och till tjejen som ville skicka sina döttrar på uppfostringskurs (som tur är inte finns) hos den där wilhelmina säger jag bara, du borde inte få ha barn om du ska misshandla och utsätta dom för någon med hennes värderingar. det är en sak att hon kör med någorlunda vuxna människor som valt att gå dit själva, men att ett stackars barn skulle utsättas för samma behandling är bara sjukt!

Till er som ställer er i försvarsställning. Det finns alltid undantag men det betyder inte att det gäller generellt. Generellt sätt är det bättre med en utbildad personal än en outbildad.

Om vi ska hålla på som er så kan vi se att det visst finns kvinnor som exempelvis tjänar mer än män, är vi då jämställda bara för att det finns få undantag?

Man måste alltså få generalisera utan att folk tar åt sig så förbannat, inse att det alltid finns undantag.

Totalt irrelevant till det här inlägget men ville bara tipsa om en fin och könsneutral webbshop för barnkläder!

http://www.ebbekids.se/

Tänkte på dig när jag hittade den! Förutom att dom tjatar lite om mode och trend då, vilket man inte vill tvinga på barnen, men de har faktiskt bara basplagg!

nej jag saknar faktiskt officiell utbildning. Däremot så har jag arbetslivserfarenet; jag har jobbat inom barnomsorgen i flera år (och då fortbildats regelbundet) samt med barn som har speciella behov (och fått "utbildning" genom både hab och son-rise).

Men jag har heller aldrig jobbat som nanny. Bara i grupp med en förskollärare som haft huvudansvar. 🙂

rebecca det är skillnad på nannys och barnvakter. En barnvakt har man en kväll några timmar sällan medans en nanny ofta har daglig hand om barnen.

och nej jag äter inte upp mat jag blir bjuden på som är äcklig givetvis så smakar jag men det är inte ouppfostrat eller ohyfsat att vara ärlig så länge man gör det snyggt.

Att tvinga ungar att äta upp är recept på ätstörningar. Och ofantligt grymt. :thumbdown:

JOSEFINA

Nej jag tänker verkligen inte sluta generalisera. Det måste man nämligen om man överhuvudtaget ska kunna diskutera nåt. Och absolut om man ska kunna synliggöra strukturer och mönster och normer. Att det ska vara så förbannat svårt att förstå för så många.

LD – Jag har inte heller någon utbildning, än, med tanke på min ålder (20). Däremot har jag också mycket erfarenhet av barn – både i förskolan långa perioder, men också som barnvakt (och genom vänner/bekantas barn).

Så nej, jag tycker faktiskt inte att jag är sämre än någon annan på att ha hand om barn enbart pga. min ålder. Jag har barnvana, är kunnig om många områden som rör barnuppfostran och framförallt så älskar jag barn.

Jag kan förstå hur du tänker, och det finns nog många "blåsta flicksnärtor" som inte fattar en jota av hur man handskas med barn. Men att dra ALLA över en kam är faktiskt ganska fjantigt.

Om jag får vara lite ombytlig nu, så förstår jag faktiskt varför du generaliserar. När jag tänker på hur det är med könsroller och sådant – då behöver man ju göra det.

Ska jag vara ärlig så hade jag nog inte heller velat sätta mina barn i händerna på en främmande 17-18-19 åring (och helst inte i händerna på någon främling alls). Så ja, jag förstår dig. Faktiskt.

Men jag kunde inte låta bli å ta åt mig! Ibland känns det trist att bli dömd på förhand, pga. min ålder. För om jag ska vara ärlig, så känner jag mig inte alls som 20 – jag har verkligen inget gemensamt med 20 åringar/ungdomar. Alls. Då är det sjukt störigt att hamna i samma fack, som en kategori jag inte känner att jag tillhör.

SOFIA nej jag skulle inte rekommendera att man skaffar barn när man är under 20. Men det är skillnad att vara förälder och att jobba med barn.

Men hjälp, vad jag svamlar och upprepar mig.

Nä, nu stoppar jag in ett bubbelgum i truten och sätter mig framför en skvallerblaska.

Over and out!

😉

Klart att det är skillnad på att vara förälder och att jobba med barn men i båda fallen handlar det ju om att uppfostra barn. Och att vara nanny eller au-pair är inte alltid långt ifrån att vara förälder. Har nämligen varit båda.

Tror inte ett smack på att det sitter i åldern. Som någon skrev finns det utbildade rikspuckon som är 45.

Det är superenkelt att ta sig dit! Man tar antingen 4:an eller 66:an härifrån och den stannar inte så långt ifrån badplatsen. Jag är ledig till den 8:e augusti och jag tar jättegärna en tur dit!!

Kram

Men när du fick ditt första jobb inom barnomsorgen så var väl du också oerfaren? Du skriver ju hela tiden hur viktigt det är med "utbildade förskolepedagoger" (antar att du menar förskollärare) men själv är du inte ens utbildad barnskötare? Alla är väl oerfarna i början. Utom de med utbildning som har erfarenhet genom praktikperioderna. Så du tycker att man ska ha utbildning inom förskolan men inte du för du har jobbat i flera(!) år och har läst böcker om genusvetenskap så du behöver ju inte gå på lärarhögskolan inte. Okej.

emma – när jag fick mitt första jobb inom barnomsorgen så hade jag inte en endaste jävla aning om vad jag höll på med. Tack och lov att det fanns erfarna och utbildade pedagoger där som kunde stödja och leda mig samt ta ansvar för barngruppen.

Nej, alla inom barnomsorgen måste inte vara utbildade – men majoriteten BÖR vara det för det ÄR en jävla skillnad på att vara utbildad eller ej. Och det ska ALLTID finnas utbildad personal som tar huvudansvar. Det finns det inte om du jobbar själv. (som nanny)

Vad det har med mig förstår jag inte? Eller min ev, utbildning? Eller vad tycker du jag ska göra, låta bli att tacka ja till jobb bara för att jag anser att man borde ha utbildning för att utföra det? Hålla mig till mcdonalds eller andra yrken utan krav på yrkesutbildning? Skita i att jobba alls? HAHAHAHA

Hejsan. Trodde aldrig att jag skulle hitta intelligent liv på internet. Läser din blogg från början och inser nu hur jävla blind och påverkad av samhällets normer man är. Tack för att du fick mig att öppna ögonen och våga vara männsika istället för ett bimboideal!

/19-årig tjej

Det var du som skrev att det är viktigt med "utbildade förskolepedagoger". Då blev jag lite fundersam med tanke på att du inte har någon utbildning. Du ifrågasätter att föräldrar vill lämna barn till unga och outbildade. Det var det jag svarade på.

Jag låter då hellre en outbildad, ung men rar och jordnära tjej ta hand om mina unge än att sätta den på dagis när åldern är inne.

De får ju själva yngla av sig och ta hand om egna barn. varför ska de då inte kunna ta hand om mina?

Jag ogillar verkligen den pedagogiskt styrda förskolan där avdelningarna är underbemannade. Förskolan är verkligen inget för mig och min avkomma, så jag är tacksam att det finns människor som vill ta hand om dem i en lite mer personlig och trivsam miljö.

Emma, jag förstår fortfarande inte vad det ena har med det andra att göra? Måste jag vara utbildad för att tycka att det är viktigt med utbildade pedagoger?

GN, självklart håller jag med dig.

Natashja, Du blev "uppfostrad" på förskolor. Inte "utbildad", som förskollärare blivit. Ändå skulle jag utan tvekan utse dig som mer kompetent än de flesta förskollärare som nämns i det här kommentarsfältet.

Menar du att alla föräldrar som inte har "utbildning" inom barnomsorg är inkompetenta föräldrar?

Alla måste ju börja och lära sig nånstans, och jag ville faktiskt bli barnflicka för att lära mig nånting.

Sen har ju vissa faktiskt fallenhet för saker och ting, och barn råkar faktiskt älska mig. För att jag lyssnar, frågar, leker, sätter gränser och förstår. Visst är utbildning bra, men det visar verkligen inte på allt vi kan.

maja det finns alltid undantag.

Men det är skillnad på föräldrar och pedagoger. Man kan vara en utmärkt pedagog men en usel förälder och tvärtom. Det är två skilda saker.

Erika, jag håller VERKLIGEN med dig! Vad är det för omänskliga människor som lämnar sina barn på dåliga dagis? Jag skulle lätt välja vilken som helst av alla snälla, gulliga och rara tjejer på en nanny-förmedling, tusen ggr hellre än lämna dom på dagis! Barnflickor har huvudansvaret för 1-2 barn och det ska ju verkligen krävas en riktig idiot för att en 20-åring inte ska vara bättre än en underbe"mannad" förskola. Jag tror ogärna att Nannyakuten anställer idioter.

ida, nej jag är inte utbildad. Hur är det ens relevant? Eller får man bara tycka att det är viktigt med utbildade pedagoger om man själv är utbildad?

Jag förstår att du tycker att utbildning är viktigt. Absolut. Det är själva grejen att du KLAGAR på de outbildade unga tjejerna på förskolan! Du klagar alltså på dig själv?

Kom att tänka på en stund efter jag läst detta inlägg..

Men vad är det för skillnad mellan att vara hemma själv med sitt/sina barn och ha en outbildad barnflicka?

Om ingen av dem har utbildning..

En parantes: Fr.o.m. juli 2015 måste alla vara utbildade (pedagoger) med legitimation för att få jobba inom skolverksamhet.

Peka, för att som förälder har du en helt annan betydelse för ditt barn. Dessutom har de ett större intresse av sina egna barns väl och ve än en okänd. Föräldrar ska inte vara pedagoger, men pedagoger bör veta vad de håller på med.

En till parentes: Nej, man måste inte vara legitimerad för att få JOBBA inom skolan efter juli 2015, men du får inte ha ansvar för undervisningen eller sätta omdömen/betyg om du inte är legitimerad. Barnskötera (tex) kommer att få fortsätta jobba, men de får inte ha något ansvar för den pedagogiska verksamheten.

Nu är inte jag utbildad och kan inte allt för mycket om barn men jag hade inte reagerat så som hon, helt enkelt för att jag inte har hjärta till det. Jag skulle skämmas sönder och få mitt hjärta krossat om någon satt mig i sådana situationer så varför ska jag göra samma sak mot barnen??

I situationen med soppan hade jag snarast skrattat, lagt till en förvånad min och sagt "nej men, vad gör du?" Och sagt nånting i stil med att vara försiktig så man inte spiller den varma soppan. Kanske hade jag sagt att det är mycket soppa i tallriken så hen kan äta lite med skeden och sedan sörpla, så det är mindre risk att spilla.

Vad fasen, så länge ungen får i sig mat?

Och om det blir en ovana för något annat barn så tycker jag ändå att det är föräldrarna som ska sätta sked-regeln.

Usch, vad det sved i hjärtat att läsa om de stackars barnen, vad hemskt det är när personalen inte klarar av att arbeta med barn.

Man ska vara lugn och schysst som människa tycker jag om man ska jobba med barn, det ska inte vara nått man bara tar till för att man inte får nått annat. Man ska fan trivas med barn iallafall. Vilken idiot hon verkade vara den där tjejen, förstår att det inte var svårt att hamna i gräl där.

Ja jobbade i Huddinge på en förskola några år sedan, bara timvikarie genom ett pedagogiskt bemanningsföretag och då blev jag också helt paff att sånt som hände, försigår i Sverige år 2014. En anställd skrev konstant på barnen, slet i dom etc och berättar för mig hur ungjävlarna ska tas och vilka tjuvknep hon hade för att tysta ned dom. Jag slutade kort efter det att jobba inom detta yrke. Började plugga till Förskolelärare men tyckte utbildningen var så långt ifrån verkligheten så jag la ner det med. Idag jobbar jag med annat å anlitar nanny, men är självklart väldigt noga med vem jag väljer. Hellre utan jobb än med någon som är idiot..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *