Kategorier
diskussion & debatt

Den nya mobbningen – ska vi acceptera den?

Jag läser en del… eh…  mindre bra bloggar (för att låta lite mer diplomatisk) Jag kan liksom inte låta bli. De som skriver dessa bloggar är intressanta på sitt vis, inte på grund av ett bländande intellekt eller kloka åsikter, utan på ett mer tja…. på ett annat sätt helt enkelt. – antingen så handlar […]

Jag läser en del… eh…  mindre bra bloggar (för att låta lite mer diplomatisk) Jag kan liksom inte låta bli. De som skriver dessa bloggar är intressanta på sitt vis, inte på grund av ett bländande intellekt eller kloka åsikter, utan på ett mer tja…. på ett annat sätt helt enkelt. – antingen så handlar det om rena gapskratt åt idiotism, ibland ren irritation (men av nån anledning så återkommer jag och återkommer) och ibland bara ren nyfikenhet; typ ”hur går det nu? Vad har hänt idag?”.

Det som förvånar mig dock (och chockar!) är en del av kommentarerna dessa bloggare får. Så otroligt elaka människor kan vara mot någon de inte känner! (eller känner för den delen, man ska väl inte vara elak mot nån?!) Så mycket hat.  Visst kan jag erkänna att jag ibland kan hålla med om mycket som skrivs, men jag har inget behov av att uttrycka mina negativa åsikter eller fördomar i skrift på det sättet. Speciellt inte  i syfte att skada någon eller i syfte att få någon att må dåligt. Det säger ju liksom mer om personen som skriver dessa otrevliga inlägg än om personen de är riktade emot. .

Jag tycker det är obehagligt. Jag bli illa till mods. Jag blir ledsen. Jag kan föreställa mig hur det är att vara en av dessa bloggare och varje dag få hat och skit kastat på mig. Dagligen bli kränkt. Hur skulle jag må? Hur skulle min självkänsla påverkas? Visst — de har ju VALT att blogga, att vara offentliga… men samtidigt så tänker jag; betyder det att det är befogat? Den här mobbningen är ju värre än det som sker på våra skolgårdar och det är ju olagligt…. eller?

Nej, jag tycker att har man inget snällt att säga så kan man lika gärna hålla käften.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Den nya mobbningen – ska vi acceptera den?”

Jag håller helt och hållet med dig!

Visst får man lämna kritik i sina kommentarer så länge det hålls i godton och är konstruktiv. Men att bara skriva skit kommentarer för att såra är så fel!

Håller med dig! Har aldrig förstått hur man kan känna ett sånt behov av att skriva så elaka kommentarer.

Det värsta är att när man får sånna här kommentarer så ska folk jämt försvara dem och säga "Vadå? Har inte alla rätt till att tycka vad de vill?" , "Har man en stor blogg får man skylla sig själv" eller "Alla kan inte hålla med varandra, så är det bara! Du kanske tycker att du har fina barn, men det tycker inte den här människan"

Folk verkar alltså inte förstå att det inte är själva innehållet utan hatet I innehållet som är viktigt, varför VILL folk skriva en sån kommentar? suck Kan man inte bara hålla sina (ibland elaka) tankar för sig själv?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *