Kategorier
diskussion & debatt

Det är väl bara att prioritera?

Jag tänker på det här med att prioritera. Oavsett vad vi talar om så ska det alltid prioriteras åt ena eller andra hållet. Har man inte tid med träning så ska man prioritera den och har man inte tid att plugga så ska man prioritera det också och så ska man såklart prioritera tiden med […]

Jag tänker på det här med att prioritera. Oavsett vad vi talar om så ska det alltid prioriteras åt ena eller andra hållet. Har man inte tid med träning så ska man prioritera den och har man inte tid att plugga så ska man prioritera det också och så ska man såklart prioritera tiden med sina barn och gärna ta sig tid att umgås med sin man på tu man hand och glöm för fasiken inte dina egna behov; egentid är viktigt. Man får inte prioritera bort sina egna intressen eller vänner.
 
Har man inte råd med bra mat så ska man prioritera bort nåt annat (detsamma om man inte har råd med det där simkortet eller springskorna) för inte vill du väl stödja skitföretag som nestlé eller bidra till dålig djurhållning och bananarbetares förgiftade kroppar? Handlare dyrare och bättre, mat ska kosta för då vet man att det är bra. Eller du, odla helst eget, gör maten från grunden för halvfabrikat är inte bra föräldraskap och du vill väl vara en bra mamma? PRIORITERA DET.
 
Handla inte på HM eller Lindex, tänk på barnarbetarna. Prioritera lite dyrare kvalitetskläder istället. En tröja från Filippa K kostar kanske 600 men den håller längre och köp för bövelen inte billiga skitskor de håller bara en säsong, det handlar ju om PRIORITERINGAR. Alla har råd att anlita en målare, flytthjälp, köpa städhjälp, köpa sig fria från alla måsten och bekymmer.
 
Bara man prioriterar. 
 
Men jag undrar lite vad jag ska prioritera bort? Och vad jag ska prioritera mest. Är kläder från etiska företag viktigare än träningen eller är det kosten som ska sättas först på listan? Och vad ska jag prioritera bort från den knappt drägliga vardagen? Om jag inte ens har råd med HM’s kläder då? Hur ska jag kunna prioritera bättre? Och om de få nöjen jag faktiskt kan unna mig är just en öl på fredagen eller ett tredjedels paket cigg om dagen, ska vardagen gå åt till att prioritera bort allt som inte bara handlar om överlevnad? Är det vad livet går ut på; att överleva? 
 
Äh jag vet inte. Jag blir bara så frustrerad. Inte å mina egna vägnar för jag har det bra, men för att jag minns hur det är att inte ha det. 
 
Hur prioriterar ni?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Det är väl bara att prioritera?”

Nu är inte detta det viktiga men en vanlig standard-bas-tisha från filippa k kostar 600 kr. Så pass stor skillnad är det alltså.

Håller för övrigt med dig, vad ska prioriteras bort? Blir så stressad av detta, det verkar som att det är min mentala hälsa som ska prioriteras bort.

Prioritering nr 1: mat på bordet till mina barn

Prio 2: tid med mina barn, det kommer en tid när dom inte vill vara med tråkiga mamma!

Allt annat är mindre viktigt, mår mina barn bra, mår jag bra!

En intressant frågeställning som fler bör fundera på!

Idag prioriterar jag att spela datorspel och dricka läsk istället för att ta hand om disken och gå ut och träna/promenera. Jag antar att min prioritering inte är "godkänd" i fl-mammornas ögon.

Frågan är vem som har tolkningsföreträde? Jag som gör prioriteringarna eller omvärlden?

Insåg nu när jag läste ditt inlägg att jag inte prioriterar alls. Bara stressar över att inte kunna prioritera och inte egentligen vet vad jag ska prioritera. Är ensamstående sen ett år med en 5åring, jobbar heltid. Träning är en by i Mongoliet men maten. Prioriterar jag något så är det väl att handla ekologiskt och begagnat. Intressant inlägg som får en att fundera…

Jag är så himla oförstående till denna problematik. Jag tycker att, herregud, man prioriterar väl hur man själv vill öl istället för ekokläder och så står man fast vi det för ,man bestämmer själv över sitt liv. Ingen har rätt i att ifrågasätta mina val i vardagen. De får gärna ha åsikter om et, men de skiter väl jag i.

Men så minns jag hur det var i Sverige och att hela tiden drabbas av denna ängslighet. Efter sex år i Hamburg och Berlin hade jag nästan glömt hur det var att bo i ett land där som känns som ett enda stor vardagsrum där alla vet vad den andra gör och alla diskuterar samma sakfrågor.

Det bästa med Berlin är inte hippBerlin utan att folk gör sin grej utan att bry sig om vad grannen gör. Det är en sån frihetskänsla och man lär sig att utveckla sig själv när man slipper snegla på andra hela tiden.

Det är himla svårt att få ihop det. Det är viktigt att se till de långsiktiga planerna, men för det mesta har en inte råd att se längre än den närmsta veckan. Sen är inte prioriteringar satt i sten. Det är viktigt att inse att prioriteringar kommer att förändras ibland till och med dag till dag på grund av omständigheterna. Jag försöker se över livet och se vilket utrymme det finns för de där "så viktiga prioriteringarna" just nu, den här månaden eller den här veckan.

Det är sinnessjukt hur mycket som krävs av en. Det ska yogas, joggas, odlas, DIY och gudvetallt.

Jag prioriterar att ha nära till jobb, förskola och skola och bor därför kvar i stan i lägenhet.

För mig är det vikigt att slippa lägga ner massor med tid på logistik i vardagen.

Men jag är också medveten om att det är en förmån att kunna göra det valet. Det är inte alla som kan välja var de ska söka jobb (som jag gjorde sist jag sökt nytt jobb).

Jag är också medveten om att jag inte kan gör allt dvs förverkliga mig själv, träna 4-5 ggr/vecka, jobba korta dagar och vara hemma med barnen. Det fungerar varken tidsmässigt eller ekonomiskt eller mentalt. Så jag har gjort vissa val för att jag ska fungera som mamma, fru och människa (inte nödvändigtvis i den ordningen).

Den här morgonen prioriterar jag att följa Blondinbellas nya skandal istället för att sista-minuten-söka till högskolan. Det är svårt att prioritera rätt ibland!

Det är verkligen sjukt när man tänker på det. Det pratas verkligen hela tiden om prioriteringar och allt verkar vara viktigt. Det känns som när man gick på gymnasiet och hade fyra-fem prov och inlämningsuppgifter på en vecka (prov fick man bara ha tre, men inlämningsuppgifter är ju inte prov och därför inte så jobbigt….) och alla lärarna tyckte att deras ämne var viktigast och vägrade ändra sitt schema..

Jag prioriterar det jag vill och mår bra av. Mår jag braav att sitta inne en lördag och bara glo på tv-serier då gör jag det, för det är viktigt för mig. Om det är något jag har lärt mig av det senaste året psykiska ohälsa så är det att ingenting spelar roll om man inte mår bra. Jag kommer att prioritera att ha en jobb jag trivs med och mår bra av framför ett jobb som betalar sig bra (även om det vore idealiskt att dom sammanföll). Jag kommer prioritera min familj och att alla ska må bra framför allt annat. Ja, jag kommer antagligen få handla billig mat och billiga kläder. Men man kan inte göra allt, och jag lever gärna på en skitlön om det betyder att jag får ha barn som jag kan spendera mycket tid med.

Det påminner mig om mitt tidigare jobb inom byggbranschen som vissa veckor egentligen krävde fem jag för att gå runt. De mindre kunderna kunde komma in någon timme efter att de skickat en beställning och då jag inte hade den klar utbrast: "men du får ju prioriteeeera!" (ibland "flicka lilla", usch för byggbranschen) Konstigt nog förstod de aldrig att jag prioriterade hur mycket som helst, de hamnade bara ganska långt ner på den listan.

Annars tycker jag "prioritera" är ett så korkat använt modeord att jag överhuvudtaget inte använder det. Jag lever så gott jag kan, helt enkelt. Jag tenderar bli allergisk för de där orden som missbrukas vilt av folk som tror att fattigdom/ohälsa/stress eller whatever bara är någon som tänkt efter lite dåligt.

Jag har varit way down there med bidragsberoende.

Existensminimum är fan ingen dans på rosor och nog tvingas en att prioritera allt.

Visst hade jag haft råd med gymkort och ett par promenadskor om jag hade velat, för en liten del av bidraget är avsett för lek och fritid.

Men jag hade inte motivation till att träna. Trots att jag borde ha gjort det så fanns inte lusten och viljan. För det fanns andra saker jag prioriterade. Cigaretter för att jag också hade ett behov av en "ventil" och en utgång under helgen med vänner för att jag ville ha något att se fram emot.

Som fattig är man en parasit. Rättigheter, vad är det? Skyldigheter till att redovisa detaljer om sitt liv och leverne hade en minsann.

Fick en gång höra att jag borde köpa billigare tamponger, trots att de luddar, för att kunna köpa ett busskort som tog mig en zon längre. För det handlar ju om prioriteringar, right?

Oj vilket skönt inlägg. Precis som någon ovanför skrev så har jag inte ens insett att jag kanske kan "prioritera". Jag försöker tränga in så många måste och borden jag kan att jag glömmer bort att göra det jag verkligen själv vill.

Jag har blivit så matad med allt som man bör och ska att jag inte ens vet längre vad jag själv vill, vad jag själv vill göra. Jag söer hela tiden något annat, något hippt kanske inte vet jag. Ödslar för mycket tid på att fundera på vad andra ska tänka om jag gör/inte gör ditten och datten med mitt liv och med mitt barn.

Detta medan jag är ganska säker om att ingen EGENTLIGEN bryr sig om vad andra gör för man är så himla upptagen med sig själv.

Lång och svamlig kommentar men jag fick mig en funderare. Vad vill JAG egentligen göra?

Jag älskar att prioritera och jag pratar om det ofta, nästan varje dag med min sambo.;)

Prioritera handlar ju om att välja bort/välja mindre av något för att få mycket/mer av något annat!

Jag VÄLJER mycket mindre än genomsnittet för konsumtion gällande kläder (barnen behöver dock nytt ibland), dyr mat, cafébesök, restaurangbesök, bio, alkohol, blommor, heminredning, verktyg, smink, kroppsprodukter, hårprodukter, frisör, etc.

Och jag prioriterar mer av: resor, familjen (tid med dom och möjligheter för barnen att utvecklas som individer genom diverse olika saker)

Bra inlägg! Prioritera hit och prioritera dit – vem är det som formulerar alla dessa finfina "lösningar" på folks problem? Inte är det några svältande barn i Afrika, tiggare i tunnelbanan eller ensamstående undersköterskor med fyra barn. Medelklass och uppåt? De (vi) som alltid vet bäst, utan att se över vår ena axel och inse att det finns MÅNGA som har det mycket sämre än vi och därför inte kan göra alla dessa prioriteringar.

Eller jo, prioriteringar kan alla göra. Men för vissa finns det egentligen bara en prioritering att göra: skaffa mat och betala räkningar. Om du ens har ynnesten att ha räkningar att betala.

Jag tillhör också den bortskämda skalan som stressar ihjäl mig över prioriteringar. Vad borde gå först? Mitt barn, min fru, jag själv. Mat, hyra, kläder så att vi inte fryser. Sömn/vila. Och visst, det BLIR ju att jag prioriterar så också, men det som också gnager i mitt huvud är att jag borde TRÄNA, äta RÄTT HELA TIDEN, träffa VÄNNER och lite sånt där. I-landslyx osv.

Men en rätt sund människa är jag nog i alla fall. Jag vet att det finns människor som har det sämre än jag och jag känner mig rätt privilegierad som har ett förstahandskontrakt och 26500 kronor i lön, även om mitt jobb är värt ytterligare 10000.

Något som är väldigt viktigt för mig är att se mina prioriteringar eller val som just det, prioriteringar eller val. Att medvetet eller omedvetet upprepa för mig själv att jag har inget val, jag måste göra såhär, skulle sänka min livskvalitet oerhört. Själva prioriteringarna i sig är sekundära för mig.

det känns lite som att du är inne på vad blondinbella försöker lära ut genom sin bok igen. vet du, personligen tycker jag inte att hon är så jävla bra och jag tycker också att hon är lite över hypad. Visst hon har startat upp en massa olika företag, men hon ser illa kvikt till att lämna dem så fort de börjar gå dåligt. Hennes klädmärke, Bellme (var en webshop med typ dagens vara), egoboost, hennes nya försök till webshop (som las ner illa kvickt), smyckesföretaget hon har köpt in sig i. hon lever på sitt namn, men ärligt talat, är hon så bra som hon försöker framstå? Visst hon tjänar pengar, men förr eller senare kommer hon sitta där med en konkurs för att hon inte har lämnat företaget hon har startat upp fort nog.. men angående prioriteringar, mat på bordet måste väll alltid vara prio nummer ett, sen tid med barnen om man har några.=)

Jag prioriterar den lilla livskvalité jag har råd med. Jag har levt på existensminimum med så lite pengar att jag inte hade råd med någonting förutom det nödvändiga och nu när jag har lite mer pengar än så kan jag bara inte leva så igen. Det lilla jag har över efter räkningarna är betalda går till sådant jag tycker är kul. God mat, nya kläder ibland, en flaska vin till fredagsmyset, något nytt till hemmet osv.

Jag köper mycket ekologisk mat fast jag är ganska fattig i nuläget. Jag prioriterar att ha ett busskort fast jag kan cykla till stan, men det är för att jag hatar att cykla och komma fram andfådd och svettig. Jag prioriterar också att åka till min pojkvän som nu bor ifrån mig. Jag prioriterar att ha ett gymkort. Visst de utgifterna kan tyckas vara onödiga men jag tänker också som så att jag inte bara vill överleva utan också ha det bra. Däremot så shoppar jag aldrig och festar sällan.

Jag prioriterar god, varierad och helst näringsrik mat, köper helst ekologisk och vissa produkter (kaffe, bananer) självklart rättvisemärkta. Testade under en period att jämföra hur mycket vi spenderade på mat (2 veckor "det vanliga" och 2 veckor "eko") och kom fram till att med lite större flexibilitet så blev det inte dyrare att köpa eko.

Kläder köper jag extremt lite och när jag köpte skor senast la jag lite extra tid på att hitta ett par ekologiska rättvisemärkta av den typ jag ville ha. Hittade rätt snabbt en butik med REA och de var några hundralappar billigare än vanliga märkes-dojjor som finns överallt..

Ibland prioriterar man över sin tid, ibland prioriterar man vad man ska göra med sina pengar. Jag köper väldigt lite överlag, utöver mat, men prioriterar att lägga mycket på det jag köper så att det ska leva upp till mina krav.

När det gäller tid prioriterar jag tid för avkoppling och för min sambo. Jag kan inte vara utan djur och natur så därför bor vi nära naturreservat och skog så jag kan komma ut och plocka bär och svamp eller ta med mig kameran och fota en dag.

Jag prioriterar också min hälsa och försöker äta bra och röra på mig. Jag vill dock inte lägga pengar på dyra träningskort utan tränar sånt som är gratis. (Hemmaträning, löpning i skogen etc..)

Överlag vill jag hellre leva ett liv som inte är för kostsamt (varken tid eller pengar) att dra runt. Har vänner som köpt hus, sommarhus, har hästar o.s.v. och de jobbar häcken av sig för att ha tid och pengar att renovera o.s.v. efter att alla måsten är avklarade…

Hur man prioriterar är väl upp till var och en. Antingen så ser man över sina val och möjliggör att man kanske får ett bättre liv, just för att man vet att man bestämt hur man vill leva, eller så struntar man i det och låter det bli som det blir. Att prioritera allt går inte, det är inte att prioritera. Att prioritera innebär att välja och att välja bort. Att ta ansvar, att veta varför man gör som man gör. Ibland kan man välja att inte välja också. Vet man var man står blir valen efter ett tag mycket enklare och man struntar blankt i vad andra gör eller tycker.

Jag prioriterar tid för barnen som nummer ett. Och då menar jag inte några timmars "kvalitetstid" per dag, utan alltid, dygnet runt. Fram till skolstart. Sedan behöver de inte gå på fritids.

Nummer två är ekologisk och hälsosam mat.

Nummer tre är ett bra boende, vi lyckades efter många om och men flytta ut på landet, vilket jag anser ger oerhört bättre förutsättningar till att leva ett meningsfullt liv.

Kläder, möbler och nödvändiga saker köps givetvis begagnat och billigt. Då stöttar jag inte barnarbete, ev gifter är ofta uttvättade och det är miljövänligt.. Köper mycket sällan något onödigt. Inte leksaker tex.

Och nej, vi är inte rika på pengar men rika på livet. 🙂

Tycker att man prioriterar som man vill o ska verkligen skita i vad alla andra tycker. Men om man har barn borde deras behov komma först. Så jag personligen har absolut ingen förståelde när (i vår bekanskap) båda föräldrarna röker o snusar och dricker vin på helger, men har inte råd(enligt de) o skicka sitt barn(bara ett)till klassresa till Liseberg.Båda jobbar dessutom heltid. Då tycker jag att man prioriterar fel. Barnen ska inte behöva lida.

Sen när det gäller HM så när jag flyttade till Sverige var det en lyxaffär för mig. Där handlade jag bara någon enstaka gång när min dotter fyllde år så köpte jag en finklänning till present.

Jag köper inga dyra märkeskläder i butiker(ibland hittar jag de dock billigt på loppis). Vist skulle de kanske hålla längre än en hm tröja, men jag föredrar o köpa 5 tröjor istället av en så att man kan varjera. Och så har jag 4 barn vilket betyder att både deras o mina kläder blir lätt fläckiga med målarfärg, ketchup mm o alltid kommer inte alla fläckar ut i tvätt. Och barnen växer snabbt så att köpa en vinteroverall för 500 kr(även om det våre en billig märke då) tycker jag är onödigt för de kan komma hem dagen efter från en utelek med trasig bakdel när de har fastnad på en gren eller liknande. Så det blir en overall för en 50-70 kr på loppis i stället.

I vår familj prioriterar vi familjen först. Hela familjen alltså. Vi tar det som en enhet. Den som tjänar mest jobbar o den andra(jag) får vara hemma o ta hand om allt annat(barnen, läkarbesök, möten,matlagning, städning mm) så slipper vi all denna vardagsstress många har. Sen prioriterar vi huset framför utlandsresor för huset är som en liten investering. Jag kommer o kunna sälja huset när jag går i pension o eftersom jag inte har någon pensionsparande så är det delvis min framtida pension. Vi köper det mesta begagnat. Delvis för att jag har det intresset, delvis för att jag är uppvuxen med det o delvis för att då har man pengar över till annat. Vi köper halva priset mat eller mat som är på extrapris för det är oftast väldigt bra mat och att något frukt o grönt är alltid på extrapris(kortpis, självskanningspris mm).De varorna som är kort datum är oftast just de mycket dyrare märken(ibland ekologiskt o närproducerat mm). Vi har billån för att vi har ingen garage o ingen kunskap o reparera bil och eftersom min man måste ta sig till jobbet klockan fyra måste bilen starta, men det är självklart en stor kostnad.

Sen pratar vi med barnen o diskuterar om prioritering o vad saker o ting kostar. Som förra året så hade vi två val. Bygga stor klätterställning som de kunde leka i varje dag eller lägga samma pengar på en dags resa på Kolmården o de var helt eniga o valde klätterställningen. Dessutom åkte stora tjejen till både Kolmården o Lisseberg med sin tjejgrupp på kyrkan(kostade ca 400 kr gången för oss föräldrar) och de mindre barnen fick åka o titta på djuren i Stora holmen och vi vann resa till Gröna Lund med Mc Donalds. Så alla var nöjda o glada och nu har vi klätterställning som barnen kan leka i i många många år.

Självklart prioriterar vi fel enligt många, men det här funkar för vår familj. Det viktiaste är ju att man själv är nöjd med sina val och det är jag.

"Vad heter hon nu lady…." Ja du är omnämnd på efter 10 idag av hon den som är gift med han den där med hästmunnen.

Lady efter 10 Dahmer 🙂

Svar:
haha, vad sa hon då?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Min stora prioritering är nog mat. Javisst kollar jag och jämför kilopriser och väljer bort sånt jag tycker är för dyrt, men jag vill unna mig att äta bra och god mat ändå på min tajta budget. Och så prioriterar jag att kunna spara lite varje månad, både till pension och sparkonto. Inte mycket, men något, för det är min trygghet och säkerhet ur shit goes down. Jag har inte så mycket utgifter utom hyran, men jag har inte mycket i akassa så dey är tight.

Jag har en sådan klimatångest nu att jag prioriterar bort allt som jag och familjen inte behöver, som belastar miljön. För barnens framtid, och för att få inre ro. Och med det, att inte köpa en massa och köra mindre bil, kommer en bättre ekonomi. Och då kan vi utan problem köpa ekologisk mat, och gå ner i arbetstid för att vara mer med barnen. För det har vi råd med då. Och det gör oss lyckliga.

Vi prioriterar familjen just nu. Tid o ork till annat finns inte. Världsamvetet får vila. Sen får andra störs sig på det men det blir ju deras problem liksom….

Bra boende i tryggt område, barns som har allt de behöver, utbildning, så mkt tid tillsammans som

vi bara kan få, så lite jobb som möjligt. Tycker vi lyckats ganska bra med att hitta vad som passar oss.

Andra kanske tycker att vi är konstiga som inte jobbar ihjäl oss för att ha råd med bil, semestrar, dyra kläder mm.

Vi kan inte ha allt, det har vi inte råd till, så vi eftersträvar det inte heller utan är lyckliga där vi är.

Först och främst prioriterar jag barnen. Jag köper i princip bara ekologiska kläder med hög kvalitet till dom. Vill jag göra något roligt så tänker jag alltid först på vad barnen skulle uppskatta.

Kläder och nöjen till mig själv kommer långt ned på listan. Därför har jag tex inte heller träningskort.

Men igår kom jag och sambon på en strålande idé! Vi tog med oss barnen och hunden ut i skogen. Ena barnet sov i vagnen, den andra sprang och lekte och hunden likaså. Vad gjorde vi? Jo turades om att springa. Vi gjorde armhävningar mot stockar, lyfte grenar, knäböj mm. Ett riktigt ordentligt träningspass helt enkelt!

Det fungerade toppen och var uppskattat av alla oavsett ålder, hoppas att det ska funkar för någon mer! 🙂

Det handlade om blogg och visa upp barnen. Minns inte ord för ord! Lär ligga på play, ville mest tipsa om du vill kunna kommentera sen! 🙂

Amma och efter 10 is the shit!

Jag tänker att jo, visst, alla kan prioritera men man måste välja vad som är viktigt för just mig också, för så klart ingen kan prioritera allt. Sen kommer det alltid komma människor med andra prioriteringar och tycka att man borde prioritera annat, för de kan ju minsann de göra, men då prioriterar de förmodligen bort annat. Så ja, EN ELLER TVÅ saker kan väl dom flesta prioritera, men inte kommer folk vara nöjda för det.

Jag skrev tidigare imorse men min kommentar kom inte upp, vet inte vad som blev för fel. Iallafall. Vill berätta om min situation som gör det omöjligt för mig att prioritera rätt (till alla som säger, alla kan spara bara man prioriterar)

Jag är 19 år, gravid. Jag ska föda vilken dag som helst då jag gått över tiden. Jag hyr en andrahandslägenhet svart, eftersom jag kan inte bo hos mina föräldrar. Hyran på min lägenhet ligger på 7100kr och då är inte el och vatten inräknat. Jag har sen jag blev gravid varit sjukskriven pga graviditetskomplikationer och att jag arbetar på ett jobb som är skadligt för fostret. Alltså har jag inte fått ut en hel lön på över nio månader. Och under dom här nio månaderna har jag kämpat för att få ihop alla saker till bebisens ankomst! Det har varit tufft men det har funkat. Jag har alltså förutom ett hem för ungefär 8000kr i månaden att betala en mobilräkning på ungefär 600kr. Det var dumt av mig att teckna ett abonnemang som 18 åring med en iPhone4 men jag hade faktiskt ingen aning om vad för sits jag skulle hamna i året efter. Jag har inte rätt till bostadsbidrag eftersom jag hyr lägenheten svart. Jag har kollat på andra möjligheter, men de flesta hyr ut ett rum och de tillåter heller inte ett barn (inte så konstigt egentligen) men har även kollat på lagliga andrahandslägenheter men de jag har sett är korttidskontrakt och de kräver en deposition på tre månader, jag har inga såna pengar att hosta upp tyvärr. Hjälp kan jag inte få av mina föräldrar eftersom de har fler barn att försörja och lever på existensminimum. Men de har hjälpt så gott de kan med stöd istället och köpt småsaker till bebisen. Jag har fått en månad ut för mycket i lön från jobbet så jag är återbetalningsskyldig på 5000kr. Detta upptäcktes i februari och jag fick en återbetalningsplan på tre månader. Ni kan själva räkna ut hur mycket jag går minus nu i tre månader. Jag äger en säng och ett köksbord med stolar. Jag har inte mycket mer än så, förutom barnets saker. Jag måste köpa bebisartiklar som blöjor osv. Jag får det knappt att gå ihop, så vad ska jag prioritera bort? Hur ska jag spara in? Jag handlar på lågpriskedjor som Lidl och Willys. Jag handlar inte något till mig själv. Jag sköter alla mina bankärenden räkningar genom mobilen eftersom jag inte äger en dator, eftersom jag tecknade ett abonnemang för ett år sen som sagt, och jag är låst i ett år till. Så den utgiften kan jag inte få bort tyvärr. Jag har övervägt att sälja min telefon men i dagsläget får man inte mycket för en sprucken iphone4 och jag har ingen aning om hur jag ska sköta alla ärenden efter det om jag inte har en surftelefon. Jag kan inte ha bloppisar, för vem är intresserad av mina håliga mammaleggins? Jag vill dessutom tillägga att jag haft återkommande depressioner och ångest sen jag var 14 år. Jag är psykiskt utmattad men jag har ingenstans att vända mig. Jag har ångestattacker på nätterna för jag är rädd för framtiden. Jag har förlorat de flesta av mina vänner. Det är inte så kul för mina jämnåriga att umgås med gravida fattiga mig som inte kan följa med ut på fikor eller gå ut och festa. Ja jag har satt mig i en för jävlig situation. Det är något jag får stå för nu. Men innan folk pekar finger eller säger att man ska prioritera annorlunda, gå i nån annans skor. Nån som alltid har haft det tufft och nån som växt upp i en förort utan nån som tror på en. Testa det och säg sen hur lätt det är att prioritera bort mat eller möbler.

Prioritera kläder efter moral och pris borde komma på andra och tredjeplats efter miljötänket. Kör loppis och second hand, finns inga könsuppdelningar, inga miljöfarliga utsläpp, och som bonus är det billigt.

Fast prioriteringar handlar om vad man själv tycker är viktigt. Inte vad alla andra tycker att man ska prioritera.

Just idag prioriterar jag en god hämtlunch framför tv:n. Egentligen borde jag plugga, men det kan jag göra ikväll… eller i morgon.

Nej, det går inte att prioritera allting, då faller ju liksom hela idén med att prioritera. Sedan måste det finnas resurser att omfördela, som så många påpekar.

Jag undrar bara varför någon egentligen ska behöva förklara vad de lägger sin tid, energi och sina pengar på?

Vem har rätt att tala om för mig att jag minsann kan träna bara jag gör rätt prioriteringar?

Och varför ska jag behöva försvara mig?

En annan fundering är varför det alltid tas för givet att alla vill bli smalare, gå på gymmet, köpa dyra läppglans, odla sina egna grönsaker, renovera hemma eller baka surdegsbröd?

Det KAN ju vara så att det finns människor som helt enkelt inte är intresserade. Men ett sådant svar accepteras knappast av de som vet hur allt ska vara.

Bra inlägg. Folk pratar så fint om att man ska prioritera men tänker inte på att i samma stund som man prioriterar något så prioriterar man bort något annat. Och hur man än sköter sina prioriteringar så kommer det alltid finnas någon som tycker att man prioriterar fel.

Själv har jag ofta dåligt samvete för att jag inte längre prioriterar att gå på gym. Förvisso så går jag långt med hunden varje dag och springer ca två gånger i veckan, men innan gjorde jag allt detta + gym tre dagar i veckan. Men det var på den tiden jag bodde hemma och inte hade ett eget hem, en sambo och en hund. Klart jag hade mer tid då! Nog skulle jag hinna gymma nu också, men det skulle innebära mindre tid med hunden, och hunden är nog min största glädjekälla. Jag vill inte prioritera bort tid med honom om jag absolut inte måste.

Guuuuud, vadå prioritera . Jag stressar omkring 24/7 , prioriterar bort att KISSA på morgonen för att spara in tiden jag snoozat bort. Usch allla desa måsten och borden som man ständigt pririterar först, när ska jag gå före allt det?

Jag prioriterar alltid att andas idag och efter att jag började göra det kunde jag ta mig ifrån där jag var och livet vände. Så oavsett hur mycket/lite pengar på banken jag har eller vad som är rätt mot såväl djur och natur, så måste jag få tid att andas. Det är min huvudsakliga prioritering, för då gör jag oftas rätt prioriteringar i min vardag.

Grymt bra inlägg! Inte så himla lätt att prioritera bättre när man inte har något att prioritera bort. När man är uppväxt på existensminimum lär man sig en heldel om livet, något som i mitt fall gynnat mig tusen gånger om i det vuxna livet. Men tyvärr vänder det inte för alla och det finns ingen garanti att inte hamnar där igen. Vilket gör att man förstår att livet inte är så enkelt som om att man bara behöver prioritera lite.. Folk verkar glömma bort att livet faktiskt inte är förutsägbart.

Prioritering är assvårt men jag tror att det är viktigt att inse att allt fan inte måste vara tipptopp jämt. Man behöver inte äta helt jävla ätt alltid eller alltid göra rätt i allt annat. Det är nog det viktigaste att släppa.

Fan, jag försörjer två pers på csn och får jämt höra hur lata och slösaktiga studenter är. Det är sugigt och inte så kul men det får man försöka förtränga.

Jag vet hur det är att ha ett beroende och svårigheten med cigg/snus/alkohol när man har en jävligt tight budget. Tar du bara hand om dig själv? Kröka/rök på. Inga problem.

Men jag har svårt att tycka att det är okej att föräldrar väljer att köpa öl och cigg istället för mat eller kläder som inte är för små till sina barn.

Man får göra uppoffringar som förälder. Inte alla och alltid men jo om det står mellan cigg och ett paket makaroner till din unge så att den inte svälter så kanske det vore bra om alla valde makaronerna.

Prio: Räkningar, mat, kläder till tonårskidsen (sliter extremt mkt, växer extremt snabbt, handlar dock ofta på röda korset).

Var ut med kompisar senast för ett år sedan, i början av juni ska jag ut igen, ser fram emot det! 😉

gym, nya kläder till mig, nöjen, saker till hemmet, "bra" mat osv "prioriteras" bort. Slipper då vissa månader låna pengar av föräldrarna till räkningar och mat.

(Är ensamstående undersköterska och timvikarie.)

Vill återigen slå ett slag för politiseringen av dessa frågor. INGEN orkar prioritera allt detta utan vi måste använda vår demokratiska röst för att rösta fram ett samhälle som inte lägger hela ansvaret på individen.

Samhällsklasserna måste utjämnas för att vi ska få en jämnare nivå på förutsättningarna. Arbetsdagen borde kortas för att alla ska kunna få både jobb och tid. Framför allt möjlighet att få mer tid med sina barn. Friskvård på jobbet borde vara lika för alla. Maten man köper borde vara säker. Kläderna man köper borde vara säkra. Allt borde vara rättvisemärkt. Och miljömärkt.

Jag kan fortsätta i evighet men istället uppmanar jag alla att rösta med hjärtat istället för med plånboken i valet 2014!

Prioriterar tid med barn, hemmalagad mat, tid med man. Prioriterar bort karriär, kompisar, egentid, stort boende, köpa prylar och resa.

Att kunna prioriterar är för mig en LYX som levt sjukt snålt med två barn de senaste åren. Nu när vi har det bättre kan jag ju tänka så här men också praktiskt genomföra det. Hade varit omöjligt för tre år sedan.

Ja inte fasen prioriterar jag kläder från Filippa K i allafall….

För de håller inter alls längre, det mesta är av dålig kvalitet.

Jag prioriterar dyr och bra mat. Jag tror att en bra kost lägger grund för mycket annat bra i livet! 🙂 Och så är det så gott med riktigt bra mat.

Vad man prioriterar är nog högst personligt, och i mitt eget fall så prioriterar jag att köpa ekologiskt och krav-märkt så långt det är möjligt.

Jag väljer bort att köpa dyra märkeskläder och annat som jag tycker är oviktigt.

Överlevnad rakt av. Företaget mannen jobbade på i konkurs precis när vi flyttat för att han skulle jobba där. Hyran är inte låg direkt så vi har (om vi har tur) 2000 kr kvar efter hyran är betald på föräldrapenningen.

Japp. Ica Basic, Ica basic och ica basic. Oj vad vi lyxade till det idag när påskmusten såldes ut för 5 kronor flaskan. Det blev festdryck till Ica basic fiskpinnarna. Tjohoo

Mina prioriteringar är just det: mina och inga jag har lust att debattera eller försvara, som det ju oftast blir….Jag vet bara – av bitter erfarenhet – att de som är bäst på att kräva att andra ska prioritera är de som har så god ekonomi att de själva sällan tvingas välja mellan pest och kolera utan snarare mellan rosor och liljor…

Om en satsar hela sitt jävla liv på att bli vältränad, ha snygga kläder eller whatever så kan de flesta nog bli det, i alla fall Sverige. Alla har dock olika utrymme för prioriteringar och de flesta tycker helt enkelt inte att till exempel träning är så jävla viktigt att en är villig att prioritera bort tid med familj och vänner om en redan har lite av den varan. De flesta som talar om att prioritera brukar ju ta exempel som att skippa en resa eller köpa en tröja mindre, och det är nog inte representativt för de flesta.

Amen till det! Sen ska man inte glömma heller att det finns många som mer än gärna ifrågasätter andras prioriteringar! Jag som till exempel gärna köper kläder från ett visst märke som är dyrare än, ursäkta, skiten på H&M, får ofta höra frågan (påpekandet) varför jag prioriterar sånt framför resor utomlands eller något annat. Ja, kanske för att det är ett av mina intressen och för att det är mentalt självmord att resa långt med tre barn (obs! ironi, har förstått att många i vårt land här inte förstår ironi..)

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *