Kategorier
diskussion & debatt

Det finns inga garantier att dina barn kommer bli som du.

Men asså. Då tar vi det en gång till. ”jag var minsann skötsam och drack bara det mamma köpte! Min errarenhet bla bla bla blaaaa”. Vet du vad? Din ”erfarenhet” säger ingenting. Min farfar började röka när han var elva bast. Han rökte fortfarande när han dog av sviterna från ett fall, 105 år gammal. […]

Men asså. Då tar vi det en gång till. ”jag var minsann skötsam och drack bara det mamma köpte! Min errarenhet bla bla bla blaaaa”. Vet du vad? Din ”erfarenhet” säger ingenting. Min farfar började röka när han var elva bast. Han rökte fortfarande när han dog av sviterna från ett fall, 105 år gammal. Han var kärnfrisk. Alla på min pappas sida röker och är friska och blir väldigt gamla. Ska jag dra slutsatser utifrån det så kan jag konstatera att rökning inte alla är farligt. För ”alla är ju olika!” eller vad det nu är för argument som återkommer varje gång detta diskuteras.

Ja, du var säkert jättejätteduktig och pålitlig. Jag tror dig! Men grejen är att det inte finns några som helst garantier att DITT barn är det. Oavsett hur pålitlig hen är annars. Alla som knarkar blir inte missbrukare heller. Men poängen är att du aldrig kan veta i förväg. Därför är det ren idioti att ta risken som förälder och köpa ut.

Inte heller kan nån av oss garantera att våra barn inte kommer bjuda sina vänner som i sin tur kan reagera lite hur som helst. Jag skiter liksom i vad du gör med dina ungar, men om mina barn råkar ut för nåt otrevligt för att de drack av nåt DU köpte så kommer jag flå dig levande. Sen finns risken att dina barn inte klarar av att stå emot eventuellt grupptryck. Jag är tuff och faller inte för gruppen, men med några öl i systemet så är jag ganska lättövertalad. Då kan man bara föreställa sig hur en tonåring påverkas.

Sen är det ju självklart att man har en konstant dialog som inte går ut på att skuldbelägga. Jag kom alltid hem (nåja). Jag var inte rädd för min mamma oavsett vad det gällde. Jag berättade när jag snattat, när jag rökte, när jag åkte dit för bilstöld, när jag hade min sexualdebut och när jag söp. Inte för att hon var obrydd utan för att jag aldrig aldrig aldrig blev bestraffad eller skuldbelagd när jag talade sanning. Ja, hon köpte ut men dt var inte därför jag kände tillit till henne utan för att den typen av öppenhet och ickdömande alltid varit en del av min uppväxt. Även när det fanns förbud och regler. Och det är något jag kommer föra vidare till mina barn. Men det är fullt möjligt utan att man ger dem allt de vill ha och det startar NU.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Det finns inga garantier att dina barn kommer bli som du.”

Jag håller med dig om att man inte ska köpa ut. Men varför ska du flå den person som köper ut till sina barn? Jag tror dialog kanske är bäst där med…

Barn härmar sina föräldrar! Vi är deras största förebilder här i livet. Det sägs att i ett barns ögon är mamman en gud. Och gör vi "rätt" ifrån oss, visar barnet , lär barnet, så tar dem efter.

Att säga nej till Alkohol och sätta totalt förbud gör det bara värre.. Det visar en vriden syn på alkohol som då barnen också uppfattar. De kommer testa de tpå andra håll och då kan det bli HELT galet åt helvete fel! För TESTA de kommer dem att göra!! Man kan visa den rätta synen av alkoholen. Man kan visa att ett glas vin till maten är underbart.. Man kan visa att på stora 50 års kalas finns det vuxna som kan dricka ett par glas och fortfarande bete sig som vuxna. Kunna hantera en situation.

Det är exakt så det blir. Barnet blir som du blir om barnet växer upp på samma sätt som du själv gjorde.

Om man visar barnet två världar. Det onda och det goda. Och förklarar, ger trygghet. Så finns det inte en chans i världen att det kan gå fel åt HEEELT fel håll.

Du blev ju som du blev när du var tonåring för att DINA föräldrar gjorde fel.

Simple as that!

Gör om gör rätt. Så tar barnen efter. Att visa barnet den rätta världen, ge dem trygghet kommer att göra dem till starka personer.

Du föll ju uppenbarligen för grupptryck! Du säger att du är stark. Men det är FÖRST nu du är stark! Innan dess var ju du ett enkelt ligg, knarkade och drack. (dina egna ord) dom bilder du visat har inte varit en en miljö för en tonåring att vistas i och det beror på DIN uppväxt.

Alltså är det ganska säkert att ens barn blir som man blir, för den gör som du gör och inte som du säger.

Jag vet inte ens om min kommentar hade något med inlägget att göra, men jag bjuder på det 😉

Visst skall man visa barnen att det går att dricka alkohol på ett sansat sätt. Vi är ju vuxna myndiga personer som faktiskt får lov att köpa och dricka alkohol. Men att köpa ut till minderåriga är en kriminell handling och DET vill jag inte visa mina barn att det är ok!

I den här frågan håller jag med L.D till fullo.

@Mariel: "om mina barn råkar ut för nåt otrevligt för att de drack av nåt DU köpte så kommer jag flå dig levande". Nu har inte jag några egna barn, men jag har barn i min omgivning, och jag kan säga att jag inte skulle bli själaglad om vuxna i deras omgivning genom att bryta mot lagen bidrog till att något dåligt hände dem. Och med inte själaglad så menar jag jävligt förbannad. Det är klart jag inte skulle flå dem levande, men det tror jag faktiskt inte Lady Dahmer skulle göra heller. Jag tror inte man ska tolka det så bokstavligt. Men en polisanmälan och/eller en rejäl tillsägning/utskällning vore på definitivt på sin plats.

@jassieofficial

Jag håller inte alls med om att bara för att an visar det goda och det onda kommer barnen låta bli.

Jag har själv haft föräldrar som bara druckit max två glas vin till maten och som visat oss hur man dricker måttligt och med kontroll. De har också förklarat för oss varför man inte ska röka, snusa etc.

Jag satt på all information då jag var ung och visste precis hur mycket farligare det var att dricka sprit än att dricka 3,5:or…

Det spelade ingen roll!

Jag var den duktiga flickan i familjen som hade MVG i alla ämnen och som var ansvarsfull, men när jag var ute och festade så drack jag både sprit, rökte cigaretter och rökte på.

Det är inget som mina föräldrar visat mig, eller som de någonsin skulle acceptera att jag gjorde. Det är något som jag själv bestämde att jag ville pröva på, för att JAG ville!

Vissa barn kanske tar efter sina föräldrar och blir som det, men det är ingen garanti. Och bara för att man visat sina barn vad som är "gott" och "ont", så kan man aldrig vara säker på vad de gör då man själv inte är med.

Det mesta som man tycker och gör baseras på egna erfarenheter, det gäller dig med LD. Förstår inte poängen med inlägget med att håna de som kommenterar. För övrigt bra text.

Är inte helt emot det du säger, däremot funderar jag över varför din erfarenhet säger så mycket när alla andras säger ingenting? Förstår inte logiken i att du använder din erfarenhet som argument i förra inlägget och sen säger att någons erfarenhet inte säger någonting?

Mina föräldrar dricker ALDRIG. Och då menar jag verkligen ALDRIG. Eller jo, mamma kan ta ETT glas lättöl typ 3 ggr om året.

Betyder det att jag som tonåring aldrig drack?

HA HA HA. Nej, verkligen inte. Jag drack. Första fyllan var jag 13 år. Hembränt ur en dunk.

Sen fortsatte det med billigt tetravin från stans "alban". Smuggelvodka. Jag var ofta fullast av alla, spydde, däckade, fick hallucinationer, låg med okända etc etc.

Så jag håller med LD, det finns absolut inga garantier för att barnen blir som föräldrarna.

Jag håller med dig!

Att köpa t till sina barn är idiotiskt, sen tycker jag inte totalförbud 'r bra heller.

När jag var tonåring fick jag inte smaka en droppe, alkohol var inte på tal innan man fyllde 18 (sen var det däremot fritt fram), men trots detta drack jag ju, och skulle aldrig vågat ringa mina föräldrar om något hade hänt. Vilket inte heller är bra.

Så även om man inte ska uppmuntra det så är det nog bra att uppmärksamma det, och inte blunda för att det händer ändå.

jassieofficial nej du! Jag har aldrig varit en sån som faller för grupptryck. Varken då eller nu! Inte heller var jag ett lätt ligg. Jag har bara haft sex med fyra män. Två seriösa förhållanden. )oskar plus mitt ex i sju år) Ett vanligt förhållande och ett ONS i vuxen ålder.

ska vi dessutom se till mina föräldrar så är det två vuxna som har ett BRA förhållande till alkohol. Farsan har jag ALDRIG sett berusad. Inte ens salongs. Däremot har jag sett honom dricka ibland. Morsan drack nästan aldrig när jag växte upp. Nåt glas vin ibland. De var bra förebilder. Sen så är det givetvis mycket annat som spelar in. Men barn från alla slags familjer och uppväxtmiljöer super.

Om föräldrarna köpte ut åt en så visste man om att de visste att man skulle bli full, då kunde man ju dricka lite extra utöver det man fick.

Om föräldrarna inte köper ut, så vill man ju inte komma hem packad utan drack då inte.

(Mina päron köpte ut till mig för första gången samma år när jag fyllde 18, fortfarande fel- Ja, men jag var inte 14 iaf!)

men HERREGUUUD!!!frustrerad Vad är det ni människor inte fattar??

Jassieofficial: det är väl ingen som sagt att föräldrar ska tokförbjuda alkohol?? Däremot är det sagt och skrivet att man som förälder ska vara ett gott föredöme, visa hur och när man dricker.

Och ta på dig cykelhjälmen, för du är verkligen ute och cyklar på extremgropiga vägar just nu…

VARFIFRÅN har du fått för dig att barn blir exakt som sina föräldrar? Att sålänge som föräldrarna gör aaaallt rätt (hur många föräldrar gör det?) så kan inget gå fel?

Och, NEJNEJNEJ, LD använder INTE sina egna erfarenheter som argument och stöd för det hon skriver(som någon påstod) utan baserar det hon skriver på konkreta fakta! Hur svårt ska det vara att förstå egentligen,jisses… Det är BEVISAT, gång på gång på gång, att barn som får alkohol hemifrån dricker mer,oftare än andra och riskerar därmed i högre utsträckning att drabbas av följderna som dels tidig alkoholdebut innebär(för bla hjärnan),dels överkonsumtion av alkohol (tex alkholism).

Din erfarenhet kanske inte är menat som ett argument utan mer som ett exempel som styrker dina andra argument. Tycker absolut att man får styrka sina argument med egna erfarenheter och exempel, så menar inte att du har gjort fel där.

Utredningar visar mycket riktigt på det du säger men det finns ALLTID undantag. Och vad som är bäst i de flesta fall är säkerligen inte bäst i alla. Tycker absolut att du har rätt i mycket av det du säger men tycker inte att man behöver göra ner andras åsikter för det (jo jag tycker faktiskt att det framstår som att du gör det, även om du kanske inte ser det så). På något sätt utgår vi alla från våra egna erfarenheter och en utredning visar vad som händer i majoriteten av fallen – långt ifrån alla. Vilket såklart också betyder att det kommer finnas situationer i framtiden där det bästa är att gå emot utredningar och andras åsikter. Med det inte sagt att jag är för att köpa ut till minderåriga, utan bara att allt inte är svart eller vitt.

@Veronica S. : Nej, jag läste det inte bokstavligen. Jag förstår att hon menade typ som en utskällning. Men jag tror inte på det heller. Asså jag fattar att man blir förbannad. Så som jag säkert hade blivit om någon fixade knark till mina barn… Men jag tror inte den personen kommer lyssna så mkt på en utskällning. Däremot om man har en dialog så kanske mer går in. Sen skulle jag nog reagera väldigt olika beroende på om det var en främling (polisanmäla) eller om det var en nära vän som gett till sina barn som sen delat vidare till mina. Då tror jag på dialog mest.

Jag måste bara få säga några ord om detta.

Jag är den duktiga tjejen med bra betyg och sjutton år fyllda precis.

Hemma hos mig är det helt förbjudet att jag och min syster skulle få dricka och om vi skulle gjort det så skulle konsekvenserna bli hårda.

Mina föräldrar dricker lite öl och lite vin till maten som vilken annan som helst och vi har fått smaka lite när vi typ varit på restaurang och sådär.

Min syster har aldrig druckit och jag har druckit Max två cider på de få festerna jag varit på för jag tyckte det var gott. Jag VILL INTE BLI FULL OCH DUM I HUVUDET helt enkelt men jag tycker ändå att jag har väldigt bra koll på vad jag sysslar med och går aldrig över någon gräns där jag gör saker jag inte skulle gjort innan.

Men jag blir ledsen över att jag inte kan vara helt ärlig för mina föräldrar och att det alltid känns som de anklagar en bara för att man följer med hem till någon som har fest fast man inte ens dricker?

Mina föräldrar har aldrig köpt ut och jag tycker det är skitbra! Det är hemskt att man köper ut sprit till sina barn, varför ger man sina barn vodka och så vidare?

Jag håller med dig lady damer och jag tror det stämmer extremt bra att de barn som har föräldrar som köper ut till dem dricker mycket mer, och så bjuder de andra som inte har någon alkohol (som tex. Jag) och gör att mer folk kan råka illa ut.

Jag tror att enda sättet att få sina barn att inte dricka så mycket är att lära dem att man kan ha kul utan alkohol också! Och att fyllor inte kan accepteras.

Tycker kommentarförfattarna över mig missar en viktig poäng. Inte någonstans har jag sett att LD kommer totalförbjuda alkohol för sina barn. Bara att hon inte kommer köpa ut alkohol till sina barn, dvs – bryta mot svea rikes lag och att informera om risker och resten av allt som behövs.

Jag tror hon är förberedd på att båda hennes ungar rent statistiskt kommer också att dra en tonårsfylla, MEN att hennes barn inte ska behöva känna skam inför henne eller hennes man. Om jag tolkat LD rätt i blogg/på twitter så vill hon att Ninja och Tamlin ska känna sig välkomna hem efter en karatefylla. Att de kan ringa och be om hjälp om det skulle börja spåra ur.

Att man ska känna tillit till sina föräldrar i alkoholfrågor som tonåring innebär verkligen inte att föräldrarna ska acceptera att minderåriga BARN dricker alkohol. (Ja, någon som är fjorton är fortfarande ett barn, oavsett vad de själva anser.)

Sen betyder inte det att man måste hänga ungarna i tummarna och bli rabiata. Utan hellre hålla en öppen kommunikation mellan barn och förälder om NÄR det ska festas, om hämtning behövs, vart det ska sovas, vilka som ska vara med. Om man som barn känner att "mamma kommer inte döda mig" så är chansen för en ärlig och öppen konversation mycket större. Man ljuger om man är rädd.

Och det är oftast då föräldrarna inte vet vart deras barn är, och de skadas/mister livet i alkoholrelaterade olyckor.

Jag tackar gudarna för att min far aldrig köpte ut alkohol från bolaget innan jag fyllde 20. Eller från ICA förren jag fyllde 18. Däremot visste jag alltid att jag kunde ringa honom mitt i natten och säga "Jag vet inte vart jag är. Jag har spytt ner mig, hamnat i slagsmål och har tappat bort mina vänner" och han skulle sätta sig i bilen och leta upp mig när jag var full på HB och fjorton. Inte en jätteglad och stolt papp, men han skulle gjort det utan att slå ihjäl mig – vilket gjorde att jag alltid kände mig tryggare och slapp ljuga om att jag sov hos "Lisa" eller "Anna" fast jag egentligen låg med någon främling för att slippa åka hem full.

Det är klart att man som barn och ungdom påverkas av sina föräldrar och jag tror att med föräldrar som visar vägen och finns där, så har barnen större chans att landa på fötterna. Vad vi som föräldrar än säger och gör så kommer de allra flesta barn ändå att gå sin egen väg. Det är bara att hoppas att man gett en så bra grund att stå på fram till dess, så att barnen har något att falla tillbaka på när testandes av egna och andras gränser lugnar sig.

Jag kommer inte heller att köpa ut åt mina barn och inte åt andras heller. Man kan inte lära någon annan att dricka förutom att föregå med gott exempel.

Jag tycker att det är grymt intressant att folk verkar känna sig tvingade att försvara sig.

'Men jag är ungdom och jag dricker inte! Och jag drack aldrig när jag var ung!' Osv.

Inte för att förminska det, det är absolut något positivt eftersom alkohol inte är nödvändigt och kan leda till en del skit.

Men alla är inte sådana, precis som att alla inte dricker. Det är klart vi vet att det finns undantag från båda kategorierna, det existerar ingen kam som det fungerar att dra alla över.

Så även om det fungerade för mig i mina tonår med alkohol så betyder det inte att det fungerar för mina barn. Allt jag kan göra som förälder är att uppfostra mina barn till så självsäkra individer jag kan och sen föregå med gott exempel genom att inte köpa ut eller bete mig som att det är viktigt att vara full.

Tro det eller ej, men i denna debatt har jag exakt samma åsikt som du! :-O :-O :-O

Jag drack inte särskilt mycket som tonåring, men varför skulle det betyda att min son inte heller kommer göra det? Jag tror att dryckesvanorna, i alla fall i ung ålder, påverkas till stor del av umgänget. Vem vet vilka vänner han kommer få? Säker är att de inte är exakt som mina. Ingen av mina närmaste vänner söp sig redlös, men det hade kanske räckt med att en av oss gjort det för att vi andra skulle känt oss "töntiga" och gjort samma sak.

Dessutom, om ingen köpte ut så skulle supandet minska rejält!

Hej!

Med risk för att märka ord;

"Vet du vad? Din "erfarenhet" säger ingenting."

Jag är helt och fullt med på argumentet att inte köpa ut sprit till sina barn. Vill de börja kröka innan de kan köpa den själva, får de med list och finurlighet lösa det själva. Och komma förbi både mig, lagen och samhället.

Det var det vi fick göra. Det smusslades. Nätverkades och manipulerades. Jag minns till skolavslutningen i nian. Då grävdes det ner enorma mängder öl, cider och marinella i en skog. Vi började i månader innan att hamstra till den stora festen. Med stor rädsla för att vuxenvärlden skulle sabba den.

Men nu var det inte det mitt inlägg skulle handla om. Utan att märka ord (jag ber om ursäkt för att jag märker ord, men just i detta fall kan jag inte rå för det) – erfarenhet är väl det som definierar oss människor en smula kan jag tycka?

Att vi utifrån hur något har varit, kan bedöma hur nästa situation kanske kommer att bli? Erfarenhet är väl det som tar oss ifrån att bara handla på instinkter och magkänsla? Eller har jag fel?

När jag åker skidor säger min erfarenhet mig en hel massa till exempel. Mängden snö, lutningen på berget, vilken sida av berget jag åker på, norr eller söder. Det behöver inte vara samma berg som förra gången, men jag kan applicera min erfarenhet där ändå. Med vetskapen om att det inte finns några garantier för att ett åk kommer att bli det andra likt. Erfarenheten hjälper mig att bedöma en situation och handla ut efter den. Samma sak som när jag bokar ett semestermål, lagar mat, kör bil (regn? Snö?), går på en dejt, söker ett jobb – vad som helst. Det är väl ändå tidigare erfarenheter som borde(?) ligga till grund för mitt beteende?

I vissa situationer är det kanske bra att lämna tidigare upplevelser och känslor helt utanför. Det kan jag köpa. Men jag tror att det är nästintill omöjligt som människa att göra det. På gott och ont.

Vad gäller barnuppfostran – nu är jag lite som Mattis i "Ronja Rövardotter", det vill säga, jag har inga baaaaaaarn! – men jag vill ändå tro och den erfarenhet(!) jag har av barn och föräldrar som uppfostrar barn: att erfarenhet måste spela någon roll? Hur gör ni bedömningen vilken blöja som är bäst? Vad kallas det att man jämför olika blöjor med varandra?

Ni föräldrar läser om andras erfarenheter i böcker? Ni frågar era föräldrar om deras erfarenheter, ni vill inte bli som era föräldrar, ni tänker på hur ni själva agerade som barn. Hur kan man hävda att någon erfarenhet inte säger någonting? Inte betyder någonting? Det låter för mig helt främmande. Hur skulle världen se ut om vi inte drog lärdom av tidigare erfarenheter? Naturkatastrofer? Krig? Alla historieböcker som någonsin skrivits är väl förteckningar över erfarenheter?

Min erfarenhet säger mig att det är dumt att åka skidor på en viss sluttning, efter visst snöfall, efter viss exponering för sol och vind. Även fast jag ibland gör det. Den säger också att det är så in i helvete dumt att dricka Tequila.

Nej, det finns inga garantier för att era barn kommer att bli som ni eller reagera som ni på samma "stimuli". Men om någonting (till exempel att ha blivit bjuden på alkhol av sina egna föräldrar – fungerade alldeles förträffligt för dig), hur ska du inte kunna ta med dig den erfarenheten in i ditt egna föräldraskap?

Erfarenheter och förmågan att kunna väga och utvärdera dessa är det som skiljer människan från väldigt mycket annat på den här planeten. Vi har förutsättningen att i teorin göra det. Även fast praktiken skiljer sig oerhört mycket. Jag hänvisar då till hur urballad planeten vi befinner oss på är. Men poängen kvarstår, hur kan man hävda att någons personliga erfarenheter in betyder någonting alls?

Givetvis använder man sig av egna erfarenheter (och därmed kunskaper) i sin barnuppfostran! Men just ens egna erfarenheter betyder inte alltid särskilt mycket, tex när det gäller denna fråga; faktum ÄR ju att all forskning, undersökningar och statistik pekar uteslutande åt ett håll. Och DÅ spelar det inte så stor roll vad några få procent upplevt annorlunda.

Ungefär som med rökning då, att alla fakta, statistik och forskning visar att tex barn till rökare har lägre födelsevikt, löper större risk att dö i PSD,i större utsträckning drabbas av astma etc etc. Sen finns de ju de fall där detta INTE inträffat, mammor som hävdar att "men jaaaag rökte minnsan under hela graviditeten och MITT barn är det inget fel på". Det spelar liksom ingen roll, för statistiken visar att riskerna för ATT det går fel är så på stora och omfattande.

Så ja, absolut så både gör och bör man använda sig av egna erfarenheter i sitt föräldraskap, men inte intill gränsen av dumhet. Tiderna förändras dessutom, och bara för att något fungerade för just DIG för 20 år sedan (eller mer) betyder inte det att ditt barn, trots dina ihärdiga försök, kommer ha samma förutsättningar, samma sorts grupptryck,mljö etc. Och det är ganska avgörande faktorer.

Om ens barn inte är duktigt & pålitligt kanske man inte köper ut då… Men då har man ändå ganska stora problem för den ungen kommer knappast att sköta sig ändå, oberoende av hur mycket man skyller på vem det nu kan ha varit som ursprungligen köpte den spriten som den ungen drog i sig. Alltså det här kanske låter krasst men det finns liksom inte så mycket man kan göra åt att korkade fjortisar gör korkade saker. Man kan ju bara försöka se till att det inte är ens egen unge.

"om mina barn råkar ut för nåt otrevligt för att de drack av nåt DU köpte så kommer jag flå dig levande"

Jag VET att det är vuxna som har huvudansvaret men har inte en tonåring som FÅR vara ute om nätterna litelite eget ansvar också…?

Men seriöst, jag förstår mig inte på människor som tycker de är ok att köpa ut, att "lära" sina barn att dricka. Ja och inte bara sina egna barn, antagligen även ditt barns kompisar. För precis som Dahmer skriver så bjuds det ofta och gärna när de väll fått i sig lite själva.

Finns en anledning till varför vi har en åldersgräns på alkohol i Sverige. Barn och ungdomars hjärnor är inte färdigutvecklade, de ska inte dricka!

Jobbar med ungdomar dagligen och har nog aldrig träffat någon som dricker mindre för att deras föräldrar köper ut, tvärt om!

Jag hämtar barnen när de är för fulla och för att ta sig hem på egen maskin, ligger och kräks i något dike och inte vågar ringa mamma och pappa. Och det är allt som oftast de som är fullast som också fått alkohol av sina föräldrar.

Det finns hur många studier som helst som visar att barn vars föräldrar köper ut dricker mer! Föräldrar som för övrigt begår ett lagbrott när de köper ut. Att försöka rättfärdiga sin anledning till att köpa ut med svaret "men köper jag inte ut så dricker de ju någon annans skit, och jag vill ju lära dem dricka" Varför i hela världen vill man lära sitt barn dricka alkohol??

Nej förstår det helt enkelt inte.

Skäms på er föräldrar.

Jag personligen tycker det är så tråkigt här i Sverige att ungdomar alltid måste bli fulla för att ha rolig ute, eller de flesta iallafall för att kunna släppa loss. Jag tycer att det räcker med 1-2 glas. Förstår liksom inte grejen med att bli full för att sedan må skit dagen efter. Visst har väl jag också blivit lite småfull någon gång, men jag vet min gräns. Jag vet att i de sydligare delarna av europa så dricker ungdomarna mycket mindre och de har minst lika roligt som oss. Låter väl som en moralkärring, men så tycker jag iallafall.

Reagerade på ett tidigare inlägg av Jassieofficial. Man blir inte alls som sina föräldrar bara för man får en liknande uppväxt. Jag har haft ungefär samma uppväxt som min mamma och båda mina föräldrar var rätt vilda i sin ungdom och drack mycket. Dock hade jag min alkoholdebut nu i november och jag fyllde 18 i juni. Mina föräldrar har aldrig ens behövt säga nej till alkohol, jag har aldrig direkt varit intresserad. Alla är olika och man ska inte döma en person efter föräldrarna.

Om man har föräldrar som dricker så betyder inte det att ens barn kommer dricka.

Eller om man har föräldrar som inte dricker en droppe så kommer de inte betyda att barnen inte kommer göra det.

MEN varför ska man göra det lättare och hjälpa sina barn att dricka?? Varför begå ett brott och köpa ut för att underlätta en fylla??

Inser att min 15 åriga son någon gång kommer ta sig sin första fylla, vet bara inte när. Det jag vet är att det aldrig kommer bli en fylla på något jag köpt ut /langat åt honom.¨

Jag har lärt honom att följa sveriges lagar och detta är reglerat i lagboken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *