Kategorier
diskussion & debatt

Elefanten i rummet är att ingen får vara ful

Ursäkta men jag blir så jävla provocerad av att folk ba ”du är ju inte ful, du är ju vacker”. Nej.. ok,  JA jag är skitsnygg när jag typ är pigg, ren och har smink på eller när dubbelhakan/svullnaden i ansiktet inte syns, men jag ÄR inte – enligt samhället – en vacker kvinna och jag […]

Ursäkta men jag blir så jävla provocerad av att folk ba ”du är ju inte ful, du är ju vacker”. Nej.. ok,  JA jag är skitsnygg när jag typ är pigg, ren och har smink på eller när dubbelhakan/svullnaden i ansiktet inte syns, men jag ÄR inte – enligt samhället – en vacker kvinna och jag känner mig bara osynliggjord när jag påpekar detta. Det är inte det att jag personligen tycker eller påstår att ALLA med övervikt eller dubbelhaka eller finnar eller mustasch osv är fula och borde känna sig så, men samhället har kommit överens om vad som är fult och vad som är fint och det är det jag pratar om och utgår ifrån när jag bedömer mitt eget yttre.

Det är liksom inga män som vänder sig om efter mig på gatorna. Det är inga män som flirtar med mig i vardagen, inga kvinnor som kommer fram till mig för att kommentera eller beundra mitt utseende och jag får inga fördelar pga hur jag ser ut. Folk ser inte ens mig. Jag har varit väldigt snygg, jag VET skillnaden och den är gigantisk. Tro mig.

Så nej, ni kanske inte tycker att jag är ful men samhället gör det och det vill jag kunna prata om utan att hyschas ner eller skammas eller anklagas för att upprätthålla normer. Det är inte kvinnor som känner sig fula som upprätthåller normer nämligen, ifall det är oklart för nån.

IMG_1919.JPG

(Och nu pratar jag inte om modeindustrin, enligt den är typ alla fula vrak)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Elefanten i rummet är att ingen får vara ful”

Du skrev något tidigare om att om samhället tycker man är ful så vet man det redan och det håller jag med om. Men det är just därför man kanske inte vill få det bekräftat hela tiden hur ful man är. Man har hört det, man vet det, man har hatat sig själv för det och till slut kanske accepterat det. Men det kan fortfarnde göra ont att höra det, att behöva tänka på det.

Jag har hållit mig innomhus i långa perioder för att jag lidit av acne och skämts för mycket för att förmå mig lämna huset. Att då någon som aldig haft dålig hy och vet den ångest det för med sig känner att det är någon idé med att poängtera att finnar är fult enligt samhället förstår jag inte vitsen med. Tack jag vet det. Mår jättemycket sämre av att det nämns.

Jag tror inte detta sätt att prata om fulhet hjälper de som mår/mått dåligt av att vara ful.

Undvik exempel tänker jag. Att se sig själv som ful och ändå känna sig värdefull ÄR ju en befriande och bra sak. Att tänka så om sig själv kan säkert få en att må bättre, det är ju inte ens uppgift i livet att vara snygg. Varför man anser att man är ful tycker jag inte är så relevant och kan vara väldigt sårande för andra.

Säg typ ”jag är ful men det gör ingenting” istället för ”jag är ful pga mina stora X och fula Y men det gör ingenting”.

Det viktiga var ju trots allt inte X och Y i detta fallet utan att det inte gör något om man är ful. Skriver man ut X och Y är risken att budskapet går förbi och alla som också har X och Y känner sig nertryckta.

Är så trött på vad som är fult/fint. Att vara ful borde vara lika mycket ok som att vara fin. Är så trött på att DET SPELAR ROLL. Att man ska skämmas om man är ful och göra allt i sin makt för att ”bli fin”. Att man ska behöva få ”tycka synd om”-kommentarer. ARGHHHHH!! *ilskevrål*

Det måste bli okej att se ful ut. Som det är nu är ju fulhet en av värsta egenskaperna någon kan ha, det är väl därför folk skyndar sig att säga ”neeej du är inte ful”. Som att det är en omöjlig kombination att vara ful och ändå en bra person. Kan det inte bara bli okej att se ut hur som helst utan att det ska ligga massa värderingar i det? Måste vi bedöma utseende på skalan snygg – ful? Kan vi inte bara försöka ha kul istället?

Alltså kan det bli mer provocerande än en kvinna som anser sig vara ful, godtar det, lever med det, accepterar i det och tillslut inte bryr sig. Hej patriarkatet liksom. Uppmärksammade inte nån sån här utseendehets alla gånger Alex Schulman uttalat sig om sin påstådda fulhet och sina skeva tänder.

Ba njut av fulheten, fyfan vad befriande!

Fram för fler fula röster! Har märkt att snyggheten dessutom är en norm som gör att samtal om kvinnors liv blir väldigt skeva. Denna epidemi av trakasserier från random män på gatan? Händer inte för mig. Familj som plågar en med frågor om pojkvänner och giftemål? Har jag aldrig fått, de frågorna går bara till mina snygga släktingar. För mig har det slagit över så att jag vill skrika varje gång det börjar pratas om femmes och rätten att vara feminin. Så ni känner er föraktade därför att ni är precis som folk vill att kvinnor ska vara? Men stackars er, gå ihop i era gäng och frossa i en hel marknad skräddarsydd för just er, så sitter jag här i hörnet som den konstiga som ingen tittar åt såvida de inte tittar snett.

åh jag är så lycklig över att jag är ful 😀 inga äckliga män som kommer och gör närmanden, inga 50 åriga gubbar som fantiserade om en när man var 15, inga äckliga killar som tittar på min rumpa och bröst och börjar fantisera. Min kropp och jag får vara som den är 🙂 *Nöjd* är tillsammans med min man som tycker jag är attraktiv på grund av att han är kär i mig och inte för att jag har en tajt röv. Känns fruktansvärt befriande. 😀 Jag kan naturligtvis själv tycka att människor är vackra/snygga osv men då uppskattar jag deras estetik likt en fin tavla inte så att jag blir våt i trosan av att se en man med en utmärkande käklinje eller en kvinna med en perfekt rumpa. Dock tycker jag så klart att jag har vissa vackra drag hos mig själv också fast jag är ”ful enligt samhället” har fina ögon och ett vackert trevligt leende som folk tycker om. De blir glada av mig och känner sig trygga. de sexualiserar inte mig. WIN!

jag kan hålla med lite i det sista du sa där, eller det fick mig att tänka till: att vara ful = inte bli sexualiserad på samma sätt som en ”snygg”?
Skulle vara så jäääävla skönt att kunna vara utomhus eller på bussen i fred utan att känna att minst fem snubbar glor på en.

Jag blir fruktansvärt äcklad av objektifiering. Att folk på riktigt tittar på en människa och dömer om hen är ligg-bar eller inte bara pga av ens utseende. förstår att det måste vara hemskt 🙁 Jag själv ligger inte med min kille för att han är ett kött-stycke utan för att det finns en attraktion mellan oss som inte handlar om kroppslig utan så mkt djupare. detta vill jag inte ha med ngn annan. och det här att snygga kvinnor ska ta det som en komplimang när random killar gör random närmanden bara för att man är snygg. Alltså hur kan man tro att man VILL ha detta?

Ja det må vara skönt att slippa. Men det är värre när man vill knulla och nästan ingen man vill. Eller bilda familj och åter igen inte någon ens vill lära känna dig och om en mot förmodan träffar någon vill han inte synas med en. Inte så kul kan jag säga. Det påverkar verkligen livet. Jag kan aldrig flirta med någon tex bjuda upp någon får nästan alltid nej.

Jag vill inte vara ful..Jag vill inte bli hånad och diskriminerad. Jag vill gå ut och dansa och bli uppbjuden.Eller få ett ja när jag bjuder upp. Flirta och skoja med män vore kul. Knulla när jag vill. Är sambo med ett svin som bara är med mig pga han behöver. Han flirtar och glor ständigt på vackra kvinnor. Han vill inte gå ut med mig eller umgås med mig. Jag är bara hans vertyg till han kan bli ihop med en vacker kvinna.

Finns det någon som inte är ful, egentligen? Du skrev ju själv ”JA jag är skitsnygg när jag typ är pigg, ren och har smink på eller när dubbelhakan/svullnaden i ansiktet inte syns” Är det inte så för alla då? Vi kan vara mer eller mindre snygga när vi har tid/råd/ork/kunskap att lägga på smink, kläder, formande underkläder, hår, gymkort, behandlingar, skönhetsingrepp och så vidare i alla oändlighet. Så att vara snygg handlar kanske bara om att ha pengar, tid, kunskap och orka att lägga på sitt utseende. Utan det är alla mer eller mindre fula enligt den samhällsnorm som finns.

Så är det inte för mig. Jag kan vara snygg men också väldigt ful enligt den samhällsnorm som finns av den enkla anledningen att vara snygg kräver ett sjuhelsikes jobb för de allra flesta. Snygghet är liksom någon som inte finns i verkligheten.

Min poäng är att det är omöjligt att säga vem som är snygg ”på riktig” och vem som ser snygg ut under lager av makeup, fixat hår, smickrande kläder, botox, plastikkirurgi. Ja, ni fattar. Att vara snygg handlar helt enkel om att ha resurser. Så motsatsen till att vara snygg är inte att vara ful det är att inte ha dessa resurser eller att inte ha möjlighet att lägga sina resurser på utseendet.

Förstår din poäng. Naturligt är ju ingen hårlös (blont är dock mer osynligt) så ingen är väl normativt snygg utan att de har fixat till sig på nått vis.

Du har ju ändå samma grund, även om folk kanske ofta glor på yngre/smala osv. Ful är för mig när det inte finns någon estetik och när något liksom ”inte stämmer”, typ faller för långt från gyllene snittet eller vad man ska säga. Fläsk eller rynkor är mer mänskligt, även om det inte passar in i normen.

Tack för att du förtydligade skillnaden mellan snygg enligt normen o h snygg enligt den personliga smaken. Jag är ju en av dem som tycker du är vacker. När jag läser din text så förstår jag nu vad du menar.

Känns som att man behöver avdramatisera ordet ful precis som med ordet tjock. Ful måste inte vara dåligt, precis som att tjock inte är dåligt.

Ibland känner man sig ful och det måste få vara ok, precis som det är de dagar då man känner sig snygg. Alla är vi fula i någons ögon och alla är vi snygga i någon annans ögon. Och det är helt ok.

Håller med dig. Jag kommer ihåg en sak som min första kille sa till mig, apropå att jag inte åt särskilt mycket. Han sade ”Jaha, det måste vara därför du är så smal och fin!”. Öh, nej, jag var inte smal då, så det var ju helt uppenbart att han ljög för att få mig att känna mig bättre. Fattar inte varför folk inte bara kan släppa det, vi VET hur vi ser ut och det finns fan ingen poäng i att försöka förneka det.

Jag att det är väldigt positivt att använda ord som blivit socialt stämplade som negativa, men som i grund och botten endast är en beskrivning av ett utséende – tex. orden ”tjock”, ”fet”, ”ofräsch” etc…

Men just ordet ”ful”, känns som ett så märkligt ord att beskriva någons utséende med. Oavsett om det är ens egna utseende, eller någon annans. ”Ful” är ett subjektivt ord, som inte har någon regelrätt definition, utan vars betydelse formas av själva samhället. Visseligen så finns det i vårt sammhälle, en oerhört stark och relativt enig (iaf om vi snackar media, kommersiellt stuff, mode etc.) uppfattning om vad som är ”fult”. Men fortfarande så är fulhet något som i grunden är subjektivt, men som i detta samhälle kopplats ihop med vissa typer av features/karaktärsdrag(typ fet, hårig, osymmetrisk, blabla osv.). Att beskriva någon/sig själv med det ordet blir då för mig att:

a) Konstatera att hen/en själv, inte lever upp till samhällets krav på vad som är ”fint” —> och därigenom nekräfta att samhällets idéer om vad som är ”fult” är korrekta och stämmer.

b) Att uttra sig om att hen/en själv är ”ful” utifrån ens egen subjektiva bedömning —–> ordet ”ful” kan här betyda vad som helst utséendemässigt, och säger därför inget mer än att henoms/ens egna utséende inte håller måttet = blir en innehållslös kritik

Fattar någon hur jag menar eller är jag för luddig i mitt försök att förklara hur jag tänker??? Kännes att det är extra problematiskt det här i punkt A. Där bekräftas och reproduceras ju skönhetsidealen…?? Det vore asnice om det fanns ett ord som betydde ”normativt ej idealisk”… haha åh låter så flummigt men fattar du vad jag menar/är ute efter? 🙂

Att det är stoooor skillnad verkar få förstå och jag hade inte fattat det heller innan jag hade en kort ’snygg’-period. Herregud vad annorlunda det blev fast på gott och ont men mestadels gott.
Jag blev dock bara väldigt arg på allt och alla till slut av denna insikt då jag trott att det var min skuld och skam att jag var ful tidigare. Det blev ju väldigt tydligt dock att det är vad omgivningen gör det till som gör att det är smärtsamt att inte vara inom snyggnormen.
Man lever väldigt olika liv som snygg eller ful men det hela är ju väldigt konstlat.

Samhället och männen har oftast bara ett sätt att se när det gäller random människor på gatan. Och jag skulle vilja påstå att det inte spelar någon roll om eller hur vacker någon är, bara man har paketet med kläder, hår, smink. När folk vänder sig om tror jag det är sånt de går på. Inga ansiktsdrag eller detaljer som är estetiskt tilltalande. Jag vill inte förminska dina ord eller elda på utseendefixeringen, men det är inte konstigt att folk tycker du är snygg. Det handlar ju om drag och kroppsform, rätt proportioner och form. Tänker att de som ser dig ofta ur flera vinklar också ser på ett mer nyanserat sätt än någon som bara passerar på stan. Men visst fattar jag ju vad du menar.

Jag håller med dig helt och hållet i det du skriver. Det jag inte förstår är vilka fördelar man får som snygg? Vad är det som är så annorlunda rent konkret (förutom uppmärksamhet från främmande män men det räknas väl inte som fördel? Eller?)?

Är också nyfiken på dessa ”fördelar” en får av att vara snygg, är så att säga normsnygg och det enda jag får ut av det är oönskad uppmärksamhet av män och att människor ofta ej tar mig på allvar utan typ klappar mig på huvudet och menar lilla gumman sätt dig i hörnet och se söt ut istället. Har resulterat i att jag oftast ”fular ner mig” för att försöka slippa det.

Som ful blir jag aldrig vald. Oftare illa behandlad. Hittar ingen man som vill vara med mig på riktigt alltså i en relation. Jag tas inte på allvar. Jag är osynlig. Jag har färre vänner. Färre alternativ. Min fulhet är ett handikapp. Blir tyvärr förlöjligad. Sist på Golden Hits av personalen som framförde showen vi var och såg på. Förlöjligad inför en publik på så där 100 personer pga mitt utseende. Det var bland det värsta jag varit med om.

vackra människor blir bemötta trevligare, får snabbare service, lättare jobb, högre lön, mer uppmärksamhet, saker gratis – BLAND ANNAT.
Vackra människor uppfattas som trevligare, smartare, trovärdigare, bättre – BLAND ANNAT

Svara

Intressant! Var det så för dig? Som jag har uppfattat dig så hade du svårt att få jobb, var arbetslös och fick sen jobb med låg lön osv. Men du kanske menar att det finns statistik på att det är så generellt? Vad för saker får man gratis?

Tror du jag haft lättare att få jobb eller fått högre lön idag menar du, som tjock och fulare? Jag är outbildad och då bodde jag på en plats med hög arbetslöshet. Det var snarare för att jag var snygg som jag fick jobb överhuvudtaget. Jättemärklig kommentar, tror du att jag menar att alla snygga personer alltid får jobb och alltid tjänar mycket?

Och ja det finns statistik. Vill du se statistik på att vita lättare får jobb och mer betalt också eller tror du mig när jag säger att vissa saker ger privilegier?

Jag är överviktig, JAG vet det. Jag var nog en 10-poängare innan jag ”tillät” mig att bli tjock pga av olika orsaker. Men faaaaan vad skönt det är att ingen glor på mig, ger mig komplimanger osv. När jag pratar så lyssnar folk inte för att jag är snygg och har plastpattar(råkar ju ha det också.)
Jag har även varit inlagd på psyket en period, där var personalen på mig att jag skulle sminka mig..”du kommer att bli gladare om du ser fin ut”…typ. Say what…jag duschade och kammade mig varje dag, alltid rena kläder.
Vid permission så sminkade jag mig lite( gillar ju smink egentligen) och komplimangerna haglade från personalen.
Please, låt mig få vara ful, tjock och osminkad!

Hm … du känner dig osynliggjord när du säger att du är ful och samhället inte håller med.
Ser du inte parallellerna med när folk som väger några, men endast några, kg mer än idealet säger att de är tjocka och får kritik för att de därmed trampar på alla som är betydligt mer överviktiga?

Varför ska du, vars utseende faller helt inom det accepterade och ”normala”, kunna prata om fulhet? Du var ju kritisk till hur Molly Sandén tog sig tolkningsföreträde att prata om kroppsstorlek.

Jag förstår att min kommentar kan provocera, men jag ser faktiskt inte skillnaden. Du får gärna förklara!

nej jag känner mig osynliggjord när jag pratar om att jag ej är normativt snygg och NI inte håller med. Precis som nu när du helt missförstår mitt inlägg och hävdar att jag inte faller inom ramen för ful. Samhället tycker att jag är ful och oknullbar. Kvinnor som jag provocerar till och med för att vi inte gör nåt åt vår fulhet.

Läs om, läs rätt.

Svara

Absolut, det gör jag också.

Det jag påpekar är bara att du kallar dig ful när det finns många som i samhällets ögon är fulare än dig, och samtidigt har du tidigare uttryckt kritik mot att personer kallat sig tjocka när det finns många som är fetare än dem. Mot bakgrund av att du tidigare pratat om vem som har tolkningsföreträde så är det intressant att jämföra snacket om fulhet med ”tjocksnacket”, tycker jag.

Därmed inte sagt att jag inte håller med dig om att det är positivt att avdramatisera det här med utseende. Det är rätt befriande att kunna använda adjektiv som ”ful”, ”tjock”etc. utan att lägga en massa negativa värderingar i dem.

LD väger många kg över idealet. Idealet är ju en ung kvinna slank fast i hullet med stora fasta bröst kritvita tänder och lagom sexigt klädd. LD har inte ett fult ansikte men hon är väldigt långt från idealet. Jag är fulare så klart men tänker inte hymla med LDs utseende. Och det är dags att de fula accepteras.

Fast idealet är ju inte detsamma som normen.

Bara för att en inte klassas som snygg, så är en inte per automatik ful. De flesta hamnar i ett slags normalintervall, där ens utseende inte väcker vare sig särskilt mycket beundran eller någon viss avsky utan bara passerar rätt obemärkt.

Och visst hänger kroppsstorlek till viss del ihop med vad som klassas som snyggt respektive fult, men det är inte så enkelt som att den som väger ”för mycket” alltid räknas som ful.

Bra skrivet! Känner igen mig när jag brukade ha ”för mycket smink”, folk tjatade alltid i evigheter på att jag borde använda mindre, men värst var nog kommentarerna om att man såg bättre ut utan smink.. Nä, vet väl nog bäst själv utifrån när man har gått på stan med/utan smink.

Tack för en spännande reflektion! Jag känner otroligt stressad över hetsen att ”vara bekväm med sig själv” själv samtidigt som en måste ” jobba” med det en har.

Jag är väldigt bekväm med mig själv och känner inte så stort behov av att jobba med mig själv. När jag ser mig själv i spegeln kan jag ofta tänka:Jag är för härlig!

När jag i en diskussion nämnt detta har detta upplevts som provocerande. Jag får nämligen inte vara nöjd och glad över den jag är. Jag är ju FUL! Floskler som:man måste anstränga sig lite” och ”fake it until you make it” kastas i mitt ansikte och alla mina alternativ försvinner. Jag måste tro på mig själv, samtidigt som jag inte ska tro att jag duger som jag är. Och könsmaktsordningen finns inte, nämnde jag det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *