Kategorier
diskussion & debatt

En befolkning full av ångest är inte ett bra betyg

Ett argument jag ofta möter när jag diskuterar dagis för små barn är; ”Det funkar i alla andra länder!” Jag tycker inte alls det funkar bra i andra länder. Jag ser massvis med människor som mår dåligt. Ta usa, det exemplet man oftast hänvisar till; Snacka om ett land överöst med problem, våld, ångest och […]

Ett argument jag ofta möter när jag diskuterar dagis för små barn är; ”Det funkar i alla andra länder!”

Jag tycker inte alls det funkar bra i andra länder. Jag ser massvis med människor som mår dåligt. Ta usa, det exemplet man oftast hänvisar till; Snacka om ett land överöst med problem, våld, ångest och pillerknaprande.

Inte för att det har med tidig dagisstart att göra, men jag undrar på vilket sätt de menar att folk i andra länder mår så himla bra.

Och sen ibland så undrar debattmotståndaren lite häcklande; ”Jaha, men du tror att barn i andra länder mår sämre än svenska då eller?” och ja, det tror jag faktiskt. Jag tror svenska barn har det jävligt bra förhållandevis.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”En befolkning full av ångest är inte ett bra betyg”

Och kolla alla delar av världen där dagis inte finns, typ hela Afrika, Asien och så vidare. Rätt lite ångestproblematik där. De har i och för sig andra problem att lägga sin energi på.

Katti – Ja alltså det där har ju med behovstrappan att göra. Fysiska behov och trygghet kommer innan tillhörighet, uppskattning och självförverkligande. Och jag tror iofs att det finns en herrans massa ångest bland barnen i Afrika och Asien också, men de har ångest för andra saker. Och de mellanstora barnen som är för stora att bäras men för små att jobba, passas ofta av byns äldre som inte heller kan jobba längre, så det är mer dagmamma 😉

Håller med dig, till viss del. Visst att Sverige ser 'bra ut' i förhållande till många andra länder, men inte fan mår alla barnen bra här? Och att säga att alla barn i Sverige har det bättre än utomlands är väl en överdrift? Här finns massor med barn som far illa i hemmet, mår dåligt på dagis och som har föräldrar eller andra nära som knaprar piller (som du vill uttrycka det).

I Belgien börjar barn på dagis vid 3 års ålder. Innan de är 18 månader så har de inga utomhusaktiviteter " för barn uppskattar inte att vara ute innan de behärskar att gå ordentligt.

Lyckliga barn?

Och man ska inte glömma att dagis är ett nytt påfund. Innan dess så var barnen hemma med en förälder, och jag tror att det ger en grundtrygghet som de bär med sig hela livet, om de har en bra hemmiljö dvs.

Tyvärr så är det ju inte möjligt i alla familjer men jag tror på " mindre dagis åt folket "….

Man ska dock komma ihåg att USA är ett land mer långt fler hemmamammor än Sverige (de börjar riktiga skolan när de är 6 i de flesta staterna) och ännu fler hemskolade barn. Kan inte det också lika gärna vara en faktor till den olycka som du menar finns där? Att mamma alltid är hemma och ser efter sina barn och bli på så vis nästan neurotiskt anknuten till dem?

Helt seriöst tror jag att detta snarare handlar om Olof Palme-sjukan som svenskar väldigt ofta drabbas av. Det låter nästan lite som Nordkorea i Sverige ibland när vi hela tiden säger "Men i USA så… Stackars dem". Detta trots att de har en mycket högre procentandel som studerar vidare på Universitet efter High School, till exempel, och en mer välmående medelklass överlag. Jag gillar inte den sortens retorik, dels för att den är så himla svennebanan och Möllan/Södermalmhipster så att jag nästan dör och dels för att det sällan finns någon bättre uppbackning bakom det man säger än "AHMEH! Du har väl sett den och den TV-serien" eller "Men alla vet ju att vi i Sverige har ett unikt välfärdssystem" (not true, btw).

Fast utifrån ditt antagande att tidig dagisstart är dåligt för barn så är det ju snarare i Sverige som folk borde må som sämst. De flesta andra länder (även europeiska) har betydligt sämre möjligheter till tidig barnpassning än Sverige. I Tyskland t.ex. så kan du i princip inte sätta ditt barn på dagis före 3 års ålder. Och i USA må det finnas enstaka föräldrar som tvingas sätta sina barn på dagis t.o.m. före 1 års ålder men det är ju också betydligt vanligare med hemmamammor.

Jag vill börja med att säga att jag aldrig röstat höger. Detta är viktigt för att du inte skall fastna i ett antagande.

När Reinfeldt &co påbörjade sjukförsäkringsreformen, skedde det pga att Svarige hade så högt antal unga förtidspensionärer och så hög sjukskrivningsstaistik.

Frågan löd: varför mår befolkningen i Sverige sämst i Europa?

Det är det ingen som vet.

Men hela den förnyelse som kommit till av försäkringssystemet kkom till av den obehagliga statistiken.

Jag är inte ute efter att försvara den moderata politiken. Jag vill enkelt peka på orsaken.

Lopez.

Kvinnor har i alla tider behövt arbeta för sin försörjning även i Sverige.

Hemmafruepoken var kort! Ett par decennier – såtillvida vi inte tittar på överklassen. Bondhustrur var visserligen hemma, men de arbetade. Vem tror du passade barnen medan djuren sköttes om mornarna osv? Just det: ingen eller ett äldre syskon.

Min mamma, född 1920 (visserligen inte i Sverige) fick inte gå i skolan eftersom hon måste passa småsyskon hemma.

Innan dagis lämnades barnen ofta hemma, ensamma eller med syskon. Lyckliga hemmabarn?

:rolleyes::rolleyes::blush:

Jag rodnar. Föreställningen om hemmamammor är seg och felaktig.

Jag tror inte att det är så enkelt som att tidig dagisdebut = massmördare som skjuter ihjäl skolkompisarna, Hemmabarn = harmoniska stabila människor (det menar du nog inte heller 🙂 Jag tror att det är så mycket mer som spelar in, oftast så finns det en hel hög med problematik bakom de människor som lider av ångest och mår dåligt eller till och med blir skolskjutare, när jag har jobbat med småbarn så kan man ganska snabbt se ut de barn som med största sannolikhet kommer att få det svårt och jobbigt eller vilka som ser ut att vara framtida yrkeskriminella och så vidare, ofta så är föräldrarna till de barnen väldigt speciella och knepiga. Jag är övertygad om att det är själva hemmiljön som spelar roll inte hur mycket man vistas i den (inom rimliga gränser givet vis).

Jag menar, det finns hemmaföräldrar som kommenterar på min blogg ibland som gör mig mörkrädda, korkade, opålästa och lite socialt retarded sen har de barn som de har hemma hela dagarna som inte får några andra intryck än de som kommer från deras pantade föräldrar, det är precis lika läskigt som fl-päronen som tycker att de borde få lämna barnen på dagis på julafton så att de kan laga mat och pynta ifred.

Jag tror att det viktiga är hur man förvaltar tiden som man har tillsammans med sina barn, att man låter dem veta att de är älskade, att de duger precis som de är och att man ger dem den tryggheten som de behöver, om man sedan har barnen på dagis eller hemma tror jag är ganska sekundärt så länge man kan ge barnen den det. Har man barn i skolan eller på förskolan så bör man vara engagerad och lägga sig i, ha koll på att barnen mår bra och uppmärksamma om barnet inte trivs så att man kan reda ut varför, alldeles för många föräldrar är för lata i dag och tar för givet att skola och barnomsorg fungerar felfritt.

Som sagt så tror jag att hemmiljön betyder betydligt mer för barnens välmående än att de får vara hemma så mycket som möjligt.

Jag fattar inte varför du hela tiden ska hålla på att tjata om att Dagis är såå dåligt?

Finns säkert måånga som inte vill sätta sina barn där tidigt men är tvugna för ekonomin's skull.

Hur tror du dom mår när dom hela tiden får läsa på din blogg att barn mår dåligt av att gå där, och att dom först & främt behöver va nära sina föräldrar?

Tror inte att någon medvetet vill att sina barn ska må dåligt, eller ska gå där från 1årsålder…

Jag tror att det bästa är att var och en har möjlighet att göra som de vill.

Jag var hemma med mina barn under sammanlagt sju år. Det var inget liv i lyx, inga stora inköp, inga utlandsemestrar. Men vi mådde bra, njöt av att ta det lungt, gick på ÖF och sagostunder för att träffa kompisar. Min barn är stabila harmoniska unga vuxna idag.

En väninna till mig började lämna på dagis första dagen det var tillåtet. Hon höll på att gå upp i limningen av att vara hemma och mådde tokdåligt av det trots att hon innan verkligen längtat och sett fram emot det.Hennes ungar är stabila harmoniska unga vuxna idag.

Jag tvivlar på att det finns ETT enda rätt som passar alla i befolkningen men att som min kusin i USA verkligen tvingas lämna sitt barn vid 3 veckors ålder för att få behålla sin lärartjänst – det är omänskligt!

USA är ett trist exempel. Jag vet att min lektor på utbildningen berättade att folk där kunde bli anmodade av arbetsgivaren att schemalägga ett planerat snitt på en fredagkväll i slutet av graviditeten så att de kunde jobba veckan ut. Sen har de ju bara några veckors rätt till ledighet innan de måste tillbaka eller förlora sin tjänst.

När jag var barn brukade jag ligga i min säng och tacka Gud för att jag var född i Sverige, att jag hade en varm säng att sova i, mat att äta och en skola att gå till. Visst är vi kanske inte bäst i världen, men nog fan har vi det bra.

Sen tror inte jag att ångestnivåer beror på dagis eller icke-dagis, det beror på uppväxten oavsett vem som tagit hand om en dygnets alla timmar.

Jag kan tänka mig att man kan bli jäkligt ångesfylld av att gå hemma med en mor som känner att man måste uppfylla alla hennes framtidsdrömmar. Nu menar jag inte att du är sådan LD, jag snackar om USA och the american dream som alla förväntas leva.

Hej, jag funderar på den här "kalle som lucia"-boken du tipsat om. Jag förstår syftet med den, och den behövs absolut. Och för mig får gärna killar vara lucia. Det är dock en grej jag funderar på, i boken så blir kalle motarbetad och tillsagd att han inte borde vara lucia. Läser man då denna bok för ett barn, så tycker iaf jag, att barnet märker att det är "en big deal" att kalle vill vara lucia. Och det är man väl ändå inte ute efter? Jag känner att boken motarbetar sitt syfte på detta vis. Hela grejen är väl ändå att barnet som läser boken ska tycka det är "normalt" vem som är lucia, inte att det ska bli uppståndelse om en kille är det. Hoppas du förstår hur jag menar. Men så fort man förstorar upp en grej så förstår ju ett barn att det inte är "normalt". De märker ju direkt minsta lilla grej, tex kanske att mamma städar oftare hemma (om det nu är så).

Helt enkelt, jag tror barnen genomskådar boken och den inte hjälper. Vad säger du om mitt resonemang?

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

Jag håller med fast ändå inte.

Jag tror på att dagis är bra, men då i liten mängd.

anonym – för det första så handlar inte det här inlägget om att dagis är dåligt. Lär dig läsa. /suck

För det andra så skiter jag fullständigt i om nån med lite dålugt samvete över sina val i vardagen rullar in på MIN blogg och blir ledsen på ögat över att JAG skriver MIN åsikt om vissa ämnen. Man får helt enkelt rulla vidare till nån annan blogg om man inte klarar av kritiska inlägg.

Jag blir totalt idiotstämplad som vill försöka trixa (alltså försöka få ihop mitt och pappans schema så att någon kan vara hemma) så att min son får vara hemma längre än tills han är 1,5 år gammal. "Klart han ska gå på dagis, han blir helt efter annars", "Hur ska han få kompisar då?", "Alla går ju på dagis!" och liknande är kommentarer jag fått… Hmmm…

Jag läste en undersökning som visar att Danskar är de som uppskattas som lyckligast i världen. Hur deras barnomsorg ser ut vet jag inte =)

Jag läser din blogg ständigt, så fort jag hinner sitta framför datorn (vid efter lunch-luren eller när H somnat för natten). Jag håller inte med om allt du skriver men jag tycker du är otroligt begåvad, medkännande, intelligent och vettig. Och jag håller med om en massa. Som det här med förskola för små barn. Det är så individuellt, vissa barn utvecklas av att gå på förskola, integrera (sedan kan man ju diskutera hur pass mycket en 1åring integrerar) med andra och umgås. Andra barn, särskilt de som inte riktigt kan förmedla det de vill, inte kan ta sig dit de vill, de kan känna sig övergivna och stressade. Och det är ingen utvecklande miljö. Eller särskilt trivsam. Inte särskilt bra överhuvudtaget. Men sådan kan inte veta när man ställer barnen i kö till förskola. Men jag tycker att om man har möjligheten ska man (om man vill) försöka ha barnen hemma så länge det går. Jag vet inte rikigt va jag vill säga med den här kommentaren mer än att jag håller med dej!

Anonym : som jag sa , om man har en bra hemma miljö så tror jag absolut att det är bättre att vara hemma än att vara på dagis, och jag förstår inte varför du vänder dig till mig ang hemmafruar.

Jag började jobba deltid när min son var två månader för att vi skulle kunna vara hemma längre och slippa ha honom på dagis, så vi turades om, för att vi ansåg att det var bäst, för vi är bra föräldrar och vi kan ge honom mer än vad ett dagis kan erbjuda.

För att förtydliga mig igen, " är det en bra hemma miljö så tror jag att det är mycket bättre än att ha barnen på dagis, och om möjlighet finns " , det är vad JAG tror….

Liknande kommentarer kommer folk med när det gäller bilbarnstolar. "Klart man kan vända ungar framåt vid två års ålder – det gjorde man ju när vi var små och det gör man utomlands och det funkar ju braaaaaaaaaaa."

Jadå. Tills man krockar funkar det ju skitbra.

Lopez.

Jag vet inte varför jag blev anonym-jag försökte plita till en signatur i alla fall.

Du skrev att dagis var ett nytt påfund; det var det jag svarade på. För det är det inte. Det är bara beteckningarna som skiljer. Barnkrubba hette det förr. Fenomenet är äldre än hemmafruinstutionen.

Daghem/förskola skall vara ett ställe där barnen vistas medan föräldrar arbetar. Helst skall det vara ett bra ställe.

Ett antal föräldrar kan vara hemma med sina barn. Ett annat antal föräldrar behöver arbeta för att försörja sig.

Svårare än så är det ju inte. För att ändra på sakernas tillstånd behöver vi förbjuda skilsmässor samt införa en lag som förbjuder gifta kvinnor att arbeta.

Detta senare har varit en realitet på 1900-talet: gravid kvinna fick sparken. Är det det du, Lopez samt Lady Dahmer önskar se förverkligade igen?

Det är ganska befriande att få läsa från en förskolepedagog att dagis inte självklart är bäst för små barn. Tack. Min stora fick vara hemma när hennes lillasyster föddes och såååå många gånger vi har fått försvara att vi inte "låter" vårt barn vara på dagis. Suck.

"För det andra så skiter jag fullständigt i om nån med lite dålugt samvete över sina val i vardagen"

Vad menar du med VAL I VARDAGEN…??

Alla har inte något val? Och mina vänner's barn som börjar vid 1½ års ålder mår inte dåligare än te.x Ninja.

Och det är lite roligt att du måste sucka bara för att någon ifrågasätter dig.

Om du inte kritiserar dagis så vet jag inte vad det är du gör, och det är knappast första gången.

Men du får tycka va du vill PÅ DIN BLOGG, såklart. Tror bara att du försöker övertyga dig själv om att Ninja har det bättre hemma med dig. Trots att du nu vill sätta in henne på dagis till våren (!!)

anonym – att hävda att barn har det bättre hemma och att SMÅ barn helst inte ska gå på dagis är INTE synonymt med att påstå att dagis är skit.

Och alla har ett val. Allt vi gör är ett val.

ang. Ninja så är hon TRE år när hon börjar dagis. En helt ok ålder för inskolning. Alla barn är olika och Ninja har med stor tydlighet visat att hon är redo.

ang. dina vänners barn så är jag övertygad om att de skulle ha det bäst HEMMA med sina FÖRÄLDRAR. Inte på dagis.

Och jag suckar inte för att du ifrågasätter mig. Jag suckar för att du tolkar det här inlägget helt fel. Läs om läs rätt.

en annan farmor – vem har snackat nåt om att införa tvång och lagar? Snälla försök vara mindre fördomsfull när du läser mina inlägg så kanske du slipper misstolka allt.

Min mamma var hemma med mig och mina syskon tills jag fyllde 9. Jag var sa taggad pa fritids nar jag borjade tvan att mamma lat mig ga fastan jag kunde komma hem efter skolan men jag ar fortfarande glad att jag slapp dagis. Jag hann vaxa pa mig, och ville ga pa fritids for att jag var social och gillade att pyssla, inte for att det var tomt dar hemma. Mina kompisar har i England blev ofta lamnade pa nursery tidigt pa morgonen och hamtade sent pa kvallen, och har en helt annan bild av de dar aren jag minns med mamma och syskonen da vi larde oss knyta rosett och klockan och what not. Sen sa far ju ofta barnen har en helt annan relation till sina foraldrar ocksa, eftersom manga sen blir ivag skickade till boarding schools, och traffar sina foraldrar kanske en helg i manaden, om ens det. Min basta van har varit pa besok hemma hos sina egna foraldrar hela sin uppvaxt, da hon, precis som jattemanga andra bodde pa sin skola under terminerna. Jag ar inget overdrivet fan av Sverige, bor inte ens dar idag, men vi svenska barn, och speciellt vi som inte var tvungna att ga pa dagis fran tidigt morgon till sen kvall, tror jag far ett helt annat familjestod och trygghet i att vi har vaxt upp hemma.

Jag haller med dig till 100 procent nar du sager att barn i Sverige har det battre an i andra lander. Jag ar fullkomligt overtygad att om jag skulle ha vaxt upp i nagot annat land sa skulle min barndom ha varit valdigt tragisk. Vi levde under existens-minimum, och det enda JAG markte som barn var att jag inte fick klubbor eller tuggummin nar vi gick och handlade. Jag har bott i England och folk som tjanar ratt bra har det varre an vad min familj hade det nar det var som varst. Just nu bor jag i USA och har ar det verkligen ett skamt. Min syster fick barn 5 manader sedan, och hon fick 3 manaders obetald mammaledighet vilket ar mycket mer an de flesta har far. Ingen chans att jag ville att min systerdotter skulle hamna pa dagis vid 3 manaders alder sa jag sa upp mig pa jobbet i england och flyttade hit. Dagis for babisar kan inte ens kallas dagis, det ar mer som forvaringsplatser, och det sjuka ar att det kostar $200 i veckan. Nu nar jag flyttar tillbaka till england i Januari kommer min systers barn masta borja pa dagis eftersom de inte har rad att sluta jobba. Har i usa ar det inte bara "nagra enstaka" barn som maste lamnas pa dagis sahar tidigt utan det ar verkligheten for alla familjer, forutom de rika. Det ar bara de rika som har rad att stanna hemma. Sa bra som Sverige ar – var lyckliga att ni har fatt barn dar och ingen annanstans.

Jag haller med dig till 100 procent nar du sager att barn i Sverige har det battre an i andra lander. Jag ar fullkomligt overtygad att om jag skulle ha vaxt upp i nagot annat land sa skulle min barndom ha varit valdigt tragisk. Vi levde under existens-minimum, och det enda JAG markte som barn var att jag inte fick klubbor eller tuggummin nar vi gick och handlade. Jag har bott i England och folk som tjanar ratt bra har det varre an vad min familj hade det nar det var som varst. Just nu bor jag i USA och har ar det verkligen ett skamt. Min syster fick barn 5 manader sedan, och hon fick 3 manaders obetald mammaledighet vilket ar mycket mer an de flesta har far. Ingen chans att jag ville att min systerdotter skulle hamna pa dagis vid 3 manaders alder sa jag sa upp mig pa jobbet i england och flyttade hit. Dagis for babisar kan inte ens kallas dagis, det ar mer som forvaringsplatser, och det sjuka ar att det kostar $200 i veckan. Nu nar jag flyttar tillbaka till england i Januari kommer min systers barn masta borja pa dagis eftersom de inte har rad att sluta jobba. Har i usa ar det inte bara "nagra enstaka" barn som maste lamnas pa dagis sahar tidigt utan det ar verkligheten for alla familjer, forutom de rika. Det ar bara de rika som har rad att stanna hemma. Sa bra som Sverige ar – var lyckliga att ni har fatt barn dar och ingen annanstans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *