Kategorier
diskussion & debatt

Får defekta människor vara med och leka?

Det här att det skulle vara nåt fel på homosexuella som en del argumenterar för. Att de har en defekt i hjärnan, en skada, att de är ett biologiskt misstag. Vad betyder det? För om vi för sakens skull ger dem rätt, hur är det relevant? Om de nu har en kromosom som hänger på […]

Det här att det skulle vara nåt fel på homosexuella som en del argumenterar för. Att de har en defekt i hjärnan, en skada, att de är ett biologiskt misstag. Vad betyder det?

För om vi för sakens skull ger dem rätt, hur är det relevant? Om de nu har en kromosom som hänger på snedda eller en skada i hjärnan, varför används det som ett argument när man diskuterar mänskliga rättigheter och etik?

Det är ju definitivt nåt fel på de som har en CP-skada eller på barn som föds med Downs Syndrom. Shit, jag med min migrän har ju nån slags defekt och Ninja med sin mineraliseringsskada är ju inte helt 100, men vad betyder det egentligen? Att man inte får vara med och leka?  Att man behöver personlig assistans? Att man inte får ha samma rättigheter som alla andra? VAD?

/förstår inte

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Får defekta människor vara med och leka?”

Det är väl lite så det verkar ibland? Alltså att man inte får vara med och leka om man är annorlunda, fast det kanske gäller mest de handikapp eller avvikelser som syns på utsidan (avsaknad av en kroppsdel, downs syndrom, hudfärg). Nu tror och hoppas jag att de här sakerna spelar mindre roll än de har gjort, men det är ju tyvärr så att folk backar för det de inte fattar (idiotiskt egentligen, men det är väl farligt att ta reda på saker, man kan ju lära sig nåt). Och homosexualitet verkar ju vara ett exempel på en sak som många FORTFARANDE inte fattar. Märkligt det där…

Däremot gillar jag att nästa steg i oförståndskedjan (Helt påhittat ord här), transexualitet, börjar märkas mer och mer så som homosexualitet gjorde för ett par år sedan. Så kanske kan de båda accepteras ungefär samtidigt. Vi är ju påväg åt rätt håll även om alldeles för många inte har fattat det än.

Jag är visst rörig.. Förlåt. Hoppas jag gjort mig någorlunda förstådd iaf.

OH noes, my homo is acting up again liksom, KOMMER INTE UR SÄNGEN IDAG! Fort, ge mig en personlig assistent som jag kan kränka sexuellt! :<

Vänsterhänta har en defekt i hjärnan! Sen kan man inte jämföra honosexualitet med handikapp som t.ex. CP eller migrän, för det är ju ingen nackdel att vara homo, det är bara andra människor som gör det till en nackdel i vissa fall. (Nu vet jag inte om sexualiteten till 100% sitter i hjärnan, men om man ändå ska argumentera på den linjen)

Det där med att folk kritiserar homosexuella, tjocka, invandrare och andra människor som anser "defekta" är för att de inte orkar hålla rent på sin egen gräsmatta. Allt i botten handlar om dem själva. Tänk på det nästa gång.

Det är som om att det är så HIMLA VIKTIGT att man "passar in". Jag förstår knappt hur man orkar leva om man ska vara så himla perfekt! Man ska vara heterosexuell, helst man, och ha ett bra jobb, ha en partner, vara rik och ha bästa självförtroendet liksom.

Är man avvikande på nått sätt, mer eller mindre, så är man plötsligt lite mindre värd. Lite sämre liksom.

Jag tror det bottnar i självkänslan.

Något jag arbetar på dagligen hos mig själv. Har förresten kunnat släppa utseendebiten mer och mer också, läs gärna det här: http://mixifamily.com/2012/01/16/sjalvkansla-utseende/

Tyvärr var Sverige ett samhälle baserat på den typen av resonemang för inte alls speciellt längesen och det verkar till stor del hänga kvar. För att ta ett exempel klassades homosexualitet som ett brott fram till 1944 för att sedan klassificeras som en psykisk störning fram till 1979. I Sverige.

Mellan 1935 och 1975 utfördes ca 60000 steriliseringar i Sverige, många av eugeniska skäl. Om man på något sätt ansågs vara avvikande, socialt, psykiskt, fysiskt eller sexuellt, ansågs man inte kunna bli en god förälder och därmed skulle de generna inte föras vidare. Det är jävligt sorgligt att vi inte kommit längre än så.

Det är det jag alltid säger när jag hör det puckade argumentet. Det de egentligen säger är att det är ok att diskriminera handikappade människor. Nu tycker inte jag att HBT-människor är handikappade så även om det skulle vara en förändring i hjärnan så är det inget som ska klassas som sjukdom.

Det är ungefär som att säga att rödhåriga människor har en sjukdom för deras pigmentering inte är som hos brunhåriga.

Påtal om evolutionärt: Homosexuality is found in over 450 species. Homophobia is found in only one. Which one seems unnatural now?

Hej, jag håller med om ditt resonemang men jag tycker det är intressant hur vi ändå vill dela in människor i grupper. Vad som är normalt och inte normalt. Vad som är naturligt och inte. UPPENBARLIGEN är det naturligt att vissa föds med downs syndrom och att vissa får cp-skador. Dessa företeelser har ju ALLTID funnits i mänskligheten, med skillnaden att dessa människor idag kan överleva.

Vad jag menar är att det blir fel att återigen påpeka att vissa saker ÄR FEL ("Det är ju definitivt nåt fel på de som har en CP-skada eller på barn som föds med Downs Syndrom")VARFÖR är det fel? likt homosexualitet har det ju alltid funnits. Helt skilda fenomen naturligtvis men fortfarande med den gemensamma nämnaren att de inte accepterats i samhället. Samhället är ALLA. Hur kan det då vara "definitiva fel" på vissa och andra inte?

Håller med dig och förstår poängen, vad jag vill tillägga är bara min reflektion.

Du är min favoritbloggare, puss!

Gillar inte att det kallas defekt/skada/misstag etc. ord som låter negativt. När det snarare är så att våra olikheter berikar och gör att vi är bra på olika saker.

Det kanske inte alls är biologiska misstag utan biologiska berikningar? Mänskligheten som grupp kanske faktiskt klarar sig bättre med olika individer. Blir så trött på att folk ska vara så färgblinda och försöka passa in alla i fack och former som nästan ingen ändå passar i. Tänk om vi kunde se olikhet som något bra.

Kan inte se hur det är ett relevant motargument för antihomo-folket. Däremot är det ju högst relevant fakta vad gäller hjärnan & hur den formar oss.

Sedan får man icke förglömma att allt som skiljer sig från normala hjärnor inte nödvändigtvis måste ses som defekter. Somliga saker skiljer sig negativt, andra positivt, dom flesta troligtvis rätt neutralt.

Men är det inte lite hett att vara gay eller bi numera? Nog för att det fortfarande anses udda och oj vilken sensation om man möter en transa, men att vara öppet homofobisk är väl mer skamligt i dag än att vara öppet homosexuell. Tycker folk överlag blivit mer öppna, åtminstone i de yngre generationerna.

Tycker inte det är ett dugg relevant som argument emot homosexualitet och har aldrig riktigt förstått varför folk ska dra in "men homosexualitet är faktiskt ett genetiskt fel!" när man diskuterar homosexuellas rättigheter. Liksom, ja… homosexualitet kanske är ett genetiskt fel. Jag kan vara beredd att hålla med om det, men det gör inte att jag ser ner på homosexuella (vore ganska korkat faktiskt med tanke på att jag är bisexuell, inte samma sak nej, men i närheten) eller tycker att de ska ges mindre rättigheter än heterosexuella. Så varje gång folk vill ge homosexuella mindre rättigheter med argumentet att det faktiskt är ett genetiskt fel vill jag bara spy lite i munnen. Det må vara ett genetiskt fel, men än sen? Man ska väl inte behandla människor på ett diskriminerande sätt av den anledningen, herre gud.

Däremot kan det vara en intressant grej att påpeka i fråga om människors hjärnor. Hjärnan är en spännande sak som vi ännu egentligen inte vet så mycket om, klart det kan vara intressant att fundera över om homosexualitet är ett "hjärnfel" då man diskuterar hjärnans utveckling o.s.v..

Jag tycker inte att ett enda argument jag hört emot homosexualitet håller. Det är onaturligt, det är nåt genetiskt fel, de kan inte skaffa barn osv.. So what? Vad spelar det för roll för dig, liksom!? Att någon annan är homosexuell har väl ingenting med dig att göra.

Om man stör sig så mycket på homosexuella tycker jag man ska tänka efter lite; är det alla homosexuella eller är det man själv som borde ändra på sig?

Kom att tänka på när jag var liten, minns inte hur gammal jag var. Jag var på släktkalas och en del av min släkt är väldigt kristna. Min farfar och en annan i släkten satt och diskuterade om hur fel det var att vara homosexuell, det stod ju liksom klart och tydligt i Bibeln att man INTE ska vara vara det. Kommer ihåg att jag tyckte att dom var dumma i huvudet, alla är ju liksom människor tänkte jag. Nu har min lillasyster kommit ut som bisexuell, och hon har bara vågat säga det till en av våra fyra fastrar men inte resten eller våran farmor och farfar. Det är läskigt, hon skulle nog bli utesluten ur släkten på den sidan om fler skulle veta om det. Men jag vet också att när vi fick veta att min lillebror har en funktionsnedsättning så hade min farfar väldigt svårt att acceptera det. Om det hade att göra med hans tro eller något annat har jag inte en aning om.

Men sluta säga att det är en defekt! Defekt är något negativt, en brist. Homosexualitet etc. är en VARIATION, precis som vänsterhänthet och rödhårighet.

Frågan är väl också vem/vilka som är defekta och tvärtom… "Vi" kanske till skillnad mot vänsterhänta, homosexuella och CP-skadade är de defekta.

Jobbigt det där. Människor som tänker "vi och dem".

Nina S: Biologiskt så är det en nackdel att dras till samma kön, med tanke på fortplantningsprocessen. Så det du sade stämmer icke.

Anonym: Nej, vi är inte de defekta, det är inte ens en diskussion. Men jag tror du är ironisk?

johanna det kan mycket väl finnas evolutionära fördelar med homosexualitet. Fortplantningen samt överlevnaden kan bero på många olika faktorer.

Johanna: Jag tror en homosexuell hade kunnat ha sex med någon av det andra könet om människans fortlevnad hängde på det…

Homofober är idioter, tycker det är en icke-fråga. Och som någon skrev, det är nog värre i allmänhetens ögon att vara homofob än homosexuell, även fast de homosexuella har det jobbigare eftersom de inte bara kan hålla käften.

En intressantare fråga ur moraliskt perspektiv borde väl vara – vad händer när vi kan korrigera generna för att ta bort "defekten"? Det lär ju hända rätt snart. Jag vet att jag nog hade sett till att mina barn hade blivit heterosexuella då, hur hemskt det än må låta.

Johanna, homosexuella kan visst få barn. Bara för att de inte attraheras av det motsatta könet betyder det inte att de är sterila. Det finns homosexuella idag som har biologiska barn.

Klart att homosexuella kan få barn. Bara inte biologiska barn med varann. Varför är det en sådan debatt om detta? Alla mäniskor är värda lika mycket. Och ska man nu tala om en defekt är det de som tycker att man har olika värde som är defekta.

Om din son/dotter skulle berätta att hon/han var kär i någon av samma kön. Skulle du älska henne/honom mindre då? Kanske blir man ledsen kanske besviken… Men inte skulle man älska dem mindre. Inte skulle man tycka att oj nu har du fått en skada som talar om detta.

Allting som är avvikande är otäckt och läskigt. Det måste vara något "fel", och man letar efter det som en galning.

Jag dricker inte alkohol.

Så fort jag är ute på krogen med mina vänner (och tar mig en pepsi) så blir det diskussion om varför. De försöker hitta bakomliggande faktorer. Var mina föräldrar alkoholister? Har jag varit med om någonting hemskt när jag var full?

Nej. Jag gillar bara inte smaken av alkohol, och tycker det är dyrt och dricker helt enkelt pepsi som jag faktiskt gillar.

Då blir folk upprörda.

"Forskningen om konstgjord befruktning håller på att

bryta ned de biologiska reglerna för hur man kan få barn. Inom en snar framtid kommer en man eller en kvinna att kunna få ett barn med en partner av samma kön, utan att det krävs ett främmande ägg eller en spermadonator. Man behöver faktiskt inte ens en partner, för forskarna kommer att kunna hjälpa oss med att bilda både ägg- och ­sädesceller, så att vi kan befrukta oss själva. Vill man ha drömbarnet klonat, kan det också låta sig göras. Man kan resa en lång rad etiska invändningar mot de nya ­möjligheterna, och i slutänden är det upp till varje land att lagstifta inom området. Om politikerna ger grönt ljus, kommer forskarna emellertid att ha verktygen till hands."

– Illustrerad Vetenskap

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *