Kategorier
diskussion & debatt

För att kunna skriva ett endaste ord så måste du ha läst hundra

När jag var yngre så hade jag en väninna vars högsta dröm var att bli författare. Det eller journalist. Hon ville skriva sa hon men jag undrade ibland om det var tanken på att vara författare som var det som lockade, inte yrket i sig eftersom att hon skrev så plågsamt illa. Förutom den bristande […]

När jag var yngre så hade jag en väninna vars högsta dröm var att bli författare. Det eller journalist. Hon ville skriva sa hon men jag undrade ibland om det var tanken på att vara författare som var det som lockade, inte yrket i sig eftersom att hon skrev så plågsamt illa.

Förutom den bristande kunskapen i hur det svenska språket är uppbyggt så saknade hon totalt talang för det där kreativa målande språket som är en förutsättning för att kunna skiva på ett sätt som fängslar och berör. Hon hade dessutom ingen intresse alls för att utveckla detta då hon varken läste böcker eller tidskrifter.

”För varje ord du skriver ska du ha läst 100.” sa en klok författare till mig en gång och det stämmer. Läser man inte så lär man sig inte att skriva. 

När jag var yngre, från sekunden jag knäckte koden, så har jag slukat allt jag kommit över. Serietidningar, flingpaket, baksidan på mjölkförpackningen, lättlästa harlequin och tunga klassiska tegelstenar. Jag har t.o.m läst bibeln. Hela. Två gånger. Jag läste i sängen, vid middagsbordet, i badet (åh jag brukade tömma upp ett bad och ligga där i timmar med en bok för att då och då fylla på med varmvatten när jag började frysa).

Läsning har fått stor plats i mitt liv och idag läser jag när jag har tid. (Internet är ju en oändlig källa till kunskap och verklighetsflykt) Jag läser både för att lära mig saker men också för att fly vardagen och uppleva äventyr och världar och andras upplevelser. Läsandet är nyckeln till allt. Läsande är magiskt och nåt jag absolut kommer att föra vidare till mina barn. 

Men det verkar som att fler och fler yngre människor (jag har sett några bloggare nämna detta) väljer bort läsandet och det är nästan med stolthet (?!) som många hävdar att de aldrig någonsin läst en bok. Hur det nu kan vara nåt att vara stolt över egentligen?

Det snackas så jävla mycket om det där svenska kulturarvet som vi ska bevara men vad är svenska språket om inte just ett kulturarv?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”För att kunna skriva ett endaste ord så måste du ha läst hundra”

Word! Känner såå väl igen mig. Både i dig och din väninna. Min högsta dröm var att bli författare och jag hyser fortfarande en inre längtan efter att få publicera en bok en vacker dag. Men oj vad jag läste/läser. Det var tidningar vid matbordet, böcker i bilar, på toaletten, nattduksbordet. Överallt där det gick att läsa satt Maria och läste. Fanns det inget att läsa på toa användes schampoflaskor flitigt 😀

Vill även lägga till att jag tror att många bloggare hade mått bra av att öppna en bok då och då. Jag orkade aldrig lära mig det där med grammatik. Alla konstiga benämningar på ord bara för att ordet hade en viss form. Nej, jag lärde mig genom att läsa. Stavade i princip aldrig fel i skolan och hade alltid rätt meningsuppbyggnad och grammatik, utan att ens kunna grammatik som sagt. Allt kom genom att jag läste böcker flitigt. Jag fick en känsla för det svenska språket på ett naturligt sätt. En känsla som många kändisbloggare (behöver knappast nämna några exempel) saknar och som gör att i alla fall jag skyr deras bloggar som pesten.

Fast jag ska villigt erkänna att det där med stavfel osv har smugit sig på mer och mer i och med att jag sällan använder annat än tangentbord när jag skriver. Slang har tagit över mer och mer och det är ofta jag märker att jag skriver de mest konstiga stavningar innan jag får rätta till dem 😀

Så sant, så sant. Jag hade en morfar som hela tiden förklarade hur bra och viktigt det är att läsa, och hur klok man blir av det. Från det att jag var 5 så var den givna presenten ifrån honom böcker, böcker och mera böcker – och faktum är att det har stannat kvar hos mig. Än idag, snart 20 år gammal, så ÄLSKAR jag böcker. Och har alltid gjort. Jag läser varje kväll, och tycker att det är hemskt tråkigt när jag inte har någonting att läsa.

Det här tror jag har hjälpt mig att bli bättre på skrivning, och språket i sin helhet. Jag har alltid fått MVG i svenska, utan några som helst svårigheter (skrytpelle!) och jag tycker att det är riktigt kul. Sedan finns det förstås stunder, t.ex. på nätet – när jag verkligen inte orkar anstränga mig, och då svamlas och slarvas det med språket.

Faktiskt, så ser jag skillnad på mig och min yngre syster. Hon läser, javisst – men hon är inte alls lika intresserad av det och håller sig mest till tonårsböcker (okej, hon ÄR ju tonåring – men ändå!). Hon har i alla fall inte haft lika lätt att nå de högre betygen i svenska, och jag tror att det kan ha ett visst samband. Läsning utvecklar språket, men också kreativiteten tror jag.

Oh, jag drömmer verkligen om att bli författare. Förmodligen främst för barn och/eller ungdomar (och med genusperspektiv förstås)! Det verkar så roligt.

Underbart klokt inlägg! Jag älskar att läsa men av olika anledningar kan jag inte göra det lika frekvent som tidigare. Det är svintrist faktiskt men jag försöker ändå läsa så mycket min kropp tillåter. Och lösa korsord! Finns inget bättre sätt att starta dagen på 🙂

Ja, att läsa är bra men för att bli bra på skriva måste man nästan framför allt öva på att skriva. Jag läste mycket böcker som barn men var inte nämnvärt bra på att skriva för det. Det är när man övar på att skriva, på svensk-lektionerna tex som man blir bättre. (ja, det märks ju inte på mig nu för har blivit så extremt lat sedan jag slutade skolan. Det finns ju ingen som tvingar/uppmuntrar mig att skriva perfekt nu)

Jag är beredd att hålla med på alla punkter här, både inlägg och kommentarer. Det övergår mitt förstånd att det skulle vara något positivt att aldrig ha läst en bok. (Och gärna slänga in motiveringen "Den finns ju som film!" och tro att det är precis samma sak.)

Fick också tidigt lära mig att läsa och kan inte lägga ifrån mig en bok utan att avsluta den, oavsett hur dålig historien är eller hur dåligt skriven boken i fråga är.

Grammatik kan äta myggben, man lär sig inte ett språk genom massor av regler för hur allt funkar, utan av att läsa, lyssna, tala och skriva.

Jag har, så länge jag kan minnas, läst ,läst och läst. Slukar böcker än idag, så fort jag kan så läser jag.

T.om ibland vid matbordet, dåligt jag vet, men det är en klåda som bara måste stillas.

Äldste sonen är likadan, med skillnaden att han är mycket datorintresserad också, så det intresset konkurrerar (hjärnsläpp,hur stavar man det nu då?!)

Sambon är också glad i att läsa, men han kan tänka sig talböcker också, vilket jag inte fixar.

Jag läser mycket snabbt, hoppar i stycken, fram och tillbaka, hoppar över hela stycken, vilket är underbart då jag alltid läser om mina böcker och då upptäcker jag något nytt 😉

Som jag sade när jag köpte mina "sagan om isfolket" för hundra år sedan, att dem skall jag begravas med!

Jag håller med dig & känner igen mig!

Jag ääääääälskar att läsa.

Jag hade dock en svacka på några år då alla böcker jag började läsa SÖG (egentligen inte, men jag var bara aldrig på humör) så jag läste bara några sidor innan jag gav upp. Då började jag ägna mig åt brutalt tv-serie-tittande istället. Ett substitut för det böckerna ger med verklighetsflykt & att uppleva andra världar.

Men nu är jag jäkligt glad att jag hittat tillbaka till böckerna igen. Det är lugnande, stimulerande & ja, tillfredsställande på olika sätt att läsa.

+ det är absolut inget positivt med att aldrig ha läst en bok. Jag tycker det ger ett väldigt korkat intryck.

Det problematiska med det där är ju att folk inte lär sig att ta sig igenom längre texter. När den text man tar in mest är korta, vitsiga blogginlägg blir det till slut svårt att bara läsa en helsidesartikel. Sen tycker jag inte att bokformen som sådan är så jävla viktig, man kan lika gärna läsa tidningar, hemsidor osv. Däremot är det alltid fånigt att kokettera med sin okunskap.

Jag själv har aldrig upplevt lyckan i att läsa en bok. Jag läser mer än gärna tidningar och serier med mycket bilder, då jag mest bara ser bokstäver och ord klumpas ihop till ingenting när det endast förekommer text. Det kan stå att "Katten är röd" men fattar inte att katten faktiskt är RÖD…om du fattar. Samma sak när jag läser längre blogginlägg, måste läsa om texten tre gånger om innan jag verkligen fattat ALLT innehåll. Tråkigt, och jobbigt men sant. Dock förstår jag inte varför intresset "läsa böcker" ska vara så hyllat och bra medan läsa tidningar och serier ska hånas. jag har stort intresse för tecknade serier både i skrift och tv – och spelar gärna mycket tv-spel då jag kan som du skriver "fly vardagen och uppleva äventyr och världar". Men dessa intressen får aldrig komma på tal då det tydligt är något dåligt, medan bokfantasterna får sitta och tråka ut en i timmar, och det ska tydligen vara helt acceptabelt…

Man får så himla mycket "gratis" med läsningen. Ordförrådet ökar, rättstavningen blir bättre, du blir en bättre skrivare osv! Synd och skam är det att unga människor läser så lite idag!

Om inte din kompis skriver bra så gör du verkligen det :-d och det stämmer exakt som du säger! Jag älskar också att läsa, har bara aningen bokbrist för tillfället och så läser jag förstås mera till ämnesrealen som jag ska skriva snart tack vare skolan. Men det skulle vara intressant om du skulle kunna göra ett inlägg med boktips eftersom du läser så mycket och säkert vet en hel del bra böcker, om du inte har gjort ett sådant redan? Eller ett med dina absoluta favoritböcker? Det är kul att veta vad andra läser och jag litar på din smak haha.

Känner igen mig i din beskrivning av ditt bokslukande barndomsjag. Jag hade dock inget badkar, så jag satt uppkrupen på bänken bredvid handfatet med fötterna i handfatet som var fyllt med varmt vatten. Jag kunde sitta där och läsa i timmar, och så bytte jag ut vatten så fort det blev för svalt. Jag hade väldigt rena fötter 🙂

Jag är inte uppvuxen med böcker,men låg på sjukhus väldigt mycket som barn och där fick jag tag på dem. Jag är blind sedan tolv år så därför är det ltalböcker som gäller för mig.

Jag älskar böcker och, jag kan helt ärligt säga att läsningen räddat livet på mig, iaf förnuftet, många gånger.

Tyvärr missar jag stavningen på grund av att jag läser talböcker.

Har också en författardröm.:)

För övrigt vill jag tala om att jag gillar din blogg otroligt mycket och ditt sätt att skkriva också förståss.

Jag läste väldigt mycket förr (har också läst hela Bibeln, vilken grej!), men har tyvärr blivit dålig på det numera. Sen jag började högskolan har läsning blivit ett måste, och kan inte komma mig för att läsa när jag inte "behöver". Tunga skolböcker förstör nöjet i skönlitteraturen, läsa för att det är underhållande.

Jamen precis sådär var jag också!

Tycker det är så synd att man inte hinner med att läsa på samma sätt längre.

När morsan ropade att det var mat så tog det mig en bra stund innan jag kom till matbordet – för jag läste medan jag gick dit. och medan jag åt. jag läste vad jag än gjorde,typ!

Det där med att läsa och bada har jag gjort hundratals gånger. Guuuu så gött!

Jag har också läst mycket i mina dar, även om jag har börjat läsa mindre nu på sistone. Bokintresset har till och med lett till att jag kommer börja på bibliotekslinjen nu i höst!

Jag älskar böcker, älskar att äga böcker, men tyvärr är de så dyra, så dyra… har därför önskat mig ett fett presentkort på Bokia när jag fyller 18 i september… har massor av vänner som inte läser ett ord, och jag var nog den enda i vänskapskretsen som var upprörd (4 real)över att Häxan och Lejonet släpptes som film före Min Morbror Trollkarlen…

Älskar böcker.

Sant och klokt skrivet. Håller med! Jag läser själv så mycket jag hinner, vilket numera är mycket mindre än förr 🙁 Jag läser för barnen och hoppas att de också kommer att älska läsandet precis som jag gör.

Jag känner igen mig så mycket i din vän. Jag har drömt om att bli författare sedan jag var gammal nog att förstå att böcker kom till genom att skrivas. Men jag skriver inte det minsta bra. ( jag kan ju för jisse namn inte ens formulera en inspererande bloggkommentar…:p )Och stavningen sedan. Alla mina lärare, från min lågstadielärare till mina föreläsare på högskolan har suckat över min stavning.

Men läst har jag gjort. Innan skolan tjatade och tjatade på allt och alla om att läsa högt. När jag lärde mig läsa läste jag allt jag kom över. Och gör fortfarande. Allt från serietidnigar till de ryska klassikerna.

Vore kul om du gör ett blogginlägg och efterfrågar lite boktips, kanske till och med vilka böcker som bloggläsarna tycker har varit av störst betydelse i livet. Vore kul att få lite bokinspiration!

Själv passar jag på att läsa lite extra nu i sommar när jag har tid, har bland annat läst om en del ungdomsböcker, som Maria Gripes skuggserie, vilket jag verkligen kan rekommendera att läsa igen! Nu är det John Irvings ciderhusreglerna som ligger på nattduksbordet.

Är förresten nyfiken på vad du läser för dina småttingar, ge gärna lite barnbokstips!

Ps: kom ju på att när du skrev om Ninjas böcker så tänkte jag ge ett boktips, men det blev inte av. Men kan ge ett nu. När jag var i Ninjas ålder var mina favoritböcker Plupp- böckerna ( av inga borg )Helt underbara böcker som förutom spännande berättelser lär ut massa om naturen.

Jag är 17 år, och läste min första bok när jag var fyra år, jag minns exakt vad den hette och ungefär på hur många sidor den var. Nämligen Den sista draken på runt 25 sidor.

Jag har läst så länge jag kan minnas, och har jag inte läst har jag fått böcker lästa för mig. Jag har alltid, varenda gång, någon av mina kompisar sagt att de inte läser blivit förvånad. Antagligen för att det är en sådan stor del av mitt liv. Svenska språket är viktigt, för har man väl lärt sig ett språk, så har man lättare för att lära sig ett annat, eller hur?

Älskar din blogg, har följt den nu i…. runt två månader, och det är lika intressant varenda gång!

Jag älskar böcker, jag är onaturligt fäst vid mina böcker, jag skulle aldrig kunna göra mig av med dem, och jag tycker tyvärr inte om att låna på bibblan, för då måste jag lämna ifrån mig boken sen :/ Ett ex, som för övrigt var psykopat, påstod att jag brydde mig mer om böcker än om levande människor, det stämmer ju inte riktigt, men mot slutet så var böckerna definitivt mer värd an han var!

Har jag ingen ny bok att läsa så läser jag om gamla, och har jag läst om dem nyligen så blir det korsord istället, och det lär man sig också en himla massa av. Mina ungar gillar också att läsa böcker och lösa korsord, så nåt bra har jag iaf överfört på dem 😉

Jag har läst hela livet och plöjer fortfarande igenom massor av böcker. Bokhyllan breddas varje månad.

Nu när Harry Potter-filmerna är slut hade jag tänkt plöja igenom alla böckerna en gång till.

Jag tror banne mig att det var Harry Potter-böckerna som gjorde att jag fastnade för läsning, dem och Stephen King. Nu har jag gått vidare med lite tyngre böcker, men rötterna sitter kvar, haha!

När jag började läsa förändrades mitt skriftspråk, och genom hela skolgången fick jag komplimanger för mina målande berättelser. Det lönar sig att läsa!

Min mamma började läsa sagan om ringen för mig när jag var sju. Sedan dess är jag fast. Jag har lådvis med små berättelser och början på fantasy-femtiologier från yngre dagar i byrålådan. Jag drömmer fortfarande.

Jag har läst både bibeln och koranen från perm till perm, som dasslitteratur 😀

Min högsta dröm har aldrig varit att bli författare, ändå har jag nyligen skrivit 2 barnböcker som jag för tillfället håller på att försöka få publicerade, och håller redan på med min tredje bok. 🙂 Tycker det är spännande att man i boken kan få låta fantasin skena iväg precis som man vill.

Hittade din blogg via en annan och herregud, jag är fast! Och ja, jag tycker nästan att det är skrämmande att unga människor väljer bort böcker. Böcker är ju det underbaraste som finns och man kan läsa vilken tid på dygnet. Keep up the damn good work!

Jag blir alltid lika förvånad varje gång jag stöter på en elev som påstår att de aldrig någonsin läst en bok. För det första undrar jag då hur det är funtat med grundskollärarna som på nåt fantastiskt sätt lyckas ta en elev genom svenskundervisning i tre år utan att få ungen att läsa en bok. För det andra förstår jag helt enkelt inte hur det är möjligt. Hur kan man gå 16-18 år utan att ha lyckats ta sig igenom en enda bok? Det bästa är naturligtvis när man lyckas få dem att läsa och de inser hur fantastiskt kul det är. Har haft elever som aldrig någonsin läst tidigare och helt plötsligt, efter att man slängt rätt böcker åt deras håll, plöjer igenom bok efter bok.

Treåringen här hemma har alltid haft en dignande bokhylla, vi har läst tillsammans varje dag sen han var fyra månader gammal. Våra bekanta med barn kan bli förskräckta över hur mycket böcker han har. "Är det verkligen bra?" Behöver jag nämna vad jag ger till alla barn när det är födelsedagskalas?

När jag var gravid med första barnet tyckte en av mina gravidkompisar att det verkligen var dags att ställa undan alla böcker vi har hemma (har fyra fulla bokhyllor). För böcker kan man ju inte ha hemma när man har barn…Vi umgås INTE flitigt längre…

Hej! 🙂

Jag funderar lite på om du är religiös, agnostiker eller ateist och vad dina tankar om religion är. Skulle vara roligt att läsa om det! 🙂

KRAM

Böcker är alltid kul, tar mig tid att läsa i stort sett varje dag. Problemet är att när jag väl börjat kan det vara oerhört svårt att sluta… Oftast på kvällen/natten som jag läser och har stora problem att lägga ifrån mig en bok mitt i ett kapitel. Så är det långa kapitel blir det sena nätter. Spelar inte så stor roll iofs, är kapitlen korta så är det "bara ett till.." som gäller.:-) (Jo, det är mer än en gång jag har vaknat på morgonen med sänglampan tänd och en bok på golvet)

Sen det här att skryta om att inte ha läst minsta lilla bok, måste vara något att vara stolt över.. Men hör det inte till skolan? Vill minnas att det började "redan" i sjuan för mig i alla fall. Att en bok skulle läsas och sen fick man skriva en recension eller ett referat eller vad det nu bestämdes. Sen fortsatte det med en bok per år. (Det här hörde till svenskan då) Kanske bara råkade få en lärare som gillade böcker?

Själv skryter jag mest om att aldrig ha satt en cigarett mot mina läppar, det är jag mäkta stolt över. (vet, jag är grym):thumbup:

Jag har ända sedan jag lärde mig läsa slukat böcker. Älskar att läsa! OCH skriva 🙂 Hoppas kunna föra över en del av min entusiasm för böcker till min son. Visst kan man läsa på nätet, men det är något särskilt med böcker. De luktar på ett visst sätt. Men ju mer jag läst desto mindre har jag tyckt att jag ska kunna bidra med eget material. Det känns som att allt finns redan.

Ser läsande endast som vilket fritidsintresse som helst. Vissa gillar det, andra inte. Sen att man måste läsa vissa böcker som tillhör utbildning men det är en annan sak. Tycker inte man ska döma folk som inte är förtjust i att läsa böcker. Själv spelar jag mycket tv-spel, men det är ju inget som någon skulle säga t.e.x följande om:

"Och ja, jag tycker nästan att det är skrämmande att äldre människor väljer bort tv-spel. Tv-spel är ju det underbaraste som finns och man kan spela vilken tid på dygnet"

För det är så JAG känner. Det jag menar är, tycker inte man ska tala om för andra vad de ska ha för fritidsintresse…Har skrivit en gång tidigare, men jag blir bara lite irriterad över att folk blir så upprörda över att vissa väljer bort böcker…

Lite snävt tänkt, men inlägget är kanske mer generellt tänkt? Ofta vinner man en hel del på att ha läst när man ska författa. Inte alls alltid.

Du är bra – jag fattar vad du menar, men halleluljakören skulle kunnat tänka till en extra gång kanske.

Lästps: Beate Grimsruds "En dåre fri".

Jag är också sån. Läser jämt och ständigt, det känns fel att inte ha en bok på gång. Så har det alltid varit, både för mig och min syster. När vi var små och biblioteket stängde över somrarna lånade vi minst två ica-kassar var, vi var deras storkunder. Numera går jag aldrig till bibblan, den där hemtrevliga känslan finns inte i bibblan där jag bor nu. Så jag köper böcker, och har riktigt många. Sambon uppmuntrar det, han älskar också att läsa. Att läsa är bland det viktigaste man kan göra. Grammatik förstår jag inte, men jag kan se om det är rätt eller fel ändå, för jag har lärt mig det genom att läsa. När jag läser ser jag världen för mina inre ögon, och det är underbart. Jag har ridit på drakars ryggar, jag har klättrat över ointagliga berg, jag har sett världar födas och gå under.

Att man väljer bort att läsa eller är ointresserad förstår jag inte och kommer aldrig att göra det. För mig är det som att deras inre ögon är blinda. Min bror har aldrig läst så som jag och min syster, han valde filmer och tv-spel istället. Tack och lov att tv-tittandet inte var vanligt hemma när jag var liten! Jag har alltid känt som att det är en mur mellan mig och min bror. Dels är han sladdis och mammas definitiva favorit, men sen det uppklarades att han är dyslektisk förstod jag. Han kommer aldrig förstå mig och jag kommer aldrig förstå honom. Men dyslexi är inget val, de som stoltserar med att aldrig ha läst en bok frivilligt är av ett helt annat slag. Jag vet inte om jag ska tycka synd om dem eller förakta dem, faktiskt.

Anna, jag generaliserar alltid. Dt är ju viktigt för att kunna tydliggöra problem och ev. strukturer.

Tack för boktipset! Jag älskar boktips!

Jag älskar att läsa. 🙂

Jag kan inte släppa att du kritiserat Disney så himla hårt. Kan du inte se på dom här länkarna och faktiskt "erkänna" att Disney – trots att dom kanske har en hel del missvisande poänger – trots allt är en fantastisk inspirationskälla till små barn även positivt sett?

http://www.youtube.com/watch?v=3nRt6c6gBiw&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=Iu4zEksa89k&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=kWZ2jZTYJb0&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=GpMkJ3dckug&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=kcz3R35gEkg&feature=related

Se HELA klippen och LYSSNA på vad dom säger, innan du sågar alla helt. Skulle vara trevligt att få se ett blogginlägg eller personligt svar där du faktiskt kan såga dom här klippen helt. Och deras drömmar. Och kan du inte sätta alla låtar i ett sammanhang så har du liksom bevisat att du inte riktigt har koll på vad filmerna handlar om.

Jag tror inte du kan övertyga mig till att själv såga Disney, haha 😀 men kanske kan du förhoppningsvis inspirera andra till att tänka annorlunda isf? Men då får det handla om just dom här filmklippen och filmerna utifrån just deras perspektiv. Jag och 90-talsgenerationen föll ju kanske mest för dessa låtar ^^ som vi spelar om och om igen…

Eller så är det bara jag och mina väninnor, haha! ;D kram

För övrigt älskar jag verkligen att läsa 🙂 och att skriva. Det var en period i mitt liv då jag inte vågade drömma, för jag hade bestämt mig för att jag skulle LEVA alla mina drömmar och inte bara drömma dom (för då fastnar drömmarna ju alltid vid att vara just drömmar), vilket gjorde att jag fick problem att börja dagdrömma och läsa osv igen eftersom jag försökte tvinga mig själv att inte göra det.

Nu försöker jag få upp den förmågan igen, bara för att det är så mysigt att drömma sig bort 🙂 och att man alltid finner inspiration då, och då är och känns det fantastiskt att läsa!

Jag är så himla glad att jag slutat gymnasiet nu dock 🙂 jag har äntligen tid att läsa hur mycket jag vill! Det kändes så himla jobbigt när jag gick i skolan, för då kändes det alltid så självklart att man skulle läsa skolböcker, om man nu ändå skulle läsa… Nu kan jag läsa vad jag vill och det känns härligt 🙂

Svenska har förresten alltid varit ett favoritintresse för mig! 🙂 Jag har också lärt mig att skriva och stava exemplariskt endast tack vare mina fantastiska sätt att snappa upp språket via att prata, läsa och skriva mycket 🙂 Men jag skiljer medvetet mitt "bloggskrivarspråk" från mitt sätt att skriva formella mail, dikter, skrifter etc, för att ingen i min ålder skulle ju orka läsa min blogg om den var för välskriven… Då skulle man ju bli för pretentiös, right? Så jag får skriva barnsligt – medvetet – för att nå ut till folk så att dom inte känner sig störda. Sjukt, va? Kanske jag borde sluta med eftersom jag har börjat skriva sämre på grund av detta. (Som att man inte börjar en mening med "kanske" och hoppar över "något", dvs: "Det är kanske något jag borde sluta med, eftersom jag har börjat skriva sämre på grund av detta." Vem orkar läsa en sån/"sådan" lång mening?

Höhö.

Maja, jag betvivlar inte att man kan ha positiva upplevelser av disney precis som jag hade med mitt ex, trots att han misshandlade och kränkte mig.

Men när det negativa uppväger det positiva så spelar det liksom ingen roll. Hitler gjorde mycket gott för människor och djur. Men han gjorde även mycket skada. Jag förstår att du älskar disney, men om du är resultatet av en disneyfierad barndom så bwvisar du ju bara min poäng. Inget illa menat alls, men du är nog en av de få människor jag träffat som är mest inkörd i den kvinnliga könsrollen. Både i hur du presenterar dig sjäöv, dina ambitioner och din tro på det stereotypa.

Men har du sett filmklippen? Och lyssnat på orden och vad dom sjunger om? Jag är säker på att du inte är dum så att du inte förstår låtarnas roll i sammanhanget. Kan du såga alla låtar för sig, var och en?

Jag håller nog ändå fast vid att disney visar oss någon form av verklighet, och inte försöker lära oss något som är osant.

För mig är det som att du talar om att chips kan ge cancer. Ehm.. jo, visst, men då får man käka en jdrans massa chips.

Maja: Som jag ser det är det inte precis i disneys sångtexter problemet ligger. Älskar också vissa gamla disneyfilmer av nostalgiska skäl, men de är trots allt sjukt stereotypa och bakåtsträvande i och med att storyn så gott som ALLTID blir lycklig och glad på grund av att hon tillslut får prinsen i en "och de levde lyckliga i alla sina dagar-anda".. Som om det där giftermålet är det enda som kan få människor att bli lyckliga… Dessutom är idealet size "barbie", vilket inte är helt sunt precis…

Att de sedan sjunger om frihet och natur etc spelar liksom mindre roll i sammanhanget, då storyn är uppbuggd på klyschor om vad som anses rätt sorts manligt och kvinnligt.

Jag ser inget fel i att du älskar gamla disneyfilmer. Men att försöka få LD och alla vi andra som anser att disneyfilmer stereotypa, att ändra åsikt kommer du bara inte kunna göra. 😛

Alltså: Jag förstår att man kan tycka annorlunda och gå emot "idealet" för att man har tron på den egna själsliga lyckan osv, och det tror jag med! Men jag tror inte att det skadar om man tar hand om sig själv, blir kär och "lever lyckliga i alla sina dagar".

Det klart att man ska lära sina barn att tro på sig själv, vara modig och gå sin egen väg – självklart! – och ingen människa borde väl bara se disneyfilmer på film, men jag tycker inte att man ska undvika att visa filmerna för sina barn som om dom skulle ta skada av det. Jag tycker att disney visar just motsatsen till vad du påstår, nämligen att jag tycker att det är TOPPENBRA att disney har kvinnliga huvudroller som är starka, modiga och ärliga, och att dom är utmärkta förebilder för barn. Liksom Pippi Långstrump, Madicken, Lotta på bråkmakaregatan och Tjorven i Saltkråkan är fantastiska förebilder för barn. Barn som är starka och modiga barn. Unga kvinnor som är intelligenta kvinnor. Kvinnor som vågar, kvinnor som kan.

Och okej, visst, det kanske behövs lite fula förebilder – men svartmåla inte dom vackra.

För övrigt tycker jag att Belle i "skönheten och odjuret" är en superbra förebild. Hon är bestämd mot "Odjuret" när han är elak och är inte alls foglig och snäll när han dundrar på. Tvärtom så bryter hon faktiskt mot alla hans "regler". Att man kan lura barn att det går att locka fram snälla människor från alla elaka är förstås ett farligt budskap. Men det är inte ett farligt budskap att lära barn att även inuti "elaka" människor, mobbare eller taskiga kompisar, finns faktiskt bara en vänlig själ som vill gott. Anledningen till att "prinsen" blev förvandlad till ett "odjur" var faktiskt från början för att han var ytlig, kall och elak mot en häxa/älva.

Jag tycker att du ska fundera lite på det här och se alla filmer igen. Om du nu sett dom.

Vad tycker du om "fula lilla ankungen"? Det är en helt absurd historia om hur alla fåglar slår och hackar på "ank"/svan-ungen tills han hittar sin plats bland svanarna, där han blir accepterad för att han – tadaa! – är vacker.

Vad sänder den sagan för sensmoral? När jag var liten uppfattade jag budskapet som att "alla människor är vackra, oavsett hur dom ser ut" men idag uppfattar jag budskapet som "om du är vacker får du vänner".

Alltså: allt handlar ju om hur man ser på saker och ting. Och det är inte alls säkert att dina barn uppfattar disneyfilmer såsom du gör.

Word verkligen Dahmer! Hur sant är inte orden som du precis skrev. Nästan varenda författare som jag sett intervjuer med säger att man ska läsa en skriva. Själv slukar jag också allt. Läsning är något av det bästa jag har. Fasar över de som inte kan läsa hur synd det är om det.. :O

Håller med. Fattar inte hur man kan vara stolt över att man aldrig läst en hel bok. Sen tycker jag det är tragiskt att folk i 30-års åldern inte kan säga EGENTLIGEN, ÄNTLIGEN eller ORDENTLIGT. Utan dom uttalar det egenKligen, änKligen, ordenKligt. Hur nu k:et kommer in i bilden fattar jag ej. Eller att man bara kan förklara med "han ba, hon ba, jag ba, vi ba". Vad hände med "han sa, hon sa, jag sa, vi sa"?

Störande. Sen klarar jag inte av folk som säger "hära" eller "dära". Vafan gör a:et i slutet där?!??!?!?!?!?!

Eftersom du är intresserad av att läsa så tänkte jag berätta att jag och tre till driver en ganska nystartad bokrecensions blogg. Om det skulle vara intressant. 🙂

Ha en fin dag.

Jag hade en praktikplats för några år sen i en nionde klass, och en av killarna där berättade stolt för mig att han minsann aldrig någonsin hade läst ut en hel bok.

I samma klass gick en kille som frågade var registret var i uppslagsverket..

Den gången jag får barn kommer jag att bombardera dem med texter, sagor, berättelser, you name it…

Jaa de som inte läser missar SÅ mycket, jag tycker faktiskt vuxna människor som aldrig läser annat än serier och typ rubrikerna på aftonblaskan är lite, lite korkade.

Såg att någon undrade hur en elev kan klara sig genom grundskolan utan att läsa en bok, jo om man skiter blankt i skolan så, vet att det fanns de som som gjorde "bokrecension" genom att bara läsa texten på baksidan av boken.

Och, inte för att hacka på killar som grupp, men varför är det främst de som gör sådant motstånd mot boklig lärdom? Kanske jag råkar ha ovanligt mycket "nötter" i min omgivning men det är nästan så jag gör vågen om jag möter på en kille som läser böcker…

Ninna: Trevligt…tänk om jag skulle säga att jag tycker att folk som inte spelar tv-spel eller läser japanska serier är grymt korkade?

Själv läste jag aldrig böcker i skolan då jag hatade att läsa dels för min dyslexi, och detta gjorde det otroligt tråkigt och svårt för mig. Men jag GICK ÄNDÅ ut högstadiet och gymnasiet med bra betyg, bland annat MVG i svenska och ser mig själv som annat än korkad…

Som jag skrivit tidigare är böcker fortfarande bara ett fritidsintresse som uppskattas av vissa och inte av andra.

Nog förstår jag att de som brinner för böcker tycker att andra missar mycket, men själv så läser jag japanska serier och tycker att de som väljer bort dessa serier missar mycket. Samma sak.

MAJA – en sak blir jag riktigt irriterad över och det är att du ALLTID säger åt mig att jag ska "tänka lite till" eller "tänka lite mer" på vissa ämnen. Jag kan LOVA dig att jag antagligen tänkt tio gånger mer än de flesta på just de ämnen jag tar upp här. Och antagligen har jag tänkt på det mer än du.

Ja jag har sett Disneys alla klassiker. Fler än en gång. Nej, musiken är inte problemet – det är storyn och budskapet och nej jag håller inte med ett endaste dugg av vad du säger. Skönheten och odjuret glorifierar våld och stockholmssyndromet.

Och ja, de andra klassiska sagorna om våpiga prinsessor eller fula ankungar är lika mycket skit de med. :thumbdown:

Så sant så. Klokt så det förslår!

Och Anna; du och alla andra med dyslexi… Jag – och de flesta tror jag säkert (HOPPAS jag) – har full förståelse för de svårigheter det innebär. Däremot är ljudböcker inte så tokigt…! 😉

Jag håller med om att det är orättvist, men faktum är att språket är det medel med vilket vi uttrycker våra jag, det är en förlängning av vår identitet och tyvärr – i det samhälle vi lever – också makt. Språket öppnar dörrar för oss och det är en biljett in till andra världar och en möjlighet att ta kontroll över sitt eget liv.

Dock är det inget fel alls på hur du uttrycker dig, inte det minsta. Tvärtom. Jag bara exemplifierade rent allmänt!

Jag instämmer i att spel också kan vara positivt, trots att jag aldrig npgonsin själv spelar. Dels för att det kan utveckla engelskan (då många spel är på engelska) och dels för att det också säkerligen stimulerar till både intelligent och kreativt tänkande. Det är trist när folk ser ner på spel. Kultur som kultur!

Åh det är så löjligt!

En del av mina bekantingar och min syster i synnerhet bokstavligen skryter om hur lite det har läst i sitt liv. Att aldrig ha läst en bok verkar vara det nya coola.

Urtöntigt. Varför förlöjliga något som man kan lära sig så mycket av?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *