Kategorier
diskussion & debatt

Förlossningen är inget jävla fikarum

Att pappor ska behandlas som likvärdiga föräldrar är ju en självklarhet få kan säga emot. Både inom vården och i andra sammanhang. Jag kan bli skitless när min man blir ignorerar i barnafrågor. Han är lika mycket förälder som jag. Men. Jag börjar bli ganska less på män som gnäller om hur ooooorääääättviiiiist det är att […]

Att pappor ska behandlas som likvärdiga föräldrar är ju en självklarhet få kan säga emot. Både inom vården och i andra sammanhang. Jag kan bli skitless när min man blir ignorerar i barnafrågor. Han är lika mycket förälder som jag.

Men.

Jag börjar bli ganska less på män som gnäller om hur ooooorääääättviiiiist det är att all fokus ligger på kvinnan i förlossningsrummet och på BB och på MVC. Wah fucking wah. Excuse me liksom, FÖRSÖK KLÄMMA UT EN JÄVLA SOFFGRUPP GENOM RÖVEN DU DÅ! Klart som fan att fokus ligger på kvinnan. Förlossningen är inget jävla fikarum.

Och nej, det var JAG som var gravid. Inte vi.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Förlossningen är inget jävla fikarum”

Jag tycker inte ens att karlarna hör hemma i förlossningsrummet över huvud taget så här med erfarenheten i handen.

Det är jättemycket snacka om att det är jämställt och att det "ska" vara så att de ska vara med, vilket det är bra att de FÅR vara om alla vill.

Men vill alla verkligen det? Skulle jag få fler barn skulle inte jag vilja det i alla fall.

Eh, va?

Jag har varken hört eller läst om någon man som gnällt över att fokus ligger på kvinnan under förlossningen. Det är väl rätt självklart att fokuset ligger däri? 😮

Den man som gnäller över det verkar vara rätt egotrippad…

Jag håller verkligen med och min man också! Han är så trött på män som gnäller om att de inte fick ta plats på MVC och förlossningen. Han följde med på alla koller (första barnet, vi kommer nog dela upp oss om det blir fler de gånger när det bara är blodprov och tryckkoll) och såklart förlossningen. Det som är dåligt är dock att pappan behandlas som skräp efter förlossningen och knappt får sova med på BB eller sova på en skraltig säng (inte för att den sängen jag fick var så mkt bättre men ändå- dubbelsäng, hallå!).

Att inte ta sitt föräldraansvar med ursäkten att man minsann blev så åsidosatt under MVC- och förlossningstid är bara vansinne. (Och ja, jag hade en sådan förlossning där min man verkligen inte kunde göra något men hallå, det var inte synd om honom, det var ju faktiskt jag som födde! I vissa situationer är det faktiskt OK om den andra parten inte får mer fokus, kom igen, det räcker ju knappt till kvinnorna!).

Stör mig skitmycket på när PAR säger att de är gravida! Graviditet är ett kroppsligt tillstånd som inte innefattar mannen alls. (förutom vid befruktningen givetvis) Väntar barn kan man väl säga istället.

/språkpolis

Under min första förlossning skickade jag hem min sambo för jag inte ville se honom. Jag led och han satt i en stol och halvsov. Därför tyckte jag att han gjorde mer nytta om han gick hem och hämtade min, kudde, den beryktade "väskan" och lite musik.

Klockan var två på natten och när han hade gått ringde jag utlandssamtal till kompisar i Australien och beklagade mig mellan värkarna över hur ont det gjorde att föda barn.

När min älskling kom tillbaka fick jag choklad och sen kom bebisen. Slutet gott – allting gott!

Jamen eller hur! För att inte tala om de som förespråkar flaskmatning med argumentet att även pappan ska kunna knyta an till barnet på samma villkor som mamman…

Jag skrev om det där för ett tag sedan http://annakaagaardkristensen.blogg.se/2011/april/utkast-april-12-2011.html

Självklart så ska det inte fjollas och dattas med några pappor på förlossningen, för det är en män som blir förlösta, det är nog allmän vetskap 🙂 Däremot så tycker jag inte att det är positivt om mannen möts av total utfrysning heller, det ultimata vore väl om den blivande pappan kunde få instruktioner om vad han kunde göra för att hjälpa till eller underlätta för kvinnan (om hon är okej med det)då är han med på ett hörn utan att vara ignorerad eller ivägen.

Jag tycker faktiskt min sambo fick vara med mycket både på mvc, förlossningen och på BVC! Barnmorskan på MVC frågade alltid efter honom om han inte var med, och när han var med var hon alltid noga med att fråga honom om det var något han funderade över ect, på förlossningen tog han själv plats och ifrågasatte allt som hände och vad som gjordes med mig, vilket barnmorskan efteråt tyckte var ovanligt men fantastiskt bra!

Jag hade aldrig velat göra det utan honom!

På BVC har det varit samma sak.

Fick höra igår att min man hjälper mig mycket med barn och hushåll. Hjälper? sa jag, tar sitt ansvar heter det!

Om jag pallade att släppa igenom de kommentarerna i min blogg hade vi kunnat läsa om hur syyyyyyynd det är om männen, för det är JÄTTESYND om dem. Jag menar, de har ju blivit tvugna att DELA MED SIG av makten i samhället till kvinnor! Snyft buhu, liksom! Det är klart vi måste dela med sig av förlossningen med dem. Personligen tycker jag att vi kan operera in en pomelo i tjocktarmen på den karl som gnäller och så får han bajsa ut den samtidigt som hans tjej föder fram deras barn.

Förut brukade mitt största bloggbehov vara gossips och Kissies, nu har jag upptäckt hur det är din blogg jag alltid kollar först, och flest gånger mer dag. Åh vad härligt att något som faktiskt är klokt, smart och bra kan vara så underhållande.

Alla din barntips försöker jag spara i huvudet för mina (förhoppningsvis) framtida..

HAHHAHA. förlåt mig! men jävlar vilken klockren kommentar "FÖRSÖK KLÄMMA UT EN LITEN SOFFGRUPP GENOM RÖVEN DU DÅ"

Jaa det där uttrycket "Vi är gravida" hur töntigt låter inte det då?? Herre gud! Och gud nåde om man skulle fråga varför de säger så och inte,Kvinnan är gravid och både kvinna och man väntar barn!

Det är ju faktiskt så,det är ju vi kvinnor som får trycka ut ungen genom härligheten och inte mannen,hur gärna han än vill..

Vad tycker du om ammande män förresten LD?

Undrar förresten om du köpt klänning till T:P

Såg vårkläderna till barnen och de var jätte söta!

Jag har också ett snopp barn och jag försöker nu att skita i allt det här med kill och tjej kläd tänket" och vill istället fokusera på att köpa sånt jag tycker är fint och praktiskt till mitt barn men känner att det är svårt,man har ju det i ryggmärgen på nåt sätt,vad som är kill respektive tej plagg så det blir svårt att vara neutral.

Hur gör du själv när du handlar tilll T? hur tänker du?

Jag håller med dig, fokus bör inte ligga på mannen.

Däremot är det trist när papporna blir totalt överkörda och sågade intill fotknölarna.

Vi hade tex kommit överens om att min man skulle föra min talan i de situationer då jag själv inte klarade av det. Det stod även i förlossningsbrevet.

När han då bad om EDA för min skull (som också stod i fb att jag ville ha) sa de att om jag ville ha något fick jag säga det själv och att han inte direkt var i position att beordra droger när jag inte ens kunde tala pga smärtan. Vad trodde de egentligen?

När han sedan sa till om att jag inte ville ha mer personal än nödvändigt (dvs inga praktikanter) inne i rummet fick han en utskällning som hette duga. Det var ju jag som hade bett honom att framföra mina önskemål som också stod väldigt tydligt i brevet.

När jag sedan blev sydd i 45 minuter var det någon äcklig praktikant med snorkråkor i mustaschen som satt och stirrade mig mellan benen. Han förstod inte ens när jag bad honom lämna rummet och den som sydde låtsades inte höra och min man blev återigen utskälld när han frågade om det var nödvändigt.

Riktigt dålig stil.

Jag tyckte att vi båda var i centrum i förlossningssalen. Det var skönt eftersom jag inte gillar att vara i centrum… Han kunde snacka lite med sköterskan o barnmorskan ibland så kunde jag fokusera på mitt istället.

Kan bara utgå från mig själv. Min man var ett superbra stöd för mig under förlossningen och jag tycker det är fint att säga att vi var gravida och vi fick barn för det kändes så eftersom han engagerade sig så mycket. Barnmorskorna ville till och med övertala han till att skola om sig 🙂 Jag har aldrig hört min man klaga på det sätt som framgår i inlägget, dock så tycker jag att självklart skall fokus ligga på kvinnan på MVC och förlossningen, på BVC och BB ska fokus ligga på barnet, däremot ska båda föräldrarna vara väl informerade.

Jag personligen fixade till två planerade och sövda snitt, men papporna var med (ja, jag är så mycket WT att jag har barn med olika pappor..)och såg vad som hände och sen fick de tvätta och klä sina barn. Men att det var DE som var gravida.. HAHAHAHAHA I think not! Det var de som gjorde MIG gravid (and never again, för jag är steriliserad numera..)och jag som bar på ungarna hela tiden. Tro mig, jag hade gärna velat ha avlastning åtminstone med den sista, för då kunde jag i princip inte gå alls, nämligen.

Som tur är så fattade pappan allvaret och skötte allt, förutom hämtning/lämning på dagis samt hundpromenader när han jobbade. Men han tog faktiskt med sig hunden till jobbet så ofta han kunde så jag skulle slippa gå..

Faktum är att jag tycker att pappan har en lika naturlig del som mamman i de flesta lägen, sen är jag ju van att ta allt ansvar själv eftersom ettans pappa inte har någon vårdnad, men tvåans pappa gör allt och lite till för BÅDA barnen 😀

Och LD. Du borde besöka Sjalbarn:love:

Tror du skulle ha mycket gott att tillföra där,precis som på Fl.

Fast du kanske redan är medlem?

Jag tycker att det är viktigt att pappan blir behandlad som livärdig förälder från start. Även om den fysiska påfrestningen är omställningen lika stor i bådas liv och jag tycker att det är självklart att min sambo följer med till mvc, och jag förväntar mig att han blir behandlad som blivande tvåbarnsförälder likväl som jag.

Behovet att få höra barnets hjärta, att veta att mina värden är bra och ventilera eventuell oro osv är lika stort för honom som för mig.

Däremot får de ju gärna engagera sig lite mer – stötta, hjälpa till om det nu går för sig. Det är ju bara fint.

Apropå någonting helt annat – du har inte funderat på att föreläsa? Alltså att börja föreläsa om just det du är bäst på – genus och jämställdhet i tidig ålder. Förskoleverksamheter och kommunen skulle passa bra, tänkte jag. 🙂

Jag förstår inte den massiva irritationen över folk som säger "vi är gravida" även om det är inkorrekt rent fysiskt så är det ju för att de vill involvera båda och det är ju självklart (för mig i alla fall) att det är bättre med lite små fjompigt pk-igt överengagemang än alla dessa ojämställda föräldraskap (som förmodligen är den allra vanligaste varianten)där man är supernoga med att särskilja vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Det är inte viktigt för mig att poängtera att det är JAG som konkar på ett barn, att JAG är gravid, att det var JAG som hade största fysiska ansträngningen och så vidare, för det förstår alla normalintelligenta människor. Som sagt jag förstår inte vad irritationen kommer ifrån, jag tycker att det är kul att det finns folk som känner en gemenskap i att bli föräldrar,även omdet yttrar sig på ett lite fjantigt sätt.

jag har vart på båda sidorna då jag vart "medgravid* 2 ggr och det var tåv helt olika upplevelser.

på det ena bb vart jag mer eller mindre utfryst av personalen och det var en mindre trevlig upplevelse.

på det andra bb vart jag välkomnad och fick ta del av mitt barns födelse.

den andra gången var bra mycket bättre upplevelse för både mig och min fru.

Jag sitter i Älta där vädret är väldigt spännande jämfört med resten av Stockholm. Det är alltid lite extra av allting här har jag märkt – vi får mer snö, det regnar kraftigare, det är kallare, mer mygg etc :)Väldigt spännande! Under 1 timme idag hann mördarhagel, störtregn, dugg, svarta moln, vita moln, solsken och blåst passera min trädgård.

Jag kan bara hålla med, på förlossningen är det jag som är centralfiguren för det är jag som arbetar.

Däremot så tycker jag att det finns anledning till att faktiskt stötta männen på förlossningen också, de går igenom ett helt annat scenario än vad den födande kvinnan gör.

Min man beskrev det som det mest fasansfulla han gjort i hela sitt liv, ändå har han gått igenom det 6 ggr 😎

Han känner sig TOTALT maktlös och vill göra så mycket för att hjälpa till men kan inte göra mer än att bara finnas där och göra det jag ber honom om… Under sista förlossningen sov jag mellan värkarna och han också, när det väl kom en värk så drog jag i mig lustgas för fulla muggar och bankade vilt på honom för att han skulle vakna. Han kunde inget göra men jag ville ha honom vaken och fokuserad på mig, det räckte som stöd just den förlossningen.

Så visst tror jag definitivt att männen kan behöva stöd de med, men på ett helt annat plan än vad kvinnan behöver, vi behöver fysiskt stöd av barnmorskan både på MVC och förlossningen medan männen kanske skulle tillgodogöra sig en mer psykisk stöttning… För det fysiska kan de inte hjälpa till med.

Jag läste en hel artikel i nån Gravid- tidning om att männen kände sig åsidosatta under förlossningen och de önskade att någon hade kunnat förbereda dem mer…. visst är det väl jobbigt att se sin partner ha ont MEN VA FAN, det är väl jobbigare att trycka ut ett barn stort som en melon genom ett hål stort som en citron?! eller? Den enda fysiska skadan partnern kan få är om vi råkar klämma sönder handen eller om denne svimmar och slår sig?

Under just själva förlossningen är det kvinnan i centrum och likaså på MVC, på BVC däremot tycker jag de kan jobba lite på jämställdheten för där pratar de BARA med mig även fast vi båda är med…

Haha, du skulle kunna få skälla på min karl. 😉 Han klagar alltid på att det är sååååå jobbigt att sitta där under många timmar – JAG får ju iaf LIGGA ner under tiden. (ingen tanke på att jag har värkar hela tiden då & sen klämmer ut en bebis) HAHAHA! Alltså han säger så halvt på skämt men jag vet att han menar det också. 😉

Precis, och jag som föder med kejsarsnitt (bäckenträngsel som med första barnet upptäcktes efter ett akut snitt efter typ hundra timmars helvetesvärkar), är ganska så slut efter en mina barns födslar… att förvänta sig att pappan bara ska vara hemma tio dagar är riktigt dåligt. Ingen dans på rosor och man förväntas klara sig på egna ben efter tio dagar (då pappan återgår till jobbet). Jag vill då ha massor med fokus på mig och mina behov just då!

Vad spelar det för roll egentligen om män skulle säga "vi är gravida"? Det är nog inte så att de tror att de har ett växande barn i magen eller på något sätt har fått för sig att förlossningen kommer att vara en fysisk påfrestning för dem. Det är ju bara ett annat sätt att säga "vi ska ha barn", även om det rent faktiskt är tokfel att uttrycka sig på det viset. Jag håller med om att det är viktigt att pappor skall bli behandlade på samma villkor som mammor i barnfrågor. Jag tror att det är viktigt att papporna redan på mvc känner att de blir inbjudna i samtalet och blir tillfrågade om vad de tycker och tänker om sin kommande föräldraroll. Sedan är det av uppenbara skäl mamman och barnets hälsa som ligger i fokus under graviditeten, varför skulle något annat ens diskuteras? Men pappans tankar och känslor både kring graviditeten, förlossningen och framtida föräldraskap bör lyftas fram. Det är ofta som pappor känner sig negligerade under graviditeten just för att deras frågor inte tas på allvar, de ska ju faktiskt också bli föräldrar.

Jag har heller aldrig förstått att "vi" är gravida. Det är jag ju. Men killens plats är ändå med sin tjej vid förlossningen tycker jag (om inte mamman vill något annorlunda). Dock så tycker jag att de ska kunna förstå varför fokus ligger på mamman där och då. Förstår man inte det så är man nog lite clueless.

Jag har inga barn än och kan inte föra nån talan i den diskussionen men,

Jag är trött på killar som tycker det är heeelt ok att säga till mig att föda barn inte är nån fara. Men sen när jag berättar om det jag ser framför mig håller dom för öronen. Då kan jag endast berätta om att spricka, sys och ärrvävnad i slidväggen.

Hallå kan du inte höra på sånt så kom inte och säg nått om att föda barn är ok and no big deal!

SJälvklart är det kvinnan som föder och hon ska ha massa fokus under förlossningen. Men ibland tycker jag att även partnern behöver stöd för att orka stötta hela vägen. Åtminstone en plats att vila på förutom en stol, att även partner får mat och rätt att stanna om man skrivs in på avd efter födseln. Partnern är ofta den viktigaste personen för kvinnan, och det stödet bör man va rädd om!

Jag tycker att båda föräldrarna ska bli sedda och uppmärksammade. Sen att fokus ligger mer på kvinnan är ju naturligt och inget att gnälla om. Men jag tror inte att det är så de menar heller. Jag tror att de klagar över att många män inte görs delaktiga, att de behandlas som "spermadonatorer". Hur kul är det när man väntar sitt första barn och är fylld av känslor och funderingar?

Men du, jag tänkte exakt som du. Alltså verkligen E X A K T så. Att vafan det finns ett stackars område där mannen inte är norm och då bara buhuu jag känner mig åsidosatt och liksom osynliggjord. Men krassa evidens får mig alltid på fall och forskning har visat att det är en liten, enkel, kostnadseffektiv åtgärd som direkt främjar såväl kvinnans som barnets hälsa. Jag skrev ett inlägg om just detta nyligen och i kommentarsfältet lyftes faktiskt några riktigt smarta tankar fram. http://pinemarten.wordpress.com/2011/04/11/att-tanka-en-vanda-till/

Jag vet inte varför jag blir så sjuhuhukt provocerad av par som säger att de (båda) är gravida, jag läser liksom in ett ägandeperspektiv i det. Liksom visst det är min frus livmoder men JAAAG är ändå den viktigaste personen i detta. Jag hör ju hur det låter, att folk verkligen inte använder begreppet av den orsaken, att det sura ligger i mig och mina föreställningar och så vidare, men ändå. Hatart.

Visst ska fokus ligga på kvinnan under själva förlossningen, men sen efter det tycker jag tex att mannen har rätt att få gratis mat på BB, precis som kvinnan, men så är det inte längre…iaf inte här där jag bor. Det tycker jag är fel. Fastän det var jag som var gravid och krystade ut "soffgruppen" så anser jag att det är viktigt att fokus ligger på OSS inte på mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *