Kategorier
diskussion & debatt

Förskolebarn och dagisungar

Det här med förskola. Det finns en förutfattad mening om att jag skulle hata verksamheten. Det är inte riktigt sant. Jag erkänner att majoriteten av de förskolor jag sett inte är så bra som man skulle önska; för stora barngrupper som bidrar till en otrygg tillvaro. För lite pedagoger som bidrar till bristande tillsyn. Bristande säkerhet. […]

Det här med förskola. Det finns en förutfattad mening om att jag skulle hata verksamheten. Det är inte riktigt sant. Jag erkänner att majoriteten av de förskolor jag sett inte är så bra som man skulle önska; för stora barngrupper som bidrar till en otrygg tillvaro. För lite pedagoger som bidrar till bristande tillsyn. Bristande säkerhet.

Dålig mat som är caterad (inte hemlagad). Obefintlig genuspedagogik dvs konservering av könsroller. Bristande pedagogik. Och så vidare.

Ungarna kommer hem med ovanor som det inte fanns tillstymelse av när de startade. Fördomar om vad som är ok för respektive kön. Dåligt beteende. Det spelar liksom ingen roll hur engagerad jag varit som förälder, hem kommer ungen och beter sig som ett arsle. Känns det som iallafall.

Men förskola är inte dåligt egentligen. Förskola är skitkul för ungarna. Förskolan är full av aktiviteter, full av kompetenta och kunniga och inspirerande pedagoger. Rutiner. Och förskolan är full av kompisar och relationer och barnen trivs. De VILL gå dit.

Det jag kritiserat är att små barn går på förskola. Små barn som fortfarande håller på att utveckla en grundtrygghet och vars anknytning fortfarande är känslig. Jag tror nämligen inte att dagis är bra för de små. Men det handlar inte om att förskolor i sig är skit. Tvärtom. Det handlar inte om det.

Det handlar om det lilla barnets behov; att slippa skiljas från sin primärvårdare. Att slippa separation.

Ninja är en sån där typisk dagisunge dock. Jag kan nästan slå vad om att hon inte skulle rynka på ögonbrynet ens om jag skolade in henne idag. Ett ”hej då mamma!” sen skulle hon totaldissa mig och kasta sig in i leken på nolltid. Hon är trygg. Social. Oblyg.

Nästa år fyller hon tre. Jag har ställt henne i kö. Nästa år tar jag ställning. Inte nu. Då får vi se. Jag tror hon skulle tycka det var jättekul, men just nu är jag livrädd av bara tanken på att lämna bort henne. Vi får se.


Nöffisen på ÖF

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Förskolebarn och dagisungar”

Jag förstår dig. Och delar din uppfattning. Delvis. Men tror att det kan bero på barnet också. Hade aldrig lämnat min stora (lilla) tjej på förskolan om hon hade varit ledsen. Hon pinnade iväg från oss på inskolningen med ett leende. Ett par timmar varje vecka är hon där och busar av sig. Resten av veckan är hon hemma med mamma och lillebror.

Jag håller verkligen med dig! Dagis kan vara asbra, givande, pedagogiskt, roligt och – you name it. MEN precis som du, så tycker inte jag att småbarn (0-2½ år) har något där att göra. Önskar att man kunde göra det lättare för föräldrar att vara hemma längre med sina ungar, alla har ju inte möjligheten p.g.a. ekonomin.. men jag önskar innerligt…

Äldre barn kan, om de hamnar på ett bra ställe, utvecklas och lära sig jättemycket på dagis. Men när det gäller småpluttar på 1 bast som knappt lärt sig gå så hajjar jag inte.. vad lär dem sig av att vara ifrån sina föräldrar? Absolut ingenting! Då är det ju bara barnpassning liksom.

Påtal om någe annat! Det vore kul om du kunde göra ett EFIT(ettfotoitimmen)-inlägg här någon dag. 🙂

Den dagen den sorgen!

Men, du…kommer du att låta henne gå i vanlig skola eller ska du låta henne bli hemundervisad?

För isåfall (dvs. att du låte rhenne gå i vanlig skola) så kommer hon ju ändå att förändras och bete sig annorlunda. Barn är sådana att de tar efter andras beteende om de märker att den andra får mer uppmärksamhet

;-P

jag är alldeles för lat och oengagerad för att hemskola. Min gräns går liksom lite tidigare. heheh.

men det är de första åren som är viktigast när det gäller formandet av personlighet, trygghet osv. Ju fler år hon är hemma, desto mindre påverkad blir hon av samhällets normer. Visst påverkas barn av varandra, men underskatta inte föräldrarnas påverkan. :thumbup:

Min yngsta började dagis samma vecka han fyllde 1 år. Han kunde inte gå förrän han var 1,3 år… Kanske inte var gåendet som var största problemet iofs, men…

Jag hade inga dagar kvar att vara hemma. Blev ensamstående när yngsta var 4 månader. Jag hade inget val.

Det borde absolut finnas möjlighet för föräldrar att välja, åtminstone upp till 3 år. Och inte bara låta ekonomin styra.

Jag håller i grunden med dig, men redan nu ser jag på mitt barn som är snart 11 mån att hon älskar andra barn och männskor och tro mig jag gör allt för att aktivera henne, vi leker, dansar, läser sagor, är på ÖF, Lekiz, träffar vänner m.m. Men det räcker inte riktigt till och jag dras med dåligt samvete, samtidigt skulle jag inte få för mig att skola in henne vid 1, jag väntar tills hon är 1 år och 10 mån, det har jag råd med och jag vet att hon kommer trivas som fisken i vattnet, jag tror hon kommer behöva förskolan trots att hon är så "liten". Visst, jag håller med dig men inte fullt ut då jag tror inte att barn tar skada om de skolas in och är trygga när de är små, men jag skulle inte lämna henne om hon hade seperationsångest och skrek och grät. Det är från barn till barn, alla barn är olika och har olika behov.

Min 1,5-åring skolas in på fredag. Hade det varit möjligt skulle hon få vara hemma längre. Jag pluggar (till förskollärare faktiskt!), är därför lite mer flexibel med timmar o kommer inte ha henne på förskolan så länge om dagarna. Det stillar mitt dåliga samvete lite i alla fall. 🙂

Jag hoppas du inte tycker det är för jobbigt sen.. Många föräldrar tycker det är SKITJOBBIGT att lämna sitt barn på dagis när det skriker och gråter när mamma/pappa går. För nästan alla går det över på 30-60 sekunder, dom spelar mest så att mamma och pappa ska få lite dåligt samvete 😛 Men för mamma och pappa som måste lämna sitt gråtande barn till någon annan, det kan vara riktigt jobbigt för föräldern! Mycket jobbigare än för barnet!

Nu säger jag inte att Ninja kommer gråta. Men de flesta barn gråter någon eller några gånger när mamma/pappa går. Man måste vara inställd på det och mentalt förberedd. För det allra bästa för barnet är att vända på klacken och faktiskt gå och inte tveka, och det är oftast jobbigt för mammahjärtat.

Jag arbetar som förskollärare. Ett underbart och fantastiskt jobb! Vi har en egen kockerska som lagar all mat på plats förresten 🙂 Jättebra! Vi äter grönsaker och frukt varje dag. Alldeles för stora barngrupper dock.. Speciellt när det handlar om småbarnen. När barnen är större (som i Ninjas ålder) så funkar det med 6-7 barn per pedagog.

Men småbarnsgrupperna är för stora! Där borde det vara max 4 barn per pedagog, tycker jag.

Visst har du själv gått på Waldorfskola? Där brukar det vara mindre grupper och lugnare, stabilare tempo, har du dåliga erfarenheter därifrån också? Min brorson går på waldorflekis härute i buschen där vi bor och i hans lilla grupp är de 3 barn 🙂

H – på "vår" ÖF har pedagogerna dialog med föräldrarna och i viss mån planerar aktiviteter tillsammans. Skulle jag säga att det vore kul med vattenfärg en dag skulle det nog planeras in, göras "reklam" för bland de andra, och sen bli av 🙂 Skulle tro att det är samma på andra. Berätta att du vill göra något till personalen, vettja!

Mina föräldrar dumpade mig på dagis innan jag var ett 😛 sen så blev jag hämtad sist av alla typ mellan klockan 18:00 och 19:00 – ofta så var det storasystern som hämtade mig ^^

Vi hade heller ingen genusskit – nej, istället hade könsroller. Killar skulle ha blått, rött och grönt medans tjejer skulle ha rosa och gult. Sen var orange könsneutralt, det hade vi tjejer & killar kommit överrens om 🙂

Men vi hade hemmalagad mat dock ^^ Det var nice…

Men nu så känner jag ingen ångest över att min mamma valde karriären framför att stanna hemma med mig. nu tjänar hon dubbelt av vad min pappa gör. Om min morsa vill gå i pension nu så tjänar hon fortfarande mer än min pappa 😛

Jag håller med om nästan allt du skriver 🙂 Nu har vi världens bästa (kommunala) dagis med egen kock som lagar ekologisk mat och jättebra pedagoger som verkligen satsar på genus. min dotter på 2½år trivs jättebra! men innan hade vi ett skitdagis där barnen förvarades, 19 barn med två fröknar och en pytteliten asfalterad innergård med stängsel runtom, Adora gick där i tre veckor sen höll jag henne hemma tills vi fick förstahandvalet som vi trivs döbra med! Men jag hade gärna haft henne hemma tills hon fyllt tre om vi hade haft råd ekonomiskt!

Skönt att både dagis och vi kan samarbeta i genusfrågan (och allt annat såklart) en STOR trygghet, ingen ska säga åt min dotter att hon inte kan ha sin spindelmannenjacka eller leka med bilar!

Ni verkar ha så mysigt och kul! 🙂

Båda mina kids har börjat på dagis när dom varit 1 år.. O dom har aldrig lidigt av nån separations¨ångest… Barnen älskar sitt dagis…

Men de iofs ett bra dagis oxå..

4 personal på max 20 barn, egen kokerska och ¨även bra på detta med genus…

Hade jag kunnat och fått så hade jag haft båda mina barn hemma tills dom var iaf minst 2. Men jag var tvungen att låta min älsdsta börja strax efter att hon fyllde 1, då jag hade hjälp av försörningsstöd under den tiden. Nu är jag tyvärr tbx där igen och är lika tvingad denna gång att sätta min minsta på dagis, eller ja hon håller på med inskolningen nu och hon älskar det. Båda barnen älskar dagis, men det känns inte alltför kul att låta dom börja när man helst av allt vill ha dom hemma lite längre, För jag tycker att 1 år är litet, men ibland har man inget alternativ 🙁 Men dagiset dom går på är helt underbart och personalen är kanonbra, så det känns bra ändå…

Å vi har ett sånt underbart dagis!! 17 barn och 4 fröknar, ett "utedagis" där dom odlar råvaror själva och får hemlagad mat av sin kokerska, 850 spänn i månaden!!!

Nu har jag skrytit lite;)

Dagens forskare säger att barn kan börja interagera på riktigt med andra barn först vid tre års ålder, innan dess mår de bäst att vara med de personer som de knutit an till. Det har inte ett dugg med personlighet utan med hur hjärnan utvecklas att göra. Så jag tror att du är rätt ute med Ninja, hon kommer bli en trygg och social person och jag tror faktiskt inte att hon skulle ha varit lika trygg om hon hade varit på dagis från typ 1 års ålder! Och hon skulle definitivt ha lärt sig princesslekarna, alldeles för tidigt… Cred åt dig för att du varit hemma med ditt barn, känns bra att det finns åtminstone nån unge kvar som kommer vara trygg och ha bra självkänsla bland alla dessa dagisuppfostrade stackare!

Vi har barnen på en fri förskola, kan varmt rekommendera det! Små barngrupper (ca 13-15 barn/avd), utflykter varje vecka (dom går till skogen och grillar, är på "teknikens hus", teater m.m). Den förskola vi har barnen på är inriktad mot teknik, natur och engelska. Personalen är underbar!

Vårt dagis:

De arbetar ständigt med genusfrågor. I höst ska en man följa personalen med en videokamera och filma hur de beter sig gentemot flickor respektive pojkar för att själva bli medvetna om de medvetet eller omedvetet bemöter pojkar resp flickor olika och hur de isf kan ändra på det.

De har fotoprojekt där barnen själva bestämmer vad de vill fota utifrån deras intresse och sen kan de göra en hel grej av det hela. De vet aldrig hur projektet ska arta sig utan det beror på barnens intresse, och de kan även delas in i olika grupper om de har olika intressen. Basen är "Mitt Malmö" vilket kan vara allt från gården till turning torso. Jag vet bara att jag vaknade i våras av att min dotter fotade sina sovandes föräldrar med vår digitalkamera, 2 år gammal och VI hade inte lärt henne

de har Christiania-cyklar (lådcykel) så att de kan ta med sig 5 barn i varje cykel på utflykt, även "plötsliga" utflykter om barnen kommer på nåt de skulle vilja utforska. ALLA har cykelhjälm naturligtvis. När de kommer tillbaka från ngn sådan utflykt förlänger de utflykten genom byggen, ateljen, fotona de tagit osv

De värna om olika kulturer. I höst ska de ingå i ett projekt med förskolor från Polen, Ungern, Cypern och Tyskland där barnen ska mötas via skype (framförallt de stora barnen) och lära varandra seder och bruk, men även utbyte lärarna emellan. Förskolelärarna från de olika länderna ska dessutom besöka varandras förskolor.

Om vi någon gång skulle bli försenade så vi kommer mitt i fikan för att hämta (fikan är kl 15 och min dotter går till 9-15) så låter de inte min dotter vara "ute i kylan" utan hon får också mellanmål även om det egentligen inte ingår för 15-timmarsbarnen

De har gymnastik en gång i veckan, friskis och svettis

De äter helvegetarisk mat två gånger i veckan och det är noll-socker (varken sylt, juice eller liknande, enbart frukt som de får varje dag)

All mat tillagas på förskolan

De har en utepedagog

de arbetar efter reggio emilia – alla barn är intelligenta och alla kan bara de får rätt verktyg. Barnens intresse och nyfikenhet sätts i fokus, det de vill utforska ska utforskas.

De bejakar barnens känslor oavsett om de är glada, arga eller ledsna. Barnen har rätt att känna.

de fotodokumenterar mkt, framförallt för barnen skull och de använder ofta fotona senare i pedagogiken också, men de sätts även upp på väggen för oss föräldrar så att barnen kan visa vad de gjort.

Älskar vår förskola!! 🙂

Vi flyttar snart till Malmö och jag tycker att orden om er förskola, Elin i Malmö, låter så fina. Nu vet jag inte hur jag får tag på dig eller om detta svar ens kommer att hittas (så ser jag också att inlägget är från år sedan), men vi hade hemskt gärna fått reda på förskolans namn. Allt väl!

Petra L: Ååå nej! Vi som inte ens hade varit på öppna förskolan med vår dotter när hon var 6 mån…hur ska det nu gå? Ska hon aldrig får några kompisar? 😛

Jag tror att det är väldigt olika för olika barn, jag hade barnflicka från att jag var 10 månader gammal (om jag har förstått det hela rätt) jag har gått på både dagis och hos dagmamma, Emma som är två år yngre än mig har också gått på dagis, mina två yngsta syskon har däremot varit hemma med min mamma som jobbade som dagmamma när dem var små, de var hemma tills de började skolan. Mina två yngsta syskon är dem som hade det allra jobbigast med separationsångest, Elin grät hysteriskt varje dag i veckor när hon började på sexårsverksamheten, det var helt fruktansvärt att ens behöva se på det. Samma sak var det när jag jobbade på dagis, de flesta av barnen som började på dagis vid 2-3 år var dem som hade det jobbigast. Men som sagt alla är olika och reagerar olika, Oskar sket fullkomligt i oss när han började på dagis vid ett och ett halvt, så fort han fick av sig skorna så stack han utan att ens vinka.

jag blir förvånad hur människor reagerar när du LD kritiserar att små barn går på dagis, det är ju SJÄLVKLART att de mår best hemma. Dagisfröknarna säger ju själva att "korta dagar är bra","va roligt att varta ledig en dag","en vecka", vad ska man säga till de "jaha, menar du att de inte mår bra här??" så..jag förstår hur du menar med förskola, och du har så rätt,de som inte förstår kanske stör sig på HUR du uttrycker dig eller det är deras dålig samvete, för alla vet ju att små barn har det best med sina föräldrar, och ingen vill att nån påpekar det..man blir arg över sin egen situation egentligen

Jag jobbar/jobbade (är nu mammaledig) på ett Waldorfinspirerat dagis, på småbarnsavdelningen, 0-3 år. 8 barn på 3 vuxna. Och jag vill hålla med Anna K K; det är extremt olika från barn till barn och familj till familj. Vi har tagit emot 8 månaders, och hur man som förälder kan göra så är för mig obegripligt. Personligen skulle jag inte heller sätta ett barn som inte går i dagis. Men den ålder som vi ofta upplevde var svårast var mellan 2-2,5 år när det gäller just inskolning. Jag vet inte varför, förmodligen en kombination av att barnen fortfarande är väldigt små och att föräldrarna som varit hemma länge är stressade över situationen. Oavsett ålder så är det extremt många faktorer som spelar in. I den bästa av världar börjar mamma/pappa inskolningen en månad innan de börjar jobba. Vi hade en mamma som jobbade något slags frilans. Sonen var 16 månader när de började och hon satt med honom i knäet och pratade med oss en timme eller två första veckan, inget mer. När han ville började han gå och utforska och leka mer och mer. Efter ett tag satt de allt mellan 10-30 minuter där på soffan och myste och sen hoppade han ner och började leka, och visade tydligt att nu kan du gå, jag är klar. Han grät inte en sekund. Han gick heller inte 8-4 varje dag, utan det varierade från dag till dag. Det kändes, och känns även idag, som det optimala sättet att just skola in. Sen när man gör det styrs ju av förutsättningarna man har, och vem barnet är. Runt tre år är dock förmodligen det optimala.

Vill bara lägga till, en pojke, också 16 mån, hade en riktigt jobbig, kort inkörning. Mamma och pappa upplevde jag som härsiga och gå-påiga. Ungen skulle vara tuff och grabbig. Pappan skulle nog dö hellre än låta ungen ha något rosa på sig. Varje dag var en kamp för att undvika gråt. Han fick sitta i sin vagn, ha sina speciella leksaker, gå undan och leka med bara mig en timme osv. Under hela första året åt han alltid frukost på dagis för att underlätta lämningarna. Annars grät han. Det hade inte gjort någon skillnad om han varit tre eller fyra år, tror jag. Tror föräldrarnas hållning och attityd spelar in enormt mycket när det gäller hur barnen upplever dagis. Han fick förövrigt en lillasyster för två månader sedan och jag har fått höra att hon heter Lotta, för det har storebror gått runt och sagt så mycket sedan jag gick ut i mammaperm. =)

Jisses vad du har rätt angående förskolan! Det är inget vidare när ens barn kommer hem därifrån med massor av fördomar "så gör killar o så gör tjejer".. Blä.

Jag ha försökt lära min son självkänsla och har klätt honom i alla regnbågens färger hela hans liv, nu det sista halvåret (han är 4 år) har han pga kompisarnas påverkan blivit "allergisk" mot rosa, små rosa detaljer i klädseln funkar men han vägrar ta på sig rosa sockor, vilket han har några stycken… Tjat om spiderman har det blivit också, men det vägrar jag bara köpa 🙂

Sophie: Hör och häpna men det är faktiskt en helt vanlig allmän kommunal förskola, med Ob-verksamhet tom 😉

Rönnens förskola, avd. vattnet (ligger vid willys) 🙂

Ninna: Faaast…han kanske håller på att utveckla sin egen stil eller hur man ska säga? även om den är påverkad av kompisar… Men är det inte bättre att erbjuda en hel drös med olika kläder, med allt från rosa till spiderman och så får han själv bestämma? Kan kanske bli så att han vill ha spiderman för att han inte får?

Jag funderar, har inte själv hamnat i den sitsen…min dotter är tre men hon själv tycker hon har finast kläder när hon själv har valt. OCh det blir ofta en salig blandning 🙂

Anna K. K.: Jag vet inte, stackarn blir nog socialt missanpassad!!!! Lika bra att börja lägga undan så att ni har råd med en bra psykoterapeut redan nu

:bigeyes:

Oj oj oj vad jag känner igen mig, min dotter ä oxå "den perfekta dagisungen" men jag vill inte att hon ska dit, inte ännu. Hon är fortfarande liten (2 i oktober)och åren går så fort. Med största sannolikhet kommer hon att börja nästa höst men inte nu..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *