Kategorier
diskussion & debatt

Här är förslag på debattämnen: ”ska homofober få bedriva undervisning av skolbarn?” eller varför inte ”Ska homofober få skaffa barn?’

Eleverna i årskurs nio i Nacka fick häromveckan debattera homoadoption under en debattävling som anordnades. Bara det att elever idag ÄNTLIGEN får lära sig debatteknik är att hurra över och jag hoppas att det i framtiden blir ett stående ämne för samtliga skolbarn  sverige MEN… behöver man verkligen röra vid precis alla ämnen som finns […]

Eleverna i årskurs nio i Nacka fick häromveckan debattera homoadoption under en debattävling som anordnades. Bara det att elever idag ÄNTLIGEN får lära sig debatteknik är att hurra över och jag hoppas att det i framtiden blir ett stående ämne för samtliga skolbarn  sverige MEN… behöver man verkligen röra vid precis alla ämnen som finns för att lära sig argumentera för dess sak? Handlar inte debatteknik om just debatteknik, inte ämnet i sig eller färdigsnickrade argument att dra ur bakfickan och behöver man då debattera på en redan utsatt grupps bekostnad? Vad blir nästa ämne? ”Ska icke-vita ha samma rättigheter som vita?” eller kanske ”Ska handikappade få skaffa barn?” eller ”Är tjocka människor lata?”.

Sakine skriver i ett debattinlägg; ”om vi i stället fokuserar på att ingen någonsin ska kunna bli sårad får vi motsatsen. […] muslimer och judar kan bli ledsna av diskussioner om omskärelse eller religiös slakt, queerpersoner kan känna sig utanför av omklädningsrum för pojkar och flickor’’ och jag förstår hennes poäng och tycker hon har rätt i sak, men jag tror inte riktigt att det behöver bli så som hon förutspår. Den här berömda ”lättkränktheten” upplever jag snarare är en halmgubbe, ofta upprätthållen av människor som vill hävda sin rätt att fortsätta kränka andra.

Och jag tror en stor del av den oförståelse som visas inför kritiken mot skolorna bottnar i en gammal unken heteronorm där man utgår från att samtliga elever är heterosexuella med heterosexuella föräldrar. För vem kan ta illa upp då? Tanken på att femtonåringar ska sitta och höra sina klasskamrater (eller värre, tvingas delta i det själv) argumentera mot deras eller deras föräldrars grundläggande rättigheter verkar ingen reflektera över. Tanken på att överhuvudtaget servera argument mot grundläggande rättigheter i en skolklass är för mig vansinnig.

Vill man att barnen ska rustas inför framtiden så finns det miljoner andra ämnen att debattera. Som inte är på bekostnad av andra.

homoadoption

Att prata om homosexualitet och framförallt homofobi kan man göra på andra sätt. Givetvis är det viktigt att prata om problematiken att vissa grupper inte har samma rättigheter som alla andra och vad man kan göra åt det. Man kan under annan lektionstid, som lärare, argumentera för allas lika rätt utan att lägga fram motargument eller peka ut enskilda. Att skolan har ett positivt förhållningssätt till HBTQ-rättigheter borde vara en självklarhet.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Här är förslag på debattämnen: ”ska homofober få bedriva undervisning av skolbarn?” eller varför inte ”Ska homofober få skaffa barn?’”

Jag har inga rätta svar i fråga, jag tänker mest högt just nu.
Men debatt ligger mig varmt om hjärtat.

För att kunna lära sig argumentationsteknik på ett bra sätt behöver man kunna ta i brännande ämnen.
Att våga debattera kring dem, att hitta sakliga argument för dem, för att på så sätt våga möta sina motståndare i debatt.
Det är en helt annan sam än att ta ställning för/emot något och att tro på något

Kan det verkligen finnas så farliga ämnen så att vi inte ska våga låta våra barn argumentera kring dem?
Jag tror inte det.
Vid 16 år var min dotter med så pass att hon kunde skilja på argumentationsteknik och personligt ställningstagande

Det är ju inte så för att man börjar debattera någon sak, så får den ”negativa” sidan fritt spelrum.
Eller att lärare börjar undervisa i frågan med sina personliga preferenser som utgångspunkt

Absolut det håller jag med om.
Och att bara diskutera kontroversiella ämnen för kontroversens skull är för mig helt meningslös.
Då går debattekniken förlorad

Men var ska man dra gränsen för vad som inte får debatteras?
Jag menar utan att förlöjliga frågan, ska man kanske dra gränserna vid brottsliga ämnen?
Eller vid ämnen som kan kränka någon

Vem ska avgöra dessa frågor?
Den som blir kränkt av något, är en självklarhet för någon annan

En annan sak som jag kan se som ett problem är att man inte vill prata om saker offentligt, för att det blir farligt/kränkbart/fult
Då får man en backlash effekt där allt ska tystas istället och det gör mig mer orolig

Det var 8 år sen jag gick i 9an och ddå hade vi också detta. Kom bara ihåg att ja vi fick debattera, men folk hade redan så starka åsikter om vad de tyckte, så det blev nästan bråk tillslut.

Finns massa andra saker som man kan diskutera som inte pekar ut en viss grupp eller sätter några normer.

T.ex.

Dödsstraffets vara eller icke vara
Högre skatt på onyttig mat, ja eller nej?
Medicinska djurförsök, för och emot
Ska vi ha Euro som svensk valuta?
Är alla handlingar till viss del själviska?

Kan säkert komma på en hel drös debattämnen till.

Tänk dig att som adopterad med två mammor eller pappor och sitta och lyssna på hur andra debatterar om varför det är fel, usch jag ryser!

Att det finns människor som inte uppfattar det kränkande i att låta ungarna debattera det ämnet är verkligen deprimerande. Självklart ska man argumentera ”brännande ämnen”, men att diskutera för/emot vissa människors lagstadgade rättigheter är helt enkelt inte något man gör!

Det är klart det finns andra saker man kan diskutera(dödsstraff och djurförsök var väl ganska bra exempel), men högre skatt på onyttig mat? Euron som svensk valuta? Det är inga ämnen som berör, som rör upp känslor. Vilket jag antar är meningen.
Jag går på gymnasiet och vi har diskuterat saker som apartheid och kvinnors plats i yrkeslivet(ja, utifrån perspektivet om huruvida det var bra eller dåligt). Så man kan nog diskutera allt.
Det finns ju trots allt en inte så liten grupp i samhället som inte tycker att dessa rättigheter är självklara.

Men det är ju en sak att diskutera en sakfråga eller ett för stunden hett ämne och en annan sak att ha en debat -för eller emot. Att diskutera till exempel apartheid, ja! Att hålla en debatt för att öva sin retorik och hamna på för-sidan för apartheid… Nja va?

Så man fick på allvar samla ihop information om vad som var bra med apartheid, för att sedan få de andra att tycka som en? Jag befinner mig i Sydafrika sedan juli i år och kan säga att jag ser noll fördelar, kommer du ihåg om det hittades något?

När jag gick på gymnasiet diskuterade vi euron och det rörde VERKLIGEN upp känslor kan jag tala om! Förvisso var det precis innan valet, dessutom hade vi många politiskt insatta i min klass. Så visst är det ett ämne som rkan röra upp känslor. Men debatterade ni verkligen för emot apartheid? Och huruvida kvinnor passar i yrkeslivet? Det låter ju helt sjukt isåfall. Vilka argument fanns ’för’ aparteheid isf? Känns som att man då likaväl kan diskutera för eller emot gaskammare för oönskade grupper i samhället a la 30-tal.

…Och det är säkert så man kommer säga om 20 år, ”debatterade ungarna verkligen om homosexuellas rättigheter 2013? Det låter ju helt sjukt! Då kan man ju lika gärna debattera om apartheid!” Man kan ju hoppas i alla fall…

Argument för apartheid var att ekonomin blev sämre, kriminaliteten ökade och det blev förföljelser mot vita när apartheiden avskaffades.
Nu tror ju inte jag att någon av dessa faktorer beror på avskaknaden av apartheid(samhällen blir oroliga när det sker snabba samhällsförändringar, oavsett om denna samhällsförändring är till det positiva eller negativa), men det var argumentet iallafall.

Oj då. Ja det var sannerligen ett konstigt val av din lärare! Måste känts oerhört konstigt för de elever som satt på ”för” sidan känns det som!

Hur kan lärare vara så dumma att de tycker att det är rimligt att barn får debattera sådana här frågor? De skulle öva debattTEKNIK, ämnet är inte relevant för uppgiftens utgång. När jag gick i nian blev vi uppdelade i lag och blev tilldelade varsin energikälla (vattenkraft, kolkraft etc.) och så fick vi debattera mot varandra. När jag gick i sexan debatterade vi om huruvida en skulle bo i husvagn eller tält på semestern. Det gick hur bra som helst.
Hur är det ”konstruktivt för skolans uppdrag” att debattera huruvida en människa ska få samma rättigheter som andra människor?
Att ta upp en sådan här fråga är att påvisa att det borde vara en fråga, det ger frågan legitimitet och vikt när den inte borde få det. Det är inte en fråga, det borde inte debatteras.

Tycker verkligen inte det ämnet ska debatteras alls, det är inget som det ska uppmuntras till att tyckas så jävla mycket om. Minns att jag under gymnasiet fick diskutera detta under lektioner, otroligt kränkande att få lyssna på andra elevers OCH lärares kränkande kommentarer angående HBTQpersoner och även adoption.

Det är något jag aldrig glömmer. Det var fruktansvärt att bli nedtryckt på det viset, att bli nekad sådant som skulle vara så självklart för dem själva pga vem jag ligger med. Usch.

Man behöver inte debattera kring vad som helst bara för att det går, det kan göra betydligt mer skada än nytta på eleverna själva.

Men så sjukt att diskutera något som redan är en realitet. De hade ju precis lika gärna då kunnat debattera t.ex. ”Är det rätt att kvinnor ska få ha rösträtt?” Eller ”Är det rätt att barn inte ska bli agade av sina föräldrar?” För och emot. Ingen värdering alls, bara en hederlig diskussion.

Kunskapsnivån behöver höjas. Jag tycker att maktanalys ska vara ett obligatoriskt ämne från åk.1 och självreflektion.

Jag gick på högstadiet i samma veva som lagen som tillät homosexuella att adoptera infördes, därmed var det också mycket rörande det i media av olika slag. Jag antar att det var därför vi fick debattera det på en svensklektion.

Till saken hör att jag är bisexuell. Att sitta och lyssna på hur inte jag som person, utan jag som den förmodade ena halvan av ett par med någon av samma kön inte skulle få adoptera barn var helt störd. ”Barnet kommer bli mobbat”, ”Barnet kommer sakna förebilder”, ”Barnet kommer må dåligt” osv.
Jag hamnade dessutom i gruppen som skulle argumentera mot att homosexuella skulle få adoptera. Som jag kommer ihåg det skulle det vara okej om jag adopterade tillsammans med en man men inte en kvinna.

Och vadå ”lättkränkthet”? Tänk själv in dig i den surrealistiska känslan av att sitta och debattera (mot) ditt eget framtida presumtiva föräldraskap! Det är inte någon rolig upplevelse att höra om varför du skulle vara dålig som förälder. Och som sagt, det förutsätts att ingen närvarande är (barn till) icke heterosexuell.

Jag har flera funktionsnedsättningar, ska vi också ta och debattera om jag är en lämplig förälder eller inte på grund av det?
Nej, jag tänkte väl det..

(P.S. Så tyckte jag mycket om detta inlägg som Sanna skrivit http://minasannaord.wordpress.com/2013/11/05/3205/ D.S)

”Jag har flera funktionsnedsättningar, ska vi också ta och debattera om jag är en lämplig förälder eller inte på grund av det?”

Ja, det tycker jag är relevant att diskutera innan du skaffar barn.
Precis som jag tycker att det är relevant att diskutera annat som kan påverka barnet – oavsett om påverkan ligger i gener, de egna resurserna eller i omgivningen utanför.

Vågar man inte ta i de ämnena/diskussionerna, hur skall man då kunna veta hur man bäst hjälper sitt barn från negativ påverkan…

Vem är det jag inte skulle våga ta en diskussion med? Om det är relevant att diskutera mina funktionsnedsättningar innan jag skaffar barn så diskuterar jag dom med dom det berör. Exempelvis läkare, arbetsterapeut, partner osv.

Det är inte för att jag inte vågar ta någon typ av diskussion utan för att det helt enkelt inte rör någon annan. Och det är definitivt ingenting som en skolklass/debattlag skulle ha någonting att göra med. Känns det vettigt att andra ska diskutera mig baserat på en luddig uppfattning om en sak?

Det går inte att säga att alla med funktionshinder är dåliga föräldrar, precis som det inte går att säga att alla homosexuella är det. Det går inte heller att säga att alla heterosexuella och normalstörda är bra föräldrar. Det är bara helt befängt att göra sådana generaliseringar.

En eller flera funktionsnedsättningar behöver dessutom inte ha en negativ inverkan på barnet, det behöver inte ha någon inverkan alls.

Lärarna borde verkligen fokusera på att använda debattämnen där det inte finns något ”rätt eller fel”, har stått inför så många svenska-debatter med helt hopplösa ämnen där man inte ens får välja sin egen åsikt.
Lite off-topic, men jag kommer ihåg en liknande händelse som hände på min NO-lektion för inte alltför lång tid sedan. Vi diskuterade insemination och för och nackdelar med det, och det lades väldigt mycket fokus på just lesbiska par som använde det för att skaffa barn. Mådde nästan illa och var så jävla förbannad efter den lektionen, eftersom det kändes som att hela ämnet handlade om huruvida homosexuella ska få skaffa barn eller inte. Det kändes kränkande, att mina klasskamrater sa att överbefolkandet av jorden skulle bero på LESBISKA som inseminerades! Och så fort jag öppnade munnen blev jag ju självklart tystad.
Sånt gör mig arg.

Det skulle kanske vara ok om det samtidigt debatterades om heterosexuella ska ha rätt att adoptera eller ej. Men precis som Jacob Flärd säger skulle det ju aldrig hända. Att debattfrågan i grunden är ”Ska människor ha rätt att adoptera?” tycks inte dessa lärare ha reflekterat över.

Word! Skriver under på alla punkter. Finns Massvis med ämnen man kan debattera som inte rör minoriteters liv eller rättigheter. Kommer i håg att vi också debatterade precis den här frågan i gymnasiet.

På min tid i gymnasiet (7 år sedan) fick vi debatera om abort. Delades in i två grupper där en var för abort och den andra emot, rent idiotiskt.

Vi debatterade idag i skolan huruvida radio eller TV var bäst. Det fungerar utmärkt att debattera om det och när man verkligen går in för det så rycker det ju ändå upp känslor.

Jag studerar till lärare för tillfället, och jag känner bara att med allt det vi lärarstudenter får lära oss och med allt som står i Läroplanerna så är det där debattämnet att begå tjänstefel. Det är att kränka människor, något som inte har i skolan att göra. I Lgr11 står: ”Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas.” (Skolverket 2011, s. 7) Det där är diskriminering.

detta är helt off-topic, men tänkte på dig när jag hittade en bild på instagram med en intressant doctor who-undertext imorse! HÄR:

http://instagram.com/p/gXoTPRx9X0/

hon som lade upp bilden önskar hur att doktorn ska återfödas som kvinna. tror den lilla diskussionen skulle intressera dig iaf! är själv inte alls insatt i serien, men vore intressant att höra dina tankar. kram!

usch i typ 7-8an så skulle vi argumentera för och emot
läraren valde ämnen som typ varför ska man vara eller inte vara vegetarian
och bara för att jag inte åt rött kött så var jag tvungen att argumentera för varför man inte skulle äta kött, alltså jag var den enda på den sidan?!
men jag kunde liksom inte argumentera för det, för jag åt inte kött pga. någon politisk sak, eller djurhållningen eller moral eller något sånt, utan för att jag helt enkelt inte gillar rött kött.. jag hade inte tagit reda på massa saker om det utan slutade bara äta rött kött en dag..

och samma sak med smink grejen sen, jag och en till tjej var dom enda som inte sminkade oss, och skulle då vara emot smink!?
men jag har inget emot smink, mer än att jag inte pallade sitta och sminka mig varje dag och inte ville eller hade pengar att spendera på det.. inget om industrin, kemikalier eller sånt

och när jag försökte förklara att jag inte alls var emot att äta kött eller sminka sig, så höll läraren på att tjafsa att det visst måste vara så, eftersom jag var och gjorde det jag gjorde, man bara wtf

sen när vi bytte ämnen till mer generella och INTE pekade ut någon i klassen som ”MÅSTE” vara på en viss sida, så gick det väldigt mycket bättre att argumentera.

Vi fick också träna debatteknik och ha debattävling när jag gick i gymnasiet. Dock debatterades inte speciellt ”hårda” ämnen eller ämnen om utsatta grupper, utan snarare relevanta, lite ”mjukare” men ändå bra ämnen att diskutera. Sedan fick vi inte välja att vara för eller emot, utan det tilldelades vi. Blev lite klurigt om vi egentligen tyckte tvärtom, men nyttigt att komma på vettiga argument och debattera ändå.

Djävulens advokat: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dj%C3%A4vulens_advokat

Första gången jag stötte på detta var på franskalektionerna i gymnasiet. Vi tilldelades en åsikt att argumentera för, oavsett vad vi personligen tyckte om den. Det var bland det mest utvecklande jag fått göra, väckte mig verkligen som tyckande och tänkande människa. Fick mig att läsa juridik senare.

Jag förstår att vissa ämnen är känsliga, och ämnen skall väljas med respekt och eftertanke, särskilt för såpass unga människor. Men som retorisk övning är den lysande, och oerhört utvecklande för debatteknik och för insikten att det finns en tydlig skillnad mellan rätt och retorik.

Respekt och eftertanke i val av ämnen, speciellt för minoriteter och svaga grupper, men samtidigt med öppenhet för brinnande och känsliga ämnen. Mer retorik i skolan. Och mer filosofi!

Som andra har konstaterat ovan finns det andra debattämnen som är mycket bättre och som inte pekar ut någon grupp eller person. Det behöver inte vara ett ”hett” ämne för att debatten ska bli intensiv.

Det enda positiva i sammanhanget är att det faktiskt har lyfts fram som ett problem att eleverna i den här skolan har fått debattera detta ämne. Det visar ändå att vi är på rätt väg i samhället, för det är inte så många år sedan som en skoldebatt om detta hade gått helt spårlöst förbi i media.

Jag förstår hur du menar, men samtidigt känns det obehagligt att välja ut vad man får och inte få prata om.

Jag bor för tillfället på Irland där homosexualitet var olagligt fram till -92, där äktenskap för homosexuella fortfarande är olagligt och där abort också i princip är olagligt. De två senare håller dock på att luckras upp just för att debatter förs. Nu i veckan kom nyheten att Irland ska rösta om homo-äktenskap 2015 (bättre sent än aldrig?). Det är tydligt att den förändring som sker i det här landet beror på att vissa vågar fortsätta föra en debatt. Därför tycker jag att det är viktigt att debattera och att de med unkna åsikter får vädra ut dem lite och inse att de har fel. Om regeringen här tänkte som du, skulle de inte tillåta debatter om abort och äktenskap. Det skulle vara extremt obehagligt!!

Kram

Fast det är väl lite skillnad på regeringar som debatterar känsliga ämnen och elever?

elever är ju på en plats där dom måste vara, och där dom ev. blir tvingade att argumentera för något dom är emot/för, tex. en homosexuell elev som tvingas argumentera emot äktenskap för homosexuella

om man sitter i ett parti eller en regering så får man ju själv välja, och får argumentera för det man själv tror på och står för, och tycker man något annat så får man välja att argumentera för det andra eller helt enkelt inte argumentera, dom har ju själva valt att vara där och jobba med det
en elev blir ju tvingad att argumentera, oavsett vad den vill (annars får man ju inte bra betyg)
och det ena handlar om vuxna människor, som man iaf kan hoppas vet lite mer om världen och kan tänka lite större (även om det finns många undantag!) och där det finns regler och ramar för hur det ska gå till

elever är i en miljö, där dom både blir tvingade att vara, och där det är en helt annan kultur, dels för att dom är unga och oerfarna men också pga. press och normer utifrån

en person som är öppet homosexuell, erfaren och vuxen tror jag har lättare att hantera argument emot sånt, än en elev som fortfarande är osäker, oerfaren och mitt i början av allt

Precis. Fick den uppgiften i skolan (över 20 år sedan) – att debattera MOT homosexualitet. Inte ens mot adoption eller så, utan mot själva läggningen. Vägrade såklart, argumenterade varför men fick ändå icke-godkänt. Blir så rasande arg varje gång jag tänker på det, att en massa idioter fick lov att stå där och säga en massa äckliga, diskriminerande saker – en kille visade med pekfingret i sin knutna näve – ”kolla, detta funkar” medan två pekfingrar mot varandra ”såklart” inte funkade. Det var hans argument emot homosexualitet. Och han fick godkänt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *