Kategorier
diskussion & debatt

Hur man än gör så har man arslet bak

Underbara Clara ger ett svar på tal i kommentarsfältet och jag får så himla dåligt samvete (det här med att kritisera vänner offentligt är inte min grej) samtidigt som jag håller med Jenny om att ingen ska kunna svära sig fri från kritik bara för att man annars är fantastisk.   Men Claras svar är […]

Underbara Clara ger ett svar på tal i kommentarsfältet och jag får så himla dåligt samvete (det här med att kritisera vänner offentligt är inte min grej) samtidigt som jag håller med Jenny om att ingen ska kunna svära sig fri från kritik bara för att man annars är fantastisk.
 
Men Claras svar är sakligt och bra och det är svårt att inte hålla med henne också.
 
 
Jag tycker såklart att det är bra att se sin del i det större sammanhanget, samtidigt som jag håller med Clara om att vi måste sluta med det här förebildskravet som vi nästan uteslutande lägger på kvinnor. Gör vi inte si så är vi dåliga, gör vi inte så så är vi också dumma och hur vi än vänder och vrider på oss för att vara till lags så har vi ändå arslet bak. Vi kan inte ta hänsyn till alla tänkbara scenarion där människor skulle kunna få ångest. 
 
Kanske är den här frågan extra känslig för mig eftersom att den går hand i hand med något jag brinner för? (kroppsacceptans, frihet från ytliga krav osv) Men det här är det jag själv fått mest negativ respons på när jag själv skrev om det. 
 
Vad jag skulle älska att se inne hos Clara är mer vardagsträning. Lite mer hugga ved och bära tungt och lyfta högt och TA I, lite mer av det där husmorsstyrkan hon ofta talar varm om. (Jag brukar säga till min make att det där med att kvinnor inte skulle vara starka är så kul för man skulle kunna ta vilken modern man som helst och ställa mot en bonnkvinna från 1800-talet och han skulle bli så spöad i varenda styrkeprov de gavs) 
 
Det hade jag verkligen velat ta del av!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur man än gör så har man arslet bak”

jag gillar att du har nyanserat ditt inlâgg!! Jag haller ocksa med den vâlformulerade kommentaren som " Elin – en vältränad feminist den 17 maj, 2013 kl. 12:28 ". Hon sa det sa bra! Jag enbart vill lâgga till: lat bloggarna blogga och lat oss som lâsare ta ansvar fôr det vi lâser, vi ska aldrig utga fran att alla bloggare skall skriva om alla aspekter om sina liv (sârskilt mindre smickrande sidor)- om en blogg skapar angest hos en lâsare sa har den personen det fria valet att sluta läsa, sârskilt om hen inte mar bra av bloggarens svar pa kommentarer. Ha en fin helg!

"Vi kan inte ta hänsyn till alla tänkbara scenarion där människor skulle kunna få ångest. "

Fast det var ju du som sa att man inte ska blogga om träning bara för att några kan få ångest av det. Hur ska du ha det?

Svar:
Du missar poängen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Bra att det vänds och vrids på saker och ting tycker jag! Och så håller jag med Sussi om att en bloggare kan inte förväntas skriva om alla aspekter av sitt liv hela tiden. I varje inlägg går det inte heller att tänka på alla möjliga "men å andra sidan.."-perspektiv för hur långa skulle inte sådana inlägg bli då?!

Vi människor är mer komplexa än det som ryms i enstaka blogginlägg liksom.

Och hrrm, har inte läst Jennys inlägg än ska erkännas, så det ska jag göra nu 🙂

(Råkade trycka på enter innan jag var färdig, bah)

Jag tror det skapar mycket prestationsångest och i värsta fall även tystar vettiga människor med vettiga saker att säga. Men samtidigt så är det viktigt med ifrågasättande, det är ju så vi kommer framåt. Klurigt som fan.

Hej Natasha, intressanta frågor. Jag tycker både synd om Clara som får stå pall för att vara en sk förebild, men förstår en del av ditt resonemang. Jag undrar om du har läst den här bloggen och inlägget:

http://fitandfeminist.wordpress.com/2012/05/21/fit-is-a-feminist-issue/

Själv skrev jag om det här för ett tag sedan.

http://erdoderdo.com/2013/04/10/tisdagsrapport-och-tankar-om-varfor-jag-traningshetsar/

Jag är en vanlig tvåbarnsmorsa och håller själv gärna på med styrkelyft och bloggar om min träning. För mig har den fysiska kapaciteten som jag uppnått gett mig mod och styrka i alla delar av livet och jag ser på min träning att bli starkare som en helhet i min kamp som kvinna.

Jag ser verkligen inte problemet i att träna för att få bättre kondition och må bättre för egen del. Att träna för att "våga visa sig på stranden" och få en "snygg kropp" är ju en sak för sig och något som jag håller helt och fullt med om får alltför stor utrymme i media och bloggar, leder till kroppskomplex osv.

Men att träna för att må bra? Varför skulle man inte få skriva om det med gott samvete? Likaså: varför skulle man inte få skriva om sin kamp att sluta röka, med gott samvete? Eller skriva om sin kamp att komma igen efter en skada, med gott samvete? Eller vilken personlig prestation som helst? Ska "Mot alla odds" på SVT sluta sändas för att handikappade kan få ångest för att de inte lyckats prestera på samma sätt?

Får man ångest istället för att bli peppad av andras prestationer kan man ju titta bort och sluta läsa, faktiskt. Ska man som bloggare behöva anpassa sig efter varenda människa skulle det ju bli en väldigt tom blogg.

Jag förstår att vara storbloggare som ni kan vara svårt. När man är en person som skriver för en stor skara (alltså inte en speciell målgrupp) så finns det nog många saker man inte borde blogga om eller borde blogga om.

Jag följer inte Claras blogg utan har bara läst den någon gång så jag kan inte uttala mig om hennes inlägg.

Men jag har följt flera träningsbloggar och "felet" med många är att dom har för många pekpinnar, "du måste äta så här för att må bra" eller "du måste springa en mil på under en timma för att verkligen vara i form" typ. Och det gör att man blir stressad, ifrågasätter sin egen livsstil (som man kanske trivs med?) osv. Jag har slutat följa träningsbloggar nu och känner mig faktiskt bättre.

Jag hatar när folk säger hur man ska vara/tycka/göra. Du gör inte det LD, även om du har starka åsikter om det du skriver om så "tvingar" du aldrig någon att tycka eller göra som du och bjuder istället in till diskussion. Tack för det! =)

Det är svårt det där när man aldrig ska kunna få kritisera något en kvinna gör eftersom man då anklagas för att kritisera just för att hon är kvinna. Är det alltid så?

Asså, jag VET att det ofta är så det ser ut. Tydligast brukar det vara inom politiken. Mona Sahlins toblerone-affär springs to mind. Men andra skandaler går nästan obemärkt förbi, bara det är en man som gjort nåt fel.

Clara verkar övertygad om att alla bara vill trycka ner henne för att hon är kvinna. Själv är jag inte så säker på det. Jag tycker det finns en poäng i Brunhetens inlägg.

Jag håller med om att det verkligen är så att kvinnor får skit hur de än gör när de står i offentliga rummet, men jag känner också som du att det är jättesvårt att ta ställning här, för jag kan förstå Jenny och hålla med henne men jag håller också med Clara i hennes bemötande och jag ska inte sticka under stol med att jag faktiskt kommenterade på just det här inlägget med att jag inte är helt förtjust i just när hon bloggar om just peppen kring träning, har dock aldrig kritiserat henne tidigare. Men som du säger, skitsvår balansgång.

p.s! Läste inte Jennys inlägg förrän nu, (och har aldrig läst underbara Clara) så uttryckte mig mer generellt. Verkar som att Clara faktiskt lagt ut bilder på Instagram på sin rumpa, vilket jag håller med om känns som lite utseende-hets. d.s.

Det känns som att personer har fått för sig att träna betyder "Jag lever rätt, jag lever som man ska, enligt normen" och det känns som att det bara är en tävling alltihop "vem lever sitt liv rätt" – att få ångest över att någon tränar, får man väl jobba med sig själv istället för att skuldbelägga den som tränar.

Jag fick massor av ångest förut när jag läste bloggar, och ja kände en viss press att vara på ett eller annat sätt. Men det är ju inte deras fel, eller man får väl rannsaka sig själv och inse att man gör det man själv vill göra. FATTA SJÄLV liksom. TÄNKA SJÄLV.

och … gå till närmsta badhus och kolla på alla kvinnor där, inte en enda jävel är så som på reklamerna eller de fitnessbrudar man ser. Så, chilla.

Svar:
jag ser det inte så. Jag får inte dåligt samvete av Clara. Däremot blir jag påmind om min kropp.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

oh, men är det inte som med allting annat – vi tolkar in saker och ting utifrån de erfarenheter man har? har man haft problem med ätstörningar så läser man träningsinlägg på ett (ohälsosamt) sätt? en bloggare har väl visst ansvar över hur man vinklar sina inlägg, men hur det än görs så tolkas det ju sedan i sin tur av mottagaren.

Men vafan. Varför hamnar feminismen alltid i metadebatter om vem som är mest feministisk? Tycker det helt tar bort fokus från viktigare saker som feministisk snöröjning i Karlskoga, mansskatt i Umeå och titelbytet från brandman till könsneutrala handläggare i Gislaved.

Vill SKL fortsätta tilldelas mångmiljonbelopp av oss skattebetalare för genusforskning för att öka jämställdheten i landets skolor, måste feminismen sluta upp med att hamna i kontraproduktiva frågeställningar om vem som är mest feministisk. Vi vill väll i fortsättningen kunna göra som man gjorde i Simrishamn där två genuspedagoger använde en del av de statliga bidragen till att problematisera matbordet och göra ett könsbyte på besticken?

Vill vi vara lika föredömliga som Island där man har förbjudit kvinnor att arbeta på strippklubb och diskuterar en porrcencur på nätet tror jag den svenska feminismen måste koncentrera sig lite bättre.

Svar:
Nu har jag inte hunnit läsa alla kommentarer här men den här diskussionen handlar inte ens om feminism och verkligen inte om vem som är mest.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Maj – jag håller med. Man kanske ska ta o rannsaka sig själv, fundera på varför det uppstår ångest eller andra negativa känslor. och sedan fundera på vad man kan göra åt det. jobba med sig själv. ibland får jag känslan av att läsare gärna lägger över ansvaret för deras välmående på själva bloggaren. men det är klart att det är bra att som bloggare också fundera på vad man skriver om och varför.

Jag tycker mig f.ö. ha sett ganska många inlägg i Claras blogg med sk. vardagsträning redan. som att hon hugger ved och blir stark av det, skottar, gräver i landet osv.

"Nu har jag inte hunnit läsa alla kommentarer här men den här diskussionen handlar inte ens om feminism och verkligen inte om vem som är mest."

LD, En feminist får kritik av andra feminister för sitt sätt, även om det var omedvetet, bidra till kvinnors kroppsideal. Hur kan det inte ha med feminism att göra?

Svar:
Om jag får kritik för att jag inte tvättar händerna efter att jag skitit så tolkar jag inte kritiken som feministisk. Jag tar den för vad den är: kritik mot hur jag beter mig på skithuset. Nej, all kritik som riktas mot feminister är inte feministisk och har definitivt inte alltid med feminism att göra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det som slår mig i den här debatten är att de flesta verkar ha mycket närmre till kritik än till acceptans av andra människor, är inte det onödigt och ganska sorgligt? Vad vinner man på att kritisera andras val? När det handlar om att vara en förebild så förstår jag när det gäller marknadsföring typ HMs annonspelare, intryck som man inte kommer undan utan utsätts för oavsett om man vill eller inte, men när det handlar om bloggar så väljer man ju själv vad man vill läsa. Det finns oändligt många bloggare med olika åsikter och syn på världen, på kroppen, på träning och hälsa osv. Är det något man blir upprörd över kan man ju faktiskt sluta läsa och välja en annan. Som läsare kan man inte frånsäga sig sitt ansvar för vad man väljer att exponera sig för. En sak till som jag upplever som sorgligt är att kvinnor är så snabba att kritisera varandra, istället för att glädjas åt varandras framgång och hjälpas åt att dra varandra uppåt (som män ofta gör) så har kvinnor en tendens att trycka ner den går bättre för. Så skulle det inte behöva vara.

Svar:
vad vinner man på att kritisera och granska? tja… kunskap, nytänk, förändring, utveckling? Sen tycker jag inte om att vi upprätthåller myten om at kvinnor inte stöttar varandra för det gör vi. Jag har skrivit tusen gånger mer positiva saker om Clara än vad jag skrivit kritiskt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det som oftast glömt bort är att det har funnit parallella definitioner om vad som är vackert under historiens lopp.

Oftast när man diskuterar skönhetsideal så pratar man om Borgare/överklass, alltså späda kvinnor med korsett etc.

Den absoluta majoriteten i Sverige levde inte så. Att ha korsett på sig under arbete med lantbruk skulle vara totalt värdelöst.

Att vara vacker hörde samman med vad kroppen kunde -göra-, nämligen jobba hårt för överlevnad.

Idag har vi också många olika definitioner av skönhet, även om normen är väldigt stark. Det hör samman med det Clara beskriver i sitt inlägg, det finna alltid någon som tycker annorlunda. Det är omöjligt att göra alla nöjda.

Nu känner jag mig helt förvirrad. Jag blev jätteglad av det tidigare inlägget om "inte en röv till" – eller hur det nu var formulerat. Men nu är jag helt konfys: "Vad jag skulle älska att se inne hos Clara är mer vardagsträning. Lite mer hugga ved och bära tungt och lyfta högt och TA I," Varför då? undrar jag.

Svar:
Jag menade inte sysslorna som träningssyfte utan att hon visar det jobb hon faktiskt gör utanför bloggandet. Att visa kvinnor som lyfter och hugger och gör traditionellt manliga sysslor är positivt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag måste bara passa på att kommentera detta med rump-BILDEN, för det är just det… En enda bild. Clara som lägger ut bilder på sig själv var och varannan dag, på ben, bröst, midja, hår osv osv. Och så lägger hon ut EN bild på sin rumpa i jeans, med en kommentar att hon extremt sällan har jeans (hon som är uttalad jeansmotståndare), och då bidrar hon plötsligt till kroppshetsen… Ursäkta, men ordet "moralpanik" ligger väldigt nära till hands.

Det går aldrig göra rätt så är det bara för det finns inget sånt som är rätt. Vi människor är för olika för det. Det som jag tycker är rätt är helt fel enligt någon annan. Så man ska göra det man själv tycker är rätt och inte försöka leva efter någon annans måsten o krav.

Men samtidigt tycker att Clara är väldigt motsägesefull. Hon skrev inte så länge sedan att hon hade gott upp 7 kilo efter hon slutade amma och försökte o börja träna för att gå ner och kunna använda sina favoritklänningar igen. Och sen säger hon nu något helt annat.För min del spelar det ingen roll om någon tränar eller inte. Man kan få ångest för vad som helst. Någon klasskompis kan ha en bättre jobb än man själv har, någon är smalare, någon hinner så mycket mer, någon kan måla finare. Ångest kan man få av allt o överallt och någon kommer alltid bli bättre/smalare/rikare/klokare/duktigare än man själv är. Sen kan man ju spendera hela livet med att tävla med alla andra eller så kan man bara njuta o vara glad för det man har.

Jag tror vi har väldigt olika syn på det här, för jag håller inte med dig (och du håller nog inte med mig). Om jag blir påmind om min kropp och att jag ’borde’ träna (och mår dåligt över det), när Clara skriver om sin träning, så är ju det något jag måste jobba med. Clara, och inte heller någon annan, kan ju ta ansvar för vad jag känner. Jag är ansvarig för mina egna känslor.

Svar:
Jag säger inte att Clara ska ta ansvar för sina läsare. Det tycker jag inte att hon ska. Vad jag däremot tycker är viktigt är att man självrannsakar ibland. När jag skrev om träning så fick jag mail från folk som menade att det fick dem att fundera på sina kroppar på ett annat sätt än de tidigare gjort när de läst mig och jag tyckte det kändes som relevant kritik. Jag höll med. Jag följde under den tiden en del träningsbloggare själv och märkte att när jag slutade med det så slutade jag även att tänka lika mkt på min egen kropp. Jag tycker inte vi kan lämna allt till betraktarna att ”jobba med” för det är samma retorik som antifeminister använder sig av: ”amen jobba med självförtroendet om ni tar åt er” osv. Jag tror inte på det. Jag tror alla har ett ansvar i att sluta upprätthålla strukturer osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som svar på ditt svar (inlägget över): jag förstår vad du menar, absolut, men jag ser det lite annorlunda mot vad du gör. Jag håller med om att det är allas uppgift att inte upprätthålla strukturer. Grejen är väl den att jag inte anser att Clara upprätthåller strukturer med sina få (tycker jag) inlägg om sin motion.

Jag tror inte någon av oss kommer ändra åsikt, men jag uppskattar att du svarar på kommentarer och att det är okej att diskutera på din blogg!

Men då är vi ju där IGEN och värderar. Hon får träna, bara hon tränar på "rätt sätt". Kom igen vafan. Låt kvinnan vara nöjd med att hon lyckats börja jogga, precis som du själv skrivit om så är det en lätt euforisk känsla när det äntligen funkar.

Svar:
Jag har inte sagt hur hon ska träna. Hon får träna hur hon vill och av vilken anledning hon vill. Jag bryr mig inte. Jag snackar uteslutande om vad hon väljer att SKRIVA om.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men det känns ju lite som att alla blivit så hjärntvättade av utseendehetsen att vi automatiskt bortser från kroppens egentliga syfte. Vi behöver fysisk träning för att må bra, vår kropp är gjord för rörelse och för att ta i. Våra kroppar har sån kapacitet som vi inte ofta får känna av i det samhälle vi lever i idag, där det är mycket stillasittande. Det är INTE samma sak som att röra sig på grund av utseendeångest och ideal. Vår kropp är ju egentligen bara ett praktiskt redskap att förvara vår personlighet i, och de som själva vill ha en stark kropp är något jag tycker borde uppmuntras. Vi måste inte behöva tänka på våra kroppar hela tiden, men att istället uppmuntra till saker vi inte är till för, som dålig mat och stillasittande, när vi människor är gjorda för motsatsen gör kanske att vi slipper hetsen, men kommer göra oss sjuka i längden. Det måste finnas nån balans.

Håller med Cecilia ovan, även om du kanske mer menade att du skulle vilja se MER av sånt så känns det som att ifall Clara skriver om ditten så är det "bättre". Hur som helst så tycker jag att inte att Claras sätt att skriva om träning är att "upprätthålla strukturer". Kanske om hon hade redovisat resultat mer ingående, men jag upplever det mer som något glädjefullt som hon vill inspirera läsarna med. Vi tycker väl olika helt enkelt.

men vi är ju med vår kropp hela tiden, den finns alltid där. Och vad gör det om man blir påmind? påmind om att "ja kanske inte är så hälsosam" "för att jag inte tränar" "att min kropp inte ser ut som hennes" och på såsätt får man ångest. och då tror ja de ligger mycket på sig själv. För vi VET väl innerst inne, att de egentligen inte spelar någon roll hur man ser ut, för vi alla ser olika ut. men jag fattar grejen.

Svar:
Jag går inte runt och tänker på att jag är tjock och otränad. Tills jag läser nåt om träning osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Finns det någon särskilt anledning till att du öht inte förklarar vilken "poäng" det är Caroline (och uppenbarligen flera här ovan) missar? Hur ska du ha det egentligen?

Svar:
Jag är ganska tydlig i mina svar till alla här. Poängen har förklarats om och om och om igen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Svar: Jag går inte runt och tänker på att jag är tjock och otränad. Tills jag läser nåt om träning osv."

Det ligger, precis som flera andra skriver, hos dig. Du väljer hur du ska förhålla dig till din kropp, sluta lägg över det ansvaret på andra kvinnor. Ta ansvar för dig själv.

Svar:
Ska vi applicera det på alla strukturer? Ska vi sluta kritisera olika samhällsfenomen och hänvisa till ”jobba med dig själv”? Jag tycker inte det. Det är liberalsmörja.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

När jag började läsa Clara mådde jag verkligen dåligt av hur bra hon var medan jag var så skit, men nu är jag ett jättestort fan. Hon är ju SÅ GRYM! Varje inlägg jag läser blir jag glatt överraskad över hur intressant och smart hon är, även om jag redan vet det. Universum behöver Clara för att kompensera Bella, says I.

LD: Varför vill du inte alls bli påmind om din kropp?

Det enda man är, är kropp.

Jag tycker i alla fall att det är jättebra att det finns så många som skriver om sin träning och hur bra de mår av den, för det kan inspirera andra. Det kan peta på det där dåliga samvetet, som kanske är till för att – hör och häpna! – lyssnas på (eller ifrågasättas och ges nya förhållningsregler)! Människan är skapt för rörelse. Så är det bara. När vi går, joggar och springer frigörs hormoner som ger galet sköna känslor och det bidrar till att göra oss starka, friska, balanserade, glada och klartänkta. Kroppen är inte problemet – den är lösningen.

Svar:
jag är verkligen inte min kropp. Jag vill inte bli påmind om det för att jag inte mår bra av det. Jag mår bra av att bara få vara, utanför mitt yttre.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Varför läsa sånt man mår dåligt av? Ens egen blogg får väl handla om precis vad man vill! Sen får folk läsa eller inte läsa och ta ansvar för sina känslor själv och inte lägga det på andra.

Kvinnor kritiserar kvinnor, och män kritiserar kvinnor. Några män och kvinnor kritiserar också män.

Men på något sätt … tycker jag… att ju mer man blir tillfreds med sig själv och det liv man lever, ju mer tolerant blir man mot andra och desto mindre behov har man av att kritisera.

Svar:
det beror väl alldeles på vad kritiken handlar om? Att saklig relevant kritik skulle bero på att man är missnöjd med sig själv är ju inte sant alls.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag känner att det är tråkigt att träning ska förknippas med något negativt. Det är grymt att vara stark, att använda kroppen och pressa sig till max. Jag tycker att pepp till ett aktivt liv är bra, synd att det skapar ångest hos folk. Träning är faktiskt väldigt ångestdämpande så det är väl bra att ge sig ut i löpbanan och springa av sig den 😉

Jag gillade när du skrev om träning, men förstår att du tycker motion/hälsa inte är en relevant kategori i din blogg.

Jag vet ju att både du och jag verkligen uppskattar att att få vara "inuti" oss själva och inte betrakta oss själva utifrån, vilket komplimanger till exempel får oss att göra.

Jag tänker såhär när jag säger att man är sin kropp: Även som väldigt intellektuell kommer man inte ifrån att hjärnan ju faktiskt är en del av kroppen. Att ta hand om sin kropp gör det möjligt att ha sköna känslor och tänka klart – om man till exempel inte tar hand om ryggen kommer den att göra ont vilket gör livet jobbigt. Hur kan du mena att du inte är din kropp? Hur kan det gå att komma ifrån? Jag vill gärna förstå hur du tänker i det här men lyckas bara inte. Jag förstår om du inte ids lägga tiden på att förklara.

Du svarar en gång "Svar: jag ser det inte så. Jag får inte dåligt samvete av Clara. Däremot blir jag påmind om min kropp."

Vilket fick mig att tänka att du kanske innerst inne skulle vilja träna själv, men har inte tid osv. Så du kanske behöver acceptera din kropp, som du själv pratar om att man ska. Eller börja träna.

Är det du själv som blir provocerad av Claras inlägg för att du själv inte vill träna fast du vet att du skulle må bättre av det?

Svar:
Jag tränar redan. Jag springer och jag går på sats och lyfter vikter. Jag ser det här ur ett större perspektiv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Snygg analys, Anonym. Antar att du arbetar som psykolog på mycket, mycket hög nivå om dagarna. Du borde egentligen ta betalt för den där kommentaren, eftersom du haft ett sådant break through med Lady Dahmer och hennes undermedvetna hatkärlek med den egna kroppen och träningen.

PS. Lady Dahmer tränar skitmycket och har bloggat om detta.

Claras träning ÄR ju vardagsträning! Hon fixar i trädgården (TUNGT arbete), renoverar, bär runt på en tvååring. Sen tar hon skidturer ibland på vintern, eller en springtur i skogen på sommaren. Kan verkligen inte läsa in något som helst som har med destruktivt kroppsnojjande i detta… Kan du?

Svar:
Nej. Jag har inte kommenterat de inläggen heller. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Min farfar var timmerman i skogen, min farmor arbetade på gården. Min far har enorma axlar och armar.

Jag har sett kort på mina farföräldrar, min far har ärvt min farmors grovlek!

Detta tills trots att farfar arbetade med timmer.

Japp

Ryskt ursprung. Inga små tanter precis!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *