Kategorier
diskussion & debatt

I spetsen för de nya idealen står plastikindustrin med ett buffébord av lättillgängliga lösningar.

”Skönhetsingrepp har blivit folkligt”. Jag tittade på skönhetsbubblan härom veckan och blev så förbannat provocerad av hela programmet. Jag blir provocerad av den här sjuka skönhetshetsen som så totalt fuckar upp huvudena på unga kvinnor och får dem att tro att de behöver vanställa och mutilera sina normala kroppar och ansikten. Som får dem att […]

”Skönhetsingrepp har blivit folkligt”.

Jag tittade på skönhetsbubblan härom veckan och blev så förbannat provocerad av hela programmet. Jag blir provocerad av den här sjuka skönhetshetsen som så totalt fuckar upp huvudena på unga kvinnor och får dem att tro att de behöver vanställa och mutilera sina normala kroppar och ansikten. Som får dem att tro att fillers och botox inte är konstigare eller mer riskfyllt än att gå till frisören och som får dem att tro att de behöver bebisfittor för att vara knullbara.

Jag jämför det med människorn som fått för sig att de måste amputera en kroppsdel för att känna sig hel. Deras perspektiv har, i en livstid av fixering, blivit så skev att de inte ser vad de gör mot sig själva. Släta runda svullna pannor som inte visar några uttryck. Känslolösa orörliga ögonbryn. Stela abnorma överläppar som inte rör sig en milimeter när de pratar och som döljer tandraden helt. De kan inte le ordentligt eller tala ordentligt men ändå så anses flera av dem vara ideal och stilikoner samtidigt som t.ex unga bloggare som riktar sig till unga tonårstjejer skriver inlägg efter inlägg om ingreppen de fått gratis. Allt framställs så enkelt och självklart. Och så upprätthålls det nya idealet och medverkar till att ytterligare unga tjejer känner att de måste anpassa sig.

”Jag ser på botox som en snabbverkande hudkräm!” (se skönhetsbubblan här) Är det konstigt att unga tjejer på 20 sprutar in botox för att inte se gamla ut?

Kraven blir bara mer och mer orimliga och i spetsen för det nya idealet står plastikindustrin med ett buffébord av lättillgängliga lösningar. Om tio år är det mina ungar som grinar framför spegeln. Jag kan inte skydda dem från omvärldens hets och fixering. Hon är fyra bast och får redan, varje dag, kommentarer om sitt utseende från en ignorant omgivning. Hur fan ska hon växa upp och ändå fatta att hon duger som hon är?

Men det blir ofta så förbannat svart och vitt när man diskuterar det här och jag vill poängtera att jag egentligen inte lägger några större värderingar i vad den enskilda individen väljer att göra. Antingen är man för eller så är man emot menas det, man får inte stå i mitten, men vad är det man är för och emot egentligen? Att folk ska få göra som de vill med sina egna kroppar? Att normer och ideal gör att människor som ser helt normala ut upplever att det är något fel på dem som måste rättas till? Du ska göra det du kan för att må bra. Om det innebär att du behöver ett par nya pattar so be it.

Men vi måste våga problematisera och diskutera och framförallt ifrågasätta.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”I spetsen för de nya idealen står plastikindustrin med ett buffébord av lättillgängliga lösningar.”

När det gäller dina barn tror jag inte att du behöver oroa dig alltför mycket. Jag har själv vuxit upp med kommentarer dagarna i ända pga mitt hår (korkskruvar, tänk barn i kostymdramer) och även om jag bryr mig om hur jag ser ut är det för MIN skull – inte för att glädja någon annan.

Jag har haft turen att ha en mamma och mormor och morfar som aldrig dömt mig för hur jag ser ut. Det är klart att de sagt "åh vad fin du är!" men det har alltid följts av frågor och kommentarer som rör något "viktigare" – som tex utbildning, vänskap etc.

Så länge du inte lägger för stor vikt vid utseende eller kommentarer om utseende tror inte jag att dina barn kommer skadas. Vad som däremot kan få dem att tänka efter, speciellt Ninja som är stor nog att fatta sammanhang, är om du ignorerar eller vänder dig från alla kommentarer osv kring utseende. Då blir det spännande eftersom det är "föbjudet".

Jag tror inte det går att helt släppa tanken på sitt utseende – det är nog tyvärr något som ligger alltför tätt invävt i våra gener. Vad man däremot KAN förändra är idealen och bara genom att vara dig själv och ha en "skit samma" attityd gentemot dig själv och andra gör du dina barn en enorm tjänst.

I övrigt älskar jag din blogg. Det är den enda mammablogg jag läser just för att du har så skön distans till livet och moderskapet. Keep up the good work!!

Jag, som är en medveten mamma som jobbar för att ge mitt barn positiv feedback på annat än sitt utseende och sin duktighet, har en fyraåring som står framför spegeln med luggen undanvikt och gråter för att hon vill vara söt. Jag hatar världen. Jag HATAR världen! En fyraåring som vet precis vad som är fint och inte fint och som tampas med väldigt mycket tankar om sitt och andras värde och könsroller med mera. Världens finaste och bästa unge som gråter för att hon inte är söt nog. JAG HATAR VÄRLDEN!!

Plastikkirurgi kanske är vanligare, men att "fixa" sin kropp är inget nytt. Folk har alltid varit besatta av kvinnokroppen och skönhet (och jo, till mindre del manskroppen) och kvinnor har använt alla möjliga livsfarliga sätt att "förbättra" sig på.

Jag brukade vara enormt emot plastikkirurgi och det var bara nyligen jag satte mig ned och funderade på varför. Jag kom fram till att det dels var av själviska skäl och dels av otrevliga, kvinnohatande skäl.

1, Jag tycker att lite hängiga bröst och andra skavanker är det finaste på damerna och därför vill jag ha mycket damer omkring mig med skavanker, så att jag kan njuta av deras trevliga närvaro.

2, Jag kan inte tävla med damerna i skönhet om de är perfekta och jag inte är det – verkligen idiotiskt men om ärligheten skall fram.

3, Jag tror att kvinnor som väljer plastikkirurgi är dumma och väljer fel. Jag tror också att de är otrevliga och bitchiga eftersom de är konventionellt attraktiva, och sådana damer är idioter och elaka slynor.

Summan av kardemumman var alltså att mitt ogillande mot plastikkirurgi har mer med mig själv och mina fördomar att göra, och därför har jag försökt att vara mer neutralt inställd.

Dessa damer är inte dumma i huvet. Dom är vuxna och får göra sina egna val i livet. Jag tänker naturligtvis att uppmuntra alla damer omkring mig i riktningen att de är vackra och absolut inte behöver fixa något eftersom det är sant, men det är inte upp till någon annan vad de gör med sina kroppar. Uppmuntra på och uppfostra dina ungar att skönheten ligger i betraktarens öga, det tänker jag göra. Men jag tycker inte att du kan skylla på plastikkirurgin i sig att folk använder plastikkirurgi, eller har ett onaturligt ideal, då detta på intet sätt är något nytt.

Jag tycker inte det mest skrämmande är vad de gör mot sig själva, för man ska få fucka upp sin kropp och sig själv hur mycket man har lust med, det är på ens eget ansvar.

Det som är riktigt jobbigt är att när olika sorters ingrepp blir vanligare så blir det mer och mer normalt och man "glömmer" hur det egentligen ska vara. Som t.ex att småkillar som bara sett på porr och aldrig sett en naken tjej i verkligheten, tror att tjejer naturligt är hårlösa. Och kanske äcklas eller tror det är onormalt när de äntligen får ligga på riktigt.

Just det där att kunna skilja på individen och strukturer i diskussioner är liksom a och o för att det öht ska gå att diskutera. Men redan här är det många som inte hänger med. Allt tas så himla personligt hela tiden. Därför gillar jag verkligen hur du har förmågan att kritisera också ditt eget beteende. T.ex. med föräldraledigheten, många i en liknande situation (dvs att pappan inte tagit ut så mycket ledighet) börjar genast komma på förklaringar om hur det just i DERAS situation är si och så och vägrar totalt att ens reflektera över strukturer och vad de kan bero på osv medan du tar upp de här viktiga frågorna.

Det är så sjukt med dessa ingrepp. Speciellt när unga tjejer fyller upp sig med botox, för att äh se yngre ut?! Det är konstigt?

Jag menar jag är 24 och tycker att jag inte ser gammal ut någonstans?!

Jag skulle aldrig i hela mitt liv göra nått ingrepp, kroppen slits med åren och jag tycker att det ska synas att man har levet ett liv. Ålderdom är vacker.

Dessutom tycker jag dessa tjejer förvandlas till 40-åriga damer som vill se ut som 20.

(När de har gjort sina ingrepp)

/Madeleine

Så sitter den där gubben med helt stel överläpp och säger att hennes mage ser helt hemsk ut. -Vad skönt att få det bekräftat! säger hon. Som att han är helt objektiv och inte vill tjäna pengar på att hon känner sig ful.:bigeyes:

Jag hatar hur avslappnat och ''okej'' det är med mindre ingrepp och plastikoperation. Jag förstår inte hur jag ska kunna ta in barn i denna värld och veta vad samhället kommer göra mot dem.

Barn får ju inte ens en chans att bli nöjda med sig själv längre 🙁

Jag såg en del av första programmet och jag kände igen mig i osäkerheten om mitt utseende som jag hade när jag var i den ålder. En osäkerhet som fanns i mycket jag gjorde och som gjorde att jag fattade lite korkade beslut.

Plötsligt blev jag väldigt tacksam för att inte skönhetsoperationer var så lättillgängliga för 20 år sedan. För jag hade säkert gått på det om jag varit tillräckligt desperat någon gång, vilket jag säkert hade varit.

Jag är inte helt emot självvalda skönhetsoperationer för det finns situationer där det är nödvändigt för det kan vara enda sättet att för vissa människor att må bra.

Fast å andra sidan kanske dessa människor mått bättre om det hade funnits en mer differentierad bild av hur vi "ska" se ut.

Seriöst, att du orkar gå igång på detta.

Varför så stark reaktion? Kanske för att du innerst inne är nöjd med din egen kropp, ja det vet vi ju eftersom du brukar säga det med jämna mellanrum. MEN varför inte göra nåt åt det? Ja vi vet att du tränar and so on men tror du eg innerst inne vill loosa en del kilon men varför gör du inte det?

Mkt snack om detta och att du ofta säger att du är en tjockis och inte är nöjd med dig själv… men varför tar du inte tag i saken och droppar några kilon…? Då tror jag du inte skulle fokusera så mkt på denna debatten. Lägg den energin på att tappa vikt istället, efterdom du ofta säger att du är tjock osv så antar jag att du ville tappa några kilon.

Tänkte på en annan grej som jättetyvärr dina barn kommer utsättas för mycket snarare än så. Och andras barn såklart. Sajten spela.se har kategoriserat sina spel i olika flikar, och en flik heter tjejspel. Tjejspel innehåller ungefär UTESLUTANDE spel som går ut på att ändra, fixa, piffa till och förbättra. Mestadels sitt utseende men också lite i hemmet och liote matlagning och ta hand om djur och sådant. Jag blev så jävla trött och visste inte vart jag skulle göra av mig själv när jag satt och bläddrade på sajten, så det är därför jag skriver det här till dig. Du kanske skulle kunna ta upp det här? Puss, du är bäst!

Vad glad jag är att du skrev om det här!

Jag går beteendevetenskap med psykologi som inriktning, och jag ska nu skriva b-uppsats med ämnet "Hur ökad exponering av skönhetsingrepp påverkar självkänsla och attityder" . Det ska alltså handla om normaliseringen av dessa ingrepp.

Har hittat vetenskapliga artiklar som undersökt detta, och resultat visar att experimentgrupper som utsätts för reality-tv med skönhetsingrepp som fokus visar mer positiva attityder till skönhetsingrepp i efterhand än vad andra som inte utsätts för denna exponering gör.

Jag blev inspirerad till detta ämne just för att jag kollade på första avsnittet av skönhetsbubblan, och för att jag förra året kollade på programmet Dr 90210 typ varje kväll i några månader, och från att ha varit helt emot skönhetsoperationer tyckte jag plötsligt att det är väl en självklarhet att jag ska fixa tuttarna efter att jag fått barn. I samma veva berättade min kompis att hon funderar på att operera näsan. (hon kollade också på samma serie, som glorifierar och normaliserar ingrepp väldigt mycket).

Detta skrämde mig så oerhört!

Om du har några tankar eller infallsvinklar att dela med dig av till min uppsats så skulle det uppskattas mkt 🙂

Jag är inte förvånad över att många kvinnor skönhetsopererar sig. Kvinnors värde sitter ju fortfarande till stor del i utseendet. Jag fördömer inte heller de som väljer att höja detta "värde" genom ingrepp.

Däremot tycker jag att det är tråkigt att så många väljer att lägga pengar på att operera en frisk, fungerande kropp istället för att lägga pengarna på något annat (det finns ju så mycket roligare saker att göra än att genomgå en operation).

Och jag blir ledsen när jag tänker på att det är värre att kalla en kvinna för "ful/fet" än t.ex. "tråkig/obildad". Att utseendet är det som värderas när en människa är så mycket mer.

Divina: det är då ett himla tjat om LD:s kropp (fler än du har tagit sig friheten att diskutera den)!

Var någonstans i hennes inlägg står det "Jag är missnöjd med mitt utseende och behöver bantningstips. Jag skulle också bli glad om någon talade om för mig vad jag känner innerst inne."?

Kan folk sluta slänga ur sig analyser om vad andra känner för sin kropp och "goda" kroppsråd till höger och vänster (vare sig det gäller smala, otränade, tjocka, etc)? Då kanske vår kulturs utseendehets skulle minska lite.

Att plastkirurgen helt allvarligt står och säger att en frigjord människa "får styra över sig själv och sin kropp utan att omgivningen rackar ner på en"… Finner verkligen inte ens ord? HUR kan man stå och hävda att någon som har blivit så mycket offer för omgivningens ideal att hen (oftast hon) lägger sig under en kniv och riskerar sin välfungerande kropp och hälsa bara för att passa in i nämnda ideal är frigjord?

Men herregud snälla kvinnor sluta se er som offer för er omgivning hela tiden. Hur ska ni någonsin ses som jämställda män om ni inte kan ta ansvar för era egna beslut och alla problem ni har alltid är någon eller någon annans fel.

sandra att vara medveten om hur man påverkas av ideal o normer är inte att göra sig till offer. Tvärtom. Att inte vara medveten är naivt och idiotiskt.

för övrigt är offer inget man väljer att vara.

Sandra: Vad har utseendehetsen för något med jämställdhet att göra? Om du ser dig omkring så börjar män bli minst lika påverkade som vi kvinnor. Förr var det nog något som var mer ett enskilt kvinnoproblem men numera är det mycket vanligt att pojkar/män också mår dåligt över sitt utseende.

Jag har en tioårig pojke här hemma som ibland gråter och är ledsen över sitt utseende… Det påverkar de också, inte bara flickor/kvinnor..

Hej, Dahmer, tyckte en gammalt inlägg du skrev om ideal i olika delar av världen, olika kulturer och epoker var väldigt intressant och tänkvärt och tänkte du kunde re-posta det här. Vi är väldigt inne i vårt egen kultur av skönhetshysteri i den västerländska delen av världen att vi glömmer hur ideal skiljer sig så mycket över världen och hur det har förändrats med tiden – t.ex män skulle ju förr sminka sig, ha klänning och skriva dikter.

Många verkar tro att det sitter i oss att vilja sminka oss som kvinnor..men en gång i tiden var det främst män som skulle göra det t.ex. Eller att det finns delar av världen där faktiskt männen ska kläs upp, gå igenom smärtsamma behandlingar för att vara långa och smala och sen visas upp för kvinnan att välja sin framtida man (tror det va du som nämnde det exemplet) Så.du kanske kan skriva något om det igen? å lägga till bilderna…

Tycker inte det känns helt ok att du kallar min fitta för bebisfitta, och att jag rakar mig för att vara "knullbar". Dina ord, inte mina.

Matilda – Som alltid så snackar LD om strukturer och normer, inte om enskilda individer. Det går inte att döma personer eller att skylla på vissa kvinnor som plastikopererar sig/rakar sig osv. Man måste se det stora hela, det som påverkar oss hela livet varje dag och som ingen enskild person ligger bakom – utan hela vårt samhälle och kultur.

Det som kallades bebisfitta/baby pussy som hon sa i skönhetsbubblan var ju en fitta utan eller med väldigt små inre blygdläppar.(Tycker föresten att ordet bebis och ordet fitta Inte passar ihop)

En tjej ville kapa av sina inre blygdläppar för att hon kände sig ful då hon har ganska stora sådana, enligt henne själv. Hon har dock ändrat den tanken och försöker istället komma över den känslan och skriver i sin blogg att hon tycker det är stört att det gått så långt att tjejer kapar av sina blygdläppar för att känna att de duger.

Jag mår själv dåligt över all denna hets om att "man alltid kan göra sig snyggare" Jag vågar inte gå ut utan smink längre då jag är mörk under ögonen och de senaste åren har jag börjat få påsar under ögonen och jag fyller bara 25 i år. Känns hemskt att inte känna att jag duger som jag är 🙁

Man får göra vad man vill med sin kropp men väljer man att göra en eller flera "skönhetsoperationer" så bör man vara medveten om och ok med att man bidrar till normaliseringen och skruvar upp kraven.

Då ber jag om ursäkt för att jag missuppfattat dig. Jag antog direkt att du menade rakade kön när du skrev "bebisfitta" eftersom det brukar heta så.

"Vem vill se ut som en bebis där nere?"

Sorrysorry, då drar jag mig tillbaka!

Jag tycker det är synd att man tar så lätt på att låta sig sövas ner och bli skuren i för enbart kosmetiska skäl. Folk verkar ta de riskerna på väldigt litet allvar. Jag höll på att dö under en sövning för fyra år sedan och kan verkligen inte förstå hur man kan likställa operationer med smink eller annan smyckning. samtidigt kan jag förstå att så länge som möjligheten faktiskt finns, kommer kvinnor utvärdera sig själva i förhållande till huruvida det HADE kunnat vara bättre och fler kommer överväga operationer. Och Även om det inte går att lägga ansvaret på enskilda personer så blir det ju trots allt så att för varje kvinna som gör ett ingrepp, som sedan visar upp resultat och pratar (eller bloggar) om det desto mer normaliseras det.

Håller med om allt du skriver , det är så hemskt hur det är idag . På ett sätt känner jag avsky mig folk som opererar sig därför att dom för mig att framstå som ännu "fulare" och jag tycker det är tragiskt att de inte verkar förstå att de gör situationen värre för tjejer i deras egen situation. T ex om ibgeb opererat hängbröst hade nog inte så många mätt dåligt över det. Man hade accepterat att det är normalt så som det är. Men ju fler som opererar desto värre blir trycket. Jag vet att all den ångest över detta kommer också från att jag själv hatar mina bröst. Jag hatar att jag faktiskt är ett sådant "offer" och undrar ibland varför jag blev så här. Är det samhället? Är det uppfostran? Fick ätstörningar när jag var 10 år. Nu är jag 18 och sk "frisk". Men gråter nästan varje da dör att mina bröst är olika stora och hänger. Det enda som behövs e väl att jag faktiskt pungar ut 50000 o fixar dom, sen är jag väl en perfekt stressigt av "dagens unga tjejer"?

Nej det är fan tur att jag inte har de pengarna så jag verkligen måste ta beslutet. Jag vill inte falla för trycket. Men ändå är jag ett barn av min tid: jag vill bara vara vacker.

Du inspirerar andra till att vilja ändra dumheterna samtidigt som du väger upp den negativa uppmärksamheten dina barn kommer uppleva. Jag tror att det kommer resultera i en bra värld får mina framtida barn att växa upp i.

Så TACK! TACK för att sådana som du finns!

Nu skriver jag anonymt för det här är en halvkänslig punkt för mig, så avslöja mig inte. Jag brukar annars tillkänna mig när jag kommenterar här.

Jag har själv tänkt mycket på en näsoperation, men inte vågat riktigt av rädsla och p.g.a smärtan och ev. komplikationer som kan uppstå. Men jag mår grymt dåligt på grund av min näsa. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Det är förstås för min egen skull och ingen annan om jag skulle genomgå op. MEN vad säga till barnen liksom? De är stora nu och skulle nog undra vad som hänt och varför…

En till grej. Det är ju så naturligt att vi människor har hår typ överallt, och då också på överläppen!! Det är inte speciellt kul. Jag väljer att ta bort, men med stripes vilket är skitjobbigt för det växer ju ut snart igen. Jag har svarta strån som syns bra och det kan ju inte vara kul för någon. Skulle gärna genomgå någon typ av behandling för att bli av med dessa för gott.

Någon skrev "väljer man att göra en eller flera "skönhetsoperationer" så bör man vara medveten om och ok med att man bidrar till normaliseringen och skruvar upp kraven".

Tyvärr så har ju allt det här pågått så länge så våra ideal är ju helt rubbade naturligtvis. Men jag vill inte ha hår på överläppen, ej heller en lååång näsa. Jag kan liksom inte "gömma" mig som att använda en push-up eller inlägg i en b-h, eller ha en bylsig tröja som döljer hängmage. Mer komplicerat när det är ansiktet. Och alla är olika, lycko den som har ljusa små strån, och inte långa svarta på överläppen.

Förlåt det blev långt.

Jag älskar din blogg, inlägg på inlägg som bara är klockrena. Och som ger mig hopp om att det finns människor som fortfarande kan tänka klart i denna förvridna värld. Tack!

Jag är nöjd med mig själv och min kropp å hej å hå! MEN om jag nämner de för brudligan (varav 90% är opererade och ska "fixa" mer, skandal eftersom varenda jävel var finare både på ut och insidan innan) blir dom som tokiga å tror att jag ljuger när jag säger att jag inte vill operera mig…. SINNESSJUKT faktiskt! Med grabbligan diskuteras de aldrig, däremot kastar de ur sig komplimanger utan att ens tänka på de!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *