Kategorier
diskussion & debatt

Jag är arg, inte aggressiv

Jag kanske var otydlig i förra inlägget men menade givetvis inte att lugn per automatik alltid betyder att man försöker härska eller är oärlig mot sin meningsmotståndare. Långt ifrån såklart. Men jag tror det framkommer i diskussionen i kommentarsfältet. Men en sak som faktiskt både provocerar mig och gör mig ganska nedslagen är att arg […]

Jag kanske var otydlig i förra inlägget men menade givetvis inte att lugn per automatik alltid betyder att man försöker härska eller är oärlig mot sin meningsmotståndare. Långt ifrån såklart. Men jag tror det framkommer i diskussionen i kommentarsfältet.

Men en sak som faktiskt både provocerar mig och gör mig ganska nedslagen är att arg ses som likamed aggressiv, elak, utom sans osv. Att vara arg betyder inte att man måste skrika eller tugga fradga och det betyder inte att man tappar kontrollen och agerar utåt, aggressivt och hotfullt. Jag fattar såklart att det finns många som upplever ilska som hotfullt, jag är en av dem som t.ex inte klarar av män som är arga. (Vilket kanske inte är så himla konstigt med tanke på att det finns ett maktperspektiv där också samt samlade negativa erfarenheter av arga våldsamma män och situationer) Och jag tycker att konflikt är obehagligt.

Men jag tror att det är ett stort problem, speciellt för oss kvinnor som redan fostras att stå tillbaka, lägga band på våra känslor (vi får ju inte vara aggressiva och hysteriska) och alltid bete oss korrekt, samlat och med hänsyn oavsett situationer, att ilska blivit så stigmatiserat och fult.

Jag är inte aggressiv för att jag är arg. Jag beter mig inte hotfullt eller elakt heller bara för att jag är arg.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

43 svar på ”Jag är arg, inte aggressiv”

Jag tycker att det blir lite snurrigt.

Även som god ton-anhängare kan man vara väldigt arg, men utan att vara hotfull och elak.

Både som god ton-anhängare och som verbalt utåtagerande person kan man hänge sig åt härskartekniker.

Jag undrar vad det är du vill få sagt egentligen? Vill du avfärda hela den goda tonen? Eller ser du ingen nytta i att använda den?

Men då går du väl på den senaste tidens utveckling av begreppet ”god ton”? Begreppet har gått från något positivt laddat till något negativt laddat i vissa kretsar.

Men gud jag blir så fucking provocerad av alla dessa människor som ska diktera för hur andra människor ska få uttrycka sig. HERREGUD. Lär er att se skillnad på en arg retorik, en känslofull retorik och elaka och fula påhopp. Att uttrycka sig sansat och diplomatiskt är inte på något vis lika med att vara snäll och visa välvilja, tvärtom, så mycket fula tjuvnyp som levereras på ett lugnt och beräknande vis med ett leende.

Som jag förstått det så menar du i förra inlägget en situation där någon är upprörd och den andra helt ignorerar denna människas känslor och spelar oförstående till att man är upprörd. Jag blir själv galen när folk gör, man känner sig dum som känner något, som tar åt sig som brinner och den andre är sådär skönt sval och balanserad.

Vidare, vad är detta för skev debatt om ”det riktiga viset att uttrycka sig på”. Det finns inte ett sätt som är riktigt, det beror helt på sammanhang. Inom diplomatin finns det tusen protokoll och koder för hur en uttrycker sig och så vidare och det är den ena snirkliga formuleringen efter den andra. Diplomati är en svår konst få behärskar fulländat och fyller en funktion inom denna sfär. Men om en nu ska titta på relationer mellan stater, ta ett mindre mäktigt land som vill förhandla ett mer rättvist handelsavtal med EU, visst landets ambassad i Bryssel kör sin grej med alla snirkliga formuleringar och god ton och så vidare. Men detta land behöver även de NGOs och organisationer (som för landets fråga i denna ”konflikt”) som använder sig av en mer aggressiv och oresonlig retorik och sätt att föra kampanjer på.

Eller länders frigörelse från sina förtryckarstater som ofta är ett resultat av väpnad frihetskamp och internationell diplomati. Det finns lägen för väpnad kamp det finns lägen för diplomati och ofta pågår dessa samtidigt. Men kampanjer för att förändra orättvis skit har sällan börjat med att folk talat lugnt och sansat med varandra sorry.

Sen jag använder i helvete vilken jävla samtalsstil jag vill när jag diskuterar saker jag brinner för med folk. Pallar du inte med hårda ord så fine, sluta diskutera med mig då, sluta läs det jag skriver. Jag tycker det är skitttrist att diskutera med människor som inte visar några känslor när de diskuterar.

Förlåt för babblande men asså folks rädsla för ilska och känslofullt språk provocerar mig.

För godtonarna är det också provocerande när andra säger att de inte får godtona, för att det är en härskarteknik. Det är väl precis samma sak, bara att olika sidor av myntet? Godtonarna måste väl också få välja vilken samtalsstil de vill ha, precis som du, utan att riskera påhopp?

Folk får diskutera precis hur de vill God Ton eller ej, men jag vill inte bli avfärdad för att jag uttrycker känslor. Och det som det protesteras emot i allmänhet när det gäller detta är ju just när grupper med makt säger åt den arga minoriteten att använda sig av en god ton. Typ ”lilla vän är du arg uttryck dig mer sansat så kanske vi lyssnar på dig”. Jag anser att inom det offentliga rummet bör alla slags samtal kunna föras men det som dominerar och tas på allvar är ju de sansade och resonerande och seriösa dvs God Ton.

Nåja, till exempel på den här bloggen får man väl se det som att LD är uppe på maktstegen, och vi läsare är längre ner. Här är det LD som säger åt andra under henne att ändra sin ton. Dessutom tycker jag inte att det på denna blogg är de med den kärvare ”skrikretoriken” som kommer i kläm. Snarare tvärtom, i och med att LD, bossen här, är en förespråkare av den känslostyrda retoriken.

jo jag bestämmer vilken ton som tillåts här, det är korrekt. Jag blockar ganska friskt bort folk som använder sig av en ton jag ogillar. MEN utöver det har jag ganska högt i tak. Man får vara arg, man får vara lugn och allt emellan. Jag skulle aldrig kräva att folk använder sig av samma retorik som jag. Känner du verkligen att jag gör det?

sen skulle jag inte påstå att jag har makt. Jag är offentlig, alla vet vem jag är, mitt namn och detaljer om mitt liv. Ni är anonyma och jag får hot och hat i mail o bland kommentarerna flera gånger i månaden. Jag får mail från människor som skriver att de vet var jag bor osv. Vilken makt har jag egentligen i förhållande till er mer än att jag har en plattform att uttrycka mig från?

Jag upplever att du ofta läser in skam- och skuldbeläggande och härskartekniker när en godtonare skriver argument som går mot din åskådning. För mig verkar det som att du inte uppskattar att bli tilltalad med god ton när du själv är arg. Det gör det lite knepigt för de som bara behärskar ”den goda tonen”, och inte kan ”härja loss” med dig, fastän du kanske hellre hade velat det. Jag tycker att godtonarna kommer i kläm, för att du ganska ofta blir provocerad av just den goda tonen. Det händer ganska ofta här att någon lite försiktigare typ ber om ursäkt för sina argument, och backar ur en diskussion efter att ha blivit åthutad av dig eller någon annan som inte skräder orden.

Angående makt: just precis det menar jag. Du har din plattform med en storbeundrarskara. Du skriver politiska inlägg som alltså verkligen når ut. Du väljer själv vem du vill blocka och vem du vill diskutera med. Du väljer helt fritt vilken ton du vill svara på kommentarerna med. Ganska ofta väljer du hårda ord, som idiot och svordomar, mot meningsmotståndare. Men du vill själv bli behandlad respektfullt, inte bli kallad idiot eller bli åtsvuren. Det blir lite som att spelreglerna förändras hela tiden, och att inte samma regler gäller för dig som för dina läsare. Är inte det också en typ av makt? Det är klart att en riksdagsledamot har större makt än vad du har, men du har definitivt mera makt än de flesta av dina läsare. Och själva bloggen är ju ditt kungadöme, där du är envåldshärskare.

Det är totalt käpprätt åt skogen att du får en massa hat- och hotmail. Men de flesta av oss läsare är väl ändå rätt trevliga, trots att vi inte alltid skriver under på dina inlägg?

Jag är jävligt bra på att genomskåda folks härskarförsök och då påpekar jag det. Många tror nämligen att de kommer undan med tjuvnyp bara de har rätt tonläge eller lägger till en smiley och tyvrr gör de ofta det eftersom att en stor del av publiken står helt oförstående bredvid. Dessa är dessutom ofta vana att komma undan med sin skit att de blir chockade och spaka när man säger ifrån.

Men det är bekvämt att få det att låta som att jag alltid applicerar det på alla som tycker olika. Vilket inte är fallet. Jag har heller inga problem med att folk bemöter mig med samma ton tillbaka i heta diskussioner.

Jag skrev inte att du alltid applicerar det på alla. Så som du skriver till mig nu hade du aldrig accepterat att jag skriver till dig. Och att dessutom avfärda det jag INTE har skrivit som ”bekvämt”, alltså som att jag inte har tänkt till. Då hade du skrivit att jag lägger saker i din mun, och att jag ska låta bli att göra det. Så jo, du har ibland problem att man bemöter dig med samma ton, eller åtminstone samma retorik.

Att med skrämma folk till att inte våga säga vad de tycker är väl en härskarteknik om något? Bara för att vissa personer lommar iväg med svansen mellan benen från en diskussion behöver väl inte betyda att de drar för att du har kommit på dem med att ge tjuvnyp? Man kanske har fler argument, men inte pallar med att bli åthutad fler gånger. Plus att man kanske inte ens menade att ge något tjuvnyp från början, fastän du tolkar det så. Det är ju inte heller så att den som säger det sista ordet automatiskt har rätt, och den andra fel.

Naturligtvis finns det ju också folk som utnyttjar den goda tonen som en kuliss för att härska, men då är det väl inte längre god ton, eller vad? God ton handlar ju om att medvetet inte såra eller sänka sina meningsmotståndare. Eller har god ton-begreppet helt bytt betydelse på sista tiden? Men här tror jag att vi är överens. Härskarteknik som härskarteknik.

Fram för fler röster, klart medhåll! Men jag håller nog till stor del med Lillen här ovanför. Jag har blivit ’åthutad’ flera gånger. För mig blir reaktionen att jag försöker hålla mer god ton, vara mer saklig och mer ursäktande. Men också att jag tystnar.

Jag har blivit ’genomskådad som härskare/skammare/förtryckare’ och stått helt oförstående inför det hårda dömande jag blir tillmätt, då jag ofta haft en genuin fråga eller en uppriktig men respektfullt avsedd avvikande åsikt.

Så jag har börjat uppleva att det inte längre är så högt i tak här som det en gång var och som det påstås vara. Jag har blivit tystare, men jag upplever också att många (återkommande) kommentatorer som vill pröva en åsikt eller ställa en fråga blivit det.

Din blogg, din rätt, men det är ett val att ha högt i tak, ett val man fattar genom handling.

kan det inte även vara så att vissa använder sig av härskande språk fast omedvetet till viss grad? Alltså de har lärt sig att tala härskande utan att ifrågasätta det? Så har det varit för mig i många fall – jag har, genom debatter på nätet, fått lära mig att ta med ansvar för vad det är jag säger och hur jag säger det även om det inte varit medvetet illvilligt från början. Det kanske tystar vissa men samtidigt så tystar en härskande ton andra också. Jag känner många som inte vågar tala för att de är rädda att de låter för arga eller för att de anklagas för just det. Väldigt vanligt att de med privilegier kräver god ton av de som är underordnade.

Svara

Jag säger inte att jag aldrig förtjänat tillrättavisningar, jag har emellanåt uttalat mig raljant och fått en välförtjänt snyting tillbaka, men jag har också uttryckt genuin nyfikenhet och blivit avskriven som trollare eller förtryckare med en tämligen raljerande och nedlåtande ton jag efter mycket rannsakan ändå inte kunnat förstå hur jag gjort mig förtjänt av.

Jag vet att mitt språk kan uppfattas som styltigt, snobbigt eller elitistiskt av vissa, och jag vet att det är mer av ett handikapp än en tillgång. Men det är det språk jag har tillgång till, och jag kan inte gärna låta denna svaghet ställa sig i vägen för min vilja att uttrycka mig. Inte när min längtan efter kunskap och fördjupning och välgrundade tankar är så stark.

Jag upplever att kritiska eller ifrågasättande röster blivit färre, svagare och bemöts hårdare med tiden. Kanske vill du ha det så, och då är det ju helt din rätt. Men då känns det inte helt korrekt att fortsätta hävda högt i tak.

har JAG avfärdat dig som ett troll?

Personligen upplever jag att diskussionerna här har utvecklats och tagit ordentligt fart. Folk debatterar sakligare och mer om sakfrågorna (och inte så mkt runt omkring eller om mig) och jo det kan säkert ha sin grund i att jag modererar och biter ifrån hårdare men det ser jag som negativt. Jag vill inte ha kritik för sakens skull. Jag vill ha diskussioner som är utvecklande och givande för alla som deltar. Att bara ifrågasätta behöver inte vara positivt.

Det har hänt, ja. Kanske för att jag skriver som jag talar, på flytande byråkratiska…

Om kommentarsfältet har tagit den riktning du önskar ser jag inte att det föreligger något problem. Jag håller inte nödvändigtvis helt med, och det är en av anledningarna till att jag emellanåt kollar in blogg T, för att se andra sidor. Inte för att jag håller med den, men för att se vad andra tycker och hur jag känner inför det. Jag ser inte riktigt problemet med den bloggen, spegelbloggar/svarsbloggar är ju ett vanligt sätt att bedriva kritik eller granskning, har försökt förstå genom att läsa runt, men diskussionens är alltför splittrad på olika platser för att jag skall förstå.

NU räcker det. Tänkte att du får svara på deras kommentarer men nu vill jag inte se något mer ältande av din eventuella ton. Passar inte galosherna får folk fan rulla vidare, du har lyssnat och du har bemött sakligt och schysst. Att fortsätta gaffla om din person är däremot allt annat än schysst eller sakligt.

Maria, din ton är det inget fel på. Du kommer uppfattas si eller så av många för vissa har svårt att hantera ilska och det är helt ok, men jag har pratat privat med flera andra läsare som fullkomligen ÄLSKAR dig och jämför dig med Julia Gillard (minns du hennes misogyni-tal?) Din ton, även din arga ton, är MYCKET uppskattad av mig och av många andra. Låt dig inte tystas.

Men vad falls Maria och LD! Maria bad ju både mig och en annan Kajsa att citera vilka stycken vi tyckte att var taskigt skrivna! Det var precis det vi gjorde, inget annat. Jag hade verkligen inte satt mig ner och gjort det för skojs skull, ifall du inte hade bett mig. Att säga att det räcker nu, och att du inte vill ha dina texter sönderhackade, när du BAD om att få veta vad vi störde oss på, är inte det lite ambivalent om något? Och LD, får vi inte svara Maria om hon ber om att vi ska göra det?

En annan Kajsa, jag höll helt med dig i din retoriska fråga om solidaritet. Men när jag såg hur mycket däng du fick för den kommentaren kände jag att jag inte pallade med att ge mig in i diskussionen. Det ÄR ju ingen diskussion ens, ifall den ena bara smädar den andra. Jag tycker att du fick helt oförtjänt skäll den gången, och tycker att det är just sådana påhoppskommentarer som skulle behöva modereras bort för att stämningen på den här bloggen ska bli bättre och öppnare.

För inte speciellt länge sedan (någon/några veckor kanske?) så var det uppe här på bloggen att folk som är väl bitska skulle ta och tagga ner. Till och med de själva ”erkände” att de med flit väljer att köra den stilen av olika anledningar, men att de nu skulle sluta. Lugnet varade inte länge, tyvärr.

Har man blivit utsedd till hackkycklingen så spelar det ingen roll hur jävla god ton man använder.

Ska hålla koll på den här diskussionen och fortsätter den att handla om dig som person så vidtar jag åtgärder.

Svara

Maria:

Här kommer några citat som jag tycker att är onödiga och definitivt faller utanför ramen god ton.

”Förstår du verkligen inte det?” Förminskande och fördummande.

”Det du pysslar med är rent och skärt klassförakt.” Att kommentatorn jämförde barnarbetare med exempelmamman har väl inget med klassförakt att göra?

”Det kan du nog inte ta till dig för det innebär att du måste ge upp dina fina teorier.” Väldigt överlägsen och nedvärderande kommentar om kommentatorns åsikt. Åsikten tycker jag dessutom att du missade, när du trodde att kommentatorn ville sparka på de som redan ligger i Sverige.

”Man kan ta till sig hur verkligheten ser ut eller fortsätta skuldbelägga de som är på botten.” Här hade man kunnat svara dig med samma kommentar. Snacka om att det är barnarbetarna i Bangladesh som är längre ner på botten, om man jämför deras sits med exempelmamman.

Det här är inte vad som anses vara god ton. God ton är att medvetet anpassa sitt språk och sin approach för att inte såra.

Okej, detta blir det sista jag skriver.

Det skulle vara kul, Maria, om du kunde förklara för mig var du hittar mitt klassförakt. Det skulle även vara kul att få veta hur du kan veta något om min position i samhället. Du vet ingenting om mig.
Vadå ”enligt egen utsago”? Det enda du vet är att jag har en ångestsjukdom, att jag jobbar, att min kille är på väg att utförsäkras, att vi inte vågar skaffa barn samt att jag tycker att man ska tänka globalt gällande jämlikhetsfrågor och fattigdom.

Jag har ALDRIG anklagat underklassen för att vara bortskämd. Ta gärna fram citat på ovanstående så att jag kan försöka förstå hur du tänker. Ja, jag tycker att svenskar i allmänhet har lite för lätt att glömma att vi tillhör en mycket liten procent på jorden som har det MATERIELLT väldigt bra, och därför kan det vara bra att vidga perspektiven en smula. Men jag har aldrig tyckt att just underklassen är mer bortskämd än någon annan. I förhållande till övriga svenskar är väl underklassen den grupp som är minst bortskämd, enligt mig.

För övrigt läser jag inte kommentarerna till alla inlägg, och jag kände helt ärligt inte till att du har fått kritik för din argumentationsstil tidigare.

DET VAR ALLTSÅ INTE DÄRFÖR JAG TOG DIG SOM EXEMPEL DEN HÄR GÅNGEN.
Utan det var för att exemplifiera hur ilska/starka känslor kan tysta en debatt lika mycket som ”god ton”. Det var det enda jag ville få fram, eftersom du och LD och massor av andra tycks hävda att lite påhopp är okej så länge det handlar om passionerade känslor och stort engagemang, men att lugn och saklighet kan riskera att inte vara okej, eftersom det kan bli en översittarattityd.

Jag ville tala om argumentationsteknik och makt genom ilska/personangrepp mm.
Då angrep jag din argumentationsstil, inte dig. Men du angrep mig och pådyvlade mig en massa egenskaper och värderingar som du egentligen inte vet ett dugg om.

DET TYCKER JAG ÄR EN SLAGS HÄRSKARTEKNIK GENOM ILSKA OCH DET VAR DET JAG EGENTLIGEN VILLE DISKUTERA.

Klarar inte heller av män som är arga men detta är första gången jag hör någon annan uttrycka samma sak. Börjar gråta dirr en man skriker åt mig. Även om någon skriker/höjer rösten/blir irriterad lite skämtsamt eller bara inte på allvar så får jag ett plötsligt behov av att LE för att tydligt visa att HE HE HE DETTA ÄR ALLTSÅ HELT OK FÖR MIG OCH JAG KÄNNER MIG INTE ALLS OBEKVÄM OCH ILLA TILL MODS (vilket är precis vad jag gör).

Men hur kan du säga att någon som uppfattar din arga attityd skrämmande har fel? Varför varför känner du alltid att DU är offret i situationen? Hur kan DU ta dig tolkningsföreträde när det handlar om någon annans känslor? Jag är nästan alltid lugn i diskussioner, hur kan du sätta en etiketten på mig att jag skulle köra härskarteknik? Hur ska du ha det egentligen, får en eller får en inte sätta etiketter på andra? Eller gäller det som vanligt andra, men inte dig.

När jag läser om hur du inte klarar av en arg man är min första tanke att jag har så svårt för arga kvinnor och hur det måste ha att göra med att min mamma ofta blev rejält arg, och visade det, när jag var liten. Pappa var alltid lugn, ville prata och reda ut, och på något sätt gör det idag att jag har svårt att ta en arg man på allvar medan en arg kvinna kan skrämma skiten ur mig. En arg OCH aggressiv man, däremot, är givetvis skrämmande, men såna stöter jag tackochlov sällan på IRL.

Hur tänker du med att tydligt visa att du är fly förbannat arg på dina barn? Skulle vara intressant att få veta, jag själv känner mig ofta hämmad när jag vill skrika på min åttaåring (förmodligen med min egen mammas skrik i bakhuvudet).

Man ska också komma ihåg att de som kräver god ton inte sällan är de som själva anser sig inte behöva använda den. Dvs män. Hur många gånger har vi inte hört män säga att de inte kan engagera sig i kvinnofrågor så länge det finns arga feminister? Detta är ofta samma män som deltar i rena hattrådar mot kvinnor på flashback och inte drar sig för att lämna aggressiva kommentarer hos olika feminister om deras könsorgan, fetma och vidriga utseende.

Kvinnor som utsätts för det här beteendet förväntas ofta ställa sig över det, vara the bigger person och ”vara en god förebild”. Vi tolererar helt enkelt inte att kvinnor beter sig likadant som män, inte ens när de försvarar sig. När vi avkrävs god ton blir vi tandlösa och kan inte sätta gränser för män som utövar sin dominans över kvinnor.

Jag tycker det är oerhört viktigt att ha detta i åtanke när man kritiserar arga kvinnor eller kvinnor som använder ”fel” språk, dvs svär, skriver med stora bokstäver eller bara talar om att de är arga. Det går inte att komma bort från patriarkatets värderingar av kvinnor när man diskuterar den här frågan.

Sen tror jag även att många blir mer rädda för arga kvinnor än män som uppvisar exakt samma mängd ilska. Kvinnor förväntas helt enkelt vara milda, väna, förstående, förlåtande och empatiska. Det man kan fråga sig är vem av könen som står för majoriteten av allt våld, alla våldtäkter, alla övergrepp på barn och all kriminalitet i samhället och om man verkligen behöver vara rädd för arga kvinnor. Hur stor är risken att de kommer skada någon? Hur stor är risken att en arg man kommer skada någon? Och vilka är det som tjänar på att kvinnor fortsätter svälja sin ilska och håller god ton, även när de blir angripna och attackerade?

JA! Ni som är kvinnor; observera hur män beter sig i er vardag, prova detta beteende själv, och se vilket bemötande ni får.

Så jävla typsikt hur kvinnors reaktioner alltid ska göras t en fråga om PERONSLIGHETSDRAG och inte i vilken situation de befinner sig. Mmm, du blri arg pga förtryck, det måste vara för att DU ÄR HYSTERISK och inte för att du sätts i en askeff situation där det inte finns några jävla alternativ att vara ”lugn” och ”sansad”. Fattar inte vilka jävla superkrafter de tänker oss att vi ska ha och behålla vårt jävla lugn och vara snälla i alla jävla situationer. Jag blir galen. GALEN!!!!

Jag älskar att vara riktigt jävla arg!
användbart i så många situationer, en gång kunde jag inte bli arg utan att känna skuld och skam, sen kom dagen när jag kunde det och jag tänker då fan aldrig släppa den kraften som den känslan ger.

(dessutom blev jag gravid efter ett argt försoningsex, det var tydligen det som krävdes 😉 )

Min ilska har mest börjat forsa så fort bägaren runnit över. Men det är ingen som tackar en för att man tar skit eller är tålmodig. Själv har jag känt en befrielse sista tiden; mina känslor är inte något som måste kväsas, jag får också uttrycka mig! Känner igen det du skriver om skuld och skam. Ilska kan fan rädda liv! 😀

Blir häpen över allt om ”god ton”. Jag försöker lära mina barn att vara försiktig med de ord de använder på sociala medier då det är lätt att vara ”kaxig” bakom skärmen, samt att andra kan tolka in åsikter och beteenden mellan raderna…. Mina barn är 12 och 14…. Vi är väl ändå vuxna? Jag rekommenderar att en tar ett andetag, låter det gå en minut eller två innan en svarar på någon kommentar. Många av oss som följer LD ogillar ”den vita lättkränkte mannen”, låt oss inte gå in i den rollen själva. Eller boka ett fysiskt möte och red ut era issues där om det nu är så viktigt att älta….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *