Kategorier
diskussion & debatt

Jag är inte rasist… MEN….

Min kompis har en tendens att vara lite småparanoid. Hon utgår ofta från att folk antingen glor, ogillar henne eller är rasister. Som den där gången vi slutade prata med varandra på ett halvår (jo, vi kan vara så barnsliga. Jag säger VI för att ”it takes two to tango” men jag vette fan om […]

Min kompis har en tendens att vara lite småparanoid. Hon utgår ofta från att folk antingen glor, ogillar henne eller är rasister. Som den där gången vi slutade prata med varandra på ett halvår (jo, vi kan vara så barnsliga. Jag säger VI för att ”it takes two to tango” men jag vette fan om det egentligen är mitt fel…. eller jo, jag säger ju emot.. jaja)

Iallafall, vi hade varit ute på Rocks (bästa utestället ever) och haft kul. Det var hennes första gång på en riktig rockklubb och hon var förvånad över hur trevliga alla varit och hur kul hon haft. Som enda mörkhyade personen därinne hade hon fått mycket positiv uppmärksamhet. (och antagligen för att hon är snygg)

På vägen hem – dyngrak – så började hon yra om att ”alla svenskar är rasister” och fortsatte att berätta om nån otrevlig kärring hon träffat på dagen innan och som inte svarat när hon frågat efter vägen. Jag konstaterade att kärringen lika gärna kunde vara en otrevlig ouppfostrad person som varken diskriminerar eller är rasistisk, men den bet inte. Självklart var hon rasse.

Samtalet pågick länge och Stefan (ni vet han som är singel och gillar barn?) la sig i. Min kompis tyckte att just p.g.a att hon utsatts för otrevligheter av svenskar så hade hon rätt att hata dem. (och därmed så förolämpade hon hela mitt sällskap) varpå Stefan sa: ”Jag har haft inbrott i min bil två gånger sen jag flyttade hit, av invandrare. Ska jag dra alla över en kam då?” ”Ja” svarade hon och därmed var det official: diskussionen hade spårat ur.

Det slutade med att hon tog en taxi, vrålade nåt om att VI var rasister och drog. Följande dagar så krävde hon en ursäkt från mig. Jag i min tur svarade att hon snarare var skyldig mig och mitt sällskap en.

Det tog ett halvår innan vi pratades vid. (iofs så var det för att hon då – full – ringde upp för att kalla mig rasse och deklarera att jag var en subba som inte bjudit henne på mitt bröllop)

Hon jobbar på det dock. Att lyssna och ta in innan hon reagerar. Och det har blivit mycket bättre.

Dock måste jag ge henne en poäng även om hon just då betedde sig illa; smygrasismen är rumsren. Den kryper in i våra hem och våra bekantskapskretsar.

Och ingen ifrågasätter. Ingen reagerar. Ingen bryr sig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag är inte rasist… MEN….”

Man är rädd för det okända. Rädslan utvecklas till smygrasism. Så enkelt är det. Och så länge man själv kan erkänna att man har fördomar och är lite smygrasistisk så är man på rätt väg. Jag tycker det är värst med de som inte kan erkänna det själva.

En fråga förresten. Hon läser inte din blogg eller? Det är ju inte precis så att du framställer henne i hennes bästa dager. Eller hur man nu brukar säga. :thumbdown:

Jag håller med dig helt, vet inte hur många gånger jag känt mig obekväm eller dragit mig undan för att slippa smygrasistiska kommentarer och attityder. Jag har väldigt svårt för det och kan liksom inte slapna av med sånna människor. Självklart har vi alla fördomar, invandrare har det om svenskar också. Men personer med fördomar ska inte få styra.

När man umgås med invandrare så vet man ju aldrig varför folk är otrevliga (om de inte säger det rakt ut) och som du skrev så kan det ju både röra sig om en skitstövel eller en rasist. Många har ju tyvärr erfarenheter av rasister och då är det nog tyvärr så att det lätt tas för det.

Sarah

"När man umgås med invandrare så vet man ju aldrig varför folk är otrevliga"

Jag kan säga att det är lika svårt att veta varför någon är otrevlig oavsett hur man ser ut! Däremot är det "lättare" för någon som har mörkare hy eller annat utseende/klädstil att "skylla på det".

Att skylla på att ja men jag är mörkhyad så därför var han otrevlig mot mig… han är ju rasist.

Det är ett knepigt dilemma det där verkligen. Jag förstår om man som invandrare känner sig utsatt och osäker. I högstadiet gick jag på en skola med 80% invandrare och vid ett tillfälle blev jag kallad rastit då jag hamnade i konflikt med en person som råkade vara just invandrare. Konflikten rörde sig om något helt annat, en obetydlig skitsak, sånt man ofta bråkar om i den åldern. Men jag har märkt att många invandrare inte riktigt förstår begreppet rasist utan tror att det är något ma när så fort man i princip har en åsikt som skiljer sig från en svennes. Jag tycker inte man ska kalla någon rasist förrän man verkligen har belägg för att en person diskriminerar en på grund av ens härkomst.

angelica:

Jo men för mig som ser "svensk" ut så vet jag att man faktiskt blir olika behandlad. Det är inte så att folk bara överdriver eller skyller ifrån sig. Mycket vanligare att jag blir illa bemött när jag är med personer som inte ser "svenska" ut. Jag tror jag märker det mer än mina kompisar som är invandrare gör eftersom de inte har något att jämföra med….

Sen är det klart att det är viktigt att inte ropa rasist för ofta och i situationer där det är uppenbart att det handlar om ngt annat. det utvattnar ju begreppet, för om allt är rasisitiskt så finns det en risk för att inget till slut blir det när begreppet rasist förlorar sin betydlese genom att användas fel.

..dock så förstör många invandrare för sig själva också genom att ropa "rasist!" i tid och otid, även när det är helt obefogat.

Har en granne som ringde på och kallade oss för rasister eftersom vi bad henne att städa efter sig i tvättstugan. Att vi minsann är rasister eftersom vi talar om för andra vad de ska göra.

Vad vet jag, kulturer är så olika att det kanske är ohyfsat i hennes att tala om att hon slänger tvättpulver omkring sig och skiter i att torka upp det, vilket leder till att vi andra får städa upp efter henne…?

Hade en kompis vars mamma blev upprörd för att jag tog undan min kaffekopp efter att vi fikat.

Fick veta att det betydde att man var missnöjd med bjudningen, och skulle alltså låtit denna stackars mamma bara serva mig.

Olika, alltså..

ja fyfan, smygrasismen är fruktansvärd. jag har många många gånger märkt en betydligt tilltagande snorkighet när damen efter/före mig i kassakön på t ex lindex anländer & behöver fråga nåt/vill byta nåt. jag får ont i magen. eller som när jag & exsambon (från Uruguay) skulle ha lägenhet i västerås, men aldrig fick nåt erbjudande (det var ingen regelrätt kö då, utan man anmälde intresse per område & storlek & så ringde de upp utvalda personer), tills jag ändrade ansökan till att stå i mitt namn. suck.

Det irriterar mig något grymt när människor tror att allt som sker är personliga påhopp, tex om någon inte får ett jobb de ville ha eller om kassörskan är otrevlig på ica så kommer det "det är bara för att jag är invandrare/svart/tjock/turk/ful/skelögd" man måste kunna se längre än så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *