Kategorier
diskussion & debatt

Jag är inte så där överförstående att jag kan låta bli att tycka jävligt illa om just skitungar.

Det är lite lustigt det där att så fort man uttalar sig negativt om ett barn, oavsett hur dum i huvudet, elak eller psyko ungen är, så ska det alltid påpekas att det inte är barnets fel. Ungefär på ett sådant sätt att jag har fel som blir förbannad eller ens tänker elakt om ett barn. Barn är […]

Det är lite lustigt det där att så fort man uttalar sig negativt om ett barn, oavsett hur dum i huvudet, elak eller psyko ungen är, så ska det alltid påpekas att det inte är barnets fel. Ungefär på ett sådant sätt att jag har fel som blir förbannad eller ens tänker elakt om ett barn.

Barn är oskyldiga. Eller?

Jo visst. Om jag bortser från att jag är en människa med känslor och låtsas att jag är en analytisk robot så kan jag absolut förstå hur de menar. Givetvis så är det föräldrarna som är ansvariga för hur ungarna beter sig. Det är jag ju fullt medveten om.

Men det skiter jag faktiskt i.

Elaka barn tycker jag illa om. Oavsett anledning. Elaka barn som är elaka mot MITT barn tycker jag lite extra illa om. Jag är inte så där överförstående att jag kan låta bli. Jag vill liksom inte. Jag pallar inte att vara så där superempatisk och förstående och förlåtande hela tiden.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag är inte så där överförstående att jag kan låta bli att tycka jävligt illa om just skitungar.”

Inte kopplat till det här inlägget, men jag har funderat på något – om jag har förstått det rätt så undviker du att använda könsförklarande ord som han, hon, honom, henne etc. Därför undrar jag om du använder ord som bror och syster t.ex. när du pratar med Ninja och Tamlin? Typ "Kan du inte hjälpa lillebror med skorna Ninja?" eller liknande. Eller använder du kanske alltid deras namn när du pratar om dem?

Någon måste säga ifrån direkt när ungen är elak och tala om för honom eller henne hur fel det är att bete sig på det viset.

Håller helt med. Det är inte ungens fel att den inte är uppfostrad. Men samtidigt kan man inte hålla föräldrarna ansvariga, för dem kanske har annat… mannen har kanske nyss dött,m arbetslös, orkeslös, fyllor… man vet ju inte… så då kanske det snarare är mormoderns fel, nej vänta, hon är död!

Seriöst. Självklart är det föräldrarnas ansvar, men det är ungen som får lida för att han/hon beter sig som ett as. Och det är ungen som får sitt av tiden när den som vuxen misshandlat sin flickvän. Ansvar och ansvar, man har ansvar för sig själv och det måste man lära barnen. Only you can feel the tear on your cheek.

hej! jag undrar bara över din åsikt om barnet på msn's framsida idag vars föräldrar inte berättar vilket kön hen är.. Du har intressanta åsikter annars och det här va… intressant värre. Hur långt ska man ta genus?

Det beror lite på barnets ålder, men jag känner ofta sympati för små skitungar. Jag kunde vara riktigt jävlig när jag var liten och vet ju hur jag själv mådde, därför tycker jag inte illa om barn som beter sig dåligt..

Jag kan förstå att det är svårt att inte tycka illa om barnet i fråga, men samtidigt måste man kunna sätta sig in i andra personer och ifrågasätta varför de gör som de gör. Det finns säkert olika orsaker. Sen så kan man ju faktiskt prata med personen i fråga och säga att "så får man inte säga eller göra"

Håller med dig. Jag blev så jäääävla sågad när jag öste ur mig mina känsloutbrott då min unge blev, INTE slagen utan MISSHANDLAD på dagis. Jag försökte verkligen göra mitt bästa i situationen men ibland rann känslorna över. Är fortfarande så jävla ledsen över att mitt barn råkat ut för något sånt. Hon var inte ens två år fyllda… 🙁

Jag har mött många av de barn som kallas elaka, skitungar, dumma osv. När du kommer ett sådant barn nära så fastnar dessa ord rätt snart i halsen… för de vet så tydligt vad alla tycker om dem, dem känner sig som såna och lever upp till förväntan och mer därtill. Det är precis som att du ser på hur det förväntas vara flicka eller pojke och agera hur man påverkas därefter. Varje gång du skriver om ett barn på det viset så får jag en klump i halsen… för jag vet att det är så många som möter dem precis som du.

Jag kan förstå att i stundens hetta så blir man arg på den person som elakheten kommer ifrån, men snabbt så blir jag alltid arg på föräldern som ofta står bredvid utan att tillrättavisa sitt barn. Jag kan bli arg på barnet men jag visar inte det för barnet utan säger till på ett vettigt sätt, skulle aldrig kalla barnet för skitunge inför det etc. Men det gör nog inte du heller vad jag förstår. Hur som helst, ett barn är ett barn, beroende på ålder oförmögen att filtrera vissa saker, så ja… jag försöker inte vara bror duktig, man ska säga till barn som är elaka men på ett konstruktivt sätt, fungerar det inte så måste man visa att man blir arg men även då på ett konstruktivt sätt. Jag tror att barn som beter sig illa inte mår så där himla bra med sig själva. Det är vi vuxna som har ansvar och inte barnen.

åse svälj klumpen. Jag är medveten om de mönster och den problematik som omger dessa barn. Jag har jobbat inom barnomsorgen ett par år och kommit flera av dem nära.

Men i min roll som mamma så är jag känslomässig. Då skiter jag fullständigt i varför de är elaka eller bråkiga. Precis som jag sket i att mitt ex blivit kränkt och misshandlad som barn och därför tog ut det på mig.

Man måste inte alltid vara förstående och rationell. Jag har ingen skyldighet att ursäkta och förlåta dåligt beteende.

Ina: Fy fan vad ledsen jag blir när jag läser det du skrivet, det riktigt skär i hjärtat, i sådana situationer så är det normalt att känslorna tar över, då ska dessa barn veta att du är arg också. Hoppas det blev rejäla konstruktiva konsekvenser. Stackars ditt barn!

Att bli arg på ett barn är helt ok..å självklart är de inte helt oskyldiga, de flesta barn gör dessutom fel nån gång.. men det är ju inte särskilt konstruktivt att kalla dem psykon å liknande för det..tycker inte jag iaf.

Finns barn som får höra sånt om sig hela sin uppväxt (nu menar jag ju inte att du sa det rakt ut till barnet, men det finns det andra som faktiskt gör och dessutom alldeles för lätt)

Ett barn som bemöts så kommer knappast att bättra sig..en sån stämpel är svår att få bort.

Nu menar jag inte att man måste, men ist för att reta upp sig så är det väl isf bättre att konfrontera barnet/föräldrarna (om de är på plats)

..den kommentar jag skrev i förra inlägget handlade inte om att man inte får bli arg på ett barn eller barn är några oskyldiga änglar på något sätt! eller att de inte ska behöva stå till svars för dumheter de gjort.

Det är ju ett av sätten barn lär sig saker på (å vi vuxna också ibland) genom att någon talar om för oss att det vi gjort inte var bra å gärna hur man kunde gjort ist.

Tycker du resonerar lite som att det är antingen eller som gäller i denna fråga faktiskt.

Jag var mobbad hela grundskolan igenom. Nej, barn är fan inte oskyldiga! Vissa av mina mobbare är exakt lika äckliga som vuxna som de var när de var barn, exakt när slutade de vara oskyldiga då? Går det någon magisk gräns för när elak och svinig går från oskyldig till just elak och svinig?

Mina mobbare kom förresten undan med vad de gjorde hela tiden så stämpel my ass! En sådan hade kanske behövts! Nej de var "kära i mig", "kärlek börjar med bråk, hihihi, torka bort blodet och tårarna" samt "men de vet inte vad hora betyder stackars små pojkar" *får en tår i ögat, ja STACKARS DOM*! För 3 år sedan knuffade en av dem ut en tjej framför en buss full med gymnasieelever så hon dog. Splatt! Men det var ju inte hans fel för han var full och han har ju en civilekonomexamen så han menade väl inte så!!! Att han och hans kompis utmed hela gatan roat sig med att försöka knuffa ut folk i trafiken, ja det var ju bara som av en händelse! Det är exakt vad som händer med en som alltid kommer undan och kommit undan med vad han gjort! Hade jag gått förbi hade det säkert varit jag som legat framför den bussen eftersom han fortfarande tycker det är kul att säga sjuka saker till mig, skillnaden hade bara varit att då hade han varit död för min mamma hade mördat honom. Och det hade fan inte varit nått snack om att "Men "anonym idag" skulle inte vilja det". Fuck no! På fanskapet bara!

Klart som fan att man kan bli arg på barn! De iditoerna som retar och gör livet surt för mina småsyskon ser jag inte på med blida ögon. Om barn som göra elaka saker är oskyldiga, hur oskyldig är inte den som blir utsatt?

Klart föräldrarna uppfostrar och klart barnen kan ha problem som ADHD, men ska de komma undan med det då? nej, det gör lika fel i allafall.

Jag tycker precis som du, och mitt reaktion blir det samma som du skriver, dock blir jag också så här "Hallå, sådan skit unge där och titta, vad gör mamma? just det ingenting. fyfan!" eller så får jag lust att blänga åt små sataner… svårt att va helgon hela tiden.

Men nu blir jag ledsen. Jag förstår ditt känsloutbrott och vet att du nog inser att barn märker av andras inställningar till dem, men till vilken GRAD?

Jag var hemsk som liten! Betedde mig elakt mot andra då jag antagligen mådde dåligt/inte fått veta hur man beter sig fullt ut (minns inte 100% orsak) men när en grannkompis mamma var riktigt fientligt inställd mot mig och förbjöd mig att leka med deras kaniner förstod jag inte varför – jag hade ju sett andra lyfta upp kaniner och sen släppa dem för att se hur de skuttar iväg, vad gör jag för fel? (Faktiskt hennes egna dotter inkluderad, men det struntar vi i då hon aldrig såg det…)

Men det hon struntade i var att förklara för mig var att det inte var så man lekte och sedan lät mig vara med igen – hon förklarade mig mer eller mindre psyko och du kan gissa hur utmärkt DET var för ett barn i utveckling. Det blev ju liksom att man inte kunde ändra sig, tyckte en vuxen man var ondskan personifierad så levde man ju upp till det.

GUD vad jag håller med om detta. jag har träffat många elaka barn som mobbat och retat mina ungar. Puttat ner mina och andras barn från gungor och tagit JÄVLIGT stor plats. och ja jag avskyr dom och deras korkade föräldrar. grrrr!

Nope. Ledsen håller inte med dig här. Levde själv i ett fyra år lång förhållande i huvudstaden, blev psykiskt och fysiskt misshandlad och ganska isolerad. Jag hade inte kunnat gå vidare om jag inte kunnat förlåta, och försöka förstå. Tvärtom, ska varenda unge känna att dem duger som de är i mina ögon, mitt sätt att försöka få lite bättre medmänniskor att växa upp med. Visst ska barn få ramar och gränser, men att se dem som elaka eller skitungar… nej,nej nej! (enligt mej)

Det är ju precis samma sak med elaka vuxna – det finns alltid anledningar och ursäkter, dålig uppväxt osv osv, men man måste ju fortfarande få bli arg!

Det är ju precis samma sak med elaka vuxna – det finns alltid anledningar och ursäkter, dålig uppväxt osv osv, men man måste ju fortfarande få bli arg!

Jag håller väl till viss del med dig, vissa barn är små bajskorvar. Jag måste bara säga att jag tycker att vissa föräldrar överreagerar ibland, nu tror jag inte att du gör det för när du skriver om jobbiga barn som ger sig på dina ungar så låter det verkligen som att det är riktigt dumma barn. Men jag har ofta märkt att föräldrar genast tror att andra barn är elaka mot deras barn vad det än kan gälla. Senast häromdagen var jag med om en en sådan sak i en lekpark, mitt barn satte handen på ryggen på ett annat barn och sa vänligt "-Hej du." Hon sökte helt enkelt kontakt, föräldrarna till det här barnet blev genast irriterade och sa att man inte får puttas, detta trots att deras barn inte var det minsta förgat utan snarare nyfiken och glad. Och att det verkligen inte var tal om någon knuff, för då hade jag givetvis själv sagt till. Tokirriterande tycker jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *