Kategorier
diskussion & debatt

Jag är faktiskt ganska tillmötesgående!

Jaha, en annan vaknade klockan sex och var pigg. Det kan ha berott på att jag somnade när jag nattade barna igår men nu sitter jag iallafall här. Diskuterade god ton (igen) på twitter igår med Mondo Kanel och förde till protokollet att jag antagligen behärskar god ton bättre än de som kritiserar mig för min […]

Jaha, en annan vaknade klockan sex och var pigg. Det kan ha berott på att jag somnade när jag nattade barna igår men nu sitter jag iallafall här.

Diskuterade god ton (igen) på twitter igår med Mondo Kanel och förde till protokollet att jag antagligen behärskar god ton bättre än de som kritiserar mig för min arga retorik. Att prata med folk på ett sätt som tilltalar dem har alltid varit en av mina styrkor (hey, jag jobbade som servitris i många år) TRO DET ELLER EJ. Eller ja, ni som sett eller hört eller t.o.m träffat mig live vet ju att jag är fantastiskt tillmötesgående samt trevlig att ha med att göra. .

Att vissa feminister pekas ut som postergirls för den arga retoriken eller dåliga tonen blir så himla polariserat och skevt. Människor har nyanser. Jag har nyanser. Ta Fanny Åström till exempel, hon som får bära det största hundhuvudet i den här debatten, är det något hon behärskar så är det väl den pedagogiska sakliga och framförallt goda tonen? Hennes inlägg är aldrig aggressiva, aldrig otrevliga och hon hänger framförallt aldrig ut enskilda individer på ett osakligt sätt. Dessutom modererar hon bort allt osakligt skit och påhopp i sitt kommentarsfält. Bättre ton än så är svår att hitta. Ironiskt nog så ser det sämre ut hos de som är våra största kritiker.

Jag är ofta lugn och saklig och det krävs en del innan jag faktiskt blir förbannad. Jag använder mig ofta av ett pedagogiskt tillvägagångssätt när jag skriver mina inlägg (min blogg har ju ofta avfärdats som en feministblogg för dummies, vilket jag bara tar som en komplimang) men lika ofta är jag arg och då skriver jag på ett sätt som visar det. Men att jag är arg betyder inte att jag är aggressiv eller hatisk, men ibland är jag det också.

Ja det var mina tankar den här morgonen.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag är faktiskt ganska tillmötesgående!”

Har aldrig förstått de som tycker att du/Fanny/andra personer inte har ”god ton” och ”bara är arga” för i mina ögon är det inte oprovocerad ilska när den väl dyker upp (vilket inte är speciellt ofta). Hur kan man inte vara arg på patriarkatet!? Hur kan man hålla sig sansad när ÄNNU en våldtäktsman går fri? Hur kan man hålla sig lugn när man tänker på att man är livrädd att gå hem ensam om natten? Det är inte okej!

Att just det retoriska är det som kritiseras mycket med feminism tycker jag är ett sätt att dölja sakfrågan. Man går på HUR det sägs istället för VAD som sägs (som är viktigast). Oftast är det ju män också. Tror att de som kritiserar mest är de som skäms mest över vad de gjort. Vill inte syna sina fel. ”Jag skulle aldrig” och så vidare. Mycket egocentrerade.

Jag själv tycker det retoriska är svårt! Jag vet ju vad jag tycker om saker, och mitt allra jobbigaste är när jag blir retad för det. Min sambos pappa (även andra män men nu tar vi detta som exempel) är en sån som säger ngt sexistiskt/kvinnohatiskt/whatevs som jag inte håller med om och sedan skrattar och säger ”oj nu blir Louise inte glad på mig hehehe”. VAD I HELVETE GÖR JAG DÅ!? Brukar typ mest låta bli att skratta åt sexistiska skämt osv när han liksom vill att alla ska skratta, och då är det jag som får skit. Det är så svårt att tackla när man är ensam. Om någon har tips på hur jag kan bygga upp någon form av försvar är jag hemskt tacksam för jag orkar knappt längre. <3

ursäkta väggen av text men jag är hemskt intresserad av retorik och språk och bemötanden!

Varför inte börja citera SCUM? 😉

Det är faktiskt väldigt märkligt att så många människor tycker att det är ”roligt” att göra en person arg genom att säga något förnedrande, så länge det förnedrande är normaliserat för dem. Det var väldigt givande att gå på SCUM-manifestet men min man och bästa vän (också man) och se hur de reagerade på det.

Nu är ju min man såklart feminist han också, men jag tror ändå att det gav en ny dimension av förståelse för exakt hur jävla jobbigt det är med förnedrande ”skämt” riktade till mig som könsvarelse efter nästan två timmar av koncentrerad kritik riktad mot män. Han sa efteråt att en av de jobbigaste sakerna var när kvinnorna skrattade åt saker som egentligen inte alls var roliga utan väldigt elaka och förnedrande och då sa jag att _det_ är varför en aldrig ska låta sexistiska skämt eller gliringar slippa kritik – för att det är precis så det känns för mig som kvinna. Med den enda skillnaden att jag får leva med detta så gott som daligen, medan han ändå kunde lämna det bakom sig så snart vi lämnade teatern.

Haha, bra tips! 🙂 Det svåra är ju det du säger att de kan lägga det bakom sig när det inte sker hela tiden utan bara nån gång. Är det bara en person som säger emot/säger ifrån så är det också lätt att bara tänka ”jaja, hon tänker så” och gå vidare. Jag vill ju förändra människor och få dem att komma till samma insikt som jag, men det är rätt svårt 😛

Det stämmer att du håller god ton och försöker vara pedagogisk i dina inlägg. Ibland säger du dock till på skarpen och det gör att din blogg är så rolig att läsa, för det handlar då om saker som också upprör många andra.
Däremot försvinner lätt den goda tonen om någon annan inte tycker som du i kommentarsfältet. Då skapas bilden av en aggressiv person. Om det kommer 10 neutrala kommentarer och 1 aggressiv, så är det tyvärr den aggressiva man minns och som skapar bilden av personen.
Men man får nog vara den man är, göra så gott man kan, och blir folk upprörda får de ju sluta läsa. Man kan inte älskas av alla.

nu tycker ju inte du som jag och det är ok. Jag håller alltså inte med om att jag blir arg (eller aggressiv) om nån har en annan åsikt. Om de däremot uttrycker den på ett negativt eller otrevligt sätt, ja då säger jag ifrån. Sen är det inte konstigt att debatten kan bli het och att man kan bli arg när man diskuterar sakämnen man brinner för, men jag tycker inte att det är ett problem eller ens negativt. snarare tvärtom!

Svara

Jag håller med Ann. Du kan ofta upplevas ganska aggresiv i kommentarsfältet. Du säger att du säger ifrån om man uttrycker sig negativt eller otrevligt men jag upplever att du är ”aggresiv” även mot folk som enbart har en annan åsikt men uttrycker sig så gott dom kan.

Jag upplever att många inte ser eller märker härskartekniker o otrevligheter nr de levereras med sk god ton. Många gånger får jag kränkande kommentarer som flera uppfattar som sakliga. Då är det inte konstigt att samma personer upplever mig som aggressiv.

Jag är helt enkelt jävligt bra på att upptäcka o säga ifrån när vissa förklär sin skit i fint omslagspapper.

Jag tycker det är tråkigt att du påpekar att du faktiskt kan vara behaglig aka. tillmötesgående. Skit i det! Det är väl en typiskt sexistisk syn på kvinnor att vi ska vara fina att ha i möblerade rum. Lugna, behagliga och inte lämna våra korsstygnsbroderier i salongen. Det är tråkigt, vi får vara arga, irriterade och strunta i om det vi säger skapar dålig stämning. God ton är nåt helt annat.

gud ja, det tycker jag också! Det är lite av min poäng, att jag kan vara trevlig och behaglig men att jag för det mesta skiter i hur jag uppfattas. 🙂
sen tycker jag såklart inte att det är negativt att vara behaglig och tillmötesgående i rätt sammanhang. jag försöker t.ex oftast vara det tillsammans med andra kvinnor/feminister. Pga respekterar o tycker om dem.

Svara

Fast visst är de väl så att vi just nu befinner oss mitt i någon slags nyrenässans för att debattera med det ”skrivna ordet”? Strindberg och hans gäng och senare hätska debatter på tidningarnas kultursidor under 60- och 70-talen ersattes av lama debatter i SVT, där det sällan riktigt brann. Nu brinner det som fan, i bloggar, kommentarsfält och i Twitter-flöden.

Jag erkänner att jag kan tycka att du kan verka lite väl agro i dina svar i kommentarsfältet, men jag undrar hur mycket din bild som dyker upp tillsammans med svaret i kombination MED STORA BOKSTÄVER spelar in där? Tar jag bort det och bara fokuserar på texten, tja, då är du ju alltid saklig och noga med att understryka när det är din personliga uppfattning du för fram och inget generellt. Snarare att jag, som trogen läsare, är lite darrig eller helt enkelt har en annan referensram gällande hur ilska/aggressivitet kan framställas i textform.

Såhär funkar det: de provocerar och provocerar tills en reagerar och försvarar sig, då börjar de snacka om att en har ”dålig ton”. Fattar ej vad de förväntar sig, att jag ska ta emot deras skit med ett jävla leende? Så fort en påpekar att det kanske inte är så jävla mycket ”konstruktiv kritik” att gå på enskilda feministers ordval så blir en anklagad för att ”inte kunna ta kritik”. Blir så jävla trött och arg.

sådär känns det med mitt ex. Både under vårt 5 år långa destruktiva förhållande men också nu i efterhand. Han hade konsten att göra just detta. Trycka på mina svaga punkter, trigga mig, driva mig till en punkt där jag tappar kontrollen helt. Sen sitter han där med sina lugna ögon och säger sakta ”Varför måste du bli så arg? Vad är det med dig? Älskling jag är orolig för dig, jag tror du behöver hjälp.”

Både din och Fannys blogg är helt fantastiska! Ni är båda sakliga och har väl underbyggda argument. Jag blir verkligen provocerad av att vissa verkar anse att det dessutom måste till att en verkar oberörd av orättvisorna en bekämpar för att förtjäna att tas på allvar!

Jag tycker också att det är ganska äcklande att se hur mycket folk däremot kan komma undan med i form av jäkligt dålig stil när de står på barrikaderna för att upprätthålla rådande normer. Inom alla områden. Folk som är anti-feminister, rasister, homo- och transfoba etc; kasta en snabb blick på hur deras kommentarer, blogginlägg, krönikor etc ser ut och försök sedan hävda att de skulle hålla god ton. Pah!

Vi lämnar egentligen aldrig högstadiet – den som mobbar kan säga och göra nästan vad som helst, men nåde det offer som försöker försvara sig. Även om de inte går hälften så långt får de dubbelt så mycket skit för det. Tragiskt att inse att vuxenvärlden inte är bättre än så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *