Kategorier
diskussion & debatt

Jag snackar hellre skit bakom ryggen på folk

Jag förstår inte det där att det skulle vara ”rakare” och bättre att säga elaka saker TILL folk än bakom ryggen på dem. Ibland tycker jag till om folk. Ibland är jag irriterad eller arg eller så behöver jag bara spy av mig innan det går över. (för det går oftast över). Då gör jag […]

Jag förstår inte det där att det skulle vara ”rakare” och bättre att säga elaka saker TILL folk än bakom ryggen på dem. Ibland tycker jag till om folk. Ibland är jag irriterad eller arg eller så behöver jag bara spy av mig innan det går över. (för det går oftast över). Då gör jag det med min man eller en pålitlig väninna.

Men att jag är arg eller irriterad eller vill spy av mig betyder inte att jag vill såra människor omkring mig och absolut inte personen det berör. Även om jag verkligen ogillar denne. Vad tjänar jag på det liksom? Vem mår bra av det? Vad ska personen ifråga göra med den informationen? ”Jaha, du tycker att jag är dum i huvudet”. Nej.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag snackar hellre skit bakom ryggen på folk”

Håller med! Särskilt när man är jätteirriterad på någon och ändå vet att det inte är den personens fel. Då är det mycket bättre att jag säger till min sambo att Ingrid är en efterhängsen idiot, än att jag faktiskt säger det till Ingrid. Framför allt om jag tänker mig att det är en person jag faktiskt ändå vill fortsätta umgås med, när man typ fått lite sömn/mat/mindre hormoner…

Fast om någon betett sig mot en på ett sätt som sårar en kan det ju vara värt att ta upp det med personen. Hur ska hen annars veta det till nåsta gång? Risken med att inte påpåeka vissa sårande beteenden är ju just att de kan repeteras i oändlighet. Tills man brister.

Självklart behöver man inte säga till personen man är arg eller ledsen på att hen är dum i huvudet, men man kan ju i alla fall berätta att man tänkt på det där hen sade/gjorde och att det gör en ledsen/arg. Jag tror inte att varken en själv eller den andra personen utvecklas särskilt mycket annars.

Sedan är det fullt förståeligt att man ibland vill klaga av sig till sin partner eller en nära vän, men jag ser det som ett destruktivt och orättvist klagande om det repeteras gång på gång utan att man pratar med personen som står för det man klagar över.

Det som jag tycker är värst är när folk pratar skit om en person och sen låtsas vara bääääästa vän med den när dom ses. Skrämmande. Var med om det ofta i skolan :/

Det beror väl helt och hållet på om personen i fråga har betett sig oschysst och man vill ge lite konstruktiv kritik eller om man har en irriterande dag. Så nej, jag håller inte riktigt med dig där!

Jag har en regel att aldrig säga saker (även om det är "bakom ryggen" på personen i fråga) som jag inte kan stå för om denne konfronterar mig.

Har fått min regel prövad ett par gånger, när "skitsnack" kommit fram, och har, även om jag ville neka, alltid lyckats stå för vad jag sagt, och även förklara varför jag gjort det. Märkligt nog har detta alltid skett under lugna förhållanden.

jag håller med LD! kanske vi vågar se sanningen om oss själva.. se att vi ofta inte är bättre själva och att de åsikter man känner för att uttrycka mest troligtvis bottnar i missförstånd, olika synsätt eller dålig dagsform.

men jag kanske inte är så hård drabbad av de idioter som det tydligen finns så gott om här i världen..

Bättre att ge fan i att tycka massa om folk.

Tycker det är bättre att ta upp om man har ett problem med nån med personen ifråga, däremot håller jag med att om man nu nödvändigt måste säga att nån är ful eller dum i huvet kan man iallafall ha vett att inte säga det så personen hör.

Klart man kan prata av sig med sin man eller en pålitlig väninna.

Det som många gör dock är att de är glappkäftade så att det problemen berör till slut får höra det, inte kul. Eller när småtjejer fnissar bakom en annan tjejs rygg, det är mobbning.

Finns olika grader av att snacka bakom rygger på folk, det du beskriver i inlägget LD är ju bara sunt.

Det är svårt det där, på andra håll. Om jag känner mig sårad av någon vill jag säga det till den personen: konstruktivt helst för att lösa det. Men viljan att säga till dör ofta ut när aggressionerna (som kommit på köpet) försvinner, och jag fegar ur. Har ett olöst vänskapsproblem nu för att varken hon eller jag tar upp saken: ingen vågar? Jag ballar jämt ur när jag inser att min ilska är irrationell, och jag kan bara försvara rationella reaktioner. Men det är ju just reaktioner och känslor, och de är irrationella.

Det beror väl lite på vem det är det gäller. Är det en nära vän vill man väl helst lösa problemet, att då snacka skit sabbar nog bara mer. Särskilt med någon som också känner personen i fråga. Men en främmande snubbe på stan, är ju en annan sak.

Jag tycker det är onödigt att överhuvudtaget yttra sånt man inte kan stå för, även om det är i stundens hetta.. Sånt man säger till andra ska man kunna säga till personen öga mot öga också typ tre dagar senare.

Om det inte är värt det att säga det till personen själv, hur kan det då vara värt det att gnälla inför nån annan? Det går att avreagera sig även om man håller sig till fakta och inte typ sågar nån vid fotknölarna utan att den förtjänar det.

Tack, jag förstår precis hur du menar och håller med. Människor som anser sig raka skapar ofta mycket mer ledsamhet än de som är så där "larvigt" konflikträdda. Konflikträdd tycker jag oftast innebär en hälsosam brist på lust att kräkas på sina medmänniskor så fort man inte känner sig tillräckligt överlägsen. Dessutom så har de här raka människorna en tendens att samla på sig en massa ilska innan de är raka. Hade de varit orädda på riktigt så hade de vågat framföra sin kritik i lugn och saklig ton öga mot öga med den de kritiserar.

Nej, här håller jag verkligen inte med dig. Jag har haft många i min omgivning som snackat bakom ryggen på mig, undvikit mig på grund av något de stört sig på. Jag hade blivit Mycket gladare ifall de hade konfronterat mig så man hade kunnat komma fram till en lösning. Att konfrontera en människa innebär inte nödvändigtvis att man vill ha ett bråk. Det handlar om att ta upp det när man är lugn, och kunna föra en dialog istället för att bråka. Jag har kunnat haft många lugna samtal där jag och vänner reder ut konflikter/missförstånd och att vår relation snarare växt genom det.

Jag tror att det är bättre att ta itu med det snarare än att hålla det inne, för jag tror det märks väldigt tydligt att det är något personen håller inne i många fall, och det skapar bara osäkerhet när man inte vet om man inbillar sig eller om det faktiskt Är något som personen stör sig på.

Finns olika varianter av skitsnack. Ibland är man bara irriterad och avreagerar sig med någon som håller tyst om det. Det är ok.

Att prata en massa skit om någon flera gånger blir däremot något annat. Det blir till mobbing. Speciellt när personen märker av det, och det är vidrigt.

För mig har det ibland varit skönt att prata av mig med partner/kompis/psykolog om en person som beter sig jobbigt. Ha någon att bolla tankar med för att få mod att ta upp saken med den det berör, eller komma fram till att det kanske inte var så farligt, eller någon annan lösning som t.ex. att umgås mindre med någon som inte går att prata med.

Jag håller till tusen gånger med dig. Dessutom har jag aldrig förstått grejen med att "skvallra skitsnack". Vad får man eller någon annan ut av att veta vad folk snackar bakom ryggen på en. Till 99% handlar ju skitsnack (för min del i alla fall) bara om att ventilera lite lätt. Sällan handlar det om något man faktiskt vill förändra ngt med personen. Jag undviker helst skitsnack. MEN om jag skulle haspla hur mig ngt är det E N D A S T om att få ventilera om små saker som man irriterar sig på men som man egentligen inte har ngt emot. Jag har otroligt många fina vänner som är otroligt ärliga och, inte egoistiska, men otroligt "självpositiva" och skulle ABSOLUT INTE under några omständigheter göra något som de inte får ut någonting av. Dessa egenskaper är några som jag egentligen uppskattar och ser som självständighet men som jag , en dålig dag, kan irritera ihjäl mig på. Saker som "men för fan skärp dig", "kan du inte göra det för någon annans skull för EN GÅNGS SKULL" osv. Ventilera till en nära i några minuter över detta och jag kan se objektivt och kärleksfullt på mina vänner igen. Det är dock skillnad mellan skitsnack och skitsnack.

Jag tycker du har rätt, Lady Dahmer. Många gånger kan det vara bättre att prata av sig sin irritation. Varför ösa ur sig elakheter över människor som man irriterar sig på?

Det finns en gammal tumregel som jag tror är bra att fästa i minnet: det som stör dig hos andra, finns med all säkerhet hos dig själv.

Det som kallas för "rakhet" i dag är många gånger brist på hyfs och fason.

Det kallas falskhet och är ett oerhört osmickrande drag. Har man en ryggrad så pratar man inte skit om folk bakom deras ryggar.

Det är skillnad på falskhet och prata av sig om någon.

Det hela är inte svart eller vitt, det beror på vad man säger, till vem man säger det, om det ens finns något att lösa, i vilket syfte och om man har en nära relation till personen man pratar om eller inte osv.

Att ventilera sin irritation är hälsosamt och det finns ingen anledning att uttrycka sig som man kan göra när man är arg till personen det handlar om. Om det är något som är ett problem i en relation av något slag så kan det vara skönt att prata av sig ilskan med någon annan för att sedan prata med personen om det mer konstruktivt. Om det är en helt främmande person så ser jag inte riktigt heller hur personen skulle må bättre av att få höra det ansikte mot ansikte. Vad blir bättre av det egentligen? Att prata skit om någon med någon nära är inte automatiskt illa. Alla kan ju inte gilla alla eller vad alla gör, alltid.

Kan inte säga att jag uppskattade skiten jag fick i ansiktet mer än den utstuderade elakheten som jag fick bakom ryggen, som jag fick reda på då. (men sen så är utstuderad elakhet och prata med någon om något som handlar om mig olika saker) Jag uppskattade det som jag inte fick reda på. De som bara snackade med någon nära och inte drev det till någon kampanj att snacka ner mig. Det är även skillnad på mobbning/utfrysning och att vara irriterad på någon ibland och snacka skit.

Det finns med all sannolikhet massor med människor som sagt något "illa" om mig bakom min rygg. Okända människor som stört sig på något jag gjort ute i allmänheten kanske. Jag skulle inte uppskattat att de uttryckt sig elakt, tvärt om.

Har man inget snällt att säga så kan man lika gärna vara tyst är ett uttryck som passar alldeles utmärkt i många situationer. Om man inte tycker att en person är fin/inte gillar något med deras kläder osv/inte gillar något som de tycker är roligt så behöver man inte uttrycka det. Snacka hellre "skit" med någon annan isf, eller var bara tyst, istället för att vara elak. Ärlighet är inte alltid bäst eller något som behövs. Ens åsikt om saker och ting är inte alltid något som är viktigt eller som behövs höras.

Det skulle fan vara en hemsk värld om alla sa precis vad de tyckte hela tiden.. eller om ingen ljög någon gång. För alla ljuger (även om det bara så är vita lögner) och håller inne med saker som kan uppfattas som ohyfsat/elakt och tacka fan för det, annars skulle det bli jävligt dålig stämning.

Vissa saker behöver inte folk få reda på att jag tycker (och jag behöver inte få reda på allt andra tycker) eftersom viss information inte leder till något annat än att personens känslor kanske blir sårade.

Ska det dock föreställa min vän så får den gärna prata av sig med någon annan men om det är ett problem som ställer till irritation i längden eller något som jag påstås ha gjort så tycker jag att de ska ta upp det med mig så att man kan lösa det.

Som sagt, det finns en miljon olika scenarion.

Det där håller jag verkligen med om. Jag har aldrig förstått folk som säger "Det är bättre att h*n säger det till mig direkt istället för bakom ryggen på mig". JAg menar, va? Om en person stör sig på mig så är det dennes problem (om jag nu inte har varit dum och behandlat denne illa) och då struntar jag väl blankt i vad denne tycker? Jag skulle bara må dåligt om någon kom fram till mig och sa "hörrödu Annika, kan du inte sluta prata så mycket? du är så hemskt irriterande"..

Fast raka rör behöver ju inte betyda att personen får höra "det man behöver spy ur sig". Men det kan ju vara konstruktivt, som "jag gillar verkligen inte när du nedvärderar mina känslor". eller vad som helst.

om man vill ha en relation alltså. Snacka ur sig kan man ju, men man kan ju ta det på en helt annan nivå med personen ifråga sedan.

Snacka skit bakom ryggen-begreppet innebär falskhet för mig, att man säger "nämen heeeeeeeeeeeeeej vad kul å se dig" när man träffar nån å sen när amn gått därifårn så säger man "men ååh vad hon är jobbig".

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *