Kategorier
diskussion & debatt

Mannens vilja är en norm som ska följas till varje pris. I jämställdhetens namn.

Det finns en viss sorts människor, överliberala idioter skulle jag vilja kalla dem, som i en slags snedvridet försök att vara jämställda hävdar mannens rätt i de mest bizarra frågor. ”Vi pratar om att vara jämställda och i nästa ögonblick vägrar kvinnan att den blivande pappan ska ha något att säga till om vid en […]

Det finns en viss sorts människor, överliberala idioter skulle jag vilja kalla dem, som i en slags snedvridet försök att vara jämställda hävdar mannens rätt i de mest bizarra frågor.

”Vi pratar om att vara jämställda och i nästa ögonblick vägrar kvinnan att den blivande pappan ska ha något att säga till om vid en förlossning.” – Fl’are

Handlar det om abort så ska mannen tydligen få bestämma om mamman ska behålla eller ej, för mannen blir ju också förälder och ska få nåt att säga till om.

Herregud man kan ju inte tvinga nån att bli pappa! (men man kan tvinga nån att göra abort tydligen)

Och nu senaste diskussionen på FL. Tydligen så har mannen rätt att vara med vid sitt barns förlossning, oavsett hur mamman känner, oavsett vad de har för relation tillsammans och oavsett hur otrygg kvinnan.

Och jag måste bara fråga; på vilket sätt är det jämlikt att (än en gång) låta mannens vilja vara viktigast? På vilket sätt är det jämlikt att låta mannen bestämma? Det finns ingen rättvisa när två viljor skiljer sig. Det går inte att vara rättvis. Någon måste ha bestämmanderätt. Varför ska det vara mannen?

Borde det inte vara så att kvinnans rätt till sin kropp, kvinnans rätt att få känna sig trygg i en utlämnande situation, kvinnans (patientens) rätt att välja vem som närvarar vid ett medicinskt ingrepp, alltid komma före? 

Och borde inte barnets trygghet och hälsa vara i fokus? Jag vet av personlig erfarenhet hur nervositet och rädsla kan fördröja och försvåra en förlossning. Jag vet hur otrygghet kan riskera att det går åt helvete.

Det roligaste förslaget var att det skulle vara obligatoriskt. ALLA pappor måste närvara, vare sig de vill eller inte. Och vare sig kvinnan vill eller inte. Vad säger man? Jag vill bara dunka huvudet i tangentbordet.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mannens vilja är en norm som ska följas till varje pris. I jämställdhetens namn.”

"Överliberal" är väl ett konstigt ord att använda i sammanhanget. Liberaler vill oftast att människor ska få bestämma själva över sina liv, inte att det ska finnas någon allmän regel som ska gälla alla. Brukar vara vänstermänniskor som anser att "kommunen" ska ha överhanden.

Men i övrigt håller jag med dig till fullo.

"Överliberal" är väl ett konstigt ord att använda i sammanhanget. Liberaler vill oftast att människor ska få bestämma själva över sina liv, inte att det ska finnas någon allmän regel som ska gälla alla. Brukar vara vänstermänniskor som anser att "kommunen" ska ha överhanden.

Men i övrigt håller jag med dig till fullo.

jag tycker alltid det är konstigt när man inte får bestämma över sin egen kropp. ingen annan har med min kropp att göra (tänker på abortfrågan). detta för mig till en lustig diskussion:

en kompis till mig (kvinna) har en kk, hon blir gravid. hon vill inte behålla barnet utan vill göra abort varpå han säger att han vill ha barn. hans förslag är att hon "ploppar ut ungen", som han så fint säger, för att sedan ge honom full vårdnad. han ser inga konstigheter i detta då kvinnor gör så mot män hela tiden, enligt honom.

när hon säger att han inte kan tvinga henne att bli mamma så drar han upp att kvinnor hela tiden tvingar män till att bli pappor. han verkar inte alls ta hänsyn till att det är hennes kropp det handlar om och han ser inga konstigheter i det han ber henne göra.

Jag har aldrig förstått kvinnor som VILL skaffa barn med en man som inte VILL men när det väl är en kvinna som gör det beslutet så ska det självklart vara hennes val, det är ju hennes kropp!!!!!

Jag har gett upp FL helt för majoriteten av människor som hänger där är dumma våp som är en skam för kvinnorasen!

Men hur går det ihop sig? Hon tänker föda ett barn med en man hon ej är tillsammans med som inte ville ha barnet, men han har inget val – det är ju hennes kropp. = Han ska bli pappa. MEN då tänker hon ta ett till beslut över hans huvud och bestämmer att han inte ska få vara med?? Inte se sitt barn födas? va??

Det är ju lika mycket hans barn som hennes…

angelica — kvinnans rätt till sin kropp måste komma före mannens rätt att se sitt barn födas. Det går inte att vara rättvis.

Varför tycker du att mannens vilja ska komma först? (argument?)

mother, married o 20 — enligt lagen så har kvinnan rätt att bestämma vem som ska närvara vid medicinska ingrepp/undersökningar. Så ja, hon har rätt att neka pappan att närvara. Hon har även rätt att neka sjukhuspersonalen.

hade jag och min sambo skaffat barn och han hade t.ex. varit otrogen mot mig under min graviditet så hade han kunnat FETTGLÖMMA att han skulle få vara med under förlosningen!

SJÄLVKLART ska kvinnan själv få välja vem som får vara med eller inte.

Sen att man inte vill ha med sin man eller sambo som man älskar och faktiskt ska dela barnet med är lite flummigt… MEN fortfarande kvinnans val!

emma i det senare fallet kan det kanske handla om att mannen, som normalt ÄR förstående och fantastisk, kanske ändå inte känns helt förstående inför vad en förlossning innebär. Det kan vara så att han är rädd för blod och de vet båda att han kanske kommer vara mer till last än stöd. (kanske kommer kvinnan bli orolig över hans hälsa?)

dock så tror jag det är väldigt ovanligt att kvinnor med en BRA relation till pappan inte vill ha med honom. Jag tror det oftare handlar om situationer där det tagit slut eller mannen på annat sätt betett sig illa.

Min svåger t.ex satt i en stol och läste tidningen hela förlossningen, inte ens en titt eller ett tröstande ord. Nästa gång, om det blir en nästa gång, så har svägerskan bett mig att komma med istället.

LD- ja jag tror helt och hållet som du.

Min sambo kommer nog inte klara av att vara med om vi får barn någon gång för han är helt galet rädd för allt som har med sjukhus att göra, jag hoppas att han kommer fixa det men jag tvivlar på det 🙂

Jag har funderat på en sak. Ta det inte fel, jag är bara nyfiken på olika tankesätt 🙂

Jag förstår grejjen med ditt sätt att tänka då det gäller kläder på barn, att aktivt undvika det typiskt "tjejjiga" på en tjej osv. Men borde inte detta genustänk genomsyra hela er barnuppfostran. Din man verkar jobba väldigt mycket medan du skriver att du inte vill jobba (vilket naturligtvis är helt ok) men hamnar man ändå inte i ett ofrivilligt hemmafrudilemma där? Barnen lär sig att mamma är hemma och pappa tjänar pengar?

Som sagt jag är bara nyfiken 🙂

r — jo det är sant. Men NÅN måste vara hemma och det är jag som är losern som hoppade av skolan och inte har nåt jobb. Det är inte idealiskt men vi får göra det bästa vi kan av situationen. Vi försöker kompensera på andra sätt.

Sen är det ju givetvis att vi HAR olika personligheter. Oskar älskar att jobba, jag hatar det. Jag tror inte heller att man ska vantrivas i jämställdhetens namn. Jag är för valfrihet. Frihet att VARA hemma om man vill, vare sig man är man eller kvinna (förutsatt att man kan)

Jag kommer jobba förr eller senare. Det måste jag (ekonomin tillåter inget annat) när fp'n tar slut. Men jag kommer antagligen inte jobba heltid igen. För nån bör vara hemma med barnen så att dagarna inte blir för långa, och än en gång – det är jag som är den outbildade losern i familjen. (men vi hoppas att karln kan gå ner i tid också)

LD

Läst tidning hela förlossningen? haha, ursäkta men kunde inte låta bli och skratta.

Håller med dig, visst är det kvinnans beslut, själv var jag väldigt osäker om jag ville ha min man med på förlossningen, vi båda var osäkra, men han stannade inne till slut. Älskar honom mera just för hur snäll han var under hela förlossningen. Jag upptäckte min mans nya bästa egenskaper.

caucasiangirl ja visst är det otroligt? t.o.m jag var förvånad trots att jag vet hur kall och tillbakadragen han är. Jag trodde faktiskt att han skulle skärpa till sig.

själv är jag tacksam över att oskar var med. Han var ett superstöd. Om än lite virrig och orolig. haha-

Ja det är inte få sådana inlägg jag läst på FL direkt, och jag undrar förundrat om det verkligen är SAMMA personer som envisas med dessa påhitt, eller om det inte är så att de byter av varandra med tiden.

När första kullen inser att – okej, det här var ju lite tokigt tänkt, och sen går vidare, så kommer nästa kull och tar vid, and so on.

Annars förstår jag inte.

Jag menade det att;

Mannen kanske från början inte ville ha barn, men hade inget eget aktivt val då kvinnan bestämde att behålla över hans huvud.

Då vill han ta sitt ansvar och då även få vara med på förlossningen.

Och då tycker jag att han ska få vara det.

Och om hon säger nej.

Ska hon ändå anse sig ha rätt till underhåll och liknande? När han inte ens får vara med och delta aktivt menar jag…

För då hade hon ju lika gärna kunnat gå till spermabank för att bli gravid.

Ska pappan till barnet bara få vara med när mamman "behöver" få lite hjälp? Ska han inte få vara med under resan och förlossningen också? ALLT kan inte vara på kvinnans premisser då det är två som ska bli föräldrar….

Självklart ska inte en misshandlande supande karl få vara med om du förstår vad jag menar.

angelica underhållet är till för BARNET, inte mamman. Det är mannens förbannade skyldighet att ta sitt ansvar.

När det gäller förlossningen så handlar det mer om kvinnans rätt att känna sig trygg. Hur kvinnan mår påverkar förlossningen 8och i sin tur barnet). Dessutom så ska kvinnan har rätt till sin egen kropp. ATt föda är en enormt utsatt situation. Den ska inte behöva förvärras genom att man tvingas ta med någon man inte vill.

Min kropp, mitt val. Jag har rätt att bestämma vem som ska se mig naken. Jag har rätt att bestämma vem som närvarar när jag föder. Det går inte att vara rättvis. Nåns rätt måste komma först.

mannen kan ta del och vara hur aktiv han vill i sitt föräldrarskap resten av livet. Bara för att han inte är med på förlossningen innebär inte att han utesluts från resten. För det är olagligt.

och att män inte skulle kunna välja om de blir föräldrar är skitsnack. Alla vet att stoppar man kuken i nån så kan det bli barn.

Vill man inte ha barn så tar man ansvar för sitt eget skydd. Inte ett dugg svårt.

"Vill man inte ha barn så tar man ansvar för sitt eget skydd. Inte ett dugg svårt."

Precis vad jag har argumenterat de sista året, mannen har ett aktivt val när han kryper på, antingen lita på kvinnan som säger att hon har preventivmedel, eller använda kondom själv!

Att det sedan händer olyckor (tack det är jag väl medveten om i 11:e veckan att prevmedel inte alltid är så säkert) vet varenda jäkel och vet man inte DET, kanske man inte ska ha sex. Alla gör ett val, ha sex och ta konsekvenserna eller avstå, näven fungerar fint när nöden är sdom störst.

Jag är gift med en man som gick på niten att lita på kvinnan att hon åt preventivmedel, det har kommit fram på avvägar att så inte var fallet!

Däremot tar han sitt ansvar, han har haft sex, således är barnet hans ansvar och för honom är det en självklarhet att ta det. Barnet är lika mycket älskar som våra gemensamma 3 (snart 4).

Ååååh! Jag håller så med! Jag förstår mig inte alls på den där snedfittade logiken att beslut som gäller kvinnans kropp ska falla på mannen, någon måste ju ta det slutgiltiga beslutet så då borde det rimmligtvis bli den som ska genomgå skiten och utsätta sig för risker osv.

Annars så kan man ju vända på hela skiten, om jag tex inte vill ta p-piller, jag tycker att det är skit, om jag då anser att min sambo borde sterilisera sig (vasektomi) och han inte håller med, ska jag då få sista ordet och då bestämma att han ska sterilisera sig? Knappast.

Annars så undrar jag också, om jag blir gravid och vill göra abort och min sambo inte vill, ska han ha sista ordet då med?

Naturen gjorde så att det är kvinnor som kan bli gravida och föda barn så eftersom att det är vi som får ta konsekvenbserna och riskerna så borde besluten rimmligtvis falla på kvinnan, visst ska mannen få säga sitt, det är självklart för mig, men att ha sista ordet? Det fungerar inte. Tycker man att det är orättvist så får man väl ringa till evolutionen och klaga. Själv så tycker jag att det är fett orättvist att inte Rodde kan bli gravid, varför ska jag behöva riskera spräckt fitta, sträckmärken, hängtuttar, havandeskapsförgiftning och kanske till och med döden?

Jag vet tjejer som har gjort abort som har fått allvarliga komplikationer, när jag var gravid med Oskar så blev jag så sjuk att jag var nära att dö, när män tar samma risker som kvinnor så kan de börja klaga på riktigt om orättvisor.

En sak till, INGET preventivmedel är 100% säkert så varje gång man har sex, även om man skyddar sig, så finns det ALLTID en risk för graviditet, så vill man vara på den säkra sidan så kör med dubbla skydd, lita inte på engångsligg som påstår sig ha p-piller, p-spruta eller spiral och var medveten om att det alltid finns en risk. Män borde liksom tänka en extra på att de inte har sista ordet istället för att först tänka med kuken och sen gnälla.

"till sammans" jag är ingen språkpolis men snälla du, det där kan du göra bättre!

Vad gäller ämnet så är jag för att prata om saker och ting. Sätta sig ner och förklara att man nu känner sig otrygg i själva grejen med förlossning och att man inte kommer känna sig trygg med pappan ifråga.

Men jag tror även att kvinnor läser på tok för mycket i böcker, på fl, på nätet, hör av vänner, bekanta, bekantas bekanta osv om hur en förlossning är så när man väl hamnar där tappar man totalt bort att lyssna på sin egen kropp.

Visst är underhållet till för barnet…

Spelar ingen roll vad jag har för "argument" i denna fråga, du har din åsikt och du har ingen avsikt att ändra dig.

Och jag tycker det är inskränkt att ta livsavgörande beslut över en annan människa. Och att sedan inte låta denna få ta del av det beslutet, bara för att få fortsätta ha på sig en offerkofta med texten "mitt liv" på…

Punkt slut.

självklart är det dumt om det var obligarisk,ïnte bara för att "Pappan inte ville ha barn, sen ångra och vill närvara", utan att det handlar mer om det kan eventuellt vara att de två har tyvärr dålig förhållande, tex pappan är våldsam, så blir blivande mamma ju otrygg och orolig när han kommer flinande in pga sitt obligartiosk, det är verkligen maktlek. Uschimej nej, det ska vara upp till blivande mamma som känner sin kropp bäst hur mycket hon kan klara presset. Det vore tvärtom om det var nu pappa som födde. så är det ju upp till pappa. inte fel där.

Jag är intresserad av dina argument, även om jag har en fast åsikt.

hade du velat föda barn med någon du känner dig otrygg med? Kanske en man som behandlat dig illa, misshandlat dig eller bara varit otrogen eller en skitstövel?

Eller kankse en man som saknar förståelse för vad en förlossning innebär eller som egentligen inte är intresserad av hur du eller barnet mår?

Hade du varit beredd på att riskera ditt barns hälsa (mammans humör påverkar förlossningen som i sin tur påverkar barnet) bara för att mannens rätt att se sitt barn födas är viktigt?

Hade du känt dig bekväm med att ligga naken och ha ont, med en främling (one night stands exempelvis) närvarande eller bara en man som du absolut inte kommer överens med?

Förlossningen är livsavgörande för BÅDA, varför är mannens upplevelse viktigare enligt dig?

Precis detta diskuterade sambon och jag igår. Biten där män hävdar att de blir tvingade till att bli pappor osv. Och jag kanske har en väldigt gammaldags syn på sex osv., men jag tycker att har man sex med någon så tar man ALLTID en risk för inget skydd funkar till 100% (som någon annan också sa) och då har man ju förverkat sin rätt att anklaga och gnälla. Detta gäller både kvinnor och män egentligen.

Sen brukar folk komma med argumentet att sex har man inte enbart i syfte att skaffa barn och må så vara, men rent biologiskt så är sex till för just det och det kan man inte göra mycket åt annat än att skydda sig och hoppas på att det inte blir något barn.

Bra inlägg! 🙂

Men LD jag skrev ju tidigare att jag INTE pratade om de män som var misshanlande eller skitstövlar!

Men då undrar jag hur man ens vill ha barn med någon som är så? Och vill man verkligen riskera ev, genetika humörproblem hos barnet etc?

Jag vet vad en förlossning handlar om så det behöver du inte predika om. Jag har fött barn.

Jag säger inte att mannens upplevese är viktigare. Men han borde väl för fan få vara med när hans barns kommer till jorden??? Och om vi pratar om en man som inte skulle vara intresserad av hur barnet och mamman, då tror jag inte heller denne man vill vara med under en förlossning.

Och om vi pratar om ett onenightstand – Bör man inte innan förlossning försöks skapa sig en uppfattning/relation/vänskap eller liknande med den man som gjort en gravid? Pappan till barnet man ska föda. Ge honom och hans familj en ärlig chans att få vara med under utveckling? (OM dessa människor nu är intresserade av sitt barn/barnbarn/syskonbarn)

angelica — Du skulle bli förvånad om du visste just hur många kvinnor som väljer att skaffa barn med män som inte är snälla. MASSVIS!

Det finns även massvis med män som vill demonstrera sin makt genom att just vara med på förlossningen. Inte för att de egentligen vill, men för att det (enligt dem) är deras "rätt"

Och ja, det ideala är ju att mannen får ta del av allt kring barnets födelse och liv. Och att han VILL det. Jag tycker det är olyckligt när omständigheterna gör att det inte funkar för båda.

MEN — nu finns det massvis med situationer där verkligheten inte är så rosenröd och då måste kvinnans rätt till sin egen kropp komma först.

Som sagt – det går inte att vara rättvis. Inte i den här frågan och inte när det gäller abort. Och det är då man måste fråga sig vems vilja som ska vara rådande. Vem som ska ha bestämmanderätten.

Angelica- det kan hända mycket på nio månader, din drömprins kan förvandlas till en mardröm och tanken av honom får dig att rysa… skulle du vilja ha med honom under förlossningen?

Detta handlar inte bara om kärleksfulla relationer där allt luktar rosor, det finns många fall där kvinnan inte hade känt sig bekväm med mannen i samma rum och då får dom faktiskt vänta utanför tills barnet är fött.

Eller gillar du att klä av dig naken inför män du inte tycker om?

Ja herrejisses. Jag hade en väldigt mysko förlossning och var i fullständig chock över vad som egentligen hände. Nu har jag alltid varit lite sådär ja men det löser sig och det fixar sig, innebär inte att jag inte läser på när det gäller viktiga saker men jag resonerar så ändå och så försöker jag fixa det. Jag var ännu värre när jag var yngre. Jag blev gravid när jag var 18 år gammal och tillsammans med en snubbe jag tyckte mest synd om. Han var inte alls min drömprins utan mest konstig. Tänkte dock att han skulle ta sitt ansvar då han sa att han skulle göra det. Under graviditeten så blev allt värre, han vart helt knäpp i huvudet, misshandlade mina kaniner och betedde sig som ett arsle. När det väl var dags för förlossning så började jag få värkar på en Torsdagkväll efter att vi hade bråkat. Han sov genom allt och ville egentligen inte gå upp när vi skulle iväg. Tillbaka hemma på Fredag förmiddag igen så sov han och spelade dataspel medan jag städade, hade besök och hade ont.

Fredagen gick och Lördagen likaså, jag hade ont ont ont och kunde inte sova på nätterna eller dagarna. Han sov som en sten. Sket i mig. På Söndag morgon fick jag ge han en smäll för att han skulle gå ur sängen när vi skulle åka till sjukhuset. Väl där så ville han spela kort och jag hade värkar med en minuts mellanrum, svinont. Han satt och skrattade. Jag blev ledsen och kände mig stressad och ensam. Hade en kompis där som försökte men hon var ju till och med året yngre än jag och därför var hon lite förvirrad om man säger så.

Jag fick en epidural, åt mat med vänster hand eftersom jag hade dropp i högerarmen (vägrar sätta nål någon annanstans…), han vägrade hjälpa mig och sen stack han därifrån i tre timmar. Kompisen försvann innan han för hon skulle hem och duscha och komma tillbaka sen. "Pappan" kom och jag vaknade och då började jag få krystvärkar. Han gjorde som barnmorskan sa och såg irriterad ut. När sonen kom ut efter en timmes krystvärkar så tog de han till neonatal då han svalt fostervatten med bajs i och var trött och kall. Pappan försvann hem för natten utan att ha gått upp och tittat till han och trots att han skulle ha sovit kvar då vi hade ett familjerum. Sen satt han uppe hela natten och drack lättöl, rökte cigarr tillsammans med min nuvarande. Han bestämde namnet över huvudet på mig och kom till BB ett par korta stunder men vägrade stanna längre stunder, inte heller gick han i skolan som han borde ha gjort under dessa dagar.

Han har heller inte gjort ett skit efter det här.

Jag hade ingen trevlig upplevelse, jag mådde rätt dåligt, var rädd, förvirrad och hade fruktansvärt ont. Där hade nog min mamma varit bättre än han. Skulle jag fått barn med den idioten igen så hade han inte fått följa med på förlossningen. Jag hoppas att han aldrig får några fler barn för det där var hemskt på alla sätt och vis. Jag var i chocktillstånd långt efter förlossningen och han vägrade hålla i sonen. Han ville inte lära sig hur man bytte blöjor på BB eller hur man badade eller rengjorde naveln. Inte ens hur man klädde på en bebis.

Okej, jag förstår om man vill vara med när ens barn ska komma till världen men då ska man banne mig förtjäna det också både före och efter. Det är inte de som ligger där och spretar med benen, som har ont, som helt plötsligt blivit tvingade att fatta vilken situation man satt sig i eller som behöver stå ut med att en massa människor runtom en kommer in och petar, känner och har sig. Aldrig har jag varit i en sådan utsatt situation i hela mitt liv och aldrig skulle någon karl på jorden kunna kräva att få vara med om de inte betedde sig. Jävlar i mig vad jag ska bli bortskämd nästa graviditet och jävlar i mig vad jag ska kräva att pappan måste ta sitt ansvar både före och efter och under förlossningen. Jag gör inte om den där upplevelsen igen.

Jag håller med dig. Även om man är en pappa så får det inte finnas någon möjlighet att han får komma inklampande om han inte har tillåtelse utav mig.

Kunde vart värre, han kunde ha varit riktigt otrevlig istället för nonchalant och knäpp. Nu var han mest fånig. Det gjorde inte saken bättre när jag ligger där ung och inte riktigt fattat ännu vad det är som är på gång… Haha, jag kan inte påstå att jag var något ljushuvud direkt när jag var ung men jag blev tvungen att bli när jag fick sonen. Jag kanske inte är något stort ljushuvud nu heller men jag är bra mycket mer smart än jag var då. Men då har det gått 8 år sen dess och jag har hunnit läsa fyra år på universitetet och levt en himla massa också under den tiden.

Nä det var ingen trevlig upplevelse och jag önskar ingen annan detsamma.

Min första tanke var att…givetvis så ska kvinnan få bestämma helt….

Men, sen tänker jag också. Skulle jag själv blivit nekad av mamman till mitt barn att få vara med, så skulle jag blivit förkrossad. Att inte få vara med när ens barn födds, ett barn man varit med och skapat med en person som man älskar…Det största (förhoppningsvis) som händer i ens liv..jag skulle verkligen ha funderat över min roll i det hela…hur viktig jag var i det hela, om jag bara var en spermadonator som kunde bidra med det som behövdes men sen lika gärna kan packa och dra…

….kommer vi till argumentet att modern är "mer" förälder än mannen för att hon burit barnet?

Ofta blir jag förvirrad av mycket av samhällsdebatten…män ska ta ansvar för sina barn lika mkt men samtidigt ska de hålla sig djäääävligt mycket på mattan och inte tro att de är något? För det är minsann kvinnan som bär barnet, går igenom en smärttsam förlossning och får bristningar och allt var det är…

@Marky.

Modern är inte mer förälder för att hon har burit barnet, men det är hennes kropp och därför hennes beslut. Endast hennes beslut. Det finns endast en person som har något att säga till om vad jag och min kropp ska gå igenom och den personen är jag.

marky – jag förstår absolut hur du menar. Jag sklulle också vara förkrossad. Men som jag påpekat tidigare så kan det inte bli rättvist om mamman vill en sak och pappan en annan. Det går liksom inte.

Det har, som redan påpekats, INGET att göra med att mamman skulle vara mer förälder. Men det ÄR hon som ska genomgå förlossningen och det ÄR hennes kropp, därför måste beslutet vara hennes.

Men jag håller med om att det finns ett problem med synen på pappan. Pappan räknas liksom inte som en hel förälder. Det innebär att han inte har samma krav och skyldigheter som mamman, men också att han inte har samma rättigheter. Jag tror det till störst del härstammar från synen på män och kvinnor, på gamla könsroller. Och DET måste ändras.

"Herregud man kan ju inte tvinga nån att bli pappa! (men man kan tvinga nån att göra abort tydligen)"

Pappa blir man när man får ett barn, så pappa blir man om kvinnan föder barnet. Vem som tvingar vem är väldigt oklart, men håller du inte med om att det är lite förståligt att det inte är helt självklart att kvinnan bestämmer helt själv över bådas barn?

jag tror du missförstod mig. När jag skrev "man kan inte tvinga nån" så var jag sarkastisk. Det är nämligen det argumentet jag möter i diskussioner om abort.

Jag säger som du; pappa blir man när ett barn föds. Och huruvida barnet ska födas eller ej är helt upp till kvinnan.

Och givetvis så har pappan rätt att vara en förälder till sitt barn, med allt vad det innebär. Delad vårdnad – delat ansvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *