Kategorier
diskussion & debatt

Motorsågsmassakern är också en del av vårt kulturarv

Det här med sagor, de traditionella, klassikerna, de där som hängt med länge (och förändrats otaliga gånger genom åren) och som hör till vår litterära historia. Kulturarvet you know. Det är lite känsligt har jag märkt, inte bara att kritisera skiten (för jo det ÄR skit. Traditionellt stereotypiskt skit med suspekta och ytliga budskap) utan även […]

Det här med sagor, de traditionella, klassikerna, de där som hängt med länge (och förändrats otaliga gånger genom åren) och som hör till vår litterära historia. Kulturarvet you know.

Det är lite känsligt har jag märkt, inte bara att kritisera skiten (för jo det ÄR skit. Traditionellt stereotypiskt skit med suspekta och ytliga budskap) utan även att avstå den. Att avstå från att låta ungarna ta del av den. ”Vadå, vad menar du? Ska inte Ninja få höra Sagan om Snövit och de sju dvärgarna???!!!!” och så blir de så där stumt chockerade. Hur vågar jag?

Att gömma sig bakom att det är en del av vårt arv känns bara så ogenomtänkt. Motorsågsmassakern är också en del av vårt kulturarv likaså långt ner i halsen. Jag har ingen skyldighet att låta mina små barn ta del av något som kan vara potentiellt skadligt (eller totalt meningslöst för den delen) bara för att det är en del av vår historia.

Var sak har dessutom sin tid. Mina ungar kommer garanterat veta vem snövit var innan de går ut gymnasiet även om jag inte kommer att läsa klassikerna. Det finns ingen anledning för mig att trycka ner sagornas ideal och budskap i halsen på ungar som är i sin tidiga och känsliga utveckling samt inte lärt sig tänka kritiskt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Motorsågsmassakern är också en del av vårt kulturarv”

Jag förstår hur du tänker. Själv har jag bestämt mig för två sagor/filmer som jag inte tänker utsätta eventuella framtida barn för-Rödluvan och Vargen och Bambi. Den förstnämnda för att det är sådan smörja som har bidragit till oresonligt varghat och den senare snuttifierar naturen.

Vet du vad Snövit originalet handlade om?

I den "riktiga" sagan får den elaka häxan dansa till döds i ett par glödgade skor av järn. Askungens styvsystrar hugger av tår och hälar för att få ner sina fötter i glasskorna och i slutet får de sina ögon utpickade av duvor.

Om de nu är så fina sagor, varför göra om dom? Läs dom till barnen som dom är 😉

Det som slår mig när jag läser din blogg, är hur du vill och försöker skydda dina barn mot praktiskt taget allt. Det känns som en jobbig och omöjlig uppgift om jag får säga det. Jag är för genus i den grad att sudda ut könsrollerna, men det biologiska könet kan man inte sudda ut, som att sluta benämna könet. Barn skall få vara barn och lära sig att de kan göra precis vad de vill, oberoende av vilket kön de är. De skall få klä sig som de vill utan att någon påpekar vad som är rätt eller fel, utan att de blir retade. Visst, samhället påverkar, det går inte att förneka men vi föräldrar måste påverka mer, mina föräldrar lyckades och nog skall jag också lyckas. Vi är 5 systrar som alla är uppväxta med Disney t.ex (som det har varit en sådan debatt om här) och ingen av oss har haft drömmar om att bli prinsessa, klä oss i fina klänningar och drömma om drömprinsen som sveper iväg med oss och så lever vi lyckliga i alla dagar. Vi har lekt med dockor, Barbie, lego, bilar, krig, mamma, pappa och barn and so on… Inte har vi fått lära oss att vår plats är i hemmet och vi skall foga oss under mannen. Nej, vi har fått lära oss att ta för oss, att vi är lika mycket värda som alla andra, att vi inte behöver sminka oss och vara fina för att behaga en man, att vi skall följa vårt hjärta och gå vår egen väg och inte falla för grupptrycket för vi är omtyckta precis som vi är utan att behöva ändra på oss, att vi kan göra det vi vill, det är bara vår egen vilja som stoppar oss. Så även om samhället påverkar, visar att det finns ideal så är det oavsett vad du säger, vår roll som föräldrar att övervinna detta, vi har det största ansvaret att se till att våra barn inte tar efter även om de påverkas, det är inge lätt uppgift men det är heller inte lätt att vara förälder, det skall inte vara lätt!

Jag tänkte också säga detta med de gamla folksagorna, innan Disney kom och snuttifierade så många av dem så är de rätt grova, hemska och brutala från början. I originalet.

Det hjälper iofs inte köns-/genustänk. Samma prinsessa-får-prins-tänk….. Jag vill minnas fler titlar såsom: Flickan med svavelstickorna, Bord lilla duka dig, Den fula Ankungen, Mästerkatten i stövlar osv. Har inte direkt läst dem på år och dar, men de finns klar i None-Disney-version.

Emma; Precis min tanke när jag läste inlägget. För att inte tala om att i Sjöjungfrun så dör hon på slutet… Disney måste ha missat den biten totalt. 😉

Har inget med inlägget att göra (som för övrigt var både tänkvärt och sant som vanligt) men en fråga bara: råkades slå på mamma byter bo häromdagen och är nu nyfiken på dina tankar om detta program… inläggstips?

Emma, jag hade sagoböcker med de "riktiga" sagorna som jag läste när jag blivit läskunnig. Jag förstår inte riktigt vad du menar med "Om de nu är så fina sagor, varför göra om dom? Läs dom till barnen som dom är;-)"? Menar du att man helt enkelt inte borde läsa dem för barn? De är ju skrivna för barn.

LD, Jag hade en favoritsagobok som jag tror att jag gillade mest för alla fina teckningar i den. Den är en tjock bok med en samling traditionella svenska sagor. När jag var hemma i julas läste jag de olika sagorna högt för min mamma och jag kan ju säga att de inte var som jag kom ihåg dem. Tillslut satt vi och skrattade vid varje saga för det var bara en massa "Då hade hon en ful klänning på sig och då tyckte han att hon var så ful, sen hade hon en vacker klänning och då tyckte han att hon var så vacker" och "Då blev hon så vacker så han önskade att han gift sig med henne istället, men eftersom han redan var gift med hennes lite mindre vackra syster fick han nöja sig med henne", "hon var så vacker så alla hatade henne", "hon var så vacker så alla älskade henne". Det är kanske inte så konstigt att man blivit smått besatt av skönhet med sådana sagoböcker. Jag kommer inte göra mig av med boken, men jag tror inte att jag kommer ha den framme så mina eventuella framtida barn kan råka läsa den.

PETRA då har du absolut fått fel intryck. Jag tror jag är mer liberal med att utsätta Ninjan för verkligheten än gemene man. Jag tror nämligen inte att man måste skydda ungar för allt.

Däremot så finns det vissa saker som jag är stenhård med och det är genusperspektivet. Jag vill – som du själv säger – låta mina ungar få vara just barn och inte hela tiden få det påpekat att de är flickor och pojkar. Ingen påpekar att de är svenskar eller vita, så varför tjata omn kön hela jävla tiden? Det GER tydliga effekter. Och det vill jag undvika.

Sen undrar jag hur man "suddar ut det biologiska könet". Det har jag hört ganska ofta och fattar fortfarande inte vad det innebär eller om det ens är möjligt eller vad fasiken det ens har med genus att göra….??

emma jag är faktiskt uppväxt med orginalen,. Kanske därför jag är så skadad? haha. där går ju hela den här "måste få prinsen" ännu längre; kvinnor skär av kroppsdelar och ger upp allt och t.o.m dör för att få en man. Shit pommfritt liksom. (jag vet att pommes frites inte stavas så)

TILDA man idealiserar ju sagorna i minnet. Man minns ju allt det fina, och framförallt KÄNSLAN man hade. Jag kan sakna sagor som är genusmedvetna just för att jag vill att Ninjan ska kunna uppleva magin. LIte sagan om ringen fast genus efterlyser jag.

Men jag har – precis som du – läst sagoböcker med genus i tanken och CHOCKATS. (på en förskola jag jobbade så hade vi mycket sagoböcker och jag gick igenom dem) det är inte bara tjatet om skönhet utan förvånansvärt många sagor handlar om elaka prinsar och prinsessor som använder våld och tillmälen och ÄNDÅ får fördelar. (typ fattig flicka blir kär i elak vacker prins och han behandlar henne som skit tills hon typ får en fin kläönning eller avslöjas som prinsessa själv)

helt jävla sjukt.

Jag håller med dig men undrar-igen- skulle du tycka att det var ok med askungen och Snövit på ett fritids eller till ett större barn?:question::question::question::question::question:

Men Petra, vad är det som är så viktigt med att hela tiden påpeka vilket kön en människa har? Det känns faktiskt ganska ovesentligt, lika ovesentligt som att kalla folk efter vilken etnicitet de har. "Kom nu kinesen" känns ju ganska sjukt att säga, men det är tydligen väldigt viktig för många att kategorisera in efter kön.

Och om det är något man ska skydda sina barn ifrån så är det att dela in dem efter kön och begränsa deras möjligheter. Detta sker på ett näsan osynligt sätt ifrån samhället, om man inte öppnar ögonen, för då ser man hur tydligt det är. Och det är just de små detaljerna som barn hela tiden utsätts för som formar dem utan att man riktigt märker det. Jag kan garantera att du är formad precis på samma sätt, fast du nu säger att du inte alls är påverkad. De flesta säger så..

Och jo, det är viktigt att skydda sina barn från det. Om man inte gör det kommer samhället aldrig bli jämställdt, för vi har lång väg att gå. Det handlar liksom inte om så banala saker att det ska vara 50/50 män/kvinnor på en arbetsplats tex, utan det handlar om de strukturer som finns i samhället, och det kan vi bara förändra genom att inte göra skillnad på våra barn. Det gäller alla i samhället! Inte bara föräldrar.

Och du säger att vi är lika mycket värda? Det stämmer inte, samhället bekräftar just motsatsen hela tiden. En bra bok som uppmärksammar det är " Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"

Jag tvivlar på att LD skyddar sina barn mer än andra mammor… Hon uppfostrar sina barn på det sättet hon känner är det rätta. Och om man nu inte är genustänkande så har man ju ändå en uppfostran, en önskan på hur ens eget barn ska formas. Barnet formas hemma, men även på förskolan/dagis o.s.v. Ibland kommer ju ungarna hem och har ett beteende som man inte känner igen"Var har hen lärt sig det där?"

Jag har visserligen inga barn själv, men när jag väl skaffar kommer ju jag att forma barnen precis som jag vill att de ska formas till. Därför kommer jag även att bli lite skraj när de väl börjar förskolan… Man lär sig ju av andra vuxna, man lär sig av barnen man leker med.

Jag tycker att genustänk är hur bra som helst! Jag tycker det är så synd att det är så många som anser att det är onödigt, fånigt o.s.v och jag kan själv inte förstå varför folk tycker det. Tycker att det borde vara normen på våra förskolor och det är därför jag är så glad att LD finns som hjälper till så att det en dag blir norm.

My god förlåt men när jag läser meningar som att "jag tänker minsann forma barnen som JAG vill" så ryser jag i hela kroppen. Barnen är väl sina egna eller? Eller äger vi våra barn o har rätt att göra om dom till små robotar som gör, tycker o tänker precis som vi själva gör?

Nog för att jag tycker att vi har ett jävla ansvar som föräldrar att lära våra barn sunt förnuft, att ha empati för sina medmänniskor och att alla människor är lika mycket värda.. DE värderingarna tycker jag man kan med all rätt överföra till sina barn men man har fasen ingen rätt att FORMA barnen. Blir mitt barn punkare så fine, whatever, jag har alltid sagt till mina barn att jag älskar dom villkorslöst, hur dom än ser ut eller vad dom än säger eller hur dom än beter sig. Jag står alltid där som deras mamma no matter what!

TildaF: Klart man kan läsa dom för sina ungar om man vill det, men det är inte många som läser originalberättelsen där drottningen dansar ihjäl sig i svåra plågor innan godnattstunden.

Jag menar att om sagorna nu är kulturarv så borde man syfta på originalen och inte bara disneys lull lull.

För övrigt så skrevs de här sagorna inte alls för barn från början. Det var helt enkelt kittlande berättelser som man berättade för varandra på kvällarna innan det fanns tv/radio. Någonstans på vägen förvanskades det till att kallas barnsagor, men som ni redan har nämnt är innehållet ofta alltför grovt för det. Har ni tänkt på varför Rödluvan har just en röd luva på sig? Jo, för att kunna förföra vargen. Hon var helt enkelt en djurälskande slampa! :-d

Kolla gärna in Bruno Bettelheim för mer läsning om folksagor!

tror du att dina barn (framförallt döttrar) kommer följa det här feministk-tänkandet när dom är tonåringar? eller kommer dom gå runt och säga "min mamma lät inte mig titta på snövit när jag var liten" med höjt ögonbryn. jag tittade alltid på snövit och alla prinsesssagor när jag var liten,

ändå ville jag klä mig som kille osv, du tar så stort allvar på det här …

Mailade över bilden till dig.

Att jag skulle ha påsksmink till barnen beror på att det är påskdisco på deras förskola idag, de som ville fick klä ut sig och jag vill hellre att de klär ut sig till häxor, påskkärringar, djur eller så än till det som de allra flesta flickor där alltid klär ut sig till – prinsessa. I övrigt är jag helt emot smink till barn, det passar när de klär ut sig, inte annars.

Maskrosen: Jag hoppas att du förstår hur jag tänker när jag skriver att jag vill forma mina barn. De utvecklas hela tiden, och jag vill ju vara en del av den utvecklingen. Man uppmuntrar och uppfostrar efter sina egna värderingar, sen om de tar en annan vändning så slutar man ju inte älska sina barn för det. Precis som du skriver att du skulle älska dom "trots" att de blev punkare. Själv skulle jag tycka att det var awesome om mina barn BLEV punkare och inte anorektiska 11-åringar med prinsessdrömmar t.e.x.

Anna: Javisst om det är så du menar med att "forma" barnen, vad gäller värderingar, så förstår jag hur du menar. Reagerade just på ordet "forma".

Sen håller jag helt med dig. Jag pratar dagligen med mina barn om vikten av att våga vara sig själv. Jag har själv många tatueringar tex o ser väl inte ut som den "vardagliga mamman", men jag är en lika bra mamma som vem som helst. Barnen har sina egna personligheter o jag hävdar att det är den som är "modigast" som vågar vara sig själv och som står för de också utan att ta åt sig vad andra säger. Det är inte lätt i dagens samhälle men där är ju vårt ansvar som föräldrar att stötta och pusha att våga stå ut och att man duger som man är =)

Det som slår mig är inte så mycket det här med genus för vår del, utan att mina barn faktiskt aldrig intresserat sig för det här med klassikerna eller Astrid Lindgren osv för jag aldrig introducerat det i deras liv. De vet på ett ungefär vilka karaktärerna är, men mer ytligt. För mig har det aldrig varit viktigt att låta dem titta på disney eller liknande, för det har funnits annat att göra så som leka på rummet istället.Ibland vet jag att någon ute bland folk sagt: "Du är nog en busunge som Emil" eller något hänvisat till mina flickor om prinsessor och då har barnen mest sett ut som frågetecken. För de är inte präglade av dem eller känner till karaktärerna så bra att de kan identifiera sig med dem. Det här var bara en tanke som slog mig. Detta har jag gjort utan att vara medveten om det.

Sandra: Om man väljer att inte ha filmerna hemma, inte nämna Snövit, inte komma med förslag om att man borde se filmen eller att välja att inte berätta sagan så handlar det ju inte om att "förbjuda" Att undvika helt enkelt, och det är ju inte speciellt svårt. Däremot om barnen kommer hem en dag med filmen i högsta hugg och säger "Mamma, den här vill jag se, kan vi se den?" så kan det nog vara svårt att förklara för ett barn varför man inte vill att man ska se den.

Sandra: Stort allvar på det här? Grattis till dig som inte fallit offer för "kvinnlighet" och "skönhet" (Vi är väldigt många andra som gjort det) men att tycka att man tar för stort allvar på saker när man inte vill trycka in sina barn i könsroller är ju att blunda för problem som kan skapas. Allting handlar ju om att göra nästa generation lite bättre än sin egen, om jag så bara kan påverka lite genom min genusmedvetna uppfostran så är det värt mycket för mig och förmodligen för mina barn också.

På tal om knäppa sagor, så hade jag en sagobok när jag var liten. Jag kommer inte ihåg vilken vilket namn den här sagan som fanns i den boken har, men den gick iaf ut på att den är en tjej som först blir hotad till livet av en prins eller kung, sen förlåter han henne för nåt hon hade gjort och sen gifter de sig och lever lyckliga i alla sina dagar. Boken var alltså utgiven på 90-talet och var riktad till barn.

asså jag var ju liten när jag läste det här men jag tänkte ju ändå att det var ganska sjukt att bli ihop med någon som innan hotat med att döda en. Så jag tror ändå att barn kan vara kritiska om de lärt sig vad som är okej och inte okej. Fast när jag ser disneyprinsessorna blir jag ändå lite illamående. Alltså det känns så perverst på nåt sätt, eftersom de ska vara feminina och sexiga samtidigt som det riktar sig till barn.

Nyss varit barnvakt å medan ungarna somnade så kollade jag igenom lite vad de hade för böcker för att se vad jag ska köpa till dem när de fyller.

Kunde inte låta bli att bläddra i en bok om rödluvan..i början verkade det bra..rödluvan benämndes inte som vare sig kille eller tjej..utan som rödluvan hela boken igenom.Bra!

Sen så kom slutet då..mormor hade gömt sig för vargen..ok inget skrämmande uppätande alltså..inte heller kom jägarn och sköt vargen, så inget pang pang..MEN skogshuggarn kom ist och slog ihjäl vargen..alltså ska man nu göra om en saga så kanske det hade räckt med att han skrämde iväg vargen.

Vad är skillnaden på att slå ihjäl eller dödsskjuta?

Nåväl det blir nog ett gäng med bättre böcker till ungarna!

Jag tror att det barnens personlighet som avgör hur de tolkar Disneys sagor, dvs om tjejer vill vara som prinsessorna i sagorna eller inte. Samma princip, dvs personligheten tror jag också avgör hur barn reagerar på stereotypiska könsroller.

När det gäller sagor så tror jag också barn och vuxna tolkar de på olika sätt. Jag tror inte barn generellt ser de budskap och könsnormer som vuxna ser i sagor.

Min äldsta är fem år, vi har aldrig läst snövit, hon har inte sett snövit el de andra traditionella sagorna. Ändå har hon stenkoll på dem. Vi har heller inte sett filmer som spiderman el harry potter ädå vet hon vilka de är och vad de gör. Däremot har hon noll koll på vem jesus var. Vi har aldrig pratat om honom heller iof.

Jag fick inte titta på Disney eller leka med barbie osv. när jag var liten. Det har verkligen bara varit positivt bortsett från en sak: När jag började första klass kunde jag omöjligt vara med i lekarna, till exempel den där man ska välja en Disney-prinsessa man vill vara. Samtidigt identifierade jag mig alldeles för mycket som "flicka" vilket gjorde att jag inte "kunde" leka med pojkarna heller. Det kunde vara riktigt jobbigt vissa dagar.

Värt att tänka på tror jag. Okunskapen har varit lika med rädsla för mig.

Efter 3e klass har jag dock bara varit stolt och glad över valet mina föräldrar gjorde.

Jag vet inte om det är en dum idé, men kanske i alla fall en tanke. Man kan ju berätta historier, men ändra lite grann. Typ kön. Det kanske lika gärna kan vara en prins som "…vackrast i landet är" någon gång och en prinsessa en annan. Bara en tanke.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *