Kategorier
diskussion & debatt

Nu är jag en som tycker till om det mesta MEN jag tänker också att man kanske ska ha lite mindre åsikter om utsatta grupper man ej tillhör

Apropå det här med tolkningsföreträde och ”nähä nu får man minsann inte tycka nåt om [utsatt grupp] bara för att man inte är  [utsatt] själv!” Mmmmm nä, precis så. Eller får och får, det finns ingen som förbjuder dig men jag undra ändå lite över det här absurda behovet att tycka till om specifika grupper, […]

Apropå det här med tolkningsföreträde och ”nähä nu får man minsann inte tycka nåt om [utsatt grupp] bara för att man inte är  [utsatt] själv!” Mmmmm nä, precis så. Eller får och får, det finns ingen som förbjuder dig men jag undra ändå lite över det här absurda behovet att tycka till om specifika grupper, om det så är invandrare, funktionsnedsatta, transpersoner, arbetslösa (obs alltid alltid en grupp som redan befinner sig i underläge). De är lata, inbillningssjuka, curlade, korkade, borde skärpa till sig, ta av offerkoftorna och sen så försvarar man sin rätt att debattera dessa utsatta människor med näbbar och klor, trots att man totalt saknar förståelse eller insikt för den specifika utsattheten.

Vi kan kanske föreställa oss men ofta när vi gör det så utgår vi från vår egen snäva verklighet. ”jag skulle göra såhär om detta hände…” eller ”men jag hade det ju jobbigt då men klarade minsann av”. (Ofta är det folk som lajvat fattigdom eller utsatthet typ medelklassunge som ”vägrar ta pappas pengar pga vill klara mig själv”)

(Obs! Att tycka till om utsatthet är ej detsamma som att tycka till om utsatta. Det senare är ofta jävligt vidrigt.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

48 svar på ”Nu är jag en som tycker till om det mesta MEN jag tänker också att man kanske ska ha lite mindre åsikter om utsatta grupper man ej tillhör”

Det håller jag inte alls med om.

Det blir en omvänd elitism med det resonemanget. Men utestänger stora delar av diskussionsgruppen/erna.
Men med det sagt, jag förstår precis vad du menar.
Folk som låter truten gå om saker om ting som dom inte har en aning om.
Men det är ju så det funkar alltid, det är ju bara att bläddra runt i vilket media, i vilken blogg som helst, rörande vilket ämne som helt

Men att åberopa tolkningsföreträda när det gäller utsatta grupper och svåra ämnen funkar inte i min tankegång
Ex:
Jag som vit välutbildad kvinna kanske inte ska uttala mig i hur det är att leva i Sverige som invandrare , eftersom det ska vara något slags torkningsföreträde för bara den gruppen.
Men jag har en viss erfarenhet i frågan när jag levt med en man i 20 år som inte ens är Svensk medborgare

Det blir en omvänd snobbism, en elitism, när man tittar på mig utifrån vad jag är och representerar och säger att jag bara kan uttala mig i vissa frågor
Man sorterar in mig i ett fack utifrån vad jag är och säger att annat har du inte erfarenhet av och kan således inte uttala dig om eller ha åsikter om

Nej, jag köper det inte

Det ligger ju något i det du skriver. Däremot ser jag oftast argumentationen användas som retoriskt verktyg och inte något som direkt appliceras.

Argumentationen kommer ofta ifrån privilegierade person och även om jag inte ställer mig bakom Waldo så kan jag hålla med om att det till viss del handlar om snobbism.

Den som har tolkningsföreträde blir den som mest trovärdigt kan argumentera för sin eller någon annans utsatthet. Inte nödvändigtvis de som är utsatta.

Men jag tror att alla kan. Vi har alla en fri vilja att skapa det vi vill vara. Varför är det ok att betrakta folk som offer? Varför är det inte mer ok att betrakta folk som kapabla att förändra sin egna situation, sitt sätt att tänka?

Jag citerar: ”Våra val inte enbart påverkade av strukturer, normer och system utan våra val är också påverkade av vilka alternativ vi ges.”

Det stämmer men jag håller inte med om att vi inte har en fri vilja. Vi har fortfarande val och vi väljer. Jag tror på att vi kan skapa oss själva så som vi vill vara genom att just välja. Om jag handlar utefter det jag vill skapa utan att fokusera på resultatet i relation till min situation så kommer jag inte känna mig som ett offer för omständigheten. Varje individ är en tänkande varelse och jag vill hylla individen genom att påstå och tro på att varje person har en egen fri vilja.

Jag vill inflika även med det Lady Dahmer ofta skriver och det är att hur du uppfattas stärker förväntningarna och förväntningarna påverkar i sin tur hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i sin tur ens självbild, personlighet och utveckling.

Jag säger att det är dags att skippa förväntningar på grupper och på oss själva som individer. Uppfattas vissa som offer så är det svårt att kanske inte välja att se sig som ett sådant. Vi är inga offer, vi har en fri vilja att se på oss själva som annat.

Maria: Vem är du att säga att en psykiskt sjuk person eller en handikappad inte kan känna sig värdefull? Bara för att man är sjuk så är man ett offer? Du är snabb att döma mig som om jag ingen kunskap hade.

Du skriver om förakt Tror du att alla strävar åt ett och samma håll här i livet, att alla har samma måttstock för lycka? Tror du inte att en handikappad eller en psykiskt sjuk kan skapa sig ett positivt tänkande om sina upplevelser här i livet och känna sig värdefull? För mig är en sådan person inget offer, det är bara en person som vilken annan för denne har rätt till sina upplevelser utan att någon sätter en offerstämpel på denna.

Men alltså det handlar inte om att betrakta folk som offer. Det handlar om att va medeveten om att du ej lever i ett vakuum och att människor har olika möjligheter att forma sina liv. Sen klart en kan tro på människors förmåga att själva styra sin liv (i viss mån) ändå. Men en ska va medveten om att det inte är lika lätt för alla.

Om du tänker att alla kan välja att leva ett bra liv så har du missat nåt, mer om det här:
http://moralfjant.blogg.se/2013/december/att-blunda-for-sina-privilegier-ar-att-fortrycka.html

Jag håller med dig förutom sista meningen. Jag tror att vi kan skapa oss själva till den vi vill vara genom vår fria vilja. Vad är ett bra liv, det är ofta frågan. Ha en fin dag. Intressant diskussion.

Maria: Jag lägger inte i någon värdering i att vara offer eller ej. Jag förnekar inte att människor ses och ser sig själva som offer. JAG däremot ser ingen som ett viljelöst offer. Det är varken bra eller dåligt. Vad man än råkat ut för så har man ett val att välja hur man vill vara, känna sig. Jag förnekar ingen känslan av att vara ett offer. Även en misshandlad eller utnyttjad person har i sitt liv någon gång känt sig värdefull. Jag menar på att man kan välja att känna sig som den man vill vara igen. Det som händer är det som händer, vad man sen väljer att tycka om det är varje individens val. Så länge en när tanken att det finns något eller någon där ute som ”gör” saker mot en så fråntar man sig själv kraften att göra något åt det. Sen finns det inget man bör eller inte bör göra, tycka, känna m.m. Döm inte min åsikt, jag föraktar ingen. Att vara något (känna sig som något) i det här fallet offer är inte skamligt. Inga känslor är skamliga.

Väldigt bra skrivet om privilegier. Man har inte ryggen fri bara för att man inte aktivt trycker ned någon.

Maria: I din sista kommentar håller jag med dig. Jag vill även citera dig: ”För dig är det likställt med att vara värdefull eller ej.” Alla människor är värdefulla anser jag. Jag sätter mig inte över någons känslor, jag säger endast att varje individ har rätt att skapa sig själv och vara som denne vill vara. För övrigt bra skriven text, intressant diskussion. Ha en fin dag Maria

”Alla kan eftersom jag kan. Det är ju bara att sluta va fattig och börja ha råd med ekomat. Att ingen tänkt på det alltså, ba se på mig som har både studieskulder OCH är så jävla duktig att jag köpt en dyr ekologisk gurka som jag instagrammat till alla mina vänner som bor på söder. Asså sluta gnäll på saker, ät höstlöv i långkok. Det gjorde jag när jag bara tjänade 20.000 i veckan och kolla det gick ju bra för mig. *ler selfie på iphone 7*”

Haller helt med. Det viktigaste man maste lara sig som privilegierad person ar att ens asikt inte alltid ar vardefull eller ens valkommen.
Jag tanker att jag vill inte att man talar over mig, och jag vill inte att cisheteros talar over mig. Sa darfor talar jag inte over de som tillhor grupper jag inte tillhor.

Jag vill inte betrakta någon som offer. Jag tror att varje människa har en kapacitet att skapa och vara denne vill vara. Att tala om utsatthet i grupp är en sak, den finns men jag tror inte individerna är offer. Jag tror en väljer själv hur denne vill förhålla sig till en situation.

Intressant fråga. Barn har en annan mentalitet än vuxna. Nu generaliserar jag men barn är anpassningsbara och utvecklande i överlag. Jag ska kanske förtydliga mitt tidigare inlägg. Vi utsätts för olika situationer och utsatthet. Jag anser att varje individs ansvar sedan är att välja hur denne vill vara i förhållande till situationen. Att kalla någon för offer gynnar ingen, att kalla sig själv för offer gynnar verkligen inte en själv. Med det sagt anser jag även att det ena inte utesluter det andra. Att känna empatin inför andra och solidaritet m.m.

Ok. Jag ser nog ”offer” som något mer objektivt än vad du gör. Har någon råkat ut för något är den offer för detta oavsett vad hen eller någon annan väljer för beteckning. Jag har nog inte heller samma uppfattning om valfrihet: jag tror inte en människas vilja är helt oberoende av arv och miljö. Jag tror att såväl ens förmåga att välja såväl som ens valmöjligheter påverkas av en rad olika omständigheter och faktorer som man inte råder över. Jag kan då tycka det blir lite skevt att alla förväntas ta samma ansvar när inte alla har samma möjligheter att göra det.

Jag håller med dig och är sugen på att faktiskt påstå att jag absolut inte avfärdar ditt sätt att tänka. Jag tror inte det ena behöver utesluta det andra.

Jag tycker att det där var en mindre bra liknelse. Inte finns det väl ett begränsat antal platser i queer communities? Att cis-personer välkommnas i även ”queer-sammanhang” innebär väl inte att någon queer-person förtrycks/diskrimineras på köpet? Allt sånt där vi mot dem-tänkande kan aldrig skapa en känsla av samhörighet människor emellan, och är det ett sånt samhälle vi vill leva i?

jag tror tyvärr att cishetero-personer i queersammanhang visst kan förtrycka o diskriminera rätt mkt, ibland i akter ibland ”bara” i o med deras existens i det sammanhanget. Men jag kan absolut ha superfel, är själv cis, queer men i ett heteroförhållande o har inte så mkt erfarenhet av the queer communoty, liksom, än iaf

Asså det där ”Kan jag så kan alla” det skrivs om här i kommentarsfältet retar mig till vansinne. NEJ, ALLA KAN INTE SKAPA SIG SJÄLVA TILL DET MAN VILL VARA!
Jag slutar min kommentar här eftersom risken är stor att jag vräker ur mig för mycket otrevligheter annars.

Jag tror att vissa människor vill och behöver tro att det är så, det känns liksom mer peppigt på det sättet om ”ingenting är omöjligt, alla kan” osv. Men jag håller med, det är fullkomligt skitsnack. Även om man har turen att ha bra förutsättningar och inte är fuckad redan från början finns det ett antal dumma beslut man kan fatta för att sätta sig rejält i skiten och aldrig ha en ärlig chans igen. Så lätt att göra fel, så svårt att ta sig tillbaka i samhället.

Offer eller inte?

Om jag blivit bestulen är jag ett offer eller inte?

Jag skulle nog vilja säga att jag är ett offer och det har inte med min attityd att göra. Sen kan jag ju reagera på detta på olika vis. Jag kan bli arg, ledsen, sårad, rädd exempelvis.

Om jag får en sjukdom – är jag ett offer eller inte?

Det låter lite tråkigt att tala om offer, men jag är, vanligtvis oförvållat nedsatt fysiskt på något sätt. Min attityd till detta kan eventuellt hjälpa mig att rehabilitera mig, men huruvida jag är en hejsansvejsan-typ kommer inte att bota min astma – cancer – eller brutna ben. Jag kanske är gladare med en viss attityd, men inte nödvändigtvis friskare.

Om jag har en viss inkomst – är jag ett offer eller ej?

Jag kanske har intellektuella förutsättningar att utbilda mig, eller kanske fysiska förutsättningar att klara ett visst jobb, men kanske har jag inte det. Och till och med om jag har goda förutsättningar, så kanske jag tillhör en generation då det är mycket arbetslöshet, eller ett kön som inte förväntas göra vissa jobb, eller jag kanske har chefer som missunnar mig? Det är klart att jag är ett offer för omständigheterna, och att jag bara i viss mån kan påverka min situation. Det är inte jag som bestämmer min lön, utan den bestämmer andra utifrån en massa yttre omständigheter.

Visst kan vi leka ”vara glad” leken och låssas som att verkligheten utanför oss inte finns, men är det verkligen bra?

Hej LD!
Jag läste just igenom lite på din twitter och såg något jag skulle vilja ha en förklaring till, för jag vet inte om jag missförstår vad du menar eller om du menar det jag tror.
Du skrev två tweets med följande innehåll:
”Påminn mig om att jag måste skriva om feminismen med klassperspektiv.Vi glömmer lätt bort detta.Kunskap, information osv=klassfråga.”

”Lätt att som medelklassfeminist sitta och ondgöra sig över feminister som inte greppar vissa ord eller har tillräckligt mycket kunskap osv.”

Menar du här att ”underklass” generellt har svårare att ta till sig kunskap och information? Om inte så förklara gärna hur du menar för detta gjorde mig fundersam.

Jo jag brukar läsa de flesta av dina inlägg och jag är helt med på att man i mångt och mycket har olika förutsättningar beroende på hur och var man växer upp. Dock kan jag inte se att det skulle ha något med förmågan att hantera information eller att få kunskap att göra. En person i underklassen/arbetarklassen som har ett intresse (ex feminism)har samma möjligheter att googla, läsa böcker osv som en person ur överklassen.

Jag är som sagt helt med på att man generellt har bättre förutsättningar om man har ett bättre socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital, men jag kan inte se att förmåga att hantera information och få information och kunskap har med klass att göra. Det är den biten jag skulle vilja veta hur du resonerar kring.

Fast jag tror såhär: har man (eller ens föräldrar) inte tillräckligt kulturellt kapital kanske man inte direkt tänker på biblioteket som möjlighet. Det är ju inte ”naturligt” för alla att besöka biblioteket liksom. Visst, vem som helst med en dator kan googla, men att söka information på internet handlar inte bara om att skriva in ett ord i en sökruta. Man måste kunna hantera stora mängder text/information, välja vad som är bra och dålig information etc, och kunna tillämpa källkritik – detta är saker som åtminstone jag har lärt mig framförallt på gymnasie- och universitetsnivå. Därmed inte sagt att man automatiskt inte kan det om man inte har gymnasieutbildning, men jag tror man har en helt annan utgångspunkt då. Samma sak med läsa böcker: i teorin kanske alla kan läsa böcker. I praktiken har inte alla samma tillgång till böcker. Har man växt upp i ett akademikerhem med väggarna täckta av bokhyllor och regelbundna besök till bibblan har man haft helt andra möjligheter till böcker och läsande än någon som växt upp i ett hem utan böcker och utan biblioteksbesök. Och har man inte vanan av att läsa så blir det inte lika naturligt att använda böcker som informationskälla. Alltså: Att läsa, hantera information etc är inte medfödda saker, det är saker man lär sig. Om och hur man lär sig det beror till stor det på miljö. (Miljö = uppväxtförhållanden, utbildning etc.)

”Alltså: Att läsa, hantera information etc är inte medfödda saker, det är saker man lär sig. Om och hur man lär sig det beror till stor det på miljö. (Miljö = uppväxtförhållanden, utbildning etc.)”

Jag tror det kan vara både och. Men det har ju även med medfödda förmågor att göra. Det är ju tex inte en klassfråga vilket intellekt man föds med eller hur lätt man har att lära sig saker. Inte heller vilket intresse man har för att lära sig olika saker. Självklart kan det underlätta om en nyfiken och intresserad unge växer upp i en familj där någon har tid att förklara, där det hör till att man ska studera och läsa, där det finns böcker, datorer osv. Självklart får man också lära sig mycket om man utbildar sig.

Men det är just det här att man skulle behöva ”prata” på ett särskilt sätt för att underklassen/arbetarklassen ska förstå som jag vänder mig mot.Som om arbetarklassen generellt har lite svårare att förstå, ta till sig info, hantera info.

Jag förstår att det inte är så det är menat, men det låter illa. Om jag tar detta som LD skrev:
”Lätt att som medelklassfeminist sitta och ondgöra sig över feminister som inte greppar vissa ord eller har tillräckligt mycket kunskap osv.”

Vad är det som säger att det just är arbetarklassfeminister som inte greppar vissa ord eller har tillräckligt mycket kunskap, jag menar hög utbildning i ett ämne innebär inte nödvändigtvis att man har skaffat sig mycket kunskap om just feminism utan kanske nyligen börjat diskutera det. En stjärnfysiker kanske inte har en susning om vad ”cisperson” är, för det är inte ett ord så många utanför dessa kretsar använder, men den intresserade från arbetarklassen kanske vet precis vad det är för den har engagerat sig i frågorna länge. Är du med hur jag menar? Alltså att det kan låta förmätet att ta för givet att det är arbetarklassen som har lite svårare att förstå och lära sig. Nu tror jag inte alls att det är så LD tycker (att arbetarklassen skulle vara dummare på något vis)men det kan nog väldigt lätt uppfattas så.

Nej men då kan man ju heller inte kämpa för utsatta grupper för man vet ju inte om dom verkligen är utsatta för man får och kan inte uttala sig eftersom man själv inte är där. Bra att veta då ska jag till exempel sluta gå på pridefestivalen för att stötta, för jag har ju ingen aning om hur de känner!

Tänker att i vissa sammanhang är jag privilegierad i egenskap av medelklass, högskoleutbildad, ekonomiskt stabilitet etc, men i egenskap av rasifierad är jag det inte och jag märker det där tolkningsföreträdet som många tar sig, t ex i kinapuffsdebatten, i diskussioner om adoption, om rasism i allmänhet och rasism riktad mot asiater i synnerhet. Det tar sig ofta i uttryck i att jag inte har anledning att känna mig sur, kränkt, förolämpad, ledsen eller exkluderad och att de skäl jag anger för dessa upplevelser avfärdas med att jag förenklar, bortförklarar eller att jag helt enkelt är överkänslig.

Med tanke på vad du skriver, hur ser du på att det ofta har varit relativt välbärgade personer ur övre medelklassen som dominerat och drivit klassfrågor både inom vänstern och inom socialdemokratin? Palme kom till exempel från en mycket välbärgad överklassfamilj.

Är du kritisk till detta också? För hur personer ur övre medelklassen och personer med akademisk bakgrund kunna representera arbetarklassen och andra ur lägre socialskikt?

LD: ”medelklassen har lättare tillgång och förståelse för information och kunskap.”
Nu tänker jag inte stöta och blöta detta i all evighet då tråden inte handlar om det, men tanken var väl om du kunde utveckla det svaret lite. Finns det några belägg för att arbetarklass generellt skulle ha svårare att ta till sig information och kunskap, samt förstå den? För mig känns det galet att tänka att arbetarklassen av idag skulle ha svårare att förstå saker och ting än ex medelklass.

Nej du förklarar varför man har bättre och sämre förutsättningar beroende på var och hur man växer upp vilket jag håller med dig om. Men inte varför arbetarklassen skulle ha svårare att förstå och hantera information. Att inte ha samma tillgångar till information eller samma stöttning för vidareutbildning osv, betyder ju inte att man har svårare att förstå eller hantera information. Bara att man inte getts samma möjlighet att visa upp sina kunskaper på papper genom ex goda betyg.

När jag var ensamstående ”fattig” ensamstående mamma så bemöttes jag som en icke-person. Eftersom jag inte var utbildad och dessutom stod ensam med en unge så kunde jag ju inte ha mycket förstånd. I dag när jag emellanåt ”frotterar” mig med det fina folket och dessutom är sammanboende med en chef så är minsann allt jag har att säga intressant och det är ideliga handskakningar och breda leenden. Detta trots att min person är densamma, mitt intresse för vissa specifika frågor är desamma, min förmåga att hantera information och ta till mig kunskap är detsamma.

Det jag är rädd för är att när du eller andra ger uttryck för att arbetarklass/underklass skulle ha svårare att hantera och ta till sig information samt att förstå ”svåra” ord eller klara att läsa sig till saker och ting på egen hand, så späder det på det förakt just arbetar/underklass möter dagligen. Att man är lite trögare, att det inte går att föra en diskussion på samma nivå med en person som inte tillhör samma klass, att man måste prata med bönder på bönders vis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *