Kategorier
diskussion & debatt

Så länge det är dyrt och ”bra kvalitet” kan man handla hur mycket man vill

Jag gillar nya saker. Vem gör inte det? Och visst handlar jag skitdyrt emellanåt också. Men den här konsumtionen som fullkomligen exploderat har tagit sig helt overkliga proportioner och jag blir bara mer äcklad och avskräckt för varje dag som går. Nej det handlar inte om ett enstaka efterlängtat inköp, utan det är nya dyra […]

Jag gillar nya saker. Vem gör inte det? Och visst handlar jag skitdyrt emellanåt också. Men den här konsumtionen som fullkomligen exploderat har tagit sig helt overkliga proportioner och jag blir bara mer äcklad och avskräckt för varje dag som går.

Nej det handlar inte om ett enstaka efterlängtat inköp, utan det är nya dyra väskor från märkesdesigners eller dussintals dyra skor som man UNNARSÄJ varannan vecka. Och det ska synas att man shoppar. Det ska basuneras ut. Här handlas ingenting i tystnad, för omvärlden ska veta att det är så här man blir lycklig och så här framförallt man är lyckad. Titta på mig allihop, titta vad jag är värd.

Varenda (ofta sponsrat) plagg ska således visas upp (på insta eller i bloggar) komplett med pris men allra helst designer eller butik (bara om det är lite lyxigare) men det stannar inte vid kläder och smycken utan fortsätter ända in på menyn, för nu är det lite status att visa upp alla dyra luncher man äter eller lyxiga restauranger man besöker eller specialviner man dricker. VARDAGSLYX.

Gärna ackompanjeras denna sjuka konsumtion med ”ekonomitips” och påståenden om att man är emot konsumtionshetsen och absolut inte vill bidra till att unga känner press att skuldsätta sig själv för att ha råd med senasten grejerna. (va????) Men denna verklighetsfrånvända paradox bottnar snarare i ett förakt för billiga saker (och folk som handlar billigt) snarare än konsumtion i sig. Så länge det är dyrt och ”bra kvalitet” så kan man handla hur mycket som helst med gott samvete. ”Men den här kappan/väskan/skorna kommer jag kunna ha i tio år”. Fast ja, vi vet ju båda att du INTE kommer ha det och att du ändå kommer köpa tio till. Men det är ju bara att ha en bloppis varannan vecka så kan man känna sig riktigt varm i lilla maggen. Och köpa mer. Och mer och mer. Recycling FTW eller nåt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Så länge det är dyrt och ”bra kvalitet” kan man handla hur mycket man vill”

Ja fy, sånt här gör att jag får ont i magen. Jag handlar också gärna, men jag tänker efter ”behövs det här?”, jag tänker att om jag köper en sak så ska en sak ut ur hemmet, gärna till myrorna, gengåvan eller skänks bort till annan behövande.

Ska jag ha råd att köpa en sak ska jag ha råd att skänka en sak, ungefär så. Plus att man får inte hela bostaden full i krafs. Samt att man gör en god gärning också. Samt att man som sagt tänker till, inte köper i onödan (för det mesta iaf, om jag ska vara ärlig vilket jag föredrar att vara).

Och nej jag köper inte svajndyrt. Eller ja, för mig är det dyrt med en väska för 800pix. Skulle aldrig betala mer. Aldrig. Inte för en handväska, jeans eller så. Totalt onödigt. Enligt mig, dvs.

http://www.madeleinesstudio.com/regler-for-kopstoppet/ Här kan man läsa om miljövänligt handlande, i just det här inlägget om köpstopp! Vettigt och bra.

”Gärna ackompanjeras denna sjuka konsumtion med ”ekonomitips” och påståenden om att man är emot konsumtionshetsen och absolut inte vill bidra till att unga känner press att skuldsätta sig själv för att ha råd med senasten grejerna”

Aldrig kommenterat här förut, men TACK för att du skriver om det som irriterat mig senaste tiden: det paradoxala i att flera gånger om dagen lägga ut länkar till diverse webshoppar, spa, frisörer (vardagslyx som man får helt gratis i utbyte mot en länk eller två på bloggen) och bidra till konsumtionshetsen hos unga kvinnor för att sedan skriva böcker och spela in podcast för att man vill hjälpa samma tjejer att spendera mindre och spara pengar.. Fattar inte. Först ett blogginlägg om hur man sparar pengar och någon timme senare ett annat blogginlägg som handlar om den perfekta produkten eller perfekta plagget som man bara MÅSTE HA komplett med märke, pris och länk.

Ingenting påverkar ens syn på samhället som att inte vara bekväm. Så lite som jag själv aldrig förstod hur tjocka behandlades innan jag blev tjock, lika lite förstod jag hur konstigt jag konsumerade innan jag blev fattig.

Att ha rika människor som förklarar för fattiga att de inte får äta snabbmakaroner med varmkorv till kvällsmat och att det isåfall är deras fel att de är fattiga, känns lite som när smala förklarar för tjocka att de inte får äta snabbmakaroner med varmkorv till kvällsmat och att det är deras egna fel om de är tjocka.

Sa jävla bra skrivet. Sa trött pa just det där ”ja men det här känns som en investering, jag kommer ha den i flera ar”. Eh, ja det kommer jag ocksa, bara att min vinterkappa kommer fran HM. Och ett par rejäla skinnskor haller i flera ar fast det inte ar ett fint märke. Dessutom är det ju verkligen som du säger, inte en challe att man ser dem sporta samma kläder ar efter ar. Och Jamie Oliver som i sitt nya program vill utbilda underklassen att äta bättre “de har en enorm tv men äter snabbmat, det är sa mycket billigare att ga ner pa marknaden och handla de grönsaker man behöver för dagen”. Ja fast troligt att det finns en charmig farmers market runt hörnet där de bor och troligt att de om sa skulle vara fallet, mellan jobb, dagis, barn osv har tid att ga dit vare dag och välja ut ett par solmogna tomater och en handfull musslor.
http://www.theguardian.com/lifeandstyle/2013/aug/27/jamie-oliver-chips-cheese-modern-day-poverty

Ellen: Det där med bra mat över ”skräp mat” är faktiskt en fråga om planering och val. Och om det kom till det värsta så skulle jag alla gånger hellre välja att ge näringsriktig mat till barenen över att jag har tid att läsa en godnattsaga varje dag. Inte för att jag förstår varför det skulle behövas sättas emot varnat, men det skulle vara mitt val. Och man spara sjukt mycket pengar på att laga själv.

Ja, fast bilden Jamie målar av fattiga är ju otroligt oschysst, som att fattiga är dumma nog att spendera alla sina pengar på storbildstv och sedan matar sina barn med skräp. Han insinuerar att folk inte går på farmers markets för att de är lata, inte för att de inte har tillgång.
Om man verkligen vill lära sig hur man lagar näringsriktig mat billigt som inte har perspektivet av en mångmiljonär som herr Oliver så rekommenderar jag http://agirlcalledjack.com/

Nej nej nej ! Ullared säljer nästan bara skitprodukter som går sönder och gör så man köper nytt snart igen.
Om ni inte vill bidra till överkonsumtion. Köp inte mer än ni BEHÖVER, men när ni väl gör det så köp av relativt bra kvalitet så ni faktiskt kan använda er av det i 10 år. Köp-och-släng är inte bättre än det dyra sättet att konsumera på. Det är liksom inte bara kostnaden som är ett problem, utan överproduktionen som krävs.
Jag röstar för sparsam konsumtion och recycling for the win.

Mitt första par Docs var det dyraste jag någonsin köpt. Och visst är de slitna, men de håller fortfarande såhär 25 år senare.

http://www.goodreads.com/quotes/72745-the-reason-that-the-rich-were-so-rich-vimes-reasoned

Men var går gränsen? Är det inte en viss överkonsumtion att t.ex. bo i villa? Generellt blir vi ju större och lyxigare än vi behöver i det här landet, bör vi moralisera kring även det? Är det inte något verklighetsfrånvänt i hur vi liksom bara alla barn måste ha eget rum och så ett kontor, sovrum, vardagsrum, gästrum, garage, bilar osv?

Jag tycker definitivt boende kan räknas till konsumtion. Jag känner familjer som växt upp flera barn i små tvåor eller treor och de har haft det hur bra som helst. Det är just det där som jag själv fajtats med när det gäller att köpa hus: borde vi? Är det viktigt? Behöver vi större? osv.

Jag! eller ja, 8 år än så länge på mina underground-kängor och converseskor. 5 år på jackan osv. Väskan är bara två år men min andra väska är inne på 4e året.

8 av 10 möbler är begagnade i vårt hus. Men inte slitna.

Det gør faktiskt jag också. Oftast beror ju det dock på att man har ett øvetflød av kläder, så de inte hinner slitas ut. 🙁

Det är just den inställningen vi behöver ändra på för dig och andra med samma inställning. Varför INTE använda saker så länge det håller ? Klart man kan byta smak osv men överlag tycker jag det är något man alltid ska sträva efter.

Sen vill jag slänga in ett svar till P om vart gränsen går. Så som jag ser det handlar det inte om att man ska behöva leva dåligt, i en sunkig lägenhet utan varken inredning eller plats. Däremot höjs vår standard i västvärlden mer och mer, vilket de flesta inte ens ser det långsiktiga problemet med. Därför måste folk börja sträva efter att nöja sig med mindre, istället för att alltid vilja ha så mycket som möjligt av allting. Tänk efter lite innan liksom, och överväg om det verkligen är värt det.

min inställning? Jag handlar nytt först när det gamla går sönder. Men grejen är väl att man byter smak (och kropp) efter ett tag. Det jag trivs med nu är inte nödvändigtvis det jag kommer trivas med om tio år.

Jag. Har en ryggsäck jag fick av min mormor för sexton år sedan, en skinnjacka som är inne på sitt åttonde år, en halsduk som hängt med i ….. minst sju år. Bland annat. Och jag har inga planer på att pensionera något av plaggen.

Mina älsklingsplagg används flitigt och vårdas ömt, samt är av bra kvalitet från början så de håller. År efter år efter år 🙂 Och nej, inget kostade multum eller är från ”status” märken. Jag köper oftast inte nytt heller om det inte är något gammalt som gått sönder. Gäller allt i hemmet. Nu är jag en person som absolut HATAR att ha saker liggandes som inte används, det kan spela in i min inställning till shopping.

Jag gör det! :o) Har skor som är över 10 år, även tröjor, jacka, väskor, kjolar… Men vi är nog rätt extrema i vår familj. Köper väldigt sällan nytt. Men jag hatar att shoppa kläder…

Jag använder kläder så länge jag bara kan, dels av miljöskäl, dels för att jag har min stil och den inte ändras varje säsong för att följa modet, men också för att jag tycker att det är så fasansfullt tråkigt att shoppa. Jag växte upp med ont om pengar och får typ ångest av att köpa saker, speciellt om det inte är nåt som jag verkligen behöver. Och när behöver man VERKLIGEN nåt egentligen?

Det är bra att kritisera shopping av kläder, för det är kanske något av det mest uppenbara och onödiga slöseriet vi har. Men som redan har påpekats av flera så finns det ju många andra sätt att överkonsumera på. Stort hus, bil, flera tv-apparater, utlandssemestrar, mat, kaffe (alla dessa take away-muggar!) för att nämna några… Jag tror att folk ofta kritiserar just mode för att det är kvinnligt kodat. Medan ”grabbiga” saker som typ teknik inte ses som ytligt och onödigt. Behöver man en hel hylla full med tv-spel och en ny mobil varje år?

En stor del av befolkningen i Sverige överkonsumerar. Alla kan säkert komma på saker att dra ner på.

Ullared säljer väl mest helst vanliga grejer av samma märken du köper i vanliga affärer? Och kläderna har väl typ samma kvalitet som på HM.
Det är ju ingen absolut sanning att alla som åker till Ullared köper massa skit de inte behöver.
För ganska många står inte valet mellan att 1) köpa billig skit och slänga direkt eller 2) köpa kvalitet och använda i tio år. Väldigt många människor köper billiga saker för att kunna köpa något alls och har i tio år (eller så länge de håller).

S: Klart det inte är en absolut sanning, saker och ting är inte svart eller vitt. Men jag garanterar att fallet är så för många, sen säger jag inte emot att det finns de som ”konsumerar shysstare” på Ullared men jag tror du förstår vilken poäng jag ville ha fram, utan att behöva ursäkta mig för divserse alternativ som finns.

Kände bara att det är en så himla sliten bild som kanske inte ALLTID måste dammas av – den om de vulgära (arbetarklass) människorna som fyller sina kundvagnar med billig skit de inte behöver. Istället för att handla fint och kvalitetsmedvetet som de förståndiga (övre medelklass) människorna. Visst finns det människor som handlar så, men tror det är vanligare i finkonsumerande människors fantasier än i verkligheten.

Då gäller det ju att man har råd med dyrare saker av bättre kvalitet också. Jag förstår att det på sikt kanske lönar sig att köpa kläder mer sällan och då till lite dyrare pris. Men tänk dig scenariot att man har ett par byxor, de går sönder, det innebär rimligen att man behöver köpa nya NU. Man kanske är student och pengarna räcker inte till att köpa ett par byxor för 1000 spänn och man har inte råd att spara ihop till det heller och har inte lust att gå omkring ett ett par söndriga byxor tills dess att man hittat ett arbete där jag tjänar mer pengar. Då väljer man troligen att köpa ett par för 200 kr istället. Jag är i den situationen och det är många andra också, det finns många utgifter, särskilt om man har barn, då får man prioritera det man tycker är viktigast och det kanske oftast inte är kläder till en själv som man väljer då.

Jag kan ha fel, men jag tror att det oftare är de personer som har råd att köpa dyrare saker av bättre kvalitet som överkonsumerar snarare än de som köper billigare saker. De som köper billigare gör det väl ofta antingen för att de inte har råd att köpa dyrare eller för att de är sparsamma. De som inte har råd eller vill vara sparsamma känns inte som kundgruppen som överkonsumerar.

Sedan håller jag med dig helt och hållet om att man ska försöka att inte överkonsumera, både för den egna ekonomins skull och för miljöns skull. Men att köpa saker billigt, kan handla om att man inte har möjlighet att göra något annat.

Håller med, att så många skyller överkonsumtion på billig konsumtion tror jag har helt fel. Är extremt ovanligt i min umgängeskrets (som är fattig) att någon köper något som ~vardagslyx~ eller ~för att unna sig~. Att ha shopping som hobby ska vi inte ens tala om. För att överkonsumera krävs det pengar. Finns ingen fattig som har råd att köpa ny inredning för att de ”böt stil”, det är fullt upp med att ha råd med nya skor när de gamla faller av fötterna i smulor.

Alltså, Bella utgår ju ifrån att alla som har dåligt med pengar har det pga slösar. Hennes målgrupp verkar ju vara unga människor ifrån typ Lyxfällan och Tonårsbossen. Hon utgår ifrån sina vänner och kollegor i Stockholm och tror att det är så folk har det i sverige i allmänhet.

”Sluta köpa latte varje dag så har du råd med lyxmiddag”. Jaha nämen okej, men jag köper aldrig latte, jag köper aldrig någonting. Jag har inte bytt kläder på över ett år och går runt i trasiga underkläder. I julas önskade jag mig hårklippning i present eftersom jag inte hade råd att gå till frissan. Men visst, om jag enbart dricker kranvatten och käkar blåbär i skogen i en månad, då kanske jag har råd med en lyxmiddag. Bra tips liksom.

Du har satt ord på det jag så länge tänkt. Själv har jag en deal med mig själv att jag bara får handla (mode)kläder second-hand, i första hand året ut , men det blir antagligen längre än så. Har rensat och donerat massa gammalt också, det känns så skönt. Och inte behöver jag sälja för att rättfärdiga.

[…] Så länge det är dyrt och ”bra kvalitet” kan man handla hur mycket man vill. ”Gärna ackompanjeras denna sjuka konsumtion med ”ekonomitips” och påståenden om att man är emot konsumtionshetsen och absolut inte vill bidra till att unga känner press att skuldsätta sig själv för att ha råd med senasten grejerna. (va????) Men denna verklighetsfrånvända paradox bottnar snarare i ett förakt för billiga saker (och folk som handlar billigt) snarare än konsumtion i sig.” […]

Håller med. Det där med ”jag kan ha den i 10 år” är bara bs, för vem fan använder samma exv jacka i så många år? Det gör man inte. Så är det bara. Jag köper det jag behöver och knappt det. Det dyraste jag köpt förutom bil och hus är min iMac som är väl använd. Får jätteångest när jag behöver T.ex vinterjacka, för de är dyra. Nä, jag är definitivt ingen shopoholic eller överkonsument 🙂

Min nyaste vinterkappa är 4 år gammal och superfin. Jag har iofs 3 st så jag kan matcha, en svart, en grå och en brun. Allihop är i ull/Kashmir køpta på rean før mellan 1000 och 2000 🙂
Førdelen jag har är att jag har en klassisk stil, så jag køper aldrig ”modernt”. Jag førstår att det är svårare om man har en mer trendy stil.

Fy fan, jag är så trött på shopping/modebloggar som bara går ut på att visa nya inköp, löjligt poserande och hysteriskt fiskande efter komplimanger för att stärka deras urusla självkänsla.

Hur kan de ens tro att deras beteende är sunt och normalt?
Jag vet att det bara är att sluta klicka sig in på deras bloggar men det är som att titta på en laboratorieråtta som springer i en labyrint, jag vill liksom se om den någonsin kommer att hitta ut.

Julia, förstår du ens vad som sker om alla jämt skiter i vad andra gör?
Världen går käpprätt åt helvete om inte andra människor lägger sig i saker.
Visst, att folk shoppar sig sinnessjuka är inte mitt problem och det är en liten skitsak i det stora hela men fattar du grundtanken???
Att uttrycka min åsikt inför allt konsumerande och uppvisande av kroppar och kläder tänker jag inte sluta med eftersom jag anser att det är jag som har sunda åsikter.
Konstigt att du läser Lady Dahmers blogg som går ut på att utmana, lägga sig i och förändra, den kan verkligen inte passa dig….

Så sant så sant. Mitt konsumerande är bra för att jag är svenssonfattig. Men som sagt, om jag vore rik skulle jag kanske eller mest troligt vara som alla andra storkonsumenter. Så samma skit i mig:)

Jag fullkomligt längtar efter att kunna shoppa som en tok när jag är färdigutbildad och välbetald, jag ska inte sticka under stol med det. Om det är sjukt – svar ja. Det är sorgligt vilket konsumtionssamhälle vi lever i MEN jag kan ändå inte sluta tycka att det är sinnessjukt roligt med nya kläder, skor, väskor etc. Sen kommer jag aldrig bli en sådan som bloggar och instagrammar om mina kläder osv – en normal vuxen människa gör väl inte det?
Men håller med en kommentar här ovan att det är väl ingen skillnad på när folk bor i vräkiga hus, barnens rum svämmar över av leksaker + att de har egen smartphone och padda, barnen lär sig ”lyckan” i konsumtionshets redan där.

Oh ja, ungarna lär sig i tid. De ska ha och ha och ha och jag tror många föräldrar försöker döva sina känslor av otillräcklighet genom att köpa saker till barnen. Jag har svårt att låta bli när jag ser roliga leksaker men har faktiskt lyckats hålla mig. Jag tror vi gör ungarna en otjänst när vi fyller deras liv och vardag med meningslösa saker.

Svara

Det är svårt det där, alla föräldrar jag känner säger att de tycker det är så himla roligt att köpa fina leksaker till sina barn men att de inte vill hålla på och köpa hela tiden heller, men det är ju så roligt att ge! Någon gång ibland är ju ingen fara men allt för många köper så mkt till sina barn så de inte ens tycker presenter är spännande eller roligt längre..

Väldigt bra skrivet.

Själv tycker jag det är ganska jobbigt att handla och drar mig för det ganska mycket. Så jag blir lite besviken när saker går sönder för det innebär att jag måste köpa nytt.

Jag är faktiskt en av de människor som har kläder i 10 år eller mer. Visserligen har jag två vår/sommarjackor, men den ena köpte jag på KappAhl i Göteborg 2004 och den håller bra ännu. Inte för att jag ser det som en investering (det ger inte mer tillbaka om jag säljer den än vad jag gav), men jag är nöjd ändå.
När det gäller kläder så har jag vissa gränser, men samtidigt så köper jag ganska sällan byxor, jackor och skor så då satsar jag på det jag tycker är skönt och känner mig bekväm i, även om det är dyrt, så att jag använder det istället för att köpa något billigt som jag använder en gång och sedan skänker bort.
För det är precis som du skriver (i alla fall som jag tolkar det): jag kan inte rättfärdiga min konsumtion med att skänka eller sälja mina gamla grejer.

Om sanningen ska fram så köper jag nästan aldrig kläder. Mina nuvarande två höst/vinterjackor köpte jag för 7 respektive 5 år sen för 50:- (myrornas) och 500:- spänn. Skorna jag har är mina fem år gamla näbbisar samt två andra näbbstövlar varav ena är från myrornas och andra från svärmor (25 år gamla). Tajts köper jag ofta dock. Jag sliter dem fort. (låren som skaver osv) Men jag är å andra sidan ganska obrydd om hur jag ser ut.

Svara

det handlar väl snarare om en osund konsumtionshets som människor borde kliva ur, inte uppmuntra andra att kliva in i? De är dåligt betalda pr människor för multimiljon företag. Klart som fan de skriver så att andra ska vilja ha varan, och för enkelhetens skull finns en direktlänk till butiken där man kan köpa den. How about that?

Tack för det här inlägget! Jag har länge läst olika mammabloggare och märkt hur mycket mer tid de lägger åt att visa upp sina barn i märkeskläder, det är samarbeten med klädkedjor och det är sponsrar plagg och sponsrade tävlingar där man ska motivera varför ens barn förtjänar. Vi fattiga morsor får alltså på nåder ett plagg av den goda bloggaren som gottar sig i allas misär.
Jag tror inte att de bloggare som gör så inser att de bidrar till ett vi och dem tänk, där föräldrar som inte handlar flera gånger i månaden till sina barn känner sig sämre. Jag tror inte heller att alla läsare tänker som jag (det bottnar i ens försök att vara med i gruppen, passa in, vara godkänd). Många ser det som bra tips så klart. Men inland, oftast tar det över. Inlägg med ”dagens barn” som redogör för vad ungarna har på sig är inte tips tycker jag, det är inget annat än en uppvisning av sin status.

Jag köper nästan bara märkeskläder, mycket för att jag har ett kostymjobb och behöver kostymer som tål att användas till leda samt att har haft möjlighet att utbilda mig och få ett bra jobb, därigenom ekonomiska möjligheter. Dock har just den hetsen du beskriver gjort att jag helt dissar instagram, FB och twitter. Jag orkar inte och bryr mig inte om vad folk har på sig eller köper och jag har svårt att se varför de skulle bry sig om mina inköp. Jag tycker det skapar osunda värderingar om vad som är ’värt’ något och det är något jag inte vill delta i eller bidra till. Jag inser också självklart att de faktum att jag köper märkeskkläder oavsett komplicerar det hela, men de är nog en längre diskussion.

Det här är så tänkvärt, men jag misstänker att de som skulle behöva läsa denna ”ögonöppnare” aldrig läser denna blogg, eller om de råkar hamna här så tänker de nog att vi (som läser och håller med) är ena tråkiga människor.
När jag flyttade från föräldrahemmet, typ för hundra år sen, så ville jag ha massor av kläder för det hade jag inte haft under min uppväxt. Så det blev H&M för hela slanten, eller ja halva lönen, för det var ungefär så jag spenderade mina första löner.
Mamma tyckte det var förkastligt, hon var en ”dam med klassisk stil” och i hennes värld stämde det verkligen att köper man ett par skor, så köper man bra kvalitet (inte märkesdyrt, det hade inte mina päron råd med), sen tar man hand om dojjorna, klackar och sular om dem, och nog fasiken räckte hennes skor i 15 år. Jag har ett par av hennes pumps, från mitt födelseår. Ursnygga, och passar om man gillar ”Mad men”-stilen 😉

2001 fick jag ett litet förskott på ett arv. Jag köpte bl a en väska som kostade 1800 spänn!!! Jäklar i min låda, det var som när jag köpte min första bil (som kostade 5000 kr) – jag släppte inte väskan med blicken. Har lagat en söm och smörjer in väskan med impregnering ett par ggr/år, den ser ut som den köptes i våras.

Sen gillar jag ju kläder, och köper minst 80% av allt på second-hand, och det jag tröttnar på får Stadsmissionen, Läkarmissionen eller Möjligheternas hus vilket känns utmärkt. Min bästa höstjacka är min blå Fjällräven som jag köpte 1984, för en av mina första löner.
Det är lite kul idag då det har hänt att folk frågat i vilken secondhandbutik jag köpt den.

Även om de som läser bloggen redan är medvetna, tycker jag det är bra att LD skriver saker som detta. Det uppmuntrar mig och gör mig mer villig att minska min egen konsumtion! Också är det kul att se att så många håller med i kommentatorsfälltet! Vi kan ju trösta oss med att vi styrker och ger hopp till varandra åtminstone!

Ha ha ha, kunde inte sagt det battre sjalv!
Hur mycket jobb ar det inte for det forsta att kopa och salja sjalv (pa blocket da eller — kanns ju inte sa palitligt…)?
Anvander sjalv dagligen ett antal perfekt figursydda shortor som jag hittade pa H&M for ett par hundringar. Det fina med ”kedjorna” ar ju att man faktiskt har rad att kopa pa sig ett lager, en i varje farg, nar man hittar nagot snyggt. De har hallt i flera ar och jag far fortfarande ALLTID koplimanger nar jag har dem pa mig!

Och om vi nu ska vara arliga, och ytliga..: Det ar ju anda ”figuren” och inte kladerna som avgor hur de ser ut pa en. Har man snygg figur passar man i praktiskt taget allt.

Jaså? Håller inte med. Kläder görs efter en viss figur, betyder det att man inte har snygg figur annars? Jag är timglasformad och absolut inget passar på mig. För litet i byst, höft och rumpa och för stort i midjan.

Oj, valdigt vad folk marker ord har inne! Ursakta, kanske skulle satt ”snygg” inom citattecken. ”Snygg” enligt samhallets normer alltsa: enligt idealkroppen som klader gors utifran. Utgick bara fran mig sjalv och marker att om jag gatt ner i vikt passar alla klader i alla affarer, och ser bra ut pa mig, men om jag gatt upp i vikt maste jag leta i ”speicalaffarer”, dvs marketaffarer, och anda ser kladerna inte lika bra ut pa mig..! (Pendlar i vikt, beroende pa arstid, stress och aktivitetsniva..)

Kunde inte hålla med mer! Vänder mig iofs också emot dem som handlar billigt men handlar mer än de behöver eftersom det är så billigt. Kan man inte låta bli att shoppa är det bättre att handla en dyr grej som håller än 10 som inte gör det. Men att vara rik och ha råd att köpa tio jackor är lika oetiskt (sett till tex miljön) som att köpa 10 billiga jackor. Och denna tvångshets att handla – det verkar som om många inte kan definiera sig själva och sina egenskaper på något annat sätt än genom vad de köper och har på sig. Det är ju helt absurt egentligen, speciellt för att det är så vanligt, att så många känner sig mer definierade genom att köpa en jacka av en viss typ framför att tex vara snäll eller bra på något.

För mig bär det sig sällan att köpa de dyraste sorternas kläder för jag blir less. Dyra vinterjackor och vinterskor, väskor och grejer funkar men vanliga kläder jag har inne vill jag byta ut ofta. Jag köper en del second hand dock och jag har under en längre tid jobbat emot impulsen att shoppa. Till min dotter köper jag blandat nya och gamla kläder.

Bra skrivet, du har så rätt! Tyvärr är vårt samhälle (dvs alla kapitalistiska samhällen i hela världen) uppbyggt på att vi hela tiden måste öka tillväxten för att inte hamna i ekonomisk kris. Det enda sätt detta kan ske på är att vi hela tiden ökar vår totala konsumtion. Vi är fast i en fälla, slutar vi konsumera hamnar vi i recession med arbetslöshet och fattigdom som resultat. Så dessa bloggdrottningar gör enligt den rådande kapitalistiska logiken samhället en stor tjänst i sin konsumtionshets. Kanske är de en stark faktor i att Sverige klarade sig rimligt undan i finanskrisen, haha. Miljoner småbrudar bär Sveriges framgång i sina lattemuggar…

Nej, men ärligt talat. Ett hett boktips för den som är less på vår vansinniga samtid: Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk.

Jag shoppar gärna och ofta, men bara på second hand och loppisar. Det är en extrem miljöbov vare sig man handlar nyproducerat ofta eller sällan med tanke på hur många vi är som konsumerar. Om alla vetat om baksidan med den här industrin hade fler agerat. Synd att media sätter fel saker i fokus.

Tacka vet jag loppis! Vi handlar mer eller mindre allt på loppis utom underkläder. Både miljövänligt och bra för plånboken.

Är också så trött på alla som klagar på att de aldrig har tid med barnen och att de jobbar bort sitt liv, de som absolut inte har råd att gå ner i arbetstid men självklart har råd med Ipads och platta 60 tummare i varje rum. De som vill ska såklart få prioritera pengar och prylar framför mer tid hemma, men det är då inte okej att klaga och vara bitter över att man har lite fritid när man egentligen kunnat skapa fler arbetsmöjligheter för andra.

Jag avskyr att behöva utsättas för ”dagens outfit” eller ”dagens fynd” vareviga dag. Jag kräks på hela situationen. VI BLIR INTE LYCKLIGARE AV ATT KONSUMERA!! Jag skiter i hur ni ser ut och hur fint ni har det hemma.

Tack LD för att du uppmärksammar köphetsen!

Ja. Man måste väl inte gilla allt på en blogg? Så länge det handlar om de senaste inhandlade prylarna intresserar det mig inte. Är det någon som plockat in lite blommor eller skapat något vackert själv uppskattar jag det mer. Måste vi visa upp allt vi köper hela tiden??

Jag tycker att en stor del av ”konsumtionskritiken” är felriktad och ger på sin höjd en billig poäng mot bloggande småtjejer som instagrammar skor och luncher i sin iver att dela med sig av sin vardags höjdpunkter. Helt ärligt, hur ofta frågar vi män om prislappen på deras klockor, stereosystem, plattskärmar och andra leksaker? Det rör sig sannolikt om en fraktion av allt pip och gnäll en modebloggande tjej får för sin balenciagaväska. Unga tjejer är en tacksam grupp att attackera, det känns liksom rumsrent att göra det med ursäkten att de är bortskämda och ”behöver tas ner på jorden”. I själva verket finns det massor av bättre och mer oroväckande exempel på vuxen svenssonkonsumtion som ingen höjer på ögonbrynen åt eftersom den betraktas som nödvändig och därmed rättfärdigad.För att inte tala om att vi borde vara glada åt att unga tjejer är köpstarka.

Hus? Don’t get me started. Att låna miljonbelopp till något man inte klarar att betala av under en livstid (och i alldeles för många fall många fall ens amortera på!) och bara kan hoppas inte dyker i värde när det är dags att sälja är enligt min mening ljusår mer debilt än att köpa dyra väskor. Att äga 15 % av ett hus (vid köptillfället) gör dig inte ett dugg mer fri än vid hyra. Skillnaden är att ingen kommer och byter dyra värmepannor och rör som en hyresvärd hade gjort. Samma kostnad, mycket högre risk. Låter det smart eller?

Bil då? En ny, säker familjebil? Ännu dummare! Den dyra designerväskan blir om några år ”vintage” (intealltid, men ofta) och kan säljas dyrare än vad den köptes för (tack gode Gud för det, mina klassiker betalade min hyra och omkostnader i 3 månader mellan två jobb). En bil sjunker i värde med ljusets hastighet. Och årsmodellen är sällan en garanti för kvalitet. Min 13 år gamla skamfilade volvo utklassar de flesta av mina bekantas fabriksnya bilar i både förbrukning, underhållskostnad och säkerhet, och den hade aldrig gått att sälja för mer än 5000. Tur jag hade väskor att sälja när jag behövde det!

Utbildning då? Csn-lån på 6 terminer á 50 k = 300 k på en rolig och inspirerande utbildning som man mår bra av men som ger dåliga förutsättningar att få jobb efteråt är det inte heller många som tänker på som ett dåligt ekonomiskt beslut. En del verkar ju se csn som en försörjning till och med, när det är ett lån där du inte ens kan dra av delar av räntan.

Jag föddes utfattig i Sovjetunionen och saknade därmed i princip allt i materiell väg. Att jobba mycket och tjäna bra har således blivit ett val, ett mål och en prioritering. Jag ägde (inte banken. jag.) min innerstadslgh vid 23. Min bil, mitt körkort, mina resor, min ekonomexamen – jag har betalat allt själv utan att skuldsätta mig. Om jag, i ung ålder, innan jag har barn, väljer att bränna resten på väskor är upp till mig och bara mig. Likaså mitt upplevda behov av dem. Jag ger cart blanche för gnäll till den som kan hålla sig konsekvent och gnälla på all dumkonsumtion, dvs klarar av att fråga kollegan om han/hon verkligen behövde en ny audi, kusinen om det är så klokt att hoppa på det roliga masterprogrammet i valfritt humanioraämne, småbarnsfarsan om pengarna han gav för sin fritidsbåt kanske hade kunnat användas till barnens sparkonton eller om den egna villan verkligen var en investering (och framför allt, vad kommer den att kostar när den är fullbetald, räntan inräknad).

”Hetsen” att ha en röd sula på skorna signerad Louboutin är temporär tills nästa fluga kommer, och mer framträdande beroende på var man befinner sig (i mina gamla, hipsterfierade kvarter i Malmö är det snarare tvärtom, liksom sånt ”skryt” inte alltid är välkommet på landsbygden. Kolla sen på t.ex. ETSY med sina miljoner aktiva användare, eller gamla goda EBAY/Tradera – bra indikatorer på att begagnat, unikt och billigt är viktigt för oss. Att fatta riktigt dyra beslut som påverkar stora delar av ens livstid däremot i tron om att man ”måste” eller att ”barnen inte ska behöva [infoga valfritt rättfärdigande här]” även om betalningsförmågan helt eller delvis saknas – det är både dummare och farligare, just eftersom ”hets”-elementet kommer smygande (man vill ha det grannen, kollegan och andra ”ansvarsfulla vuxna” omkring en har).

Jag är en riktig sucker för rea, secondhand och blocketfynd!
det tar nästan emot att köpa något för original pris.. om det inte råkar vara typ ekologiskt, miljömärkt och av typ återvunnet material, då kan jag tänka mig att betala fullpris, men bara om det är rimligt, annars, nej.

alla möbler vi har är köpa/skänkta från blocket, dom är asfina! älskar dom, men önskar att vi kunnat binda ihop dom mer, får ta tag i att måla och små fixa lite snart ^^

har en massa fina klänningar som jag älskar! men som jag tyvärr inte kan ha just nu för att jag är för tjock (+ gravid nu då)
men ett par av dom har min syster (som ska föda vilken dag som helst nu) haft användning för, och jag vill komma i dom igen, så jag behåller dom så länge.

Skor har jag assvårt för! vill ha 3-4 par att kunna byta mellan, efter humör och stil för dagen, men jag sliter så otroligt på dom (knäskada, plattfot, felbelastning) och har väldigt höga krav (bred fot, låg fotknöl, plats för sula m.m) så har verkligen inte råd att köpa så många i riktigt bra kvalité (vilket brukar kosta 800-1500kr)
vet ju att det är bättre att köpa så dom håller, men har inte råd med såna engångsummor på enbart skor 🙁

alltså vi sparar egentligen en massa pengar varje månad på att inte köpa så mycket grejer och när vi gör det så köper vi billigt
men samtidigt så har vi mycket utgifter (betalar av ett lån för hundens operation, sambons domargrej, fick en ”skattesmäll” i år, hjälpt min syster med att fixa grejer inför graviditeten och hennes barn, försäkringar, försöker köpa ekologisk och bättre mat m.m)
så det blir inte så mycket över, så varje månad blir det att prioritera, och då blir det lite olika.

en vis snubbe sa en gång att om man äger mer än hundra saker så blir man själv en ägodel till sina saker och jag tror att det är sant. däremot kan jag inte låta bli att köpa en massa skit själv, iofs är typ 95% second hand, men ändå. känner ofta att jag går och köper saker om jag känner mig nedstämd eller stressad vilket känns lite halvfarligt, som att det skulle kunna eskalera någon gång…

Jag har handlat en del i mitt liv men mer och mer börjar jag lessna på att shoppa. Innan du kommer hem med dina kläder från H&M har de redan bytts ut i butiken mot något nyare. Bara att gå in i denna affär ger mig ångest. Det är fullkomligt överbelamrat med kläder, skor, väskor, accessoarer, smink och fan och hans moster.

Jag är 33 år. När jag var yngre så köpte man ett par jeans och en tröja och så var det liksom bra med det för ett tag framöver. Nu verkar det vara totalt hysteriskt och sättet att umgås för tonåringar är i affärerna. Där man handlar och handlar. Det är sjukt!!

Jag känner att jag mer vill satsa på enkla och klassiska plagg som man kan ha ett tag. Och spara pengarna till något vettigare än till att shoppa halvsunkiga kläder från Gina Tricot.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *