Kategorier
diskussion & debatt

Svensk alkoholkultur är ju inte så mycket att hurra för heller

Den här märkliga oron att Sverige ska få en alkoholtillåtande kultur som inkluderar barn, är den inte lite överdriven och felriktad? Min pappa kommer från en kultur där det dricks framför barnen på ett avslappnat sätt och där barnen inkluderas i fester, får följa med på klubbar och sitter vid vuxenbordet på restaurangen. Jag har minnen av […]

Den här märkliga oron att Sverige ska få en alkoholtillåtande kultur som inkluderar barn, är den inte lite överdriven och felriktad?

Min pappa kommer från en kultur där det dricks framför barnen på ett avslappnat sätt och där barnen inkluderas i fester, får följa med på klubbar och sitter vid vuxenbordet på restaurangen. Jag har minnen av bouzokia, dans och glädje.

Fylleslag, fullgubbar och annat negativa alkoholminnen jag har är enbart upplevda här. I Sverige. Hemma hos folk som smygsuper, hyschar och moraliserar. Som sen slår, tafsar eller sluddrar fram ”jag älschkar dig ba såru vet”.

Att dricka alkohol när barnen är med är inte synonymt med fylla och förvirring. Jag var inte ett dugg förvirrad när min pappa tog ett glas whiskey eller när faster dansade på bordet (medans min farbror kastade blommor och tallrikar). Det var bara roligt.

Skillnaden är väl kanske att pappa och faster aldrig blev så där konstiga och gråtmilda och läskiga och påträngande som många svenskar blir när alkoholen hjälper dem att krypa ut ur det asociala skalet. Svensk alkoholkultur är inte precis en förbild för hur det borde vara och hur alkoholen ska hanteras. ”Svenskar super” konstaterar pappa och han har rätt. Det gör vi. (och det är kul)

Och även när vi inte gör det så hanterar vi alkoholen ovant eftersom att vi till skillnad från medelhavskulturen inte har en alkoholvardag. Där dricks det ju tamejfan jämt; en whiskey till frulle, ett glas rött till lunch, en drink till middagen och så några Ouzo innan läggdags.

Så vad vill jag ha sagt egentligen? Jag vet fan inte, bara att alkohol i sig inte behöver betyda att barn mår dåligt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Svensk alkoholkultur är ju inte så mycket att hurra för heller”

Hej!

En trogen läsare här! Eftersom du ändå tar upp det måste jag fråga dig vad du tycker om den tråden jag startade på familjeliv.se

Jag har fått blandad respons, lite där men även de jag pratat med, somliga har sagt "Äh, låt det vara", och andra blir lika oroliga som mig. Vad någon än säger ska jag anmäla detta, och vill gärna höra din åsikt, eftersom du ändå är inne på samma spår, alkohol och barn. Tusen tack!

http://www.familjeliv.se/Forum-4-119/m59911245.html

Trots jag haft oråd med LD så måste jag faktiskt kommentera här. Det var ditt bästa inlägg hitills . Ärligt och vettigt. Rakt på sak.

Bambi det är inte alkoholen som dödar utan beteende. Ledsen för din far. Guns dont shoot people , people does. Det är inget fel att vara svensk men seriöst ni kan inte hantera alkohol.

Föräldrar har sitt skåp med spriten inne på rummen eller i ett låst vitrinskåp och tar fram den bara när de själva ska ha. Och sedan hjärntvättar dem barnen att det är farligt. Lägger skuld också.

Vilket är ju helt sanslöst.

Istället för att se mönstret och beteendet som ligger bakom detta.

Förbud skapar bara sug och förbud skapar en svart handel. Istället för att erbjuda ett glas vin eller en drink när de är 15 så tvingas barnen köpa ut av den rolige farbrorn runt hörnet.

Faktisk så känner jag mer sympati för en människa som bjuder sina barn på vin än människor som leker helgon och sedan när barnen gått och lagt sig , korkar upp och bråkar nätterna igenom. Inte nog med att det är pretto det är att ljuga för sig själv.

Och LD har rätt alkohol och braj är skitskoj så länge man kan kontrollera det och bestämmer själv.

Personligen anser jag så här:

barn gör inte som du säger, barn gör som du gör

Om jag kan lära mina barn att dricka på ett sällskapligt och sunt sätt genom att föregå med gott exempel, så har jag vunnit en seger.

Min pappa kunde dricka då och då och bli rolig, jag minns aldrig att han blev läskig eller nåt, men då drack han på ett sunt sätt. Han blev aldrig FÖR full.

Detta tror jag är basen på mitt sätt att dricka, visst kan det gå över styr ibland men ytterst sällan.

Ett glas vin en fredagkväll hemma i soffan. Ett par till när glada vänner kommer, aldrig för mycket i barnens närvaro, utan vi sitter och pratar, skrattar och sällskapsdricker, aldrig någon som blir odrägligt full.

När jag var liten så var jag med på bröllop nere i Slovenien då min morfar kom därifrån. Det var en jäkla fest vill jag lova och jag håller helt med dig – jag har inte ett enda negativt minne av alkohol/fest där nerifrån. Snarare tvärtom – det är ett av många fina minnen som jag bär med mig från min barndom. Alkoholvanor här i Sverige däremot har satt mindre smickrande spår i min uppväxt…

Jag växte upp med föräldrar som drack alkohol ibland, men jag kan ärligt säga att jag aldrig någonsin sett vare sig min mor eller min far fulla! Jag minns en gång när vi campade på en camping där flera fulla vuxna ranglade omkring och sjöng högljutt…jag tyckte det var jätteläskigt.

Nu är jag själv vuxen och har barn och jag dricker mig aldrig full jag heller. Jag tycker om att njuta av en drink, men jag dricker aldrig så pass mycket att jag känner mig berusad.

Det finns människor som dricker hemskt mycket och är beroende utan att för den sakens skulle skada människor i sin närhet. I Sverige har vi en kultur kring alkohol som är mycket mindre tillåtande, de flesta barn blir introducerade till drickande på fjortisfester. I andra länder är det vanligare att ungdomar får dricka små mängder till maten och lära sig uppskatta själva smaken mer än ruset.

Skillnaden är att vi i Sverige inte har den kulturen att man vardagsdricker. Vi är inte lika öppna känslomässigt som människorna runt medelhavet och ja, vi super… Det bidrar till att vi inte kan hantera alkohol och blir lulliga och konstiga, man kan vrida på det hur mkt som helst men är man påverkad så är man inte nykter och beter sig inte som man brukar göra. Det kan göra barn rädda eller skapa obehag.

Det kanske inte är så runt medelhavet då de enl. din beskrivning verkar dricka jätteofta, det gör att de har högre alkoholtolerans.

Själv är jag uppvuxen med en far som led av sjukdomen alkoholism, han dog i sviterna av den. Så jag är ganska känslig när det gäller alkohol och tycker inte det hör ihop med barn. Barn är inga vuxna de har inget utvecklat kritiskt tänkande och de kan inte alltid urskilja saker som vi vuxna kan. En förälder som blir förändrad i personligheten på grund av alkohol kan skapa obehag tror jag.

Supa är kul, att supa och festa hör till det vuxna livet, barn hör hemma på kalas anser jag i alla fall. Men jag känner människor som har en mer liberal inställning och det är ju upp till var och en att sätta sina gränser. Att ta en öl eller vin någon kväll när barnen ser är inga problem för mig dock.

Håller helt med! Det är nordborna som inte lärt sig hantera alkohol – här är det synonymt med att supa, medan man i tex. södra europa kan köpa alkohol i vanliga mataffärer redan som 12-åring – trots det ser man aldrig fulla ungdomar på stan! I vår familj ser vi vin som ett livsmedel, helt okej att dricka till maten. Samma sak med EN bastuöl (inte ett helt flak). Detta har gett mig en avslappnad syn på alkohol och jag dricker mycket måttligt.

Jag tycker det har blivit vanligare även i Sverige med dagligt vin till t.ex. mat. Jag som bara dricker alkohol ytterst sällan på grund av att jag får så ont i kroppen av det passar nog snart inte in där heller.

Det här är offtopic, men jag såg att du kommenterade Hanna Fridéns inlägg där hon UTTRYCKLIGEN AVBÖJDE SKÖNHETSRÅD med en kommentar om just detta. Fyfan vad osmakligt. Och antifeministiskt. Faktiskt. Usch.

Jag håller med att olika kulturer dricker på totalt olika sätt. Min sambo är från Chile och när alla samlas för en födelsedag, ett dop, ett bröllop, en grillkväll… Ja, då dricks det och det dricks mycket. Blir någon för full, så är detta typ en askul dagen-efter-grej som skrattas åt. Alla är med, barn och ungdomar. Föräldrar och deras barn festar ihop och det dansas och är högljutt.

Själv har jag en mamma som är f.d missbrukare och därför så är jag väldigt känslig för folk som druckit. Det spelar liksom ingen roll att det inte är på samma sätt med min sambos familj, jag förstår inte grejen med att dricka så fort möjlighet ges. Jag dricker nästan aldrig, även om man ibland faktiskt vill festa.

Jag har inga problem att vara i sällskap med folk som dricker ett par glas vin för att det är gott, men jag tycker onekligen det är väldigt jobbigt och obehagligt med kraftigt berusade människor, hur glada i hågen de än må vara och det är inget jag vill att mina barn heller ska vara med om…

Jag är tacksam att jag växte upp i en familj med föräldrar som är absolutister, alla tre. De hade alla erfarenhet av barndom med fylla a la Sverige och ville inte att vi skulle vara med om det. För mig är inte fest = supa, julafton och midsommar firar jag nyktert fast jag inte är nykterist. Supandet växte jag ifrån innan jag var 25. Nu kan jag inte supa mig kalaspackad längre för jag får sån äcklig råångest dan efter så salongsberusning räcker för mig.

jennie du får tycka vad fan du vill, men eftersom att Hanna inte tog illa upp eller uppfattade det som antifeministiskt eller osmakligt (nigga please) så behöver inte du hetsa upp dig.

fanns det lite att hacka och gnälla på idag? :thumbdown:

BAMBI nog finns det alkoholism i medelhavsländerna! Om det är fler än här eller färre vet jag inte, men jag kan tänka mig att det är svårare att upptäcka eftersom att vardagsdrickandet ses som normalt.

TESKEDSAMMAN så tror jag också – på att förmedla ett bra alkoholbeteende till barnen. :thumbup:

caroline vågar jag? Hahah. jag har läst hennes inlägg om manligt och kvinnligt och jag pallade fan inte ens att kommentera

Till Annnanym: Ring till socialen. De har skyldighet och måste alltid undersöka anmälan om barn som far illa. Om de har en växel så ring dit annars brukar det oftast finnas en barn och familjeenhet som är de som ansvarar för utredningar om barn som far illa. Du ska absolut anmäla om du misstänker det minsta lilla att barn far illa. Sen är det socialens ansvar att utreda om det är så eller om det hela inte var något. Lycka till!

Appropå Katrin Zytomierskas senaste inlägg om jämställdhet! Jag skrev en kommentar där, och det vore intressant om du kanske kunde spinna vidare på min tanke i ett eget inlägg. Det jag syftar till är alltså grejen att så många tycker att mycket är fel i könsrollerna (typ när man hör kvinnor som gnäller över hur männen alltid latar sig, aldrig lagar mat eller hjälper till med barnen och liknande), men ändå så bidrar de med att upprätthålla dem:

"Passar inte könsrollerna? Amen börja då med ungarna för faa-aan. Eller finns det någon speciell åldersgräns för jämställdhet? Jag tror faktiskt, eller rättare sagt jag är bra säker på att, om man vill uppnå jämställdhet så ska man börja på en gång. När ungen ploppat ut liksom. Som det är nu så får tjejer och killar från start helt olika möjligheter och skyldigheter, och det hänger ju kvar på ett eller annat sätt.

Ändå hör man det från alla håll. Det jädra gnället på hur fel allting är – och jo, visst håller jag med. Men jag förstår inte grejen med att gnälla på könsrollerna och sedan fortsätta med att upprätthålla dem. "Åååh lilla näpna liiisa vad sööööt du är i din klänning. Akta nu försiiiktig så du inte förstör fina klänningen. Ooooh awww pluttinuttan då ska du bjuda pappa på te?" eller "Wooooowww cooola grabben va! Wrrrooom va fort det går, blivande racerföraren!"

Det känns ungefär lika bright som att stånga huvudet i väggen och gnälla över hur ont det gör.

Zzzzz."

Det jag kan tänka mig är att barnen blir mer nyfikna på vad det egentligen är när man smyger med alkoholen, vilket ju inte alls är bra. Nej som du säger, förmedla ett bra alkoholbeteende …och minst en spiknykter vuxen i sällskapet kan jag tycka, utifall det skulle hända en olycka. Och olyckan behöver inte alls ha med alkoholen att göra. Nej, minst ett skärpt sinne om någon råkar snubbla och knäcka skallen eller något liknande.

Jag tycker inte heller att barn och supande hör ihop, men barn och alkohol behöver inte vara fel. I det här landet tycks de flesta tro att bara för att man tar något alkoholhaltigt att dricka så SUPER man. Just runt jul och midsommar brukar det bräkas domedagsprofetior om de stackars barnen…. Och visst finns det barn som far illa eller bara blir rädda pga vuxna som druckit för mycket, men jag tycker inte det är så svart eller vitt. Hos oss dricker vi ibland vin eller öl till maten till vardags, och till högtiderna blir det minsann en eller två snapsar också. Utan att vi blir berusade. Det är gott helt enkelt, konstigare än så är det inte.

Alkohol har alltid varit ett öppet ämne hemma hos mig. ingen har smygsupit eller gömt sprit. Hos pappa drack man när det var fest (sällan) hos mamma drack man varje helg, ibland med och ibland utan vänner.

Jag har alltid fått smaka om jag bett om det, och när jag var 15 hade dom inga problem att köpa ut åt mig när jag bad dom (men jag drack sällan, kanske en gång varannan månad).

Jag har goda minnen av roliga människor som varit lite knäppa och att vi barn som springer runt och har kul. Men mest av allt minns jag att pappa inte kunde köra till McDonalds när trollkarlen var där för att han hade druckit dagen innan. Mest minns jag hög musik och ljudet av skratt från köket som låg utanför mitt rum där jag försökte sova. Mest minns jag någon som fyllekräks. Någon vän som somnat på badrumsgolvet.

Även om jag har en del positiva minnen kring alkohol, så ser jag ingenting positivt i att blanda in sina barn i sitt drickande. En öl till den grillade maten – ok. Men där går faktiskt gränsen för mig.

Det finns en tid och en plats för allt.

Svenskars alkoholvanor får mig att vilja bli nykterist. Särskilt killars. Killar som inte vågar visa en enda känsla utan alkohol i kroppen går fetbort (tåckålov att jag inte är singel!)

Det är synd. För alkhol i rätt situatiuon och lagom mängd kan vara riktigt trevligt. Jag är också uppvuxen med att det var något man drack till maten – inget konstigt med det.

Som sagt, det är skillnad på att dricka och supa. Och vore det inte för att det här supandet vore norm här så hade vi inte heller haft samma moralpanik över mödrar som tar sig ETT glas vid något enstaka tillfälle.

Ett tips till alla är att kolla på dokumentären "rör inte min sup" som gick på Svt för några år sedan!

apropå alkoholkulturen i Sverige och barn! Den är väldigt tänkvärd och visar vad en del barn tycker och tänker om alkohol.

Där säger barnen i intervjuer att de märker när deras föräldrar bara dricker nåt glas vin. För dem handlar det inte om mängderna, utan påverkan på den vuxne.

Nu hänger jag nog inte med? Kost vi är byggd att äta?

Vet många som ätit LCHF länge och fått otroliga problem med gallan och magen.

Själv började jag kräkas och mådde illa, efter att gått så pass länge att det inte var någon övergångsfas.

Dessutom visade läkaren att mina prover försämrades av LCHF.

Jag åt så som LCHF"proffs" rådde mej, och började försiktigt minska kolhydrater och öka fett.

Min pappa är alkoholist och min mamma säger om hon inte hade dragit när jag var ungefär 4 så hade hon också varit det.

Hur som helst bara för detta har ju inte min mamma slutat dricka. Min mamma smyger inte med att hon dricker alkohol precis som vilken normal människa som helst. Hon har visat mig ett sunt sätt att förhålla sig till alkohol, att det inte behöver vara något dåligt. Har aldrig behövt plocka upp min mamma från golvet som jag har gjort med min Pappa och lett honom i säng. Därför har jag liksom sett båda sidor. Därför förstår jag både och.

Så håller med LD – Vi har ett skumt sätt att se på alkohol i Sverige.

Bra inlägg! Jag har verkligen sett skillnaderna på folk som dricker. Min far kan inte hantera alkohol. Han dricker ALLTID för mycket och då blir han dryg och otrevlig. När man var liten var man alltid rädd för honom för man kände inte igen honom. Typ Dr Jekull/Mr Hyde. Men jag har träffat andra kompisars päron som inte alls gett mig obehag där de drucklit, hellre tvärtom. Lite rosiga om kinderna och solsken i blicken ungefär.

Själv var jag alltid så rädd att jag skulle bli som min pappa när jag skulle börja dricka så jag började hyffsat sent(nåja) 17 var jag. Dock så visste alltid mina päron när ja skulle dricka så de kunde komma och hämta mig om något hände. Det var skönt att ha den tryggheten. Det kommer jag att ta med mig sen när jag blir tonårsförälder. Att mina barn alltid ska kunna ringa oss föräldrar om något händer när de festat med kompisar. Eller helt enkelt få skjuts hem. Och jag är inte alls som min pappa när jag dricker. Visst kan mina kompisar tycka att jag festar ofta, men det är roligt och jag har inte ett negativt minne av när jag druckit. Ingen ångest, ingen sne-fylla, bara trevligt. Jag tycker själv att jag har en nyttig syn på alkohol, och vill att mina barn ska ta del av den när tiden är kommen.

Instämmer! Här i Spanien är som Greklands. Jag fick smaka ett glas Baileys av mina päron när jag var 15-16 år första gången så jag började dricka ur hela, inte så dära snabbt. Det är rätt tycker jag, inför familjen. De lär oss hur man ska hantera sprit!

Samma sak i Italien, fick små barn smaka och dricka ett glas sangria som här i Spanien är mycket vanligare. Jag ser bara all glädjen.

På Irland, Skottland och jag vet inte om samma gäller i England finns vissa skolor, eller universiteter som har en egen pub(?). En bekant till mig, vars kompisen kom ifrån Skottland på besök i Sverige var chockad över dess lag vi har i Sverige.

Jag har möjligtvis smakat vin och öl som mindre, och jag minns som var också positivt.

Förutom när vi festade ihop med en annan familj (i Sverige), ett föräldrapar alltså, var riktigt fulla av sig. Just hon var plötsligt elak mot mig och syrran. Hon var en helt annan person som skrämde oss. Jag grät av rädslan efter hennes elaka kommentarer och grep tag i min lilla arm och knuffade mig till sängen för att sova och hålla käften.

Jag ville till mina päron, och sova bredvid dem. Nada, hon styrde allting och lät mig inte sova hos mina päron (vi var hemmas hos dem) Hon gick iväg, sprang jag genast och letade efter päronen, men minns inte var de befann sig nånstans i enorma huset. Och fann dem och berättade, blev min mamma flyförbannad! Hon var kraftig berusad och skällde rakt på den dära kvinnan.. Det blev storbråk… Kvinnans make var alldeles förvirrad och försökte stoppa oss..

Mamman började klä på oss, packa och bad min pappa starta bilen för att åka därifrån på en gång! Mitt i natten! Det var svinkallt ute, så hennes man sprang ut i halvnaken efter oss och försökte stoppa oss. Vi wroomade iväg ifrån dem. Jag såg aldrig dem mer.

Det är sorgligt.

Jag hade dåliga föräldrar, speciellt pappa, han som höll med droger och alkohol, morfar var alkoholist, mamma föll i träskan senare när jag höll på att falla in i tonårsålder, så jag håller stort avstånd av alkohol när jag har barnen med mig..

Dock när jag var med farmor och farfar så var det mysigt, de kunde dricka vin eller ett glas öl och ut dansa på en sommarkväll, ingen bar eller så, det var ute med konsert, med flera barnen som man kunde leka med medan de vuxna festar… Så jag har sett bådera sidor, men jag känner bara att det är inte rätt mot mina barn om jag dricker.. Dock har de sett mig dricka ett glas öl, men aldrig bersuad eller full..

Och min farsa var också berusad och körde bil :-s, nog därför maken försökte stoppa oss. Det var bra av farsan som körde lugnt iallafall trots!

Jag tror det handlar mindre om generell lands-kultur och mer om kulturer i olika familjer.

Jag växte upp i en svensk familj där folk drack för att det var gott, och jag har fått smaka på allt som jag har velat. (men mamma och pappa var noga med att jag inte gjorde mer än doppade tungan) Från trettonårsåldern fick jag ett halvt glas vin till maten om jag ville det.

Dock såg jag aldrig vare sig mina föräldrar eller andra vuxna i min närhet fulla, aldrig någonsin.

Visst hade jag ett par tonårsfyllor när jag blev äldre och flyttade hemifrån, men mina föräldrars inställning gjorde alkohol odramatiskt och mindre spännande och jag hanterade mitt drickade mycket bättre än de av mina vänner som vuxit upp bland nykterister.

Men inser ni inte att det finns en mellanväg? Blir ni själva helt omdömeslösa och tappar fattningen av ett glas vin eller en drink? LD skrev ingenting om att "nu super vi skallen av oss alla ammande mammor". Alla har inte så låg alkoholtröskel att de tappar omdömer fullständigt på ett glas vin och därför kan man unna sig ett glas vin eller en drink för att det ÄR gott. (Ja, vissa tycker faktiskt att det är gott och dricker inte för att bli redlösa)

Ja men självklart. Alltså. Jag önskar att alkohol inte var så laddat, men det är ju det. Och jag har mest erfarenheten av den där jobbiga gråtmilda jävla patetiska fyllan. Svensk förhållning till alkohol går väl tillbaka till då vi fick betalt i sprit. Varje helg liksom. Jag önskar att vi var mer vardagskonsumtioner av sprit och vin, vi låtsas ju lite nu – men det innebär ju mest att folk vardagsdricker plus fullt ös på helg och semester. Jag vet i tusan riktigt hur man ska göra. Men att bli full när Bambi är med är itne ett alternativ. Klart jag kan dricka två glas vin, och det är väl det jag tänker – dricka måttligt borde väl bli det han anammar?

Jag tycker personligen inte om när föräldrar dricker, men det kan vara för att jag är 16 år och min mamma är alkoholist.

Ingen tänker på det bara för att hon sköter sitt jobb, har pengar, ser anständig ut.

Men inom väggarna ser ju inte folk hur full hon är, och hur elak hon är mot mig.

Ett glas vin, två glas vin på fredag lördag, och sen kanske någon drink sådär på sommaren. Visst.

Men inte 4 dunkar vin i veckan, eller en däckad mamma på "fredagsmyset"

Fast den svenska alkohol-kulturen (vet inte hur det är på andra ställen) gör också att vi frågesätter den som är nykter mer än den som dricker.

Hm.. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Alltså,visst kan mammor ta en drink,visst kan mammor gå ut på krogen. Lika väl som pappor. MEN jag tycker att ett barn har rätt till en nykter förälder. En mamma lr pappa som luktar "som vanligt". Som pratar och skrattar som mamma/pappa gör. Man är alltid mer påverkad än man känner sig. Bland annat därför många tex sätter sig bakom ratten efter någon öl och åker fast för rattfylla. Nej det är inför katastrof att ta en drink lr ett par öl när barnen är med. Men mankan fråga sig varför. Varför är det så viktigt att komma åt just den där eviga alkoholen? Jag har som max druckit ett litet glas vin när ungarna varit med,har jag velat dricka mer är det barnvakt som gäller. För inte fan att jag tänker komma hemdråsande packad till mina ungar,även om de har pappa hemma. Nej, jag står fast vid min åsikt,barn har rätt till nyktra föräldrar. Sen är det ju fullt möjligt att svenskar generellt sätt är sämre på att hantera alkohol,än sen då?nu är det så det ser ut. Och alla studier som gjorts här visar på att barn som får smaka alkohol hemma dricker mer,oftare och tidigare än de som inte får. Samt löper därmed betydligt större risk att bli alkisar.

Det här är ett förbannat tungt och känsligt ämne och var och en gör ju som de själva vill i slutändan ändå.men man bör nog ha i åtanke att allt är långt ifrån svart lr vitt,och det som funkar för den ene kanske är förödande för den andre. Tror man ska ha detta i åtanke,samt akta sig för att både moralisera och generalisera.

Viktigt att förmedla en bra alkoholbeteende till barnen? Kan man inte tänka ett steg längre o ifrågasätta varför det överhuvudtaget är nödvändigt med ett sådant? Då kan man lika bra förmedla ett bra drogbeteende till barnen också för alkohol är en drog även om vi i Sverige gör allt för att försvara vår rätt att supa. Att tänka ett steg längre verkar inte gå när det gäller diskussioner kring alkohol.

JOHANNA barn gör som vi gör. Alkohol – till skillnad från andra droger – är en del av vår kultur. Det dricks både till fest och vardag och barn som inte får lära sig HUR man ska dricka får heller inga bra förebilder. Det är vi som sätter tonen.

hade jag bott på typ jamaica där braj röks av alla så hade jag väl varit mer intresserad av att lära dem hur man röker det. (jo för där kan man också "supa" eller bruka med måtta)

KRISTINMANDARIN jag skulle aldrig drulla hem full inför barnen. Det har aldrig min man gjort heller. (ungarna sover ju dessutom när man kommer hem)

Inte heller kommer jag köpa ut. Nånsin. Kanske se mellan fingrarna och låtsas som ingenting när jag upptöcker att de dricker, men aldrig öppet godkänna eller möjliggöra drickandet.

Smaka är en sak. Men smaka betyder SMAKA. Alltså en mun/sipp. Inte "dricka ett eget glas".

yewonde jag håller med dig! Nolltolerans. Både till alkohol och till de som kör fulla. Indraget jävla körkort på livstid och sen ska de vara förbannat tacksamma att de INTE får fängelse. Fyllekörning är ett av de värsta jag vet. Flå dem jävlarna levande säger jag bara. :thumbdown:

Nej, det fanns inte lite att gnälla på idag. Jag fattar bara inte hur du kan med. Det är exakt samma sak som när karlar stöter på kvinnor på stan, ropar namn efter och sådär: Du prioriterar ditt eget behov av att uttrycka din åsikt, framför Hannas behov av att bli lämnad ifred. Att hon sedan inte uttrycker att hon tar illa upp är ovidkommande, hur ofta säger du själv ifrån på stan om du tycker att någonting är fel? Jag har sett dig skriva massvis med gånger att du är konflikträdd i verkligheten, du kanske kan förstå att andra är det ibland också?

Jag undrar bara: VARFÖR är ditt behov av att sprida information om no poo viktigare än Hannas uttryckliga behov av att inte få skönhetsråd? VARFÖR är det så? Tycker du att det är okay att andra också går tvärtemot vad en person uttryckligen bett om, bara det inte resulterar i att personen blir sårad? Hur ska man veta innan hur personen reagerar?

Jag förstår bara inte, så snälla förklara för mig varför det här beteendet är okay. Du är en vettig feminist som förstår dig på hur kvinnors viljor trycks undan och ignoreras av andra – såväl kvinnor som män – och jag tror inte att du riktigt tänkte hela vägen här. Hade du tänkt efter så hade du antagligen kommit fram till att det är viktigt att respektera individens uttryckliga önskningar om sådana här saker. Skulle du uppskatta om någon gjorde så här mot dig?

Skitsnack. Det är inte alls kul att svensksupa.

Det är sällskapet som är KUL. Att vara "galen", snacka, dansa, eperimentera. Det svenskar inte vågar göra nyktra. Alkoholen är bara en ursäkt för svenskar att få bete sig som människor.

SUPA är inte kul. Det enda det ger är baksmällam snedfylla, spyor, däcka, fyllesex med fel pesron och massa skit man sen ångrar. Nej, det är inte att SUPA som är kul.

Det är att få leva. Vara hämminingslös. Svenskarna har inte fattat det ännu.

johanna nej det måste du givetvis inte. Men jag som faktiskt dricker vill visa mina barn HUR man gör det och inte smyga runt med det, för DET sänder inte ett positivt budskap.

Eller anser du att man ska bli nykterist när man fått barn?

Absolut inte, min man är inte nykterist, men han delar min åsikt om att man inte dricker när barnen är närvarande.

Andra i vår omgivning accepterar detta också. Även om de vid middagar tar ett glas vin. Men ingen blir någonsin ens salongsberusad. Barn märker sådant, direkt!

Mina föräldrar har aldrig förbjudit något och det kommer inte jag heller göra, men jag kommer hjälpa mina barn att stå på sig om de, som jag väljer att inte röra alkohol. För det ska jag säga är inget lätt val att göra. Du ifrågasätts mer som nykterist än om du är fullast på festen jämt!

JENNIE

Hur kan du med att sitta och uttala dig om en relation du faktiskt inte har nån aning om? Att jämföra mig med nån främmande snuskpelle som raggar och kränker främmande kvinnor på stan blir bara löjligt. Jag är ingen "främling" för Hanna.

Hon har dessutom INGA problem whatsoever att säga ifrån. Hon är INTE konflikträdd. Inte ett dugg.

Lägg ner nu. Jag förstår din poäng, men den gäller inte här.

Självklart utgår jag ifrån att man inte dråsar hem packad inför barnen,men jag tänker som så,att med små barn i huset kan man aldrig veta,de kan tex fåkräksjuka lr astmaanfall hux flux,och då vill jag att de vuxna som finns i huset ska vara nyktra,ingen halvdäckad mamma/pappa på soffan. Sen är det ju det här med samsovning,som faktiskt inte är lika säkert med en förälder som druckit,oavsett om man inte är mer än salong… Och som någon här ovan skrev,och jag poängterat redan:barn märker DIREKT om man blir lite påverkad. Sen kan man ju tycka vad man vill om det,att det inte är skadligt osv,vilket det heller antagligen inte är,men jag vill att mina barn ska kunna känna att jag alltid är "vanliga mamma",om du förstår mig:-) men det är olika hur man gör och känner,och jag brukar försöka vara försiktig med pekpinnen;-)

Jennie:

För det första: Jag och Natashja är polare och vi skojar rätt friskt och gärna grovt. Inlägget du syftar till är ett skojsamt inlägg om min röv och hur min röv ska vara ett underbart litet fästingparadis. Natashja fällde en skojsam kommentar. Låt mig citera den, hon skrev såhär:

"men åh…. åh…. åh….. biter mig i tungan

jag har en jättebra kategori; no poo. jättebra."

Jag vet inte, men jag kan inte se något som skulle vara kränkande i detta. Det var inget allvarligt inlägg till att börja med, det är ingen allvarlig kommentar. Alltså.

Självklart uppskattar jag att du vill gå i fejd för mig men det här ser inte jag som en sån grej. Jag upplevde aldrig det Natashja skrev som annat än roligt och jag fnissade och var lika glad som vanligt. Hade Natashja däremot satt sig och tipsat om hundra produkter för att bli av med knottror på röven så hade jag kanske sagt: "Men Nataaaahsja, inte i det här inlägget, jag orkar inte fiiifan!" och det hade inte varit något knas heller.

Någonstans. Jag tycker inte att sakerna du står för är fel, men det här var inte ett sånt läge. Liksom, en annan tjej skriver att hon exfolierar röven och en tredje skojar om att jag borde vaxa röven. Det är skillnad, liksom. Hade någon kommit och och skrivit att jag är är äcklig med det ena med det fjärde så hade det varit en annan sak men det har ju inte hänt här. Men när det händer: Stå på dig, det är helt rätt men i det här läget måste jag säga att det har skett ett missförstånd.

Kan inte annat än att hålla med dig! Jag är född och uppvuxen i Tyskland och där hänger ungarna med på fest och det dricks och det dansas, men aldrig att jag har uppfattat det som något negativt.

Men jag har aldrig heller behövt uppleva överfulla människor som blir sliskiga och konstiga eller att alkohol skulle vara något negativt, förbjudet.

Min man (svensk) pratar fortfarande om då vi var på bröllop i Tyskland förra året, alla drack men ingen var full! Men här i Sverige gäller det att dricka tills man stuper eller tills det tar slut, jag har bara aldrig förstått varför.

Ge ungarna en sund syn på alkohol, heja Lady Dahmer!

LD: Min familj respekterar vårt val men våra vänner däremot får ju faktiskt göra som de vill. Skulle man välja bort alla som dricker så skulle livet för oss nykterister bli ganska ensamt.

Kanske blir dessa vänner de fina alkoholförebilder som våra barn visst behöver och vi föräldrar kan med gott samvete fortsätta vara nyktra och trygga.

Själv är jag uppväxt i en svensk-finsk kultur uppe i norr. Där smygsuper vi inte, där super vi! Jag vill inte förolämpa folk genom att jämföra Lapplands alkoholkultur med övriga Europa. Men uppe i lappland så är vi rätt öppna (med vår alkoholism?).

Det jag försöker säga, är nog att vi trots allt talar om en dryck som i vissa fall kan leda till missbruk. Och en sak vet jag i alla fall, folk är väldigt obekväma med att erkänna att de missbrukar nånting. Vare sig det är alkohol, droger, receptbelagda preparat, dataspel eller vad som helst. Så när folk säger saker som "Visst, morsan och farsan drack ibland medan jag växte upp. Men inte är det något fel på mig, jag dricker också bara ibland". En sån replik kan egentligen betyda vad som helst. För alla är inte beredda på att erkänna att deras föräldrar kanske drack för mycket (om man ser upp till dem), och ännu svårare att erkänna att man själv kanske dricker för mycket.

Jag försöker inte påstå att alla är lögnare, utan bara poängtera att många gärna förskönar sin egen bild på en situation. Sen har vi de som insett att de är missbrukare, då får vi höra en annan sida. Då rör det sig om en Folksjukdom. Helt plötsligt dricker alla, i hela världen! FOLKSJUKDOM! Äh jag vet inte. Det enda jag vet är att JAG missbrukar inte alkohol, för jag dricker inte alkohol. Jag känner inte attjag behöver alkohol. Men det är möjligt att jag har en skev bild.

ANNNANYM: jag tycker absolut du ska ringa soc och göra en anmälan. Om de får in en anmälan så måste de starta en utredning! Sen är det ju tyvärr så att de alltid förvarnar innan de dyker upp, och då "skärper folk till sig", så ofta blir det idet mer med det. Men hellre en anmälan för mycket i det läget. Vem vet, soc kanske får upp ögonen för familjen och i värsta fall kan du ju göra ytterligare anmälan om inget händer.

Lady Dahmer, ber om ursäkt att jag svarade till Annnanym här inne, men jag är inte medlem på forumet så jag kunde inte svara där. Även jag är en trogen läsare här, även om jag bara skrivit någon gång. :))

Kram Milo

Bra att Hanna inte tar illa upp. Det är dock inte det som är det väsentliga. Kvinnors uttalanden blir systematiskt bortviftade. Våra önskningar blir systematiskt ignorerade. Våra "nej tack" blir systematiskt struntade i. Vad är det som gör det mer okay för dig att gå emot en kvinnas uttryckliga önskning, än vad det är för andra?

Är det mer okay för att du är feminist? Nej.

Är det mer okay för att du känner henne? Nej.

Är det mer okay för att du inte tipsar om klassiska skönhetstips? Nej.

Vad är det som gör det mer okay?

Vill du inte att Ninja ska respekteras då hon ber någon låta bli att ge henne skönhetstips? Ser du inte hur sådana här "småsaker" bidrar till att kvinnors uttalanden inte tas på allvar?

Du har rätt i att jag inte vet vad ni har för relation men vet du vad, det vet inte resten av de som läser era bloggar heller. Och alla är inte feminister, vissa är kvinnohatare, vissa är antifeminister, vissa vill bara trakassera människor. Kan du inte då se att när dessa människor läser vad du skriver och ser att till och med andra feminister skiter i vad en kvinna undanber sig (för det är så det ser ut för de som inte känner till er relation) och går emot deras uttryckliga önskningar, så drar de kopplingen att Hannas – och andra kvinnors – uttalanden inte behöver respekteras.

Jag tror du förstår vad jag menar om du tänker efter lite och jag tror att du helt enkelt inte tänkte så långt när du skrev det där. Det är jävligt lätt att bidra till förtrycket utan att själv uppfatta det eller notera det och jag är verkligen inte perfekt själv. Därför behöver feminister varandra, för vi är uppmärksamma på sådana här saker.

(Såg Hannas inlägg nu.)

Som sagt, huruvida någon tar illa upp eller inte är ganska ovidkommande i mina ögon. Det handlar om vad man bidrar till för system. För mig är det viktigare att upprätthålla en positiv kvinnosyn och respektera kvinnors nej, än att få skoja lite med mina vänner på ett sätt som hela världen kan se och misstolka.

Visst har ni rätt i att min "poäng" inte gäller då det är internt mellan vänner, men faktum är att det här inte är internt. Det här är offentligt. Tänk på vad ni sänder ut för signaler till andra.

Vill bara förtydliga att jag faktiskt inte uttalar mig om er relation. Jag uttalar mig om hur du behandlar en annan kvinna och hur det framstår i ögonen på människor som inte känner er. Eftersom det faktiskt sker offentligt.

Nej Jennie, jag tror faktiskt inte att min kommentar under hannas inlägg kommer att påverka någon negativt eller på annat sätt bidra till förtrycket

Jag tror nämligen att de allra flesta ser att Hannas inlägg var skämtsamt och inte speciellt allvarligt och att min kommentar var detsamma.

För annars håller jag med om att det kan vara ett proble, hur vi kvinnor ständgt kör över varandra. Jag skrev ett inlägg om mina tankar kring min egen övervikt för ett tag sedan. Genast rasade det in tips på hur jag ska gå ner i vikt. I all välmening såklart.

http://ladydahmer.se/2010/december/utkast-dec-6-2010.html

Jag blev grinig eftersom att jag inte efterfrågat tips på det utan bara ville ventilera tankar (vilket var tydligt) och skrev då ytterligare ett inlägg där jag undanbedde just tips vilket resulterade i sura miner från människor som av nån anledning tyckte de hade rätt att köra över mig. http://ladydahmer.se/2010/december/man-kan-inte-bota-symtomen-och-tro-att-sjukdo.html

Men, det var en stor skillnad från det som skett här. Läs om Hannas inlägg igen – notera den skämtsamma tonen – läs sen min kommentar, notera skämtsamma tonen och även att jag inte alls skriver några tips utan mest driver med mig själv och mitt no poo'ade som jag gärna frälser världen med.

och jag tycker inte att jag var ett dugg respektlös mot Hanna eller att jag behandlat henne illa på nåt sätt

grejen är ju att när du, Jennie, skriver att jag behandlar Hanna illa eller respektlöst så kör ju DU över hennes känsla och uppfattning. Man kan inte tala för andra människor på det sättet eller tillskriva dem känslor och upplevelser utifrån sig själv. Förstår du hur jag menar?

Jag ser inte den skämtsamma tonen i din kommentar, tyvärr. Och om jag inte ser den, vad finns det för garantier för att alla andra ser den?

Det är väldigt sällan någon tror att småsaker de säger gör en skillnad. Men det gör en skillnad. Att man själv känner att någonting är oskyldigt innebär inte att det är det (jag känner inte till en enda våldtäktsskämtare som tror att de bidrar till något förtryck genom sina skämt, eller en enda annan person som tror att deras sexistiska, förtryckande, fördömande skämt påverkar världen i det stora hela). Om jag, som VET att du är feminist och aldrig skulle få för dig att kränka en människas uttalade gränser medvetet och på allvar, inte kan se att du skämtar och reagerar på det här, hur tror du då att det ser ut för alla antifeminster? Eller för alla som helt enkelt inte är insatta? Om jag kallar någon polare slyna på stan så kommer inte folket omkring se den bakomliggande relationen, eller någonting annat, utan de hör vad jag säger, ingenting mer. Samma gäller på nätet. Era läsare vet inte vad ni har för interna relationer eller vad som är okay privat mellan er. Och om det är internt, varför tar du det då inte internt, så att du inte riskerar att bli tolkad på det här viset?

För jag kan lova att jag inte medvetet försöker tolka någonting skevt för att ha någonting att gnälla om. Det här var min tolkning och jag var inte ensam om den (kom jag fram till, efter att ha pratat med några vänner och frågat hur de uppfattade det hela. Vänner som inte heller känner till er relation).

jennie det du kräver just nu är perfektion och den får du nog leta länge efter i hos mig.

Jag är tillräckligt medveten i min vardag och i mina relationer till människor, förmodligen mer än gemene man, så jag hetsar inte upp mig över ett skämt här och där.

Jag håller helt enkelt inte med dig.

Jag tycker det här börjar anta komiska proportioner. :thumbdown:

Nej, jag kräver absolut inte perfektion. Jag försöker på något sätt uppmuntra till eftertanke. Medvetenhet. Människor är inte perfekta men det finns ingen anledning att inte sträva efter att jobba så mycket för jämställdhet som möjligt. Håller du inte med mig så gör du inte, det är helt okay att vi inte delar åsikt. Nu vet jag att du tagit in vad jag sagt och mer än så begär jag verkligen inte. Jag är inte heller perfekt men jag hoppas att mina medfeminister vågar påpeka när jag gör någonting de känner är fel, så att jag också får chansen att ta in andras åsikter, tänka efter och återigen ta ställning. Hade jag trott att du var medveten om hur ditt inlägg kunde uppfattas så hade jag knappast tagit mig tiden att skriva. Jag ville uppmärksamma dig på det och det har jag gjort. Synd om du tycker att det är komiskt.

Ha en fortsatt trevlig kväll i alla fall! Det ska jag ha 🙂

JENNIE du tycker inte att det finns massvis med andra bloggare som är i ett större behov av medvetenhet än jag?

(Går det inte få mail om att du svarat på något sätt? Nu råkade jag ha sidan uppe sedan tidigare, annars hade jag nog inte klickat in här igen.)

Jodå, givetvis finns det andra bloggare som behöver det mer. Precis som det finns större jämställdhetsproblem i världen än hur flickor och pojkars kläder är olika utformade. Att det finns större problematik någon annanstans är inte en anledning till att inte påpeka den mindre problematiken när man ser den. De där andra bloggarna läser jag inte ens, så det är svårt för mig att kommentera dem. Att jag kommenterade det du skrev har ingenting att göra med att du skulle behöva mer medvetenhet än någon annan, utan handlar om att jag läser din blogg och är engagerad i den och i dina åsikter.

Jennie:

Våldtäktsskämt och att kalla en person för slyna på stan är rätt långt ifrån att ta upp no poo som inte ens jag visste vadfan det var. Jag trodde att Natashja snackade om avföring, det är jag rätt säker på att de flesta kommer tro inte koppla det till… att låta bli shampoo. Speciellt med tanke på att vi snackade om en röv. Inte om hårtvätt. Om vi inte snackade om att tvätta rövhåret såklart WHICH MAKES IT EVEN MORE FUNNY!

En sak som jag däremot tycker är kränkande är när jag hittar flera kommentarer skrivna av personer på internet där de levererar rätt hänsyslöst hat med motivering att den här individen påstått skulle kränka mig. Du måste ju visa människor så pass mycket respekt att du ids ta reda på om den här personen faktiskt upplever det som kränkande först innan du skriver såna saker med de människorna som motivering.

Det är jättemånga människor som blir kränkta på internet varje dag, försvara gärna dem. Inga problem. Det är bara bra. Men, du kan inte använda dina personliga fantasier och påhitt om en annan persons upplevelser av en situation som motivering. Det är kränkande. Om du bryr dig: Ta reda på det först.

För hur kul tror du att det skulle vara om jag gick runt i bloggar som dina kompisar har, dina kollegor har, möjligen din chef har eller dina syskon har och påstod i flera otrevliga kommentarer att de kränkte dig? Vi har subjektiva åsikter i detta, jag skulle säkert hitta en eller flera saker i ditt liv, men jag skulle aldrig vara så taskig mot en person jag ville försvara att jag tog för givet att det här var en bra sak att göra. För hur kan jag veta hur du upplever det innan jag frågar dig? Va?

Jag kan inte se att Natashja gjort något antifeministiskt, jag kan inte se kopplingen mellan det och att en antifeminist skulle läsa "no poo" och därav tro att svinighet är okej att ägna sig åt.

Men framförallt kan jag inte förstå hur du kan motivera din kritik med mig och dina påståenden om mina känslor. TA REDA PÅ SÅNT FÖRST. Du försvarar nämligen inte mig, du sabbar för mig. Det tycker jag är kränkande. Som fan.

För det första är jag en vuxen människa som inte har problem med att säga ifrån själv. Jag vill inte bli behandlad som något annat än det.

För det andra gillar inte jag att folk motiverar sin kritik med att hitta på saker om mina upplevelser och känslor. Det är inte respektfullt någonstans.

Om Natashja inte hade känt mig så inser du väl hur jävla jobbigt det här skulle kunna vara för mig? Såklart att hennes tanke skulle vara att jag faktiskt blev kränkt. Nu håller vi en dialog, men så är inte alltid fallet. Du skulle potentiellt sätt kunna sabba en potentiell vänskap för mig och bygga grunderna för ett bråk mellan två individer på internet helt i onödan. Det är inte heller så jäkla najs. Jag har varit med om det förut: Jag gillar det inte.

Och vet du, min första tanke när jag såg din kommentar var att du var en antifeminist som ville arrangera ett litet bråk mellan två feministbrudar för att göra en knasig poäng. Nu sa Natashja att du inte var det, jag får lita på henne, men exakt så mycket uppskattar jag det här påstådda stödet.

Så: Ta reda på först om folk blir kränkta innan du ska gå ut och försvara dem för det här skriver inte jag under på och jag hoppas att du kan respektera mig nog för att förstå varför det är fel.

Tack för mig.

Så här tänker jag:

Det är 18årsgräns i Sverige när det kommer till alkohol. Jag har sett min pappa salongsberusad, men vet ju att han blivit packad också. Min mamma har aldrig någonsin druckit mer än 3 glas vin vid samma tillfälle – och då är det under flera timmar. Jag har aldrig fått smaka alkohol hemma, inte ens doppat tungan.

Min pojkväns familj är tvärtom. Hans pappa köpte ut till honom när han var 15, på hans mammas sida dricks det massvis vid större tillfällen och barnen ser sina föräldrar apfulla. Jag tycker inte det är okej. Jag tycker inte att barnen behöver se sina föräldrar så, det är inte roligt. Det är kul för oss vuxna runtom som liksom kan tänka lite längre, men jag har sett hans små kusiner och det är bara synd om dom. Deras föräldrar blir aldrig elaka eller så, bara sluddrigare och snubbligare, men det påverkar barnen. Jag kommer inte acceptera att man dricker sig full framför min dotter. Eller så här: om andra gör det är en sak, men då vill jag inte att de kommer fram och håller på med henne. Jag accepterar inte att hennes pappa super sig full inför henne, någonsin. Jag tänker inte heller göra det, såklart. Men jag vill att hon ska se oss ta en öl eller två, dricka ett glas vin eller två osv, utan att det händer något nämnvärt. Jag har inte bestämt hur jag kommer göra med alkohol när hon kommer i tonåren, om hon ska få smaka en klunk eller inte. Hon kommer i varje fall inte få ett halvt glas vin. Det är många år kvar, och jag tänker att jag känner då vad som är rätt.

Hanna: Jag har inte försökt försvara dig. Det jag reagerar mot är vad jag ser som en del av systematiskt ignorerande av kvinnors uttalade önskningar. Och när det kommer till sådana saker är det ovidkommande för mig om någon blir sårad eller inte. Huruvida det är okay att ignorera någons uttalade önskningar är inte beroende av hur den personen reagerar. Det är aldrig okay att ignorera uttalade önskningar. Det jag reagerar mot har alltså ingenting med dig som person att göra, utan det handlar om att jag ville uppmärksamma på att Natashjas inlägg kunde tolkas så som jag tolkar det. Jag tycker det är viktigt att vara medveten om hur människor uppfattar en.

Jag har liksom inget behov av att försvara dig som person, utan jag har ett behov av att kvinnors uttryckliga önskningar ska respekteras. Det här påverkar nämligen inte bara dig, det påverkar även mig och alla andra kvinnor (och män). Inte direkt, men i förlängningen. För mig är det här viktigt.

Synd om du uppfattat det hela som antifeministiskt. Men man är inte antifeminist bara för att man kritiserar någonting en feminist skriver. Även feminister har ju skilda åsikter, så som vi så tydligt kan se här. Jag tänker inte sluta påpeka orättvisor jag ser bara för att dessa sker mellan feminister, mellan vänner, eller på något annat sätt.

Bara en liten kommentar: Jag uppfattar massa ilska i era inlägg och förstår inte varför. Om jag uttryckt "hat" som det skrevs, så var det inte med mening. Jag kan låta hetsig men jag är inte en hatisk människa för det. Så snälla bemöt mig på det sakliga jag försöker framföra, för det hat ni tror er se finns inte.

Nu blev jag ledsen. Jag känner att jag blev missuppfattad här. Jag försökte alltså inte kritisera någon som person och jag menar absolut inte på att Natashja är en antifeminist eller att hon inte är medveten om jämställdhet. Jag beundrar både Natashja (särskilt som förebild i moderskapet!) och Hanna (särskilt som förebild för hur även vi med autismspektrumstörningar kan vara ambitiösa, drivna och fokuserade trots motsättningar) och det var verkligen inte meningen att någon skulle känna att jag på något sätt vill er illa. Jag är inte särskilt socialt kompetent och har svårt att se exakt vad det är jag skrivit som upprört så mycket, men vill i alla fall be om ursäkt. Det var inte min mening att göra någon upprörd.

Kommer ihåg att dem i min skola sa att "om man växer upp i en familj där det dricks framför barn då blir barnen lättare alkoholister som vuxna". Som faan heller. Det är precis jävla tvärtom.

I min släkt har vi alltid druckit öppet. Jag var med som liten när folk drack. Det är inget stelt eller konstigt över det hela, alla fick göra som dem ville. Mina storasyskon pratade om allt med mina föräldrar och vi berättade för alla i familjen om vi skulle dricka eller inte. Inget konstigt liksom. Jag fattar inte riktigt allt det hysch och pyschet det är om alkohol. Varför försöker inte föräldrar vara mer öppna och tillåta sina barn att pröva något som är spännande? Och anledningen till att det är spännande är just för att det är förbjudet…

JENNIE – vet du vad? Jag uppskattar verkligen dina tankar och ditt engagemang, du skriver en massa klokt som jag gärna funderar mer på. Men. Det känns lite malplacerat och som att du gör en höna av en fjäder. Och jag känner mig orättvist anklagad.

Jag är inte arg. Absolut inte. Men jag blir också ledsen när jag känner mig misaförstådd och blir tvungen att försvara mig mot nåt jag inte tycker jag är skyldig till.

Nu har jag läst vad jag skrivit igen och kan förstå att du uppfattade det som att jag såg det här som en mycket större grej än vad jag egentligen gör. Uppförstorandet av problematiken var i syfte att lyfta fram vad jag menade, det är alltså inte alls så att jag jämställer det här med att kalla folk slyna på stan eller ragga på brudar hur som helst, utan jag försökte visa just hur små saker är kopplade till större saker.

Det var inte meningen att göra dig ledsen, det hoppas jag du vet. Jag jobbar på att försöka bli bättre på att uttrycka mig så det är bra när människor markerar att jag upprört dem. Det här med att vara diplomatisk och förstå att andra inte vet vad jag tänker är svårt för mig. Nu känns det i alla fall som att jag nådde fram med att jag respekterar dig och dina åsikter och känslor. 🙂

Jag tycker att det här är det bästa inlägget du skrivit i din blogg hittills. Väldigt vettigt, genomtänkt och intressant! Jag håller även med dig i mycket av det du skriver, även om jag givetvis inte kan relatera till Medelhavsländerna då jag aldrig varit där. Men just här i Sverige blir det ofta en ganska obehaglig stämning kring alkohol, tycker jag, och folk dricker inte ofta MEN de dricker mycket när de väl intar något. Och vi super verkligen, det är väldigt få av de som brukar alkohol som bara dricker ett glas eller två. Jag får konstiga blickar när jag på en fest tackar nej till mer vin, och folk förstår inte hur jag kan hålla mig till några cider bara. Men jag vill inte supa, jag vill dricka för att det är gott och trevligt. Ibland kan jag gilla känslan av att vara salongsberusad, men det får inte bli mer än så för mig för det är fan inte kul. Att andra tycker det är kul får jag väl respektera, men frågan är hur kul alla verkligen tycker det är när de helg efter helg har minnesluckor från en fest som spårade ur?

Oooj vad jag fick bläddra för att skriva en liten kommentar ^^

Well, ville bara säga att jag håller med dig litegrann faktiskt. Min familj dolde inte alkoholen för oss barn när vi var små, och vi tyckte bara att de var roliga. Passade på att be dem om saker som de annars hade sagt nej till och fick dem att lova xP haha När de sedan var nyktra kunde de inte säga nej. Haha.

Men i alla fall. Nu, när jag själv är mamma känner jag mig inte trygg eller bra på något sätt att vara onykter kring min dotter, inte för att jag tror att det skadar henne på något sätt eller för att jag inte litar på mig själv onykter, utan mer för att det inte känns rätt helt enkelt. Dessutom är hennes pappa alkoholist (han dricker inte längre, men blir aggressiv och kan inte kontrollera sitt drickande när han väl börjar) och det skulle kännas som dubbelmoral om jag går runt och är full runt vår dotter när han inte är välkommen hem om han har tagit så lite som en öl.

Men när det är familjefester och barnen är med är det ingen som smygdricker eller gömmer alkoholen. Sen är det ju aldrig så att alla blir stupfulla och ingen ser till barnen. Det är ju alltid flera som har koll, nyktra som onyktra, eller hur ;P

Gillade förresten ditt inlägg om alkohol och amning. Jag har gått runt i över ett år och varit livrädd för att ta så lite som en klunk alkohol utan att pumpa i 12 timmar efteråt. Sedan läste jag helt random någonstans precis samma sak som du skrev. Det är ingen fara att ta 1-2 glas vin en gång i veckan. Däremot får man tänka på att inte övertolka texten. Det är INTE ok att "supa ihjäl sig" när man ammar (såvida man inte pumpar efteråt). En större mängd alkohol kan faktiskt skada barnet..

Tack för en ASbra blogg med LD =D love it!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *