Kategorier
diskussion & debatt

Tack mamma för att du möjliggjorde en tonårstid av roliga och galna fyllor!*

Asså föräldrar som köper ut alkohol till sina tonåringar med argumentet att ”då vet jag vad hen dricker!”, är de helt jävla dumma i huvudena? Jag har hört alla möjliga argument. Från ”man vet väl om ens barn är ansvarsfull eller inte!” (Jo, min mamma brukade tänka precis så ”min dotter skulle AAAAALDRIG….” medan jag […]

Asså föräldrar som köper ut alkohol till sina tonåringar med argumentet att ”då vet jag vad hen dricker!”, är de helt jävla dumma i huvudena?

Jag har hört alla möjliga argument. Från ”man vet väl om ens barn är ansvarsfull eller inte!” (Jo, min mamma brukade tänka precis så ”min dotter skulle AAAAALDRIG….” medan jag låg packad och pårökt i baksätet på nån främlings bil.) till ”Bättre att barn får lära sig dricka hemma” och jag undrar hur jävla blåst man kan bli? Det är inte din uppgift som förälder att lära dina barn hur man dricker. Det är däremot din uppgift att se till att de låter bli. Ska du lära dem hur man knarkar också? Köpa hem lite fin-majja eller snälla piller och hoppas att de låter bli tjacket skummisarna vill bjuda på. ”Rök nu bara det här! Det räcker.”

Du kan bara vara en förebild, visa hur DU dricker (framförallt att du INTE dricker varje gång det ska vara kul eller fest)  och hoppas att den kontinueliga dialog ni har i ämnet hjälper dina barn att fatta rätt beslut och påverkas i rätt riktning.

Värst är de som drar till med personliga anekdoter om hur de och deras kompisar ”minsann bara drack de där tre ölen som mamma köpt” utan att ta hänsyn till att det forskats om det här i herrans massa år.

Fakta: barn som får dricka hemma eller vars föräldrar köpt ut dricker både mer än sina jämnåriga samt har tidigare alkoholdebut.

Och det här med att ”lita på sina barn” skriver jag under på för tillit är en viktig beståndsdel i föräldraskapet, men problemet är att man inte ens kan lita på berusade vuxna eftersom att ALKOHOL FÖRÄNDRAR DITT SÄTT ATT TÄNKA OCH RESONERA. Hur jävla svårt är detta att förstå egentligen? Alkohol kan dessutom göra enorm skada i en outvecklad hjärna. Som unga människor faktiskt har, hur gärna de än vill tro att de är färdigväxta och vuxna. (Och vilken förälder tror INTE gott om sina barn egentligen? Tillit handlar om att ge barnen ansvar de är mogna att hantera, inte om att kasta hela världen i deras armar och räkna med att de ska kunna hantera det.)

”Men hellre att de dricker ölen jag köpt än nåt hembränt hos nån annan!”. Newsflash, dina ungar kommer att dricka ölen du köpt OCH den där hemkokan hemma hos Lasse på fyran. Jag skiter i vad DU och dina kompisar gjorde för dina barn är inte du och kommer göra många saker annorlunda. Speciellt om de blir fulla för blir man full så tappar man lite av omdömet, oavsett hur pålitlig man annars är. Och vadå pålitlig? Vad innebär det? Att alltid göra som mamma och pappa säger även när de inte är närvarande? Är barn alltid så lydiga? Tonåringar? Jag vet att jag som både barn och tonåring tyckte att jag var klok nog att ta egna beslut. Tonåringar är dessutom väldigt impulsiva och saknar fullt utvecklat konsekvenstänk. DERAS HJÄRNOR ÄR INTE KLARA.

”Men de kommer supa ändå!” Ja antagligen. Men varför ska du möjliggöra deras fylla? Varför möjliggöra andras barns fylla? (de kommer bjuda sina vänner.) Om jag fick reda på att en förälder i Ninja och Tamlins krets köpte ut så blev det polisanmälning för hela slanten. Mark my word.

1991. Jag var 14. Här dricker vi Marinella (starkvin) och sockerdricka (det smakar precis som trocadero!) och har precis blivit fulla. Kvällen slutade med att jag ankrade inne på Burgmans toalett. (nattöppen hamburgerrestaurang)

(*Och mamma? Jag delade med mig till mina vänner. De tackar också!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Tack mamma för att du möjliggjorde en tonårstid av roliga och galna fyllor!*”

Jag ska baske mig memorera detta så att jag har dessa vettiga motargument att komma med om 10 år eller så.

Mycket klokt och väl skrivet!

Kan inte annat än att hålla med dig! & varför i helvete ska 13-14 åringar dricka för? Jag har aldrig varit mycket för alkohol, har alltid haft svinkul utan och är så än (23 år idag). Många säger "det får mig att släppa loss" jaha tänker jag.. jag kan släppa loss ändå och är SÅ glad för det för alkohol gör inget annat än att förvrida hjärnan på folk så dom begär fruktansvärda misstag.. nä tack

Jag tror att det handlar om att visa barn hur man ska handskas med alkohol. Jag är uppvuxen med föräldrar som tar en drink innan maten varje helg (fredag, lördag) och delar på en flaska vin. Som barn har jag aldrig sett dem fulla, men däremot har de inte gömt spriten. De har visat att alkohol är något man dricker i lagom mängd i sociala sammanhang. Hemma fick jag smaka en klunk av öl eller vin om jag var intresserad, vilket blev typ en smak av vardera och så visste jag sedan hur det smakade. Detta har inte gjort att vare sig jag eller min syster har druckit mer än andra. Snarare har vi inte tyckt att alkohol har varit lika ballt eller förbjudet som andra i vår omgivning, vilket gjorde att vi båda hade en sen alkohol debut och som nu i vuxen ålder nästan bara dricker för att det är gott vid middagar, sällan gör vi det för att bli fulla.

Många av mina kompisar som aldrig såg föräldrarna dricka, som bara fick höra hemifrån att alkohol var dåligt och farligt var de som drack mest, för dem verkade det vara någon form av trots, att visa att de minsann drack ändå.

Självklart köpte de aldrig ut till någon av oss!!! Det tycker jag också är strängt förbjudet och skulle polisanmäla den förälder som gjorde det! Men att bjuda lite hemma för att stilla nyfikenheten tycker jag av egen erfarenhet inte är så farligt (oavsett vad forskningen säger).

caroline dock skillnad på att smaka och dricka! Klart ungarna kan smaka. Mina barn får smaka NU om de frågar. Men dricka själv? nej.

Och jag håller med om att det är bra att man som vuxen visar hur man dricker. men det behöver man inte göra genom att låta barnen dricka! 🙂

I den här frågan håller jag med dig till punkt o pricka. Önskar bara att jag vore lika verbal, men tur att du är det istället och kunde formulera det här så jefla träffsäkert. :thumbup:

Jag håller med.

När jag var tonåring, fick jag om jag ville vin till maten hemma. Jag ville inte ha. Däremot skulle mina föräldrar aldrig ha köpt ut något till mig. Jag drack aldrig alkohol tillsammans med kompisar under tonårstiden. Vissa av mina gymnasiekompisar var regelbundet ute och festade men det förekom inga påtryckningar mot oss i kamratkretsen som inte ville dricka. Så skönt!

Kommer ihåg att de var de mest "ordentliga" som var fullast och värst varje helg. De med föräldrar som sa "min son/dotter skulle aaaaaldrig …" och som köpte ut till sina barn, för de "visste" ju att barnet var ansvarsfullt och aldrig gjorde något dumt. Det var alltid de som var först med att testa cannabis och man var tvungen att ta hand om för att de däckat redan 23:30. De här barnen ljög ihop saker som att de skulle sova över hos Kalle/Lisa (en annan "ordentlig" kompis) och inte skulle komma hem den natten, allt för att hålla uppe fasaden om hur "ordentliga" de var. De bad om några öl eller en flaska vin de kunde ha på kvällen framför teven, typ. Ljög som hästar travar för att de inte vågade tala om för sina föräldrar att de festade. De vågade inte fara hem till föräldrarna för att de var så rädda att föräldrarna skulle se hur de ljugit, svikit och hur de krossat deras förtroende.

Mina föräldrar köpte aldrig ut till mig, däremot var jag tvungen att betala halva månadspengen när jag stulit en dyr vinflaska från dem en gång. Men de sa även att hur full jag än var, hur mycket dumheter jag än hade gjort och om det så var tre på natten skulle jag alltid höra av mig om det var något. Det har varit guld värt. Hade jag varit rädd för att komma hem full skulle jag kunna råka riktigt illa ut.

Jag är uppvuxen i ett totalt alkoholfritt hem då alla mina tre föräldrar tagit avstånd från alkohol då de haft minst en förälder eller styvförälder var med alkoholproblem.

Naturligtvis köpte inte min mamma ut till mig, men mina systrar gjorde det några gånger. Har för mig att de erbjöd sig. Det är inget jag tänker tacka för eller bli arg på, de var ju unge själva och tyckte väl att de var snälla syskon. Själv vägrade jag köpa ut till lillebrorsan för jag tycker att det är fel!

Jag tror inte ens lite på det där att "visa ungdomarna hur man dricker" för det var ingen skillnad mellan mig och alla andra angående att supa sig spyfulla. Det är inte som att ungdomarna sitter med benen i kors och lillfingret spretande bara för att mammsen och pappsen druckit sig salongsfulla på drinkar framför dem. Det är ju inte det som är grejen med tonårsfylla så varför skulle de?

Problemet tycker jag kommer efter barnen fyllt 18. Då får jag bjuda på ett glas vin till maten om vi äter på restaurang men det är fortfarande inte tillåtet att bjuda på ett glas vin hemma. Innan 18 är det lätt att säga nej, men hur gör man sen?

Ja, men då ska man ta sitt ansvar fullt ut och inte låta barnen/tonåringarna ränna runt på nätterna eller sena kvällar hur som helst.

Jag förstår ditt resonemang. Men man får räkna med en hel del faktorer. För alla jävla tonåringar är inte likadana. Själv började jag dricka när jag var 17, fine, jag smutta på några 2,25:or när jag var 15-16 och skulle på fest. 2,25:or som min mamma köpte till mig. Själv har jag alltid haft en öppen och ärlig relation med min mamma. Och nej, det betyder inte att alla är som jag, men alla är inte som du heller. En av mina bästa kompisar började dricka när hon var 14, och blev då riktigt full varje helg. Detta hade inte hennes föräldrar någon aning om, för hon var den "goda" dottern. Alltså fick mvg på alla prov, var världens snällaste osv.

DE faktorer som jag tycker räknas är: 1. Hur gammal är sonen/dottern. Är dem 13, 14, 15, 16, nej då skulle jag inte köpa ut till dem. 2. Vad är det för umgänge ens son/dotter har?

Sen har min mamma köpt ut till mig från det att jag har varit 17-18 till nu, då jag kan köpa ut själv. Hon har själv sagt att hon fattar att det kanske inte är det enda jag kommer dricka, men hon vet samtidigt att jag är i bra sällskap, att mina vänner skulle ta hand om mig om det gick överstyr. Vilket det aldrig ha gjort. Samtidigt som min mamma gick och köpte ut till mig, följde jag med mina kompisar till storstan för att handla sprit av langare.

Det jag försöker få fram är att alla är förhelvete inte likadana i sin spritkonsumtion i tonåren. tackåhej

Asbra skrivet, jag håller med dig till punkt och pricka! Nu var jag inte ens intresserad av att dricka när jag var tonåring, av olika anledningar men kanske just främst att jag inte tyckte att det var lockande, men jag är hundra på att mina föräldrar hade sagt nej om jag väl hade frågat dem om de kunde köpa ut åt mig. Att de köper ut blir ju som ett godkännande, och jag tror att det är väldigt viktigt att som vuxen understryka att man inte tycker att det är okej att ens barn dricker alkohol när de är typ 14 (även om de nu gör det ändå). Nu är jag 23, och VET att det ska mycket till för att jag ska säga nej till ytterligare ett glas om det finns att tillgå när jag väl har börjat dricka… För min del är det definitivt så att mer tillgänglig alkohol = mer drickande, och jag tror inte att jag är ensam om det beteendet.

(Det är även helt lagligt att bjuda ungdomar under 18 på en mindre mängd alkohol under ordnade former enligt lagen även om man kan tycka det låter osannolikt)

Jättebra skrivet och jag håller med om precis allt.

Jag tror det är viktigt att inte förbjuda, men att inte heller möjliggöra. Att man som förälder inte straffar barnet om barnet kommer hem och är full, men att man själv inte bidrar till fyllan.

Min mamma har aldrig köpt ut en droppe till mig. Hon sa att hon förstod att jag troligtvis skulle dricka ändå, men hon tänkte inte bidra till det. Däremot så sa hon att vad som än hade hänt, vilket tillstånd jag än var i och vilken tid på dygnet det än var så skulle jag aldrig vara rädd för att ringa henne. DET är att ta ansvar för sitt barn. Förstår mig inte på föräldrar som skickar med ungarna sprit till festen och tycker att det är att ta ansvar.

Mammas taktik funkade himla bra. Visst, jag var på fester, och visst söp jag, men jag är idag 20 år gammal och har fortfarande bara varit riktigt jävla packad EN gång. Idag dricker jag endast några gånger om året och har stor respekt för alkohol.

De flesta av mina vänner har det blivit folk av, oavsett om föräldrarna köpte ut eller ej. Men några stycken har det gått illa för, och de har alla en sak gemensamt; föräldrar som köpte ut.

Det där är en mycket svår fråga, säger jag som har haft fyra tonårsbarn att följa. Killarna drack inget under tonåren, den yngsta vägrar alkohol över huvudtaget och är nu 23 år. Jo, jag har köpt några cider till honom, som han drack hemma för att han tyckte det var gott. Aldrig ute eller hos någon annan. Flickorna däremot började dricka under senare delen av högstadietiden precis som alla deras kompisar gjorde. Efter mycket tankekraft och vägande för- och nackdelar mot varandra, samt en undersökning som hävdade motsatsen, dvs att barn som får dricka (obs inte supa okontrollerat) hemma faktiskt dricker mindre ute så valde jag att köpa till mina döttrar, aldrig sprit, endast cider och vin och inga stora mängder. Visst tusan förstår också jag att risken fanns att de ev skulle dricka mer under utekvällen, bli bjudna när deras eget var slut osv men jag minns också hur det var när jag var ung och vi festade, hur mina kompisar formligen hällde i sig av bjudsprit/hemkört, snodde sprit hemma och gjorde skumma drycker och annat, hur det vräktes ner för att bli så full som möjligt under kortast möjligast tid. Det gjorde inte vi som hade fått något hemifrån, ja min mamma köpte till mig och antingen ligger det i min natur eller så begrep jag att inte dricka mer än just det jag hade fått. Jag är inte dum, vet att mina döttrar varit fulla så klart men nu när de är vuxna har de berättat att de mycket sällan drack annat än det jag köpt åt dom. Inte heller satt de i några buskar eller hemma hos några suspekta individer och hällde i sig så fort det bara gick. Som sagt det är en jättesvår fråga och väldigt svår att ta ställning till. Nu hör det till saken att jag/vi aldrig drack något mer än lite vin till maten, mina barn har aldrig sett en berusad mamma eller pappa. Frågan är svår och jag sa alltså inte nej, förbjöd inget, men pratade en hel del om alkohol och droger av annat slag, skador, risker osv. Om jag sagt nej, hade förvisso ungdomen druckit ändå men kanske inte kommit hem på natten för att dölja faktumet att hon gjort ngt förbjudet, kanske druckit än mer utan urskiljning osv. Kanske var det fel, kanske var det rätt. Jag betalade heller inte deras cider eller vin och studiebidraget skulle räcka till mycket vilket nog gjorde att deras festande inte blev så omfattande. Jag känner det inte som om jag vallat in mina barn i alkoholens fålla eller ens fått mina döttrar att supa. De kom alltid hem, varje natt utan att vara rädda eller behöva ljuga om något och jag är en nattuggla så jag märkte graden av påverkan…:) Däremot har jag aldrig någonsin inbillat mig att mina barn skulle vara bättre än några andra ungar, var fullständigt medveten om att de skulle festa och bli fulla. Deras kompisar gömde öl och cider i buskarna som ngn köpt ut åt dom, de kompisarna var också fullast. Mina tjejer satt hemma med sina kompisar, vilket ledde till att de var hemma under större delen av kvällen och gick inte ut förrän mycket sent och var sedan hemma igen efter några timmar. Ingen var stenfull när de gick hemifrån däremot vet jag ju inte hur fulla de varit om de festat någon annanstans. Frågan är kanske om det är bra att stigmatisera alkoholintag, förbjuda drickande osv. Jag vet faktiskt inte men gjorde det jag ansåg fungerade i vår familj. Jag tror inte på att sticka huvudet i sanden som en del föräldrar gör, tror på dialog samt att man inser att ens egna barn kommer att göra precis det du själv ev gjorde. Så mina tjejer har aldrig tvingats hålla uppe ngn fasad, aldrig ljuga och nej, jag är inte naiv. Det här fungerade alltså för oss. Det kanske det inte gör för andra. Resultatet i vår familj är, två barn som aldrig festat under tonåren och två som gjort det. Idag är de vuxna allihop och har ett sunt förhållande till alkohol. Oavsett åsikter osv så var det här bra för oss. Intressant att läsa hur andra ser på det och ur de valt att göra. Frågade i skrivande stund två 23-åringar hur de ser på saken och det tyckte som jag men nu tillhör de förvisso två killar som inte finner alkohol så roligt…:)

Jag undrar om man kan uppfostra ungdomar till att inte vilja dricka? Som tonåring är man nyfiken, utsatt för grupptryck, kåt, kär, uttråkad, rebellisk och olycklig. Alla faktorer som kan få en att vilja dricka.

Hur skulle det gå till att få dem att inte dricka? Hålla dem hemma? Locka med TP och potatisgratäng med mamma och pappa istället för festen på Blå Bron? Nån slags pakt?

Måste tillägga en sak, när det gäller kommentaren ovan min egen. Mina döttrar hade kompisar som det gick dåligt för, men det var också dom som smög med sitt festande, som var livrädda för att komma hem berusade och som var förbjudna att dricka. Det finns bägge sidor av den här frågan och det som fungerade hos oss kanske inte alls funkar hos andra. Kanske kan det sistnämnda beror på en bristande kommunikation, förtroende för varandra i familjen osv, dvs allt hänger inte bara på dricka eller inte dricka, det är mycket mer än själva drickandet som spelar in i den frågan.

Fanns inte på kartan att jag fick dricka hemma. Än mindre att pappa skulle köpa ut till mig. Vilket jag nu är glad över. Precis som du säger, man dricker de där ölen man får av föräldrarna OCH fulspriten.

Skitbra skrivet! Tack för läsningen :thumbup:

Håller med till viss del, förstår dock inte varför du ska idiotförklara alla som inte gör eller tycker som du. Tycker det här ämnet är skitsvårt, vet inte alls hur jag hade gjort. Man skulle kunna köpa ut några få cider med uppmaningen att du får dricka det här men endast detta, kommer du hem full vet jag att du har brutit förtroendet och kommer du inte hem alls får du kanske inte festa mer på väldigt länge.

Jag menar öppen dialog räcker inte alltid heller. Man lär sig oftast av sina misstag. Dina ungar lär bli packade ett antal gånger i sitt liv innan de förstår att så jävla kul var det inte.

Tror inte det finns en metod som funkar för alla i alla lägen. Men en riktigt bra uppfostran, bra värderingar och bra förebilder är nog en bra början. 🙂

Jag håller med dig i det du skriver (håller i och för sig alltid med i det du skriver), men vill bara inflika att det finns undantag. Jag har blivit bjuden hemma vid vissa tillfällen sedan jag var 15 (max ett glas) och dessutom fått alkohol av mina föräldrar att ta med till fester sedan jag var 17. Mina relation till alkohol? Jag har alltid skött mig och aldrig druckit så mycket att det fått negativa konsekvenser. Aldrig minnesluckor, snefylla etc. Mina föräldrar har verkligen kunnat lita på mig med all rätt om man säger så.

Mina föräldrar har alltid varit förståndiga. Min pappa har jag aldrig sett full och min mamma såg jag inte full förrän jag blev lite äldre och då var det på högtider som på nyår. Jag fick smaka på deras glas men aldrig ett helt själv. Däremot har de båda tagit något glas öl eller vin någon gång då och då. Måttlighet var något de gick efter (och gör fortfarande).

Jag drack faktiskt inte alkohol på riktigt förrän jag blev 17 år och bjuden på vodka. Men jag tror att det beror på att de vänner jag hade under högstadiet inte drack, vi hade lugna tjejfester hemma hos någon.

Dock fick jag veta något intressant den enda gången jag tittade på dr Phil. Han sade att en hjärna i tidig tonår bryts ned (för att kunna byggas upp igen) så till den grad att beslutsförmågan är lika bra som en 3-4-åring. Jag vet inte om det stämmer men det fick i alla fall mig att tänka till.

Jag är glad att jag hade självförtroende nog att tacka nej när kompisar erbjöd alkohol under mina tonår. Självklart provade jag, men tyckte det mesta smakade skit och förstod aldrig grejen med att dricka något jag inte tyckte om för att sedan spendera resten av tiden illamående (har upptäckt att jag är väldigt lättpåverkad och avskyr att må illa). Även tacksam att jag sattes i dansskola som ung då jag inte behövde hinka i mig alkohol för att kunna släppa loss. Jag dansade, flamsade, fnissade och sjöng högt precis som alla andra med skillnaden att jag sedan kunde ta bilen hem (under senare tonår) då jag varit spiknykter hela kvällen.

Hur jag däremot ska göra med mina egna barn (är nu gravid med mitt första) för att det ska tänka likadant vet jag inte. Nolltolernas mot att köpa ut dock!

Håller delvis med dig, men samtidigt är det alkoholkulturen här i Skandinavien som är skev. Synen på fylla är att man SKA bli galen och vild och däcka. Hade en kille från sydeuropa som vittnade om att där och i övriga Europa så blir man helt enkelt inte galen-full när man dricker, nej inte ens tonåringar. Detta på grund av att de vuxit upp med vin till maten varje dag och sett sina föräldrar dricka måttligt nästan varje dag utan att flippa ur eller vara beroende. Här i Sverige är de så himla mycket hysch-hysch kring alkohol, det är skämmigt på något sätt. Och jag tror att det är just den synen på alkohol som något tabu och spännande, som gör att tonåringar här inte lär sig var gränsen går eftersom det inte ens FINNS någon "okej mängd" enligt deras familjer.

Summa summarum: tabun och alkoholkulturen här skapar urflippade tonåringar som inte kan hantera alkohol, inte tvärtom. Nu säger jag inte att man ska göra så, men frågan är om inte sydeuropéerna är något på spåren i att behandla alkohol som något vardagligt som man främst dricker för smakens skull.

Min mamma köpte ut cigaretter till mig när jag smyg rökte.

Innan hon visste om det var jag livrädd och gjorde allt möjligt i smyg. Festade, rökte, osv osv..

När hon visade att hon förstod mig och istället för att låta mig röka hemmarullande eller få i mig annat skit så fick jag ett paket Malboro (eller hur fan de stavas) varannan dag.

Hon skällde inte, hon blev inte arg och hon förbjöd det inte.

Hon talade däremot om att det var farligt men att hon förstod mig eftersom hon också var rökare. Och det var ju svårt för henne att sprida skrämselpropagande när hon själv var/är rökare.

Det resulterade i att jag alltid vågade vara ärlig mot min mamma. För jag var inte rädd för att hon skulle skrika på mig, eller bli arg. Jag kände mig trygg med att hon förstod mig.

Vilket gjorde att jag tillslut inte ville göra mamma besviken längre genom att festa & röka i smyg och slutade pyssla med dumma saker bakom hennes rygg. JAg började sköta skolan och gjorde mig av med alla dåliga vänner osv.

Blev ett änglabarn och trivdes med det.

Idag är jag rökfri sedan 5 år tillbaka. För jag insåg ju tillslut att det faktiskt inte var så gott eller bra som jag trodde 😉

En förstående förälder är bättre än den som förbjuder och skrämmer slag på en genom att skrika, gorma och säga åt att man inte ska, inte får!

Jag fick smaka dricka hemma hos mina föräldrar. Jag fick även dricka i mina föräldrars närvaro Detta resulterade i att jag slutade hänga på fester och dricka hembränt, tuppa av och vakna på en främmande plats.

Mina föräldrar lärde mig att man kunde dricka med måtta och hantera alkohol ruset. (jag fick inte dricka mycket) men lite fick jag som 15åring.

& idag är jag en kvinna som har en hälsosam syn på alkohol. (Hade jag inte fått komma i kontakt med alkhol via mina föräldrar och istället fått fortsätta på mina fester i smyg) hade nog min ungdom resulterat på samma sätt som din! Eftersom min nyfikenhet och spänningen för alkoholen hade tagit över helt. – Barn vill göra det dom inte får göra. För vem fan tycker det är roligt att göra något som föräldrarna godkänner? 😉

Jag festar kanske två grr i månaden max & när jag gör det så gör jag aldrig dumma saker, beter mig inte illa & lyckas alltid ta mig hem.

Ungdomar experimenterar. Det är inget man kan förhindra. Det har vi gjort i tidernas tider. Det går liksom inte att sätta stopp för nu.. Dom är nyfikna, nyfikna på livet, nyfikna på saker, nyfikna på allt och inget.

Det man som förälder ska göra är att få dem att känna sig tillräckligt trygga med oss som föräldrar så de vågar ringa, vågar vända sig till oss om de skulle hamna på en fest & får i sig något de inte ska, så de spårar ur. (Ungdomar kommer alltid experimentera) vare sig vi vill eller inte vill, de kommer gå på någon enstaka fest och någon gång under sin ungdom kommer de att dricka! De gör dom flesta ungdomarna.

jag är 15. fyller 16 i år. jag har aldrig druckit. eller smakat alls. jag VILL INTE heller. jag skulle heller aldrig bli bjuden på nån fest ens. men jag kan ha kul utan alkohol. jag skulle kunna skriva typ 2 böcker om det här. men jag tycker bara fulla människor är obehaligt… jag har inte blivit uppfostrad att varken dricka eller inte dricka. men de vill nog inte att jag ska dricka för den delen. jag har bara åsikter. just ja… jag har aldrig brutit mot lagen förutom att cykla utan hjälm när jag var 14 tills jag blev 15. haha. men det har inte bara med det att göra… jag vet inte men jag är hellre nykterist liksom. egentligen borde alla ungdomar vara nykterister. eftersom man inte "får" (enligt lagen) dricka så länge man är omyndig. Dagens ungdom liksom?

ni kan ju alltid muta, jag har mutat 2 st att om de inte dricker, eller provar droger, tobak eller nåt så ska jag bjuda dem på en utlandsresa… ja vi får väl se hur länge de håller det.

jag blir bara så arg, irriterad, och ledsen när det är föräldrar som köper ut åt ungarna… när de t.o.m. FESTAR MED DEM (när de är minderåriga såklart) blir jag extra … finner inte ens ord. tyvär är det många som tycker det är "okej" att ens barn super sig fulla, vissa bryr sig knappt, vissa låtsas väl inte om det, och vissa kanske inte ens VET?

helt oförklarligt vad jag skriver. jag vet.

i alla fall så… Lady Dahmer, du är ett av jordens 7 underverk verkligen!!:-)

2012-04-18 @ 17:28:56

Postat av: Sandra

hehe förstår om det är många som inte förstår hur jag skriver och vad jag menar… 😉

ja de flesta ungdomar dricker ju… :thumbdown:

men INTE jag.

även om jag blir den sista på jorden som inte kommer göra det så jag kommer aldrig göra det. haha!

om jag får säga det själv: jag tycker jag har ganska mycket vett och förstånd ändå. 🙂

"who cares about the konsekvenser (jo jag vet vad ordet heter på engelska men orkar inte stava det…) and that it's like against the law?? rules are made to be broken! let's go. we're cool and c'mon why can't we have a bit of fun?"

hmmm ja sååå var det ja…

tack förresten LD jag är lite 'besatt' av det här ämnet ibland, intressant att du drog upp det.

Mina föräldrar skulle aldrig fått för sig att köpa ut till mig eller mina syskon, de snackade alltid om hur dåligt det var att dricka och sedan när det var kalas och fest så drack de alltid utan undantag "för att det är gott". Dessutom hade de ett "sprit föråd" i källaren med alltid minst ett 20 tal halv fulla flaskor så det var hur enkelt som helst att göra "häxblandingar" för mig. Jag var inte alls en pålitlig tonåring, visst mina föräldrar köpte inte ut men de svalde alla lögner om vad man gjorde och tittade åt ett annat håll när man kom hem full och skam beläggde ("va hemsk unge" om andra som drack) de delar av tonåren som de inte ville veta av att deras barn höll på med istället för att ta diskussion.

Mamma och Pappa har aldrig köpt ut åt mig. Däremot köpte min faster ut åt mig och min kusin, och jag lovar att vi aldrig endast drack det hon köpte. Vi blev alltid bjudna på mer av de vi festade med och hade man otur slutade allt med att man spydde som en gris på någon toalett (tack och lov hände det inte allt för många gånger).

Det är klart att man provar att dricka ändå, även om ingen köper ut. Men så länge man kan prata med barnen om det och berätta att man VET att de dricker och att de inte ska vara rädda för att ringa om det händer något på fyllen, tror jag att det är ganska lugnt. Det var det för mig i alla fall.

Något som är ännu värre är föräldrar som själva dricker när barnen är på fest. Om det händer något, vad gör man liksom? Hatade när det hände att kompisar söp omkull och man skulle ringa föräldrarna, men de inte kunde göra något eftersom de själva var fulla. Hände flera gånger att man fick ringa ambulans istället. Ofta var det dessa föräldrar som köpt ut också, eftersom de inte tyckte att de kunde neka barnen alkohol när de själva skulle dricka. Döva det dåliga samvetet liksom.

Min mamma köpte ut alkohol till mig första gången när jag var 15. Dumt? Kanske. Men det var alltid jag av alla mina kompisar som var mest städad, kom hem på natten utan problem och behövde aldrig bli hämtad. Medans jag fick ringa mina föräldrar som kom och hämtade oss för att kompisen var för full och inte vågade ringa hem. Tror det är väldigt olika med hur det är.

Min mamma köpte ut till mig när jag inte fick köpa själv och jag drack det hon köpte och drack bara "fulsprit" innan hon valde att köpa ut. Lika så har min vänners föräldrar också gjort. Och jag tänker nog göra lika i framtiden.

Så dra inte alla över en och samma kant!

Jag håller med om att man nog inte ska köpa alkohol till sina barn, men jag undrar lite om ett av argumenten: "barn som får dricka hemma eller vars föräldrar köpt ut dricker både mer än sina jämnåriga samt har tidigare alkoholdebut". Ett sånt statistiskt samband säger inget om orsaker. Det <em>kan</em> vara så att ge barnen alkohol bidrar till att de dricker mer eller börjar dricka tidigare än de annars skulle ha gjort, men det den enda möjliga förklaringen. Det kan också finnas något annat som både orsakar att föräldrarna ger barnen alkohol och att barnen dricker mer och har en tidigare alkoholdebut.

Jag håller delvis inte med. Jag tror att barn som får smaka hemma (om de frågar, inte att föräldrarna prackar på barnen; "drick nu!") får ett mer avslappnat förhållande till alkohol. Det blir inte lika spännande.

Av personlig erfarenhet så VET jag att de som har en öppen dialog med sina föräldrar och varken blir förbjudna eller uppmuntrade till att dricka dricker så värst mycket. De barn som blir förbjudna däremot tycker att alkohol är riktigt spännande – det är ju förbjudet!

Hela mitt liv så har mina föräldrar aldrig någonsin på något sätt yttrat att jag inte skulle få dricka. Jag ville testa en gång i åttan, och då gjorde jag det (det var min syrra som köpte ut och morsan visste om det men hon brydde sig inte). Det var inget kul så jag har aldrig gjort det igen sen dess.

För andra så kanske det blir helt annorlunda, personligen så har jag aldrig blivit tilltalad av att droga mig själv, gjorde det mest för att kunna bocka av det från måste-göra-listan. Men för andra ungdomar kanske det blev lockande av olika anledningar, alla fungerar ju olika och har olika relationer till sina föräldrar.

Skitbra skrivet! Jag hade aldrig ens tanken på att fråga mina föräldrar om de kunde köpa ut när jag var i tonåren. Från att jag var 16 ungefär fick jag smaka alkohol hemma, jag var också på min första fest när jag var 16. Det var faktiskt ganska svårt att få tag på alkohol för mig och mina kompisar i gymnasiet(och ändå är jag från Hudiksvall 😉 ) Så det blev inte utköpt förrän någon hade en kompis som var 20+ och sen hade man ju inte så mycket pengar heller så några mängder drack vi aldrig. Jag är glad att mina föräldrar visade mig genom sitt beteende att alkohol inte är jätteförbjudet och farligt för det gjorde det inte så himla spännande. Jag var full kanske 5 gånger innan jag fyllde 18 och kunde gå på krogen. Från och med att jag fyllt 18 så blev jag erbjuden alkohol av mina föräldrar hemma när de skulle dricka, alltså något glas vin till maten på fredagar och lördagar, och de köpte faktiskt ut en halvflaska champagne till mig när jag tog studenten 😉 Jag tycker att jag har ett sunt förhållande till alkohol och det är mycket tack vare mina föräldrar 🙂

Skitbra skrivet och huvudet på spiken! Exakt det resonemang jag kör mot alla i min bekantskapskrets som faktiskt är korkade nog att planera köpa ut åt sina barn när de blir äldre.

Och alla i tråden här som skriver "jag var minsann mest städad på fester och jag fick smaka/utköpt hemifrån" eller "det var de som INTE fick hemifrån som var värst på fester osv"; I don´t give a fuck hur det såg ut just för ER under ER uppväxt! Det handlar om statistik, fakta, och bara för att NI uppfattat saker på ett annorlunda sätt än vad mångårig forskning och statistik faktiskt visar, ändrar INTE fakta.

Du har helt rätt i det du säger, nu börjar mina barn bli vuxna den yngsta är 19…så jag har inte längre dessa problem att handskas med. Jag har aldrig handlat ut åt mina barn, känner många föräldrar som gjorde det när barnen var yngre men åt sina egna…så jävla korkat. Det finns t o m föräldrar som festar med sina barn som är halv stora. Vilka idioter säger jag. Våra barn festar sällan nuförtiden. Men det gör inte vi vuxna heller

Vi kan lika gärna ha läsk till maten på helgerna. Jag hade absolut oxå anmält den förälder som langat om jag fått reda på nåt. Även om det varit nån jag kännt.

Oerhört bra och sunt skrivet, och ja vi ska inte möjliggöra för våra barn att dricka. Vi ska skydda dem och ge dem ramar och trygghet – inte göra det enklare för dem att bli fulla. Alkohol är den mest tillgängliga drogen, billig och dessutom accepterad i samhället vilket gör den till en av de mest "farliga" drogerna rent krasst.

Ja visst, dina barn kommer kanske bli fulla ändå, men inte på er bekostnad som föräldrar. De kommer tacka er en dag. De kommer se tillbaka och se att du/ni faktiskt gjorde det för att ni brydde er. Det gjorde jag.

Mina vänner och jag var s.k. skötsamma ungdomar som fick en hyfsat hälsosam syn på alkohol med oss hemifrån. Gissa vad? Vi söp som svin iallafall.

Fulköpte folle som tillsammans med häxblandning blev sköna spyfester och rökte tills vi fick huvudvärk (vid några tillfällen sniffades det väl lite bensin, vi var inte så "häftiga" att vi skulle kommit på tanken att fixa riktigt knark. Tack och lov.), alltihop för att det var så spännande och tog udden av tonårsangsten. Och för att de flesta gjorde det. Vi hade bara en jävla tur som hade föräldrar som vi kunde ringa om något gick snett (från telefonautomat såklart, detta var 90-talet) och som kanske gav oss en avhyvling men vi visste att vi kunde komma hem. Det var en stor trygghet men inget som gjorde att vi drack mindre.

Sen är jag lite förvånad över den obligatoriska "i-sverige-har-vi-ett-så-snett-förhållande-till-alkohol-blabla-i-sydeuropaminsann-där-dricker-inte-tonåringarna-på-samma-sätt-blabla"-kommentaren från vem det nu var. Har du varit i andra länder och träffat ungdomar där?

Då skulle du kanske veta att de dricker lika omdömeslöst som svenska ungdomar, fast oftast kryddat med ännu mera cannabis och annat knark. Ta en titt på t.ex. Storbritannien, Spanien och varför inte Frankrike? Tro mig, de super och spyr och sover hemma hos skummisar lika mycket där.

Tack för en bra blogg!

Jag kan bara hålla med. Mina föräldrar köpte ofta ut alkohol till mig när jag var tonråing eftersom dom "ville veta vad jag drack". Jättegulligt och jättenaivt. För inte nöjde jag mig med några cider inte. Jag drack HB, kompisars häxblandningar, egengjord sprit som vi tillverkade i en polares garderob (pluspoäng för vår kreativitet!), smuggelsprit.. ja i princip allt som kunde göra mig full. Jag vill inte ens tänka på vad som kunde hänt alla gånger jag som ensam ung tjej hoppat in i en okänd bil vid Möllan i Malmö, åkt ett varv runt kvartert med någon nerknarkad 40-åring och sen glatt hoppat ut med en flaska vodka i handen. Jag hade 15-20 nummer till olika langare i mobilen men mina föräldrar "visste ju vad jag drack" och behövde aldrig snoka där.

Oavsett hur man gör så blir det fel. Hade jag inte fått alkohol hemifrån hade jag bara köpt ännu mer själv. Hade jag däremot fått obegränsat med alkohol hemifrån så hade jag antagligen druckit ännu mer än jag gjorde då.

M nej, tonåringar är inga idioter. Men ni är tonåringar. Med allt vad det innebär. Hur mogen du än känner dig så är din hjärna fortfarande i utveckling. osv. Du är i en fas i livet då mycket händer både i kroppen och knoppen. det är hormoner som rusar, det är impulser som kommer. osv

Fantastiskt väl skrivet! Ska denna gång faktiskt spara och visa exet, till skillnad mot tidigare gånger när jag tänkt samma sak men aldrig kommit till skott.

Jag är (uppenbarligen) av precis samma åsikt som du medan exet tycker precis tvärtom, eftersom det var så han växte upp. Vid något tillfälle kom diskussionen upp med (f.d.) svärföräldrarna närvarande och det hela slutade med att jag röstades ner och de berättade om hur mysigt! det var när ungdomarna hade fest hemma hos dem, vem som slocknade var och hur ständige toaletthängaren brukade tillbringa sina nätter. 😡

Själv var jag faktiskt rätt "lydig", jag var lovad betalt körkort om jag avstod alkohol och tobak. Detta tillsammans med det faktum att jag tävlade var och varannan helg när festandet för mina jämnåriga drog igång ledde till att jag bara var småfull några gånger före 18…

Jag reagerade precis tvärtom på den där "festhetsen". När de i min ålder började supa och röka och sa att man var "tönt" om man inte gjorde det, så revolterade jag mot DEM istället för mina föräldrar. Jag testade min första 3,5:a efter min 18-årsdag och min första systemsprit på min 20-årsdag. Vägrade innan för jag ville "behålla min hjärnceller" som jag uttryckte mig på den tiden….hehe 🙂 Vet att mitt barn troligtvis inte kommer göra på samma vis, så jag klurar på hur jag ska bete mig och hur jag ska göra. Jag kommer absolut INTE att ge honom sprit iaf.

Mina päron köpte aldrig ut, varken cigg eller alkohol.

Eller hjo, en gång köpte min mamma typ 2 alkoläsk åt mej.

MEN.. det började med att hon kom hem nästan hysterisk och svamlade om "den nya trenddrickan, alkoläsk som gör dej jättefull och smakar gott som saft, faaaarligt".

Sen köpte hon efter att jag tjatat länge 1st pops och en hootch(?) alkoholläsk som jag drack hemma då mamma sa att jag endast fick dricka dom hemma, sen när jag druckit trodde jag att jag skulle få gå ut och möta upp mina kompisar och helgfesta, men icke.

Mamma sa att nu när jag druckit så skulle jag stanna hemma, inte en chans att hon skulle släppa ut mej.

Då – Avskydde mamma och hon var juh bara sååå dum.

Idag – Älskar mamma och är så tacksam och tycker faktiskt hon gjorde något bra.

Hehe kommer ihåg när jag var liten (typ 4-5) och fick dricka/smaka öl till maten två gånger av mina föräldrar (tyckte faktiskt det var gott), sen så fick jag inte det igen när jag var så liten.

Men efter konfirmationen fick jag smaka/dricka alkohol till maten om jag ville (men det var sällan jag ville om de fråga för tyckte det var äckligt och vet att dom aldrig skulle köpt ut till mig när jag var under 18). Men ändå hade jag ingen tidig "alkoholdebut med tonårsvänner" och var/är ingen stordrickare… Bor/bodde också i ett område där det är lätt för folk under 18 att få tag i alkohol.

Allt detta tror jag är väldigt individuellt men beror ALLRA MEST på vilket kompisgäng man umgås med som tonåring och till viss del var man bor. Visst undersökningar hit och dit men jag håller mig mer till sapere aude i denna fråga. 🙂

Första gången någonsin jag håller med dig tror jag. Min pojkvän köper ut åt sin många år yngre sladd-lillasyrra och det finns knappt inget i världen som gör mig mer förbannad. Varför ska man uppmuntra att sådant beteende? Hos en sextonåring? Jag började själv dricka när jag var väldigt ung, jag var bara tretton när jag hade min första fylla, och han brukar använda det som ett argument när jag blir sur. Men det funkar ju inte riktigt så – "Du drack så hon kan dricka". Hon och jag är annorlunda, världen är annorlunda. Ska se till att han läser det här inlägget.

Du. har. så. rätt! Jag har alltid kopplat alkoholen till något negativt då min mamma inte druckit mer än en cider köpt på ica, berättat historier om drickandet som man inte blivit särskilt lockade av. Vi var också aktiva i iogt-nto som barn och för mig blev det självklart när jag blev äldre att stå emot alla som bjöd och det gör jag än: 20 år och aldrig tagit en klunk. Återigen: Du har så rätt, barn gör som sina föräldrar, det vill säga; uppmuntrar de alkohol kommer barnen förmodligen också att dricka.

Mina erfarenheter som tonårig partyprinsessa säger mig att det verkligen inte är bra att barn dricker. Gud vet hur många riskfyllda situationer jag försatte mig i tack vare alkohol och då är jag ändå en hyfsat intelligent och streetsmart tjej. Det är ren tur att inget värre hände mig under mina partyår.

Jag önskar alla föräldrar visste hur det verkligen ser ut när ungdomar festar. Mina föräldrar var inte de bästa i världen men jag tror även många engagerade föräldrar blundar för det överdrivna festande som barnen ägnar sig åt. Just det BARNEN. Varför verkar så många av oss vuxna blunda för att tonåringar fortfarande är barn? Bara häromdagen stod det i tidningen om stora ungdomsgäng som tagit över McDonalds i Slussen och använder det som en ungdomsgård gone wrong, hamburgarna viner tydligen i luften och alkohol konsumeras inne på toan. Var är föräldrarna?

Varför ska man bara köpa att tonåringen behöver "frihet" och att kompisarna är mer inflytelserika än föräldrar under dessa år? Varför inte testa själv och se vad som händer när du frågar din tonåring om ni kan åka till Way Out West ihop. Eller om ni kan göra något roligt tillsammans på helgen. Får man ett nej, kanske man får ligga på lite och tjata. Man kanske t o m får visa att det trots allt är föräldern som bestämmer. Tonåringar mår inte bra av att springa ute på stan vind för våg och som förälder borde man göra allt som står i ens makt för att inte stan blir barnens tillflyktsort.

Att inte respektera de lagar som finns angående alkohol kan bli startskottet för festarkarriär som i värsta fall leder till död, våldtäkt, misshandel etc etc. Så ser verkligheten ut bland fulla ungdomar. De sätter sig nämligen gärna onyktra i en bil och bränner iväg i 200 km/h. Efteråt sörjer vi att fem unga män dog i förtid.. Man måste vara medveten om vad den där lilla langade cidern kan få för konsekvenser.

Jag har aldrig fått smaka alkohol hemma, aldrig sett mina föräldrar fulla i min närhet och har aldrig fått alkohol utköpt. Det tycker jag är bra och är glad att jag fick den uppväxten och de "stränga" reglerna. Min alkoholdebut? Någon gång i ettan på gymnasiet, vet inte om jag hade hunnit fylla 17 år. Jag har aldrig varit en supatjej, visst har det hänt att jag druckit ett par gånger i månaden men jag kan inte jämföra mig med mina jämnåriga vänner som har haft sina onsdag, fredag, lördagsfyllor, varje vecka. (Och ibland mer)

Det skall även tilläggas att tidig alkoholdebut också ökar risken för alkoholproblem avsevärt. Börjar man dricka tidigt för att ha "roligt" lär sig tonårshjärnan att det enbart är genom att vara full som man har roligt, vilket i sin tur ofta sitter i hela livet. Bland de som blir alkoholister ser man att en överväldigande majoritet började dricka väldigt tidigt och fastnade senare i den dryckeskultur som man hade när man var i den åldern.

Japp, du har rätt.

Jag är uppvuxen på en liten ort.

Jag drack hembränt och som groggvirke hade jag 7.0 cider! Så gjorde vi på min tid.. japp, jag är 26 år och började med 3,50r när jag var 12.

Däremot, hur osannolikt det än låter, så hade jag frihet under ansvar som jag tog hänsyn till. Jag såg ALLTID till att jag var bland vänner som om de blev för fulla så fixade jag hem dem o viceversa.

Marinella? blandas? klent 😉

Nu då? Jo, jag dricker ungefär 3-4 gånger per ÅR.

Jag behöver inte längre vara full för att ha roligt.

Jag håller med dig i vartenda ord. Jag tror inte på att ordagrant förbjuda sina barn att gå ut efter vissa tider eller förbjuda dem att dricka alkohol, eftersom det kanske bara får dem att dricka en massa bara p.g.a. att det är spännande när de tär förbjudet- men man behöver ju fan inte uppmuntra dem genom att köpa ut åt dem.

Bra inlägg! Det som är lite skevt i debatten är dock, tycker jag, att många anser att ungdomar ska "läras" att dricka alkohol. Varför kan vi inte lika gärna lära dem att man inte behöver dricka alkohol? Varför ska de socialiseras in i ett tänk att man måste dricka? LD skriver i förbifarten om att föräldrar också ska visa att man inte alltid behöver dricka bara för att det är fest, nyårsafton eller en middag. Det kanske kan vara väl så viktigt för ungdomarna att se.

Jag blev oavsiktligt bjuden på alkoholhaltig cider som åttaåring och spydde hela natten. Det fick mig livrädd för alkohol och jag drack inte en droppe tills jag var 17 år, inte ens när mina föräldrar frågade om jag ville smaka på fredagsvinet. Och när jag väl sen började dricka så var alla mina första fyllor var så där bra och lagom som de skall vara, har fortfarande bara druckit mig så full att jag spytt en enda gång (är 24 nu) och trots att jag festar oftare än genomsnittet så är alkohol inget självklart inslag varje gång. Mina föräldrar köpte aldrig ut åt mig vilket gjorde att jag fick respekt för dem och deras principer, och den gången de hittade en tom vodkaflaska i mitt rum från helgen fick jag en pinsam utskällning och jag skämdes rejält. Så vad lär vi oss av detta? Sup era barn fulla medans de är små så kommer de sky alkohol som pesten tills de är mogna nog att hantera den. 😛

//Emma Hå

LD, väldigt bra skrivet och precis den hållning jag har haft och ingen av mina söner (nästan 18 och 20 år gamla) Har haft någon fylla än. Båda har smakat lite men inte tyckt det varit något märkvärdigt.

Själv drack jag en del i tidiga tonåren, mnen upptäckte att jag mådde för bra av det och blev skraj.

Mina söner vet att jag drar på fest utan att dricka, vill kunna köra bilen. Jag har mkt roligare och är mer " i farten" om jag inte dricker, gör jag det blir jag som i tonåren, för lugn och off på något sätt.. Både jag och mina barn har npf-diagnoser, vilket ökar risken för missbruk. Jag hoppas att jag gjort allt jag kunnat för att minska det ist.

0 tolerans gällde för mig och detsamma för mina barn. Visst drack jag, låg i ett dike helt apfull, men jag visste att konsekvenserna OM jag blev påkommen var hårda. Mina kompisars föräldrar bjöd på både cigg och sprit, aldrig mina. De är inte bättre eller värre än mig idag. Men jag måste föregå med gott exempel – som förälder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *