Kategorier
diskussion & debatt

”TITTA EN TJOCK TJEJ SOM INTE BER OM URSÄKT FÖR SIN VIKT! MUST. DESTROY.”

Kakan Hermansson är tjock och som alla tjocka kvinnor som har mage att inte be om ursäkt för sin vikt så får hon med jämna mellanrum ”välmenade” kommentarer från självutnämnda hälsoexperter som inte har vett att hålla käften. Häromdagen fick hon en kommentar från en Anna som inte kunde hålla sig. Kakan blir med rätta […]

Kakan Hermansson är tjock och som alla tjocka kvinnor som har mage att inte be om ursäkt för sin vikt så får hon med jämna mellanrum ”välmenade” kommentarer från självutnämnda hälsoexperter som inte har vett att hålla käften. Häromdagen fick hon en kommentar från en Anna som inte kunde hålla sig. Kakan blir med rätta förbannad och förklarar att hälsa och vikt inte hör ihop och det har hon rätt i, men vet ni… varför ska vi förklara oss? Försvara oss? ”Ja jag är tjock men jag rör på mig/äter bra/tänker på min hälsa”?

Om vi bortser från att det inte är någons ensak så blir jag så trött på alla fatshamers och tjockisföraktare som inte verkar fatta att vi har rätt att sitta på röven och trycka i oss chipsoch choklad och glass och pizza, feta som sjökor tills vi dör om vi skulle vilja det? Utan kommentarer och missplacerad ”välvilja”. För de ska fan inte försöka inbilla mig att min hälsa är något de bryr sig om. Det handlar BARA om att trycka till och vi har fan ingen skyldighet att redogöra för våra matvanor eller eventuella (o)hälsa.

Detta får mig att än en gång tänka på min bekant som insisterade på att jag valde att vara tjock. Hon hade nämligen full koll på vad och hur mycket jag åt. Jävligt creepy.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

99 svar på ””TITTA EN TJOCK TJEJ SOM INTE BER OM URSÄKT FÖR SIN VIKT! MUST. DESTROY.””

När jag var underviktig pga sjukdom fick jag ofta kommentarer om hur snygg och hälsosam jag var. Jävligt creepy det med.

Om folk bara kunde tänka till lite innan de bestämmer sig för att vara ’hjälpsamma’ mot andra, eller på andra sätt vardera och kommentera dem.

Köper att ni tycker att det är upp till var och en att äta/leva hur man vill men menar du på allvar att du anser att fetma/övervikt inte är förknippat med dålig hälsa? I så fall vill jag väldigt gärna höra hur du resonerar kring det.

Läste Kakans inlägg nu och antar att du med ”hälsa” menar hälsosam livsstil, och inte hur kroppen egentligen mår? Att man kan vara tjock utan ohälsosamma levnadsvanor? I så fall köper jag det med.

Jag är 165 cm och väger 47 kg. Jag mår hur bra som helst (både psykiskt och fysiskt), älskar min kropp och har inga problem med mat. Jag får med jämna mellanrum kommentarer om att jag borde äta mer. Eller att någon tar sig friheten att komma fram och nypa mig i sidan och säga ”oj vad tunn du är”.

Så jo, även smala får stå ut med då kallade ”välmenande råd”. Jag skulle vilja påstå att det förutom fat-shaming även finns thin-shaming.

Jag har alltid varit smal och sedan jag var liten fått frågan om jag verkligen äter ordentligt. En tidigare chef kommenterade min vikt på ett nedlåtande sätt framför mina kollegor. En tjock bekant sa rätt ut till mig hur dåligt det är att vara smal för blev jag sjuk skulle jag inte klara mig, men det skulle hon, och hon ville inte sluta prata om hur dålig min kropp var. Jag sa inget till henne om hennes vikt, för säga nåt till tjocka om deras kroppar gör man ju inte. Det är liksom inprogrammerat i en att det är oförskämt. Men tvärtom är tydligen ok. Jag är den jag är och lämna mig ifred!

Den senaste forskningen visar faktiskt på att det är mer hälsosamt med en viss övervikt jämfört både med undervikt och lägre normalvikt.
http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/allmanmedicin/overviktiga-hade-langre-overlevnad/
Men det är ju inte det det handlar om utan att människor tar sig rätten att kommentera andras kroppar, både överviktigas och underviktigas. Och i de flesta fall finns ingen som helst omtanke bakom, bara önskan att kritisera vilket är sorgligt.

Om du nu är så himla intresserad av andra människors övervikt och hälsa, kan du väl ändå försöka förstå vad termen ”hälsa” innebär. Att ha hälsa är inte bara att vara fysisk frisk, att ha hälsa innebär främst att man är psykiskt frisk. Alltså har övervikt ingenting med hälsa att göra.

Du vet även att för mycket träning, för lite mat och att vara för smal, är farligt för den fysiska hälsan? Hjärtat kan förstöras permanent och syreupptagningen kan minska. Det är problem som inte går att åtgärda, vilket problemen (som varken är lika många eller omfattande) med fetma går att göra.

Men det viktigaste är bara att du ger fan i att kommentera hur andra ska leva sitt liv, för det är inte upp till dig över huvudtaget. Bara så du vet!

Jag har vid flera tilfällen hört att det är bättre att vara överviktig och röra på sig regelbundet än smal och sitta på röven hela dagen, kroppsvikt är inte tvunget kopplat till hur bra kroppen mår.

Det är farligare (ohälsosammare) att vara en smal soffpotatis än en rund, hälsosam, rörlig kvinna. Nu snackar vi inte 200-kilosklassen, utan Kakan Hemansson-klassen.

Det behövs väl knappast någon hjärnforskning att förstå att en smal person som aldrig rör på sig kommer få sämre hälsa i längden än en rundare människa som är aktiv? Eller har jag fel?

När jag var som smalast hade jag både sämre fysisk och psykisk hälsa än vad jag har idag. Jag var stressad över ideal och varken lungorna eller hjärtat orkade speciellt mycket.

Så om du har någon slags mirakulös forskning som visar att en soffpotatis som är smal ALLTID är mer hälsosam än en rundare, aktiv, människa… visa gärna den då.

det jag inte köper är att det finns tjocka människor i min närhet som anser att det är samhället fel att de är tjocka.
de som anser att de ska behövas tas om hand av samhället för att de är tjocka men inte själva bryr sig. sånt gillar jag inte.
sen får folk faktiskt se ut som de vill det är deras egenskap, tjock människa, blått hår eller piercingar, spelar ingen roll.

men varför ska du behöva köpa det alls? Varför ta ställning? Jag fattar liksom inte. Vad betyder ”tas hand om”?? Få sjukvård? Hur menar du?

För övrigt kan man mycket väl argumentera för att fetma och övervikt orsakas av yttre faktorer. Övervikt är t.ex vanligare i arbetarklassen. osv.

Svara

Jag har ALDRIG träffat en människa som lagt skulden på samhället för att hen är överviktig. Jäkligt konstiga polare du verkar hänga med.

Man behöver verkligen inte förklara sig, egentligen borde ni bara be folk hålla käften… på Magdalena Ribbing-vis: Vänlig ton kombinerat med ett leende.

Men alltså, snälla nån… Vad är det som är så svårt att förstå? Detta handlar inte om huruvida feta kan/inte kan vara hälsosamma. Det detta handlar om är att många tar sig rätten att berätta för enskilda kvinnor hur de borde leva sina liv och se ut.
Fattar ni inte hur sjukt detta är så tänk er att ni går fram till en tjock kvinna på stan och meddelar : ”Du borde faktiskt börja träna för din egen skull!”. Sluta objektifiera kvinnor och kränka deras integritet med era jävla åsikter. Ingen har bett om den. Enkelt va?

mm, alla dessa ”välmenande kommentarer som bara blir fel. Ang. första kommentaren: Kroppen kan må bra med övervikt också, som LD säger. Allt är så himla individuellt vilket ofta glöms bort.

Nej, det är fett störigt när folk skall kommentera på ens vikt, oavsett om det är övervikt eller undervikt. Låt folk se ut som de vill. Jag har gjort ett aktivt val att försöka att INTE döma folk för utseendet (samhället har gjort mig ytlig, jag har som en död fisk bara följt strömmen) och djävlar i min låda vad mycket bättre jag SJÄLV mår av att inte hitta fel hos alla andra.

Men okej, att ingen har rätt att kommentera och borde hålla käften om andra, stämmer. Fast att argumentera för att fett (i större mängd) är hälsosamt känns lite att blunda för sanningen. Kom igen, kroppen kan omöjligtvis röra sig bättre med för mycket fett jämfört med en ”hälsosam” vikt. Det försvagar kroppen på alla möjliga sett och ökar risk för diverse sjukdomar. Så håll dig till att ingen har rätt att lägga sig i, och försök inte få fetma att verka bra. 🙂

För det första är det ingen som sagt att fett är hälsosamt. För det andra; varför kan du inte hålla dig? Är behovet att förklara hur dåligt fett är så stort att du bara måste dela med dig av denna (felaktiga) information? Är det verkligen så svårt att hålla inne med fettföraktet?

Svara

Inte att det spelar någon roll, men jag har varit i övervikts klassen sedan jag kan minnas. Min syster som äter mer än dubbelt så mycket som mig har ett underviktigt BMI, så jag vet att det inte handlar om att man äter dåligt (i allas fall). Det jag försöker förmedla är att vissa av de som har några kilo fler än normalvikten verkar påstå att deras kropp mår bra så. DET är det som stör mig.

Jag höll som sagt med om att man inte ska uttrycka sig om andras fett och livsstil. Men snälla, stå för att det är mer ohälsosamt än att vara normalviktig då.

Varför stör det dig? Varför ska vi ”stå för” nåt överhuvudtaget? Varför är detta viktigt för dig? Det du uttrycker just nu är ett väldigt illa dolt förakt för överviktiga. Hurvuvida du själv varit tjock eller inte är ganska skitsamma. Det är inte vi med ”några kilo fler” som ska göra si eller så, det är DU som ska göra upp med dina känslor kring övervikt istället.

Jag undrar jämt varför man VILL vara tjock om man har ett val. Det är mkt som blir jobbigare (tyngre) med övervikt. Och kläder passar dåligt m m. Men det är verkligen ingenting jag frågar någon högt.

En gång för alla.

Ingen väljer MEDVETET att vara överviktig (inte ens jag som sparkar bakut när någon kommenterar min vikt/hälsa, jag bara fungerar så och det går jäkla massa djupare till och med än rent trots, även om det är en liten del av reaktionen), det är himla massa triggers inblandat, psykologiska underströmningar som man kanske inte alltid är medveten om, sjukdomar som inte upptäckts eller hormonstörande preparat som rubbat kroppens balans. Rubbad sömn påverkar insulinet och gör att man äter mer än vad man skulle göra om man fick god nattsömn. Natriumglutamat påverkar hungerskänslor. Och det finns säkert ännu fler orsaker bakom övervikt.

Sluta, bara sluta lägga skulden på individen när det är så himla mycket mer komplicerat än så!

Jag avskyr när folk börjar ta upp anledningar till fetma eftersom det får det att låta som att det finns ett rätt sätt att vara fet på, dvs att det beror på sjukdom. Men faaaaan, spelar roll VARFÖR någon är fet, det är fan dennes rätt att vara hur jävla gigantisk som helst utan att någon annan har rätt att kommentera det.

Och jag inser att du inte alls menade att det finns ett rätt sätt att vara fet på men just det brukar alltid fetthattare komma med, att om man är fet pga sjukdom är det mer okej än annars och jag vill bara understryka att det är alltid okej eftersom man fan i mig har självbestämmande rätt.
Hoppas du inte tar det som en pik till det du skrev!

I mitt huvud är jag ibland tyvärr fortfarande snabb med att döma överviktiga människor. Det var värre förr och har dock avtagit REJÄLT det senaste året, och jag har aldrig någonsin fått för mig att förmedla de här tankarna till personerna det rör.

Det är som du säger bara en fet jävla ursäkt till att trycka ner, när en ska tjafsa om hälsosamt hit och hälsosamt dit. Jag själv är fången i idealet och får panik av tanken på att bli tjock men gläds åt att det finns människor som don’t give a damn.

Nja!
Självfallet håller jag med dej om att man inte ska hålla på att påpeka och ge välmenta råd till den som inte bett om det. Varesej man är tjock/ smal/ ser gammal ut eller vad nu det må vara.
Men att för den saken skull förneka att fetma inte är bra för hälsan… det är något annat.
Nej, det är inte bra för kärl, hjärta, leder mm att vara fet.
Det belastar individen och det belastar sjukvården.
En smal person är inte heller per automatik hälsosam men fetma är det absolut inte.
En tjock person kan inte heller röra sej på samma vis, de blir tröttare, knän å höfter tar stryk.
Hypertoni, diabetes, höga blodfetter… som i sin tur leder till allvarliga sjukdomar.
Det är olika saker att tala om vad en tjock person bör tåla för kommentarer och huruvida fetma är skadligt el ej.
Det första är inte ok att hacka på, det andra MÅSTE vi diskutera.
Ha en bra dag! / Asta

men åhhhh nä det första du kan göra är att sluta känna ett behov av att ”upplysa” folk om hur farligt fetma är för kroppen. Fattar du inte att du gör just det jag ber folk sluta med? SLUTA BARA SLUTA

Svara

Jag tänker exakt samma. Jag skulle aldrig få för mig att kommentera en annan persons utseende, oavsett om hen är smal/stor/what ever. Ber hen om min åsikt, absolut. Annars nej. Men som Asta skriver, det är skillnad att prata om sakfråga och person. Anser att fetma är ett samhällsproblem, och det måste en kunna prata om. Mår kroppen bra av fetma? Nä. Skitsamma hur ytan ser ut, det ger jag blanka fan i. Men förstöra sin kropp genom mat. Inte ok. Precis som jag inte tycker det är ok att förstöra sin kropp genom rökning eller missbruk eller vad fasen som helst. Frågan jag tycker att vi måste ställa oss är, varför blir folk överviktiga? Precis som en ställer sig frågan varför får folk anorexi? Ortorexi?

Sen tycker jag inte att träningstips, bantningstips, all hysteri kring vikt (utseende) bör florera i medier över huvud taget. Är du överviktig och vill sluta vara det, så finns det dietister och dylikt en kan söka upp och få hjälp med att lägga om kost och ändra livsstil. Det gör du inte genom att läsa ett reportage i aftonbladet om nyaste dieten på marknaden.

måste man verkligen prata om det? Hela tiden och överallt? Här i min blogg? På Kakans blogg? I alla tidningar? På Tv? i typ alla sammanhang? tycker inte nån mer än jag att det pratas tillräckligt om fetma och ”problemet” med det redan? Vi pratar ju fan inte om nåt annat!

Svara

Håller med om att det pratas för mycket om det överallt. Men jag tycker också att visst kan man prata om hur man ska bli av med fetma, men jag är så trött på att det alltid ska utgå ifrån den enskilda överviktiga människan. Jag har märkt det också i min utbildning (till läkare), genast när man ska diskutera vad man göra åt fetma så kommer man in få hur man ska få den enskilda individen att välja rätt.
Om övervikt är ett sånt samhällsproblem, varför är det då den enskilda individen som hela tiden ska ta ansvar? Övervikt (plus hjärt/kärlsjukdomar och säkert massa annat) är vanligare bland lägre klasser, varför lägger vi inte då allt krut på att försöka få bort klassamhället, istället för att hela tiden lägga mer ansvar på en redan utsatt grupp? Nu är det såklart inte så enkelt, men min poäng: Sluta prata om vad den enskilda människan ska göra för att gå ner i vikt, börja prata om vilka brister i samhället det är som leder till det och gör något åt dem istället.

Men alltså sjukvårds-argumentet. Det funkar inte! För ska vi säga att överviktiga belastar sjukvården. Ja, men rökarna då som får lungcancer? De som solar som får hudcancer? De som är alkoholister, använder droger osv?! ALLA belastar väl sjukvården! Ska vi strunta i att behandla alla människor som gör något av det jag listat bara för att det är deras eget fel eller?!

Låt folk som väljer vara överviktiga vara överviktiga! Förstår inte det här med att hela tiden behöva påpeka att det inte är hälsosamt!

”Belasta” sjukvården? Vilken individ har inte gjort det?? Som barn t.ex. i deras gravida mammas kropp, genom vaccinationer… Belasta och belasta, även den som har hypokondri har väl rätt till vård, eller hur ska det annars fungera? Var skall sjukdomar upptäckas och behandlas? Ska vi ha en dörrvakt som ställer frågor när man kommer in till akuten, och om man har misskött sig, då får man inte vård. Näe, att individer ska tänka på att inte ”belasta” sjukvården är bara att skuldbelägga. Sparka uppåt istället, på de som har råd, på företag som gör stora vinster på vården men drar ner på personal, eller på de som gör reklam för godis, eller på affärerna, med sina strategiska placeringar av varor!

Det är fan otroligt att folk bara måste lägga sig i andras levnadsvanor. Är det så jävla självupplyftande att ”ge tips om” och påpeka andras vikt/storlek? Blir så förbannad. Det är inget annat än titta-på-mig, jag-är-så-jävla-hälsosam-och-smaaaaal-ego boost. Fy fan vilken sjuk bekant som sätter sig in i dina matvanor. Obehagligt, och vad fan ger hen rätten till det?

Nej, jag använder inte bara huvudet som prydnad. Å jag hackar inte på människors sätt att se ut. Kommer inte med oombedda råd.
Men OM man diskuterar fetma så måste man ju även diskutera att det kommer att orsaka individen hälsoproblem och lidande. Som jag ser varenda fucking dag på mitt jobb med mina patienter.
Visst kan vi ignorera det, låta bli att tala om att vi i västvärlden blir allt tjockare för att vi äter för mkt och rör på oss för lite men det är inte särskilt ”snällt” mot den som får hjärtinfarkt eller njursvikt heller. / Asta

fast det är ingen som diskuterar fetma här. Diskussionen gäller folk som kommer med oombedda åsikter. Du behöver inte delta i den gigantiska kören av välmenande rådgivare som ska upplysa alla tjocka om hur farligt fetma är. Inte här. Inte nu. Inte alls egentligen. Det talas liksom inte om nåt annat överallt.

Svara

Att vuxna blir feta är en sak, att deras barn (om det är pga dålig kost och ingen motion) blir tyngre och tyngre anser jag att bvc gör rätt i att lägga sig i. Barn förtjänar att det investeras i deras fysiska hälsa, och att samhället engagerar sig.

Men det handlar ju inte om BVC och övrig Hälso- och Sjukvårds insatser i mötet med enskilda. Det handlar om att folk tar sig rätten att kommentera övervikt när de inte har med saken att göra.

Man behöver inte diskutera det hela tiden för alla vet redan hur man blir tjock och hur man blir ohälsosam och vad man ska göra för att blir hälsosam. Vi vet också vad riskerna är när man lider av övervikt. Därför behöver man inte säga det gång på gång på gång, det blir bara tjatigt.

”Sluta vara så upprörd över vad andra människor äter/gör/whatever. Visste du att för mycket irritation kan leda till t.ex. högt blodtryck, och DET är verkligen inte hälsosamt. Jag tänker på din hälsa jättemycket faktiskt nu genom att säga det här.”
Tycker jag är en asbra grej att svara.
Fast det vore ju ännu bättre att bara slippa svara.

Det är så jävla dumt. Alla fattar att ni som ”bara menar väl” inte är oroliga på riktigt. Varför skulle ni vara så oroliga för en främlings hälsa? Går ni fram till överviktiga personer på stan och upplyser dem om hur farligt det är att se ut som dem? Tror ni på allvar att folk inte är medvetna om att man kan drabbas av div problem pga övervikt utan bara går runt och lever i en lycklig bubbla och aldrig läser en tidning eller ser på tv?

Är du inte personens läkare så har du inte ett skit att göra med personens vikt och hälsa. Ge dig bara.

Hej!

Är det inte väldigt simpelt?

1) Skriv om detta på din egen blogg hur mycket du vill. All forskning, information, personlig relation till begreppet, vad du anser om samhällets förpliktelser eller vad som helst, GENERELLT = Inlägg i debatten.

2) Skriv om en person på din blogg, i en kommentar hos någon som inte efterfrågat det (eller aktivt förklarat att den inte vill ha det, wtf?) eller säg det direkt till en person som inte efterfrågat det = Fatshaming, ditt eget behov av att vara bättre än någon annan, förtryckande.

Själv försöker jag så gott jag kan att
1) Bara prata om mina egna satsningar på träning etc när de jag pratar med själva visat intresse för att diskutera ämnet
2) Aktivt inte prata om vikt/hälsa inriktat på andra över huvud taget om inte personen ifråga lika aktivt efterfrågar mina åsikter (vilket hänt ett par ggr) och i så fall försöka få bort fokus på vikten och utseendet
3) Inte lägga mig i/tänka på vad överviktiga personer äter, hur mycket eller när (det är svårare än vad det låter men jag jobbar på att bli av med denna ovana)
4) Sluta stirra ogillande när feta föräldrar med feta barn har hela kundvagnen fylld med chips och godis (skyldig till detta tidigare och på vilket sätt hjälpte jag dem? eller mig själv? och vad vet jag om deras vardag?)

Tillägg: Jag menade inte bara om en person direkt utan även vikt/hälsa i ett sammanhang där en person (ägaren till bloggen etc) inte efterfrågat det.

Problem kopplade till övervikt är högt kolesterol, högt blodtryck, högt blodsocker. Och dåliga värden kan vara kopplat till dålig mat, mycket socker. Och av dålig mat och mycket socker kan man bli tjock. Men, betyder det att tjock = dåliga värden? Dålig hälsa? NEJ! Allvarligt talat är det mestadels människor som fortfarande nöter på sin tallriksmodell och tränar för att bränna kalorier i ett oändligt in-ut-vikthjul som som snöat in på detta. De vet ingenting om hur kroppen och hjärnan jobbar i hop, ingenting om hur den lagrar fett eller hanterar det man stoppar in. Lite mer fokus kunde med fördel läggas på träning och mat för hälsa utan att stirra sig blind på vikt. Det skulle alla människor bli friskare av. Vänder man på det kan man ju få för sig att man är hälsan själv för att vikten är stadigt låg. Värst är det när folk utser sig själva som sända från ovan, och börjar hålla föredrag om ”hur de gör”, man vet att de menar väl, men vad spelar det för roll när de gör antaganden om mig som person av att bara titta på hur jag ser ut.

Att ge sig på vilt främmande människor, även på nätet känns inte helt okey. Inte heller majoriteten av ens vänner. Däremot, om en har en person som står en väldigt nära så bör man kanske säga till om någon lever helt på skräpmat och aldrig rör sig. För som närstående är det ganska jobbigt när någon en älskar är sjuk och mår dåligt på grund av livsval. Det påverkar ju inte bara den ohälsosamma om den får diabetes, hjärtproblem m.m utan även dens partner, barn, nära vänner, föräldrar m.m.

Detta dock inte sagt att en inte kan ha mage och må bra samtidigt. Hälsa är en kombination av otroligt många saker.
Och att säga det till person på internet som en inte känner är bara förbannat lågt och otrevligt.

Alltså typ alla vet vad som är hälsosamt och inte. Det finns ingen mening i att ”upplysa” människor om risker med fetma. Det enda det bidrar till är att spä på redan rådande tjockisförakt i samhället – att skambelägga överviktiga.

Alltså du kan ju undra över varför folk ”väljer” att vara tjocka (och med väljer att vara tjock menas att inte hela tiden ursäkta sig och må dåligt över sin vikt?), på samma sätt som nån annan kan undra över hur tjejer kan vilja ha sex innan äktenskapet. MEN VARFÖR I HELVETE MÅSTE DU SÄGA VAD DU TÄNKER HELA JÄVLA TIDEN!!!!?

En får faktiskt fundera över vad det kommer innebära att uttrycka sin åsikt, vad den egentligen tillför. Det går inte att gömma sig bakom ”jag är bara ärlig” eller ”jag vill ju väl!” när resultatet av din ordspya blir att spä på fettföraktet i samhället.

INGENTING BRA KOMMER AV ATT UPPLYSA FOLK OM RISKER MED FETMA! Och ni som tror att det är farligt att kritisera fettfobin i samhället & lobba för att feta ska ses som värdefulla människor – vad är fel i era huvuden? Tror ni allvarligt talat att fetman kommer att öka och vi alla kommer dö bara för att folk slutar skämmas för sin övervikt?

Ni är ju förfan helt jävla blåsta, bara håll käften och stoppa upp fettföraktet i röven.

Jag känner flera personer som på riktigt tror att det är hälsosamt att inte äta kolhydrater trotts att de tränar regelbundet. Detta är ett exempel på att folk behöver upplysas om konsekvenserna av ett av de största problem världen står inför idag. Då menar jag så klart att det ska ske på ett sätt där folk inte upplever sig kränkta, t.ex inte direkt rikta sig mot enskilda individer.

Argumentet att tjocka människor vet vad de gör och låt dem vara tjocka håller inte. Mycket medicinsk forskning pekar tyvärr visst på att om överviktiga personer inte skärper till sina kostvanor kommer typ alla att dö om några decennium.

Jag funderar lite på vem som räknas som tjock av samhället, någonting säger mig att huruvida man är tjock eller inte i hög grad beror på var kilona hamnar på kroppen på kvinnor. En person som lägger på sig på till exempel rumpa och bröst anses vara kurvig snarare än tjock. Hade samma antal kilon istället hamnat på magen så hade hon varit överviktigt/fet/tjock och då uppfattas som dåligt och skuldbelagts för sin vikt. Det är generna som styr var fettet lagras på kroppen, det har inget att göra med vad eller hur man äter.
Ändå är det bara de som är feta på ”fel” sätt som drabbas av alla dessa ”välmenande” (läs skuldbeläggande) hälsoråd.

Men alltså, jag orkar inte. Hur jävla svårt ska det vara? JA, det finns risker med övervikt. NEJ, alla som är tjocka är inte per definition ohälsosamma. Och alla tjocka är inte tjocka pga. dåliga val, utan det finns många olika anledningar. Olika kroppskonstitution, gener, medicinering etc. Allt detta vet vi. Men vad har det att göra med att respektera alla människor som de är? Det finns risker med att utöva extremsporter, att pierca sig, att rida osv. i all oändlighet. Brukar ni varje gång någon säger att de tycker om att rida säga ”ja, men alltså, det kan faktiskt vara farligt!”. Jag tror inte det va. Det hela handlar ju om en jävligt nedlåtande attityd mot tjockisar som insinuerar att tjocka är korkade och inte fattar att deras tjockhet kan eventuellt medföra risker. Fattar ni inte det? Är ni så jävla hjärntvättade att ni på riktigt tror att det är av omtanke ni känner ett så starkt behov av att sätta oss tjockisar på plats? Fettförakt är vad det handlar om, och det finns inget ni kan säga för att övertyga mig om motsatsen. Rövhattar.

Folk är så j*vla rädda att bli tjocka…men det är inte för att de är rädda om hälsan…det är för att de är äcklade av tjocka och använder ”hälsan” som en slags ursäkt för att få ”spy av sig lite” Tjocka människor är inte dumma i huvet. De VET redan att de är tjocka. En kommentar som kommer och berättar att de minsann är tjocka och borde göra dittan och dattan för att bli smala – gör knappast så att den tjocka tänker ”Jaha oj är jag tjock?? Det visste jag inte…bäst jag gör som hen säger så jag blir smal!” alltså…lol…

Jag skulle t.e.x aldrig gå fram till en random rökare och ba ”Du…rökning ger cancer Det är inte bra. Du måste tänka på hälsan” Tror inte rökaren skulle sätta i halsen och fimpa skiten på en gång.

Låt folk leva som de vill, man har sina egna demoner att tampas med och det räcker faktiskt.

Jag har dock problemet att jag tycker att tjocka är så j*vla snygga och måste alltid hejda mig varje gång jag ser en snygg, tjock tjej på bild så jag inte skriver hur j*vla snygg hon är. Vill inte bidra med utseendehetsen.

Att ha varit tjock och blivit smal o får. Höra vad fin man blivit osv. Retroaktiv mobbning som Hanna hellqvist skriver. Otroligt tänkvärt.

När jag var 15 var jag på solsemester med faster med familj. Fick i två veckors tid höra ”du borde verkligen gå ner lite i vikt, och kanske skaffa linser”. Deras dotter var smal och glasögonfri och fick under hela semestern höra hur vacker hon var medan det hackades fritt på mig, skämtades och drevs med hur tjock jag var. Över tio år senare tittar jag på bilderna från då och ser en jättefin ung tonåring som var lite rund men inget mer. Vad gav dem rätten att få mig att må så jävla dåligt? Blir fortfarande gråtfärdig vid tanken att det är ok att behandla unga tjejer så.

samma här, jag gick upp i vikt (typ 15-18 kg) när jag var 17 år och innan det var jag slank, och oh jävlar vad mycket skit jag fick från mina kusiner/mostrar, syskon och ja nästan all min omgivning. De tryckte ned mig, fick mig att inte äta ibland och skällde ut mig konstant.
Jag och min syrra badade en gång när jag var runt 18 år och när vi kom hem så flippa hon ur på mig om varför jag har blivit så tjock.

När jag blev 22 år så gick jag ned i vikt och blev normalviktig och då helt plötsligt började jag känna mig älskad av alla och fick stor respekt av de.
Idag flera år senare så har jag gått upp i vikt igen, dock har jag tränat i 5 år så min kropp ser annorlunda ut idag, mer tränad. OCH återigen så har det börjat att mina syskon hånar mig, trycker ned mig, får mig att känna att jag inte är tillräcklig. Jag blir så arg. De kan dessutom inte ta mig seriöst bara för att jag är överviktig idag. När jag säger till de att jag har blivit väldigt bra på träningsmaskiner så säger de bara ’ja ja ja’ och totalt ignorerar mig.

Det kommer alltid vara PK att hacka på tjockisar. Det är den enda folkgrupp som det fortfarande är ”bra” att försöka sätta på plats, for the greater good. För de vet inte bättre. Inte ens när de (vi) vet bättre, gör de det, för om de visste skulle de inte vara tjocka, typ.

Jag är sjukt intresserad av hälsa och pluggar inom ämnet och har också läst en del om att övervikt just kopplas ihop med ohälsa. DET STÄMMER INTE!! En överviktig person kan leva ett mycket hälsosammare liv än en underviktig. MEN jag har uppfattningen att övervikten från början kommer från en ohälsosam livsstil. Jag tänker också att det är hälsosamt att kunna bli överviktig. Det är från början kroppens sätt att förbereda sig för svält. Sedan kan man såklart rubba kroppens mekanismer med vanvård och så har vi ju alla olika förutsättningar.

Jag tycker om alla former! Jag ogillar dock svårigheterna att faktiskt få i sig hälsosam mat idag. Jag tror att många skulle höja sin livskvalité och förbättra sin hälsa genom att lägga om kosten. Mer ekologiskt, mer grönt, mindre kolhydrater och framförallt mindre halvfabrikat.

Skitbra att du tar upp detta. Eller om det var Kakan. Det är så trist när folk ska döma och lägga sig i folks val bara för att ge välmenande råd på grund av kroppsform.

Nu undrar jag en sak? Om du har någon i din närhet tjock/smal/medelmåtta/vemsomhelstmedandraord som äter urusel mat och som faktiskt mår dåligt av det på något sätt. Kan vara överviktig, underviktig, ha någon sjukdom eller andra symptom, kan du då tänka dig att prata med henom om det? Om du faktiskt är orolig och det känns som att det skulle hjälpa? Jag tycker att det är skitsvårt. Jag vill inte lägga mig i andras val och ser många nära som skulle kunna må bättre om jag delade med mig av mina kunskaper om hälsa. Men jag är rädd att kränka denne eller verka anklagande. MEN jag skulle faktiskt vilja göra det av välvilja och inte för att peka ut eller så.

Tänker inte på överviktiga i min närhet utan allmänt. Folk med svårigheter att bli gravid. Problem med mage o.s.v. Är det skillnad då? Oftast är det ju samma åtgärd som man råder om vid viktnedgång. Att lägga om sin kost framförallt.

Det är sånt här som leder till att ens kompis plötsligt rasar ner i vikt, börjar darra och frysa hela tiden och vill bara sova. :/

Jag håller inte med dig om den biten att folk inte bryr sig om andra och bara kommenterar för att trycka ned. Jag bryr mig, just eftersom jag är har ganska bra koll på fetmarelaterade sjukdomar så blir jag ledsen när jag ser gravt överviktiga personer eftersom jag vet att trots att de kanske lever relativt hälsosamt har de på grund av sin övervikt en ökad risk att drabbas av fetmarelaterade sjukdomar.

Detta betyder inte att folk har rätt att kommentera andras utseende hur som helst, det håller jag med dig om. Men att folk kommenterar behöver inte nödvändigtvis betyda att de vill trycka ned, de kanske genuint bryr sig.

Maria: Om någon i din närhet missbrukade droger, hur skulle du då förhålla dig till det? Skulle du trycka ned dem eller kulle du genuint bry dig? Och i vilket läge skulle du börja oroa dig om alls? Och vad skulle du göra? Skulle du bara hoppas på att vara en god vän som behandla dem som en ”vanlig” skulle vara det som var bäst och hoppas på att hen ändrar sig i tid? Eller tycker du att det är hens rätt att få bestämma själv om hen vill dö i förtid?

Maria: Nej jag menade inte att jämställa dig med någon som tar droger. Jag menade att jämställa omsorgen som hen ovan sade sig ha med överviktiga. Du tog dig friheten att säga tvärsäker att hen inte kände oro och empati. Det var det jag reagerade på. Att du vet hur någon annan känner inuti sig och vad de menar.

Sedan så behöver du inte oroa dig. Jag mitt alldeles eget personliga helvete. Precis som de flesta andra.

Maria: Jag har faktiskt inte fördömt någon alls men det gjorde du ovan. Jag skrev bara en rad frågeställningar till dig. Vad jag tycker och tänker ang folks olika vikter vet du inget om. Det är du som är full med fördomar ang mig (och andra),

Jag hoppas att du sov gott. ( För säkerhets skull så lägger jag till att jag menar det.)

Och varje gång någon skriver om detta är kommentarsfältet full av IDIOTER som ska upprepa problemet som själva inlägget berör! Gång på gång! Kan ni fatta att vad ni tycker är äckligt, vad er definition av hälsa och mening med livet är HELT JÄVLA IRRELEVANT. Håll bara käften. Låt oss få existera ifred från er, fylla vår tillvaro med kärlek och stolthet utan er, utan att ni ska göra ert bästa för att riva ner det. Ingen bryr sig om vad ni äter, vad ni väger, hur ofta ni tränar. Sluta älta detta i varenda lilla jävla textfält på internet som ni kan komma åt. Sluta dra in oss i era fixeringar, era ätstörningar, ert förakt. Använd ert kontrollbehov och självspäkande beteende till att försöka hålla er i skinnet från att besudla alla samtal istället. Se om ni klarar av det.

När jag medelst kräkningar & hetsträning gick ner mycket i vikt fick jag höra hur duktig jag var.

Innan jag utvecklade min ätstörning, d.v.s. då jag var lite tjock men GLAD, HÄLSOSAM, då jag kunde äta utan ångest, då jag kunde gå ut & cykla för att det var KUL inte för att jag ville bränna kalorier, då jag kunde ligga och läsa en hel dag utan att få dåligt samvete för att jag inte tränat, när jag kunde bada i två timmar utan att frysa och TRIVDES. DÅ var det jävligt viktigt att säga till mig att det minsann är dåligt att vara tjock.

Kan inte alla välmenande människor bara dra.

okej, i min familj/släkt har vi haft en hel rad med ätstörningar. på pappas sida va det överätning/hetsätning & på mammas sida va det anorexi/bulimi.
min pappa är tjock, hans mamma är tjock & nästan alla har varit tjocka MEN alla deras värden är bra? precis lika bra som en ”normalviktig” persons värden ska vara.

medans min mamma som absolut inte är överviktig har högtblodtryck, höga sockervärden och får gå på massa mediciner för det. men det sjuka är ju att även fast mamma objektivt sätt är ”sjukare” än pappa, så är det pappa jag oroar mig för att han ska dö? samhället har gjort att allt som är relaterat till fett/övervikt anser jag vara negativt, samhället har gjort mig störd.

jag, precis som min syster fick anorexia när jag var runt 12-14, det började med att det va någon jävla kille som sa att jag va tjock och självklart ville jag bara passa in & tänkte väl ja jag är väl det då och började banta samma dag. jag bad mamma ta allt mitt godis och sluta köpa hem choklad osv. nu i efterhand när jag kollar tillbaka så var jag inte ens tjock, jag hade hull som alla har när man ska gå in i puberteten! men pga mitt jävla bantande så fick jag inte min mens förräns när jag var 16 år när jag gick i åttan. jag gick ner typ 7 kg på 2-3 månader och blev ett vandrande skelett.

de hemskaste med allt det är ju att när jag var som smalast fick höra ”gud va smal du blivit!!” på ett positivt sätt & fick mer kommentarer om mitt utseende än förut och klart som fan det kändes bra, alla vill ju ha bekräftelse speciellt 13 åriga jag.
därför fortsatte jag tills jag blev så smal att jag svimmade varje dag, blödde näsblod och frös konstant, men även under dem här perioderna fick jag höra SOM 16 ÅRING, ”va fin du är”, ”smalis ;)” osv ALLT såklart sagt med en positiv betoning medans jag som ”tjock” 12 åring bara fick höra saker som ”ska du verkligen ha på dig den?”, ”den frisyren passar inte ditt runda ansikte” osv.

allt detta va flera år sen men jag kan fortfarande inte se på mat på ett normalt sätt, allt är kolhydrater, protein & fett, kan tex inte avnjuta en pizza pga all ångest om hur mycket kalorier det är i. jag vet inte vem jag ska skylla på för att jag fick anorexia men inte fan är det mitt fel för jag hade inga som helst problem med hur jag såg ut förräns någon påpekade det, så ni som ”BRYR ER” håll bara käft, jag ser ut precis som JAG VILL, inte så som ni tycker jag ska se ut och jag äter vad jag vill.

om alla bara kunde hålla käft med sina ”välriktade tips” & ”genuina omtänksamhet” så skulle alla må så jävla mycket bättre. tack på förhand / jag vill inte ha ätstörda barn i framtiden.

”Jamen ni kommer bli sjuka och DÖ” På riktigt, ni vet att ni också kommer bli sjuka och dö va? Varför är ni så jävla intresserade av just tjockas hälsa? Går ni in på ica också och skammar smala personer som köper ”onyttig” mat? Känner ni aldrig behovet att gå fram till en smal på mc donalds och säga att hörredu gubben, den där burgaren har ingen näring i sig? Nähä, inte det heller. Men i så fall talar ni i alla fall om för smala på krogen att alkohol inte är bra? Men va fan inte det heller?! Okej, men ni berättar väl åtminstone för alla smala speedwayåkare, rökare, elitidrottare, bergsklättrare/whatever att deras livsstil ökar risk för död? Nähä, inte det heller. Bara
Tjockas liv ska ni lägga er i alltså.

Tänk nu igenom om det inte är er egen fettfobiska attityd och inte alls bajsnödiga välmenande ”bryr mig”-attityd som ligger bakom era kommentarer.

Plus – Tror du på riktigt att fettmängd på kroppen korrelerar med kunskap om hälsa? Om jag blir smal, kommer det beamas in hälsokunskap i mig då så att jag kan gå runt och skamma med er?

Och detta med att tjocka skulle kosta så mycket i vården. Ni får faktiskt bestämma er, antingen dör vi asunga av hjärtattacker/whatever och är krasst skitbra för samhället då vi tar ut noll pension, noll äldrevård. Eller så blir vi gamla och sjuka precis som vilken annan jävel som helst.
Och är detta verkligen så vi vill värdera människor? Som ekonomiska kugghjul i ett företag?

Skärp er för fan.

Fast åh, jag är så himla kluven till det här. Jag har aldrig brytt mig om personers utseenden osv, och vill verkligen inte bidra till att någon ska känna sig pressad att göra si eller så pga normer, men när det kommer till fetma (dock mer extrem sådan, pratar ju nu kanske inte om de där extrakilona som många av oss har) så blir saken en liten annan. Precis som jag skulle bli orolig om någon närstående plötsligt skulle rasa i vikt, skulle jag börja inombords känna en oro om någon också samlar på sig väldigt mycket vikt. För här handlar det inte längre om att man gör ett litet val för sig själv mera, blir du väldigt överviktig kommer detta att påverka ditt hälsotillstånd om du inte gör något åt det, och det påverkar dina närstående. Jag ser detta just nu i min släkt. En väldigt, väldigt överviktig (och ung!) mormor som nu lider av hjärtsvikt och höftproblematik, och som nog inte kommer att vara här så länge till. Jag blir så ledsen bara, för jag ser hur piss hon mår varje dag av hennes fysiska smärtor, och jag ser sorgen i hennes mans ögon som också är rätt ung. De skulle haft många fina år tillsammans kvar. Och jag, som också tycker så mycket om henne skulle kunnat ha så långt tid med henne. Och detta är ju inte cancer, eller någon annan sjukdom som är oundviklig, utan överätande. Ville bara visa på att vi som står runtomkring också påverkas och kan bli ledsna, och även fast ni har dåligt samvete som det är (jag förstår, ni har inte valt detta) så tycker jag även att de anhöriga måste få rum i en sådan här debatt. Faktiskt. Dock inte om det handlar om extrakilon och onödig fatshaming, sådant är bara äckligt. Så lite OT kanske, men ja.

*Slut på roman*

du tror inte att hon VET att hennes övervikt är ett problem eller att hennes hälsa skulle förbättras om hon åt bättre och rörde på sig mer? Behöver verkligen DU berätta det för henne? Behöver du lägga på ansvar för resten av alla ledsna familjemedlemmar på henne också? Behöver du det? Tror du att hon kommer ta tag i sin hälsa för att DU säger att hon behöver det? Tror du att dina kommentarer kommer få henne att må bättre? Behöver verkligen DU ge råd eller älta? Kan du prova att bara vara ett stöd?

Svara

En story här: Jag är tjock, har varit ännu tjockare. Jag har överätit, hetsätit och ätit lite till. En anledning till ätandet är att det alltid varit en tröst i brist på, ja kärlek kanske, men anledningen till att det gick överstyr riktigt ordentligt var bantning och viktfixering. Jag gick ner ett antal kilon och hade svårt att gå ner de sista, var lite mullig. Och eftersom övervikten alltid funnits med kanske den var extra svår att bli av med för mig. Tillslut testade jag att försöka kompensera för matintaget, men det gav mig mer ångest än det jag ätit. Så till slut åt jag bara, och åt mer för att döva mig själv. Naturligtvis var jag sockerberoende och skulle såklart ”behövt” sluta äta så. Men vägen dit är att inte sluta äta! Vad folk i min närhet inte förstod (och inte förstår fortfarande), är att deras tips, dolda pikar och välmenande råd i rätt riktning triggar i gång min fixering. Jag stod och nöp mig i fläsket, hade ångest, ville dö, hade mer ångest, tänkte på träning och mat utan att det hände något, tittade mig i spegeln, kände mig värdelös.. och bantade.. tog mig i kragen, gick på nån diet.. sen tillbaka till hålet, bara ätande och ångest. Detta ekorrhjul har ingen hjälpt mig med, och jag ligger fortfarande på en hög vikt, men med läget under kontroll. Jag mår faktiskt ganska bra, till och med. Jag är noga med vad jag äter, men jag äter inte lite! Och jag försöker inte gå ner i vikt, eller jo.. hela tiden. Men jag försöker låta bli. Fattar ni vilket jäkla helvete det här är? Fattar ni vad skönt det är när jag umgås med människor som låter mig vara som jag är, och dessutom inte pratar nedvärderande om sina egna kroppar eller alla jävla dieter? Det gör att jag funkar. Att jag kan röra på mig utan att haka upp mig på resultat, för minuten jag gör det.. så är kugghjulen i gång. Och det är just de som i längden gör mig tjock! Jag kan bry mig lagom, jag undviker mat som får kroppen att gå bananas och vilja ha socker, men jag undviker också tankarna som gör att kroppen vill äta. Till och med om jag råkar gå ner blir jag fixerad. I vanliga fall äter jag relativt lite men bantar jag kommer bakslaget direkt. Man vet aldrig vad en annan människa har i bagaget, det som du tror hjälper kanske får denne att gå hem och vräka i sig havregryn, socker och smör. Det gör man inte så som andra människor tar en extra bulle till trefikat, det gör man när man har ångest. Om ångest triggas av prat om vikt, oro osv, men dåså.. sluta!

Älska dina medmänniskor i stället.

Okej, du resonerar väldigt klokt och bra, men det skaver fortfarande lite. Du beskriver väldigt bra tankegångarna som man kan ha om man har det förhållandet till mat som du ovan beskriver, och de där tankarna har jag ju också haft, i många andra sammanhang. Jag förstår det, vi är ju alla människor, och därför tänker jag inte förneka att jag massor av gånger gjort (och gör) något jag VET att jag inte borde göra. Men, och här kommer det som skaver, om man inte på något sätt får agera när det kommer till att en närstående verkligen äter ihjäl sig (vilket är fallet med min mormor, vi kan inte längre tala om normal övervikt här, utan hon är på den mer extrema sidan av överviktsskalan) utan att bli sedd på som en hetsare, gäller då inte samma tänk även för t.ex alkoholister? Drogmissbrukare? De förstör ju också sig själva för att de ”gjort något jag visste inte var bra för mig själv och/eller andra men trots det inte lyckats sluta med mitt beteende”. Är det endast folk som då faktiskt äter ihjäl sig som man inte får på något sätt kritisera eller hjälpa till på något vis? För ja, kritik kan vara befogat, man känner sig hjälplös när man ser detta ske, och det tar sig ibland uttryck i frustration.

Hursomhelst, det stör mig att man inte får säga något, för att det är ett ”heligt” ämne. Med samma logik skulle ju även alkoholism vara det.

Det jobbigaste tycker jag är när man har ett självförakt som man lever ut på andra. Som jag har.
Jag är 163 lång och väger 74 kg. Jag är inte extremt överviktig men skulle må bra av att gå ner, jag känner mig ful och oattraktiv eftersom jag var smal förut. Jag vet att allt som behövs för MIN del är att börja träna eller åtminstone röra mig. Som det är idag rör jag mig inte alls. Går skitlite (bor nära min skola osv), tränar inget osv. Om jag åtminstone promenerade lite, inte drack så mkt studentöl och åt liiiite mindre portioner så hade jag gått ner. Jag väljer att inte göra något av detta. Jag väljer att leva mitt liv såhär och ingen annan kan göra något åt det förutom mig själv, kontentan av detta är att jag avskyr mig själv för att jag är lat, oförmögen, ”ful” och saknar disciplin, kontentan av mitt självhat blir att jag ”avskyr” alla överviktiga.
Jag vet att jag är lika mkt värd som en smal person och att alla som är överviktiga är det av olika skäl men jag blir så bombaderad av hetsen kring bantning att jag hatar mig själv och tänker samma tankar om andra överviktiga som jag gör om mig själv.
Jag hatar det.

Känner igen det där! Folk som konstant hackar på mig för min vikt och för att jag inte äter tillräckligt. Om jag säger att jag trycker nog i mig mer skit än de flesta fnyser de bara. Blir alltid bedömd och dömd utifrån min kropp – speciellt av kvinnor. Känner redan nu medkänsla med mina döttrar som är precis lika spinkiga som jag var som barn.

Den här utseendehetsen gör mig helt galen. Jag tycker att jag är ovanligt skonad från den i min närmsta umgängeskrets. Men lyckas ändå bli helt utbränd på hets från omgivningen.

Jag jobbar på ett tekniskt universitet. En otroligt mansdominerad värld.
Här får jag ofta höra att jag är så snygg. Mestadels från mina medelålders manliga kollegor.
Jag får mer beröm för mitt utseende än det jobb jag utför(!).

Det haglar också uppmuntrande kommentarer kvinnliga kollegor emellan om vältränade och snygga kroppar.
Jag blir bara helt matt.

Denna utseendehets nådde sin kulmen vid fikabordet igår, där två kvinnor som nyligen fött barn uttryckte sitt självhat inför oss andra.
Det hela började med en beklagan över att kroppen inte såg ut som den gjorde förr för att sedan eskalera i ett aggressivt ”jag väntar tills jag fött mitt barns syskon sedan blir det minsann dyrt för min man för då ska jag fixa allt”.
Efter det följde ett långt samtal om alla kroppsdelar som skulle korrigeras till en ännu bättre form än innan graviditeten.

Och jag vet bara inte vad jag ska säga. Min spontana tanke är att låta de veta hur destruktivt det låter. Men jag har ingen lust att läxa upp och anklaga någon som är så indoktrinerad i hur man SKA se ut.

Frågan är bara, vi är alla indoktrinerade i denna utseendehets. Hur gör vi för att inte föra den vidare till våra barn och på så sätt upprätthålla denna ohållbara hets?

Postade för tidigt 🙂

Jag tycker inte att det är min rätt att upplysa dessa kvinnor om mina åsikter kring deras utseendehets. För problematiken blir ju den att vad man än gör blir det fel. Vi lär oss att det är superviktigt att se ut på ett visst sätt, men när vi eftersträvar det är vi patetiska.

Detta vill jag inte utsätta dessa kvinnor för. Men samtidigt sprider de en utseendehets som många blir påverkade av. Vad fasiken är då lösningen på detta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *