Kategorier
diskussion & debatt

Tomten är ju lika verklig som gud

Ho ho ho i stugan! Tomten gjorde great success igår. Frustade sig fram på den snötomma täckten och knackade på.   ”Du har samma byxor som min pappa!!!” tjoade Tamlin observant men tomten fann sig snabbt: ”Vi handlar i samma affär’’. Fast när pappa kom tillbaka så såg vi att han hade helt andra byxor […]

Ho ho ho i stugan! Tomten gjorde great success igår. Frustade sig fram på den snötomma täckten och knackade på.

tomten

 

”Du har samma byxor som min pappa!!!” tjoade Tamlin observant men tomten fann sig snabbt: ”Vi handlar i samma affär’’. Fast när pappa kom tillbaka så såg vi att han hade helt andra byxor på sig.

Det här med att LJUGA för barnen är nåt jag gör helt utan dåligt samvete. Jag ljuger om sånt jag inte vill att de ska veta eller fundera på och jag ljuger om sånt jag helt enkelt vill lura i dem för att 1. det är så jävla kul men framförallt för att 2. jag vill ge deras barndom lite magi och ”anything is possible”-tänk. Våra barn tror på tandfén och påskharen. Och troll. (Vad mer bör man tro på som barn? Ge mig lite tips!)

(Och hörrni, VET ni verkligen om det finns en tomte eller inte? Näää tänkte väl det va.)

För övrigt är ju vi i familjen ateister och hela gudsgrejen kan man väl debattera om man ska prata om lögner vi prackar på ungarna. OM vi nu ska göra lögnerna problematiska. Jag tror nämligen inte att det blir svårt att lära barn ärlighet eller vikten av att tala sanning för att man slår blå dunster i ögonen på dem emellanåt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

150 svar på ”Tomten är ju lika verklig som gud”

Tror definitivt att religion är mer skadligt än sagoväsen. Tror det viktigaste är att se till attd e får använda sin fantasi och kreativitet massor och sen kanske inte just vad den riktas mot.

är också ateist men tycker ändå att man ska prata lite om bibeln för att tala om VARFÖR vi firar jul, påsk osv. (och såklart nämna Jesus påstådda äktenskap med Maria Magdalena och att Adams första hustru var Lilit). Sen behövs inte det göras på själva julafton, utan i anslutning till julhelgen.

Här håller jag helt med dig, det tillhör allmänbildningen att veta sådana saker. Jag är själv ateist och firar inte jul eller påsk men har varit noga med att mitt barn vet vad helgerna handlar om. Och för den delen andra religioner oxå. Som sagt allmänbildning.

Att Adams första hustru skulle varit Lilit är inget kristet och Lilit omnämns inte i bibeln, utan är en mycket senare mytbildning.

Märta: Det står visst om Lilit i bibeln, men du har rätt i att hon inte är ”något kristet”; hon är framförallt judisk och därmed en del i alla abrahamitiska religioner.

Jaha, så kommer samma sak igen. Att jämföra tomten med Gud. Jag har bara en sak att fråga, VARFÖR är det så svårt att respektera andras tro? Blir så sjukt irriterad på sånt här. Ni som tycker det är fullt legitimt med att driva med andras tro, vill ni inte bli respekterade för era åsikter/livsåskådning/likn? Blir ni inte arga när folk driver till exempel med feminismen och drar lama, uttjatade skämt? Just det. Varför gör man samma sak mot andra då?

Jag har stor respekt för andras tro och för både min egen skull och för dom religiösa har jag tagit ett aktivt beslut att inte konfirmera mig eller viga mig i kyrkan, jag har inte döpt mitt barn och jag är inte medlem i Svenska kyrkan. Jag anser mig inte tillhöra den skara som rätterligen ska finnas i dom sammanhangen.

Det jag kan bli frustrerad över är att jag som ateist får inte säga att jag tror att Gud är påhitt och bibeln världens mest lästa saga, men kristna får mer än gärna ifrågasätta mitt val att inte tro, att jag ”måste sakna något större” osv. Varför får de kritisera mig men jag får inte kritisera dem?

Jag har vuxit upp i en kristen familj och blivit kritiserad för min tro sedan jag var, kanske sju någonting. Jag har alltid behövt försvara mig för vänner och lärare och i äldre ålder blir jag konstant idiotförklarad pga min religion, något som jag tyckt varit sjukt jobbigt speciellt i tonåren. Jag behöver inte ens säga något, det räcker med att ha ett kors runt halsen eller en ikon på jesus i vardagsrummet för att bli ifrågasatt. Så det där är helt enkelt inte sant.

Jag har inget behov av att kritisera religiösa/troende så länge deras tro inte tar skadliga uttryck. Däremot så tycker jag att det är helt ok att tala om Gud och Bibeln som påhitt. Detta kan göras utan att hacka på de som tror däremot.

Svara

Men Stina, att säga att det inte är sant för att du inte varit med om det känns ju märkligt. Jag har varit med om det jag skrev. Annars hade jag ju inte skrivit det.

LD, nej självklart. Jag pratar bara religion med folk som självmant tar upp det till diskussion. Om jag känner mig ifrågasatt så kan jag kritisera. Jag går inte runt och kritiserar folk för deras tro bara så där.

Märta, jag kanske borde ha sagt att jag inte längre bor i Sverige, så hur det är med religionskritik vet jag inget om.

Jag håller så med här. Tröttnar lite, jag tycker det här är så OTROLIGT respektlöst. LadyD, har du någonsin träffat en vuxen som tror på tomten?? Nånsin hört några vettiga argument för att tro på tomten?? Nä, skulle inte tro det. Den som är lite insatt i filosofi vet dock konsekvensernea av att ta bort Gud ur bilden. Och den som kan lite vetenskapsfilosofi vet att den naturalistiska världsbilden inte kan förklara ett dugg. Kära Lady Dahmer, jag ägnar gärna eftermiddagen åt en filosofisk diskussion kring apologetik med dig, säg bara till. Att jämföra Gud med tomten är så verklighetsbefriat så det är inte sant.

Ska försöka göra detta förståeligt, skriver från mobilen så du får ursäkta mig om det blir knasigt ibland. Börjar med moralfrågan – hur kan du förklara moralens giltighet?? De flesta av oss upplever nog att det finns en objektiv moral. Vi kan ta feminismen som exempel, jag och många med mig är övertygade att det rent objektivt sett är fel att förtrycka kvinnor. Men hur kan vi egentligen förklara det? Utan någonting som förklarar moralens giltighet (obs, giltighet, inte uppkomst) finns det ingen som helst anledning för män att sluta förtrycka kvinnor, den åsikten är ju bara förankrad i oss själva!! Om det bara är min egna högst subjektiva åsikt att könsstympning är fel kan jag aldrig försvara det faktum att jag vill få de människor som ägnar sig åt det att sluta!! För om moralen bara är förankrad i människan kan ingen åsikt vara bättre eller mer värd än den andra. Hur går man egentligen från hur det ÄR till hur det BÖR vara i ett sådant samhälle?? Nej, moralen måste vara förankrad i någonting utanför människan. Det är till bara ett exempel på hur naturalismen misslyckas förklara världen på ett sätt som faktiskt motsvarar verkligheten.

Sen tidsbegreppet. Vi upplever hur tiden faktiskt går framåt – ja idag har forskarna till och med bevisat att universum har en start. Här finns det massvis med tankegångar (kring tiden) som är alldeles för komplicerade för att gå in på här, men man kan laborera med tanken på infinit regress (som för övrigt är en logisk möjlighet) eller ett cirkulärt tidsbegrepp, men också då går tiden framåt, för då inträffar ju varje händelse för andra, tredje, fjärde gången och tiden måste ändå ha en början.

Sen har vi frågan om universums/livets uppkomst som ingen forskare kan svara på. Med premisserna att 1) allt som börjar existera har en orsak (vilket vi vet av empirisk kunskap) och 2) universum har börjat existera (vilket vi vet tack vare den moderna vetenskapen) kommer vi fram till slutsatsen att universum har en orsak. Vi kan likna denna vid aristoteles orörlige rörare. En okänd första orsak. Ur ingenting kan ingenting uppstå. Var universum verkligen kommer ifrån har ingen forskare svaret på. Detsamma gäller livets uppkomst.

Det tredje exemplet jag nämnde ovan gäller epistemologin. Det handlar om kunskap – hur kan vi egentligen veta någonting? Med övertygelsen att slumpen/naturligt urval ensamt har utvecklat det mänskliga förståndet kan vi inte lita på att förståndet kommer att förse oss med sanning. Om naturalistisk evolution är sann har förnuftet utvecklata utifrån överlevnadsvärde – inte för att ge oss uppfattningar som är sanna. Som Steven Pinker säger: ”Our brains were shaped for fitness, not for truth”. Om du tar bort Gud finns ingen grund för tänkandet. Finns det ingen grund för tänkandet finns det heller ingen grund för dina argument mot Gud.

Okej det här var lite kortfattat intro. Såna här argument hittar du inte för tomtens existens, alltså är de inte jämförbara. Att på en filosofisk institution idag hävda att den kristna guden existerar är fullt gångbart.

Jag får erkänna att jag inte tillhör kategorin som är insatt i och kan vetenskapsfilosofi, vilket ledde till att jag fick googla dina tjusiga ord.

Jag tycker att alla ska få tro på vad de vill och utöva sin religion fritt så länge det inte skadar någon annan. Jag förstår också att religion kan ha en stor betydelse för människor. Däremot är jag övertygad om att mänskligheten hade haft objektiva moraliska värden, kunskap och en tideräkning även utan religionen.

Och förresten så har jag pratat med flera fullvuxna människor som tror på tomtar och annat 😉

Jag tror inte att någon sitter inne på svaret om moral, universums uppkomst osv. Vad man tror på är ju väldigt individuellt. Att be någon att redogöra för en bättre förklaring kring något är ju svårt eftersom den personens bättre förklaring kanske är en sämre förklaring för dig.

Om förklaringen till moralens giltighet är Gud, hur kan då min moral vara giltig om jag inte tror på Gud?

Jolin. Läs vad jag och Märta skrivit längst ner på sidan.
Och om man har en någorlunda tilltro till sitt förnuft så kan man också använda det för att få en någorlunda konsekvent uppfattning om verkligheten. Det är var filosoferna gjort under tusentals år. Det är på den grunden jag bygger mina påståenden. Nihilismens problem är erkänt och accepterat som sanning inom filosofin. Nietzsche var först med att formulera problemet och det har helt enkelt varit ett problem sen dess. Att tilläggas är att han verkligen inte var kristen, utan en väldigt framstående ateistisk tänkare som ändå inte kom runt problemet. Och det har ingen annan efter honom heller.

En förklaring kan visst vara både bättre eller sämre. Den kan vara konsekvent, sammanhängande och förklara verkligheten så som vi verkligen uppfattar den, och så kan den vara motsatsen: inkonsekvent, osammanhängande och tvinga en att göra avkall på saker som vi uppfattar som metafysiska sanningar, till exempel den objektiva moralens existens.

Jag har läst vad du och Märta skrivit längre ned och konstaterat att jag inte håller med er.

Jag har en stor tilltro till mitt förnuft. Mitt förnuft säger mig bland annat att jag inte vet allt och inte kan förklara allt. Att tro att man sitter inne på en sanning i en fråga där det finns många olika uppfattningar tycker inte jag är så förnuftigt. Jag har min uppfattning om verkligheten, men jag vet också att andra har en annan, och att jag inte säkert kan veta vems uppfattning som är sanning, om det ens finns en sanning. Det tycker jag är förnuftigt tänkande.

Det jag försökte få fram är att man har olika uppfattningar om vilken förklaring som är ”bäst”. Jag kan tycka att din förklaring inte alls stämmer överens med den verklighet som jag uppfattar. Det är därmed en sämre förklaring för mig personligen. Däremot är det säkert en jättebra förklaring för dig. Vad är det då som bestämmer om förklaringen är bra eller dålig? Vad bestämmer vems åsikt som väger tyngst?

Jolin, du får gärna redogöra för denna förklaring, och också visa på hur den bättre förklarar de saker jag pekat på ovan. Och hur den uppfyller de kriterier för en ”bra förklaring” jag ställde upp ovan.

Jag tror inte att det finns någon absolut sanning om allt och jag kan därmed inte ge dig en enkel förklaring kring de frågor vi diskuterat.

Visst har jag åsikter och tror saker, men mitt förnuft säger mig att det jag tror inte behöver vara det rätta. Jag blir lite rädd för människor som tror sig veta att deras åsikt är den enda rätta.

Måste göra dig besviken genom att säga att jag dessvärre inte har någon enkel förklaring att redogöra för, så enkel tror jag inte att vår existens och vårt universum är. Jag känner inte heller något behov av att redogöra för en förklaring som ska betygsättas utefter någon annans kriterier.

Jag tror på vissa saker, du på vissa, en del saker tror vi säkert samma sak om, men ingen av oss vet hur det egentligen ligger till. Så tror jag!

Jolin. Fundera över dessa frågor. Det bör vi alla göra, om vi vill leva sant. Eller ja, läs svaret jag gav ThatYellowBastard, för nu hinner jag inte skriva mer – jag har annat att göra så här tre dagar före jul 🙂 good talk!

Jag funderar över de här frågorna titt som tätt. Det betyder inte att jag under min livstid kommer komma underfund med svaren på dem. Jag kan känna att något är rätt för mig, men det behöver inte vara rätt för hela mänskligheten för det. Om man tänker tillbaka på hur länge människor har försökt förstå sig på de här frågorna utan att hitta något exakt svar så tycker jag att det vore en väldigt märkligt om just jag kom på den absoluta sanningen! 😉

Jag är inte ateist, men jag tillhör inte heller någon religion. Det jag tror på har med min egen känsla att göra, det jag varit med om och det som känns rätt för mig. Det innebär inte att jag är säker på att det är sanningen, lika lite som någon annan kan veta det. Det är inte det viktiga för mig, det viktiga är att jag följer min känsla och mina moraliska principer i livet.

Jag har den åsikten att jag kommer lära mig mer av livet genom att ha ett öppet sinne för vad andra tror på. Om jag endast tror att min väg är den enda rätta och ständigt försöker hitta bevis och argument för att jag har rätt och lever efter sanningen, så kommer jag bli mindre benägen att lyssna till vad andra tror på, vilket ju är synd.

Det var intressant att läsa dina åsikter även om vi ser på livet lite olika!

Jag kan verkligen inte förstå vad som är så viktigt med att hitta på ett syfte för allting? Måste moralen komma från någon storebror som bestämmer. räcker det inte med att veta att vi skapat den själva, som en evolutionär åtgärd för att värna om vår ras? Ju högre utvecklat konsekvenstänkande, desto mer omfattande moral. Däggdjur är exempelvis (oftast) inte kannibaler, något som insekter är. Är inte det en sorts moral? Man äter inte sina medmänniskor.

Tidsbegreppet är visserligen svindlande och förvirrande, men jag är övertygad om att om man bara övergav de uppfattningar man har enligt sina vardagserfarenheter skulle finna att tidens synbara flöde (ja, det är förmodligen bara en illusion) har en helt naturlig förklaring. Börja med entropibegreppet. Angående Big Bang gäller samma sak. Eftersom vi finns här så existerar det per definition en förklaring på hur vi hamnade här, vi är förmodligen bara inte tillräckligt utvecklade för kunna ta reda på den.

Hur en evolutionärt skapad hjärna inte skulle kunna tänka förstår jag inte alls. Våra hjärnor är skapade för att lösa problem, eftersom vi varken har råstyrka eller snabbhet. Steget mellan att beräkna hur en hjord bufflar beteer sig när vi vill äta dem och att beräkna hur ett samhälle fungerar, hur molekyler rör sig eller hur man anaylserar känslor och ansiktsuttryck är inte stort. Jag undrar egentligen vad du menar, för ditt påstående makear inte sense.

//Emma Hå

Vilka är dina vettiga argument för att tro på Gud? Till exempel i jämförelse med tomten som i sin nuvarande form möjligen kunde klassas som ett folktroväsen. Vad gör gud mer befintlig än ett folktroväsen? Kan man observera Gud nånstans? Fattar inte.

Redan gjort. Blev förnärmad. De utgår från att vi ateister är ”vilseledda” samt att de typ tycker synd om oss. Tycker ej att tro ska behöva försvaras eller förklaras eller rättfärdigas dock.

Varför behövs argument för att man inte tror? Utan att vara påläst allt för mycket så är jag fullt nöjd med en rent vetenskaplig förklaring till varför vi och universum/världen/allting finns. Det är min tro. Även ateism är en tro. Jag tycker heller inte en kristen behöver förklara varför de tror. Det räcker med en känsla. Så vi har mitt utgångsläge klart.

Du skriver: ”Utan någonting som förklarar moralens giltighet (obs, giltighet, inte uppkomst) finns det ingen som helst anledning för män att sluta förtrycka kvinnor, den åsikten är ju bara förankrad i oss själva!!”

Ja, den åsikten är förankrad i oss själva, absolut. Allt detta som vi pratar om, moral, religion, allting detta är konstruktioner. Tro och en filosofi är i stort sett samma sak för mig, båda summan av olika personers åsikter och handlingar. Konstruktion. En marxist kan också sägas vara troende. Kommunismen behöver ingen Gud för att förklaras, väl?

Moralens giltighet och uppkomst har ingenting med Gud att göra. Den har att göra med de som genom tiderna tolkat ”Guds ord” och basunerat ut denna tolkning till massorna. Återigen, en konstruktion.

Backa 1000 år. Det som var moral då är inte moral nu. I framtiden kanske vi har andra moraliska värderingar än nu. Allt detta baserat på hur vi som samhälle väljer att acceptera vissas åsiker som mer värda att forma oss än något annat.

Backa 2000 år, innan kristendomen. Då var man övertygad om att andra gudar än Gud skapat världen och människan. Varför är den tron mindre rätt? Vi är inte mer spirituellt upplysta idag, vi har bara andra värdegrunder och andra åsikter som formar oss.

Ateism är att inte tro på någon gud. Att vara kristen är att välja att inte tro på alla gudar utom den senaste.

Vill göra väldigt tydligt att jag på inga sätt ser ner på kristna, om deras tro precis som LD skrev inte leder till skada.

ThatYellowBastard. Den monoteistiska guden är inte någon kunskapsluckornas gud. Jag tror inte på Gud för att förklara saker som vetenskapen snart kommer kunna förklara – jag tror på Gud därför att det med logisk nödvändighet måste finnas en sådan, nu är vi tillbaka på Aristoteles teori om den orörlige röraren, samt Thomas av Aquinos fem gudsbevis. Eller kalam-argumentet, som jag redogjorde för i min längre text ovan.

Jag strävar efter sanningen. Det borde alla göra. Sträva efter att tro det som är sant. Då bör vi också testa vår tro och vara beredda att revidera den om det visar sig vara falskt. Mitt ideal är att leva efter en sammanhängande, konsekvent och fullt logisk livsåskådning. Det bör alla göra. Därför bör även ateister kunna argumentera för sin ställning, för precis som du säger är det också en ”tro”, som kan prövas ur olika vinklar, inte bara empiriskt utan också filosofiskt. Sann kan den bara vara om den håller prövningen. Det är min uppmaning till alla, oavsett tro eller världsbild. Undersök de stora frågorna och se hur din filosofi håller.

Att vara kristen är att välja att tro på den story bibeln ger. Då bör jag inte bara för andra, utan också för mig själv, kunna argumentera för att den ställningen håller. Och det bör man också kunna göra om man tror något annat.

Du tror att Gud är logisk. Jag tror tvärtom. Finns ingen logik alls i ett högre väsen och framförallt inte den kristna guden. Att prata om sanningen för att sen hänvisa till Gud är sånt som gör oss ateister så förbenat irriterade.

LD. Jag har ju i alla fall funderat över dessa frågor för att sedan ta ställning. Du verkar inte veta vad du ska svara.

Varför är det just den som hävdar existens som har bevisbördan (jag har dessutom gett ganska goda argument hittills). Ta påståendet ”det finns ingen fisk i loch ness”. Saknar detta påstående bevisbörda? Eller ”det finns inga bakterier i detta rum”. Också ett påstående om icke-existens som har bevisbördan. Det verkar alltså vara så att den som har det mest extraordinära påståendet som har bevisbördan. Och detta är ju relativt utifrån erfarenhet och världsbild. Med tanke på bl.a. de saker jag lagt fram, samt en hel del andra, tycker jag att det är extraordinärt att säga att Gud inte skulle finnas. Så om du sätter dig in i min situation förstår du också att det inte är så självklart var bevisbördan hamnar. Vi har båda något att bevisa.

Jag var kristen tills jag var drygt 25. Jag har hört alla argument. Jag har upprepat dem. Jag kom till slut till andra insikter. Att jag inte orkar argumentera med en religiös människa om Guds existens betyder inte att jag varken tänkt till eller att jag saknar några argument.

Kan ju som fd kristen påminna dig om högmod däremot.

Tomten är ett väsen som uppstått eftersom det fanns ett behov av honom. Även om tomten är väldigt mycket yngre än Gud har hans uppkomst fötts ur ett behov av att tro på något. Precis som behovet av att tro på Gud. Empirisk kunskap ä den enda sanna kunskapen eftersom den kan bevisas. Övrig kunskap som baseras på personliga åsikter, upplevelser och filosofiska ställningstaganden kan mycket väl uppfattas som sann, men så länge den inte kan bekräftas empiriskt kan den inte betecknas som sann. ”Beviset” för Guds existens finner vi i bibeln. ”Beviset för tomtens existens finner vi i allehanda skrifter, dikter och sånger. Under förkristen tid i Norden valde människan att dyrka allehanda väsen och gudar. Man trodde på ett liv efter döden och man skyddade sina barn från skogens trolltyg. Människan klarade sig utmärkt utan Gud eftersom de hade sina egna väsen att tro på. Efter kristendomens intåg startade den stora segregationen mellan könen och människors liv förändrades, i många fall till det sämre.
Tomten har inte påverkat människors liv på samma sätt som Gud, men då beläggen för tomtens existens är precis lika starka som beläggen för Guds existens är det precis lika logiskt att tro på tomten som på Gud. Människan har i alla tider haft ett behov av att tro på något. Sen om det är tomten, Gud, Tor eller tandfen har mindre betydelse. Men att påstå att det är fånigt att jämföra tomtetro med gudstro är inte ok. Det finns inga vetenskapliga bevis för Guds existens. Inte heller finns det några vetenskapliga bevis för tomtens existens. De är med anda ord två sagofigurer sprungna ur människans behov av att tro på något.

Påståendet ”empirisk sanning är den enda sanna kunskapen eftersom den kan bevisas” är självförgörande, då det är ett filosifiskt påstående, som enligt påståendet självt inte kan vara sant.

Och den som är lite inläst på kristen tro vet att det inte är någon kunskapsluckornas Gud vi talar om.

Nu är jag historiker och inte filosof och jag ställer mig därför frågande till ditt påstående. Som historiker studerar man verkligheten så som den ser/såg ut. För att kunna göra det samlar man in data genom bland annat skriftliga källor och analyserar, översätter och tolkar dem. Sanningshalten bevisas genom andra oberoende källor eller yttre faktorer som kan bekräfta ursprungskällans trovärdighet. Teorier appliceras och plötsligt har nya sanningar uppstått. Du får gärna tro på både Gud och bibeln, men du kan aldrig, genom vetenskap, bevisa att Gud finns.

Therese. Självklart kan man inte med vetenskap bevisa att Gud finns. Men vetenskapen kan heller inte motbevisa honom. Vetenskapen berör över huvud taget inte ämnet. Tänk dig en animist (en animist tror att hela naturen är besjäla, typ att det. bor andar i träden osv). Han får se en bil och får höra att det är tack vare Mr Ford bilen kan rulla. animisten tror genast att Mr Ford finns I bilen. Några år senare har animisten fått sin ingenjörsexamen och kan plocka isär bilen. När han gör detta ser han att Mr Ford inte alls finns I bilen!!! Betyder det att Mr Ford inte har något att göra med att bilen kan rulla? Dessutom finns det massvis med designargument för guds existens, du går gärna googla på det.

Stephanie. Jag har redan varit inne på aristoteles orörlige rörare och Thomas av aquinos gudsbevis. Googla.

Agnes,
Precis, mr Ford har inget att göra med att bilen kan rulla. Bilen rullar tack vare att någon har byggt bilen och fyllt den med drivmedel. Övriga filosofiska funderingar påverkar inte bilens förmåga att rulla överhuvudtaget.
Det finns olika vetenskaper som genom olika teorier kan bevisa att Gud inte finns. Men eftersom Gud är så djupt förankrad i otroligt många människors världsbild så kan man ju alltid fråga sig: Om tillräckligt många människor tror på något, blir det då sanning/verkligt? Och är det då rätt eller fel? Jag vill påstå att om man väljer att tro på något (Gud, tomten, utomjordingar) och finner tröst och glädje i det är det bara positivt. Det är när det sprider sig och uttrycker sig i form av fanatism som det blir farligt.
Men att det är mer rätt att tro på Gud än på tomten köper jag inte. De är två sagoväsen vars existens inte har bevisats.

Vet inte vilken tomte du pratar om nu, hustomten? Hustomten har haft en mycket viktig funktion i allmogen före moderna tider – på somliga håll trodde man att det fanns en i varje hus. Oftast var hustomten hjälpsam, höll ordning och reda samt såg till djuren och barnen, men ibland kunde den bedriva ofog. Det var viktigt att t.ex. ge tomten gröt i rätt mängd för att den inte skulle börja väsnas.
Men i varje fall. Man kan grovt uppdela religion och folktro så, att religion behandlar livet efter döden medan folktron behandlar livet här och nu. För allmogen så sent som 100 år sedan, innan läskunnigheten, hade tillgång till bildning på samma vis som borgare och överklassen, och då använde man sig av foltroväsen, spådom, visa personer osv. Folktron florerade alltså som förklaringsmodell DÅ – redan en läskunnig person i allmogen ansågs ha magiska krafter.
Vad jag vill ha sagt med detta är att människan har alltid haft sätt att förklara livet, döden, vardagen eller whatever runtomkring sig, vare sig det är shamanism, folktroväsen, filosofi eller christian apologetics. De speglar samtidens tankemodeller och kunskapsnivå (om man nu ens kan prata om någon nivå, det kan jag inte helt köpa) och inte någon enda jävla verklighet. Det är bara FÖRKLARINGSMODELLER, och jag tycker också det kvittar hur vetenskapliga de är. Om 100 år kommer man ändå att skratta åt oss, såsom somliga skrattar åt folk som tror på tomtar och troll. 😀

Från Wikipedia:
”Jultomtens amerikanska namn ”Santa Claus” är baserat på det nederländska ”Sinterklaas”, som härleds till Sankt Nikolaus som var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet.[1] Han räddade i hemlighet bland annat tre flickor, som inte hade tillräckligt med pengar till hemgift, så att de slapp bli prostituerade. S:t Nikolaus är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer. Han avbildas vanligen iförd röd biskopsdräkt, ofta med detaljer i vitt och grönt.”

Tomten har alltså funnits.

Förstår inte vad du hetsar upp dig över. Om du vill att din tro ska bli respekterad så får du respektera andras tro – exempelvis att tomten finns eller att gud inte gör det. Eller är det bara tron om att gud finns som är legitim?

Amy: Visst, om någon skulle säga att de allvarligt trodde på tomten så skulle jag respektera det. Jag skulle bli förvånad så klart, eftersom det tillhör ovanligheterna, men jag skulle välja att respektera personens tro. Men att jämföra Gud med tomten tycker jag är fel, då tomten är och förknippas (i alla fall i allmänhetens ögon) ett mytiskt väsen som inte har mycket som talar för att han finns. Gud, å andra sidan, anser jag i alla fall kan se bevis för mig varför han finns. Och att någon då jämför Gud med tomten tycker jag är väldigt provocerande. Det är ju som att jämföra Gud med ett mytiskt väsen som det inte finns några belägg för (eftersom jag antar att ladydahmer inte tror på tomten). Visst, en ateist kanske har svårt att se det som jag anser vara bevis för att Gud finns, och gärna bortförklarar detta. Och visst, det får man. Man får tycka annorlunda och ifrågasätta. Men det handlar mycket om hur man gör det. Man kan faktiskt vara respekterande samtidigt. Inte indirekt påstå att Gud absolut inte finns och man är lite knäpp för att man tror på den här guden. Jag har många gånger fått höra att ”hhöh tror du på Gud? tror du på tomten också eller? höhööh” och det är väl antagligen därifrån jag har förknippat jämförelsen tomten/Gud med att påståendet att man är rätt och slätt en idiot som överhuvudtaget tror. Visst, det kanske inte var vad ladydahmer menade men jag uppfattar den jämförelsen som laddad, och det tror jag många andra gör också.

Och såklart respekterar jag ateisters tro, och alla andra religioner. Jag tycker det är viktigt att göra det för att jag vill bli respekterad tillbaka. Men till slut tröttnar man på folk som hela tiden driver om ens tro, gör narr av den, påstår att man är en idiot direkt eller indirekt. Jag kan respektera att de tycker annorlunda, men jag kan inte respektera att de behandlar mig illa eller baktalar min tro på ett sätt jag uppfattar kränkande.

Känner igen mig! Så trött på små ”lustiga” kommentarer och jämförelsen som tomten och spagettimonstret. Skiter i vad andra tror på och vill bara kunna vara utan kommentarer och ständigt ifrågasättande.

Vad då ge sig in i en debatt bjuder man upp till debatt bara genom att existera eller? Jag pratar inte om här utan om det vardagliga livet

Vad finns det att respektera med atheisters ”tro”? Det är kristna som har en tro, vi icke-troende går efter fakta.

Håller med! Onödigt och respektlöst mot den minoritet som tror i Sverige och möter massa motstånd och förakt varje dag. Snacka om att (om man ser till en svensk kontext) att vara normbärande och sparka nedåt!

Lever du mitt liv eller eftersom du så snabbt kan se att jag upplever motstånd och inte förakt? Så om någon tex skulle kännaför att tala om för en HBT person att hen tycker deras livstil är fel så är det okej för om man är normbrytare så får man acceptera motstånd eller? Jag förstår inte hur någon har ”rätt” att göra motstånd och förlöjliga någons livstil oavsett om det handlar om att vara religiös/HBT/vegetarian eller vad det nu kan vara.

Det finns massvis med saker som varierat från motstånd tex att ha svårt att få jobb med slöja till rent förakt tex bli spottad efter eller folk säger högt att de inte tänker sitta bredvid ”såna” som mig på bussen/tåget.

Din pappa beter dig otroligt oprofessionellt och hade jag varit förälder hade jag anmält honom bums. Han har inget att göra med deras personliga tro!

Oj jag läste fel troende din pappa frågade barn om de tror på Gud och när de svarade ja frågade han om de tror på tomten. Ber om ursäkt. Tycker dock att ett nej vore ett bättre och mindre förminskande svar.

Det gör ju i allmänhet inte de flesta vuxna heller de säger ju bara så för att förlöjliga personen som tror på Gud. Precis på samma sätt som folk inte tycker att jag ska få ha slöja eftersom de inte kan ha ett durkslag på huvudet enligt tron på det jättelika spagettimonstret. Det är ju inte så att personen vill ha ett durkslag utan att den personen inte accepterar min livstil eftersom den tycker tron på Gud är löjlig.

Vi vänder på det. Om han hade fått frågan ”tror du på nissen?” och han hade svarat ”nej, men jag tror på Gud”, hade det varit förminskande och taskigt mot alla nisse-anhängare då? Eller är det endast förminskande om en inte tror på Gud?

Vi lever i ett samhälle där det är norm att vara sekulariserad därför blir det en viss skillnad. Sedan är det ganska ovanligt att vuxna personer trot på just jultomten men jag antar att det skulle vara lika svårt att tro på jultomten som att tro på något annat som majoritetssamhället inte tror på MEN ni verkar missa en viktig aspekt och behandla händelsen som OM personen verkligen tror på tomten. Det framstår iaf för mig som att personen tycker hennes pappa har ett ”fiffigt” svar på frågan om han trotr på Gud inte att han verkligen tror på tomten. Jag respekterar alla som tror på tomtar, troll, andar osv och har inget behov av att göra mig lustig på deras bekostnad eller oombett ventilera mina egna åsikter.

Jag vet inte om du gör dig dum nu men just jämförelsen mellan jultomten och Gud är liksom känd. Samma med spagettimonstret. Kan hända att det finns folk som verkligen tror på jultomten och spagettimonstret men enligt min uppfattning brukar det inte vara så.

Hej. Jag behöver reda ut lite.. Jag orkar inte grubbla mer nämligen. Visst är barnens kusin Vincent. Är deras mamma ihop med en kvinna nu som är gravid (?). Du skrev ju att han ska tillbaka och fira jul med sin mamma och gravida bonus mamma. Hursomhelst. Ska du och Cissi Wallin fira jul tillsammans fast ni inte ens är vänner längre? Är hon ihop med Oscars bror Linus? Och Linus är pappa till Vincent? Vem är Linnea? Orkar inte med detta cluedo. Eller e det Cissi Wallin som är den dräktiga bonusmamman? Fattar noll och jag har läst din blogg sedan dag 1.

Är ateister förtryckta av religiösa människor? Undrar eftersom du alltid kan använda ”sparka uppåt” ursäkten isåfall 😉

Varken ateister eller kristna är förtryckta varesig i USA eller Sverige. Djupt religiösa människor(oavsett religion) är dock utsatta för mycket fördomar och spekulationer i Sverige vilket såklart kan vara tråkigt, dock inte förtryck. I vissa delar av mellanöstern kan man tala om förtryck av kristna.

Jag studerar och lever i USA (californien) och jag upplever kanske inget fortryck, men inte heller nagon riktig forstaelse over mitt val att inte tro pa gud. Jag upplever ocksa att manga kristna dar ar religiosa for att man ska det och att de saknar kritiskt tankande. Jag staller mig ofta fragan ”varfor” saker och ting ar pa ett visst satt och ”varfor” manniskor tror som de gor, och jag anser att det ar nagot de inte gor. Det vet inte alltid varfor utan det bara ”är”.

Ja man skulle ju kunna säga det iallafall här i Jönköping som även kallas ”Sveriges Jerusalem”. Här blir jag ständigt ifrågasatt då jag inte har någon tro. Och man blir lätt lite utanför ”religion”gemenskapen.

Jag säger bara såhär: den dagen du talar om för dina barn att enhörningar inte finns, GÖR DET SKONSAMT! Jag minns nämligen hur krossad jag själv kände mig när min pappa i förbifarten skrattade ”och enhörningar, dom finns ju inte heller!” när vi spelade ett spel där man skulle sortera bort sagodjur från riktiga djur. Fem-sexåriga jag bara nickade tomt och fortsatte spela men jag är tamejfan ledsen än idag. Japp, sant.

Och när dina barn är stora nog att få högläsning ur Harry Potter är det väldigt viktigt att poängtera att Hogwarts visst finns.

Haha, minns fortfarande sorgen när det aldrig dök upp något brev till hogwarts när jag skulle börja femman 🙁
Men Harry Potter är super!

Ville gud få med mig på tåget skulle hen ha varit lite mer taktiskt och inte ständigt förmedla sitt budskap genom en massa män, men crescendot då hen skickade sin son till jorden. Kristendomen är skapat av män för män och ytterligare ett sett för dem att behålla sin makt. Hade det funnits en god som varit intresserad att bevisa att hen ansåg att alla vara lika mycket värda skulle hen har gjort på ett mer genomtänkt sett. Inte mycket hände väl egentligen när, först och främst, judar blev kristna?

LD, jag skulle uppskatta en längre förklaring. Exakt vad är det du syftar på? Jag är kristen och kvinna men känner mig inte mer förtryckt av männen i kyrkan än av resten i samhället.

Angående att bli provocerad av att Gud behövs för att moralen ska återstå:
Jag menar inte, och jag inte att de flesta menar att en ateist inte kan vara moralisk. Det jag menar(och förmodligen det Agnes menar) är att moralen är given av Gud. Gud skapade moralen och därför är alla människor, även de som inte tror, skapade med en inbyggd moral. Sedan så tror jag att grundmoralen(t ex att inte döda) hade kvarstått även om alla slutade tro på Gud, just för att det är en del av att vara människa. Mindre centrala moralfrågor hade dock kunnat luckras upp, vilket jag anser är faran med sekulariseringen.

Precis. Det som är svårt att ur ateistisk synpunkt förklara är hur moralen kan vara objektiv och giltig överallt trots att olika folk har olika uppfattning om den – varför är könsstympning fel trots att massvis med folk tycker att det är rätt. Var är moralen förankrad? Nej, som märta säger, också ateister kan vara högst moraliska personer. En av invändningarna mot kristen tro brukar ju vara ”ondskans problem”. Men då har man inte tänkt på varifrån man får uppfattningen om gott och ont från början.

Nu har du googlat på dawkins, eller hur? Men han kan inte förklara moralens giltighet. Skulle, om jag orkade, kunna göra en lång utläggning om hans moralsyn, men det orkar jag inte göra från mobilen nu. Oavsett så är det inte samma sak att förklara någots uppkomst som att förklara dess giltighet. En konsekvens av vad Dawkins kallar ”den själviska genen” är t.ex. främlingsfientlighet, som av honom förklaras på precis samma sätt som moralen. Han kan inte förklara varför vi bör upphöja några av den själviska genens produkter som bättre än andra. Orkar som sagt inte göra den långa utläggning här men Dawkins misslyckas med att förklara moralisk sanning.

Agnes, nu har du fångat mitt intresse. Nu vet jag vad jag ska ägna julhelgen åt, nämligen läsa på om det du har skrivit i den här tråden, låter så intressant. Tack för det. 🙂

Ozzy. Nu vet inte jag om du är seriös eller ironisk (för sånt vet man aldrig på nätet), men jag tänker i alla fall tipsa om några böcker på ämnet, för den som är intresserad av vidare läsning.

http://www.credoakademin.nu/shop/gud-och-hans-kritiker (ägnar bl.a. ett helt kapitel åt dawkins moralsyn)

http://www.credoakademin.nu/shop/bocker/fallet-darwin

http://www.credoakademin.nu/shop/bocker/inga-enkla-fragor

http://www.credoakademin.nu/shop/bocker/kristen-pa-goda-grunder (bra, kortfattad, enkel intro till kristen apologetik)

http://www.credoakademin.nu/shop/bocker/till-trons-forsvar (bra som fortsättning på den förra)

http://www.credoakademin.nu/shop/bocker/varfor-ska-jag-tro-pa-gud-pocket

Dessa är utgivna av Credoakademins förlag, sveriges apologeter med stort A. Bra böcer.

Förtryck gagnar delar av vår art. Är det då moraliskt att upprätthålla ett sådant förtryck? Det skulle t ex gagna dig att upprätthålla ett rasistiskt samhälle. Innebär det då att det är moraliskt riktigt av dig att vara rasist?
Man kan såklart hävda att allt förtryck drabbar alla då ett förtryckande samhälle förr eller senare slår mot de flesta, men det finns grupper som på det stora hela tjänar mycket på förtryck under de större delarna av sina liv.

För det första svarade det väl inte riktigt på frågan, men sedan undrar jag också hur förtryck är ok enligt Nya testamentet, som väl ändå är det viktigaste för kristendomen?

Nu ska vi inte hoppa över GT, märta! Men är det ondskans problem som är det stora hindret för LD, som för många andra ateister, finns det som sagt litteratur på det området också. Förtryck är INTE biblisk moral.

Vill börja med att be om ursäkt för att jag fortsätter diskussionen såhär låmg tid efter men jag tycker att jag har ett helt ok svar på det du sa om förtryck i bibeln. Bibeln är (förutom Guds ord enligt kristna) även en historebok (flera om man ska vara korrekt). författarna till böckerna beskriver hur det var att leva och hur samhället såg ut på den tiden. Det fanns förtryck och alltså står det även med i Bibeln. Bibeln skulle väl knappast vara trovärdig om den beskrev en perfekt verklighet utan förtryck, det är ingen sagobok (även om den innehåller en del liknelser osv). Hoppas du förstår min poäng.

Hej Agnes! Här stod jag och höll på att baka pumpapaj.. men pumpan får nog stanna i ugnen lite till för jag blev väldigt tagen av vad du skrev.

Jag har på senare tid börjat ifrågasätta moralens giltighet och objektivitet, även om jag gärna vill tänka att den är just giltig. Men jag vet inte riktigt om vi kan enas kring någon konsensus kring tex mänskliga rättigheter. Enligt ”Asian values” finns ju inte direkt något ”jag” som står över något ”vi.” Och jag tror inte (rätta mig om jag har fel,någon) Kina har ratificerat konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, däremot har de ratificerat de sociala och ekonomiska rättigheterna.

Men om moralen har en giltighet så håller jag med dig om att man inte ska avfärda religion (det tycker jag inte man ska göra ändå)eftersom den kanske bäst kan förklara det….

Men moralen är ju verkligen inte objektiv och giltig överallt? Massa människor tycker könsstympning är moraliskt rätt – annars hade det ju inte förekommit. Vissa tycker det alltid är moraliskt fel att döda. Andra kan tänka sig situationer då det är moraliskt rätt (i tex usa tycker ju många kristna det är moraliskt bra att döda grova brottslingar). Osv. Finns ju absolut ingen moralisk konsensus sett över rum och tid.
Att vissa saker ändå till viss del återkommer (tex ingen kultur tycker det är okej att gå runt och döda andra hur som helst) tror jag i grunden är biologiskt och har att göra med att vi är högt kognitivt utvecklade flock-/grupplevande varelser och har som drivkraft att bevara och leva i harmoni med vår ”flock”.

Allt detta förutsatt att moralen ens är objektivt giltig, vilket vi verkar här acceptera utan vidare?

Annars. Nej, det är felaktig. Felaktigt för det första att dra in Gud bara för att Gud är den ”bästa” förklaringen till en objektiv moral. Det kan också vara så – vilket har hänt flera gånger – att vår metafysiska s.k. sanning om en objektiv moral kan vara helt fel och det får vi vara mer än beredda att revidera. Att vetenskapen eller w/e just idag och just nu inte kan förklara vissa av dessa saker innebär på intet vis att vi ska acceptera en förklaring som på ALLA PLAN går helt emot den världsbild som idag är vetenskapligt allmänt vedertaget.

Dessutom är det ett nybörjarmisstag att förstå ”objektivitet” som ”utanför människan”. Filosofin idag söker grunda normativiteten i våra rationella förmågor, eftersom de rationella förmågorna är sådana att alla människor delar dem. Då har vi där något allmänmänskligt att kunna fästa moralen vid och är det allmänmänskligt så har det bra jävla med legitimitet för alla människor. Så finner man en grund för moralen i rationaliteten så har du en objektivitet som heter duga. Faktumet att vi för tusen år sedan tänkte oss objektivit eller sanning som något UTANFÖR människan helt innebär inte ett enda skit idag. Som Dennett sa gällande frågan om fri vilja; vi kan inte hänga kvar vid en idé om fri vilja som UTVECKLADES i en tid där vi faktiskt trodde på att världen skapades av tomten – jag menar Gud – för det var helt andra premisser än vi har idag. Jag säger detsamma om den här s.k. objektiva moralen – idén om en objektiv moral skapades en tid då vi utgick från helt andra premisser. Vi har idag insett att dessa premisser kanske inte är riktiga och då kan vi helt enkelt också revidera definitioner och vissa idéer baserade på dessa premisser – typ tanken om en objektiv moral utanför människan.

Detta är bara tankar här för att visa att Gud på intet vis behövs för moralens giltighet. Och sen kanske är det helt enkelt så – vilket VÄLDIGT VÄLDIGT VÄLDIGT många människor och proffstänkare skulle skriva under på – att moralen inte har en objektiv giltighet, den är relativ. Att dra in Gud bara för Gud just nu gör så att vi kan behålla en idé (vilket jag visat ej är sant, det går på andra vis men de är mycket svårare för de kan ej använda sig av deus ex machina tyvärr) vi blivit väldigt böliga över är knappast rätt.

Så nej alla, även om det finns svårigheter att förklara vissa saker utan Gud – jag menar tomten – innebär det inte att vi ej har idéer om hur det kan fungera, och att vi ej försöker; precis som att det var mycket svårare att söka förklara världen och utveckling och människan och allt rent vetenskapligt än att tillskriva det tomten – jag menar Gud.

Gällande tiden och allt det andra vill jag också säga detta jag finner mig säga väldigt många gånger: maken till arrogans hos människan, alltså! MAKEN. INTE AV DENNA VÄRLD (eller jo). Vad är det som får folk att tro att vi – människan, i (och med) våra begränsade hjärnor – har ALLA redskap att forma ALLA koncept och erhålla ALL förståelse för ALLT (allt)? En katt kan väl knappast filosofera över tiden efter dess död och kommer förmodligen aldrig kunna ens forma sådana koncept alls och därmed aldrig 1) förstå det och 2)ens VETA ATT DET GÅR. Så detsamma gäller rimligtvis människan, om inte vi är tomten (Gud), och bara där får vi en aning om vad vår oförmåga att förklara vissa saker eller förstå vissa saker gällande tiden/orsak/verkan osv. också kan innebära. Jag säger inte att det MÅSTE innebära att vi aldrig kan fatta det, eller för den delen att vi aldrig ska försöka fatta det vi kanske inte kan fatta, jag säger bara att det är himla lustigt att folk tycks glömma det och använder därmed vår okunskap som ett argument att hoppa in i Guds släde. Kom igen.

Och maken till högmod att vilja dra in Gud för att behålla sin s.k. ”sanningssökarförmåga” eller för att rättfärdiga _vår_ uppfattning om att tiden går framåt eller understryka _vår_ ”bevisade” kedja av orsak/verkan. Lol.

Azze, jamen AMEN på de sista du skrev om sanningen. Jag anser själv att det visar på ett otroligt högmod att skriva följande:

”Jag strävar efter sanningen. Det borde alla göra. Sträva efter att tro det som är sant. Då bör vi också testa vår tro och vara beredda att revidera den om det visar sig vara falskt. Mitt ideal är att leva efter en sammanhängande, konsekvent och fullt logisk livsåskådning. Det bör alla göra. Därför bör även ateister kunna argumentera för sin ställning, för precis som du säger är det också en ”tro”, som kan prövas ur olika vinklar, inte bara empiriskt utan också filosofiskt. Sann kan den bara vara om den håller prövningen. Det är min uppmaning till alla, oavsett tro eller världsbild. Undersök de stora frågorna och se hur din filosofi håller.”

Att öht argumentera för att det FINNS någon objektiv sanning och att vi är förmögna att ”finna” denna och sen komma med premisser för hur sanningen ska bevisas, jag mäktar inte med.

Sedan som jag förstått det är teodicé-problemet just fortfarande ett problem? Och det förefaller för mig även så haltande att på ovan sätt resonera sig fram till att det finns en Gud och sedan göra ett hopp från den slutledningen till att tro på bibeln?

Gällande hur något kan skapas av ingenting, jag är inte insatt men där är väl kosmologerna i allmänhet överens om att universum alltid har funnits? Dessutom finns det teorier om elementarpartiklar? Och hur var det med M-teorin? Agnes ovan skriver som om det inte alls finns några

Faktum är att även du har stora möjligheter att förhindra att dessa saker sker. Vill du undvika att ditt barn blir våldtaget eller mördat är det bästa du kan göra att vara med det 24 timmar om dygnet. Skulle man kalla någon som inte sitter som ett plåster på sitt barn dygnet runt för sadistisk och psykopatisk? Nej, naturligtvis inte.
Och om alla ska gå efter sin egen moral, hur kan du då rättfärdiga att t ex våldtäkt är fel från första början, om det bara grundar sig i din högst subjektiva åsikt? Vad rättfärdigar denna åsikt? Som Agnes har sagt, den som hävdar att Gud är ond har inte tänkt på var uppdelningen av ont och gott kommer ifrån från början.

<3

Sitter och läser den här tråden och blir rätt äcklad av högen med snobbiga filosofitermer som vissa hävt ur sig som något slags argument (tydligen) för att gud minsann måste finnas. Allt framfört som om denna slutsats av det idoga filosofierandet utgjorde nån slags allmän konsensus. Mig veterligen finns det dock ingen sådan konsensus inom högre filosofiska kretsar så innan teister som råkat läsa lite filosofi började avkräva alla som inte tror på gud en motargumentation på deras villkor så kanske de skulle se till att ha en enad front från just filosofer världen över, som studerar just dessa ämnen på just dessa premisser.

För min del finns tonvis av argument till varför en tro på en god, allvetande och allsmäktig gud är fullständigt orimligt. Ett av de minsta är: Om denna gud existerar och det är viktigt för denna gud att jag är medveten om hens existens, varför kan hen inte ta kontakt med mig på ett vettigt sätt och berätta det? Det verkar ju ha gått utmärkt förr om åren – vad har hänt de senaste årtusendena som har förstummat hen? Allsmäktigheten och förmågan att skapa hela universum blir onekligen ifrågasatt om gud plötligt inte ens kan erbjuda ett personligt "hej".

Generellt sett är jag av åsikten att är ungarna stora nog att fråga är dom stora nog att få ett ärligt svar (kanske något åldersanpassat dock). Men det är klart att man måste får ljuga och hitta på tokigheter för att göra vardagen lite mer magisk. Min familj körde stenhårt på att tomten fanns. När jag själv blev stor nog att lista ut sanningen blev jag åthutad att inte förstöra för yngre syskon genom avslöja vem som egentligen dolde sig bakom skägget.

Men apropå lura barn, har du inte sett Dinovember, där föräldrarna under en månad gör sitt bästa för att lura i barnen att deras leksaker lever på nätterna? https://medium.com/thoughts-on-creativity/6f4cb1886d41 Tycker idén är underbar och tänker absolut göra liknande med mina egna barn när det blir dags.

Jag hittade på Mecken när jag var liten, han snodde nycklar och verktyg och vi brukade lägga pengar i en springa i golvet för att han skulle lämna tillbaka dem! Du får använda han om du vill

Änglar!! Det ger barnen en extrem trygghetskänsla att få höra att de aldrig är ensamma/att det är någon som vakar över dem. Brukar finna min syster i djupa diskussioner med sina änglar om allt möjligt 🙂

Jag tror att det viktigaste är att vara tydlig med att man får tro som man vill, oavsett om det gäller Gud, ödet, jultomten eller att man får otur i sju år om man krossar en spegel. Även barn har rätt till sin egen verklighetsuppfattning, och även om man kan leka med den och ge dem olika verktyg för att utveckla den (läsa utdrag ur bibeln, prata om livsfrågor, låta tomten komma och hälsa på och så vidare) så får inte vuxna glömma bort att vara öppna för vad barnen uttrycker och tolkar.

Jag tycker att man får tro på precis vad man vill, tomten, drakar, gud eller Ikea. Att hävda att gud finns kan man ju göra, om det är den världsbilden man har. Precis som att det måste vara okej att ha uppfattningen att gud och tomten är lika verkliga. Att hävda att gud inte finns är knappast samma sak som att håna religiösa människor.

Att lida av vanföreställningar är tex se eller höra sådant som inte finns, nära förknippat med psykisk sjukdom etc. Klart det uppfattas negativt. Sen stämmer det inte att ateister inte försöker omvända vi har tex humanisterna som aktivt jobbar för att försvåra för troende människor genom att vilja urholka religionsfriheten och få den att enbart handla om friheten från religion tex att slippa se människors religion med kors, slöjor och kippor etc.

Såg ett program om högerkristna i usa, där de lärde barnen att dinosaurierna fanns på biblisk tid (typ samtidigt som Abraham etc)och de läste bibelstycken som de menade handlade om dinosaurier (typ något citat som pratar om ”stora djur” eller liknande). Men andra bokstavstrogna jag har träffat har menat att dinosauriefossil osv är skapade av Gud (ev för att förvilla nutida forskare, men varför hen skulle vilja det vet jag inte) och själva dinosaurierna har inte funnits.

De flesta kristna som försöker tro både på evolution och för-vetenskaplig ökenreligion brukar väl se dinosaurierna som en del i utvecklingen. Antingen att dinosaurierna uppstod, levde och dog ut som en del i den stora, perfekt uttänkta gudomliga planen (kanske dog de ut pga syndfullhet?). Eller så menar man att gud har skapat liv och låter det fritt utvecklas genom evolutionen och då uppstod dinosaurierna som ett stickspår på väg mot människan (antar att gud suttit ivrigt och väntat på människorna för att få någon varelse att kontakta och styra över). Det är i alla fall så min partners kristna släktingar brukar lägga upp det, finns säkert andra varianter.

De får tro på alla andra väsen. Hustomtar, skogsrå,älvor, sådant som ger en en viss respekt för naturen och allt annat runt en.
För att itne tala om lånare, vilket jag även som vuxen nästan tror på. De där varelserna som tar ens saker och gömmer dem så att de sedan kommer tillbaka på ställen där du helt säkert redan letat flera gånger.

Varför är det alltid en man som är Tomte?!!! Tycker det förlegat varför ska mannen alltid vara den som kommer med gåvor och glädje medan kvinnan får ta skiten?????

Åh men drakar och älvor och skogsrå och hustomtar och enhörningar och sjöodjur och sjöjungfruar och allt annat fint man kan komma på. Jag tror obevekligt på alla de jag nämt – tills någon BEVISAR för mig att de inte finns. Come on – folk över hela världen tror på ”gud”, något som för mig känns löjligt och osannolikt och inte alls särskilt trovärdigt. Så jag kommer fortsätta berätta för folk att drakarna bara är så pass smarta att de lyckas gömma sig för oss människor…

Enhörningar, älvor, magi, bäcka hästen, pegasusar (är det ens ett ord?), skogsrå, drakar, faunus, fenix, kentaurer, rumpnissar, sjöjungfrus! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *