Kategorier
diskussion & debatt

Vad är det för skillnad på flickors åtrå till Justin Bieber och pojkars (och vuxna mäns) patologiska fixering vid Zlatan?

Medan jag sitter och väntar på den försenade mäklaren så funderar jag lite på det här med tonårskärlek och idoldyrkan. Oj, så mycket hån och hat och skit alla Beliebers fått de senaste dagarna. Man våpförklarar de små liven och menar att flickors intresse för söta pojkar är ett meningslöst sådant men jag är inte […]

Medan jag sitter och väntar på den försenade mäklaren så funderar jag lite på det här med tonårskärlek och idoldyrkan. Oj, så mycket hån och hat och skit alla Beliebers fått de senaste dagarna. Man våpförklarar de små liven och menar att flickors intresse för söta pojkar är ett meningslöst sådant men jag är inte riktigt säker på om jag ser det så. 
 
Visst är det ett problem att flickor generellt drillas i hollywoodromantik redan från barnsben (tack Disney era jävla as!) och att de får lära sig att romantisk heterokärlek är livets mening och det viktigaste att sträva efter. ”Alla flickor drömmer om ett riktigt prinsessbröllop!” (Tillåt mig att SPY) Men att vara kär? Det blir man väl förr eller senare och jag är inte helt säker på att det är sämre med den oåtkomliga kärleken än den besvarade, i den åldern alltså. 
 
Jag var typ dödsakär i Michael Jackson och Juha Valjakkala som tioåring. Sen blev det Freddie Mercury, Sebastian Bach och nån i East 17 som jag inte minns namnet på nu. Det var starka känslor som rasade i kroppen. Starka, längtande, trånande. Inte så att jag gav upp hela livet för mina idoler. Inte som när jag träffade exet och föll handlöst och idiotiskt och sedan ägnade nästan sju år till att hänge mig åt den passionen. Ska vi snacka om meningslöst och slöseri med tid så kan vi snacka om den, verkliga, relationen. Då var min relation till Michael Jackson bra mycket mer givande. Han sårade mig aldrig. Han fanns alltid där. Han inspirerade mig att börja dansa, prata engelska och läsa böcker. 
 
Idoldyrkan utesluter ingenting. Det utesluter inte andra intressen utan kan snarare stimulera nya, framförallt nya bekantskaper och relationer. Visst kan det verka meningslöst att unga flickor ägnar så mycket av sin tid åt att tråna efter en man de inte kan få (men bra träning inför framtida relationer och kärlek och känslor) men å andra sidan så är det väl ingen större skillnad på flickors åtrå till kända män och pojkars (och vuxna mäns) patologiska fixering vid Zlatan, Bruce Springsteen och andra ”viktiga” kändismän? Där kan vi snacka idoldyrkan som i många fall tar sig våldsamma uttryck. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vad är det för skillnad på flickors åtrå till Justin Bieber och pojkars (och vuxna mäns) patologiska fixering vid Zlatan?”

Usch ja, jag tycker att Bieberfansen har fått onödigt mycket skit de senaste dagarna.

De hånas ju överallt, känns som att typ varannat inlägg på Facebook handlar om Beliebers.

Låt dem få tråna och vara hysteriska; deras största idol har ju trots allt kommit till Sverige och det är väl en stor grej för fansen.

Känns som att många verkligen provoceras av tjejer som fangirlar över kändiskillar.

Åh idoldyrkan! Jag var så vansinnigt kär i Tina Leijonberg när jag gick i mellanstadiet, och sedan blev det Jill Johnson i högstadiet, som jag fullständigt stalkade när hon var på besök i staden och jag köpte ALLA veckotidningar som hon var med i + spelade maniskt in varenda program på framträdde i. I samma veva var jag hysteriskt kär i min tysklärare som jag också stalkade… tyvärr. Det är lite läskigt när jag tänker på det såhär i efterhand, men fasen, det känns som en del i att växa upp, det där att dyrka kändisar och andra "ouppnåeliga".

…sedan var ju jag annorlunda på så vis att jag dyrkade kvinnor och inte män, men parallellt med denna kvinnodyrkan ville jag naturligtvis mest av allt ha en POJKVÄN, eftersom det liksom är en… "naturlig" del av livet. Bloggade faktiskt om det igår.

Förstår verkligen inte hur folk tänker som så totalt sågar och hånar dessa unga tjejer. För som du skriver, dessa tjejer är (i de flesta fall) något mer än sin idoldyrkan. Däremot irriterar jag mig OTROLIGT på att t.ex. nyheterna pratar om att Justin just är en "tjejidol", för sådant leder till att reproducera normer kring att det är just tjejer som sysslar med sånt här, och att alla tjejer vill uppnå en heterokärlek i första hand osv osv.

Men om du tillåter så känner jag bara att detta gav mig en passning att bjussa på det här inlägget, om personer jag mentalt (och till viss del fysiskt) stalkat…

http://minasannaord.wordpress.com/2013/02/10/en-fd-stalkers-bekannelser/

Hehe.

När det gäller känslornas intensitet är det nog ingen större skillnad. Men jag tror att drömmarnas innehåll ser olika ut. Flickorna drömmer nog om att bli Justins flickvän, medan männen drömmer om att bli Zlatan. Det kan nog vara nåt att fundera på.

Samtidigt blir jag skrämd av masshysteri. Den här lusten till hängivenhet kan så lätt missbrukas.

"å andra sidan så är det väl ingen större skillnad på flickors åtrå till kända män och pojkars (och vuxna mäns) patologiska fixering vid Zlatan, Bruce Springsteen och andra ”viktiga” kändismän? Där kan vi snacka idoldyrkan som i många fall tar sig våldsamma uttryck."

Hur menar du med att deras (mäns) beundran tar sig i våldsamma uttryck? Fotbollshuliganer? För det är verkligen en helt annan sak. Sen att Zlatan är ett manssvin av ärkerang är också underförstått.

Annars ett mycket bra inlägg! Speciellt jmf med din riktiga relation och Michael Jackson.

Det jag kan känna är problemet i detta fall är den konstanta dyrkan av >en man<, alltså upphöjandet av män till gudar och där kvinnor eller andra män dyrkar dessa. Det är sällan eller aldrig kvinnor som blir dyrkade och blir de det så är det av andra kvinnor. Jag ser inget fel i den kärlek som unga flickor känner inför sina idoler, men jag ser fel i att unga pojkar inte har dessa sätt att experimentera med känslor. De dyrkar inte kvinnor, de >konsumerar kvinnor<. Och vilka är det som får utstå hån och nedsättande kommentarer, jo de mansdyrkande kvinnorna som i kontexten ses som patetiska som "lägger ut sig" inför en man! Zlatandyrkandet är en bra motpol, men där handlar det om mäns dyrkande av andra män och det ses nästan aldrig som "patetiskt".

Åh jag håller med dig. För övrigt tycker jag det är skitsynd att så många hånar Bieber bara för att han blev känd som väldigt ung. Varför är han automatiskt tramsig och löjlig för det liksom? Jag är 26 och gillar faktiskt hans musik, men om jag nämner det blir jag ju sönderretad och skämtsamt kallad peddo. Men fan, man behöver väl inte vara tänd på en artist för att kunna gilla musiken? Jag är ju knappast tänd på en kille som ser ut som 14 liksom.

Det är otroligt respektlöst att de hånas eftersom ens idoldyrkan på många sätt är ens första kärlek. Jag minns mina idoldyrkningar jag hade som tonåring och de var väldigt, väldigt givande (Peter Steel, Alice Cooper mfl).

Skulle vara kul att läsa om dina tankar kring män som beundrar män som är "män". Menar alltså i sport, film, musik osv som är typisk manlig. Jag upplever heterosexuella mäns passion för manlighet fascinerande, märklig och lite läskig.

Men är det inte just som du nämner, att unga tjejers idoldyrkan är en övning inför vuxenlivets känslor och relationer, precis som väldigt många lekar barn leker är en övning inför vuxnare situationer. Själva faktum att det är en ouppnåelig idol man är förälskad i är ju det som gör det ofarligt, att man kan testa upplevelsen utan risk för nåon slags konsekvenser.

Jamengud en av mina kompisar ska gå och se Bieber med sin lillebror. Han vågar ju inte ens berätta för sina kompisar för att han tror att han kommer bli mobbad – trots att han är jätteuppspelt och ser fram emot det jättemycket.

Bara en tanke jag fick när jag läste Disney och heterokärlek…

Min uppfattning är att du gillar att skriva?!?

Skriv en typ "disney-saga" fast utan den romantiserade heterokärleken och de som anses som normalt utan du istället skriver om en romantiserad homokärlek… 😛

Kanske hade vart ngt???

"jag är inte helt säker på att det är sämre med den oåtkomliga kärleken än den besvarade, i den åldern alltså."

Va… måste jag sluta med detta nu när jag är 40+?

Nej, jag vägrar 😉

Men har de verkligen fått så mycket hån och hat och skit? Jag tycker mest att klippen på de gråtande fansen har spridits med glädje. Kanske för att man själv har varit lika betuttad i en kändis någon gång i tiden och för att man tycker att det är lite rart.

Herregud, vem är jag att klandra alla Beliebers? Jag gillade Per Herrey 😛

Men en sak jag stör mig på är denna dyrkan av män som Bob Dylan, Bruce Springsteen osv. Som LD skriver: "viktiga" män. Nej man kan inte tvinga nån att sluta gilla Bob Dylan men jag blir så trött… Jag blir så trött på att det alltid är män som nämns i sammanhang som "viktiga", det är bara deras album som hamnar på "100 album du bara måste ha hört" och sånt.

Jag läste Kristian Gidlunds blogg häromdagen och gillade den skarpt. Tyckte att han skrev så vackert och inlevelsefullt. Jag grät floder åt hans öde. Men sen började jag mitt i allt detta också störa mig.. För i hans texter så är det också det där typical rabblandet av manliga förebilder, Hemingway, Dylan bla bla bla. Ja ni vet. Så ser det ju fan ut överallt. Killar gillar det killar gör. Spelar ingen roll om det är en anonym röv i ett kommentarsfält eller din underbara pojkvän, de har förmodligen det gemensamt; de älskar Bob Dylan!

Ja! Jag är trött på att höra hånet mot dessa hängivna fans! Jag tycker illa om Bieber, men jag tycker hans svenska fans är fantastiska i sitt dyrkande. Köandet inför konserterna osv. Jag är själv ett lätt besatt fan av Pink, och kan mycket väl sätta mig in i deras känslor. Synd att det råkar vara just Justin Bieber som vunnit deras hjärtan bara 😛

Precis som Anna C skrev här ovan, så ligger väl den viktiga skillnaden i hur drömmarna ser ut, inte att dom finns?

Många män, när dom beundrar andra män, ser antagligen dessa män som en förebild att VARA. När unga tjejer kärar ner sig i en tonårsårdidol (eller vad man nu vill kalla det) så rör det sig om romantik och att vilja vara MED personen. Alltså inget i sig karatärsbyggande, utan som med så mycket annat som innefattar den kvinnliga könsrollen så handlar det om att hänge sin egen person åt en man.

Dock ger det ingen rätt att håna eller nedvärdera dessa tjejer. Gör man det så är man ju bara en del av den struktur där allt "kvinnligt" ständigt är sämre. Kontraproduktivt.

Pojkar kanske dessutom borde lära sig lite mer om hur man hänger sig åt någon annan (kvinna)?!

Personligen minns jag inte mycket av att vara sådär "kär" i någon idol, mer än då jag var mycket liten. I tonåren rörde det sig nog mer om den manliga typen av dyrkande. Gud vad jag tyckte Brody Dalle/Armstrong var häftig, för att nämna en. Och det tycker jag väl egentligen fortfarande haha.

Intressant tanke. Men jag tycker att Justin är en väldigt dålig person att kära ner sig i för dessa tjejer. Titta bara på hans kända musikvideo "Boyfriend". Unga flickor sexualiseras i den. Min sjuåriga styvsyster avgudar honom. Undrar vad hon får för bild av hur ett hälsosamt förhållande ska se ut… Sen tycker jag att han är dum i huvudet som inte riktigt tycker att man ska få göra abort trots att man har blivit våldtagen…

Många av oss kan ju också tråna efter kändisar och annat i drömmen att få ett annorlunda liv i glamour och pengar, vi är inte bättre än så. Kanske inte just Zlatan, som män har som någon slags manlig manlighets idol:) Unga tjejers idoldyrkan är mer av den äkta grejen jämfört med oss vuxna, de är faktiskt kära i Beiber och andra idoler.

!!! Jag med i Juha! Min mamma tyckte jag var helt galen och blev arg for att jag hade klippt ur hans bilder fran tidningarna. Vad hette flickvannen? Marina?

Sebastian Bach = WOW. Honom var jag kar i med.

🙂

Svar:
Marita!. Jag sparade alla urklipp jag med. hahahaha
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vad kul att du skriver om detta! Jag mejlade dig på facebook ang mina tankar kring detta för ett tag sen men jag antar att det hamnade i "annat-mappen", läs gärna om du vill.

Jag har också tänkt mycket på detta och blir så jävla irriterad på alla som rackar ner på dessa tjejer. Själv tror jag det har mkt med att man tabubelägger tjejers sexualitet och att de därför blir större "fanatiker" till idoler än vad yngre pojkar blir till kvinnliga artister. Läs gärna mitt inlägg om du är intresserad, det är så svårt att förklara i en kommentar.

http://prettyprettym.blogg.se/2013/april/justin-bieber.html

KRAM!

Så fort tonårstjejer tycker om något så avfärdas det som något dumt, och det hjälper ju inte direkt tjejer som ofta redan hatar och ifrågasätter sig själva. Jag har fortfarande svårt att berätta för folk vad jag lyssnar på för musik eftersom jag ofta får höra att det är töntigt.

Det är tyvärr alltid så att folk som inte delar ens uppfattning om vad som är bra musik, hittar idiotsaker att klaga på. Jag blir så less på att man inte bara kan få ha sina idoler och vara lite idolförälskad. Det är sunt! Jag var dödskär i David Lee Roth som tonåring och såg hans video Jump! jämt och trånade.

Min dotter ska på Justin Bieber idag, de har sovit utanför Globen inatt, ( http://mlilja.net/2013/04/24/min-dotter-har-sovit-pa-filt-utanfor-globen-i-natt/ ) galningarna, men jag tycker det är underbart! Vilket äventyr! Så roligt att se tillbaka till sen.

Det är massor av folk som hånat henne när hon sagt att hon gillar Justin, men hon är stolt och stark, och bryr sig inte. 🙂 Hon är lik mig där, då blir det ännu roligare att tala om att hon gillar honom. 🙂

Svar:
amen eller hur, det är ju ett äventyr! Hur kul som helst!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har träffat de flesta av mina vänner genom alla tv-serier, band, musiker och skådespelare som jag gillar och det är ärligt talat det bästa jag har, så kallat "fangirling". (http://www.urbandictionary.com/define.php?term=fangirling)

Ibland känner jag dock att jag objektifierar vissa män som jag tycker är snygga men det är ju inte bara för att de är just snygga, de är ju bra på det de gör och deras personlighet är (oftast) fin den också. Det är bara att kolla in min blogg…haha.

Jag tycker iallafall som du, att "idoldyrkan" är ganska så viktig på många sätt och vis. Dessutom behöver man själv inte tänka på hur man ska göra honom glad (för samhället har fuckat upp mig såhär mycket, ja) utan man kan bara beundra honom till 100%. Dessutom slippr man träffa andra människor… /asocial/

Ursäkta med vad fann du attraktivt med Juha? Eller spännande?

Svar:
men han va ju dösnygg ju! (med betoning på VAR)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag satt och funderade över samma sak igår när jag lyssnade på Cissis radioprogram. När jag var 12,13, 14 var jag hopplöst förälskad i en klasskompis, och jag tror att jag hade betydligt med ont av att inte få den där kärleken som trots allt fanns inom räckhåll, än om jag hade varit hopplöst förälskad i, säg James Hetfield eller annan artist jag lyssnade på.

Hade jag varit kär i en kändis, som dessutom en miljon andra tjejer var kära i, hade jag nog inte varit så jävla olycklig över att han inte blev kär i mig (eftersom han inte visste vem jag var ens). Istället grät jag mig till sömns över en pojke som jag såg varje dag och som jag trodde inte såg mig.

Jag ägnade enormt mycket ’meningslös’ tid åt att lära mig hans telefonnummer utantill, ta reda på hans favoritfärg, årstid, var han var uppväxt, favoritband (och lyssna på det, lära mig alla låtarna, för de måste ju betyda något för honom), skriva samtliga hans namn 1000 gånger i skolböckerna, titta på skolfotot av honom OCH SÀ VIDARE.

Om den tiden hade ägnats åt en rock- eller filmstjärna hade det nog inte varit mer meningslöst, egentligen. Jag utvecklades nog inte mer än de som var kära i onåbara kändisar.

—–

On a completely different subject så bloggade jag idag om de negativa effekter som föräldrars ’nyp i fläsket’ framför spegeln och vänners välmenande komplimanger kan ha. Dels har jag funtat en del efter att ha hört dig och Cissi i veckan, men också för att jag själv funderat mycket över vad min egen ätstörning sprang ur. Det vore intressant att veta vad du tycker, du som driver frågan om att slopa sådant snack. Tycker att det är lite för mycket prat om smala mannekänger (även om det är vansinnigt) när jag tror att våra närmaste påverkar oss betydligt mer.

http://ordochord.wordpress.com/2013/04/24/133/

Själv är jag 26 och älskar tecknade män och kvinnor och har små statyer hemma köpta för typ 500 till 1000 kr 😉 min pojkvän uppmuntrar mitt dyrkade då han köpt några åt mig 😉 om jag såg dessa tecknade karaktarer irl skulle jag nog svimma och gråta och kanske dö lycklig 😉

Jag personligen fattar inte grejen med idoldyrkan överhuvudtaget, med betoning på dyrkan. Sure fine thing med förebilder – men att se upp till någon och att dyrka någon ser jag som två helt olika saker. När du dyrkar någon stänger du, så som jag ser det, av dina egna tankar, dina egna känslor. När du ser upp till någon finner du inspiration till dem.

Det där med att dyrka saker kan slänga sig i väggen – men inspiration är sällan feg, skulle jag vilja påstå.

Jag är fullkomligt ointresserad av fotboll (och av all annan sport också) men jag gillar Zlatan för att han säger roliga saker i intervjuer och ofta är rätt elak mot töntiga sportjournalister. Om Justin Bieber är likadan (har aldrig hört att han skulle vara det) ska jag börja gilla honom också.

fyller ju 17 i år men än är det väl inte för gammalt för att fangirla, va?;)

största fanbasen jag har: QUEEN !!!<3

Så fort det är en kille som sjunger där majoriteten av fans råkar vara tjejer så måste han stå ut med massa hat.. Jag lovar att han inte skulle få lika mycket hat om det var lika många killar som gillade honom..

Gillar själv Justin och tänker inte lägga av med det bara för att det finns dom som inte kan låta andra människor gilla vem dom vill.

Åh, jag är brutta och passar mer in på patologisk fixering vid Zlatan. Han är grym! Även i min tonårstid var det sport och sportpersonligheter som gällde.

Men antar att det var, och är, mer accepterat – att vara "besatt" av nån/nåt som främst män är… Det blir mer ok. (Samma sak med att jag var en pojkflicka under uppväxten – det är ok. Men min kompis Tommy, som ansågs vara tjejig, shit vad han fick ta emot skit 🙁

Jag gillar verkligen inte Justin Bieber pga just till exempel det som "one less lonely girl", men kom igen, vi har väl alla varit fangirls! Oavsett om det gäller en verklig kvinna, man eller filmkaraktär, på något sätt har vi nog alla det. 😉

My: Eller hur! Tex Håkan Hellström, som inte alls riktar sina texter till tjejer utan om hur det var & är att vara honom & snubbe, ung som äldre, namedroppar som fan gör han &så i låtarna, men inte en enda gång i hans texter hänvisar han till nån kvinnas verk, ändå blir han (blev iaf) stämplad som flickidol. Töntigt, har tom hört snubbar ta avstånd från honom när dom & jag är på samma HH-konsert typ "vad tjejiga vi är, lite pinsamt, blabla".

Min brorsa började inte gilla Håkan förrän Filip&Fredrik sjöng nån Håkanlåt i nåt av deras första tvprograms-medverkande (tror det var När&Fjärran)& min pappa började inte gilla Håkan förrän han fattade att min bror gjorde det.

Tillägg: Diggar verkligen HH, verkade kanske som det var honom & hans skapelser jag dissade i min text ovan, menade att dissa själva företeelsen, att saker är töntiga så länge tjejer diggar något, men så fort en snubbe med dessa mer eller mindre omedvetna värderingar uppfattar att någon annan snubbe dom diggar gillar själva grejen så är dom snabba att erkänna vad dom egentligen tycker (om).

Tillägg 2: Kom på, Joni Mitchell är ju faktiskt indirekt hänvisad till i HH-stuff. Typ, undantag som bekräftar regeln

Asså jag är typ konstig eller nåt men jag har aldrig haft nån riktigt idol. Visst visst har väl låtsats-trånat efter nån men aldrig nån slags brinnande passion.

Kan tycka att människor är coola och typ förebilder, men inte OMG OMG OMG OMG OMG. Lite svårt att förstå det tänket men så är jag väl bara avundsjuk på att inte själv få känna så för nån 😉

Jag har en teori.

Unga tjejer gillar ju ofta kill-idoler som är rätt mjuka och lite feminina. När Beatles kom var det jätteudda att de hade "långt" hår. Darin var jättepoppis ett tag (värsta mjukiskillen), Leo i Titanic osv. Generellt verkar det vara mjuka killar som blir såna här superidoler bland tjejer. Sällan småtjejer suktar efter nån action hero (det finns säkert men är inte alls lika stort).

Jag tror att killar upplever det som ett hot. De är uppväxta med att man måste vara tuff, hård, kall, grym. Sånt gillar tjejerna. Och så plötsligt visar det sig att tjejer egentligen vill ha mjuka killar. Hur går det ihop?

Men bros before hoes; vad andra killar tycker är fortfarande viktigare än vad potentiella flickvänner tycker. Att bli accepterad av en man är SÅ mycket större än att gillar av en kvinna.

Det är t.o.m. viktigare att accepteras av andra killar än att få ligga, även om att få ligga är ett sätt att bli accepterad av andra killar.

Att vara man och hetero är en jättesvår balasngång, tror jag. När det kommer till sex och kärlek måste man samarbeta och kanske kompromissa med kvinnor – samtidigt som man måste komma ihåg att fortsätta vara manlig, häftig och ingen toffel. Finns jättemycket typ komedier osv om just män som balanserar mellan grabbgänget och jobbiga bruden som ställer krav.

Stackars killar. Iaf de som fortsätter spela med.

Intressant att du tar med Juha Valjakkala. Kan du inte skriva lite mer om sånt? För det om något är ju verkligen sett på med ogillande av världen. Ändå är det jättevanligt att kvinnor skriver beundrarbrev till dylika brottslingar och t.o.m. gifter sig med dem. Spännande ämne som du om någon borde våga nysta i!

Min son gillar Bieber. På det sättet att han vill se ut som honom. För ser man ut som Bieber så blir man ju genast populär hos tjejerna.

Fasen vad svårt det är att vara förälder till en tweenie .. det finns ju ingen manual. Jag står alltid där som ett fån och måste klämma fram beslut. Får jag ta hål i örat? Alla andra killarna har det.

Att passa in är det viktigaste just nu. Hur gör man för att låta honom göra det men ändå vara den han är, att inte ändra på sig? Han fyller snart 11 och jag tycker att 6-åringen var lättare.

Jag håller med! Varför är dyrkan av t.ex. Zlatan så mycket "bättre" än någons dyrkan av Bieber? Jag gillar inte någon av dem, men har haft perioder med andra kända personer och jag tycker det är fel att nedvärdera den ene bara för att det är (mest) just tjejer som dyrkar.

Mina förebilder är mest män

visst det finns vissa kvinnor som jag gillar och tycker är ascoola

men det är främst män som jag dyrkar och ser upp till, men antar att det har med mina "pappa problem" att göra ^^ för männen måste vara typ minst dubbelt så gamla som mig och typ se ut som min "låtsaspappa".. eller typ vara som en farfar/morfar/morbror/farbror (och då alltså inte sexuell dyrkan)

Tom hanks är en man som jag känner väldigt starkt för, alltid gjort, han är bara underbar, inte perfekt, men typ nästan

Terry Pratchett räddade mitt liv en väldigt deprimerande vinter, "farfar" liksom

Jon Stewart är bara mums! smart, rolig och snygg!

George Clooney – Snyggare och snyggare för varje år typ!

Steven Spielberg är också en farfars typ för mig

världens coolaste farfar!

väldigt komplicerat för jag ser killar i min egen ålder eller typ yngre än dubbelt så gamla som mig, som bara "en bit kött" ^^ det är typ sex och thats it, så det är inte så intressant för mig, hellre en äldre, erfaren, smart och rolig man!

samtidigt så är jag tillsammans med och älskar en kille som "bara" är 2år äldre än mig! :O

Va bra skrivet!!! Jag är en tjej på 14 år som är ett av dessa hysteriska fan, dock till pojk-bandet One direction. Jag tycker att det är så synd att allt som har med dom att göra är så utseende-fixerat och att stor del till att många gillar One direction är att dom är "såå snygga", jag gillar dom för jag blir glad när jag hör musik! Fast visst, jag är ju kär i en i bandet också….

Men blir så glad av att se det här inlägget, DET ÄR JU KUL!!! Snart ska bandet jag gillar ha konsert i Sverige och som jag har längtat!!

Tack för att du är så bra. Du är en riktigt stor förebild för mig, det ska du veta!!

Men ååå Sebastian Bach, det var tider det 🙂

Jag var på Biebers konsert med min dotter Emma på 11 år. Det var verkligen en upplevelse att se och höra alla "beliebers", och även att få se min dotter som hoppade, sjöng och skrek (lite försiktigt). Hon var så glad! Går inte att beskriva känslan när hela Globen skriker och räknar ner från 10 minuter till 0. Mäktigt!

Vem har inte haft en crush på nån idol när man var liten liksom. Jag hoppas verkligen att dottern kan minnas detta länge länge.

/Lisa aka majamyra.se

Jag har inprincip inga bra vänner nära mig eller så, tack vare min idoldyrkan till t.x.e Avril, green day, blink osv så har jag fått vänner för livet som jag träffar ngåra gånger om året på konserter och annars skriver med online.

Hahaha herregud jag minns jag o min bästis när vi var små som skulle leta reda på Juha som härjade i våran by när han rymm från finska fängelset efter mord. Vi tog med snöbolla till försvar o gick ut på natten o leta han.
Hahahagaa vi var lite väl

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *