Kategorier
diskussion & debatt

Vad är syftet med kritiken du ger?

Om vi spinner vidare på det här med kritik. Ni kanske inte riktigt håller med mig här men jag tänker att kritik mot medfeminister och kvinnor helst ska vara befogad. Och med befogad menar jag inte att man har rätt i sak, utan att det finns en tanke bakom kritiken, en önskan om att föra […]

Om vi spinner vidare på det här med kritik. Ni kanske inte riktigt håller med mig här men jag tänker att kritik mot medfeminister och kvinnor helst ska vara befogad. Och med befogad menar jag inte att man har rätt i sak, utan att det finns en tanke bakom kritiken, en önskan om att föra feminismen framåt eller på andra sätt ta ställning i en viktig sakfråga.

Jag efterfrågar snarare eftertänksamhet än fasta regler. Är kritiken viktig? Behöver den föras fram? Vad händer om jag gör det och vad vill jag åstadkomma? Vad bidrar just min åsikt till här och nu? Vill jag ha en utvecklande diskussion där vi båda lär oss eller vill jag bara trycka på min åsikt; att personen jag kritiserar har eller gör fel? Om det är det senare, vad är effekterna av det då?

Hur tänker ni? Ska man alltid ta ställning? När bör man bara hålla tyst? Finns det tillfällen då ni tycker nån har fel men väljer att stötta ändå?

Namnlös

Hela diskussionen hittar ni här.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vad är syftet med kritiken du ger?”

Sara inbjuder till diskussion, då blir det lite andra premisser. Det jag kritiserar är hennes sätt att föra fram sin kritik på och det tycker jag är befogat eftersom att jag tycker det är en ganska viktig diskussion.

Svara

Men om den här tjejen, som kallade sina avföljare för anti-feministiska, gör det offentligt så inbjuder även hon till debatt vill jag påstå. Jag menar, du tar ju själv alla chanser att påpeka när folk har fel även om de inte har bett om din åsikt.

nja, kanske. Men som sagt: jag tycker det finns en tid och en plats för kritik och eftersöker lite eftertänksamhet. Vem är det du kritiserar? vad har du för syfte? Är det viktigt? När? Hur? Var? Om man t.ex kritiserar en feminist som redan är väldigt utsatt i ett ögonblick då hen känner sig mer utsatt andra så är det inte konstigt att man uppfattas som osysterlig. (nu syftar jag inte på sara här)

Å andra sidan är du också en stor förespråkare av saker sagda i affekt (för att det ger intressantare debatter har jag för mig att du sagt), vilket det för en gångs skull var i detta fallet för mig.

amen gud, jag dömer dig inte Sara! Been there, done that liksom. Men jag tycker att kritik också måste innefatta kritik mot den som kritiserar. Håller du inte med?

Alltså jag känner mig inte påhoppad, det är väl klart att det är på sin plats att kritisera mig. (genuint menat) Men det tar väl inte bort sanningshalten i det jag säger om att du normalt sett är en ganska stor förespråkare för saker sagda i affekt?

Du får själv ganska ofta kritik när du kritiserar andra. Det är inte ovanligt att du då svarar att de inte ska bry sig om hur du sköter ditt liv, eller inte ska dubbelbestraffa eller skuldbelägga, att du inte vill ta ner diskussionen på individnivå o.s.v. Som jag ser det ger du hellre kritik än får kritik, vilket är väldigt mänskligt. Jag tycker att du som stor opinionsbildare och förebild hade blivit ännu mera förtroendeingivande ifall du inte så snabbt avfärdade kritiker med att de är dumma i huvudet.

Jag håller inte med dig. Jag är bra på att ta till mig relevant kritik. Avfärdar jag nån som dum i huvudet har jag ofta belägg för det typ att personen betett sig otrevligt eller fult.

Uttalar mig inte generellt och borde kanske inte heller om det specifika fallet då jag bara har Saras sida av saken, men Saras kritik kan ses som hjälp att inte ta så illa vid sig av avföljningrna eller inte alla fall inte göra det på felaktiga grunder. Hur kan det då bli fel? Att berätta att man kan uppfatta vad som hänt på ett annat sätt? Efter hur Sara beskriver det så verkar det som att hen twittrade iväg på förutfattade meningar och inte pga fakta. Det i sig är värd all kritik som man kan få.

Ann Heberlein skrev något klokt i sin bok ”Det var inte mitt fel”:

”Klandra och beröm, undvik ursäkter. Att klandra människor är att ta dem i anspråk, att faktiskt ta dem, deras värde som människor och deras ansvar på allvar. Det är att respektera den andra.”

Det är en fin tanke att det faktiskt ligger respekt i både våga klandra och berömma varandra. Det svåra är att ett klander av misstag kan peta i något sårbart hos den andra människan – något som triggar igång skammen, och det blir ju sällan bra. Svårt det där, att möta människor där de är. 🙂

Fast vem avgör vilken kritik som är befogad? Båda lär tänka subjektivt och försvara sin ståndpunkt. Att avstå från diskussion för att inte irritera någon så länge det rör sig om en sakfråga som öppnat för en allmän debatt, känns det överdrivet. Sen får man ju ta med aspekten av öppenhet på nätet också tycker jag. Väljer man att outa att man är arg över en viss sak så får man räkna med frågor kring det, är man privat ledsen över något bjuder man kanske inte in till debatt på Twitter…

Som jag sa, det är inte specifika regler jag efterfrågar utan eftertanke. Man ska inte avstå diskussion för att inte irritera, men man behöver fråga sig om alla diskussion är nödvändig.
En del använder twitter som ventilering och det kan man ju diskutera kring, men tycker inte att allt som sägs offentligt är öppet mål heller.

Svara

Men iprincip alla feministiska bloggare lägger onödig kritik mot andra feminister.
Du har gjort det. Fanny har gjort det. Ja, OK, move on?

move on? Ska detta inte kunna diskuteras menar du? Ja jag har gett jävligt mkt dålig och onödig kritik och kommer antagligen göra det igen, men jag tycker vi behöver prata mer om vad kritik innebär och vad vi egentligen vill säga när vi kritserar.

Svara

Jag ser ingen som helst vits med att särskilja feminister från andra när jag kritiserar. Att säga/göra dumma saker BÖR kritiseras, oavsett vad den som säger det råkar ha för etniskt ursprung, kön, religion eller om de ser sig själva som feminister.

Min feminism siktar på jämlikhet, och då kommer jag verkligen inte börja diskriminera mot eller överse vem jag kritiserar – det är raka motsatsen till vad jag strävar efter.

Äntligen någon som säger detta. Jag är så trött på att man inom vänstern ska hålla på att särbehandla folk in absurdum. Värst är det när man skiter i att kritisera den egna gruppen eftersom ”amen, vi är ju dom gooda liksom, och dom är dom onda. Därför ska vi vara jätte försiktigaaa med kritik mot våra egna världsuppfattningar. Speciellt om personen som sagt något dumt är en feminist/kvinna/minoritet.” Går man inte med på det här är man ”dum” elelr ”har inte fattat” och blir utfryst. Som på dagis.

Personligen tror jag att det här bara har bidragit till att borgarna har haft makten i två mandatperioder…

Jag vill gärna tro att jag kritiserar därför att jag tar din åsikt på allvar – likt Cecilia E a – och för att jag vill lära mig mer samt att jag tror att jag kanske genom mitt ifrågasättande kanske väcker en ny tanke hos dig som debattör. Jag tycker att jag alltmer sällan kommer med kritik mot det du säger därför att jag lärt mig mer. Och oftast om jag inte håller med från början brukar jag avvakta med att skriva något, bara för att ge mig själv mer tid att fundera över vad du verkligen vill ha sagt. Samt ta mig tid att läsa andras kommentarer på vad du skrivit. Härom veckan skrev jag ju i affekt – herregud jag har typ glömt om vad – men därför att du kanske träffade en öm punkt där du klivit många gånger där jag kanske insett att jag inte helt håller med…

Min åsikt här är att jag tycker att det är bra att vi kritiserar varann därför att det väcker nya tankar och åsikter. Sen kanske man ska försöka vara finkänslig. Jag Brukar gilla att Provocera och Chocka för att väcka debatt och nya åsikter samt utvecklande av argumenten, men egentligen är ju det ganska så kontraproduktivt, för om någon kritiserar en finkänsligt är en ju faktiskt mer benägen att ta åt sig av vad den andra säger.

Och kanske ska tillägga att jag verkligen försöker lägga det mesta av min energi på att kritisera destruktiv manlighet, ojämställda maktförhållanden och män som gör sjuka grejer (våldtar, köper sex, objektifierar och sexualiserar andra människor). Jag vill personligen känna att jag riktar min energi och kritik mot de som verkligen förtjänar det. Säger inte att det är rätt eller särskilt publikfriande men det är i alla fall ett medvetet val.

Förstår inte varför man ska lägga tid på att peka finger om vem som är osysterlig eller inte. Dö löjligt. Knappast kvinnorna i debatten som man bör köra över. OCH klart att man får kritisera hur man vill, problemet är väl att stämningen lätt blir så stel och obekväm när detta sker alldeles för lättvindigt. Trist kan jag tycka som ofta får höra att jag inte är en RIKTIG feminist. SUCK. Ungefär som att jag måste vara på ett visst sätt för att jag är tjej (förutom de alla andra krav som redan finns i vårt samhälle dvs …)

Jag tycker också det är en viktig grej att fundera över vad min kritik kommer att leda till. Jag vill inte bara säga ifrån när nån säger nåt dumt (bara för att få spy ur mig min åsikt) utan jag vill att det jag säger faktiskt ska tillföra något gott.

I vissa lägen är det bättre att hålla tyst eller till och med stötta en person fast en inte håller med. Exempel:

I skolan (universitetet) pratade vi om könsroller. En tjej hävdar att hon inte alls gör skillnad på tjejer och killar, att hon helt ser bortom det där. ALLA börjar argumentera emot henne att det inte går osv, visar sin irritation över att hon inte ändrar sig etc. Hon börjar bli upprörd/ledsen över bemötandet, det märks. Jag håller med dom andra, för jag vet egentligen (eller vet och vet, tycker) att hon gör skillnad på könen. MEN ÄNDÅ SÅ SÄGER JAG ”Om J känner att det är så för henne så är det väl så” och börjar prata om en annan fråga.

För där och då så behövde hon verkligen mitt stöd. Det var viktigare än att jag får säga vad jag tycker. Sen kanske jag tar upp ämnet med henne nån annan gång när vi typ sitter och fikar, men det passade inte att ge min kritik just då.

Det känns ju ännu mer obefogat att kritisera folk för att dem kritiserar. Det är sånt som gör att folk inte vågar prata, det får dem oftast att känna sig dumma och nedtystade.
Vilket kanske iof är meningen i detta fallet, men jag menar att det kan påverka framtida kommentarer, till att det inte blir några från de personer som fått kritik för sin kritik. Klart man blir osäker lixom.

Jag har många gånger i olika blogginlägg och kommentarer sett ett slags förakt mot dem som inte väljer att föra den feministiska kampen på precis samma sätt som en själv. Jag tycker att det är helt okej att kritisera andras åsikter och argumentera för sina egna. Tycker man att någon gör fel, anser jag att man har rätt att säga det, så länge man lägger fram det på ett sakligt och bra sätt och framförallt förklarar varför man tycker så. I kommentarsfälten tycker jag dessvärre att det allt för ofta handlar om att kalla folk för idioter och dåliga feminister än att föra fram sitt budskap.

Jag anser att konstruktiv kritik kan vara bra för alla människor, såväl kvinnor som män, feminister som ickefeminister. Alla har ju förmågan att utvecklas. Att inte få lov att kritisera endast pga av en persons tillhörighet i en viss grupp, tex gruppen kvinnor eller gruppen feminister tycker jag är skrämmande. I ett demokratiskt samhälle måste vi våga ifrågasätta och inte bara snällt stödja någon som vi egentligen anser har fel.

Min upplevelse av de flesta kommentarer som är kritiska på denna bloggen är inte att de är kritiska mot feminismen i sig, utan är kritiska till åsikter som specifika feminister har eller till hur vissa uttrycker sig kring ämnet. Det är stor skillnad. Jag har uttryckt en del kritik, inte för att jag ”ska” vara kritisk, nyanserad eller för sakens skull, utan för att det är min faktiska åsikt. Precis som du och andra uttrycker sina faktiska åsikter.

När jag uttrycker kritik är det för att jag tycker att jag kan tillföra en annan syn på något. Vad som är onödigt att föra fram är ju en väldigt subjektiv upplevelse. Att säga att någon inte bör föra fram sin åsikt för att den är onödig tycker jag är konstigt. Det som är onödigt för dig behöver inte vara onödigt för någon annan.

Detta med att kritik mot medfeminister och kvinnor helst ska vara befogad håller jag med om. Med tillägget att kritik mot alla medmänniskor bör vara befogad.

Givetvis ska man försöka se när man själv gör fel och ta åt sig av kritiken riktad emot sig själv och inte bara ge kritik. När jag som svar på min kritik får kritik tillbaka funderar jag över den och försöker bemöta den på ett bra och argumenterande sätt. Ger man sig in i en diskussion får man ju tåla att bli ifrågasatt och kritiserad och vara beredd på att bemöta kritiken.

Hur menar du nu? Att kvinnor/feminister inte är riktiga människor som tål kritik på samma villkor som andra?
Att de saknar förmåga att ta emot och analysera kritik samt bemöta den sakligt?

Eller varför skall kvinnor/feminister behandlas särskilt försiktigt?

Själv har jag svårt att kritisera människor med brister i perception och/eller begåvning, eftersom de faktiskt kan uppfatta kritik fel och personligt.. men tänkande människor .. Jag förstår inte varför man skall behöva tassa på tå med dem..

Och då tänker du att eftersom du uppfattar dem som mer utsatta för kritik så skall man inte kunna ifrågasätta eller kritisera det de säger – för de är skörare än män som utsätts för kritik och ifrågasättanden?

Kvinnor/feminister kan alltså inte argumentera för sin sak? Ifrågasätter man dem så … ja, vad händer då?

Personligen anser jag det respektlöst att jamsa med för att skona någon från kritik/ifrågasättanden – om det inte föreligger särskilda skäl som innebär att extra hänsyn måste visas mot individen (oavsett kön)
Jag betraktar även kvinnor/feminister som kompetenta helt enkelt.

du ska nog ta och läsa inlägget igen. Och det dessförinnan för jag har precis tydliggjort att det är helt ok att kritisera både kvinnor och feminister.

Sen uppskattar jag inte att du lägger ord i min mun. SLUTA MED DET.

Nej, feminister och kvinnor är inte skörare men om en grupp av människor får orimligt mycket mer skit än en annan så kanske man kan tagga ner med den osakliga och onödiga kritiken. Det har inget med extra hänsyn att göra utan med att inte ställa sig i den oändligt långa kön av pajkastare.

Är inte du skribent? Vet du inte du betydelsen av ett frågetecken/fråga..?

Jag har inte lagt något i din mun – jag summerar hur jag uppfattar dig och lägger tillbaka det som en fråga – ”är det så du menar”, ”är det så här jag skall uppfatta dig”?…

Jag har läst ditt inlägg – och det du säger till Sara är inte att hennes kritik är obefogad eller oriktig – utan onödig, eftersom den hon kritiserar är feminist och kvinna..

Jag förstår inte varför man skall ha en ”högre mening” när man ifrågasätter eller kritiserar kvinnor/feminister. Det måste ses som fullt skäligt att faktiskt kritisera/ifrågasätta för att man anser att den andra har fel i sak, utan underliggande syfte att föra feministen framåt eller något annat semi-religiöst dravel.

Kvinnor/feminister är människor och skall givetvis kunna ifrågasättas/kritiseras som andra människor – förutsatt att man inte anser att de faller inom gruppen som kräver särskild hänsyn..

Tycker att det var bra att ge henne kritik, och det är för att inte förminska orden ”feminist” och ”antifeminist”. Om det kortet spelas på sådana där saker, så tar det bort vikten av att kalla RIKTIGA antifeminister för antifeminister. Lite ”boy who cried wolf” över det hela. Det hon gjorde var småaktigt och hon tog hela feministnamnet för någon personlig vendetta, vilket förtjänar att kritiseras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *