Kategorier
diskussion & debatt

Vad är tolkningsföreträde?

Hur tänker ni kring tolkningsföreträde? Vad innebär det egentligen? För mig innebär det att människor i en viss grupp eller visst läge alltid har tolkningsföreträde när det kommer till sina upplevelser. Män som tex hävdar att kvinnor ej är förtryckta eller att tafs ej är en big deal ska hålla sina stora käftar eftersom att […]

Hur tänker ni kring tolkningsföreträde? Vad innebär det egentligen? För mig innebär det att människor i en viss grupp eller visst läge alltid har tolkningsföreträde när det kommer till sina upplevelser. Män som tex hävdar att kvinnor ej är förtryckta eller att tafs ej är en big deal ska hålla sina stora käftar eftersom att de rimligtvis aldrig kan förstå vad detta innebär och hur det känns. De har inte tolkningsföreträde med andra ord.

Men jag tänker också att det ej nödvändigtvis måste betyda att man alltid har rätt i alla frågor som angår en. Exempelvis finns det ju kvinnor som på allvar ej upplever någon slags utsatthet och vissa som till och med påstår att de ej finns nåt kvinnoförtryck medan det till exempel finns män som är medvetna om att det visst finns det. Där har ju kvinnan i fråga såklart tolkningsföreträde när det kommer till sin upplevelse.

Däremot så är det ju ett obestritt faktum att kvinnor är strukturellt förtryckta oavsett hur man upplever saken och detta kan ju en upplyst man t.ex vara mer medveten om.

Jag tror dock att det är viktigt att backa och lyssna på människor med erfarenheter man saknar. ”Backa och lyssna” betyder ju inte att jag måste hålla med eller acceptera den världsbild som presenteras för mig. Men jag måste inte köra på och köra över oavsett hur mycket jag än tror mig greppa eller vilken kunskap jag än bär på. Om du som man eller vit tror dig ha mer koll på frågor som rör kvinnor eller rasifierade (som exempel) så behöver du faktiskt inte dela med dig av dem i alla lägen. Ibland får man ge människor rätt även om man ej håller med.

Eller missar jag nåt nu? Är jag helt ute och cyklar? Hjälp mig reda ut detta!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

50 svar på ”Vad är tolkningsföreträde?”

Mig gör det nog mest förbannad när folk snor åt sig rätten att bestämma vad som är kränkande eller inte för en grupp de inte tillhör. Det var till exempel en bloggare som satte på sitt barn en T-shirt med texten ”Thin outside the cocks” vilket såklart syftade på tänk utanför patriarkatet. Jag påpekade att det var transfobiskt och dessutom väldigt dumt att lära barn och andra att penis är lika med man. Det är inte på grund av sitt könsorgan män har fler rättigheter, vem som än ses som en man har manliga privilegier vare sig han/hen har penis eller ej.

Men cis-feministen sa då ungefär: ”Det är ju tråkigt att du upplever det så, men det finns inget transfobiskt i detta, det går ut på att tänka utanför patriarkatet och det gynner transpersoner”

Något som är farligt är att cis-feminister så otroligt ofta tror att för att de tillhör en utsatt grupp har de rätt att tala och tolka för alla utan att ha en aning om vad man talar om eftersom man inte vare sig läst på eller pratat med personer från den gruppen.

håller helt med!
LD själv hade ju en bild på samma tischa på sin instagram, där jag försökt hänvisa till hur trans*misogyn/trans*fientlig den var, men där höll hon inte heller med.
det är precis som du säger med cis-feminister som ”utsatt grupp” som har det svårt att helt fatta sina privilegier. uppenbarligen då också LD. väldigt tråkigt, fram för allt har jag nu tappat lite lusten att läsa hennes blogg och känner inte att hon är en trans* ally längre.

Fast just angående den där tycker jag är svårt. Jag har också den tröjan och vet inte riktigt vart jag står. Patriarkatet ÄR och har historiskt sett alltid varit extremt kuk-fixerat/fokuserat. Betyder det att man likställer man + kuk om påtalar det? Kan man ge det en känga utan att vara transfobisk? Tänker lite på inlägget Lady skrev om fittan som historiskt viktig för just kvinnor.

Nej du kan inte bära en sån tröja utan att det är transfobiskt eftersom det inte går att tolkas på nåt annat sätt än att man är lika med någon med penis.
En man går inte ut i världen och har fördelar på grund av sin penis, han får inte högre lön, bättre bemötande, slipper få sitt kön nedvärderat osv. för att han har en penis, en transman som ’passerar’ som det kallas åtnjuter exakt samma fördelar. En transman är aldrig förtryckt för att han är man utan för att han är en transperson.

Tänker att det just är i patriarkatet som kuk=man, och oavsett om en transman ”passerar” så känns det ju inte direkt accepterat (i patriarkatet) att ngn utan kuk kan vara man, typ. Håller med om att patriarkatet är kuk-fixerat/fokuserat…tänker att ”think of the cocks” snarare syftar på att patriarkatet=kuk, än att kuk=man…men jag kanske har fel och bara inte fattar alls.

Ella: Ja du har helt och hållet fel och förstår inte alls. Om en transman går ut i världen och bemöts som en man har han samma manliga privilegier som vilken annan man som helst. Som trans är han helt fruktansvärt förtryckt och beroende på sällskap kan han helt missta sina manliga privilegier för att han är trans.
Men alla som ses som män har manliga privilegier vare sig de är transmän, transkvinnor eller iche-binära.

En tröja som säger think outside the cock likställer man med penis, uppenbarligen finner både jag och en annan transperson (och med säkerhet ånga, många fler) det väldigt kränkande så varför är det så viktigt för dig som cis att ha rätt att kränka andra?
Ja, patriarkatet är ibland väldigt fokuserat på penisar, men det kan tas upp på ett helt annat sätt än genom en T-shirt som kränker folk.

Okej jo, jag förstår vad du menar med att det är kränkande att likställa man med penis. Och jag håller givetvis med om att det ÄR kränkande.

Det jag inte håller med om är att texten ”think outside the cocks” säger att man=penis/penis=man. Tänker att en transman som ”passerar” och har manliga privilegier i patriarkatet, ändå förtrycks pga trans i samma patriarkat, och att patriarkatet i sig är det som är kukfixerat och likställer kuk med man och säger att kuk är ”bästa, starkaste könet”, typ. ”Think outside the cocks” tolkar jag även som att man just INTE ska förutse att alla män har kuk eller att alla med kuk är män.

Och ang. att ”jag som cis tycker att det är viktigt att kränka andra” (?) så: 1. jag är inte cis 2. hade jag tolkat texten på samma sätt som du, dvs kuk=man, så ja, kränkande. Men jag tolkar inte texten på samma sätt som du, för mig förmedlar den uppenbarligen ett annat budskap.

(Kom på en sak…den där texten kanske ingår i nåt sorts sammanhang? Där det faktiskt framgår att textens betydelse är så som du tolkar den, isf håller jag såklart med i det du säger…)

Om du själv är trans måste jag säga att det är väldigt förvånande att du inte ser det kränkande i texten.

Think outside the cocks är en tröja som sålts av företaget BANG som ett feministiskt tryck och vad jag vet har transpersoner aldrig nämnts eller varit tanken bakom T-shirten utan tanken är helt enkelt tänk utanför patriarkatet. Patriarkatet består av män, också transmän lika väl som att transmän som också de kan vara sexister mot kvinnor. En transman har samma fördelar rent socialt (om han passerar) men också med att inte behöva känna sig sexualiserad eller förtryckt på grund av sin könsidentitet vilket är varför transkvinnor blir straffade dubbelt (både som trans och som kvinnor).
Sen är frågan om det är en kukfixering och inte en allmän fixering vid när det kommer till transpersoner eftersom transkvinnor anses vidriga vare sig de har en penis eller en vagina.

Allt detta har (vad jag kan se) inget alls med texten på den t-shirten att göra. Den är gjord av och för cis-feminister och riktar sig mot att tänka utanför patriarkatet (män) som har kukar. Deet är dessutom ytterst vanligt att cis-feminister likställer man med penis vilket är kränkande för transpersoner (en kvinna med penis är en man, en man utan penis är en kvinna) och jag hoppas att du som transperson kan se det.

Så kort sagt, nej tröjan stödjer inte transpersoner, den kränker oss, men jo en diskussion om besattheten (eller då främst cis-personers besatthet) vid könsorgan är viktig, men den T-shirten är inte en sådan.

Obs, men sin könsidentitet menade jag alltså att han inte är förtryckt på grund av att vara man. Som trans är han såklart oerhört förtryckt.

Okej, jag hade helt missat tröjan och tryckets sammanhang eller bakgrund eller vad en ska kalla det, som vanligt för mig med alla ”fenomen” alltså, hänger aldrig med…ber om ursäkt för onödig diskussion, du har rätt såklart! Utgick bara från texten och tolkade (eller kanske önskade…) in ett djupare syfte, borde förstått att det sällan är fallet, hmm…:/

Dessutom, om det är så viktigt för dig att få likställa man med penis och bära en tröja som kränker en av de mest utsatta grupper som finns i samhället bör du om någon ”think outside the box” och lyfta blicken lite mot andras förtryck som många gånger är livsfarliga.

Jag tycker inte alls att tröjan likställer man och penis. Det står bara ”think outside the cocks”. Inget om män eller icke-män eller att män måste ha snopp.

Tänk utanför snoppen. Tänk bortom kuken. Nej jag ser det inte.

Du ser det inte? Det riktar sig mot ptrarkatet som består av män och säger ordagrant think outside the cock? Hur likställer det inte man med penis?

Snarare är det väl så att du inte vill se det, och grattis det är skitlätt för dig att ignorera hur sådana saker sårar och skadar andra eftersom du ger dig på en väldigt liten grupp som ytterst få stöttat på riktigt så det blir aldrig konsekvenser.

Den här diskussionen är lite intressant, eftersom att det är ett typiskt exempel på topic: ”Lea” tar sig tolkningsföreträde i en fråga hen som cis-person inte har tolkningsföreträde i, och tar heller inte in och accepterar den information ”A” lär ut.
Även om jag själv som cis-person lätt hade kunnat vara klantig och dum och göra samma misstag (att ha en sådan t-shirt), så skulle jag ta in och acceptera det som personen med tolkningsföreträde har att säga (i detta fall transpersoner), och efter det känner jag att det inte finns något mer att diskutera. Även om jag nu till och med inte skulle förstå vad problemet var, så skulle det inte vara intressant, eftersom att det är inte jag som tillhör gruppen som är utsatt. Precis som att om en rasifierad person skulle säga till mig att ”det där är rasistiskt”, då skulle jag bara skämmas och aldrig säga så igen. Eftersom att jag såklart litar på hens upplevelse eftersom att jag själv inte är utsatt och kan veta hur det känns.
Säger en transperson till mig om jag uttryckt mig fel, så diskuterar inte jag det, utan rättar mig efter det och gör inte om det, jag blir snarare väldigt tacksam för att få lära mig något och över att transpersonen pallar fortsätta ta kampen mot alla cis-feminister som uttrycker sig jävligt korkat (inkl. mig själv). Och när det gäller just transpersoner så tycker jag faktiskt att det är extra viktigt att ta till sig information, om man får säga så, just för att det är människor som är utsatta för väldigt mycket cissexism bland feminister (och självklart av hela samhället) vilket gör mig frustrerad, arg och ledsen – och då är jag inte själv utsatt, så kan inte ens föreställa mig deras tuffa kamp.

tack A att du orkar! jag är överväldigad av den här attityden av cis-feminister ”JAG ser det inte, då är det väl ok”!
solidaritet och kramar till dig (om du vill)!!

Jag försöker ofta att inte uttala mig om just rasifierades upplevelser och liknande, eller hur deras vardag skulle vara, just eftersom jag ALDRIG har varit med om det. Däremot tror jag att man ibland kanske måste göra det, när det inte finns någon rasifierad närvarande som kan prata själv och någon inte tycker att de har eller ens kan ha några problem. Skitsvår grej det där, men jag tycker att man som medmänniska åtminstone kan anstränga sig för att släppa fram människor med erfarenheter som kan få andra att förstå, istället för att bara babbla på själv. (om man inte har de erfarenheterna, för har man det – fritt fram!)

Tolkningsföreträde är mest ”användbart” när någon medvetet förtryckt begär det. Jag menar, det ligger ingen frustration i att inte bli trodd/bli ifrågasatt/tillrättavisad när man säger att man INTE är förtryckt. Man försöker alltså inte förändra något genom sitt uttalande. Om en kvinna uttrycker att hon inte känner sig förtryckt medan en man påstår att ”jo, det är du visst” så uppstår inget hot gentemot kvinnan eftersom hennes förtryckare i denna situation är medveten om att hon är förtryckt, medan hon inte är det. Kvinnan ser inte sig själv som förtryckt och därför har hon inget behov av tolkningsföreträdet, åtminstone inte på det sätt en kvinna som känner sig förtryck och blir ifrågasatt har. Det är skillnaden, skulle jag påstå.

Det här är precis därför jag uppskattar den kvalitativa fenomenologiska beteendeforskningen. Fenomenologin utgår helt och fullt ifrån personers subjektiva upplevelser, och ”ren” fenomenologi gör inga tolkningar utifrån teorier och begrepp. En gör helt enkelt intervjustudier om sociala fenomen, och intervjupersonernas/respondenternas utsagor är det enda som gäller. Jag tror det kan vara otroligt värdefullt när det kommer till beteendevetenskaplig eller samhällsvetenskaplig forskning, i alla fall när det kommer till att skapa en grund för vidare forskning. Och ju mer vi vet hur sociala fenomen ter sig för de som upplever dem, desto mer underlag kan vi få för att identifiera strukturer, och för den delen mer förståelse för våra medmänniskor.

Jag tänker också att man inte ska ogiltigförklara andras upplevelser. Däremot tycker jag det blir fel när man ska förklara vissa upplevelser som mer ”korrekta” än andras. Jag upplever mig inte vara förtryckt på grund av att jag är kvinna och jag menar inte att min upplevelse av min situation är oriktig i sig. Men däremot förstår jag att andra inte delar min upplevelse av hur det är att vara kvinna och mycket väl kan vara förtryckta på grund av sitt kön. Där gäller det att vara ödmjuk och lyssna på andras erfarenheter och reflektera över varför man själv inte upplevt något förtryck men varför andra gör det.

Jag tycker det är viktigt att dela med sig av sin åsikt när du inte håller med om något. Det viktigaste är HUR du gör det. För det kan nästan vara orespektfullt att inte diskutera med någon, om du tycker annorlunda. Ibland tänker jag att det är respektfullt att lyssna men även argumentera. Solidaritet handlar för mig om att engagera sig ifrågor sim inte endast ”berör” min egen kamp. Det tror jag att jag kan fastän jag inte exakt vet hur personen upplever förtryck. Jag är född med en funktionsnedsättning. Ingen kan veta hur det känns för mig, men jag tror att du som ”icke funktionsnedsatt” ändå ska få uttala dig. Detta ämnet är skitsvårt tycker jag! Ha det fint allihop

Förklara gärna mer om situationen ”kvinna förnekar förtryck vs feministisk man” har själv svårt att bestämma mig för rätt och fel i en sådan situation

Det är skitsvårt med tolkningsföreträde. Jag tycker att det ibland kan sätta stopp för diskussioner, att det helt plötsligt inte får finnas utrymme för frågor som fördjupar och förtydligar, för då går den som ifrågasätter över gränsen. I den skola där jag arbetar som lärare är det en tydlig övervikt av syrianer/assyrier. Det finns en problematik med muslimhat pga den syrianska historien med folkmord osv. Nu när detta med IS händer landar det ofta i att ”de” mördar ”oss”, ”vårt folk”. De känner sig kränkta och rädda, fastän en del inte ens har direkta beröringspunkter med släkt och bekanta som blivit offer. Det blir oerhört problematiskt när en grupp människor tar över sina föräldrars känslor utan att veta varför, det skapar vi och dem och en svår tillvaro för de få muslimer som går på skolan. Jag kan inte acceptera att de för sitt hat vidare mot skolans muslimer eller ens någon annan muslim som inte begått något mord. Men då förutsätts ju att jag ifrågasätter deras känsla av kränkthet, och den kan jag ju inte härja med? Den är ju äkta.
I dessa fall kan jag inte vara passiv, jag måste ifrågasätta och presentera alternativ. Det är en balansgång, så att inte jag också kränker dem. Tolkningsföreträdet ligger och påminner mig om hur jag formulerar mig, men det får inte fritt spelutrymme.
Hänger ni med?

Det är svårt med tolkningsföreträde, en förtryckt persons upplevelser kan aldrig förtryckaren till fullo förstå och har därför inte tolkningsföreträde, och då bör ju förtryckaren backa och lyssna. Problemet anser jag är att många likställer tolkningsföreträde med diskussionsföreträde. Du är man, alltså har du inget att säga i feminisktiska diskussioner. Du följer funktionsnormen, alltså har du inget att säga i funkisdiskussioner. Målet är väl ändå att uppmana till diskussion och förhoppningsvis då de som förtrycker att lyssna? Där ställer tolkningsföreträdet till det lite tror jag. De utsatta/förtryckta ska alltid lyftas och deras upplevelser tas på ansvar, där är tolkningsföreträde mycket använbart. Men när det gäller att starta en diskussion och hålla högt i tak, kan det ibland ställa till det.

Tänkte ex. på Fatta!-kampanjen som på fb under en tid bad att få in upplevelser från personer som våldtagits. I en våldtäkt är det ju den våldtagna som har tolkningsföreträde, men problemet ligger ju hos den som våldtar, alltså bör vi väl lyssna på även dennes historia? För att kunna jobba emot det menar jag.

Luddig kommentar, men som du sa, svårt ämne.

Men är det inte just det som är grejen, att de som är offer ska få ta plats och berätta om sin subjektiva tolkning på något de blivit utsatta för, och hur man kan stötta de, hjälpa till, etc.

Jag själv, som blivit utsatt för våldtäkter, skulle bli väldigt äcklad av att läsa om den stackars våldtäktsmannens historia om varför han våldtog en kvinna, nej usch får rysningar. Kunde inte bry mig mindre. De kan de prata med en psykolog om.

Själv är jag privilegierad i och med att jag är vit, ponera att jag då också är rasist, ska rasifierade då behöva sitta och lyssna på min historia och mitt bullshit om varför jag är rasist, eftersom att det är jag som är problemet?

Man behöver absolut analysera våldtäktsmäns, rasisters, mm, beteende – för att kunna förändra det, men deras historia ska inte få ta någon plats i offentliga sammanhang.

Ursäkta om jag ”låter” arg, det är jag inte, men ville bara förtydliga lite om varför det är de utsatta som ska få tolkningsföreträde 🙂

Sandra Alcoff har skrivit en bra artikel om det här; ’The Problem of Speaking for Others’ (https://depts.washington.edu/egonline/wordpress/wp-content/uploads/2010/05/Alcoff-Reading.pdf). Hon säger att å ena sida måste en grupp själva få representera sig själva, eftersom att prata för en grupp ofta innebär att en också pratar FÖR den gruppen. Å andra sidan så kan detta betyda att människor som inte då kan sägas prata för den specifika gruppen kliver tillbaka istället för att prata för dem och då kunna ge extra fokus. Det enda jag tycker är viktigt personligen är att vi som pratar alltid är medvetna om var vi själva står, vår socialia position och vad den innebär i form av makt, priviligeier och möjligthet att representera.

Jag håller i princip med i just det du skriver ovan men det är viktigt att komma ihåg att det finns grader i allting. Generellt så är ju inte kvinnor i Sverige lika, eller ens i närheten, av det förtryck som pågår i Somalia, bara för att ge ett exempel. Sen finns det ju enstaka fall som faller utanför det generella.

En sak som jag upplever med feminismen i Sverige (när jag ser den med objektiva ögon utan att själv vara en del av den, för det kan jag inte säga att jag är) är att det talas för lite om hur kvinnor i andra länder har det. Många kvinnor i Sverige kommer ju från andra länder där det pågår riktiga övergrepp, våldtäkt som krigsstrategi och könsstympning m.m. Dessa människor är ju en del av vårt samhälle men ingen talar om det. Givetvis så har dessa personer tolkningsföreträde men de får ju aldrig synas eller höras.

Jag har förstått det som så att feminismen i Sverige mest jobbar för de svenska förhållandena men hur kan man bara glömma bort, eller inte vill kännas vid, vad som pågår ute i världen. Faktum är ju att världen blir allt mindre idag så då borde vi (ni) prata mer brett om kvinnoförtryck kan jag tycka. Nu menar inte jag just dig LD, men mer allmänt för alla som diskuterar feminism. Då kanske till och med jag hade kunnat våga kalla mig för feminist om man diskuterade om det som verkligen behövs att lyftas fram. Jag kan tycka att feminismen i dagens svenska debattklimat har för stort fokus på icke-frågor och man vill mest beskylla männen för allt det dåliga i samhället och triggar upp ett hat mellan könen. Återigen, inte just du LD, men generellt.

Vi är ett utav världens mest jämställdaste länder men vi klagar som vi vore det mest hemskaste för kvinnor och barn att leva i. När man lägger krut på alla dessa icke-frågor som jag kallar det (inte alla frågor men förtvivlande många är det) så tror jag att allt det där andra bara försvinner och att det är därför som det aldrig diskuteras eller tas upp. Jag skulle gärna vilja att man gjorde något konkret för att hjälpa de mest utsatta kvinnorna i världen. Let´s face it, vi har det jäkligt bra här i Sverige och om vi istället använde all den energin vi använder idag på diverse olika bloggar, twitter, facebook osv att skapa ett projekt eller en insamling eller vad som helst för att hjälpa kvinnor som har fått utstå våldtäkt i krig, förhindra könsstympning eller kvinnor som inte ens har bröd för dagen så är iallafall jag med i den kampen. Nu hjälper jag själv genom att skänka pengar till olika projekt som redan finns men man skulle som grupp kunna göra såååå mycket mer att ni anar inte! Vi kvinnor som bor här i Sverige är ju en privilegierad grupp om man jämför med kvinnor i så många andra länder i världen.

Något måste man väl kunna åstadkomma, eller varför görs inget? Varför talas det knappt om?

Ursäkta att jag spann iväg off topic men så blir det ibland…

Visst finns det grader i helvetet men jag skulle gärna vilja veta vilka icke-frågor inom feminism och jämställdhet du menar att vi i Sverige pratar om eller debatterar kring?

Ställer samma fråga som Elin: vilka är icke-frågorna tycker du som vi lägger väldigt mycket krut på? Det låter ju jättebra att organisera sig för att skänka pengar, kan inte du starta en sådan fond du som brinner för den frågan? Så hade vi andra kunnat ge pengar! Vad gäller att hjälpa människor i resten av världen så är det väl just genom välgörenhetsorgsnisationer men det är svårt att som svensk feministisk grupp att förändra styret i Somalia. Lättare då att gräva där man står. Fast du kanske vill åka till Somalia, bli medborgare, politiker och sedan förändra statsskicket och de traditioner som bidrar till att man könsstympar kvinnor? (OBS! Vet ej om man könsstympar kvinnor i just Somalia men detta är ett exempel)

Elin, jag tycker att icke-frågor kan vara t.ex. ordet hen’s vara eller icke vara, genuspedagogik i förskolor (sexualkunskap som F! kallar det), könsneutrala färger och leksaker, könsneutrala toaletter och omklädningsrum, femen-feminister som kastar kläderna på offentliga platser, allmänt manshat, mansskatt and the list goes on… Frågor som helt saknar verklighetsförankring och som är uppskruvade och sönderdiskuterade till tusen. En del av frågorna behöver inte ens innebära något problem men man gör det till problem liksom bara för skruva upp feminismen i Sverige. Det är tröttsamt att det läggs så mycket energi på icke-frågor när vi bor i en värld som har så mycket verkliga konflikter och kvinnor och barn utsätts för så hemska saker att vi som privilegierade svenskar inte ens kan föreställa oss.

Hanna, jag blir på riktigt förbannad och provocerad av din kommentar här! Har du huvudet så långt ner i sanden att du på allvar inte inser vad som pågår ute i världen? Och som jag skrev så är det många kvinnor och barn som kommer just från områden där de har blivit utsatta för våldtäkter, könsstympning, krig och mycket mer för att sedan bosätta sig här i Sverige. Men det är ingen som vill kännas vid deras situationer eller ta del av deras berättelser för de flesta feminister är så jävla upptagna med att diskutera hur ”förtryckta” vi svenska kvinnor är här i Sverige! Jag menar, är du på riktigt!? I jämförelse med dessa kvinnor så är det en ren förolämpning att påstå att vi i Sverige är ”förtryckta” och som jag skrev, det finns inget utrymme för dessa kvinnor att komma fram i debatten när man diskuterar på det viset vi gör här i Sverige. Och förresten, förnekar du deras existens här eller menar du att dessa kvinnor inte är en del i det svenska samhället? Du säger ju att vi ska börja gräva där vi står. FINE! Börja då där det är som värst och det är ju hos dessa kvinnor och barn som kommer från länder där det pågår humanitära kriser och som numera bor i Sverige! Vem uppmärksammar det?

Sedan så tycker jag att det är förbannat själviskt att bara tänka på Sverige för vi lever i en allt mindre värld. Varför ska vi diskutera frågor om hur svenska kvinnor blir strukturellt förtryckta när vi lever i ett utav världens jämställdaste länder?! Varför finns det ingen medkänsla för människor som bor utanför Sveriges gränser? Varför görs det ingenting? Varför pratas det ingenting om detta? Är det för att ni själva inte har någonting att tjäna på det eller vad är det frågan om egentligen? Självklart ska vi hjälpa utsatta kvinnor som blir offer för våldtäkter och våld från män här i Sverige men det är inte dessa frågor jag talar om nu utan det är allt det här andra tramset som diskuteras högt och lågt och som får för mycket utrymme att ingenting annat får plats.

Sen, varför skulle jag starta en insamling när det redan finns många jättebra organisationer som arbetar för detta? Om du vill så kan jag rekommendera dig några så att du kan skänka pengar för det behövs alltid och speciellt nu när det pågår så mycket olika konflikter i världen. Det jag vill från feminismen i Sverige är att man börjar uppmärksamma detta istället. Om man vill göra en verklig insats så krävs det att fler får kännedom om hur kvinnor har det i andra länder och då har feminismen i Sverige en väldigt bra plattform att stå på. Istället för att krutet ska läggas på tjafsa på diverse olika bloggar, på Twitter och facebook om icke-frågor så kan man istället göra så mycket mer för att hjälpa kvinnor. Jag känner att det är lite skit samma var dessa kvinnor bor för en kvinna i Somalia är inte mindre värd än en kvinna i Sverige. Ofta får jag känslan av att feminismen i Sverige främst jobbar för att medelålders vita medelinkomsttagare ska få det bättre och dessa kvinnor ÄR REDAN PRIVILEGIERADE om du jämför! Varför inte börja där det är värst istället för där vi står? På riktigt! Eller varför är du så besatt av vart våra landgränser går? Om privilegierade svenska kvinnor i Sverige startar en kampanj, insamling eller vad som helst för att hjälpa dessa utsatta kvinnor så står jag bakom den till 100 % men det krävs engagemang, vilja och intresse och det lyser tyvärr med sin frånvaro. Bara för att du själv inte har någonting att tjäna på att hjälpa dessa kvinnor så betyder det inte att problemen inte finns. Fatta vilken plattform man sitter på och förstå vad man kan göra för att hjälpa!

Visst, det är alltid lättare att gräva där man står. Lättare! Hör du inte hur det låter? Man behöver inte bli medborgare i Somalia och bli politiker där för de kvinnor som har det allra jävligast, som har fått sina underliv förstörda, eller kvinnor i Kongo som har blivit våldtagna och fått brösten avhuggna behöver inga politiker, tro mig. De behöver omvärldens öron och öron, de behöver läkarvård och för det krävs det pengar, de behöver kunna mätta sina barns munnar varje dag. Fatta att det du sitter och säger till mig nu är jävligt provocerande när du inte tycker att vi behöver bry oss om andra kvinnor ute i världen för att det är LÄTTARE så!

Men låt kampen fortsätta för den stackars förtryckta vita, medelinkomstkvinnan i Sverige. Hon har det ju ingenting att tjäna på att hjälpa kvinnor i andra länder så varför skulle hon? Det blir lättast så… För all del, blunda lite hårdare och kör på bara! Heja heja!

”Riktiga övergrepp”… menar du att övergrepp inte finns i Sverige? Är Sverige paradiset på jorden när det kommer till övergrepp alltså?
Jag trodde att det fanns våldtäkt, misshandel, tortyr och annat även här….

Bara för att vi i Sverige har det jävligt mycket bättre än i många andra länder betyder det inte att vi har det BRA. Det är skillnaden. Att någon sitter och säger ”Ahmen döh, medans du sitter här och grinar över en våldtäkt så sitter nån annan kvinna i ett annat land och överlever sin 7e våldtäkt”, precis som att man måste bita ihop för det finns ju faktiskt någon annan nånstans som lider mer.
Sen när blev det en tävling om vem som lider mest?
Vi har problem i Sverige, vi är inte förskonade eller bättre än nåt annat land vad gäller övergrepp och våld mot varandra.

Tycker det är översittarfasoner att bestämma över andra och förminska vissas lidande bara för att de kanske inte är riktigt lika utsatta som andra, men som ändå råkar jävligt illa ut.

Mad, så menar jag absolut inte! Jag har förklarat närmare i svaret till Hanna här ovan så där kan du förstå mer hur jag tänker.

Jag menar ABSOLUT INTE att vi ska sluta bry oss om kvinnor som blir utsatta för våldtäkt, våld och tortyr här. ALDRIG! Jag menar bara att vi ska sluta lägga krut på tramsfrågor och inse vilken plattform det finns för att uppmärksamma riktigt förtryck som våldtäkt, våld och annat OAVSETT om man bor i Sverige eller Kongo. Eller varför är svenska kvinnor viktigare än andra kvinnor? Jag menar att feminismen i Sverige bara verkar ha intresse i att få de redan privilegierade kvinnorna i Sverige att få det ÄNNU BÄTTRE. En våldtagen kvinna i Somalia, Kongo eller Sverige för den delen kallar jag inte för privilegierad och kommer aldrig att göra! Jag menar att det är skit samma var personen bor eller varför ska det vara så besatt av vart Sveriges landgränser går?

Men läs mitt svar ovan till Hanna så kanske du förstår mer hur jag tänker.

Jag tänker så här: Det gör mig arg att höra att mina vardagsproblem inte anses vara viktiga. Jag vill vifta med armarna och skrika ”men jag då, varför ska jag behöva leva med skiten?!?”

Eller ja, jag brukade tänka så när jag var yngre. Nu har jag satt mig in i andras problem mycket mer och känner större empati. Det finns kvinnor som i staden Ciudad Juarez där 100 kvinnor försvinner varje år. Ytterligare 1 kvinna var tionde dag hittas lemlestad, kroppsdelar upphängda i tagtråd, huvuden dumpade på trottoarer.

VAR TIONDE DAG

Ja, jag tycker det är jobbigt när någon tittar på mina bröst – men hellre det än att de tittar på min uppsprättade kropp.

Kvinnor där drömmer om att kunna ta sig till länder som Sverige.

Ja, vi har problem. Ja, vi måste förbättra vår situation. Men det finns kvinnor som drömmer om att ha det lika illa som vi har det.

Jag blir fortfarande arg och jag vill att mina problem ska fixas. Men det känns lite egoistiskt i jämförelse om du förstår vad jag menar.

TACK Gunilla för att du beskriver det som jag också så ofta tänker. Och TACK för att någon lyssnar och förstår hur jag menar.

LD, du kanske inte vill att jag ska göra reklam för någon specifik organisation här på bloggen så jag tänker inte heller göra det då, men jag vill verkligen uppmana er som läser detta att kanske överväga att skänka en liten slant till någon bra organisation som arbetar just med dessa frågor som har tagits upp här. Ni kan själva söka er fram på Google eller liknande. Även en liten slant gör faktiskt skillnad för de utsatta kvinnorna och barnen. För ja, det är faktiskt små barn det handlar om i många fall också. Tack!

Jag som är engagerad i att arbeta mot rasism tycker dethär är en svår grej. För jag pratar om något jag själv egentligen inte upplevt (jo jag har stått breve någon som utsatts för rasism och sedan pratat med den om hur den känner). Jag släpper alltid fram en rasfierad i en diskussion för att den vet bättre och då är det bäst om man håller sig i bakgrunden och endast stöttar.
Men ibland är det precis som vissa kvinnor som inte ser det förtryck de utsätts för, så finns det dem som tror folk skämtar när de kallar dem för ”negerjävel” ”klart du är smart du är ju kines”. Då tycker jag det är svårt att hålla tyst men har den inte tagit illa upp vad ska man göra då? Tolkningsföreträde är svårt eftersom man ska slappa fram den det handlar om, men ibland är denne blind. Då återstår din fråga, vad gör man då?

Hej! Jag säger att jag tycker ”skämtet” är fel. Det skulle kännas konstigt för mig att inte säga ifrån. Om man ska dra det till sin spets skulle vi ju i så fall endast kunna kämpa för den smala minimala kategori som just jag befinner mig i. Jag ser mig själv som socialist och feminist och i detta lägger jag art koppla förtryck till de stora strukturerna och det känns som vi tillslut bara blir små egna intresseraöar som kämpar för våra egna intressen om jag inte själv får tycka/ debattera. Jag tycker detta är jättejättesvårt, men jag tycker det är roligt att debattera här:)

Ja men precis, vi skulle ju knappt kunna uppmärksamma något isåfall. man blir ju begränsad men känns så fel samtidigt att ”äh jo du är visst förtryckt!”
Så mitt enda tips är just att släpp fram dem som vill prata om det och hjälp till att stötta upp. Och till dem som vägrar se det, hjälp till att öppna ögonen, kanske får man själv vinklar man inte tänkt i.
Och nej, är aldrig tyst när någon drar ett ”skämt”. För som du säger ligger inte i vårt intresse att stödja skitkommentarer!

”Vad är tolkningsföreträde?”

Lite off-topic, men det är en rätt rolig moment 22 fråga.

Tar man sig tolkningsföreträdet att tolka vad tolkningsföreträdet är, så kanske man inte vet vad tolkningsföreträde är för något eftersom man helt oförskämt tar sig tolkningsföreträdet att tolka det och därmed har missat vad ett tolkningsföreträde är. Fast å andra sidan måste man ju veta vad tolkningsföreträdet är för att förklara tolkningsföreträdet och därför blir det kanske inte tolkningsföreträde ändå beroende på om man har tolkat det rätt eller ej, fast det är ju upp till andra att tolka? 🙂

Tolkningsföreträde är en väldigt svår fråga, och jag upptäcker väldigt ofta att jag är rädd för att uttrycka mig i sammanhang där jag är priviligerad just eftersom jag inte vill gå in och ta tolkningsföreträdet (nej, menar absolut inte att det är synd om mig eftersom jag känner såhär). Samtidigt är ju tystnad också problematiskt. Ska man öppna käften och riskera att säga något dumt eller ska man vara tyst och inte bidra alls?

I sammanhang där jag är priviligerad (typ på bloggar eller instagrams om rasism) brukar jag försöka visa mitt stöd utan att ta plats, typ genom att likea mycket och eventuellt skriva korta kommentarer i stil med ”bra skrivet”. Aktar mig för att göra egna analyser och utsvävningar utan försöker mest lyssna och lära. Håller jag inte med om något som skrivs brukar jag hålla det för mig själv, då jag tycker att det är problematiskt att jag som priviligerad ska komma och tala om hur förtryckta bedriver sin kamp. Ser ingen mening med att som priviligerad klanka ner på detaljer om man stöttar kampen i stort, tror det förstör mer än det hjälper.
Ofta känner jag att mitt förhållningssätt är rätt men ibland tänker jag att jag kanske är feg. Det är en så himla svår balansgång och hur man än gör så riskerar man ju att göra fel. Det handlar väl om att försöka göra mer nytta än skada, hur man nu gör det… Oavsett är det bra att vi pratar om det!

Tolkningsföreträde tycker jag är när en person som själv inte tillhör en grupp eller är utsatt för något går in och berättar för någon som tillhör gruppen/är utsatt hur den personens upplevelser ska tolkas, hur det är rimligt/orimligt att reagera och hantera det hen utsatts för osv. Det är förstås alltid dåligt. Däremot kan ju även den som står utanför vara med och diskutera, tillföra perspektiv och ha åsikter om tex förtryck, men då med ödmjukhet inför att man har just ett utanförperspektiv. Det är viktigt att alltid prata _med_ människor, inte _om_ .
Men jag tycker det är problematiskt när det inte görs skillnad på att en utsatt person har rätt till sin upplevelse och tolkningen av den, och att en utsatt person har rätt i sak. Det är ju inget som säger att man har insikt, helhetsgrepp och genomtänkta analyser om tex sin klass- eller könstillhörighet bara för att man har personlig erfarenhet av att tillhöra en viss grupp. Har själv varit med om att förväntas vara ”expert” med alla svar och analyser på tex queer eller arbetarklass, trots att min kunskap i stort sett bara är min personliga erfarenhet, inte några teorier, analyser eller större perspektiv.

De flesta är väl privilegierade i vissa sammanhang och strukturellt förtryckta i andra och det gäller att ha koll på när man är en del av det ena och inte det andra, samt att passa sig för att börja ”tävla” i förtryck.

Jag är privilegierad såsom välutbildad medelklass, med allt vad det innebär – t ex tillgång till språket och det är ”min” referensram som utgör normen. Å andra sidan är jag i sammanhanget rasifierad och kvinna.

För mig blir det här med tolkningsföreträde särskilt aktuellt när man diskuterar adoption, då de adopterades upplevelser gärna tas ifrån dem, både från adoptionsindustrin, adoptivföräldrar och andra adopterade.

Nu förstår jag inte. Om män inte får hävda att kvinnor inte är förtryckta för att de inte är kvinnor och därmed inte vet.

Får vi då inte hävda att män inte är förtryckta eftersom vi inte är män?

Precis, det fungerar inte att försvara en inställning till en grupp kontra en annan grupp med att bara den ena gruppen ska få tolka/ha tolkningsföreträde.

För det är ju alltid relativt en annan grupp. Kvinnor kan inte anses förtryckta utan att det finns en annan grupp, män, som inte är förtryckta.
Om varje grupp själv definierar sin egen situation så kan ju båda vara förtryckta i relation till den andra.

Istället måste man ha objektiva mätbara omständigheter som bevisar de sakerna, t.ex. löner, arbetslöshet, psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, utsatthet för könskodade brott osv.

Fast krävs det inte tolkningsföreträde för att ta upp vilka områden man ska mäta på? Och även då, hur man ska tolka datan:

Är det värre att fler tjejer lider av psykisk ohälsa än att män mår så dåligt att de tar livet av sig i mycket större utsträckning?

Är det värre att fler män är arbetslösa än att fler kvinnor jobbar deltid?

Är det värre att män utsätts för våld i dubbelt så stor utsträckning som kvinnor eller är det värre att kvinnor skadas värre om de slåss med en man?

Är det värre att 98% av alla våldtäkter som anmäls och går vidare har ett kvinnligt offer eller är det värre att det borde vara 80% om vi tog manliga våldtäkter på lika stort allvar som kvinnliga våldtäkter?

etc, etc.

Även om vi har mätbara saker så går det fortfarande att tolka datan olika, och vem har tolkningsföreträdande då?

Förstår du hur jag menar?

Vad jag kom att tänka på var att en man kan ha väldigt nära erfarenhet av strukturellt kvinnoförtryck och ha drabbats av det själv så att säga genom att till exempel hans syster eller kvinnliga partner under många år har lidit av ätstörningar. (Som i sin tur ju ofta är orsakade av låg självkänsla och dålig självbild pga all extra press på kvinnor vad gäller utseende, som inte finns på män på samma sätt.) Mannen ifråga har då sett effekterna av strukturellt kvinnoförtryck på nära håll och är väl medveten om vad konsekvenserna kan bli. Kanske han till och med har haft en syster/partner som dött av anorexia! Säg så att han möter en kvinna som inte anser att det existerar något nämnvärt kvinnoförtryck i just det land hon lever i. (Till exempel en nationalistisk kvinna i något Européiskt land.) Hon har aldrig lidit av ätstörningar själv och aldrig heller känt någon annan som lidit av det. Denna kvinna tror inte på att den extra utseendefixering som finns för kvinnor jämfört med för män i hennes samhälle kan vara ett särskilt stort problem, eftersom hon naturligt ser ganska snygg ut och dessutom tycker att det är kul att hålla på med att ständigt försöka förbättra sitt utseende. (Det finns ju faktiskt sådana kvinnor, jag är inte ironisk nu.) Det skulle faktiskt vara lite respektlöst av henne att inte lyssna på mannen ifråga i det fallet, eftersom han då till skillnad från henne, har erfarenhet av att länge levt nära inpå en kvinna som verkligen drabbats och eftersom han i sin tur drabbats negativt av kvinnoförtrycket i samhället själv! Man skulle kunna se det som självklart att vissa kvinnor, av olika anledningar, är känsligare för strukturellt kvinnoförtryck än andra kvinnor och därför drabbas betydligt hårdare. En del kvinnor som inte drabbas så hårt kanske föredrar att blunda för det. Speciellt i en tid av individualistisk självförverkligande-anda. Då ses känslighet som tecken på svaghet eller klassas som ”överkänslighet”. Alla förväntas ta sig över eventuellt förtryck av olika grupper de tillhör (och överbevisa folk som har fördomar om dem) helt på egen hand.

Tolkningsföreträde är en juridisk sak inom arbetsrätten. Den reder ut vems tolkning av lag eller avtal som gäller fram till att tvisten har förhandlats mellan arbetsgivare och fack.
Har någon fått för sig att dom har tolkningsföreträde i andra sammanhang så tro dom inte, för det har dom troligtvis hittat på själva 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *