Kategorier
Ideal & skönhetskrav Tjock verklighet

Att en person äter chirre till frukost kommer ej inspirera till ohälsosamt leverne

Jaha in i debatten igen då, ingen tid att spilla. Hugo Rosas skrev nämligen ett ganska obehagligt inlägg där han visserligen inte nämner några namn men det är ganska uppenbart vem/vilka* det handlar om: Inlägget är dömande och skammande och jag blev både förvånad och förödmjukad när jag läste det. Hugo tjänar pengar på att […]

Jaha in i debatten igen då, ingen tid att spilla. Hugo Rosas skrev nämligen ett ganska obehagligt inlägg där han visserligen inte nämner några namn men det är ganska uppenbart vem/vilka* det handlar om:

Inlägget är dömande och skammande och jag blev både förvånad och förödmjukad när jag läste det.

Hugo tjänar pengar på att driva bloggportaler där just träning, utseende, ingrepp, smala kroppar och dieter står i fokus. Jag klarar inte av att gå in där eftersom jag påminns om att jag borde ändra min kropp och om jag inte gör det så bör jag iallafall skämmas över samt hata den. 

hetshets2 hets3

(Ett screenshot från Hugos egen bloggportal) 

Men han är ju inte ensam om detta. Tusentals bloggar, tv-program, tidningar, sajter, filmer hetsar fram ett ideal som kräver en smal, svältande och söndertränad kropp. Vi fullkomligen tvångsmatas med detta. Varje dag. I alla rum. Vi lär oss att hata våra kroppar och skämmas. Skämmas över vad vi äter, till och med för att vi äter. Skämmas för att vi ej tränar tillräckligt eller inte alls. Skämmas för att vi inte är tillräckligt smala. Osv. 

Och så jag då. En, EN, person på Instagram  som har mage att försöka vara en motvikt till allt detta och han (och andra) reagerar med att skriva ett ganska utelämnade och kränkande inlägg om mig där jag anklagas för att hetsa folk att vara ohälsosamma?

Alltså nej. En person som skriver nyanserat och positivt om kroppar som demoniseras, hatas och kränks i alla andra rum och som inte ber om ursäkt när hon äter chirre till frukost kommer inte bidra till nåt annat än ökad självkänsla, självacceptans och välmående. 

Jag tänker dessutom att Hugo bör sopa rent framför sin egen dörr istället. Kanske tänka på vad han med sina sajter (och egna inlägg) reproducerar. Jag är faktiskt jävligt upprörd. 

tjock njuter

(Ät och njut och känn fan ingen skam eller skuld för det!)

(*Inlägget Hugo skriver kan även handla om Babe Ebba, Stina Wollter, Karins konstgrepp m.fl. men sakfrågan kvarstår: inlägget är obehagligt, dömande och fettskammande. Vi som driver kroppspositiva plattformar är liksom en tiondels promille i det stora hav av smal- och träningshetsande plattformar, människor, konton osv.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

49 svar på ”Att en person äter chirre till frukost kommer ej inspirera till ohälsosamt leverne”

det är lite obehagligt när en person klär sin agenda i att ”vilja väl”.
jag säger HEJA DIG. tack för att du orkar vara en motvikt till all annan hets.

Jag håller helt med!! Så fort många kvinnor njutit av en stor middag så måste det röras på sig, promeneras, springas eller ta en fastedag. Kroppen ska alltid tuktas och efter njutning så måste den hållas på plats igen. Endast när det tränats hårt kan en unna sig något precis som Hugo Rosas skriver. Tror att alla dessa negativa tankar om våra egna kroppar är så skadliga lika skadliga som att matas med alla ensidiga bilder.

Jag kan skriva under på att du bidrar med ökad självkänsla, självacceptans och välmående när du lägger upp bilder på ohälsosam mat och ej ber om ursäkt för det. Ler varje gång och mår lite bättre i magen och släpper för en liten stund tankarna om att jag ej är tillräckligt smal etc. Det är så JÄKLA befriande. Hugo har ingen jävla aning om hur det är att vara kvinna och dagligen matas med bilder och texter om hur en bör se ut för att anses vara snygg.

Helt bisarrt överhuvudtaget att ens nämna ordet ”hets” när han ju vet att han skriver om EN PERSON. Den här retoriken gör mig gråtfärdig. Att inte förstå skillnaden på det fullkomligt massiva flödet av smala, tränade kroppar som sköljer över oss varje dag och att enskilda människor bidrar med en motbild… Jag blir så trött så trött och så ledsen så ledsen. Tack tack tack tack tack för att du finns. Seriöst, jag är tacksam och lycklig varje dag över din röst och ditt engagemang, det betyder så jävla mycket.

Det är tack vare dig och andra som jag inte har så mycket ångest över min kropp längre, att jag kan slappna av mer och inte bry mig lika mycket. Jag försöker träna bort alla ”borde”, borde träna, borde äta (eller inte äta) osv. Så, TACK!

Jag tycker verkligen att det är bra att det finns människor som du som fungerar som en motvikt till det som är normen när det gäller hur vi ska se ut, vara och leva våra liv. Absolut. Och jag tror inte heller att du genom till exempel dina inlägg på instagram hetsar människor till att vara ohälsosamma. Det jag däremot har tänkt på för egen del (och det här bygger ju tyvärr på idén att övervikt = ohälsosamt, vilket man ju kan ha olika uppfattningar om) är att jag, när jag vägde betydligt mer än vad jag gör nu och hade ett ganska ohälsosamt förhållande till mat (dvs jag hetsåt och åt alldeles för mycket och blev tillsagd av sjukvården att gå ner i vikt), såg andra människors beteende som ett alibi för att fortsätta med det. Ungefär ”Ja, men kolla, den eller den äter chips till frukost osv, då kan jag också göra det”.

Så fungerade det för mig, eftersom det fick mig att känna mig mindre ensam i min situation och jag kunde rättfärdiga mitt eget beteende med hjälp av vad andra gjorde. Jag har kommit en bra bit på väg med mitt ätbeteende och ser det utifrån, och vet att jag inte mådde bra av att väga så mycket som jag gjorde, men det är MIN berättelse och innebär inte att jag tycker att alla överviktiga ska gå ner i vikt, så att ingen tror det.

Ibland önskar jag att det inte var en så stor grej, det här med vikt. Att det inte var så förknippat med skam och skuld ock äckel. Att jag hade kunnat se det som vad som helst annat som man inser kanske inte är så bra och måste ändra på. Ett avslappnat ”Oj, jag har visst gått upp fyrtio kg, det var inte så bra. Bäst att jag gör något åt det” och så inte mer med det. Ungefär på samma sätt som att man gör förändringar i sin arbetsplats om man får musarm. Att det inte behöver vara en så stor grej. Men det är ju tyvärr det, och det har varit asjobbigt även för mig, att vara överviktig, att gå ner i vikt och att aldrig känna mig nöjd. Nu svävade jag visst iväg lite här, men det jag ville ha sagt var att jag inte heller tror att du eller andra uppmuntrar andra till att vara ohälsosamma eller att börja äta en massa.

Däremot kan jag tänka mig att det kanske finns andra som jag, som använder dig och andra för att rättfärdiga sitt eget ätande. Och om man tycker att det är fel eller inte beror väl helt enkelt på om man tycker att det är fel att vara överviktig (pga av att det skulle vara ohälsosamt) eller inte, tänker jag. Tycker man inte det så kan jag tänka mig att det istället känns härligt att få vara en del av en grupp som vågar gå utanför ramarna. Jag själv lägger ingen värdering i det. Jag får inte alls samma känsla längre när jag ser till exempel dina inlägg. Jag använder dem inte för att rättfärdiga mitt eget ätande, och jag blir inte triggad av dem. Men jag har heller inte bytt sida och börjat döma dem eller tycka att de är ”farliga”. Jag berättar bara min sida av saken.

I övrigt, tack för ditt bidrag till samhällsdebatten och för att du är så bra! 🙂

Jag tycket det är ett mycket mycket mycket större problem att kvinnor svälter sig själva än att de eventuellt skulle inspireras av mig att fortsätta njuta av mat och gotta utan skam och skuld.

Svara

Jag tycker att det är ett jävla tjat om kroppen överallt. Säg att du lägger upp en bild och skriver en text om fat shaming (bra och viktigt!) så handlar ändå 99 % av kommentarerna om hur du ser ut – vissa kommer med hurrarop och andra med elakheter. Jag fattar inte vår desperata längtan efter likes och emojis med hjärtögon – speciellt inte över något så ytligt och oviktigt som utseende (menar inte att DU är desperat, utan jag pratar om fenomenet i stort). Det skönaste vore ju om man la upp bilder och ibland såg man snygg ut och ibland inte, men att folk bara inte kommenterade utseendet oavsett. Då skulle de som älskar att träna för tränandets skull kunna göra det ostört, och chipsälskare skulle kunna älska chips i fred.

Först: SÅÅ glad att du är tillbaka!
Sen: Stina Wollter säger (ang sin kroppsaktivism) ’Jag måste skapa ett rum där jag får plats.’ Du LD, och Stina, skapar rum där vi alla får plats – TACK!

Jag ”unnar” mig ingenting, det är fan det värsta jag vet! Jag äter det jag vill äta, är det sen chips, kycklingsallad, potatismos eller frukostchoklad är skit sak samma. Min kropp, mitt beslut.

Sen att dessa människor som ”vill väl” alltid kritiserar kroppen alt det man äter, istället för att bara fråga ”Hur mår du?”.
Dom vill inte väl, dom vill bara kritisera.

Jag vill bara säga att du har hjälpt mig otroligt mycket i min personliga utveckling. Dels med mitt feministiska uppvaknande för en massa år sen som nu är ett brinnande engagemang. Men även nu kring detta med fatshameing. Jag jobbar som dietist och har hela livet matats med samma bild som alla andra – tjock är dåligt. Kombinerat med mitt yrke tror jag det är alltför lätt att fastna i tankar som att övervikt är en sjukdom som måste botas, och i förlängningen att alla tjocka är sjuka och måste botas. Och jag är bara 23 år, håller fortfarande på lära mig så mycket om världen och forma mig själv och mina åsikter. Så dina inlägg har fått mig att brottas med mig själv och fundera, och jag är så tacksam för det. Jag är tacksam för att du tar debatten, för att du finns där och tar plats och vägrar be om ursäkt för det. För att du visar att alla inte sliter halvt ihjäl sig och förstör sina kroppar för att ”strong is the new skinny”. För att du visar att man kan älska sig själv oberoende av utseende, för det är inte relevant i något sammanhang. Tack. ❤️

Jag har alltid skämts över min kropp, oavsett om jag vägt 65 eller 115. Tack vare dig skäms jag iallafall lite mindre och har denna sommar för första gången vågat gå i linne bland folk. Visst, jag borde gå ned i vikt för att må bättre, har mycket smärtor, och jag ska försöka sen när jag inte är gravid längre. Men tills dess ska jag ej skämmas och jag kommer aldrig svälta och hata mig själv igen. Tack för det!

Sofia: Min tanke är den att det är betydligt lättare att se till att ta itu med vad som orsakar smärtor om man inte på samma gång skäms över sin kropp. Då blir ju smärtan inte lika lätt den primära saken som man vill ta itu med samt att man har nog mycket svårare att berömma sig och se vilka framsteg man gör. Om man gillar det man ser i spegeln så är det betydligt lättare att gå till ett gym än om man inte gör det då man ”konfronteras” med just sin kropp i det momentet. Går liksom inte att se förbi kroppen när det är den om man jobbar med.

Så bravo att du gillar och accepterar dig för den du är. Ett viktigt steg för att kunna bli av med dina smärtor tror jag. 🙂

Härligt att du är tillbaka LD!

Jag har aldrig följt Hugo men läst hans blogg till och från under några år (med betoning på från…). Människor förändras, så är det ju, jag kan dock tycka att det är en aningens konstigt att en person som tidigare har levt destruktivt och självutplånande tycker sig ha rätten att hoppa på andra. Det är ledsamt, anser jag.

/Linda

Ursäkta caps men VAD SPELAR DET FÖR ROLL FÖR NÅGON ANNAN OM JAG ÄR OHÄLSOSAM??? HUR SKADAR JAG NÅGON FÖRUTOM EVENTUELLT MIG SJÄLV VILKET JAG ÄR FULLT BERÄTTIGAD ATT GÖRA??????

Det var bara det.

Såå rätt!! Blev jävligt sur jag med när jag läste det inlägget..
Jag älskar att moffa godsaker och tänker fortsätta med det, min kropp mitt beslut.
Tack vare dig har jag insett hur mycket förakt det finns mot tjocka, tänker efter både en och två gånger nu hur jag uttrycker mig och jobbar på att tänka på ett annat sätt. Allt tack vare dig, så fortsätt med det du gör så länge du orkar!
Har verkligen saknat dig och är så glad att du är tillbaka!!
Kram

Det är ändå fantastiskt vilken stor makt du tillskrivs LD! Lite som under Madonnas storhetstid. Eller påven. Alla vill göra som du. Om du som liten motpol till tränings-, vikt-, och kosthetsbloggarna liksom kan vara så farlig att du nästintill klassas som samhällsfara ty alla kommer nu helt plötsligt bli helt ointresserade av att vara föredömliga mat-och träningsfokuserade huffelpuffar. Pga dig kommer hela den samhälleliga och mediala bilden av hur vi ska vara för att duga vältas omkull.
Snacka om världsomstörtande inflytande. Coolt!

Ugh, blir så provocerad när han skriver att man får unna sig om man tränar. Vem kom på den regeln?! Jag ”unnar” mig (hatar när folk säger så om mat) om jag vill det, punkt. Heja dig LD!

Så länge jag kan minnas har jag försökt gå ner i vikt och haft ätstörningar och på grund av att jag har varit överviktig/ fet så har jag uppmuntrats att äta mindre och mindre. När jag var yngre så fick jag höra hur duktig jag var som inte åt. Jag har mer eller mindre haft näringsbrist alla år jag varit tonåring och alla runt omkring mig har tyckt att det var bra att jag åt så lite mat. I början av detta år så började jag läsa din blogg och det har hjälpt mig enormt mycket. Jag har då förstått hur sjuk synen på mat och vikt är. Nu försöker jag acceptera mig själv som jag är, det är inte lätt men jag försöker. Dina inlägg får mig att inte hata mig själv lika mycket som jag har gjort tidigare. Så jag vill egentligen bara säga TACK för att du har minskat mitt lidande.

Håller med dig i allt! Tur att det finns nån slags motvikt och nyansering. Förresten såg jag Stina Wollter igår på det där i övrigt vidriga TV4-programmet vad-det-nu-heter. Hon är ju så helt fantastisk och man hör ju hur engagerad hon är och hur hon brinner för ämnet. Så bra!

Däremot tror jag inte att program-makarna riktigt fattade henne. För direkt efter intervjun sprang ju nån reporter runt och frågade folk på stan ”Vilken kroppsdel är du mesta nöjd med?” Haha vad är det för fråga egentligen. Och sen lyckades ju ändå Kristin Kaspersen föra in i diskussionen om hennes programlederi för Biggest looser och hur viktigt det var att barn lärde sig äta rätt blablabla. Och den där barnpsykologen sa ju också en massa ytterst tveksamma saker även om jag tycker att hon i andra ämnen brukar kunna säga en del klokt. Ja som sagt – mycket fel med där programmet men helt fantastiskt att Stina var med och hon uttrycker sig ju så jäkla bra!

Tänk om du och Stina kunde leda det där programmet istället för Kristin och Agneta Sjödin. Så mycket mer intressant. Då hade jag tittat.

Ja!!! Jag gråter på riktigt för att du är tillbaka och för att du med en gång tar tag i kampen mot kroppshets igen. Jag tycker du är så stark och awesome som vågar och orkar för oss som inte gör det. Du är en av de få personerna som gör att jag kan acceptera mig själv och du ska ha ett sånt stort innerligt tack för det. Jag har följt din blogg i ca 5 år nu och ända sedan dess har du varit en förebild och hjälte. Lite virrigt men ville bara säga kram och välkommen tillbaka, du vet att vi är många som avgudar och backar dig i allt. LD FOR PRESIDENT osv
Puss Jempa

Hade själv en otrevlig händelse förra veckan ,var inne i en mataffär och köpte två rosa munkar bara till mig. 😉 Medan jag plockade åt mig dessa kom en äldre kort liten dam fram till mig och påpekade att ”visst ser dem goda ut men inte är dem bra för magen” samtidigt som hon klappade sig på sin egen mage och tittade på min kropp. Vad ska man säga ? Jag förklarade lugnt för damen att jag äter vad jag vill så länge jag mår bra och tycker inte att någon har med det att göra. Damen förklarade att hon så klart höll med men att hon måste träna om hon skulle äta sånt.
Vad ska man säga när totala främlingar går fram och talar om vad man ska äta.Är 178 cm lång och väger runt 90 kg men jag har aldrig känt mig överviktig men i det ögonblicket så kände jag mig som en stor fet kossa. Sedan tänkte jag vad tråkigt hennes liv måste vara som måste gå fram till en total främling och tala om för dem att de behöver träna. Betalade för munkarna och satte mig i solljuset och njöt av dem och sommarvärmen.
Låt alla leva sina liv som de vill istället för att tvinga folk att ändra sig till den så kallade normen.

Nykterist-Tee: men fy fan för Hugo som lade upp en bild på sig själv drickandes vin! Fattar han inte hur det påverkar folk när han idealiserar alkohol! Jag rekommenderar faktiskt alla att ta hand om sin lever.

LCHF-Tee: men fy fan för Hugo som lade upp en bild där han äter gröt! Fattar han inte hur han påverkar människor när han idealiserar spannmål! Jag rekommenderar faktiskt alla att ta hand om sin bukspottkörtel!

Människan som lever enligt ’det perfekta’ idealet finns inte.

Att börja skamma folk gör lätt att man kliver i klaveret.

Jag blir så arg över att det liksom aldrig går att föra en ”hälsosam” debatt om hälsa. För fysisk och psykisk ohälsa finns det ju gott om och det är ju något som man behöver göra något åt. Men istället för en konstruktiv debatt blir det världens hetsjakt på tjocka och det ouppnåeliga smalhetsidealet (dvs att man ska vara precis lagom smal och vältränad, samt solbränd, hårlös och utan en enda liten bristning eller skönhetsfläck) är det enda som räknas som hälsosamt. Och så ignorerar folk ilsket det faktum att smalhet och hälsa inte nödvändigtvis behöver hänga ihop över huvud taget och det faktum att den psykiska ohälsan som uppstår av allt ”hälso”hetsande kan vara minst lika skadlig som själva kosten eller stillasittandet, glöms bort. Jag bli så arg!

Ofta är det ju ätstörda som skammar andra för att ta fokus från sig själva. Jag är själv smal men blev utsatt för påhopp av en tjej i min gymnasieklass som hade påtalat för mina klasskamrater att jag äter lite väl mycket och borde tänka på det då jag har blivit större (med större menas att jag hade rundare kinder och mina revben stack inte ut längre). Hon själv åt knappt och hade tidigare lidit av ätstörningar. Hade jag haft dålig självkänsla eller själv tyckt att jag är stor så hade jag kanske blivit helt förkrossad men det var tur det var just mig hon gick på. Arg blev jag men hämnden var att köpa stora chokladkakor och smälla i mig hela själv under lektionerna samt njuuuta ? min pojkvän var överlycklig som fick lite mer att ta i och tyckte mina runda kinder såg friskare ut och passade mig bättre. För att inte tala om att även brösten blev större ?

Jag var mager förr. Riktigt jävla mager. Konstant underviktig under flera års tid. Men var jag lycklig? Nä. Jag var deprimerad.

Under de senaste åren har jag fått lite hull. Jag har inte passerat BMI-gränsen för övervikt, men det dräller ändå av hetsande hyenor som bara ”måste” tala om för mig hur FET jag har blivit och att jag VERKLIGEN borde göra någonting åt det.

Det var ingen som hotade med sondmatning eller dylikt när jar var skelettmager, det var mest komplimanger om hur smaaal jag var. Men nu, när jag äntligen trivs med mitt liv och tycker att jag har det bra, då har folk plötsligt enorma problem med mina ”extrakilon”.

Ni som ”bryr” er nu – varför hjälpte ni mig inte när jag hade huvudet fullt av mörka demoner och grava problem med att äta ordentligt? Det var då jag behövde stöd och vägledning. Inte nu. Nu vill jag leva livet och äta gott utan ångest – so shut the fuck up!!

”Jag skulle bli angripen[…] Men att hon lägger upp bilder i trosor är helt okej”, Hahaha! För så ser det ju ut ?

Du är bäst LD, och svinsnygg ny gadd!

Alltså! Träningshets är ju lika ohälsosamt?! Alla är medvetna om att chips är onyttigt, det är liksom som att dumförklara hela svenska folket när folk på riktigt tror att man kan hetsa någon till att käka chips 24/7 o tro att det är nyttigt?? Träningshetsen är farlig därför att ätstörningar såsom Ortorexi normaliseras och således kan en individ som är riktigt sjuk och mår dåligt tas för att vara världens mest hälsosamma. DET är farlig! Tro på fan att en överviktig människa kan vara ljusår hälsosammare än en individ med ortorexi eller liknande. Hur kan man förneka detta?? ”Hälsosam” är inte alltid per automatik just hälsosam, det kan vara raka motsatsen! Likaså på andra hållet! Den ”ohälsosamma” (sett ur samhällets ögon) kan vara den mest hälsosamma, är det så svårt att begripa? Höll på att smälla av när HR gjorde liknelsen ”man kan inte köpa en ny bil och bara tvätta den på utsidan, man måste städa insidan också”. Snacka om att försumma alla som lider utav ätstörningar pga exempelvis träningshets… och sen att han menade att man inte bör unna sig om man inte tränar? WHAT? Så, menar han då att en person som inte KAN träna inte får käka godis? Börjar tro att proteinpulver innehåller någon substans som dödar hjärnceller.

”Ska du verkligen äta de där?”
Världens mest hatade kommentar och den fick jag i relaxen på gymmet i går, när jag, efter ett tungt pass, var jävligt hungrig och tryckte i mig två proteinbars, sköljde ner med en allt annat än fettfri proteindricka och avslutade med en banan och en påse chips.
Jag svarade bara ”Ja, jag är hungrig, chatt app!”
Hatar det.
Ingen jävel ska bry sig om vad jag trycker i mig.
Ja, jag tränar, jag älskar att välta runt traktordäck, bära tunga säckar och släpa släde som väger som en bil.
Det är mitt val och min kropp.
Jag är verkligen ingen tunnis och jag älskar min kropp som den är.
Och jag älskar dig LD.
Du är en förebild och inspirationskälla.
En starkt lysande, varm stjärna i ett mörkt och kallt universum.
(Och mina två äldsta troll har börjat läsa vad du skriver. Den äldsta har dessutom tagit styrka av dig och börjat propagera för sundare synsätt på ideal i sin skola.
Nu ska jag på möte med tonåringen, skolans rektor och gympaläraren för att hen, så sent som i går, blev förbannad på gympab när läraren började gaffla om vikten av att inte äta ”fel” och att ”se bra ut”)

Ja fy fan. För mig tog det över 30 år att få ett ätstört beteende, trodde att jag var safe men icke! Har gissat att jag initialt tappade kroppsmassa pga slutade äta medicin, märkte det inte själv förrän det påpekades för mig att jag gått ner i vikt och någonstans där blev det galet. I mina kompisgäng har vi aldrig haft fokus på utseende, snygg ibland ful ibland tänker inte på vad man äter, helt okomplicerat.

Förra sommaren stod jag böjd över toaletten med avsikt att kräkas för första gången och då ba ”jaha it has come to this…” Det mest bisarra för mig nu är att jag märker hur jag låtsas att jag ”ba går ner i vikt och ba vill träna fratt de ä kul och vill bli stark”, typ att jag ska vara duktig vilket innebär att jag 1) inte ska ha ätstört beteende 2) se ut som jag gör helt utan effort och bara för att det är kul. Jag är ju så cool och avslappnad och jo jag är visst kroppsobrydd…

Försökt jobba påt/acceptera genom att 1) berätta för sambon (som inte trodde på mig först eftersom kroppsmassa varit en sån non-issue) och viktigare 2) då jag hamnat i limbo genom att vara ”hälit me en tjej som äte ordentlit” och ”kulturellt önskvärd kroppsmassa” (lol åt tanken att en som ”äter ordentligt” och som anses vara tjock någonsin skulle få höra att det är härligt att man äter ordentligt?) börjat berätta för folk som kommenterat min förlust av kroppsmassa (ffa på jobbet), istället för att vara ”COOL” som bara äter whatever som bjuds och sen i min ätstörda tillvaro i efterhand tyckt att det varit jobbigt, och istället för att bara ”nä jag vill inte ha 🙂 är inte sugen :)” (obs att man alltid är tråkig om man tackar nej så då ska det dessutom trugas) … så kör jag på någon variant av ”Nä, alltså sen mitt utseende började kommenteras (av bland annat du som bjuder) så har jag fått ett asjobbigt förhållande till mitt födointag, så jag vill inte ha någon bulle, thanx anyway”.

Vet inte om folk inser hur jävla onödigt det är att värdera andras utseenden, och kan inte ens tänka mig att man kan bli provocerad av nån som äter chips?? Seriöst.

Vet ej vad jag vill säga och har svårt att avgöra om det är jobbigt att läsa för andra (utöver att det är rörigt) men för min egen del så vill jag definitivt se variation, oavsett om det gäller kön, klädsel, matintag, funktionsvariationer, dialekt, etnicitet, bla bla bla – känns som det gör mig till en mindre dömande individ i allmänhet.

Har f.ö. tänkt en massa på dig när du inte postat nåt och på hur mycket du stått för underhållning i mitt internetliv, som en grym bonuskompis!

Läste om detta idag på Elaines blogg och måste säga att jag tycker att du har, såklart, helt helt rätt i detta. Att du ens ses som en hetsare är helt jävla rubbat, för att du visar bild på hur din egen jävla kropp ser ut? I samhälle där vi dränks i hugo rosas/elaine-typers bilder av gym och nyttig mat och ”starka ben” (WHATEVER, ni är lika lurade som dom som vill bli skinny, för fan heller att ni skulle gå med på att ha starka OCH feta ben) BEHÖVER vi motpoler. Tack för att du är en sådan! 🙂

Hej LD! Glad jag blir att du är tillbaka. Hoppas din sommar varit skön.

Älskar din konst, blir himla inspirerad. Tusen kramar och kärlek.

Kunde inte vara stoltare över min kropp, stolt över det extra fett jag har, utan det hade nog inte min bebis överlevt och jag hade nog varit på gränsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *