Tjock verklighet

Jag är tjock på riktigt

Det är ju verkligen frestande, när nån hånar eller kräks över ens tjocka kropp, att liksom ropa hallå jag är faktiskt gravid! Liksom för att… Vadå? Är det mer ok med elaka kommentarer om kvinnors kroppar om de bara är tjocka än om de är gravida? Lite som att man också vill försäkra betraktaren (som spyr) att nej jag är ju inte tjock på riktigt! Det är bara tillfälligt!

Eller när man ursäktar sin vikt och kroppsform med sjukdom; hallå jag är ju inte tjock på riktigt! Jag är svullen pga [insert sjukdom], inte mitt fel! Så jag låter bli. Jag försöker aldrig få den kräkande hatarn att tänka till genom att använda min graviditet mot hen, jag vill nämligen bli behandlad med respekt trots att jag är tjock (eller ful) på egen hand.

 tjock

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

20 Comments

  • Emmy

    Gick precis omkring här hemma och skällde på mig själv för att jag är så fet när jag provade utstyrslar. Är på väg till kuratorn. Försökte trösta mig med att det är pga psykmediciner som jag blivit tjock igen men det är bara en liten bidragande orsak. Så tog jag mig i nackskinnet och tänkte; jag går in och läser hos LD istället, hon får det på riktigt alltid att kännas bättre. Hon-du får alltid min tjockångest att lätta. Du har verkligen gjort något omvälvande med mitt huvud, på riktigt fått mig att fatta att jag är okej person trots tjock.

    Så idag kunde du inte ha skrivit något bättre. Tack från djupet av mitt utmattade hjärta. Pöss!

      • ozzy

        Det är SÅ rätt inställning tycker jag, jag är fet, gråhårig, rynkig och jag kunde inte bry mig mindre om vad folk tycker om det. Jag är nämligen inte mitt utseende.

        • Lady Dahmer

          nej jag är ganska normativt vacker, har alla rätta ansiktsdragen, tjockt fylligt glansigt hår, kindben, fylliga läppar, vita jämna tänder osv. Men det spelar ingen roll.

          Jag kan dock vara väldigt ful i vissa sammanhang ändå o detta besvärar inte mig lika mycket som det tycks besvära andra och det är lite det jag vill komma fram till: att sluta värdera kvinnor efter utseendet oavsett och framförallt avdramatisera fulhet. Om det inte gör nåt att vara ful så kan vi inte må dåligt över det typ.

        • Zoe

          Ja, du är verkligen det. Jag har också reflekterat över det.

          Jag är smal men har tunt trist hår, rätt slappt ansikte och små ögon. Blir inget annat än avundsjuk när jag ser bilder på dig.

  • Caroline

    Jättebra skrivet! Helt sjukt den diskriminering som finns mot tjocka kroppar och att det accepteras av så många. Tycker det är bra det du skrev i kommentaren också om att avdramatisera fulhet.

  • Janna

    Jag känner igen mig på ett sätt. När jag blev gravid vägde jag 128 kilo och jag vägrade att skämmas för det. När jag gjorde det, då läste jag dina texter. Skäms inte. Graviditet är vackert! Ät vad du har lust med, Gör bad du vill! Känn inte att du behöver försvara dig (även om jag förstår om du gör det). Du är stark och bra. Och gravid! Det är så vackert och fint. Snart kommer lilla bebisen och den kommer må hur bra som helst med er som föräldrar. Ingen skuldbeläggning. Du är bra och stark som du är!

  • Annette

    Apropå järn och förra inlägget: har du testat Niferex? En biverkning ska vara förstoppning och om du reagerar med diarré kanske de “normaliserar”? Jag mådde illa på Niferex men löste detta genom att ta dem på kvällen innan läggdags= illamåendet hann inte infinna sig innan jag somnade.

  • Christine

    Jag försöker bli gravid för andra gången och blir så ledsen av omgivningens tips och råd om att om jag bara gick ner lite i vikt så skulle det minsann hända. Jag har en lång och svår utbildning i bagaget och vet allt om hur fett kan utsöndra hormon som ställer till det. Men jag personligen köper inte att 10 kg är orsaken. Jag var ingen jättesmalis med första heller och han blev till på första försöket, men nu känns det som att alla omkring mig förväntar sig att jag kan och vill vänta ett år med att få ett efterlängtat barn medan jag hårdbantar, som att man är inte värd en utredning om man inte gjort allt och förändrat hela sin kropp. Det spelar ingen roll att det visat sig att jag har normal ägglossning, inte drabbas av missfall och att gynekologen säger att man inte ska slösa tid på vikten om den inte är extrem och det funkat förut. Folk borde ju då gissa på att mannens spermier är kassa, men nej, jag ska börja hårdträna trots att jag egentligen trivs med mig själv. Och mannen bemödar sig knappt dra ner på kaffe och alkohol. Han behöver inte gå ner ett gram trots att han också gått upp i vikt. Jag springer och tar prover och undrar om jag är för gammal, men han skulle aldrig föreslå att det är han som har problem. Och sedan vet jag att om jag lyckas så väntar mvc där man ska upp som en ko på en våg, trots att jag själv aldrig väger mig, och trycka i sig socker och göra glukosbelastning (det finns bättre sätt att kontrollera om man har diabetes). Och det bästa är strömmarna av studier som visar att överviktiga kvinnor oftare föder barn med fosterskador. Känns sådär för mig som redan har fått ett barn med en defekt. Och så be om kejsarsnitt igen pga förlossningsrädsla. Och dömas. Tänk på barnet. Det är inte det bästa för barnet. Nej, jag förstår. Men, om jag inte visste att alla jag känner som fått kejsarsnitt fått fina friska barn så skulle jag varit barnlös. För 100 år sen skulle jag inte ha fått barn, för rädslan är obeveklig. Men idag när jag kan, så tar jag chansen och får snitt (det bestäms tidigt för jag måste hinna göra abort). Och jag är en bra mamma trots allt detta. Precis som min man är en bra pappa trots att han inte går igenom en förlossning. Nej, usch för graviditet. Livet känns aldrig så ojämställt som då.

    • Elin-kristen feminist

      Det är så hemskt det där, att folk utgår från att vikten är hela problemet. Jag blir galen att sjukvårdspersonal alltid utgår från att jag har oregelbunden mens för att jag är tjock. Nej, det har jag inte, snarare är den så regelbunden att jag oftast till och med får den samma tid på dagen. När min dotter fötts 2,5 veckor sent efter en igångsättning så var det snack om att hon måste ha varit feldaterad eftersom hon inte hade några tecken på att vara överburen för jag hade säkert inte så regelbunden mens. Jag hade koll på både mens och ägglossning så jag förklarade att detta var en omöjlighet och då verkade de knappt tro på mig. Man måste tydligen ha problem med mensen när man är tjock och inte vara fertil (jag är minst normalfertil, jag har blivit gravid på tre ägglossningar respektive en ägglossning).

      Sedan känns det som om barnmorskan denna gång letar efter fel på mig. Varje gång är det samma förvåning över mina bra värden men ändå ska jag glukosbelastas och göra extra ultraljud fast jag är friskare än många av mina vänner som är normalviktiga. Jag är OK med glukosbelastning, graviditetsdiabetes förekommer i släkten men är mer tveksam till extra ultraljud såvida det inte verkligen verkar som jag har ett ovanligt stort barn. Min syster har fött barn på 4,6 kilo vaginalt och utan komplikationer så jag tror faktiskt jag klarar ganska stora barn jag med.

      • Isabell

        Jag gjorde två tillväxtultraljud när jag var gravid. Kändes ok för mig bm tyckte det var svårt att mäta barnet. Var rätt stor när jag blev gravid men ökade inte nämnvärt så av den anledningen tyckte jag det kändes skönt att göra de extra ul. Födde 16 dagar över tiden ett barn på 3.4 kilo så bara för att en är överviktig betyder ser inte per automatik att en föder stora barn. Väldigt nöjd med min bm som inte fokuserade på min vikt utan mitt mående.

        • Elin-kristen feminist

          Min dotter var heller inte extremt stor, 3975 g och då hade hon legat 18 dagar extra så hon hade haft god tid att bli en 5 kilos bäbis om hon velat (hennes pappa vägde 4,5 kilo så omöjligt hade det inte varit). Ofta är man rädd när man är överviktig att man trots glukosbelastning som var bra kan ha haft oupptäckt graviditetsdiabetes och då blir ju barnen stora, ibland för stora för vaginal födsel. Men då tänker jag att jag inte kommer föda i en hydda utan på ett stort sjukhus och att jag faktiskt litar på att de kan veta om jag behöver kejsarsnitt om barnet är för stort utan att de gjort en massa ultraljud innan. Jag vill hellre ha ett akutsnitt än planerat snitt eftersom en förlossningsstart ändå betyder att barnet är fysiskt färdigt.

  • Ida

    Hej Lady Dahmer, tack för en bra blogg och för att du lyfter frågor om ex fatshaming.
    P1:s program Kropp & Själ har gjort ett nytt avsnitt “Ska tjocka skämmas” om övervikt. Hade varit mycket intressant att höra dina åsikter om det avsnittet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *