Kategorier
Tjock verklighet

Lite provocerande är det ju med smala människor som koketterar med hur mkt skit de äter och hur lite de minsann bryr sig om sin vikt. Ba NO SHIT?

Vaknar, går in på twitter, ser viktråd i feeden. Dvs en skitsmal människa berättar att det bara är att röra sig en 30 min om dagen så håller man sig sund och smal… och nääää orkar fan inte. Hånet liksom! HÅNET! Nämen titta på mig tihi jag äter ALLT jag vill jättemycket också men rör på […]

Vaknar, går in på twitter, ser viktråd i feeden. Dvs en skitsmal människa berättar att det bara är att röra sig en 30 min om dagen så håller man sig sund och smal… och nääää orkar fan inte. Hånet liksom! HÅNET! Nämen titta på mig tihi jag äter ALLT jag vill jättemycket också men rör på mig en halvtimme om dagen och det kan ju alla göra tihi. NEMAS PROBLEMAS!

With all due respect ni som fötts smala, alltid varit smala och aldrig haft tio kilo för mycket: håll käften, you know nothing.

ät vad du vill

 

Nä dags att massera tinningarna och andas i fyrkant en stund.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

83 svar på ”Lite provocerande är det ju med smala människor som koketterar med hur mkt skit de äter och hur lite de minsann bryr sig om sin vikt. Ba NO SHIT?”

Tycker det är dubbelmoral när du skriver att ni ska minsann få vara som ni vill utan att någon ska få klaga ex övervikt och liknande. och så skriver du i detta inlägg håll käften you know nothing bara för att de finns smala . bara för man inte är som du så är det fel känns det som många gånger. är det så du upplevs eller är det så du tycker?

Dubbelmoralen är just att du kritiserar en viss kroppstyp i en text som handlar om HAES. Det inkluderar ALLA kroppstyper om man tror på sådant trams.

På tal om tjockhet, någonting som jag absolut inte har någon erfernhet av, skulle jag vilja ha din hjälp. Igår såg jag ett avsnitt av Louie CKs serie, avsnittet hette ”So did the fat lady” och jag tror jag tyckte det var bra, eller, hur som helst fick det mig iaf att tänka till. Men jag hemskt gärna vilja ha din åsikt angående det, då jag inte kan relatera pga ej tjock och har därför svårt att bilda mig en egen uppfattning (+du är alltid så klok).

Såå om du har tid och ork, kolla gärna på det och berätta för mig vad du tyckte!

Min favvo är när jag pratade med min smal-och-har-alltid-varit-smal-kompis och sa att jag inte kan köpa chips och ha hemma, för då äter jag upp hela påsen på typ 10 minuter. Varav hon svarar: Men häll upp lite i en liten skål och lägg sen undan påsen. Då orkar en inte hämta mer….

Jo, det orkar man…

De flesta av de smala personer jag känner kan inte förstå suget, det där sockerberoendet, känslan! ”nej men ta bara en kaka”,”men köp inte hem godis då” etc.

Haha, man VET ju att påsen ligger i skåpet… Nu är inte jag så förtjust i mörk choklad, men de som säger att de bara tar en ruta och sen är nöjd. Man ba, mm eller hur. Även om jag skulle köpa hem en mörk chokladkaka som jag inte ens gillar, skulle den aldrig räcka i… få se nu 12 rutor – 12 dagar?

Åh gud! Vet flera som säger sig ”börja må dåligt om de äter mer än en bit”. Jag kan trycka i mig flera plattor per dag (och har nästan gjort det i perioder). Den där totala oförmågan att se att andra människor har andra förutsättningar, och dessutom lite hån på det (”Hur kan du äta så mycket? Jag mår minnsann dåligt efter en bit!”).
Och då är jag ändå smal, och har på så sätt mer ”rätt” (ur samhällets synvinkel) att få äta skräpmat och socker.

Ja precis! Kommer ju inte sluta tänka på dem förrän de är slut. Samma sak för mig med mörk choklad..tar väl slut lik fort som vanlig..

Kanske för att du förväntar dig att du inte ska vara sugen på socker. Det hjälper bara mot chokladsuget, men det är ganska awesome om man älskar choklad.

Haha eller hur! Jag blir alltid sur över att alla chipspåsar är så stora, men köper ändå såklart. Sen äter jag tills jag mår illa och får ont i magen…varpå jag häller ut resten av chipsen i toan, eftersom jag vet att jag inte kommer kunna sluta äta, TROTS mår illa och ont i magen. Räcker EJ att bara slänga påsen i soporna för den kan en fortfarande hämta hähä….

Hahaha, ja! Känner ibland att det borde vara lag på att chipspåsar får vara max 100g. Jag äter tills påsen är slut, alltid. Men jag tror inte att 300g är riktigt så mycket som jag är sugen på egentligen.

Men varför i herrans namn läser du sånt som du blir provocerad av. Plocka bort det från ditt flöde så slipper du se det. Ett irritationsmoment mindre i ditt liv.

men asså, sån skit är ju överallt, tar man bort det från twitter så trycks det upp i fejset på en i diverse damtidningar, teve m fl medier. och det är väl bra att såna stämningar tas upp och diskuteras? bjuder kanske till ödmjukhet hos vissa individer.

Men jag är oxå överviktig, ganska mycket dessutom, men jag väljer att inte låta mig provoceras av reklam o annat. Människor kommer alltid att tycka o tänka olika och det enda jag kan göra är att inte låta mig påverkas av det andra tycker.

Det har inte varit lätt att komma dit jag är idag. Jag har fel på min ämnesomsättning och medicinerar för det. Jag kommer alltid att vara överviktig men jag har fått lära mig att inte bry mig om vad andra tycker o tänker om kroppsstorlekar o sånt. Alternativet för mig är att alltid må dåligt över att jag är stor men jag har valt att lära mig att ignorera vad andra tycker.

Som sagt, det är ju jättebra att du kan ignorera det. Jag är genuint glad för din skull. Dock ser jag inget fel i att man som LD gör här, väljer att istället reagera. Din väg till att må bättre kanske låg i att ignorera, andras väg kanske ligger i att ventilera och prata om saken med andra.

Vad bra att du inte låter dig påverkas.
Ska vi anamma sätt att se på våldtäktsoffer? Jag led inte efteråt therefore – ska ingen tillåta sig att lida? ”Val”? Knappast.

correction:
Skulle givetvis vara citationstecken över _tillåta sig_ pga det är inte något man kan styra över.

Det är väl rent allmänt så att folk gärna vill se sin egen förträfflighet som orsak till bra grejer – typ mina barn har inte samma problem som grannarnas eftersom jag har uppfostrat dem så bra, jag har lyckats i livet tack vare mina personliga egenskaper x, y z osvosv. Alltid lika störigt när en sådan person vill ge goda råd om hur andra borde lösa sina problem.

Fast det funkar inte riktigt så. På samma sätt som vissa smala kan äta vad de vill utan att gå upp i vikt, kan vissa tjocka träna och leva hur hälsosamt som helst utan att gå ner i vikt. Det har med bla gener att göra.
Jag tex är 160 cm och väger 75 kg, knubbig borderline tjock alltså. Och jag har testat både en hälsosam livstil med träning. Och en livstil där jag äter vad jag vill och inte tränar. Jag går varken upp eller ner, jag har stått på 75 kg (+ – nått kilo) i snart 5 år. (Nu är jag förvisso nöjd med mina kärlekshandtag men ändå)

Rart det der, jeg begynte å spise (mye) mer og sluttet å trene (5 ganger i uka) ble friskere og 25kg lettere.

Om flere forstod at samme ”løsning” ikke fungerer for alle, hadde et mye større problem vært løst.

Fast nä, det fungerar inte i längden för de flesta. Jag skulle säga: ät när du är hungrig tills du är mätt. Men det är skillnad på hunger och sug och på mat ens kropp mår bra av och inte. Alla är olika, finns inga mallar. Själv mår jag illa av apelsiner som anses ”nyttigt”. Det är inte så enkelt att ät mindre och rör på dig, ät nyttigt etc.

Nämen jag äter pizza och kakor och chips och plutonium och hela kor MEEEN det handlar ju om ATT RÖRA TILLRÄCKLIGT PÅ SIG jag till exempel går ända till bussen varje morgon OCH TILLBAKA IGEN på kvällen och ibland tar jag till och med en sväng runt brevlådan ja herregud detta liv!

Grejen är att det oftast ”det är bara att…”. Det är till synes så enkelt. Kalorier in och kalorier ut.

Men under denna enkla sanning har du ett hav av komplexa förhållanden mellan psykiska besvär, hormonella förhållanden osv.

Det där ”det är bara” kräver en enorm viljestyrka och denna viljestyrka grundar sig oftast i ett självhat. Jag avskyr mig så mycket just nu som jag är att jag är villig att förneka mina behov och gång på gång, under en väldigt lång tid, säga nej till sådant jag vill.

Självklart funkar det att älska sig så mycket så att man inser att säga nej till kortsiktiga behov för att nå ett långsiktigt dito. Men det där är sällan lika effektivt som självhatet.

Så det är bara att hata sig själv tillräckligt mycket så går det som en dans.

Precis så är det. Jag har aldrig hatat mig själv så mycket som när jag var smal. I dag är jag så nöjd och tillfreds som man kan bli. Tänker också att om jag fått alla dessa nedvärderande kommentarer från kvinnohatande män om hur oknullbar jag är osv på den tiden jag hatade mig själv hade jag nog gått under. I dag skrattar jag bara åt att de på allvar tror att de kommit åt någon öm punkt när jag inte kunde bry mig mindre om sex med okända män eller deras bekräftelse heller för den delen.

Det provocerar mig enormt trots att jag är smal. Vad är det med folks brist på förståelse och empati? Tror de dessutom att allas kroppar och hjärnor fungerar likadant?! Trötta mig… Dessutom… har alla en halvtimme till övers att prioritera träning på?

Kalorier in och kalorier ut är inte en lögn, enkel matematik. Jag har vid två graviditeter gått upp 30 kg vardera gång och även blivit av med dem, nej inget vatten enbart fett. Jag säger inte att alla kan men i det stora hela så stoppar man i sig för mycket om man inte kan gå ner i vikt!!!

Vet du hur man räknar ut hur mycket kalorier en vara innehåller? Genom att elda upp den i ett slutet system, och se hur mycket värme varan ger! Människokroppen är inget slutet system, och vi använder inte all energi till värme!!!
Men grattis ifall du tycker att du väger lagom – alla har inte den förmånen!

Naturligt smala provocerar naturligt mulliga, naturligt stortuttade provocerar naturligt småtuttade (lovar att fett många upplever detta med att klaga på stora tuttar som koketterande även om folks inte vågar skriva det högt), naturligt rika provocerar naturligt fattiga… Alla provocerar alla och det är förjävligt men vet du – HUMOR är vapen 😀 Fuck’em all, livet är underbart ändå <3

Herregud ja, ”naturligt” rika. Alltså. Män försöker berättiga sin överordning med biologi, jag har allt oftare börjat se rika skylla på detsamma, dom har överfört ”Darwin” (alltså tagit begreppet i sin mun) – för att berättiga sin rikedom och hata på fattiga!

STÖRTA KAPITALISMEN!

Med två timmars hundpromenad varje dag, cross-fit, springrundor, hästridning och gym 2ggr i veckan så borde ju jag vara supersmal om det räcket med att röra sig en halvtimme var dag OCH äta nyttigt. Hmm vad gör jag för fel då? Nä ärligt talat så JÄVLA TRÖTT PÅ TJÖTET om att en halvtimme räcker.

Nej det gör det inte.
163 cm 78 kg.

Med tanke på det drev som drabbar överviktiga om de bloggar om att de äter onyttigt så borde väl samma drev i rättvisans namn även drabba smala som berättar om sin snabbmat och godis-livsstil? Det går ju att vara fruktansvärt osund på insidan av sin kropp, med igenkletade blodkärl, även om man ser smal ut på utsidan. Huja! Inte vill jag att mina skattepengar ska gå åt till hjärt-kärloperationer på smala folk som äter onyttigt! Fy skäms! Tänk på att ni som är smala är förebilder! Ät bara sallad!

Jaaaaa!! Folk som aldrig gått upp ett kilo i sitt liv oavsett vad för skit de proppat i sig som ska komma med ”hälsostips”. Ser rött varje gång. Allas kroppar fungerar inte som din. Hur svårt ska det vara att fatta.

Det här med att man ska orka kämpa och kämpa och kämpa. Fan, tränade regelbundet i ett år (med hjälp av pt så det var inte så att jag inte blev trött) utan att det gav mig ett skit i endorfiner och det enda jag ville var att ba äta gött och ha det bra. Men blir fast i att det ”bara är att träna” och att jag måste det för nån annans jävla skull. 🙁

Dock ska man inte blanda ihop det med vilken skillnad det kan göra att bara träna 15 minuter om dagen. Det krävs ibland lite för att det ska bli stor skillnad. Dock kanske en tjock människa förblir tjock men det gör fortfarande skillnad.

Alla som menar att ’det bara är att…’ efter mitt första barn började jag med en diet och ordentlig träning, det tog mig 2 månader att gå ner till vikten jag hade innan graviditeten. Så med samma antal kilon som första gången blev jag gravid en andra gång och efter den satte jag mig på SAMMA diet och träningsprogram – och efter 2 månader hade jag gått ner 2 kilo… Precis samma tillvägagångssätt alltså. Men, jag är äldre, har fött två barn och har kanske diverse andra skillnader i kroppen sedan dess också – och då är det ändå samma kropp det handlar om. Och om det inte ’bara är att…’, med samma kropp – så kanske man kan försöka tänka sig möjligheten att det faktiskt inte är samma mellan alla olika kroppar som finns därute heller.

Och vadå ignorera? Alla tycker inte likadant? Nej, men då får vi väl börja ignorera kvinnoförtryck och rasism också, bryr vi oss inte om det så finns inte problemet?

Det där med vikten är ibland ungefär lika lätt att kontrollera som att försöka styra hårväxten på huvudet. Vissa får långt hår, andra inte.

Att förutsätta att allt funkar för alla är korkat. Vi är av samma skrot och korn, men vi funkar olika.
Nåt som funkar för mig funkar inte för nån annan och tvärtom.

Vissa har hög förbränning vilket gör att de kan äta allt men ändå hålla sig smala, betyder dock inte att de är sunda.
Jag har en manlig vän som är pinnsmal och som äter skräpmat jämt.
Jag och min sambo däremot äter mer grönsaker på en vecka än vad vår vän gör på ett helt år. Ändå är han den smala och vi är de lite överviktiga.

Smalhet är inte ett sundhetstecken. Även om det är vad man vill tro.

Det där med att ”skräp mat” bara får en att gå upp i vikt är sant men ändå inte. Det är så mycket mer komplicerat än så. Hade en vän som levde på godis och ostbågar och cigarretter. Smal som en pinne. Först när hen började äta ”riktig” mat så började hen lägga på sig. (Hen är dock fortfarande väldigt liten i maten, mycket små portioner, och jag kan ibland önska att maten var mer varierad.)

Näringslära är något som borde vara ett ämne som det fördjupades mer i skolan, för det är synnerligen komplext och många tror nog att de vet vad som är bäst att äta men i realiteten så är det få som vet då det är som ni är inne på här en komplicerad ekvation av kemi. Och livsmedelsverket hjälper inte ett dugg till då kommersiella intressen går före individens rätt till att ha tillgång till närringsriktig och giftfri mat. (Nej jag lyckas inte själv heller varje dag äta vad som borde vara bäst för mig)

Förtydligande: Precis som att man kan bli smal/mager av att utesluta socker från sin diet så kan man bli smal om man helt utesluter proteiner dvs bantar med hjälp av kolhydrater. Allt är bara en fråga om att kroppen inte får i sig något alls av en byggsten så börjar den byta ned sig själv.

MEEEN!!! förstår inte varför läser du sådant om du tar illa vid dig av det ????
kanske bättre om du accepterade dig som du är, du är ju fin har utstrålning du syns…

Men va? Det här handlar väl inte det minsta om LD själv och hennes inställning till sin kropp, utan om att belysa hur smala hånar och förtrycker tjocka och att det måste sluta.
Ja, visst kan vi sluta läsa allt som vi kan ta illa vid oss av och låtsas att allt bara är jättebra. Eller så belyser vi de problem som finns för att upplysa och förhoppningsvis kan nån ta det till sig och ändra på sig. T.ex. har alla inlägg om övervikt fått mig att tänka till och sluta använda uttryck som t.ex. det ovan.

När jag var smal sa jag alltid att ”Jag bryr mig inte om min vikt”. Det är först 10 kilo senare som jag har insett hur puckat det var. Det är alltid lätt att säga att man inte bryr sig om normen när man tillhör den.

Jag hade säkerligen varit överviktig om jag inte haft problem med feta goda saker som smörgåstårta, chips, tunga goda bakverk, skagenröra, friterade saker….min smala ”lycka” är att jag blir riktigt dålig av att äta saker med en massa fett så det händer mycket sällan och bara om jag vet att jag inte ska någonstans och bara om jag är ensam eftersom jag blir ”lite” orolig i magen.

Jag har varit tjock, otränad och ”ätit vad jag vill”, numera är jag normalviktig, tränar och äter fortfarande ”vad jag vill” (dock inte så mycket som jag egentligen vill..) men skillnaden är att idag vill jag äta helt andra saker. När jag var tjock ville jag bara äta snabba kolhydrater och socker, idag känner jag starkt att min kropp behöver och vill ha annan mat. Vad jag menar är att ”vad jag vill” skiljer sig enormt mycket från person till person och kan även förändras över tid.

Jag provoceras också väldigt mycket av dessa påståenden om att det är så himla lätt, matematiken är lätt; in-ut, men i verkligheten är det så mycket svårare. Och att hävda att det ”bara är att röra på sig 30 min om dagen” visar på en stor okunskap. Smala människor som alltid varit det verkar ofta tro att överviktiga är korkade och behöver informeras om hur de ska gå ner i vikt. Om jag pratar för min egen del så visste jag precis vad som skulle krävas av mig för att bli smal under de år jag var överviktig, att jag ändå inte gick ner i vikt hade inget med okunskap att göra utan helt andra saker.

Misstänker att de som glatt ropar ”jag äter vad jag vill men rör på mig” inte är så gamla. Och/eller har snälla gener. Kanske inte har problem med sockermonstret.

Jag är en rund medelåldring i dag och jag kan definitivt inte äta vad jag vill idag. Upp till 30-årsåldern kunde jag det och hålla mig ganska slank (inte trådsmal, har inte sån kroppsbyggnad.)

Jag kan tänka om de personer som kommer med såna påståenden ”inte nu nä, men vänta tills du hunnit bli 40 och dina hormoner inte längre är lika snälla som när du var 20.” De flesta av oss (utom de där lyckliga mänscherna med supergener) får nämligen svårare att inte lägga på oss med åldern.

Men det kan man väl inte tänka sig som smal 20-åring, att man blir äldre och att samma mat du äter som 20-åring inte alltid funkar så bra för vikthållandet när du nått tantåldern…

Kan folk inte bara sköta sitt utan att behöva skriva andra på näsan med hur smala och fina de är och hur enkelt det är och hur duktiga de är som håller sig smala?

Vad skönt det är med någon i ens egen ålder som förstår. Ämnesomsättningen förändras med åldern. Det krävs enormt mycket mer (generellt sett) att gå ner fem kilo i vikt som 50-åring än vad det krävs av en 20-åring. Kan bli lite trött på alla dessa unga kvinnor som ger mig oombedda råd hur jag ska bli lika smal som dem genom att använda de metoder som (oftast) fungerar på en ung kropp med snabbare förbränning än en äldre.

Jag som smal kan ibland medvetet faktiskt berätta för en kompis om hur mycket jag svullar ibland. För jag vill visa att man måste inte begränsa sig, och för att avdramatisera hela svullandet. Jag riktar mig alltså mot folk som alltid verkar banta…Sen tränar jag dock rätt regelbundet. Okej, förstår att du ser det som att jag redan tillhör en norm och så, men detta är ibland förklaringen till varför man som smal vill säga att man äter massor. Inte för att kokettera utan för att jag helt ärligt menar väl.

Jag har också tänkt sådär när jag var yngre – att jag gjorde något positivt genom att prata om hur mycket jag äter och vad jag skiter i kalorier osv, för att jag då motverkade en bantnings-norm. Jag tror säkert att det gäller många smalisar som pratar om sitt svullande – att de har goda intentioner, eller iaf intalar sig själva att de har goda intentioner (viktig distinktion).
Men alla smalisar måste fatta (som jag till slut gjorde själv) att det INTE hjälper någon endaste människa med viktångest att en smal människa sitter och berättar, i princip, att hon minsann är NATURLIGT smal, inte någon utseende-fixerad banterska. Det råder en dubbelbestraffning av alla kvinnor som inte är smala av naturen, nämligen att det är fel att inte vara smal, men det är inte direkt bra att banta heller, eftersom man då är ytlig, utseende-fixerad, neurotisk, inte ”härligt avslappnad”. Det ENDA en naturligt smal människa som snackar om sitt svullande gör är att spä på denna dubbelbestraffning.

Hej men nej. Hur tänker du då, när du berättar hur mycket du ”svullar” för någon som bantar? Vad ska den personen med den informationen till? Du menar säkert väl som du säger men jag tror inte det tas emot väl av den du pratar med! Om jag var den du pratar med om detta skulle jag bli vansinnig. Är så trött på alla som ska vara fria och obrydda och aldrig begränsa sig. Klart som fan man ska begränsa sig. Vi lever i ett samhälle där de flesta har råd att lägga stora summor pengar på mat och dessutom har tillgång till mat 24/7… klart man måste begränsa sig.

Jag förstår hur du tänker Laura men det blir ändå så så fel, skulle kännas mer som ett slag i magen att höra det från någon som var smalare än mig. Kan en inte bara sluta skryta om hur mycket en äter eller inte äter även om syftet egentligen är att avdramatisera mat så blir det tvärt om tror jag.

Anni, Dvärghundspossen ( intressant namn:p) och Eff: Jag förstår hur ni menar.Jag har också erfarenhet av ätstörningar så jag tänker verkligen på hur jag pratar om min vikt/ träning. Naturligtvis är detta nåt man får göra med taktkänsla. Kanske mer genom att bara leva på så sätt att jag medvetet gärna tar stora portioner, beställer efterätt, visar att jag gillar mat osv när jag är tillsammans med speciellt lite yngre tjejer än mig, som verkligen jämnt bara petar i maten. Jag är inte supersmal utan mer vältränad/ ”sund”, och de flesta av de tjejer som jag medvetet inte döljer hur mkt jag äter för, är tunnare än mig. Alltså menar inte alls att jag babblar vitt och brett och ”skryter” om hur mycket jag äter. Men jag ska tänka på det ni säger.

Kan bli så trött när smala människor hävdar att de svullar och äter mer än ”alla de känner”. Nej det gör du inte. Nej. Bara nej. Du (inte du laura utan en mer metaforisk ”du”)kanske äter vad du vill och hur mycket du vill men jag skulle sätta allt jag äger på att det inte är särskilt stora kvantiteter. Seriöst, de har gjort studier på det här! Smala människor som sätts på en extremkalori-diet GÅR UPP i vikt! Och ofta rent löjligt mycket fettprocentuellt. En yttepytte liten grupp är så pass genetiskt välsignade att de går upp i vikt men lägger på sig muskelmassa trots ingen träning. Är man naturligt smal är det för att man inte har det suget efter mat som andra har. Naturligt smala människor är sådana som kan äta en handfull chips och inte mer eller bara ta en kaka oftast.

Alltså vi är alla olika, alla har olika viljor och smaker och behov men jag hatar argumentet att det finns smala människor som bara äter skräpmat och äääändååå är smala.
Min pojkvän levde på snabbmat. Pizza, kebab och chips och inget annat. Men eftersom han inte åt så ofta/mycket så var han under genomsnittet kalorimässigt och därmed fortfarande smal med ben som putade ut överallt.

Så kan vi sluta hylla ”naturligt smala” och bara inse att det kanske finns en skillnad i beteende och att det därför inte är så lätt att gå ner i vikt som folk ofta hävdar?

men alltså jag låter alltid som en antifeminist men menar inte det alls så men män gillar feta kvinnor. hull bröst något att ta i. ok ok ok ok ni som är natursmala ni har säkert män som älskar smala kvinnor men problemet är det gigantiska missförståndet i media all over. Nej män gillar inte vandrande pinnar.
och jag gillar mig själv och tänker fan inte bli smal. jag är vig och dansar typ minst tio timmar i veckan så lovar jag har bättre kondis än de flesta men lovely mullig mage. och hatar alla jävla pissbilagor om så får du platt mage. vem fan vill ha platt mage? till vad och varför?

Toppen att du gillar din kropp. Det menar jag ärligt och uppriktigt. Men sluta med att
1) tala om vad du menar att män gillar eftersom a) Ingen bryr sig och b) det är en generalisering av Guds nåde
och
2) kalla smala tjejer för ”vandrande pinnar”. Det är inte särskilt trevligt.

Om en börjar en kommenatar med ”det låter som att jag tycker så här MEN”, ”Man får klä sig hur man vill MEN”, Jag låter som en antifeminist MEN”, så tror jag att en ska läsa igenom sin kommentar igen och fundera lite längre på vad en egentligen tycker.

Jag förstår inte att folk verkligen inte kan förstå att alla är olika. Att vi har olika kroppskonstitution och att vår kropp fungerar på olika vis. Att folk direkt kopplar ihop fett på kroppen med ohälsa tycker jag har ett tydligt tidsperspektiv. För några hundra år sedan var det tvärtom. Lite hull betydde att man var rik och välmående. Det är alltså mer förankrat i sociala föreställningar än i vetenskap.

Jagblir faktiskt inte alls provocerad av smalisar som äter skräp och är stolta. För de förstör ju sin kropp sakta men säkert med skräpet o ciggen m.m. Tycker mest det är synd när människor, stora som smala inte inser att det man stoppar i sig gör oss antagligen sjuka eller friska i det långa loppet. Att vara smal är inte så viktigt alls. Klart det är smidigt, man kan röra på sig och kläder passar men vad är en smal kropp med ohälsosamma vanor och då är det både bantning och skräpmatshets och orörlighet m.m. Som jag tänker på.

Men snacka om att ha förutfattade meningar om alla som är smala. Fy! Lika illa som att dem som tror sig veta varför någon är stor. Sådana som du som gjort mitt liv till ett helvete med rykten om mig att jag ska ha ätstöringar mm. 👿

*aldrig rökt en cigarrett i mitt liv*

Men tagga ner. Jag talar om de som jag vet är smala och lever på skräp och cigg. Jag har varit både skitsmal och skitfet, jag har haft en ätstörning. Jag har inga förutfattade meningar om ALLA smala. Du tolkar nog in mer i mitt inlägg än vad som faktiskt står där.

Bee: Ok taggar ned 🙂

Men skriv om hela ditt resonemang och byt ut hur du ser på smala och sätt in stora istället och gissa på vilket mottagande det skulle få här.

(Jag inser att byta ut ord nu är det nya som man inte kan/ska göra för att det inte ”går att jämföra”, men där anser jag att de har fett fel.)

Usch, får så dåligt samvete när jag läser detta. Jag är en av de där smalisarna som ”skröt” om hur mycket jag svullade. Speciellt inför killar. ”Jag älskar mat, skulle aldrig kunna banta, gud så onödigt, tihi!” och beställde typ en familjepizza till mig själv eller största köttbiten på menyn bara för att. Sen bantade jag liksom ”i smyg” när jag var ensam för att hålla vikten (50 kilo till 170 cm, 20 år med sjukt bra förbränning). Så otroligt töntigt. Varför höll jag på så här??

Tycker dock inte att en ska skuldbelägga sig själv alltför mycket för denna typ av beteende. Vi är alltför många (kvinnor) som bantar i smyg. Det handlar om att vi lärt oss att vi måste vara ”naturligt” smala, men samtidigt inte tråkmånsar som kontrollerar allt vi stoppar i oss. Att ”banta i smyg” tror jag är mycket vanligare än vi kan tro, och kan också vara ett tecken på ätstörningstendenser. Precis som att vara tvungen att hälla ut halva chipspåsen i toaletten för att vi egentligen inte vill äta upp den men omöjligen kan låta bli. Fan att mat ska vara så skamfyllt. Som vanligt går det inte att göra rätt som kvinna. Heja dubbelbestraffning. 🙁

OBS att dubbelbestraffningen kommer från samhället och patriarkatet, ej från LD eller andra som uppmärksammar smalhetsnormer! Insåg att min kommentar kunde tolkas som kritik mot blogginlägget, men det var inte det som var avsikten.

Alltså ja, tjocka får mycket hat, men jag tycker att den här hetsen mot smala börjar gå helt överstyr. Jag vet inte varför så många feminister plötsligt börjat hata på tjejer för att de är smala och säger nåt korkat? Det skulle liksom aldrig falla samma feminister in att vända sig mot tjejer som anses vackra utan smink, inte ”behöver” raka sig etc. För att inte tala om de som faktiskt känner att de måste svälta sig, sminka sig och raka sig för att passa in i skönhetsidealen. Feminister har alltid pratat om att det är viktigt att inte skuldbelägga och shamea enskilda men på sistone så verkar det vara som bortblåst. Så himla ledsamt.

Om det är till någon tröst, med tanke på alla idioter du utsätts för, så brukade jag vara en såndär offerkofta-smalis tills jag började läsa din blogg för några år sedan. Jag körde på hela repetoaren, ”smala får precis lika mycket skit” osv, men i ärlighetens namn, trots att jag är skitmager har jag fått ENSTAKA negativa kommentarer om min vikt (mest i tonåren, och många positiva/avundsjuka). Ibland läste man på nätet att ”tjejer ska ha kött på kroppen, inte se ut som 10-åriga pojkar” och då typ dog man av osäkerhet. Men det är typ det. Jag hade ALDRIG fattat eller erkänt att det är värre att vara överviktig bara för att någon sa det, den egna osäkerheten och kränktheten var för stor. Det tog så himla lång tid för polletten att trilla ner, men alla de som sitter och argumenterar och kritiserar dig nu och bara INTE FATTAR kanske håller med dig om några år!

Saken är den att man upplever mättnad och sug så himla olika. Mätt för någon som är supermager kanske är detsamma som inte längre känna hunger. Och mätt för någon gravt överviktig kan vara att fysiskt inte få i sig en matbit till, och det är där gradskillnaderna kommer. ”Jag äter mig alltid mätt” från en smalis betyder kanske det för den personen, men absolut inte betyder det för någon annan. Jag har också hört det där om mörk choklad, man kan äta en bit så är man nöjd. Jag har kommit fram till att den som säger så antagligen inte tycker om mörk choklad och då blir det enkelt. Jag kan ha hur många chokladbeskvier hemma som helst, de skulle räcka i en evighet för jag tycker ju inte om dem. Mörk choklad skulle jag kunna leva på, inte äta något annat. Det som är tröttande är att man bara måste dela med sig av sådant här nu för tiden, så här äter jag, så här tränar jag. Jag vill så gärna slippa det, slippa se åsikter om det, kan vi inte alla få vara lite olika. Snälla!

Jag tycker allt i din kommentar är jättebra. Jag bara önskar att vi kunde sluta säga saker som ”gravt” överviktig. Samma med ”sjukligt” fet. Det finns ingen anledning att dela upp feta och överviktiga på det sättet i dagligt tal, det skapar bara en känsla av utanförskap. Att ses som grav och sjuklig känns ju inte heller så jättekul. Jag säger fet eller ordentligt överviktig (inte så ofta längre dock eftersom jag är fet) om mig själv, när jag pratar om tjocka i allmänhet brukar jag bara säga feta och överviktiga eftersom det inkluderar alla och man får själv välja vilken kategori man vill placera sig i.

Självklart har du helt rätt, det är dumt uttryckt av mig. Jag ville bara göra något tydligt. Men jag är övertygad om att man kan vara överviktig och fortfarande hälsosam och att den skalan inte ligger efter antal kilon utan är flytande från individ till individ.

Fast det där funkar oftast inte hälsomässigt för smala heller och ibland önskar jag så att vi kunde lämna vikten helt utanför hälsoinformationen och bara få information om vad kroppen på insidan mår bra av. Från typ en trovärdig källa, inte femtioelva mediakanaler ,man blir ju utbränd bara av att hålla på att sortera i all information om vad som håller en frisk.

Jag kan också leva på kakor och ändå vara smal (hej näringsbrist!) men det där sockerdopandet har ju fuckat upp mig på andra sätt. Att träna en halvtimme om dagen kan man ju glömma när kroppen inte längre kommer ur sängen på morgonen och det inte längre funkar att dopa sig med socker utan det enda som händer är att man får hjärtklappning och mår illa.

Tänk om det kunde finnas ett hen för kroppsstorlek? Att det inte fick lov att vara relevant i någon diskussion eller något bemötande alls.

Tänk vad mycket tid vi skulle få över. Och vad mycket lättare det skulle bli att sålla i all hälsoinformation. Och vad många tidningar som skulle gå i konkurs…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *