Kategorier
Tjock verklighet

Motivation är inget man köper eller hittar på gatan

Är det nåt som provocerar mig mer än alla dessa lchf/5:2/GI-bilagor och träningshetsande instagram så är det alla smalas orimliga syn på viktnedgång och övervikt. Det är enkelt att raljera om dieter och folk som följer dem, men det är desto svårare att ha förståelse för alla de som kämpar med den där dagliga ångesten. […]

Är det nåt som provocerar mig mer än alla dessa lchf/5:2/GI-bilagor och träningshetsande instagram så är det alla smalas orimliga syn på viktnedgång och övervikt. Det är enkelt att raljera om dieter och folk som följer dem, men det är desto svårare att ha förståelse för alla de som kämpar med den där dagliga ångesten. ”Amen det är ju bara att äta mindre och röra på sig mer’‘ säger de käckt och jag får en impuls att börja veva med knytnävarna. ”Det är bara att äta nyttigt’‘. JAMENDÅSÅ då är problemet löst.

Om det var så enkelt så hade det knappt funnits några tjocka människor alls.

Men ”man måste hitta motivationen” som det så fint heter. Motivationen, detta magiska som alla kan klämma fram om de verkligen försöker. ”Att gå ner i vikt är lätt, man måste bara hitta motivationen och det kan vara svårare!” Ja precis. Det är liksom där skon klämmer. Om det vore så enkelt så skulle vem som helst klara nästan vad som helst. Sluta knarka, sluta dricka, sluta röka, sluta äta osv. Så nej, kräver det att man ”hittar motivationen” SAMT håller den uppe så är det verkligen inte lätt. Det är nästintill omöjligt. För att kunna gå ner i vikt så måste man äta mindre än vad kroppen begär. Dvs vara hungrig. Och tränar man på det så ökar hungern. Det krävs en vilja av stål och ett självhat som heter duga för att man ska klara av det en längre tid och en längre tid är just det som krävs för en tjock kropp att gå ner all vikt som behövs. Så motivationen ger jag inte mycket för alls. 

Är man dessutom utarbetad, trött, stressad så kommer man hantera vardagen efter det. Lägg på ekonomiska förutsättningar, ansvarsområden, utbildning, värderingar, det berömda ”livspusslet” och flera andra socioekonomiska och sociala faktorer så har du en cocktail som inte precis ökar chanserna för att man ska hitta lust och motivation till att ta ännu en timme av dagen till att göra nåt som är skitjobbigt och ger långsam utdelning. Är man slut efter en lång arbetsdag, hämtning av barnen på förskola, middagslagning och allt annat som krävs så ser kanske prioriteringslistan lite annorlunda ut.

banta lchf ellen21

Påminner igen om ett av de bästa inläggen som skrivits; Hur många kalorier bränner hat?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

173 svar på ”Motivation är inget man köper eller hittar på gatan”

Hej Natashja! Jag har hittat ett forum och ett ’safe space’ på facebook, och även utanför. Helt enkelt kallat Eating The Food, eller kort ETF. Helt bortkopplat från alla slags dieter (eller woo som de kallar det), med fokus på att läka begränsande restriktioner och tankar kring mat och hälsa. Mer åt intuitive eating och Health at every size (HAES). Innehåller folk av alla kön, alla kroppstyper och med olika bakgrund (en cocktail av ätstörningsproblematik för min del, sjukdom för andra). Detta har helt (HELT!!) läkt mitt förhållande till mat och min kropp (är överviktig, but that beside the point), över loppet av två år eller så. Jag vill bara dela med mig!

Kolla in skaparen till gruppens inlägg: https://gokaleo.com/stop-dieting/ , eller Eating The Food’ på facebook.

Det här med motivation uttrycks i så många delar av samhället. Inget jobb? Ba studera på högskola då! Skaffa dig utbildning! Jaha, du orkar inte studera i fem år för att få ditt drömyrke, vad fan drömmer du om det för då? Du förtjänar inget bättre jobb eller ett jobb alls om du inte kan motivera dig själv. Och naturligtvis: klarade jag det klarar du det!

Osv osv i all oändlighet.

”Hälsosam viktnedgång.” Då kan man tillägga att människor fortfarande ser det som hälsosamt i Biggest Loser att de går ner 15 kg på en vecka. Och besvikelsen som uttrycks när de ”bara” går ner 10.

Man måste ju motivera sig själv för att ta tag i saker, helt ärligt tycker inte jag det är så kul att jobba eller med min utbildning alla gånger. Men det finns ingen annan som kommer ta tag i det åt mig.

Min motivation har alltid funnits där. I olika former, för olika saker och med olika styrka men kan inte minnas jag någonsin liksom satte på den eller tog fram den (hade särskilt kommit ihåg om jag tog fram den ut fittan tror jag…).

Så himla bra att du påpekar detta, det känns lite sorgligt att jag inte direkt tänkt på den aspekten innan. Att den nog finns där från väldigt tidigt, som så mycket annat.

Jag som gör en riktig djupdykning inom cellbiologi just nu får en mycket djupare insikt i hur kroppen fungerar snarare än de där så kallade experterna, i alla fall är det så det känns. Ät va dina celler behöver för att du ska upprätthålla kroppens funktioner! Det gör verkligen inte så mycket att det blir för mycket, det lagras bara som reserver, och vem vill inte ha en buffert liksom?
Ja, det ÄR bra att träna (cellerna mår toppenfint av det!) men att träna för att hålla sig smal eller försöka bli smal är bara misshandel på cellnivå! Kommer folk liksom inte ihåg naturvetenskapen från skolan? I alla fall den där infon om att vi faktiskt har celler i kroppen som skapar den enhet som kallas människa? Fan va jag blir förbannad…

Apropå det här att göra x så kommer y att ske: nej, så är det nödvändigtvis inte. Kroppen är ingen maskin och därför kan man inte förvänta sig ett visst resultat av en viss handling. (Källa: min mor som är disputerad dietist.)

Nu har jag både lyckats och misslyckats på LCHF. Alla har rätt till sin åsikt och jag har verkligen sen länge slutat ”pracka på” folk mina kunskaper/erfarenheter eftersom jag själv insett att det inte är så jag fick motivation (ja, motivation) till att helhjärtat testa LCHF. Det som fick mig att fastna för LCHF var när jag följde en tjej i min egen ålder, mer öviktig än mig, som såg ut att äta riktigt god mat och ändå gick ner i vikt. Enda sedan LCHF har jag skrattat åt ”ät mindre, rör dig mer” snacket. Inget fel i att röra sig, men själva det talesättet ger jag inte mycket för. När jag har kört på äta ett äpple om dan (typ) och röra mig mycket, så har min hjärna varit helt ur funktion. Ingen ork fanns till att prestera dåligt i plugget. Med LCHF kände jag aldrig så, istället fick jag mer energi (både till tankeverksamhet och röra mig SJÄVLMANT). Fast det går tyvärr att misslyckas med LCHF (vilket jag gjort trots att jag först lyckades) vilket var när jag acceptera skit som sötningsmedel eller ”unna sig ibland”. För någon som har problem med socker/kolhydrater finns det inget som heter unna sig. Du säger inte åt en nykter alkoholist att ”unna sig” emellanåt. Idag blir så jävla förbannad när jag få höra sånt skit. Jag mådde ju förfan bra när jag gjorde precis som jag skulle. Jag skäms nästan mer av att ha gått ner och sen gått upp igen istället för stått still. Men skam den som ger sig, jag ska upp på hästen igen. Den här gången utan allt vad sötningsmedel och unnande heter. När man får smak för riktigt mat så inser man hur jävla gott det kan vara. Helt ärligt. Fuck att jävla meningslösa råda. Inse att folk är olika. Därför kommer jag således inte pracka på någon LCHF. Men blir någon inspirerad av mig och vill ha hjälp, så finns jag där.

Men… Om man skulle gå på svältdieten som enligtellen beskriver skulle man ju rasa i vikt (samt ha ständig huvudvärk och yrsel). 0.5 kilo i veckan är inte rimligt om du äter typ 300 kalorier om dagen, eller vad det nu kan addas upp till.

Jag kämpar också med motivationen som kommer och går tillsammans med sötsuget, pizzasuget osv. Men 1. Man får endorfinkickar samt blir piggare av att träna (=direkt utdelning) och 2. Det går alldeles utmärkt att äta sig mätt på nyttig mat. Jag gick ner ganska mycket i vikt förra hösten när jag höll mig från godis och pizza och bröd i två veckor. Två veckor! Och då var jag aldrig hungrig. Åt bra mat. Tre måltider och (minst) två mellanmål.

Dvs klanka gärna ner på fitnesstrenden och alla ”strong is the new skinny” osv men du behöver inte fara med grova osanningar i samma veva.

Det är ju jättebra. För Dig. Själv tycker jag det är arbetsamt och otroligt tråkigt att träna, får tyvärr ingen härlig endorfindusch.
Alla blir mätta olika fort också. Forskare har ju upptäckt att tjocka har mindre av mättnadshormon, de blir helt enkelt inte mätta lika fort som andra, och går runt och är hungriga i större utsträckning. För en tjockis som ”behöver” (enligt samhället) gå ner 30 kg, så räcker det inte att äta nyttigt två veckor bara.
Inget emot att äta nyttigt, men du kommer bara med exempel ur ditt eget liv men anser att det är LD som far med osanning?

Jag håller faktist med, som jag skrev längre ner.. Äter man rätt mat och väntar inte längre än 2-2,h timmar mellan måltiden så blir man inte hungrig, kanske sugen men det är stor skillnad på dessa två, fast dom kan kännas lika.

Blir du inte mätt på kycklingen till lunch, ja men ät 5 ägg då, ta en proteinshake, ät kesella.. gott? nja men du blir mätt…

Att säga att man måste gå hungrig är fel, då pratar vi om att svälta sig och det ska man absolut inte göra. Inget sätt där man vill gå ner i vikt där det innebär att gå hungrig är svält och så fel.

Men gud, det är alltså DU som är Människa 1.0 och alla andra fungerar exakt som du?

Var är din avhandling i biomedicin publicerad? Och hur fick du den publicerad med en population på 1, ingen kontrollgrupp och ingen randomisering?

Att säga att man vet hur hungerhormoner fungerar när man bara har sig själv som exempel och olyckligtvis har huvet långt upp i röven, som du gör, då pratar vi om att göra bort sig på hög nivå och DET ska man absolut inte göra.

Kan du inget om ämnet du lägger dig i, så hitta på fem saker istället, dra nåt ur röven. Läs på? Kul… nej, men du slipper i alla fall framstå som en jävla flane i offentliga sammanhang.

Du har _helt_ fel om hungerkänslor för övrigt. Dessa är, bland annat, hormonstyrda och de skiljer sig från person till person. Vissa människor har brist och är hungriga precis hela tiden. Många tjocka går omkring och håller sig med jävligt mycket mer självkontroll än jag skulle ha haft i samma situation. Vara hungrig är obehagligt. (Jag har motsatt fel, jag blir väldigt sällan hungrig. Men när jag blir det hatar jag varje sekund av det.)

Se här, en present: http://en.wikipedia.org/wiki/Ghrelin

Nej men MIN sanning är så, precis som LD drar in alla oss tjocka i samma när hon säger att ”Vi har provat allt. Vi har provat dina ”råd”, de funkar ej för oss.” och gärna med kommentarer som ”jag vet mycket bättre än dig om hur man ska äta och inte”

Jag är också tjock, säkert tjockare än de allra flesta här inne och jag ogillar att LD drar in mig i fack som inte stämmer.

Svara mig.. Varför är det FEL av mig att säga saker som för mig är sanning, men det är OK för LD att göra exakt samma sak och då är det bara OK??

NEJ TACK TINA! Jag och de flesta tjocka har redan bantat. Vi har provat allt. Vi har provat dina ”råd”, de funkar ej för oss. Jag vill inte ha diettips här i bloggen och det borde du veta vid det här laget.

Du ”gick ner mycket” på två veckor? Ursäkta men detta tror jag inte ett dugg på. Vad är mycket? Två kilo? Fem kilo (vatten)? Och att hålla motivationen i två veckor är lite skillnad från att hålla den i två år. Det hoppas jag att du förstår.

Men du drar alltså en anekdot ur livet och tror att den applicerar på alla? Jag far inte med osanningar, jag har gedigen och grundlig kunskap (och erfarenhet om vi nu ska lista personliga erfarenheter) i ämnet.

Svara

Du har gedigen kunskap om att man måste gå hungrig för att gå ner i vikt? Det är ju DIN personliga erfarenhet, som du lika lättvindigt applicerar på alla som jag gör när jag säger att man absolut inte måste vara hungrig.

Hur man går ner i vikt är ett val. Det finns bättre och sämre sätt att göra det på. Alla går inte hand i hand med lidande och kroppsliga symptom.

Du är smart i mycket, men det är så himla tråkigt att inse hur snäv du är i dina tankegångar och vilken återvändsgränd du motat in dig själv i när det kommer till viktfrågan. Jag tycker inte att tjock = ful/dum. Jag skiter fullständigt i om du är tjock eller smal eller vilket av dem du föredrar att vara. Men när du generaliserar och kommer med såna grova påståenden som SKRIKER okunskap och ovilja att ta in miljontals andra människors verkligheter, så blir åtminstone jag misstänksam mot din analysförmåga.

Den okunniga här är du. När du säger att det är ett val att vara tjock/gå ner i vikt så lyser din okunskap som en jävla fyr. Din okunskap om viktnedgång. Din okunskap om människans psykologi och instinkter. Din okunskap om kroppens funktioner, metabolism, hjärnans belöningssystem, insulinets inverkan och mycket mycket mer. Det är dags att du sätter dig ner och lyssnar.

Fast vet du vad, Natashja, läs om vad jag skrev. Jag skrev ”Hur man går ner i vikt är ett val.” (Dvs OM man bestämmer sig för att gå ner i vikt så gör man ett val om vilket sätt man vill göra det på.)

Det känns som att du blir mer och mer arg för varje kommentar du får av meningsmotståndare och du slutar argumentera på en vuxen nivå. Jag ser en massa ”håll käften” och ”sätt dig ner” från din sida och visst, det här är din blogg och ditt kommentarsfält och du får moderera hur du vill. Men om du tillåter, godkänner eller släpper fram alla kommentarer av folk av annorlunda åsikt än du så tycker jag att du antingen kan skita i dem eller svara på ett smartare sätt. Jag menar, om du nu tar dig tid att svara, hur mycket tillför ”håll käften” för argumentet?

Ps. Har tagit mig ur drogberoende. Det var inte förknippat med motivation till att bli mer lik normen – det handlade om min hälsa. Jag vet hur hjärnans belöningssystem men man kan faktiskt välja annorlunda. Vi måste inte följa skadliga instinkter, vi är mer utvecklade än så.

Det var ju roligt att du skulle ta upp drogberoende. Jag har också tagit mig ur ett serrö. Bestämde mig för att sluta, gjorde det cold turkey på stubben och har aldrig haft ett åtarfall. Så, nu vet ni hur ni ska göra alla missbrukare. Det är bara att bestämma sig. Eftersom jag klarade det utan hjälp tycker jag att vi lägger ner alla behandlingshem och all missbrukarvård. Det behövs ju UPPENBARLIGEN inte eftersom jag har bevisat att det går utan att behöva snylta på de stackars skattebetalarna.

Och ett tips till alla er som reagerar negativt på LD:s ton – bestäm er för att reagera positivt! Det är bara att bestämma sig. Om jag kan så kan du! Jag säger inte att det är lätt, men det GÅR. Så, nu finns det inget att skylla på mer, le och tacka LD ödmjukt nu!

Vet ej varför jag inte kan svara på When Darkness Falls kommentar, två kommentarer ner (10.20) men gör det här:
Jag blir inte upprörd över LD’s ton, jag blir besviken på hennes barnslighet. Varför skapa eller delta i en diskussion man inte vill ha? Ville ej säga ”besviken” förut för hon är inte min egen personliga gycklare som ska underhålla mig på mina villkor. Den här besvikenheten är knappast något som gör mitt liv svårt att leva dock 🙂 kan vi gå vidare i diskussionen nu?

Jag har aldrig försökt berätta för någon HUR man går till väga för att ta sig ur ett beroende eller ändra ett beteende. Jag försöker bara påpeka att beroenden liknar varandra och det finns ingen magisk väg att gå för att ta sig ur dem. Du kan som sagt inte köpa motivation. Men att påstå att självhat är det enda sättet att ändra en ohälsosam livsstil på – det är helt enkelt fel.

Jag tror att man gör det enkelt för sig om man säger till sig själv att alla andra är drivna av antingen självhat eller en medfödd motivation/styrka/disciplin.

Hur som helst så plockar ni halmstrån ur mina kommentarer och försöker förlöjliga mig på ett sätt som jag egentligen tror gör er mer förbannade än mig, istället för att faktiskt svara på innehållet.

En rak fråga till Lady Dahmer: Tror du på riktigt att en kvinna med 30 kilos övervikt skulle gå ner 0.5 kilo i veckan om hon levde på cirka 300 kalorier om dagen?

Om du visste vad jag hatar sådana här råd och anekdoter. ”Skippa bara pizza och godis så kommer du gå ner massor” eller ”Jag känner en kille som bara slutade med läsk och rasade 10kg” eller ”Du kanske skulle skippa kvällsmackorna. Det tror jag skulle göra stor skillnad”.
Jag har BMI 33 och äter aldrig godis eller dricker läsk. Ofta äter jag bara två gånger om dagen för att inte gå upp ytterligare. Äter hämtmat gör jag en handfull gånger om året. Jag är alltid den som inte tar något annat än en slät kopp te när fikabrödet kommer fram. Sen får man dessa värdelösa råd från andra som jag vet kan unna sig godis på helgen och fikar kanelbullar då och då och koketterar med hur mycket de älskar chips. Men visst, det är ju jag som är lat och inte har karaktär. Om jag sen unnar mig någonting vid enstaka tillfällen så är det jag som får fördömande blickar.
Livet är inte rättvist, och så är det bara. Jag går upp i vikt väldigt lätt och andra, exempelvis min man, kan moffla hur mycket skit som helst utan att lägga på sig ett gram. Lite jäkla ödmjukhet inför det faktum att vi alla är olika skulle inte sitta fel.

Jag anser att det är svårt att vara normalviktig i dagens samhälle! Motivation tycker jag är nästan är nedlåtande att prata om, som att det är människans karaktär det hänger på. Nej nej nej, det är hjärnan och kroppens belöningssytem och metabolism det hänger på. Och det är desto svårare att råda bot på. Ja jag är en förespråkare för LCHF, på grund av insikter i människans biokemiska funktion. Äter vi mycket stärkelserik mat och socker kommer kroppen både lagra fett och bli van att ha mycket socker (stärkelse blir till socker) i blodet. Hjärnan triggas och vi dras till stärkelserika och sockerrika produkter.

Det är svårt att hitta motivation att hålla sig normalviktig, om det är den en är ute efter, eller bara långsiktigt frisk, kry, stark you name it. Det alla KAN göra är att minska på/sluta med socker och stärkelser (behöver ju inte bli fantastiskt för det) för då kommer hjärnan kunna bidra till mer motivation. Säger jag som inte har ett sockerberoende, så, jag vet ju inte hur lätt eller svårt det är. Men utan den faktiska handlingen så kommer hjärnan stjälpa mer än hjälpa och motivationen vara ett minne blott. Förstår jag det som.

Med ödmjuka hälsningar / P, som förhoppningsvis inte trampat i något klaver utan mer spelat på det 😉

PRECIS! Folk verkar tro att vår kropp är en maskin som man stoppar in energi i och så är det bra så. Men det är ju så många olika funktioner som samverkar (eller motarbetar). Är det inte belöningssystemet så är det hjärnan och insulinet som lurar oss och är det inte det så är det kroppen själv som lagrar och håller igen och håller fast vid sitt fett osv.

Dock att det för många är skitsvårt att sluta med sockret och stärkelsen. En del får starkare abstinens och då är det svårare att hålla emot.

Svara

I´m no doctor, men jag har läst en hel del (mest det Ann Fernholm författat), och som jag förstår det så fungerar insulinet att det sänker blodsockret vilket gör att kroppen lagrar fett och går då på glukos(socker)drift. Om man istället äter fet mat och håller blodsockret stabilt så går kroppen istället på fettdrift, vilket gör att kroppen använder fettet som drivmedel.

Ann (min gud) säger att om man är sugen på sött så ska man ta en sked smör, ja en kan väl ta något annat fett också som jordnötssmör eller vad som. Just för att ge kroppen energi men triggar inte belöningssystemet och sockrar inte på hjärnans sug. Vet inte alls hur det fungerar för folk med supermycket sug. Men jag märker själv att så fort jag äter rotgrönsaker i en gryta så blir jag sugen på frukt, och sen blir jag sugen på något annat sött. Det går igång direkt, och jag är inte ens beroende! Så lurigt. Fröknäcke med massa ost och smör är min räddning, gott och en blir mätt.

jag lever också ett LCHF-liv och jag tycker att det är fel att klumpa ihop den mathållningen med olika bantningskurer. Det är ingen bantningskur. Det är ett sätt att må bra, att slippa vara hungrig, att slippa uppblåst, smärtande och gasig mage och ofta går man ner i vikt.
Men det var inte därför jag uteslöt socker och kolhydrater. Det var för att bota min divertikulit och på köpet gick jag som nästan alltid varit överviktig ner i vilt.

Jag håller helt med, jag ser det som medicin. I mitt fall har jag velat gå upp i vikt, bli starkare, sluta vara förkyld jämt, sluta ha så ont och mycket spänningar i kroppen mm. Med LCHF så funkar det åt det håller jag vill. Det har hänt massor sedan jag började. Min mens bland annat är normal, den har inte varit normal på alla mina 20 år som mensande. Väldigt många vanliga och ovanliga problem kan bli så mycket bättre med LCHF eller kolhydratreducerad kost. Eftersom metabolismen börjar fungera mer normalt igen så går många ned i vikt, vilket de flesta i vårt smalhetsidealsamhälle vill som ett mål i sig tyvärr. Men man kan också gå upp i vikt på den kosten, för den som vill det! 🙂

Det där med motivationen är jättesvårt och viktigt. Man ska orka och ha tid. Alla har inte det. Mår man dessutom inte bra psykiskt (t.ex) så är det nästintill omöjligt. Man orkar knappt ens duscha eller klä på sig så att gå ut och röra på sig går inte alls.
En del har mer motivation och är mer drivna medan vissa andra inte är intresserade alls eller inte orkar. Alla är så olika och hade det varit lätt att gå ner i vikt och behålla vikten hade väl alla gjort det.

Gå hungrig är ju helt fel. Äter man rätt och flera ggr per dag är man inte hungrig. pratar då om kyckling, köttfärs, ägg, havregryn osv osv..så hungrig är man inte men klart det kanske inte är det godaste man vet att äta bra mat.

Man ska absolut inte svälta sig, det bli inge bra alls av det.

Här är en lista på random livsmedel som jag tycker är bra mat. Lista livsmedel är en viktig del av min religion.

Varför börjar alltid Muppar Som Missat Poängen lista mat? Gärna med en hit-and-miss-inställning till interpunktion. Nästa gång ska jag börja lista random lövträd. Det fyller ungefär samma funktion.

För det första: http://en.wikipedia.org/wiki/Ghrelin

För det andra:

Björk, asp… al, lind. Ek – vad man vill egentligen! Är man hungrig efter all denna cellulosa så har man förmodligen underskott på ghrelin eller leptin. Man har inte med nödvändighet gjort något fel.

Tall.

Tina: du är fan sämst. Och du fattar inte hur sämst du är heller. Du är säkert självrättfärdigt upprörd nu, över hur någon törs kalla dig sämst när du BARA VILL VÄL!

Vilket är varför du är sämst.

*jag vet att det är ett barrträd men inre logik är bannlyst i den här utväxlingen

Det här är ju en blogg där bara vissa får skriva vad dom vill, jag svarade vad jag tyckte om dig, Jessica, men den tog LD bort.. du får vara otrevlig mot mig, kalla mig sämst tex.. men jag får inte vara otrevlig tillbaka..riktigt nice va?

Jag vill inte bara väl, jag skriver som det är, MIN sanning, precis som alla andra skriver SIN sanning.

Men alltså så är det ju inte? Förlåt, men du kan inte klumpa ihop alla tjocka till en grupp som om det vore lika för alla LD. Jag har själv gått ner ca 50 kilo sen jag var tjock och hållt den vikten sen dess UTAN att gå hungrig. Det går.

Och bara för att det var så för mig måste det inte vara så för alla men snälla sluta dra slutsatser kring ”alla tjocka”, för det stämmer inte. Du kan inte prata för alla enbart utifrån dina egna erfarenheter.

Sen när blev ”alla tjocka” en överordnad samhällsgrupp som förtrycker en annan grupp? ”Inte alla män” och ”inte alla vita” kan man skämta om pga patetisk mening som omedvetna förtryckare använder sig av, men om jag säger ”inte alla tjejer gillar romcoms” ska vi då skratta åt hahah inte alla tjejer? Eller hur tänker ni att det är roligt att man säger tro inte alla tjocka fungerar som du själv?

Det handlar om att inte förstå generaliseringar. Om majoriteten människor beter sig eller fungerar på ett visst sätt är det irrelevant att Åsa Andersson från Örnsköldsvik minsann inte beter sig så där eller fungerar så där. Ungefär som när somliga kvinnor säger att de inte känner igen sig i feministernas beskrivning av maktfördelningen mellan män och kvinnor och därför är män och kvinnor världen över helt jämställda. Det handlar om statistik, fakta och forskning. Inte vad Åsa känner igen från sitt eget unika lilla liv.

Så aaaalllla tidigare tjocka människor som har ändrat sina levnadsvanor och antagit en hälsosammare livsstil är ett undantag som bekräftar regeln om att… ja, vadå, att tjocka människor INTE klarar av att ändra sina levnadsvanor? Jag har ingen statistik på det, så jag vet faktiskt inte. Har du?

Dvs typ hur många nuvarande tjocka finns det vs. hur många före detta tjocka?

Jo det finns ganska mycket information, statistik osv om detta. Du kan börja med att använda google eller läsa igenom alla inlägg under denna kategori för jag redogör både statistik och forskning osv. Eller så köper du boken ”kroppspanik”.

De flesta som går ner i vikt går upp igen.

Motivation är inte så svårt att ha, det svåra är att hålla den.
Och man måste ha en jäkla drivkraft för att orka äta lite, och träna mycket i 1-2 år och när du väl nått ditt mål inte heller då får du ”unna” dig eller äta onyttigt. För då har du skräcken att gå upp, eller falla in i dåliga vanor igen.

Kost och träning är en vana. en vana man konstant måste upprätthålla för att det ska funka. Det är svårt även för dom som är fit, att hålla motivationen uppe varje dag.

Jag är en sån där som har enorm självdisciplin. Jag älskar choklad. Och jag har inte ätit en enda gnutta choklad på 2 år. 2 ÅR!! Jag vet att skulle ju äta minsta lilla bit choklad då är det kört, jag rullar tillbaka i gamla vanor och frossar i choklad. Jag har hållit upp i 3 år förut, men när jag sen vart gravid så valde jag att låta kroppen få sina cravings, jag fastande direkt. Och det tog mig 2år att hitta min disciplin och sluta igen.

Jag har tänkt över detta konstiga fenomen. Jag älskar choklad men kan aldrig äta det. Undra om jag kommer ångra det när jag är gammal?

Nja så konstigt är det inte, chocklad är för dig som cigg är för mig. Man kan inte bara ta en då och då, för då fastnar man igen. Addiction!!

Ja dessa beroenden. Jag slutade med snus för 4 år sen, efter att ha snusat 13år.. Jag körde cold turky (Jag vart allergisk mot nikotin plåsterna så hade inte så mycket val). Och har aldrig mått så dåligt som när jag avgiftade mig från snus.. Jag snusade en dosa om dagen när jag väl snusade. Det finns ju inget nyttigt eller bra eller ens gott med snus egentligen (Då tyckte man det)
Men att bli fri från nikotin är bland det bästa jag gjort.

Men choklad.. Det är ju mat, frestelse och sååå gott.

Men som med alla dessa beroenden. Man kan aldrig någonsin ta en snus, eller äta choklad igen för då är man körd.

mmm jag vet. Jag har två, cigg och socker. Känner att ciggsuget är starkare än sockersuget men har inte ork att ta tag i det precis nu..

Socker är minst lika farligt och med tanke på att det finns i typ allt så är det inte så lätt att sluta med det..lösviktsgodis är den sockersort jag inte kan hålla mig från.

Lev du ett liv utan choklad medan vi andra lever livet. Vad vill du och Tina komma fram till?
Sockerberoende är ETT HELT NATURLIGT beroende, en genetisk preferens framför andra livsmedel. Och gott är det ju. Jag gjorde en gång en detox och slutade gilla godis och läsk. Fruktansvärd känsla! Jag såg till att tycka i mig rejäla mängder gottigott och var på banan igen efter nån vecka.

Kallar du leva livet när man är sockerberoende? Är det att leva livet att mula i sig en massa socker? Är du seriös?

Jag blir rädd för människor som dig, socker är ett GIFT som kan ge hur mycket skador som helst.. Är man beroende av socker så kan man inte bara äta lite för att det är gott!

Här läs på lite ( från Bittens sida http://www.bittensaddiction.com/beroenden/hjarnan.html )

Om effekterna på hjärnan är lika för alla slags missbruk, så kan effekterna på kroppen ta sig de mest olika uttryck för olika slags missbruk. Men att sockret är skadligt på många olika sätt råder det ingen tvekan om
Dr Nancy Appleton i Kalifornien, USA, m fl, har genom studier av patientjournaler och forskningsresultat i medicinska tidskrifter summerat en del av sockrets skadeverkningar på kroppen. Listan visar en rad skadeverkningar på kroppen som Dr Nancy Appleton funnit att man i högre eller mindre grad kan koppla till sockrets negativa effekter:
Socker kan försvaga immunförsvaret
Socker kan irritera mineralbalansen i kroppen
Socker kan orsaka hyperaktivitet, oro, sjuklighet och koncentrationssvårigheter hos vissa barn
Socker kan orsaka dåsighet och nedsatt aktivitet hos vissa barn
Socker kan påverka barnens betyg i negativ riktning
Socker kan bidra till en höjning av triglyceriderna
Socker bidrar till sämre motstånd mot infektioner av bakterier
Socker kan orsaka njurskador
Socker kan orsaka krombrist
Socker kan orsaka kopparbrist
Socker hindrar kroppen från att ta upp kalcium och magnesium
Socker kan leda till cancer i brösten, underlivet, prostatan och ändtarmen
Socker kan orsaka cancer i tjocktarmen, särskilt hos kvinnor
Socker kan vara en riskfaktor för cancer i gallblåsan
Socker kan ge felaktigt fasteblodsocker
Socker kan försämra synen
Socker ger förhöjd insulinnivå, vilket kan leda till förträngningar i artärer.
Socker kan orsaka hypoglycemi (för lågt blodsocker)
Socker kan orsaka sur mage
Socker kan öka adrenalinnivån hos barn
Sämre förmåga att uppta socker är vanlig hos folk med tarmsjukdomar
Socker kan påskynda åldrandet och orsaka rynkor och grått hår
Socker ger försämrad tandstatus
Socker orsakar övervikt och fetma
Högt sockerintag ökar risken för Crohn´s sjukdom och sår i tarmväggen
Socker kan orsaka inflammerad mag-tarmkanal
Socker kan orsaka ledbesvär
Socker kan orsaka astma
Socker kan orsaka candidiasis (överväxt av Candida Albicans i mag-tarmkanalen)
Socker kan leda till gallsten
Socker kan leda till njursten
Socker kan orsaka kärlkramp
Socker kan orsaka blindtarmsinflammation
Socker kan förvärra symptomen på multipel skleros (MS)
Socker kan indirekt orsaka hemorrojder
Socker kan orsaka åderbråck
Känsligheten för socker förstärks hos kvinnor som äter p-piller
Socker kan leda till tandlossning
Socker kan bidra till benskörhet
Socker bidrar till sur saliv
Socker kan leda till nedsatt insulinkänslighet
Socker kan hämma tillväxthormon
Socker höjer kolesterolhalten
Socker kan höja det systoliska blodtrycket
Socker kan ändra proteinstrukturen så att proteinupptagningen hämmas
Socker orsakar födoämnesallergier
Socker bidrar till uppkomsten av diabetes
Socker kan leda till blodförgiftning vid graviditet
Socker kan bidra till eksem hos barn
Socker kan orsaka hjärt-kärlsjukdomar
Socker kan förändra DNA-strukturen
Socker kan orsaka grå starr
Socker kan orsaka lungemfysem
Socker kan orsaka åderförkalkning
Socker kan orsaka bildande av fria radikaler i blodbanan
Socker sänker enzymernas förmåga att fungera
Socker försämrar vävnadernas elasticitet
Socker kan få leverceller att delas, vilket ökar leverns storlek
Socker kan öka fettmängden i levern
Socker förstorar njuren och kan orsaka sjukliga förändringar i den
Socker kan överbelasta och skada bukspottkörteln
Socker leder till vätskeansamlingar i kroppen
Socker kan orsaka förstoppning
Socker kan orsaka närsynthet
Socker kan skada kapillärväggarna
Socker kan göra att akillessenan blir skör
Socker kan orsaka huvudvärk, inklusive migrän
Socker kan orsaka försvagade delta-, alfa- och thetavågor i hjärnan, vilket kan försämra förmågan att tänka klart
Socker kan orsaka depression
Socker kan öka insulinutsöndringen hos människor som äter sockerrik mat jämfört med dem som har en kost med mindre socker.
Socker ökar jäsningsprocessen i grovtarmens bakterieflora
Socker kan orsaka hormonobalans
Socker ökar blodplättarnas koaguleringsförmåga, vilket leder till blodproppar
Slutsatsen är given: om socker vore en ny substans som lanserades idag som tillsats i livsmedel, skulle den omedelbart totalförbjudas!

© Bitten Jonsson 2001

Jag kan upplysa dig om att socker inte är något nytt, så den där sista slutsatsen är jävligt korkad och framförallt osann. Socker har såvitt jag vet, funnits i tusentals år som en helt vanlig växt och är inte ett modernt påfund. Hela kosten ska förstås inte bestå av socker, men det tror jag också att de flesta i det här kommentarsfältet förstår. Och att bli såhär aggressiv i ett kommentarsfält är inte rättfärdigat någonstans. Vad vill du åstadkomma? Totalt sockerförbud och inte minsta gnutta sockerintag? Skamkänslor för alla som äter den där förbjudna kanelbullen, och särskilt då de där tjocka va?
Jag kallar de förakt jag
Kan det få va så enkelt som ”Ät allt men inte jämt”?

och snälla sluta använda fettförakt som rasistkortet, börjar bli tröttsamt.

Nä är man sockerberoende SKA man inte äta socker alls och sockret kom till Europa omkring år 1100 var det inte förrän på 1700-talet som socker blev allmän egendom.

Har du nått mer som du har fel i att upplysa mig om?

Tina: Fast nu gör du det som jag tidigare kritiserat LD för. Du skriver ”socker” alldeles förenklat och drar därmed alla sockerarter över en
kam. Du måste vara mer precis i vilken sockerart du menar.

Jag antar att du menar (vitt raffinerat) socker från beta och rör, dvs sacaros.

Men utöver sacaros så finns glukos (druvsocker), fruktos (fruktsocker), laktos (mjölksocker), maltos (maltsocker). Dessa energikällor är livsviktiga för kroppen. Så till den milda gard att kroppen själv tillverkar sitt eget socker.

Så för att undvika diskussionen som du har ovan med Miss Nekiya så kanske du ska säga sacaros istället. (Sedan så misstänker jag att hon däremot förstod att det var sacaros som du menade, men jag är inte säker). Du minskar dessutom till att sprida fördomar om att alla sockerarter är något som bör undvikas.

det var väldigt många ”kan orsaka” där. vatten kan orsaka drunkning. kanel och linfrö kan orsaka förgiftning. ska vi förbjuda alla dessa tre, väldigt populära hos smalhyllare? honung innehåller ju en sorts socker med, men den säger inget nåt om.
näe, alltså, bitten är säkert jätteduktig på att bota beroenden, men hon är bara sjuksköterska som riktat in sig på detta, inte forskare. det var ju inte direkt en lista med fastställda fakta…

….och hur länge tror du mänskligheten har konsumerat socker i olika former? Tror du att jägar-/samlarsamhällena ratade frukt för att det fanns socker i frukt? Sket i att samla honung för sockret i honungen var skadligt? Hur tror du vi har överlevt egentligen?

tja, om man äter LCHF behöver man ju inte vara hungrig, och gott är det oxå, jag gick ner nästan 20 kilo på några månader och mådde jättebra – jättemycket bättre än innan…trodde inte det skulle gå så lätt och jag har faktiskt i grunden ändrat mina dåliga vanor – jag kan nu ha choklad hemma utan att äta upp allt, jag äter inte längre en chipspåse på en kväll osv..jag är oxå en grav sockerjunkie – och innan var det verkligen att jag ville äta nåt gott varje kväll men jag mår inte bra av det. så det är klart det går..

Tar du upp den här frågan och talar om motivation inser du väl att motivationen påverkas av vad man vill åstadkomma? Bantningskurer som bygger på kalorirestriktioner och hunger kräver en motivationsgrad som är orealistisk, men det gör inte LCHF eftersom man hela tiden är mätt.

Jag pratar om motivation, förutsättningar, ork osv. Inte om hur man bäst går ner i vikt. Den biten kan jag redan allt om serru och jag vill att mina läsare ska kunna prata om problemet med vikthets och bantning utan att få en massa triggande tips nerkörda i halsen. Det finns ingenting du kan säga oss som vi inte redan vet, antagligen bättre än dig dessutom.

LCHF har andra svårigheter som omöjliggör och passar inte alla. Igen: hade det varit lätt så hade ingen varit tjock.

Jag tror inte alls att du/ni vet det bättre än jag. Bristande motivation och alla skuldkänslor som följer med det har jag vadat i genom livet. Kommentarer som Det är väl bara…står också mig upp i halsen. Men eftersom jag är nyfrälst så kan jag inte låta bli att missionera. Det är väl inte så jäkla farligt om tråden inte hela tiden följer den stig du stakat ut? Nån har kanske glädje av stickspåren.

När man tipsar om LCHF för viktnedgång så är det precis vad det är. Jag har kört LCHF länge och i perioder. För att gå ner i vikt med LCHF så måste man vara otroligt strikt och begränsande. dvs banta.

Om man vet att nåt har hjälpt en ska man då hålla käften när frågan tas upp? Det är som när jag ser barn och unga få sina magsäckar bortopererade, friska organ som tas bort, då blir jag förbannad. Man kan inte tala om motivation utan att tala om vad man ska motivera sig till att uthärda – och då kommer kosten in i bilden.

Här kan du läsa om gastric bypass Anna (för jag antar att det är det du syftar på?)

http://www.overviktskirurgi.se/behandling/operationsmetoder/gastric-bypass/

Inga organ tas bort, inga friska organ slängs och inget tas ut ur kroppen. Det finns dessutom en generell åldersgräns för denna operation på 18 år. Det tillhör alltså inte vanligheterna att man utför gastric bypass på barn. Jag vet inte ens om det förekommer alls i Sverige. Jag tror du har upprört dig i onödan om jag ska vara ärlig.

Det är ju inte alls bra och det ser jag som ett direkt utslag av det massiva fettföraktet. Men att det skulle vara oproblematiskt har jag aldrig påstått. Jag rättade Annas faktafel eftersom jag ser den myten ganska ofta, typ det är ju fruktansvärt att man opererar bort magsäcken och kastar bort friska organ! Nu går det inte till så och det tycker jag är viktigt att informera om.

When Darkness Falls: Är obesitaskirurgi bland barn ett utslag av fettförakt? Hur menar du då? Det handlar ju om att vi får fler och fler barn som är så feta att de får problem i vardagen. Tex andningsuppehåll i sömnen. Som exemplet i inslaget jag länkade, tjej på 15 år som vägde 150 kg.

Att man bestämmer sig för att utföra en omfattande operation på 13-åringar pga fetma kan jag inte se som något annat än fettförakt. Undantag är såklart akuta livshotande tillstånd, men som jag förstod länken handlade det i majoriteten av fallen om förebyggande vård, dvs att barnen inte skulle behöva bli feta vuxna. Nå, det går ju alldeles utmärkt att välja den här operationen när man är myndig och kan förutsättas fatta beslut om den egna kroppen baserat på konsekvenstänkande, vilket de flesta inte har ett tillräckligt utvecklat som 13-åringar.

Jag håller fullständigt med om kritiken mot överläkaren som fattade det här beslutet. Det är horribelt att göra den här operationen som är oåterkallelig på ett barn, såvida det inte handlar om att akut rädda livet på någon som sagt.

Dessutom, fler och fler feta barn, inte om man ska tro den här undersökningen:

http://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2014/februari/fler-har-fetma-och-overvikt/

”Den stora ökningen finns bland personer i åldrarna 45–64 år, där andelen personer med fetma och övervikt ökat från 55 till 62 procent. För kvinnor inom denna åldersgrupp har ökningen gått från 45 till 53 procent, och bland männen från 65 till 70 procent.

I den äldsta åldersgruppen, 65–84 år, kan en ökning ses bland männen. Andelen män med ett BMI över 25 har ökat med 8 procentenheter, från 57 till 65 procent. Motsvarande ökning kan inte ses bland kvinnor i samma åldersgrupp.

Andelen unga vuxna, 16–29 år, som har fetma eller övervikt har inte förändrats under de senaste tio åren, utan ligger stadigt på 26 procent. Det finns inte heller någon skillnad bland 30–40 åringar, där andelen varit mellan 44 och 47 procent sedan undersökningens start 2004.”

Om någon känner för att förstörs sin dag kan ni ju söka på youtub efter the jogger and the ner ett praktexempel på fatshaming och kvinnoförtryck! :)))))) #pallarejvärlden

Att säga att det krävs ”motivation” för att äta nyttigt och träna leder ju bara till ännu en ursäkt. ”Jag vill träna men hittar inte motivationen osv”. Jag känner mig sällan särskilt motiverad när jag ligger skönt i soffan att dra iväg på ett spinningpass, men det ska göras ändå. Jag kör 5:2 och kvällen innan en 2-dag känner jag mig aldrig särskilt motiverad att leva på 500 kcal under nästa dag, men jag vet att det bara är att hålla ut i 24 timmar och sen äter jag som vanligt igen. Har en någonsin motivation att göra något tråkigt? Är det någon som struntar i att gå på arbetsmöten för att de inte är motiverade till det? Struntar en i att borsta tänderna för att en inte har motivationen till det?

Och att den person som äter så lite som tweetsen beskriver bara skulle gå ned 0,5-1 kg i veckan på den dieten, kanske 300 kcal per dag, är ju bullshit. Nu har vi ju alla olika kroppsammansättningar och metabolism så alla kan inte äta lika mycket och förvänta sig lika mycket i viktnedgång, men det känns mycket otroligt att den personens skulle gå ner så lite i veckan med den kosthållningen.

Vi har alla olika liv bara för att en person gick ned för att denne ”hittade motivationen” behöver det inte gälla för nästa, men alla kan gå ner i vikt, fast vi kan inte hitta en mall som passar alla och det kommer vara betydligt svårare för vissa än för andra.

Precis! Det handlar inte om att vara motiverad nog för att göra tråkiga saker. Man gör tråkiga saker dagligen utan att vara motiverad. Jag lyssnade på ett program P1 för ett tag sedan om just detta, mycket intressant faktiskt och fick mig att få lite nya insikter. Motivationen kommer och går för alla, det är inte den det hänger på.

Att gå till jobbet är ett MÅSTE, man behöver inte vara ”motiverad” för att göra det om ens överlevnad hänger på det. Att sen försöka jogga en km efter jobbet när man inte MÅSTE kräver dock motivation, och alla kan inte göra detta eller kan hitta motivationen till att springa omkring i ”onödan”.

Det är ganska tydligt att du missat poängen med mitt inlägg. Jag kan inte se nån annan förklaring till att du insisterar på att det bara är att göra och att man inte behöver motivation alls. Hur tänker du då att det ska funka?

Jag förstår din poäng och håller med att det är olika lätt för folk att hitta denna fantastiska motivation. Min poäng är att våra liv är fyllda med tråkiga måsten som vi gör för att de behöver göras,inte för att vi är motiverade till det.

Är du verkligen motiverad till allt du gör varje dag LD? Happy you, i sånna fall. Jag är sjukt omotiverad till MASSOR av saker jag gör varje dag. Det handlar inte om motivation.

Vi gör en massa tråkiga saker varje dag men det ligger någon form av motivation bakom allt. T.ex. jag tar ut soporna för annars börjar det lukta bara för att beteendet har blivit automatiserat/ en vana betyder det inte att det inte finns motivation bakom.

Sen är inte motivation allt -saker måste fungera också. Motivation kan ställas mot varandra och allt vi är motiverade till kan inte genomföras samtidigt och då prioriterar vi. När du prioriterar ett spinningpass bortprioriterar du något annat. Varför är din syn på vad som är viktigt bättre än någon annans?

Emma, Pernilla: Den motivationen vi pratar om här är inte ”motiverad”=”tycker det är skitkul” utan ”motiverad”=”lyckas få det gjort”. Att man inte vill hamna på gatan är en motivation till att gå till ett astrist jobb varje dag, gör man det är man motiverad även om man hatar varje sekund. Säger du ”jag gör det ändå” – varför? Då har du en motivation. Det finns många som inte ens gör saker man måste göra, t.ex betalar räkningar eller kommer ur sängen på morgonen.

Frågan är: om du INTE klarat av att motivera dig (=förmå dig) att göra det här som du behöver göra, hur gör du för att bli motiverad (= få det gjort)? Hur hittar du det här skälet som gör att du orkar hålla ut i kanske flera år? Kan det finnas saker som gör att det är helt legitimt att det inte räcker med att titta på en inspo-bild på kylskåpet varje morgon? Och i fallet bantning, är vinsten verkligen stor nog att göra ansträngningen rimlig eller ”försvinner motivationen” för att det egentligen inte är värt det?

Fast motivation behövs ju. Människan gör inget utan motivation, det är så vi är byggda. Jag gick ner 8 kg på 6 veckor för att jag ville bli godkänd för en operation. Det var min motivation och jag svettades halvt ihjäl mig 4 gånger i veckan på gymmet.
Men nu när min operation är genomförd och jag har återhämtat mig finns inte samma motivation kvar till att röra på mig.

DU kanske inte behöver motivera dig speciellt mycket, men alla är inte som du. Vissa kan ha neuropsykiatriska diagnoser som gör det svårt att starta och avsluta projekt. En del andra har inte självförtroendet eller stödet som just de behöver.

Så tycker inte alls att motivationen är nån form av ursäkt. Den behövs faktiskt, annars skulle vi inte göra nånting. Vi jobbar för att få in pengar, vi äter för att vi är hungriga, vi sover för att vi är trötta osv, det är motivationen.

Men min tanke är att vi fokuserar för mycket på att ”hitta mmotivationen” för de allra flesta tappar motivationen precis som du beskriver. Känner du dig motiverad till allt du gör varje dag? Eller gör du det för att du måste?

Det sista du beskriver är inte det jag tänker på när jag tänker på motivation. De flesta tycker ju Om sitt jobb och tycker om att äta och sova.

Men motivation används hela tiden. Att du gör måsten är en motivation. Jag personligen hatar att sova och äta, men jag måste för annars dör jag = motivation. Hade jag kunnat överleva utan sömn och mat hade jag ju inte försökt sova eller äta. Alltså: motivation är ett måste.
Allt vi gör kräver en anledning, annars skulle vi inte göra det.

Kan säga dig att de flesta inte alls tycker om sina jobb eller att jobba men göt det pga pengar = motivation.

Jag har svårt att duscha för att jag inte orkar = brist på motivation.
Jag äter kanske en gång om dagen för jag tycker det är drygt att äta och laga mat = brist på motivation.

Hur du definierar motivation behöver inte vara vad ordet egentligen betyder.

Nej, att du äter och sover är en livsviktig funktion som finns inbyggd i kroppen. Att duscha är inte livsviktigt.

Jag uppfattar att du har en egen definition av ”motivation”, Emma. Men om vi följer den, saknar en motivation behöver det väl inte genomföras? Jag är fet enligt BMI, men saknar motivation till att svälta (du kanske vill använda ordet banta?) bort de 30 kilo som behövs för ett ”normalt” BMI. Därför skiter jag i det, för inte måste väl jag gå ner i vikt? I alla fall inte för min egen skull. Om jag skulle gå ner i vikt för någon annans skull, för att normen kräver det, för att folk som du fatshamar annars, för att människor blir stötta av att se mig… Ja, deras motivation kan ju inte överföras på mig.

Jag kan väl få vara fet om jag trivs med det? Så behöver jag inte ens leta efter nån motivation. Problem solved.

Fan va trist liv folk verkar ha som gör en massa tråkiga saker varje dag. Själv njuter jag av livet.
och sen undrar jag dom som faktiskt gör så j*vla mkt tråk-skit-grejer varje dag som MÅSTE göras(städning/Tvätt/jobba/hämta på förskolan/handla osv)…och om man DESSUTOM inte ens får unna sig en chipspåse till kvällsmål eller sitta bänkad framför sin favvo-serie tolv timmar i sträck utan fyller ut livet med ÄNNU mer tråkigheter som att banta och träna…vilket liv lever folk egentligen? O__o

Hej, detta är bara vagt relaterat till artikeln men jag behöver verkligen hjälp med ett problem. Jag har folk i min närhet som jag har fått reda har ätstörningar och att de är arga på mig för att jag uttryckt mig dumt i vissa sammanhang.
Problemet ligger i att vi har olika syn på kroppen. Jag hade länge dåligt självförtroende pga mitt utseende och fick inte bra självförtroende igen förrän jag började se min och andras kroppar som ”bruksföremål”. Tex älskar jag mina stora muskellösa ben eftersom de bär mig genom långa promenader, skidåkning m.m. Tyvärr inser jag nu att min neutrala syn på kroppen missuppfattas av andra när jag tex säger att jag har en stor rumpa så jag tror inte vi får plats fler i soffan. Ett uttalande jag inte tänker särskilt mycket på men som får andra börja undra ”om du har stor rumpa vad är då inte min”.
Jag vill inte få andra att må dålig, men jag är rädd att börja jag tänka för mycket på vad jag säger kommer det sluta med att jag mår dåligt över min kropp. Vad gör jag?

Haloj.

Håller väl i stort sett med, även om ”självhat” garanterat inte krävs för att träna. Men diciplin tillräckligt för att träningen ska börja ”ge tillbaka” krävs. Och det är ju svårt som satan. Och varför måste folk gå ner i vikt? Hälsa? OK. Men vad är det som är så jävla hälsosamt med den konstanta stressen över konsumption, träning, karriär och utseende som präglar huvudstaden egentligen?

Du har väl ditt på det torra, snygg karl, ungar, bostad, karriär? Skit i att gå ner i vikt.

Använder du citattecken så bör du **citera**, inte hitta på 🙂

Och nej, det är ingen anledning att gå ner i vikt. Men en god pepp till att skita i vad folk och fä tycker.

Jag älskar den här dimensionen av din blogg, LD. Varenda gång jag har befunnit mig i ”projekt viktminskning” har jag känt mig helt värdelös när projektet havererat (vilket det alltid gjort till slut). Och varenda gång har jag känt mig onormal, ”varför kan inte jag behålla disciplinen och ständigt ha ork att räkna kalorier och träna, så som alla smala?”. Har insett nu på senare att saken är den att normalviktiga och smala människor inte tänker på sin vikt och vad de stoppar i sig 24/7. Och texter som denna gör att jag kan känna att det borde faktiskt inte jag heller behöva göra, även om jag är tjock. Det är via texter som denna som jag får chans att känna mig normal för en gångs skull. Känna att mitt förhållande till vikt, kropp och träning inte går att jämföra med det som någon som är smal upplever – och att det inte bör ligga till grund för att sabba mitt liv så mycket som det gjort hittills. Tack LD!

Jag älskar LCHF, det är den enda kosten som jag mår bra av. (och den enda jag gått ner i vikt av, men det var ju länge sen – innan jag blev gravid med Tamlin) Men det var ett misstag att skriva om det här.

Svara

För att det här är inte en plats för att hetsa folk till viktnedgång eller skam över sina kroppar. Har inte du läst mina inlägg? Behöver du verkligen fråga varför?

Det är stor skillnad på energibrist och näringsbrist, dessa ska inte förväxlas. Kroppen kan klara en liten minskning av energi i sitt dagliga intag men då måste näringen (vitaminer och mineraler) ökas.

Detta är inget folk ska laborera med själva, och absolut inte genom helt galna kostförslag som i inlägget. Svält är extremt destruktivt, oavsett kroppsstorlek. Och föraktet som döljs bakom allt, så fruktansvärt vidrigt.

Jag är väldigt tacksam att du synliggör detta för mig, som tidigare inte har sett och förstått.

Alltså de enda gångerna jag har lyckats gå ner i vikt (upp emot 10 kg) var dels en gång när jag var ihop med en man som gjorde mig helt ätstörd, annars perioder där jag mår psykiskt dåligt för då har jag inte aptit, känner inte hunger och kräks ofta av kräksreflexerna från ångesten. Jag äter mycket när jag mår bra. Och jag vill ju må bra.

Mycket intressant och tänkvärt inlägg av LD. Vill tillägga att det inte alltid är självhat som gör att man lyckas ( utsätter sig själv?) med att gå ner i vikt. För min del är drivkraften/ motivationen, sorgligt nog, en önskan att passa in i normen. Att tex känna sig snygg i bikini bredvid mina smala väninnor etc. Och det är sorgligt, jävligt sorgligt, ännu mer när jag ser det nedskrivet här. Den smutsiga sanningen för min del är alltså att jag med jämna mellanrum, bantar min kropp för att passa in i smalnormen. Jag kan uttrycka det på annat sätt tex ” jag tränar för att må bra” eller ”kläderna sitter bättre” men det är bara bullshit, eufemismer. Jag vill passa in i smalidealet.
Det är såna här texter och inlägg som, i alla fall för min del, hjälper till att synliggöra kroppsideal och hur vi ser, tänker kring och tillskriver egenskaper på överviktiga/ tjocka kroppar. I förlängningen kan det hjälpa mig att vara snällare mot min kropp och sluta skamma min egen och andra kroppar.

Jag förstår verkligen vad du menar, jag blir så arg när folk i min klass skrattar och har kul åt överviktiga och säger att det bara är att gå ner i vikt. Samtidigt så är det samma personer som klagar på mig (ätstörd, låg vikt och blodprov visar på svält) och säger att det bara är att äta.

Några kanske inte så strukturerade tankar från en ovan kommenterare. Min åsikt är att 1) det handlar i mångt och mycket mer om disciplin än motivation och 2) håller inte med om resonemanget om kalorier in vs kalorier ut eftersom det i min uppfattning rör sig mer om att ändra livsstil än att gå ner i vikt (även om såklart inte alla håller med om detta). Det jag är inne på är snarare att äta mat som kroppen, och själen, mår bra av samt att en rör på sig vilket inte nödvändigtvis leder till viktnedgång men som en ändå mår så mycket bättre av enligt studier (oberoende av vikt). Genom att flytta fokus från viktnedgång till en kropp som mår bra upplever jag att en del å gest försvinner eftersom fokus är på vad kag mår bra av, inte hur många kilo jag ska tappa. Ex. Ska orka leka med mina barn/lyfta x kg/springa x km/orka ta trapporna på jobbet istället för -5/10/15 kg. I början kräver det disciplin i mitt tycke (en får ju inte bara lust att skippa allt godis/läsk etc som är fullproppat med beroendeframkallande kemikalier) och planering eftersom det tidigare inte funnits med i livet. Efter några veckor när en (åtminstone jag) märker vilken skillnad det gör med bra och näringsrik mat samt promenader eller annan rörelse kommer det mer av sig själv och blir en självklar del av ens liv. Men som sagt, mycket lättare och roligare om fokus lyft frän lågor måste/negativt (gå ner i vikt) till något roligt/positivt!

”Hade det varit lätt så hade ingen varit tjock” upprepas det i en del av dina inlägg med fokus på vikt.
Men vem har sagt att livet är lätt? Att nånting över huvud taget är lätt? Är det inte som att säga:
”Hade det varit lätt hade alla utbildat sig till jurist”
Vem vill inte vara välbetald?

Å andra sidan blir livet mycket lättare som normalviktig. Det är där lättheten kommer in. Därför kan det, för många, vara värt att göra en uppoffring. Man dör inte av att vara lite hungrig. Man behöver inte vara konstant mätt. Konstant bekväm. Motion är bra för alla. Man behöver inte göra det svårare än vad det är.

Dessutom tycker jag att det är bra att visa lite solidaritet med människor som inte lever på samma sätt som vi i väst. Varför ska vi överkonsumera, så att överkonsumtionen av kalorier blir till fett som gör våra kroppar större, svårare att röra, svårare att hantera. När andra svälter ihjäl? Varför bidra till det?

Innerst inne är det väl ingen som vill vara tjock. Det är inte bra på något sätt. Sluta hävda det.

Lite riktningslöst och spretande, men typ det jag tänkte på. Talar inte utifrån en med smalhetsprivilegium, utan en som kämpat.

Hade det varit lätt hade alla utbildat sig till jurist
Nä.

Man behöver inte vara konstant mätt
Typiskt tjocka att vara konstant mätta!! Varje gång man ser en tjock person så äter den, har ni tänkt på det?

Nä men allvarligt, angående överkonsumtion, vet ej om jag måste börja gråta lite mer allvarligt här men låt oss ej göra tjocka till någon slags posterboy/girl for överkonsumtion som dessutom behöver visa mer solidaritet och som borde skämmas för att de bidrar till svält(??)

(Enligt rådande tjockisstereotyp kan vi väl istället hylla överviktiga för att de äter upp det de köper istället för att slänga en massa fullt dugliga varor.)

(Gråt!)

Finns det nånting vi inte kan skylla tjocka för? Vi ligger samhället till last, mer än alla andra människor. Vi är samhällsfaror som uppmuntrar (smittar ner?) andra till ohälsa. Vi är bekväma, mer bekväma än smala människor för de uppoffrar sig. Det kan man nämligen se på deras vikt att de gör. Vi belastar sjukvården och skattebetalarna och vi är osolidariska. Med andra ord, vi är mer egoistiska och själviska än smala människor. Allt detta går att se på en människas utseende.

Och som om inte det vore nog är vi dessutom ansvariga för världssvälten. Finns det ingenting i din hjärna som stoppar dig Cecilia?
Inget kritiskt tänkande? Ingen liten röst därinne som kanske säger: ’Fast vänta nu, även smala äter ju chips och pizza och kakor och godis och dricker läsk och milkshakes. Det har jag ju faktiskt sett när jag umgåtts med smala. Jag undrar varför jag fått för mig att det bara är tjocka människor som står för den konsumtionen? Kan det kanske ha med samhällets förakt för tjocka att göra?

Och det är ju faktiskt många som är oansvariga, som utsätter sig för risker och skador av alla möjliga slag och som använder sig av medborgarnas skattepengar. Idrottare, folk som håller på med olika sporter, folk som kör för fort och kör på fyllan. Folk som röker och dricker och knarkar och våldtar och begår brott. De kostar ju samhället massor med pengar. Och rika som smusslar undan ännu mer pengar och gör de fattigare ännu fattigare, hur solidariska är de? Jag undrar varför jag inte reagerar över det på samma sätt som jag reagerar över tjocka? Kan det kanske ha att göra med synen på tjocka som jag blivit indoktrinerad med sen den dagen jag föddes?’

Finns inte de frågorna alls inom dig Cecilia?

Jag säger inte att tjocka är ansvariga för världssvälten, men att det tål att tänkas på att det råder en världssvält och varför ska vi i väst överkonsumera så väldigt? Tyvärr är ju överkonsumtion väldigt synligt på tjocka människor. Väldigt få tjocka människor är tjocka utan att ha överkonsumerat föda. Just överkonsumtion av föda. Det syns på dem att de inte behöver äta så mycket som de gör.

och sen ”Och det är ju faktiskt många som är oansvariga, som utsätter sig för risker och skador av alla möjliga slag och som använder sig av medborgarnas skattepengar. Idrottare, folk som håller på med olika sporter, folk som kör för fort och kör på fyllan. Folk som röker och dricker och knarkar och våldtar och begår brott.”

Ja, en kan ju blanda in hur många som helst i den här enskilda frågan, jag tycker bara det ser ut som ännu en grej att säga för att skylla ifrån sig. Amen dom då, och dom! Dom är också dåliga! typ.

Jag har inte ens hävdat att man som tjock är oansvarig. Däremot hävdar jag att det finns ytterst få fördelar med att vara tjock. Antingen gör man uppoffringar och får ett skönare liv eller så får en fortsätta vara tjock och miserabel/onöjd över tillvaron, det är upp till var och en hur en vill ha det. Det går inte att blunda för rådande samhällsnormer, det är som det är. Jag är inte osympatisk eller ointelligent, jag förstår att alla har olika förutsättningar. Det är i alla fall min åsikt.

Det är så många faktafel som grundar sig i okunskap i din kommentar att det är svårt att veta var man ska börja nysta.

”Jag säger inte att tjocka är ansvariga för världssvälten, men att det tål att tänkas på att det råder en världssvält och varför ska vi i väst överkonsumera så väldigt?”

Visst kan vi diskutera överkonsumtion – frågan är varför du gör det under det här inlägget och förknippar det med tjocka människor framför allt. Det kan jag svara på: Pga av det massiva förakt som finns för tjocka människor. Du har ingen kunskap. Du utgår från dina föreställningar utan att ta reda fakta. Globalt återfinns fetma framför allt hos underklassen.

Alltså hos de människor som konsumerar minst. Det gäller även i västvärlden. En annan aspekt som är viktig att hålla i huvudet är att det är de som har den ekonomiska makten, och det är inte vi vanliga dödliga som sitter här och diskuterar, som är ansvariga för snedfördelningen av resurserna. Du och jag kan påverka ytterst lite, om ens något. Därtemot kan det ju kännas bra för individen att konsumera mindre men i det stora hela gör det varken till eller från för dem som svälter.

Vidare, konsumtion är inte begränsat till livsmedel och det är inte konsumtionen av livsmedel som är boven här utan fördelningen av de resurser som finns. Just nu sitter 1% på 90% av alla tillgångar. Viktigt att komma ihåg. Och jag som är fet har inga tillgångar alls. Jag är sjukpensionär och äger ingenting.

”Tyvärr är ju överkonsumtion väldigt synligt på tjocka människor. Väldigt få tjocka människor är tjocka utan att ha överkonsumerat föda. Just överkonsumtion av föda. Det syns på dem att de inte behöver äta så mycket som de gör.”

Jag kan förstå att du fått den bilden av tjocka iom att nidbilden av den fete som äter precis hela tiden och BARA onyttigheter finns var man än tittar. Och så tror folk att det är så feta gör, äter mer än de behöver, vilket betyder MYCKET mer, och sen skriver de inlägg och kommentarer där de slår fast utan minsta ifrågasättande att det är så det är och hjälper till att sprida myten om den okontrollerade tjockisen med en pizzaslice i ena handen och en chipspåse i den andra.

Fråga dig var du har fått den här uppfattningen om tjocka ifrån. Är det för att du läst medicin, vetenskap om kroppen och plöjt igenom forskningsavhandlingar i ämnet? Eller är det för att du tror att man är tvungen att äta jättemycket – så pass att andra drabbas av svält pga det – för att bli tjock eftersom du inte förstår hur fett annars kan bildas?

”Ja, en kan ju blanda in hur många som helst i den här enskilda frågan, jag tycker bara det ser ut som ännu en grej att säga för att skylla ifrån sig. Amen dom då, och dom! Dom är också dåliga! typ.”

Det var inte därför jag tog upp de här grupperna. Det var för att nyansera och sätta i perspektiv, men det gick uppenbarligen inte in. Varför tror du att andra grupper som utsätter sig för risker/som har olika sjukdomar inte upprör lika mycket som feta? Fetma klassas för övrigt som en sjukdom. Varför diskuteras inte elitidrottare och vad de kostar samhället i form av skador? De diskuteras inte ens lite, de diskuteras inte alls. Vad kan det bero på tror du? Du behöver inte svara men du kan fundera på det i lugn och ro.

Och det här: ”jag tycker bara det ser ut som ännu en grej att säga för att skylla ifrån sig. Amen dom då, och dom! Dom är också dåliga! typ.”

Du ser feta som några som skyller ifrån sig. Men du tycker inte att de är oansvariga? Jo, de som skyller ifrån sig vill inte ta eget ansvar, alltså är de oansvariga. Och osolidariska, eller hur, dina egna ord. De vill inte stå för hur dåliga de är utan försöker flytta fokus till andra dåliga människor så de ska slippa skämmas. Man kan fråga sig varför du anser att människor som drabbats av sjukdomen fetma skyller ifrån sig när de inte ser till att bli friska på egen hand. Vilka andra sjuka människor har du samma inställning till? Cancersjuka? MS-drabbade? Malariasmittade?

”Jag har inte ens hävdat att man som tjock är oansvarig. Däremot hävdar jag att det finns ytterst få fördelar med att vara tjock. Antingen gör man uppoffringar och får ett skönare liv eller så får en fortsätta vara tjock och miserabel/onöjd över tillvaron, det är upp till var och en hur en vill ha det. Det går inte att blunda för rådande samhällsnormer, det är som det är.”

Din människosyn är bedrövlig. De är upp till psykiskt och fysiskt sjuka hur de vill ha det? Det är upp till utbrända, underklassen, stresskadade, fattiga och de på samhällets botten hur de vill ha det? Är du verkligen så kall och cynisk när det gäller dina medmänniskor? Eller lider du bara av okunskap och fördomar? Jag hoppas på det sista.

Tjocka är missnöjda och lever miserabla liv pga kroppsfett. Vad har du fått det ifrån? Vad är det för syn du har på andra människor egentligen? Det enda jag personligen är missnöjd med är den syn på mig du presenterar här. Och du kan glömma att jag tänker böja min nacke för din normsyn på mig så att du ska slippa rannsaka dig själv och ditt människoförakt. Det är som det är pga såna som du. Varför tror du LD skriver alla de här inläggen? PGA SÅNA SOM DU.

Du kan inte jämföra grundläggande behov med jobb. Att det är så svårt att banta är för att man är tvungen att gå emot sina instinkter, sitt fysiologiska behov samt ignorera kroppens signaler. Det behöver du inte göra om du utbildar dig till jurist.

Och hur fan vågar du skuldbelägga tjocka genom att hänvisa till fattiga svältande? Är du helt jävla dum i huvudet?

Håll käften nu Cecilia. Gör bara det. Ett jävla ord till från dig som är skammande, skuldbeläggande eller fettföraktande så blockar jag dig till evigheten.

Svara

Nu läser jag ”gå emot sina fysiologiska behov” för andra gången. Det finns inget som heter fysiologiskt behov av skräpmat, transfetter och överdrivet mycket socker.

Sluta spy dina vidriga fördomar och grava okunskap här. ”Skräpmat, transfett och överdrivet mkt socker”? Är det vad du tror tjocka lever på? Vi äter bara en massa glass och strips hela dagarna va? Om vi bara slutade äta godis och chips så skulle vi bli smala? Är det vad du tror jag pratar om? Din människosyn är bedrövlig och ditt hat mot tjocka vidrigt. Sluta nu. Sluta förtryck. Sluta kränkt. Sluta hata.

Måste man stava ut varenda tanke för dig för att du inte ska missuppfatta? Skrev jag kanske ”det finns inget som heter fysiologiskt behov av transfetter och socker VILKET JAG VET ATT DU LEVER PÅ!!!!”
Jag vet inte vad du äter vanligtvis, jag har inte kommenterat vad du äter vanligtvis och jag bryr mig inte det minsta om vad du äter vanligtvis.

Jag menar att det finns en del enkla beslut som vilken person som helst kan ta angående sin kost om man önskar vara mer hälsosam.

Du är verkligen grov i ditt språk och elak mot mig. Jag hoppas att du får ut någon sorts njutning av det.

Mina ”vidriga fördomar” och ”grava okunskap” = att ohälsosam mat samt för mycket mat och för lite rörelse leder till en ohälsosam och ibland överviktig kropp. Ja men skjut mig då. Kalla mig dum i huvudet, kalla mig fördomsfull, ond, förtryckare eller vad du nu än kan hitta på. Spy på mig och alla andra som har annorlunda erfarenheter kring viktnedgång än vad du har – gör VAD SOM HELST så att du kan gå ur den här diskussionen fullständigt övertygad om att du har rätt i att du är inkapabel till att förändra din kropp och att alla vi andra som har förändrat våra kroppar föraktar dig.

Hur har du LD blivit tjock då?

En undrande fråga bara. För om jag går till mig själv så är det MATEN som gjort mig fet.. socker och annat skit som jag tryckt i mig varje dag. Det är alltså för att förtydliga så det inte blir missförståd IGEN, det är alltså HUR JAG blivit fet. JAG alltså.

Hur har ni andra blivit feta?

Nä men det finns något som heter belöningscentret i hjärnan som kan triggas av morötter, äpplen och en massa andra saker. Det är olika för olika personer. Och det är inte lätt buissness att deala med om systemet går igång! Då måste man gå emot sina fysiologiska behov, vara starkare än någon annan som med hjälp av sin lilla fina karaktär som kan stå emot.

Alltså orka att du svarar så otrevligt, omvänt näthat eller vad? Dum i huvudet och håll käften? Själv försöker jag vara saklig och förklara vad jag menar. Nu går ju inte det. Moget.

Dina kommentarer var helt enkelt onödiga och elaka, och stank av förakt. Du äcklas av tjocka så du måste sätta dem på plats. Har du ens tänkt till om svaren du fock av WDF? Har du ifrågasatt ditt eget tänk överhuvudtaget eller är du så benhård på att du har rätt?

Där kan vi verkligen snacka omoget

Varför tycker du att jag ska klippa mig och skaffa ett jobb? Jag har diskuterat sakligt och informativt med dig. Är det dina enda tankar kring det jag sagt – skaffa dig ett gymkort? Om du är väldigt ung, låt säga under 18, så kan jag ha överseende med ditt beteende. Men är du en vuxen människa och detta är din respons på det här mycket allvarliga ämnet, då står det illa till. Tänk om jag råkar möta dig som sjuksköterka på akuten eller i någon annan situation då mitt väl och ve hänger på din inställning till feta? Vi får helt enkelt hoppas att jag håller mig frisk och ekonomiskt oberoende tills jag dör. Annars är risken stor att det är såna som du som kommer ta död på mig.

Din kommentar får mig att tänka på något jag läste häromdagen. En person blir mobbad och misshandlad av en mobbare i skolan. En dag får offret nog av mobbningen och sparkar mobbaren hårt i benet. Mobbaren blir då mycket upprörd och utbrister: ”det där är ju omvänd mobbning!”

Man dör inte av att få lite bassning när man spyr ur sig dumheter. Man behöver inte konstant uttrycka sina villfarelser. Konstant säga vad man tycker. Att hålla käft och lyssna emellanåt är bra för alla. Man behöver inte göra det svårare än vad det är.

”Man dör inte av att vara lite hungrig.” Vilken fruktansvärt nedlåtande kommentar! Nej, det är inte så farligt att hoppa en måltid då och då men har du provat att ligga på konstant energiunderskott i månader eller år? Det är något helt annat det.
Det finns inget som är lätt för mig när det gäller att vara normalviktig. De få gånger jag varit det har det inneburit konstant späkning och det ständiga fokuseringen på mat ledde sedan till en ätstörning som tog år att ta sig ur. Att vara överviktig är betydligt lättare, trots beskyllningar om att orsaka exempelvis världssvält…

Har du någonsin varit drabbad av en ätstörning som t.ex. anorexi? Har du en jävla aning om hur plågsamt det är att tvinga sig att vara hungrig, konstant? Vi är GENETISKT programmerade till att äta när det finns möjlighet, hur i hela helvete tror du annars att vi hade överlevt?

Allså förlåt men jag som läst bloggen länge nu har upplevt att det finns en hel del intelligenta människor som hänger här för att läsa och kommentera. Men allså…har du fått nya läsare för intelligensnivån verkar ha sjunkit drastiskt…?

Jag hatar att träna. Jag hatar att inte få äta onyttigheter. Jag vill leva mitt liv och tänker att fucking yolo. Om jag nu dör som tjockis och njutit av god mat/kärlek/tv-serier/och annat som gör livet värt att leva när jag är 70 i stället för smal när jag är 80…men samtidigt plågat mig själv igenom livet med träning och inte unnat mig varken en bulle eller att få sitta framför tv:n äre fan inte värt dom där extra 10 åren!(om nu min tjockhet har med livslängden att göra)

Min motivation till att banta finns inte för jag vill fan inte!!! Svårt att vilja göra ngt om man inte vill. sen KAN jag säkert göra det…men fan heller! låt mig va lycklig och fet!

Fatta hur sjukt tråkigt det är att konstant tänka på sin vikt, någon tog upp motivation till att plugga osv men det är ju inte direkt som om du normalt måste göra några varierande dryga statistiktentor minst tre gånger i veckan (och gärna några duggor på övriga dagar för att hålla igång) för att du ska få behålla jobbet.

ALLA kan ta sig tid att träna det har jag märkt pga jag får det faktiskt att funka och jag tycker dessutom att det är kul :))))))

Och om ni bara gjorde såhär eller sådär så skulle ni vara smala!!!

Obs om ni inte tänkt på att era knän tar stryk etc etc så gör det nu, tror ej ni tänkt på det och jag säger bara sanningen om allas kroppar!!

Blir… så… trött

Någonting som ofta glöms bort i sådana här sammanhang är självomhändertagande. Självomhändertagande måste vara bland det svåraste som finns. Många av oss har inte fått lära oss hur vi ska ta hand om oss själva då föräldrar har varit bristande i sin förmåga att förmedla den kunskapen till oss.

Självomhändertagande för MIG är att äta bra, röra på mig och ha en vikt som gör det möjligt för mig att fungera på bästa sätt. Detta innebär att jag kan göra yoga utan att magen är (alltför) mycket i vägen och att jag kan gå ut och gå utan att få ont i ryggen.

Jag tror att ett ökat fokus på självomhändertagande är vad som behövs. Oavsett om den självomsorgen är att träna eller att inte göra det. Oavsett om det är att gå ner i vikt eller att äta mer god mat. Många gånger tror jag att det är en del av självomsorg att INTE gå ner i vikt. Om man inte lider av sin övervikt (förutom att man lider av samhällets hemska syn på det såklart) behöver inte självomhändertagande inbegripa viktnedgång.

Det jag ville göra med det här inlägget var att individualisera självomhändertagande och att viktnedgång KAN men BEHÖVER INTE vara en del i det. För mig var viktnedgång att ta hand om mig själv eftersom jag lättare kunde göra det jag ville. För andra är det inte så. Så att viktnedgång skulle ”kräva en vilja av stål och ett självhat” hos alla går jag inte med på. För mig var det precis tvärtom.

Ibland är självomhändertagande att fortsätta vara precis som man är just nu. Tjock, smal, normativt vacker, ful eller whatever. Jag ville bara nyansera.

Tack för debatten, Lady Dahmer! Jag lär mig mycket av dig.

Jag valde att gå ner i vikt för att jag älskar min kropp, inte för att jag hatar den, har tränat med Olga Rönnberg och har aldrig behövt vara hungrig.

”För att kunna gå ner i vikt så måste man äta mindre än vad kroppen begär. Dvs vara hungrig.” Stämmer INTE! Det går alldeles utmärkt för somliga att gå ner i vikt utan att behöva vara hungrig. Jag fattar att det inte funkar för alla, men för mig och många andra gör det faktiskt det. Visst finns det de som bantar och tränar och på så sätt plågar sig själva. Men det finns också dom som äter hälsosamt och gott och som tycker att det är skitkul att träna. Det verkar väldigt svårt för dig att förstå det här, men för somliga är det ingen uppoffring att leva hälsosamt eller att avhålla sig från godis och chips. Vi tycker helt enkelt inte om det och mår så mycket bättre utan. Jag tycker också att min viktnedgång har haft ett lagom tempo, 18 kg på 21 månader. Och då har jag aldrig varit hungrig eller plågat mig själv.

Då kan väl vi få dela med oss av recept på gröna smoothies och raw foodbollar och träningstips till andra som också har detta intresse? Du behöver ju inte läsa all healthspo, men vi måste väl ändå ha lov att snacka om vårt intresse för hälsa på sociala medier och på så sätt hitta andra med samma intresse?

Om du tycker det är lätt, kul och aldrig varit hungrig så förstår jag att du klarar av att gå ner i vikt. Det hade jag också klarat av om det var så enkelt. Men som du själv säger så funkar inte alla så och det är därför människor misslyckas. Vi är inte latare än nån annan. Vi är inte dummare eller okunnigare eller bekvämare.

Svara

Håller med ditt hundra procent.

Jag får ofta känslan av att många som aldrig själva drabbats av övervikt får ett movie montage i huvudet när de försöker föreställa sig hur de själva hade agerat om de var överviktiga. Alltså catchig musik i bakgrunden och några snabbt på varandra följande klipp där huvudrollen tömmer ditt skafferi på alla onyttigheter med en handrörelse, köper en bok om viktnedgång, sitter på spinningcykeln alldeles genomsvettig, fyller skafferiet med nyttigheter, joggar på löpbandet med en bok lutad mot kontrollpanelen, för att sedan ställa sig på vågen med ett leende och slutligen stå i en tight klänning i smal kropp framför spegeln och snurra runt i ring.

Problemet är ju då att det verkligen inte går snabbt på något sätt, utan är precis som du säger en lång jävla kamp som allt som oftast är skittrist, tidskrävande och kräver att man är på topphumör hela tiden. It sucks.

Som att alla tjocka äter chips, choklad, kakor, fet kolhydratrik kost och dricker milkshakes, läsk och annat varje dag? Herregud upplys er! Att ni sett en tjock människa äta en dubbel cheeseburgare en dag betyder INTE att det är personens basföda. Och om det nu vore så – vem är ni att döma? Skadar de här människorna er personligen (annat än att ni tvingas face your fears då men herregud c’est la vie)?

Det finns tjocka som svullar dagligen. Smala som lever på wienerbröd, godis och fet snabbmat. Tjocka som springer flera gånger i veckan och äter bra, näringsrik mat och smala som gör detsamma.

För min egen del ser läget ut såhär: för att jag ska gå ner i vikt (och hålla mig där) måste jag 1) lägga mig på ett gravt kaloriunderskott, men vara noga så att jag inte äter för lite och försätter kroppen i svältläge för då går jag istället upp i vikt (min läkare och jag räknade ut att den gränsen rör sig om ca 100 kcal) 2) vara fysiskt aktiv hela dagen. Alltså HELA, med bara korta avbrott. Promenera, springa, styrketräna 3) aldrig någonsin unna mig något.

Ursäkta mig för min existens men jag läser hellre en bok än utsätter mig för det där bara för att bli ”knullvärdig”.

Nä OK att det inte är bra för kroppen att stoppa i sig en massa kemikalier och att sitta i soffan hela dan men på riktigt – hur stor andel av tjocka tror ni har en verklighet som ser ut så?

Men då kan ni ju strunta i att gå ner i vikt då? Vem tvingar er? Tycker seriöst den här disskussionen är skitfånig. Jag tränar och äter på mitt sätt som gör att jag mår bra. Och jag hoppas att alla andra också gör på sitt sätt som gör att just DOM mår bra. För alla är olika och mår bra av olika saker. Allt det här känns som att folk vill ha lite sympati över att det är så jävla svårt för dom. Och sen är alla människor som kommer med bantingstips och tjat om att det är så enkelt också fåniga varför bryr ni er? Seriöst vill nån annan va tjock låt dom va tjocka? Hur påverkar det era liv? Däremot disskussion om hur sjukvården felbehandlar och helt psykostiska skönhets standarder är sjukt bra att ta upp för det är fel men allt det här om hur svårt det är att gå ner i vikt känns mest som en försvarsmekanism för tjocka människor som inte har lyckats själv och drar därmed alla över samma kant.

Fast man vill ju sällan vara tjock. Även om långt ifrån alla tjocka människor är missnöjda eller ens äter för mycket så är ganska många av oss inne i ett slags matmissbruk. Som med så många andra missbrukssjukdomar bottnar det ofta i någon form av psykisk ohälsa. För mig har mycket handlat om att jag inte har tyckt tillräckligt mycket om mig själv för att orka och kunna ta hand om mig själv. Jag var deprimerad innan jag blev överviktig, men övervikten kom strax därefter, eftersom jag var orklös och bar på väldigt mycket självhat.

Vad de ”dumma tipsen” samt hälsohetsen i tidningar, tv och på social media gjorde för mig, var att de byggde på det självhatet genom att tala till mig som om jag vore korkad samt ständigt påminna mig om min egen situation. Det gjorde mig alltså ännu olyckligare, jag isolerade mig och avskydde mig själv. Det blir inte lättare att ta hand om sig själv då. Och när vanorna väl sitter där är de svåra att bli kvitt. Många (normalviktiga, främst) slutar per automatik att äta när de är mätta eller strax innan. Hela systemet är automatiserat och framförallt inte laddat med så mycket skuldkänslor och ångest.

Det är helt enkelt så mycket man brottas med för att vinna mot sig själv, för sig själv, och att förstå själva matematiken bakom (kalorier in – kalorier ut och så vidare) är en minimal liten del, i mångas fall inte en del alls, av problematiken. Ändå är det detta alla fokuserar på när de vill hjälpa en överviktig person. Och det är viktigt att påtala, om vi vill att förändring ska ske och att fler ska bli friska.

”Men då kan ni ju strunta i att gå ner i vikt då? Vem tvingar er? Tycker seriöst den här disskussionen är skitfånig.”

Eh, va? Du kanske inte skulle uppfatta diskussionen som så skitfånig om du faktiskt förstod vad den handlade om. Den handlar nämligen om just rätten att få strunta i att gå ner i vikt utan att behandlas som en paria i samhället. Utan att behöva utstå förtryck, förnedring, skammande, att göras till åtlöje etc etc. Rätten till sin egen kropp alltså – utan att tvingas på massa fettförakt av idiotiska personer som tror att de gör som de gör för att de är så himla omtänksamma och ansvarstagande.

Hoppas ingen tror att LCHF GI 5:2 och allt annat är till för att vi skall gå ned i vikt. Det är till för att vi skall misslyckas med det och därför köpa ännu fler kokböcker och specialmat.
Det finns några enkla knep om man vill lyckas i den här branschen.
LCHF kör något som liknar en sekt, högljudda, konspirationsteorier och andra kännetecken, läste en LCHF-blogg som anklagade Sveriges dietister för att syssla med folkmord.
Sen har vi GI, krångla till alltihop så när du köpt alla kokböcker och ändå inte fått till det så köp mat som det står GI på och är dubbelt så dyr.
Värsta exemplet är kokboksförfattaren Ulrika Davidsson som kör hela racet med LCHF GI 5:2 och diverse kickstarter. När en journalist frågade henne vad hon egentligen stod för så svarade hon ….
”Men jag vill bara inspirera”
Tjäna pengar menade hon givetvis, men när hon fick den frågan svarade hon:
”Nej, jag tjänar inga pengar alls på mina kokböcker för dom har jag investerat i min restaurang.”
Vilket förtroende man får 🙂

Som att inte folk försöker profitera för all annan typ av skit (se: vilken onödig reklam som helst). Bara för att någon eller några tjänar pengar på något betyder det inte att det är dåligt. Jag förstår att du är förvirrad kring kostråd hit och dit, men det är ju inte som att dietister/sjukvården kommit med något bättre så varför inte prova något ANNAT som låter rimligt i ens öron.

Lågkolhydrat är en väldigt rimlig kosthållning om man har instabilt blodsocker och problem med dåliga blodfetter/fett runt organen. Sen att folk bara tror att det bara är en diet för att gå ner i vikt, det handlar snarare om okunskap!

haha så här ser jag på alla dieter med! jag räknar in lchf dit, det handlar om att vara selektiv med sin mat, alltså gå på en diet. dessutom gör otroligt många det för att gå ner i vikt = banta.
intressant är att läkare har sagt att det inte är nyttigt att äta lchf under en längre tid, har för mig att det finns saker i kolhydrater som faktiskt är nyttiga för oss också. poängen är att inte alla vill eller kan gå ned i vikt med detta fantastiska lchf och när dessutom experter, läkare säger emot varandra, ja då tycker iallafall jag att det blir väldigt svårt att sålla i informationen och okritiskt köpa lchf.

Mm men en drar ju ner på och räknar dem. Det var ju inte riktigt heller poängen med min kommentar, men det förstod du nog?

Håller med KajsaLisa. Diverse läkare som blivit av med legitimationen etc blandar fakta med skrönor och får folk att blanda ihop kunskap och forskning, allt i ett fult sätt för att tjäna pengar på folks desperation.
För visst funkar LCHF och visst så har fett svartmålats felaktigt tidigare, (pga dietister och läkare som inte visste att förstå vad de läste i avhandlingar), men LCHF HAR blivit en sekt. Och allt som de hävdar är långtifrån sant.

Det är inte så himla konstigt om något blir sektliknande när människor, en efter annan, upptäcker att de kan bli friska från problem de gått med i decennier utan att fått relevant vård. För vården ”får” inte rekommendera lågkolhydrat idag, eller snarare får inte rekommendera mycket fett, för det ÄR kontroversiellt. När folk upptäcker att de kan bli friska utan mediciner, nog fan blir man religiös av det. Tror jag det! Det är ju därför RAW, detox, you name it blir stort, för folk märker att de mår bättre. Samma med gluten och laktos, masspsykos eller på riktigt? Ja det kan bara de människorna avgöra, och det betyder inte att de har fel bara för att många tycker samma.

Ja det är nog ytterst få fall där de får rekommendera den typen av kost, knappt till diabetiker ens. Som det sett ut, vården kanske har kommit lite mer up to date med det nu. Men fettskräcken har ju varit total och fokus för diabetiker har varit att få dem att gå ned i vikt, vilket vården inte ansett att man kan med fett. Men får hoppas att det har ändrats nu de senaste åren.

jag vill inte ta ifrån folk deras lycka, men hur ofta blir folk friska på riktigt (mätbara bevis) och hur ofta ”känner” de sig piggare? folk höjer alla dessa lchf, rawfood, detoxer till skyarna, sedan kommer läkare och säger att detox, chiafröns nyttighet är en myt t.ex. placebo kan ju göra mycket för både tron och kroppen menar jag.
har sett massvis med tjejer som har träningsbloggar äta det ena med det andra nyttiga, sedan kommer det fram att det inte hjälpte så mycket eller att de ändå dragits med psykisk ohälsa i flera år.
läsvärt: http://hej.blekk.se/2014/10/02/ed-warriors-ren-mat-och-instagram/comment-page-1/

Jag kan inte tala för detox just kring gifter och utrensning av det, men det som händer är att kroppen börjar tömma sina glykogendepåer och det är faktiskt inte så dumt att göra om en annars äter kolhydratbaserad kost. Kan dock göras på andra sätt, genom att äta mindre kolhydrater (och mer fett) och röra på sig mycket. Och framförallt sluta med socker. LCHF och glutenfri kost, det har hjälp så otroligt många människor, det går inte att komma ifrån. Finns hur många fall av diabetiker som helst som vittnar om hur de kunnat sluta med sina insulinsprutor och fått ett stabilt blodsocker efter bara några dagar på LCHF. Det är ju väldigt mätbart iaf.

det finns väldigt många dieter som har hjälpt väldigt många. jag tror ändå att mycket är placebo, då läkare/experter säger emot varandra angående lchf.
finns många som fått förhöjt kolesterol efter lchf också?
att det hjälper att dra ner på kolhydrater och socker för diabetiker är inte så konstigt, det står ju i kostråden de får från läkare. men det är väl roligare att gå på en fettdiet än att göra vad vården råder om.
poängen är att alla fungerar inte på samma sätt, och lchf har inte forskats om, experter säger olika om den, därför ser jag kritiskt på det.
men det går verkligen inte att säga det va 😉

Tycker det är magstarkt att kalla det självhat. Jag älskar min kropp (= mig) och därför behandlar jag ”den” så bra jag kan, även om det är motigt ibland och ”den” signalerar efter massa skit som jag VET är kasst för ”oss”. Jag gör detta p.g.a. självkärlek och inget annat.

Tack för dina läsvärda och tänkvärda inlägg LD! Första gången jag kommenterar, men läser din blogg varje dag. Lär mig massor, även i kommentarfältet även om det just här spårar ur lite. Frågan är varför folk blir så provocerade? Förstår ej. Det är väl självklart att alla människor har olika förutsättningar vad gäller kroppsform och vikt. Känner personer med olika vanor, men det har INGENTING med att göra hur deras kroppsform ser ut. En av mina närmaste vänner äter minst en chipspåse om dan, hen äter annars det hen tycker är gott, ofta. Hen är supersmal, även om hon anses leva ”ohälsosamt” av andra. Å andra sidan vet jag människor som lever på sparsam diet, försöker gå ner i vikt och tränar men ändå är av större size.

Bullshit med alla råd som ska passa alla. Det funkar inte så. Själv har jag läst ihjäl mig om råd för att få bort sockerberoendet. Men de funkar inte på mig. Spelar ingen roll vad som funkade på andra. Åh snälla om folk kunde lära sig att tänka lite utanför sin egen box..

Har inte läst alla inlägg men det här är ju ett viktigt ämne! Våra kroppar är ju sommaskinerier som har olika svårt med tex metabolism m.m
Har man detjobbigt och är tex stressad så är det mycket svårt att gå ner i vikt.
Ingen ska behöva må dåligt över att ”misslyckas” med sånt här, livet är tillräckligt svårt ändå!!

Hej Natasha,

Min motivation att förändra mina kostvanor kom när jag slutade tänka på min vikt och istället fokuserade på att jag ville ge min kropp rätt näring och få mera energi. Så jag började tänka annorlunda kring mat; att det är till för att stärka min kropp och ge mig energi. Under många år så levde jag under ständig kalorierestriktion och det tror jag många kvinnor gör. Det var inte bra för mig och gav mig en del ångest kring mat och träning. Nu äter jag en vegankost utan fett och salt. Jag äter hur mycket frukt och råa grönsaker som helst utan några kalorierestriktioner. På kvällen äter jag tillagade rotsaker eller majskolvar. Det låter säkert konstigt för många men det fungerar för mig; jag har gått ned i vikt men framför allt så har jag mera energi!!! Faktum är att jag älskar att äta såhär att det aldrig känns som jag vill sluta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *