Tjock verklighet

När smala berättar hur det ligger till (thinsplaining)

skarmavbild-2016-09-08-kl-07-25-02 skarmavbild-2016-09-08-kl-07-25-10

VA GRÖNSAKER VAD ÄR DET FÖR NÅT DUUUUUUH?? Vatten?? Va ska man inte bälja tre liter läskeblask om dagen?

Just nu så pågår en livlig diskussion på min instagram. Ibland tillåter jag tjockhatarna att komma in och bröla sina sanningar om att det bara är att ”äta rätt och röra på sig” och lika ofta så slutar det med att jag vill begå våld. Det är så frustrerande. Dels att folk är så pass okunniga fortfarande och tror att man liksom rasar i vikt om man bara gör små ändringar i vardagen. “man behöver inte banta!” hojtar nån klämkäck smal person och fortsätter med att öscha på om att det är LIVSSTILSFÖRÄNDRINGAR som krävs. Vilka dessa är är oklart men när man gräver lite så verkar dessa smala utgår från två saker:

  1. Tjocka är okunniga och dumma och vet inte att läsk och godis och skräpmat är onyttigt.
  2. Tjocka äter bara läsk och godis och skräpmat i jättestora mängder.

Sen finns mellanskiktet, där vi bara väljer att äta normalt, väljer bra mat för att det är gott och gör gott, väljer bort skit och skräp för att det varken är gott eller gör gott, kan ta en kaka, kan äta chips, kan äta pizza – men som gör det ibland, väljer att röra på oss, träna och motionera för att det är roligt och gör gott, för att vi träffar andra roliga och trevliga människor när vi gör det. Vi offrar inget, vi vinner däremot massor av energi och livslust, vi gör ingen grej av ätandet, vi bara väljer att äta ett bättre alternativ, vi bara är, trivs, mår bra, har det fantastiskt och låter kroppen reglera energi in och energi ut på ett högst naturligt och enkelt och bra sätt.

– från debatten på instagram

JAHAAAAA man behöver bara ”äta normalt”. Alltså vi tjocka behöver bara sluta frossa som jävla svultna grisar så sköter sig allt automatiskt! HURRA! Typ så. Hear ye hear ye, den smala has arrived för att berätta hur det ligger till! (Thinsplaining) “Sluta häv i er fem limpor med choklad på till frukost så blir ni smala! ÄT NORMALT! Ta en promenad om dagen så blir du smal!” Ja möjligtvis om den promenaden pågår precis hela dagen och är i en hög hastighet. (Så jag inte hinner äta alls)

skarmavbild-2016-09-08-kl-07-46-53

Dagens lunch.

Jag vet inte, jag får kanske skylla på TV-program som “Du är vad du äter” eller “Biggest loser” för denna myt kring tjockas kost? Men var och en blir ju salig på sin tro. Jag tror personligen att smala människor är för dumma och lata för att lyssna och lära om när de har fett jävla fel.

Måste bara fråga en sista grej, rent generellt för att jag är nyfiken: överviktiga säger ofta 1: de vet redan allt om hur man går ner i vikt. 2. De kan mer än de flesta om kalorier och socker och allt annat kopplat till kosten. Varför säger då så många överviktiga att det inte GÅR att gå ned i vikt? Förutsatt att man verkligen vill – handen på hjärtat har man verkligen försökt? På RIKTIGT? Verkligen bestämt att nu jävlar vill jag ändra vanor, och då verkligen, återigen och med bägge händerna på hjärtat, gjort det och hållit i det i mer än ett år, (det tar minst tre månader att ändra en vana) inte bara några veckor efter nyårslöftet. Och det innefattar omläggning av kost och att träna sig svettig tre gånger i veckan? Har man det och det ändå inte funkar, men man verkligen vill, så skulle nog jag ta professionell hjälp, det finns människor som jobbar med att hjälpa andra till förändrad livsstil. Har man bara försökt halvhjärtat och inte på allvar och ger upp ganska lättvindigt och sedan slår fast att det inte går trots att man vet precis hur man gör och kan allt om kalorier och kost. Ja, då är det tyvärr inte så förvånande kanske att tjocka många gånger anses både lata och dumma. Vilket är tråkigt, så det är därför jag undrar. Jag får liksom inte ihop det.

– från debatten på instagram

Hen får inte ihop det. “Hallå har ni provat att svälta och späka i ett ÅR va va va? Har ni det? Hur kan ni säga att det inte funkar att gå ner i vikt om ni inte lidit tillräckligt länge?”. Ja kanske för att människan inte är en robot som kan stänga av kroppsfunktioner. För att det är helt orimligt att förvänta sig att en människa ska klara av att gå hungrig så länge. Jag är inte lat för att jag inte står ut då. Jag är mänsklig.

OCH JO MAN GÅR HUNGRIG. För att en tjock person ska gå ner i vikt så måste hen äta mindre än vad kroppen kräver och behöver för att gå runt. Och det funkar så att när kroppen inte får den energi den vill ha och behöver så signalerar den hunger. Detta innebär att man är hungrig. Är jag tydlig nog?

Tipsar återigen om inlägget “Hur många kalorier bränner hat?

De flesta tjockisar har tappat vikt förut. Flera gånger om. De har lyckats gå ner 5, 10, 20, 30 kilo. De vet att det går, om man hatar sig själv och är besatt som en anorektiker av vad man äter. Det går. Men kroppen är ju en jävla fitta och har du en gång bantat och tappat vikt och gått upp och gått ner så är du, för att uttrycka det enkelt, fucked for life. Det som fungerar för människor som inte kämpat större delen av livet med vikten, det fungerar inte för tjockisar. Kroppen kommer ihåg och vill inte släppa ifrån sig en enda fettcell. Det är inte en bortförklaring eller ursäkt, det är rena fakta. ”Ät mindre och motionera mer” är så himla enkelt råd. Synd bara att det inte fungerar. (Läs mer här)

Som sagt, det går. Det är inte fysiskt omöjligt, det är bara jävligt jävligt svårt. För säg att du har 30 kilo att gå ner. Många har mer än så, andra har mindre, men låt oss säga 30 kilo. Låt oss sedan säga att du går ner ett halvt kilo i veckan, vilket inte är varken mycket eller lite utan rätt realistiskt sett över ett längre perspektiv. Det är alltså 60 veckor. Lägg sedan till en platå som kan vara i flera månader, men vi kan vara snälla och säga… två. Vi är uppe i 68 veckor. Det är 17 månader, det vill säga nästan 1.5 år. Och då förutsätter vi att man under denna tid håller sig till sin diet, inte unnar sig en bit tårta på sin födelsedag, inte går på fest och dricker sprit, alltid tackar nej till kakan till kaffet på rasten, inte unnar sig en bakispizza och konstant hatar sig själv, föraktar sin kropp och räknar kalorier (vanligtvis runt 1300 om dagen) och väger maten. (Men motion då? Motion är bra, men all forskning visar rätt entydigt på att det är maten som är lösningen till viktnedgång, framförallt för kvinnor.)

Låter det sunt? Nej.

Aja men “man kan ju om man vill ju!” hojtas det vidare då, när jag ifrågasätter. Man behöver bara motivation! Aaaah ja den där motivationen ja. Kan jag köpa den på flaska? Odla den i min lilla ogräsbevuxna örtträdgård som är bakom huset och som jag försummat. (För att hinna äta trettio bullar innan lunch)?


(Min örtträdgård)

(mer om motivation)

Om jag saknar motivation, var får jag den ifrån då? Alltså kan vi bara sluta tjata om motivation? Har man den så har man den och har man den inte så har man den inte och då blir det jävligt svårt att ägna sig åt de där tre fyra åren av självhat och bantning som skulle krävas för att nån med min övervikt ska gå ner allt.

Och då har jag inte ens nämnt kommande år av att hålla den vikten när den väl är nere, för det är också ett heltidsjobb och faktum är att de flesta går upp allt de gått ner igen inom loppet av tre år. Tänk på det när ni saligt refererar till er granne eller morsa eller er själva som gått ner massvis. NI GÅR UPP IGEN. Ledsen att behöva säga det och bajsa på era prestationer men statistiken talar emot er. Och tillhör ni de där undantagen som inte gör det så får ni helt enkelt vara tacksamma för att era kroppar funkar så. Era kroppar FUNKAR SÅ. Och hur våra kroppar är ett lotteri helt enkelt och inget vi kan påverka på egen hand.

(Jag skäller inte på er kära stammisar, bara på nån enstaka nyfräst bantare som råkat irra sig hit för att berätta för den korkade tjocka tjockisen hur man gör)

Så för sista (det är inte sista) gången: Om det gick att gå ner i vikt så skulle ingen vara tjock. Titta ut? Ser du tjocka människor? Där är ditt bevis för att det inte funkar för lyssna jävligt noga nu: Ingen, iallafall nästan ingen, vill vara tjock i ett samhälle som hatar tjocka. Hade vi kunnat ändra på våra kroppar så hade vi gjort det för länge sen. Det handlar inte om att vi är lata eller korkade som inte förstår eller orkar utan om att alla kroppar är olika. En del kan äta hur mycket som helst och aldrig gå upp ett gram, medan andra får kämpa för att inte gå upp av vanlig jävla hemlagad husman och detta trots att de går till gymmet flera dagar i veckan.

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

86 Comments

  • Anonym sthlm

    Alltså tack för dina underbara ord! Så otroligt tacksamt att läsa det här, äntligen någon som tar orden som alla vi tjockisar vet om. Det är FÖRJÄKLA svårt att gå ner i vikt – och ännu svårare att behålla den!

    Jag hade 35kg övervikt efter att ha varit smal hela mitt liv.

    Jag försökte på alla sätt och vis att gå ner i vikt i flera år! Och visst kunde jag gå ner i vikt, men såfort jag började äta så rusade vikten upp igen. Helt. jävla. hopplöst.

    Sen fick jag förhöjt tryck i hjärnan med risk för att bli blind. En sjukdom som oftast drabbar unga fertila kvinnor med övervikt. Så jag var tvungen att gå ner i vikt för att kunna bli frisk.

    Jag gjorde en gastric sleeve och har med hjälp av den gått ner min övervikt. Men hade jag inte gjort det så hade jag inte lyckats det vet jag! En gastric sleeve minskar bara storleken på magsäcken. Och alla ni jäklar som står och säger att det bara är att äta mindre och röra på sig, ni vet inte vad ni pratar om! Ska man behöva vara hungrig i resten av livet, för det är vad jag hade behövt vara annars. Jag har dessutom fel på sköldkörteln och dålig ämnesomsättning.

  • Maria

    Du är helt underbar och det är så obehagligt tragiskt att folk verkligen tänker så här!! Jag som är smal (och umgås med smala) har inte behövt inse vilket utbrett fettförakt det finns förrän jag läser hur folk behandlar ex dig på internet! Jag är så tacksam för att få ditt perspektiv!!!
    Jag undrar vad jag som smal kan göra för att aktivt motarbeta dessa idioter?
    1. Jag pratar aldrig om mat som jag och andra i termer av mycket/lite.
    2. Jag berättar inte för folk vad jag väger (eftersom jag vet att andra kan få ångest av att jag väger rätt lite).
    3. Jag kommenterar självklart aldrig folks vikt (men vilket dumhuvud gör det?)
    4. Jag är endast positiv och tacksam när jag bjuds på onyttigt fika.
    Tyvärr verkar det som om dessa tjockhatare tror att de har hela den smala befolkningens opinion bakom sig. Att vi smala allihop kämpar för livet för att behålla våra kroppar så smala som möjligt och i och med denna kamp hatar alla som inte vill delta i denna livslånga pina.

  • Sara

    Den här veckan har en hel del intressant sagts om viktnedgång i “Efter tio med Malou” eller vad programmet nu heter. Hänvisa dem till läkarna, terapeuterna och viktexperterna som uttalat sig i det programmet under veckans gång. De har varit tämligen eniga om att viktnedgång är en extremt KOMPLEX och individuell sak och att kalorier är ganska värdelöst att hålla på med, för bara för att en kropp av viss ålder, längd mm SKA förbränna X antal kalorier per dag så behöver inte det alls vara sant.
    Alltså håller med dig; smala, eller nej – oinsatta i ämnet oavsett vikt – är för dumma för att ta tag i att läsa på om hur det egentligen ligger till med viktnedgång

  • Binki

    Litet exempel på hur tjock-hat sabbar för alla: Min dotter som är normalviktig och 15 år vägrar numera att gå hem till sin far eftersom han hela tiden säger saker som “ska du verkligen äta det där, akta så att du inte blir tjock”, plus att han visar henne och hennes syskon “roliga” youtube-klipp med tjocka människor som ramlar, klantar sig, etc. Fy fan.

  • Tycker även att det är fascinerande med människor som ropar om att “det är ju bara att ändra LIVSSTIL”. Alla dessa miljoner råd om hur den här livsstilen ska se ut och hur bra dom själva mår av den. Som att dom dels tror att “ingen tjock gör det här” men även att de tror att alla gillar och mår bra av samma saker här i livet. Beskriver man en livsstil som är totala motsatsen till allt som gör livet fint för en annan så är det som att skriva “det är bara att förändra hela din person och göra saker som du avskyr i resten av ditt enda liv”. Låter ju kul.

    Kan nog leva utan den guldstjärnan på min dödsbädd.

  • Emilie

    Det är så sjukt hur samhället ser ut med att folk engagerar sig i hur andra människor kan gå ner i vikt, hur en kan ha synpunkter på hur människors kroppar ser ut, vad en äter, vad en inte äter osv. Hur vet alla dessa människor vad en äter? Hur vet de om en tränar eller inte? Oavsett, why the fuck do they care liksom. Känner de på nåt sätt att deras syfte här på jorden är att “förklara för människor hur en ska leva och se ut”?. Om en hade velat ha synpunkter, hjälp, tips e.d. hade en väl bett om det. Sånt jäkla dömande och näsan i blöt- samhälle.

  • Katta

    Intressant det där med att tjocka är dumma och lata, för det måste innebära att antalet dumma och lata i befolkningen har stigit lavinartat. Snart (nu?) är det en majoritet. Om nu en majoritet är dumma och lata, kan vi sluta oss till att det är normalt och mänskligt. Ganska svårt att sätta sig över det!
    Hälsningar frän en ganska dum och lat människa

  • Tess

    Hade en närstående som har strl. 28-30 i byxor (jo i vanlig butik är minsta storleken i kvinnokläder typ 32 men de är för stort för henne!)

    Varje gång hon får lite mer höfter, lår och rumpa och vikten går över en siffra och byxorna sitter lite tajtare (förminskade 32 alltså) så börjar hon nypa sig i “fettet” och klaga på att hon är fet och måste gå ner i vikt, och börjar då svälta sig själv tills byxorna sitter bra igen..

    Hon och många i hennes omgivning tycker att det är helt normalt! Att ha samma byxstorlek hela livet är hennes mål, otänkbart att gå upp ens en storlek..

    Hon pratar om detta in i detalj framför mig (överviktig) och mitt barn, och klagar på att hon får utstå fördomar och hat som smal lika mycket som feta..
    Skulle hon inte prata om de så skulle jag inte bry mig men hon gör de hela tiden och hon tror helt på “ät mindre och rör på dig mer så går du ner i vikt” för de funkar ju för henne när hon vill gå ner 2-3kg, från vanlig undervikt till extrem undervikt..

    Pga. Detta och andra orsaker så har jag nu sagt upp kontakten, livrädd för att mitt barn ska börja ta efter henne eller att hon ska trigga mig att göra massa dumt..

    • Ann

      Tänkte precis säga att kräv att hon ska sluta åtminstone framför ditt barn. Bra där! Kan dock tänka mig konspirationsteorierna hon hittar på ”buhu min vän dumpade mig för att jag är smaaaaal….”

  • Tess

    Jag skulle nästan vilja prata om underviktiga som vill gå upp i vikt..

    Äter dom verkligen “fel” nog?
    Rör dom verkligen på sig tillräkligt lite?
    Äter dom tillräkligt med kakor och chips?
    Gör dom verkligen de under en längre tid (minst 1år) och gör en livsstilsförändring?
    Vill dom verkligen gå upp i vikt? Är dom verkligen motiverade?

    Eller är dom inte bara lite korkade som äter för lite och rör sig för mycket och får skylla sig själva som är underviktiga?
    Troligen vill dom ju vara underviktiga, annars hade dom klarat av att gå upp ju

    Är ju jättelätt ju!
    Ät mer och rör dig mindre!
    Enkel matematik ju.
    Kan min kompis så kan ju alla!

    Fast nej de är bara taskigt och absurt..

    • Emelie

      Haha, blev lite kränkt innan jag förstod att du raljerade!

      Självfallet får en inte säga så, du sårar ju folks känslor! Men tjocka… Nej, säg vad du vill till dem, de har ju valt det själva med sin dåliga karaktär!

  • Katta

    Det är klart att det “går”. Men satan i helvete vad det är pissigt!
    Jag har varit tjock, ja fet till och med, hela mitt vuxna liv.
    EN gång har jag lyckats att gå ned 25 kilo i vikt. Och det var under ett år då jag vägde, mätte och kaloriberäknade varenda smula jag stoppade i mig. Jag gick på mellan 1500-1800 kalorier om dagen och det var satans jobbigt och krävande. Jag la in all motion jag fick, bara för att ibland kunna äta något extra.
    Samma stund som jag inte orkade hålla på så så gick jag upp i vikt. Och det var inte så att jag plötsligt började leva på pizza och choklad. Jag orkade bara inte räkna kalorier. För vem orkar räkna kalorier i resten av sitt liv? För det är det som krävs för många för att kunna gå ned i vikt. Det är inte ett liv. Det blir till slut en ätstörning.

    Jag promenerar 15000 steg om dagen, jag simmar när tillfälle ges, jag äter husmanskost, grönsaker inkluderat men går inte ned många kilo. Det går lite upp och ned. Men jag vägrar att ägna resten av mitt liv till matkontroll.
    Jag vill dricka min colaburk ibland och äta min glass eller buffé eller vad fan det nu är. Och jag vill att folk ska fukking sluta säga “har du gått ned i vikt” var gång jag tappat 5 kilo. Jag vill att folk ska sluta med “kom igen. Klart du också ska börja springa!” (Sagt till mig som har svåra ryggskador och inte KAN springa pga nervskador i rygg o ben).

    Jag vill vara ifred! Jag äter det jag vill, tränar när jag vill och om jag går ned i vikt, eller inte gör det, ska alla skita i!

    Så trött på hela denna debatt. Det är bara hit och det är bara dit.
    Det är bara till att hålla käften för alla som är genetiskt smala och/eller tränings- och ätstörda.

  • Fia D

    Jäkla rövhattar alltså! Jag blir gaaaalen! Det tog mig fem åring en graviditet att komma hit, lite lagom överviktig, kort och rund tror jag folk skulle säga. FEM ÅR. Fem år av att äta för mycket chips nån gång ibland. Fem år av stillasittande studier och jobb. Fem år av att dricka en Cola-burk i veckan och en pizza i månaden. Och godis varje vecka. Värre än så behöver inte “frossandet” se ut för att leda till övervikt på lång sikt. Och det mina vänner betyder att det tar minst FEM ÅR av “äta rätt” och promenader för att bli av med övervikten, men det räcker ju inte med det, som alla som faktiskt vet nåt om viktnedgång fattar. Att det faktiskt krävs MER för att gå ner än att gå upp, det är verkligen inte “bara enkel matematik, energi in – energi ut” som fettskammarna älskar att påstå!

    Mitt förslag är: alla smala som hatar feta och vet “hur lätt det är att gå ner i vikt”, ägna ett år att gå upp riktigt jävla mycket i vikt, minst 35 kg. Stanna där i tre år. Gå sen ner allt på ett halvår och behåll vikten i två år. Skriv sen en jävla bok, starta ett tv-program, sälj konceptet, bli miljonär, sen VÄRLDSHERRAVÄLDE! Sen kan du hitta botemedel mot cancer och fattigdom också när du ändå håller på. Over and out!

  • Cicci

    Funderar också på det här att “sluta unna er”, “mat är inte belöning”, “mat är bränsle inte njutning”…

    Det raderar ju ut liksom… hela mänsklighetens historia. Människor har ALLTID använt mat för att fira och för njutning. Finns inte en kultur i hela historien som inte gör det.

    Och varför är det dåligt att göra något enbart för att det ger njutning? Speciellt när det VERKLIGEN är långt i från självklart (eller snarare inte självklart alls) att socker, fett eller övervikt automatiskt är dåligt.
    Jag menar, heroin – inte så mkt bra effekter annat än temporär njutning.
    Mat – massor med trevliga effekter plus livsnöjdvändigt.

    VARFÖR ska det vara sånt krig mot den njutning mat ger?

  • SJ

    Jag håller med dig. jag har ätit 1290 kalorier i 1 år nu och endast gått ner 10kg. Och jag har inte ätit tårta på kalas. inte unnat mig något gott… På ett år för ynka 10kg…
    Nu väger jag 60kg, och eftersom jag försöker få fler barn så måste jag gå ner 5 kg till enligt läkaren för att väga 25 bmi så jag kan få göra icsi.
    Jag har slitit, varit hungrig. och mitt förhållande till mat har ändrats helt. Räkna handlar min mat om, inte äta eller njuta. Jag räknar allt jag äter utan undantag.
    Och jag som är vegetarian får också ofta höra ” Hur får du i dig protein?”
    Jag har aldrig träffat, hört eller ens läst om protein brist någonstans..? För det finns inte, det är om man alltså slutar att äta helt, då får du protein brist, men då får du ju näringsbrist osv också.
    Det här att vi konstant måste äta protein är sån lögn. Man behöver inte dom mängderna folk tror heller.

    • /nina

      Men för helvete, är du 130 cm lång eller varför tvingar dom dig ner i vikt??? 60 kilo? Det är väl inte övervikt på nÅGON vuxen kvinna. Fy fan för att utsätta dig för detta, helt orimligt. Kaloridieter är bara skit. Kan du prata med ett annat landsting? Ingen ska behöva må så dåligt. Idioter.

      • Emma

        Problemet är att man använder BMI i dessa lägen vilket enligt mig är ett helt sjukt mått. Enligt BMI ligger de flesta på lite övervikt. Ja…nu har jag hört att flera BVC räknar BMI på barn också. BARN! Inte hos oss thank god!!

      • SJ

        Jag är 150cm, väldigt kort med andra ord. Helst ville läkarna att jag skulle gå ner till 45-50kg. Men 56kg är översta delen på 25 i bmi.. Så jag kan tänka mig att gå ner såpass till.. Men ja jag är helt nöjd med 60kg och vill egentligen inte gå ner mer alls.

  • Plicka

    Jag skulle kunna skriva en bok om kampen mot kilona och ändå har jag inte varit särskilt stor (förutom ca 1 år). Uppvuxen med kommentarer som “men nu har du gått ner i vikt, åh vad fint du är” eller “oj vad du har gått upp”. Jag har haft släng av anorexi och bulimi och alltid haft en skev bild av mig själv. Jag har viktväktarna och efter det hetsätit, Cambridgat och sedan ätit som vanligt. Vikten har pendlat upp och ner som en jävla jojo och jag har tränat. Just träningen har jag älskat, jag är en sån som tycker om att springa. Jag vet jag vet men det är för mig lika mycket värt som en terapitimme ? och sen älskar jag att dansa, helst satsa ?. Med den träningsmängden jag utsatt min kropp för (jag har inte ortorexi) så borde jag ju inte ha problem med vikten….hahahahaaaaaa. Jag har nu som 45-åring insett att jag kan inte svälta mig ner i vikt, jag kan inte äta nyttigt och gå ner i vikt, jag kan inte leva på soppa och gå ner i vikt och NEJ!!! jag kan inte springa mer, fortare och längre och gå ner i vikt. Jag har denna kropp och det går inte att göra så mycket åt. Jag har fått ändra på min kost pga min psoriasis, psoriasisartrit, ibs och divertiklar och kan inte äta gluten eller socker (vill man så kan man säga en typ av lchf) men inte fan går jag ner i vikt. Däremot slipper jag utslag, magont, migrän och ledvärk men jag får ju såklart höra frågor om vikten ändå. “Varför går du inte ner”, “Måste du äta sådär fast du inte blir smalare” Man blir så trött när man hela tiden ska kommentera vikten. Kan folk inte förstå att det sitter inte i din vikt hur tränad du är eller hur du mår.

  • Julia L

    Jaa vad sjutton mer kan man skriva? Det här är så outsägligt korkat. Jag är säker på att de här åsikterna och råden om viktnedgång enbart får negativa konsekvenser för folkhälsan! Vi människor är så oerhört komplexa själar, detta att man ska tvinga sig själv till saker ” dödar” oss tror jag. Samhället är redan för inhumant, kommer aldrig bli bra ” den hårda vägen”!

  • Ellen

    Haha,bilden på “din lunch” 🙂

    Det är bra LD, du är verkligen en folkbildare i detta ämne. Men förstår att du blir frustrerad på okunniga, jag blir irriterad bara av att läsa om det här. Kan inte alla bara förstååå någon gång och acceptera det fakttum att ingen mår bra av att få pekpinnar av främlingar oavsett vad det gäller!!! Punkt slut.

  • Katta tonårsmorsa

    De tycks ju också glömma bort att svältfunktionen som kroppen har, gör att energi lagras mer effektivt ju mindre energi som tillförs. En överlevnadsgrej helt enkelt. Alltså: sätt kroppen på svältdiet – tappa några kilo – ät “normalt”=kroppen är jättebra på att samla energi – gå upp fler kilo än de som försvann…

  • /nina

    Jag hatar biggest loser. Vet ni att det finns människor där som trots träning 8 timmar per dag och extrem lågkalorikost gick ner mindre än ett kilo per vecka??? Då är det något som är trasigt. Googla metabolt syndrom så får ni veta vad som händer om man inte äter något… Det blir bara plågsamt och eländigt. Att som människa, oavsett vikt, sätta normala mekanismer ur spel borde vara straffbart.

    Och: jag har verkligen ingen åsikt om det är så att man är hyfsat frisk och inte vill göra något åt sin övervikt. Om man inte är det, så kan man ju givetvis fortfarande välja att inte göra något. För mig var det inget val. Men det är ju jag. Jag kräks inte när jag ser feta människor. Jag är arg på att det är omöjligt att hitta kläder om man är mer än stl 46.

    Men sen blev jag faktiskt sjuk.

    Jag vägde i juni drygt 93 kilo till mina 165 cm, och blev diagnosticerad med fettlever. Det är inte bra. Det är tvärt om väldigt dåligt. Jag måste därför gå ner åtminstone 10 kg, gärna mer. Jag har redan innan blivit rådd till detta pga lite för högt blodtryck. Typ, ät lättyoghurt så blir det bra serru. Men grejen är att då blir jag ju inte mätt, och jag riskerar att sänka min ämnesomsättning. Men det lyssnar inte min läkare på. Och där har vi nästa problem, även de människor som VILL och enligt läkarvetenskapen MÅSTE gå ner i vikt får ju ingen vettig hjälp!!!

    Så, jag kastade mig in i LCHF-träsket. Idag, en dryg månad senare, väger jag drygt 88 kilo och börjar så smått sakna en riktigt god macka, men ack så lite hungrig jag har varit. I princip inte alls. Äter feta såser, goda ostar, kött, fisk, ägg, rött vin och mår galet bra. Så NEJ, man måste verkligen inte gå hungrig. Och JA, jag måste ner i vikt så jag har inget val, men jag kan välja metod…

    Har jag inte tränat 24/7 då eller? Nej, faktiskt inte. Jag har slutat vara lat och ta bilen 3 km till jobbet. När jag insåg att jag brukade få ihop 3000 steg en normal dag så insåg jag också att det inte var särskilt bra. Jag har också löptränat en del, korta sträckor, springer 2-3 ggr per vecka men inte mer än 2,5 km.

  • Ellinor

    Jag förstår hur den inledande kommentaren menar MEN jag kan inte riktigt komma över hur fel hon har. Det finns ingen fel mat eftersom näringsämnen finns i all sorts mat. Hur mycket eller lite det finns av varje är olika såklart men jag har aldrig hört någon säga att NEJ, du får inte äta potatis för där är inte tillräckligt mycket protein.

    Att säga att matberoende handlar om att äta sötsaker är fel. Att ha ett matberoende betyder att man äter mat (eller absolut inte äter mat). Vi är matberoende allihopa. Och man tröstäter inte bara sötsaker – man tröstäter mat punkt.

    Att man inte är motiverad finns det ingenting som heter. Jag är psykologstudent och en väldigt klok föreläsare sa att “men bara för att man inte är motiverad på rätt sak så är man inte omotiverad. Om man kommer in i ett klassrum och tänker fyran vad tråkigt så blir man motiverad, går in i klassrummet och trashar hela lektionen därför att man är motiverad att göra det”. Om man inte är motiverad till att gå ner i vikt, så betyder inte det att man är omotiverad utan man är bara motiverad till att inte gå ner i vikt?

    Jag har gjort det själv här, promotat smalhetsidelaet, men äh, det är bara trams. Så gammalt. Vissa är stora och hälsosamma, andra är tunna och ohälsosamma. Hur stor kropp du har säger faktiskt ingenting om hur sk. hälsosam du är eller hur fysiskt kapabel du är till att leka med dina barn eller hur länge du kommer leva.

  • C

    Fast ibland är det som det är… Ingen vill vara fet i ett fett fientligt samhälle? Så sant
    Ingen vill föda ett sjukt handikappad barn heller men sånt händer! Så tyvärr ibland är det som det är . Kan man inte hå ner vikt ja då får man lära sig leva med det likväl som att lära sig leva med ett annorlunda barn… Som jag har.

    • Cicci

      Fast den logiska reaktionen är ju att försöka ändra samhällets attityder mot både tjocka personer och personer med funktionsnedsättningar/variationer.

  • When Darkness Falls

    OMG skrattade mig igenom det här inlägget så mycket att jag nog förbrände det ton med bullar jag åt till frukost och de 25 chipspåsar jag satte i mig till lunch 😀 😀 😀 Dina formuleringar hahahaha ÄLSKAR!!!!

  • Mimmi

    Tack som fan för detta inlägg!!! Är själv överviktig och har varit det största delen av mitt liv. Som barn (under 10 år) var jag normalviktig tills jag en sommar kanske gått upp något kilo (var fortfarande normalviktig) och vuxna (!!) Släktingar började kommentera till mig (ett barn!!) Att jag borde börja äta mindre för jag såg tjock ut. Gissa vad som hände sedan? Jo, jag fick ett osunt förhållande till mat. Vilket ledde till övervikt. Vilket ledde till att jag hatade mig själv. Grovt. När jag sedan växte upp och blev tonåring och ung vuxen (är nu närmare 30 än 20) gick jag hela tiden mera upp i vikt. Men vad konstigt, för jag åt exakt samma sak som övriga familjemedlemmar och vänner som jag umgicks med dygnet runt. Men de var normalviktiga. Det var bara jag som gick upp i vikt, och snabbt. Av vanlig husmanskost och däremellan godis och annat gott vissa helger och kalas precis som alla andra jag kände, men de var fortfarande smala. Jag började svälta mig, tydligen kunde jag ju inte äta mat för då blev jag tjockare. Under ett halvt år levde jag på högst 1200 kalorier per dag, de flesta dagar betydligt mindre, kanske 500 kalorier. Jag gick ner i vikt, ganska mycket . Jag hade ingen energi. Alla började kommentera hur fin jag var nu då jag var smal. Men hur i helvete kan en människa leva på en portion mat per dag resten av livet?! Jag började äta normalt igen, husmanskost. Jag gick upp allt igen. Och ännu mer. Summa sumarum: jo jag kan visst gå ner i vikt, om jag slutar äta. Om jag vill äta normalt så kommer jag att vara överviktig. Punkt. Alla fungerar inte lika. Hur jävla svårt är det att förstå?!

  • Madamlisette

    Halleluja! Alla har olika kroppar o dessa kroppar funkar olika o lägger på sig olika. För att kunna gå ner i vikt bör matintaget minskas med 80% eller höja förbränningen med 10% o sen får man aldrig släppa på det för då går man upp igen. 100% är ju liksom vad kroppen är van vid.
    Tacka vet jag att alla kroppar är olika, min kropp är fin som den är med sina 33 BMI-poäng (fetma) Jag äter hemlagat och har alltid tränat mycket men jag är “tjock” o gla för det. Läkare/barnmorska/andra frågar om mina livsvanor även om jag söker hjälp för annat o de vet inte riktigt vart de ska ta vägen när jag säger att jag är nöjd med min kropp och jag äter såhär och tränar såhär och nej jag blir illamående av socker o gillar inte chips.
    Min man äter likadant, tränar aldrig men har undervikt enligt BMI.
    Bort med BMI o låt andras kroppae vara om de inte aktivt söker hjälp.

  • Maria

    Det folk inte förstår är faktikst att en överviktig person kan äta för LITE för sin storlek. Mitt basala kaloriintag ligger på 1800kcal om dagen, det gör att kroppen ska fungera om man ligger i sängen hela dagen. Mitt kaloriintag om jag jobbar borde ligga på kanske 2500kcal/dag. Jag äter ca 1200kcal/dag. “Va varför går du inte ner i vikt då” Jo helt enkelt att jag gjort det i så många år så min kropp är fucked up!!! “Varför äter du inte mer då” Jag är helt enkelt inte hungrig!!!

  • Luxxie - Kreativt Kaos

    Varför i hela förbannade friden måste hela mitt jävla liv gå ut på att bli smal om jag är tjock??? För det är ju det dom förutsätter, ska inte bry mig om någonting annat. Har inte läst ett enda svar som håller på den frågan, för “hälsa” duger fan inte. Det finns så förbaskat många andra saker folk gör som är sjukt ohälsosamma. Men vad andra gör med sina jävla kroppar är ju deras val! Jag blir så jävla arg på alla ätstörda människor som hävdar att deras sätt är “normalt”. För jo, dom där kommentarerna är inte skriva av människor med en sund inställning till mat. Snacka om att hela livet kretsar runt maten… (Ursäkta alla svärord, men jag svär när jag är förbannad och tycker inte att andra ord uttrycker rätta känslan.)

    Tack LD för att du tar upp det här om och om igen. Att du argumenterar emot och inte låter dom komma undan med sin skit. Det är verkligen så att efter att ha läst några inlägg om fatshaming får jag en känsla av att jag kanske duger ändå, mitt värde ligger inte i hur många kilo jag väger. Håller inte i sig så längre pga ett sjukt samhälle och ett djupt rotat självhat. Men några stunder av lättnad, tack för dom! <3

  • Sofie Andersson

    Kan inte bara alla tjocka som vill vara tjocka vara tjocka, och alla smala som vill vara smala fortsätta vara smala, och dom smala som vill vara tjocka blir tjocka, och dom tjocka som vill vara smala bara blir det om dom vill men håller käften om det !!
    Att vi alla äter vad vi vill, när vi vill, hur vi vill och bara ÄLSKAR oss själva .
    Är så rädd att leva i ett samhälle och uppfostra en dotter i denna värld där vi på riktigt hatar på människor för hur som ser ut, och denna debatt känns det som att hatet kommer från båda hållen, dom smala hatar på tjocka och vise versa.
    Vet inte ens vad jag ville säga med denna kommentar men jag tror att jag vill säga att vi måste skärpa oss och inte hata på varandra, om man nu ska diskutera mat kanske vi kan lägga fokus och prata om vad det gör med miljön och jorden vi lever på istället för var det gör med våran kropp, känns som vi har större ansvar där och då kan vi ju börja snacka att vi gör det för våra barns skull som ska leva på den här jorden längre än oss vare sig vi är tjock eller smal..

  • Sandra

    När jag gick på gymnasiet, mitten på 90-talet så hade vi en lärare i arbetsmiljö som påstod att den vikt vi har när vi är 20 är vår idealvikt och den ska man försöka hålla resten av livet.
    Detta hade hon minsann lyckats med själv.

    Jag var jäkligt underviktig och vägde ca 47 kilo. Det var knappast en vikt jag strävade efter att hålla hela livet ..

  • Jennifer

    Kan vi inte bara acceptera människor för hur de är, oberoende av storlek, hudfärg m.m
    Skrämmande att man lever i ett samhälle där man blir dömd för det man gör/inte gör/ skulle gjort.
    Kanske ska man i te lägga sig i och tycka så mycket? Ber någon om Din hjälp kan man hjälpa, inte annars.
    Tycker det är läskigt att mitt barn ska växa upp i en värld där hen blir dömd för allt från utseende till kläder och pengar på kontot (och var då dessa pengar kommer ifrån eller spenderas på).
    Låt personer vara som dom är och tänk lite hur du själv vill bli behandlad genom livet. Så enkelt borde det vara. <3

  • Elsa

    Jag gick upp i vikt när min mamma var sjuk med en hjärntumör under ett fyraårsförlopp och till sist dog. Det är absolut ingen ursäkt, det är helt enkelt livet och det händer vissa av oss. Innan dess var jag en sån tjej som höll igen och höll igen och höll igen. Hela livet bestod av att hålla igen. Jag blev ändå aldrig smalare än normalsmal. Trots träning och springa flera mil i veckan, spinning, simma 1500 m/vecka och hålla igen. Jag såg bara normal ut. Och sen kom skräcken kring mammas sjukdom och sen döden och sorgen. Och jag gick upp. Nu har jag barn, är lycklig, men ett krävande jobb att sköta. Och jag går inte upp mer, jag är viktstabil. Jag tränar flera gånger i veckan för att motverka skador i ett par leder, men vikten är kvar. För att gå ner måste jag som du säger må dåligt, tappa fokus och bli arg som ett bi dagligen i ett år, tänka på mat istället för arbete, tända till på alla cylindrar när barnen grälar för att jag är hungrig och olycklig. Förstår smala att många av oss som bär på övervikt är lyckliga? Att vi inte vill vara olyckliga i ett år för att därefter få lov att bli legitimt lyckliga? Att det kanske finns en orsak till att vi gick upp (skada, graviditet, sorg) men att vi oftast äter som alla andra just nu? Jag vill kunna baka till mitt barn och äta MED honom. Överallt, överallt, överallt, svärmor, min syster, väninnor, så ser jag kvinnor som lagar maten och sedan inte äter den. Jag ser dem, jag ser dem hålla igen. Och jag bara känner att jag vill inte. Det verkar så hemskt och självmutilerande. Jag vet inte om det är ämnesomsättningen som ändras hos kvinnor efter barn eller vad, men jag SER ju att vuxna kvinnor bantar som fan kring svenska matbord. Och vet ni vad min mamma gav mig för råd strax innan hon dog? Hon sa, ät kakor när du har lust, livet är kort. Helt sjukt. Vilket råd från ett kvinnoliv till ett annat.

  • furyosa

    Bra skrivet!

    Genom din ledning inom kroppsaktivism har jag börjat släppa lite i kroppsångesten. Det har lett till att jag har gått från en diet som inte på långa vägar gav mig den näring jag behövde till att idag få i mig all den dagligt rekommenderade näringen och mår super på det. Det är den smalhetsande kroppsångesten som är den riktiga hälsoboven om nu någon sådan måste pekas ut. Den fick iaf mig att äta en diet som var direkt skadlig för mig. Med mer frid i min kroppsuppfattning har jag kunnat ta till mig en diet som jag faktiskt mår bra av oavsett vikt. Så tack LD!

    • Lady Dahmer

      skönt att höra! Jag är lite där också, känner hur kroppen mår och vad den mår skit av och behöver bestämma mig om jag ska börja lyssna på den utan att fokusera på vikt osv.

  • Alex

    Jag är så sjukt glad att jag hittade din blogg för bra många år sedan (skäms på mig för att aldrig ha kommenterat tidigare), för du har hjälpt något otroligt med min självbild och fick mig också att öppna ögonen för hur jävla skev världen är på många sätt.
    Hade det inte varit för dig hade jag troligtvis fastnat i något slags diet-träsk och jojo-bantande. Hade en period där jag räknade kalorier och begränsade mig sjukt mycket. Hade flera hälso-appar för att försöka ha “kontroll” och aktivera mig, men mådde bara sämre av det… och ingen skillnad blev det heller. Tack vare dig och dina texter om fettförakt så har jag börjat acceptera mig själv som jag är även om jag fortfarande har många dagar då jag hatar mig själv pga att samhället trycker upp sitt fetthat i ansiktet på en titt som tätt (som alla dessa “välmenande” smala människor som “bryr sig om din hälsa”). Har dessutom haft de där jävla apparna kvar i över ett år och tänkt “Kanske ska jag börja igen…” men idag rök dem. Raderade allt. I’m done.

    Har tack och lov skonats från föräldrar som kommenterat min vikt (sen att mamma körde på diet, det har väl haft viss påverkan men jag fick alltid bestämma vad jag ville äta utan några kommentarer), men har fått höra mycket från min farfar från jag var liten. Är idag 26 år och mår dåligt när jag besöker dem för jag vet att istället för ett “Hej!” när jag kommer in så kommer första kommentaren antingen vara “Men oj, har du gått upp i vikt igen?! Dags att gå ned i vikt, va?!” följt utav ett nyp i magen, eller så får man höra “Tror du har gått ned i vikt, vad bra! Fortsätt så!”, vilket känns minst like förnedrande. Och nu ser jag hur han kör på mat-kommentarer med min kusin på 7-år. Har fått säga åt gubbjäveln att ge fan i att kommentera det. Vill inte att hon ska hamna i samma slags självhat jag hade (och fortfarande har).

    Tack för att du finns. Brukar tänka på dig och dina texter när jag börjar tvivla på mig själv och mitt värde. Jag ÄR tjock och jag ÄR bra. Duger. Tänker fan aldrig försöka tvinga mig själv att gå ned i vikt igen. Enda resultatet var hur som helst att min redan bräckliga mentala hälsa fick rejält med stryk. Usch.

    <3

  • Carolinez

    Jag har gått ner 12 kg en gång med viktväktarna. Eller egentligen var det ju massivt självhat och 2 paket cigg om dagen som gjorde det.
    Ett par veckor efter min första förlossning vägde jag 5 kg mindre än vid inskrivning. Hurra sa barnmorskan, “se till att hålla detta nu”. Vad hade jag gjort undrar ni nu? Jo jag kräktes dagligen de första 8 månaderna och spenderade sista månaden i liggläge och åt choklad istället för mat. Hälsosamt? Skitsamma, jag hade ju fått normalt bmi!

  • breakuntil

    Tycker det är så otroligt sorgligt när folk bantar, höstdietar, whatever. Trots att de är i superfin form. Det om något är livsfarligt och borde ta mig fan förbjudas. Vad lär vi våra barn??? Hellre på plussidan med andra intressen än att banta, det är min åsikt. Eller vad som helst som inte stavas återhållsamhet.

  • Karin

    Du är så JÄVLA BRA! Detta besvarar alla frågor kring fetthat och bantning någon någonsin kan ha. Jag är förmodligen överviktig (jag väger mig inte längre pga risken för ångest) men har en markerad midja och tydligt synliga nyckelben. Mitt fett lägger sig på rumpa och bröst, vilket gör att jag ser smalare ut än vad jag är. Tack vare detta har jag inte utsatts för fetthat… men vad är det för hyckleri egentligen? Så om min genetik hade satt mitt fett på magen i stället, DÅ hade det helt plötsligt varit rimligt att kasta “goda råd” på mig? Jag har varit ätstörd med både anorexi och bulimi under hela min ungdom, och är äntligen tillfreds med min kropp. Jag äter det jag vill äta helt enkelt. Så fort jag börjar trixa med maten och gå ner lite i vikt märker jag att jag blir helt inne i anorexi-tänket bara efter några dagar. Jag KAN INTE BANTA utan att bli ätstörd! (Och det ska jag inte heller behöva göra!). Jag prioriterar min psykiska hälsa.

    Keep on slaying!

  • R

    Bra skrivet! Du och jag hade en disskution på en annan blogg för ett par år sedan och jag skäms att skriva det men jag var en av dom som trodde på att det “bara” var att ändra livsstil och sluta äta skräpmat. Idag vet jag bättre. Bland annat för att jag läst din och andra bloggar som fått mig att öppna mina ögon.

    Problemet är att man överallt hjärntvättas med att rätt kost och träning är den ENDA vägen till en bra hälsa samtidigt som man knappt kan öppna en nyhetssida utan att mötas av rubriker som lyder “Så lyckades jag gå ner 30 kg på två månader”. Det provocerade mig när du skrev något i stil med att “det är mer ohälsosamt att konstant banta än att vara överviktig” det provocerade mig för att det fick mig att inse att det är sant och att jag inte har en sund inställning till mat trots att jag är smal.

    Jag har insett att jag har en form av ätstörning och att jag alltid haft en sjuklig inställning till mat. Jag har inte tänkt på att det är sjukligt för att det är så normaliserat. Man hoppar över måltider, äter små (med betoning på SMÅ) portioner, äter inte efter kl 19 förrens 07 dagen efter, tar en långpromenad innan frukost även fast man är hungrig osv osv. Det här är bara exempel på saker som jag gjort själv och hört människor i min omgivning göra och det är inte sunt någonstans. Ändå är det många som tror så starkt på det så att när det kommer någon som dig till exempel och motbevisar något som är så djupt inpräntat hos många så blir det ett j*vla liv.

    Hoppas aldrig du slutar med det du gör för det är så viktigt! <3 <3 <3

  • Kia

    WORD!!!
    Älskar det du skriver och håller med om varje ord.
    Ett annat problem är alla klädtillverkare som tror att tjock = otroligt dålig smak… Paljetter, glitter och trams på varenda jävla tröja. Tror jag snart har skrivit till varenda marknadschef i branschen och undrat om de själva skulle vilja köpa det som erbjuds i stora storlekar.

  • Anna

    Är det inte jobbigt som överviktig med normaliserade saker? Tex att komma in bakom ratten på en bil, eller sätta sig i en biostol, flygstol mm.. Karuseller som har maxvikt, hoppa studsmatta, ja såna där vardagliga saker..

    • Lady Dahmer

      Jag väger cirka 90 kilo så nej. Isåfall skulle det vara omöjligt för fullvuxna svenska män att ta sig fram nånstans överhuvudtaget. Men jo är man en storvuxen man OCH fet på det så är det säkert en utmaning. Detta behöver samhället lösa dock, inte den enskilda individen. Samhället ska vara framkomligt för alla.

      • Jonna

        Vi kan väl inte begära flygplan anpassade för feta, eller karuseller som måste klara en vikt mot 150kg och mer.. vart ska gränsen gå. Kan ju inet anpassa efter alla. Likadant bergochdalbanor som har en viss längd, är man för kort får man inte åka. Samma sak med för fet. Det är för riskabelt..

        • Jonna

          Nej där kommer väl skillnaden fram. Att födas med handikapp eller få ett handikapp senare i livet tycker du liknas med fetma alltså.. Okej.. Over and Out! KLSL.

        • Lady Dahmer

          ja varför inte? Varför ska människor med funktionshinder få tillgång till samhället men inte tjocka? Kan det vara så att du tycker att tjocka får skylla sig själva? Att de förtjänar att inte ha samma rättigheter?

        • When Darkness Falls

          Ska flygplan, biosalonger, väntrum och restauranger anpassa sina stolar så att feta får plats? Göra stolarna bredare??? Har väl aldrig hört på maken till vansinnig idé. Ska ALLA få ta del av samhället nu helt plötsligt? Nää min själ! Nu är det färdiganpassat! Stolarna är faktiskt inte till för människorna. Fråga inte vad stolen kan göra för dig – fråga vad du kan göra för stolen!

  • Anna

    En blir så trött och ledsen över alla fördomar som kommer i dagen i dina kf LD. Ingen förståelse – och ingen vilja till förståelse – att övervikt för många är oerhört invecklat med många faktorer inblandade. Alltså varifrån kommer dessa föreställningar om att tjocka bara ligger i soffan äter “skräp” (tycker förstås att det är ok att göra och äta vad en vill).
    Jag dricker inte läsk/saft/juice, äter snabbmat ett par ggr om året kanske. Lagar eget, mest vego = mycket grönsaker, bakar surdegsbröd, köper sk “ren mat”. Äter godis/kaka/chips en gång i veckan kanske. Mina matvanor är inte baserade på vad som^”nyttigt” eller “smalt”, utan på vad jag tycker är bra mat=gott. Jag är fet ändå, delvis pg a hypotereos och psykofarmaka.
    Jag lider inte av min fetma: jag har lågt kolesterol, blodtryck, inte ont någonstans, är stark och uthållig. Det jag lider av är de människor som tänker och uttrycker sig som många som kommenterar på dina konton.

    • Anna

      Tillägg: För många -oavsett vikt – handlar det om att klara vardagen och att överleva. Att lägga om mathållning och attbörja träna känns övermäktigt, energin räcker inte till.

  • Mad

    Fan vad less jag är på den här jävla debatten. Alla är kostexperter och kan allt bara för att de har motionerat lite här och där. Och allt som funkar för dom, funkar automatiskt för alla andra också. Alla kroppar funkar ju exakt likadant….
    Och de pratar om att leva länge och bla bla. Jag njuter hellre här och nu och dör vid 70 än svälter och tränar sönder mig och lever till 100 (KANSKE. Det är inte ens säkert att nyttiga lever längre bara för att de har rört på sig).

  • camilla

    Ja nu kanske du kallar mig dum men gör inte du samma sak gentemot “smala” nu när du säger att alla är dumma? Jag håller med dig i det du skriver att denna vikthets är helt galen, men att generalisera och säga att det är dom “smala” som är dumma är ju att skapa dessa grupperingar dom mot oss och vi mot dom, eller? Folk som tror och säger att tjocka är lata och tjocka bara för att de saknar motivation och uthållighet är inte det hellre bara folk som saknar sunt förnuft? För vem f*n säger så? Det gör man bara inte, punkt. Gillar att du väcker tankar och diskussion! Krya på dig!

    • Lady Dahmer

      problemet är ju att det inte bara är några få rövhattar som resonerar så. De flesta ser på tjocka på det sättet, omedvetet eller medvetet. Jag har också gjort det. Många tjocka ser på sig själv så för att de intalats att det är så. Att de är tjocka för att de är lata och slappa och får skylla sig själva. Alla SÄGER det inte dock och det är väl skillnaden på ouppfostrade och människor med hyfs, men tanken finns där. Och DET är ett problem.

      • camilla

        Tack för svar! Du har rätt i det du skriver tanken finns säkert där hos många, “tjocka” som “smala”. Är så galet less på att det överhuvudtaget ska behöva vara en diskussion. Min son 5 år kom hem och ville inte ha smör på mackan för att ett annat barn på förskolan sagt att man blir tjock av det. Kom igen! Redan där…Folk, jag säger folk för jag vill att ALLA ska tänka sig för, ingen mår bra av hat, och en med övervikt (vad nu det egentligen är) ser kanske inte sig själv som överviktig. Vad ger då andra rätten att stämpla en som just det och dessutom lägga till lat och okunnig.

  • Lisa

    Jag har gått ner i vikt flera gånger. Och sen gått upp igen. Jag har varit SUPERnoga och ätit EXAKT rätt mängd av proteiner, fett grönsaker och dessutom rört på mig. Typ “ändrat livsstil”.
    Det har varit ett elände varje gång. Konstant hungrig. Konstant.
    Och jag vet att jag har vänner som i hemlighet tycker, att jag måste då vara oerhört karaktärslös som misslyckas år efter år. Jag har en väninna ( hon är dessutom läkare) som hyser ett ENORMT fettförakt som hon förklär i omsorg. Själv springer hon varje morgon före jobbet, och lever på ca 1000 kal/dag.
    Det är svält som håller vissa människor slanka, och en del kan äta dubbelt så mycket utan att gå upp en gram. Så är det.
    Med vänlig hälsning,
    Ångestdriven jojobantare

    • /nina

      Precis så är det. “Det löser man med livsstilsförändringar”. Jomen eller hur. Det är så sjukt många dieter och livsstilar som går ut på att totalt ta sönder hur kroppen funkar. Det är inte ens så att alla överviktiga har högt blodtryck. Men just nu är läkarvetenskapen helt förblindad med kolsteroltänk. Det finns en massa saker att säga om “things that may kill you” men det känns som att fördomar och gammal forskning hela tiden slår ut nya rön. Alla kan t ex inte bli så överviktiga att de väger 250 kg. De som gör det har hjälp av sina gener. Det betyder inte att just dom är sämre människor eller beter sig mer oansvarigt än de som “bara” råkar hamna på 95 kilo. Det finns folk som har helt OK BMI (som i sig är ett skitmått) som har sjukt dåliga värden på alla möjliga sätt. Och det finns överviktiga personer som tränar mycket och ofta.

      Det absolut viktigaste skälet för mig att gå ner i vikt just nu är sjukdom. Men jag kommer inte att behöva späka mig till 58 kilo. Det skulle jag dessutom förmodligen aldrig klara. Jag är nöjd om jag kan gå ner 14-15 kilo till, vilket i sig fortfarande är övervikt enligt alla tabeller. Men det skiter jag i. Högaktningsfullt.

  • Ph

    Olga skrev någon gång om gravidövervikt och hur viktigt det är att inte gå upp för mycket. Hon skrev att det faktiskt inte är nyttigt att äta en kladdkaka om dagen, och det kändes mer som att hon pratade om sina egna ätstörningar då det inte existerar någon statestik på att tjocka faktiskt äter en kladdkaka om dagen på riktigt.

  • J

    Alltså mam måste ju hata sin kropp för att orka hålla diet. Man måste konstant intala sig att man inte duger, för att hitta “motivation” att utesluta sånt som hjärnan (allas hjärnor mer eller mindre) tycker är belönande. Och så måste man göda hatet under tiden så man inte råkar fuska. Det är ju “kul” på riktigt att man sen när man är “smal” tror att man plötsligt kommer att älska sig själv. Apropå samhällsuppfattning om att man blir lycklig av att gå ner i vikt. Nä det blir man inte. Inte inifrån, däremot kanske lycklig på ett vis av att passa in i normen.

  • Elin

    Den andra kommentaren var ju ett svar till mig då, från den där spammande idioten som tog upp halva kommentarsfältet med sin “expertis” (läs: nyfrälst bantare i lchf-sekten som helt saknar insikt om sina ätstörda tankar). Hon förutsatte fö att jag är en överviktig person som jag aldrig är eller har varit, vilket i sig är helt irrelevant. Har däremot varit ätstörd stor del av mitt liv, tyvärr. Idag hyfsat frisk och heligt trött på kroppshets, fetthat och folk som tror sig veta saker de inte har en aning om och dessutom pressar på andra sin fejkkunskap. Dig och ditt svar älskar jag dock!

  • Thea

    Alltså jag håller helt med om mycket du skriver men några punkter stör jag mig lite på. För det första så tycker jag att att det är självklart att folk ska få se ut precis som dom vill, äta vad dom vill, vara tjocka eller smala utan att bli dömda för det. Men, jag har själv lyckats gå ner rätt många kilon i vikt och ja jag kommer inte ljuga och påstå att det var något annat än vad många idag hade betraktat som något slags förstadie till svält. Jag har inga ätstörningar men för att min kropp skulle släppa ifrån sig fettet så kunde jag inte äta mer än kanske 1200 kcal om dagen. Fastedagar då och då också med max 500 kcal/ dag. För att hålla vikten nu så kan jag inte äta mig mätt. Nånsin. Möjligtvis på typ kycklingfilé ibland. Men min poäng är att jag tycker heller inte att det är “osunt”. Jag har bra värden, inga brister, äter nyttigt av det lilla jag äter och min kropp mår bra. Mycket bra. Visst är det plågsamt mentalt ibland men det är ett val jag gjort pga att jag är ytlig och vill se ut på ett visst sätt. Jag är så trött på allt prat om vad som är sunt och inte, vissa saker vet man inte är sunda, att tex svälta sig (dvs inte få i sig näring som kroppen verkligen BEHÖVER), att enbart äta 10 påsar chips om dagen, snorta heroin, skära sig, etc. etc.
    Men jag accepterar att känna hunger som ett normalt tillstånd i min vardag, och det tycker jag inte heller ska ses ner på som osunt och kanske farligt beteende.

  • Ann

    Jag har vägt över 140 kilo (164 cm). Hade inte högt tryck eller socker, inte högt kolesterol eller andra dåliga blodvärden, ingen fettlever ingenting. Dock mådde jag inte bra för jag orkade inte röra på mig. Min övervikt var ett resultat av psykisk ohälsa, psykofarmaka och hypotyreos. Blev inlagd på psyk och fick bland annat hjälp med att börja röra på mig. Skriver på min blogg om viktnedgången men har bestämt mig för att sluta nu när jag närmar mig tvåsiffrigt. Är också noga med att det INTE har med utseende att göra. Jag vill orka mer därför har jag börjat röra på mig mer och viktnedgången är en bieffekt. Dock skulle jag vilja komma ner under strl 46 för att kunna handla kläder i vanliga affärer. Allt som finns i större storlekar är obeskrivligt tantigt, glöm att få visa kurvor om du har över strl 46.

    Vill också säga vad jag tror om dessa pekpinnar, pikar och ovälkomna råd man får. Att det ska vara så svårt att förstå att människor inte mår bra av att bli tillsagda sånt och att det inte hjälper. Jag tror visst att dom flesta vet att det inte hjälper och att det sårar. Dom gör det för att vara elaka och dom mår bra av att få andra att må dåligt. Av att kunna sätta sig över någon för att man tillhör normen.

  • Frida

    Ett riktigt bra boktips är Geoffrey Rose’s “Strategy of preventive medicine”. En av de böcker som förändrat modern medicin mest, och förhoppningsvis får ännu större inflytande i framtiden, när de ingrodda gamla läkarna och fördomarna dött ut.

    Ibland möter man dessa forskare i litteraturen som bara verkar ha blivit för gamla för att bry sig om vad någon tycker, och därför säger det rakt ut. Han skriver om normalfördelning i en population. Alltså att en population kommer följa en normalfördelningskurva, alltid. Det gäller bascially allt som kan placeras på en kontinuerlig skala (alltså inte är 1 eller 0, ja eller nej, osv). Längd, skills, risktagande och i detta fall vikt.

    Det finns ingen population där normalkurvan inte följer samma form. Därför, när man siktar på att minska folks vikt (på populationsbasis) är det helt orimligt att sikta in sig på att minska vikten hos de som ligger utanför standardaviken (alltså det som anses vara “normalt”). Det skulle ge en kurva som gick mjukt upp, gick mjukt över en kulle, började gå mjukt ned och sedan störtade brutalt, och denna kurva har aldrig funnits i en population, och det är ren statistik. Om man tar bort de personerna (låt säga för exemplets skull att man skulle skjuta alla med ett BMI på över 30/under 18) så skulle normalkurvan fort glida ut, och stabilisera sig igen med samma form, möjligtvis förskjuten ett hack upp eller ner, men med samma form. Detta är bevisat (läs boken, orkar inte källhänvisa, + attden är bara typ 100 sidor och skitbra) och det intressanta som det betyder är att det är inte någons val att vara där på skalan man är. Utifrån samhället är det ren statistik att någon måste fylla ut den platsen på normalkurvan. Det finns inte, och har aldrig funnits, ett samhälle där alla ligger inom standardavviken. Det finns inget samhälle som inte följer denna kurvan. (Googla normalkurvan för att se formen)

    Han skriver “In each case the population as a whole disowns the tail of its own distribution” vilket jag tycker är ett av de mest upplysande och vackra quotes som sagts. För att det är sant. Om man vill sänka andra människors BMI, om man verkligen, verkligen bryr sig så tårögt mycket om andras fettdepåer och hjärtattackrisk, så har man alltså lika stort ansvar som den personen själv att banta, för det spelar ingen roll vem av de två som bantar. Bådas viktändring förskjuter normalkurvan lika mycket åt vänster, vilket är det som i slutändan bestämmer vikten till alla människor i en population.

    Man kan inte tillskriva någon ett ansvar som man själv kan frånskriva sig från.

    Science, d*ck.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *