Kategorier
Tjock verklighet

När vikten blir andras ensak

Lexie undrar över min vikt och jag kan lugna henne och er att jag inte gått upp nåt även om jag vissa dagar sväller lite extra runt ansikte och mage. (kolhydraterna) Men att vara tjock är jobbigt. Om vi bortser från den mentala biten där jag inte ens känner igen kvinnan i spegeln eller på bilderna […]

Lexie undrar över min vikt och jag kan lugna henne och er att jag inte gått upp nåt även om jag vissa dagar sväller lite extra runt ansikte och mage. (kolhydraterna)

Men att vara tjock är jobbigt. Om vi bortser från den mentala biten där jag inte ens känner igen kvinnan i spegeln eller på bilderna så är det fysiskt påfrestande. Det är tungt och jag har tamejfan pattar upp till nyckelbenen. Armarna tar emot på sidorna och jag får skavsår på låren när jag är barbent.

Jag trivs inte med mig själv… eller snarare i mig själv. Jag vill göra det. Vill känna att det här man ser inte spelar någon roll och att tjockt kan vara mjukt och vackert och nej, kom inte med det vanliga skitsnacket om att fetma är farligt för det är tusen gånger farligare att vara smal och i dålig shape än att vara tjock. (jag oroar mig mer över min kondis än mitt fläsk)

Jag vill känna att jag duger och inte behöver förändras. Men hur kan jag känna det när samhället samtidigt dikterar för mig att det är så det bör vara. Tjocka ska skämmas. Vi ska må dåligt. Vi ska avsky våra kroppar och förakta oss själva och känna skam över vårt ätande. Vi ska be om ursäkt (åh så kvinnligt), för att vi njuter och framförallt för att vi äter.

Jag vet att Lexie inte menar illa utan uttrycker en genuin omtanke och det uppskattar jag. Jag uppskattar alla mina stammisar och värderar era tankar och åsikter.

Men jag tänker ändå att det är så märkligt det där hur man kan göra andra människors vikt till sin ensak. Butt the fuck out liksom.

Det finns de som ser det som sin uppgift att upplysa oss om att vi är just överviktiga och vad för konsekvenser det kan ha för hälsan (än en gång; själv är jag mer orolig för min dåliga kondis än min vikt) och en del t.o.m insisterar ilsket på att trycka ner sina sanningar i halsen på andra. Trycka ner

Vi fetton vet att vi är feta och att vi borde gå ner i vikt, men självförakt hjälper inte till. Tvärtom.

Jag tar sällan åt mig när nån säger att jag är tjock för… duh…. its the truth liksom, däremot förundras jag över hur andra kan tycka att det är deras problem…. eller ens ett problem överhuvudtaget.

Läs gärna Hanna / Happy Happy Fangirl’s inlägg om självhat och kroppsuppfattning.

(och glöm inte att gilla på Bloglovin’!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

72 svar på ”När vikten blir andras ensak”

Från ett fetto till ett annat: I hear you! Men jag måste rätta till lite här. Visst, det är farligt att vara smal och i dålig form, men att vara tjock och i dålig form är mycket värre. Så av två onda ting är jag hellre smal och har dålig kondis än är tjock och har dålig kondis :-P. Tyvärr så tillhör jag den överviktiga skalan och bryr mig, liksom du, mer om mitt skick än mitt yttre. Jag känner hur det börjar slita mer o mer på kroppen o det är fan inte kul! När jag var yngre var det rent utseendemässigt, nu skiter jag i vad samhället tycker, jag vill bara orka jogga utan att dö.

Ops mitt inlägg försvann! Från en tjockis till en annan: I hear you! Fast jag måste rätta dig lite. Det är inte farligare att vara smal och ha dålig kondis (om vi inte snackar anorexi nurå). Fast det beror ju liksom på vad du menar med "dålig shape"? Jag är, liksom du, mer bekymrad över mitt fysiska tillstånd än utseendet. När jag var yngre var det bara av utseendemässiga skäl som jag ville vara smal. Nu vill jag orka jogga utan att dö och kunna kliva upp på morgonen utan att vagga som en stel pingvin. Inte blir det lättare med åldern heller =/

Jag vill bara inflika lite snabbt och försynt att du åtminstone har inspirerat mig att ge blanka fan i min vikt. När jag var mindre ville jag inget hellre än att gå upp i vikt och se ut som de andra barnen, för att i tonåren längta tillbaka till det pinnsmala spektaklet jag en gång var, och så fortsatte det i många år. But no more, nu skiter jag i vikten och allt vad det innebär. Och det är så jävla skönt att lägga all den energin på något vettigt istället! Fyfan. Tackelitack liksom.

Men jag kan inte riktigt hålla med. Ett tag vägde jag enligt mig själv 9kg för mycket. Jag trivdes inte med mig själv. Jag tyckte att byxorna skavde och låren skavde och jag fick ont i ryggen och allt annat som kom med extravikten. Jag hade satt som mål att gå ner 10kg. När jag sedan hade gått ner 4 tyckte jag att det räckte. Jag trivdes ypperligt med mig själv, även fast många säkert hade sagt att jag nog behövde gå ner de där extra 6 kilona.

Målet med ens vikt är inte att samhället ska okeja. Målet är att man ska trivas själv. Jag har svårt att tro att det är samhällets och normernas fel att du känner att "det är tungt och jag har tamejfan pattar upp till nyckelbenen. Armarna tar emot på sidorna och jag får skavsår på låren när jag är barbent."

Faktum kvarstår dock att det är ens absoluta ensak hur bra eller dåligt man trivs med sin vikt.

http://www.svd.se/kultur/sprakspalt/manga-tolkningar-av-ordet-ensak_139144.svd

SPRÅKSPALT / söndag 28 mars

Från Anne-Mari Fåhreus får jag ett mejl där hon berättar att hon hört "alltfler fall av oklarhet i bruket av ordet ensak". Oftast har hon sett det konstiga bruket i tv-texter där engelskans "It"s none of your business" översätts med "det är inte din ensak". Den korrekta översättningen bör väl vara "det har inte du med att göra" eller möjligen "det är min/vår ensak." Anne-Mari Fåhreus menar – och jag håller med henne – att det finns en stor betydelseskillnad mellan "det är inte din sak" (att åtgärda eller befatta dig med) och "det är inte din ensak" (det är inte din privata angelägenhet).

Själv har jag länge undrat över uttrycket "det är den resandes ensak". Det används då man vill understryka att något inte angår någon annan än den det berör. Jag har en känsla av att det är ett uttryck om håller på att försvinna. Men jag hittade dock ett exempel i samlingen av artiklar från Svenska Dagbladet 2000. Det lyder: "Valet av ämnen och frågor måste vara den resandes ensak, medan svaren står till fri disposition

för politiker och andra medborgare."

Och vem är då denne resande? Om detta hade jag ingen aning förrän jag hittade följande uppgift i Bonniers uppslagsbok "Bevingat". Förr i tiden tillhörde det en gästgivarens skyldighet att hålla gästerna, det vill säga "de resande", med en "stång på vilken man sittande kunde uträtta sina behov." Enligt tradition skulle gästgivaren inte bara hålla de resande med själva stången utan också se till att den var placerad på rätt höjd. Under själva behovsförrättningen kunde nämligen lösgående grisar utgöra problem. Om ett kringströvande svin, trots att gästgivaren uppfyllt dessa båda krav, ändå "biter av tasken, är det resandes ensak."

Jag tycker inte att man ska lägga sig i andras vikt, just av den anledningen att feta människor faktiskt redan vet att de är feta. Det behöver verkligen inte poängteras.

När jag vägde 15 kg mer än vad jag väger idag hade jag sådan sjuk ångest över att åka hem till Växjö för att hälsa på min familj. Jag visste att det skulle "se" viktökningen eftersom vi inte sågs så ofta. Bara det faktum att jag visste detta gjorde ofta att jag avstod från att åka. Jag visste redan att jag var fet och behövde inte höra det från andra.

Vikten har liten betydelse, det som betyder något är att man ska trivas med sin kropp. Jag älskar min kropp trots att jag har 10 kg kvar att gå ner. Det får ta den tid det tar, men denna kroppen är min. Magen är pluffsig och två små barn har bott där i.

"Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid"

Alltså, gud vad du är härlig!:-d

Har en sån himla humor, och intressanta åsikter om många många saker, ojoj, kommer fortsätta läsa din blogg länge 🙂

/Lilly, 18

Hej Lady! Fick nyss ett glädjande besked, det var glädjande utan att jag ens visste om att det fanns ett grundproblem. Men till saken hör, jag kommer från Säffle, smaka på namnet, fräscht ställe.

Och du kändes som någon som faktiskt skulle förstå innebörden av detta (före detta?) knasiga system.

Hursomhaver, en moder i min närhet delade just med sig av årets nyhet angående den ack så viktiga klassfotbollen på sin facebook.

Jag citerar:

"På grund av att en regel för klassfotbollen, som strider mot skolans jämnställdhetsprinciper. Kommer föreningen att ändra denna regel.

Det innebär:

Gör en flicka mål, kommer det att räknas som ett.

//Ansvarig för klassfotbollen "

Detta innebär att när en tjej gör ett mål, kommer det också räknas som enbart ett mål och inte två! Tioåringar ska könsuppdelas t.o.m inom sport nu alltså?

En regel som dock finns kvar är att det måste befinna sig minst två flickor på plan hela tiden, annars får det andra laget en spelare kort. ????

Blir yr i huvudet av detta, men med din size på blogg och stridslystna attityd kan du väl kanske slänga ut ett litet inlägg och se om detta hysteri pågår på annan ort?

MVH

Ja men du måste ju tänka på alla merkostnader dina extrakilon med 120% säkerhet kommer att kosta skattebetalarna (obs! sarkasm!!!).

Det är rätt intressant att "riskbeteendet" att vara fläskig i större utsträckning får folk att tycka sig ha rätt att kommentera än andra grejer. Bara för att man är fet betyder det inte att man är/blir sjuk (av det). Det finns dessutom olika grader av helvetet.

Och ja, om man är fet vet man att man borde gå ner i vikt, men om det vore så himla lätt som vissa smala verkar tro så hade ingen varit tjock!

Jag har HELA mitt liv vart "mullig" och "haft mer hull" än alla andra. Det bara är så, alla kvinnor i min nära släkt har mer hull på kroppen, och former. Så fort jag säger något som folk tar åt sig är jag "tjock". Så fort jag har på mig likadant klädesplagg som någon annan är jag "tjock". Jag är nöjd med allt utom mina lår, eftersom de är det enda som inte passar in med resten. Fram till förra sommaren VÄGRADE jag visa upp mage och lår, helst inte rygg massage, för då såg man hur fettet på ryggen fanns. Sen så insåg jag att jag inte kan bli "smal" som alla andra. För jag är inte byggd på det sättet! Och blir jag för smal, då förlorar jag även bröst och rumpa som visar att jag är kvinna! All denna hysteri om vikt! Fan det är inte siffran som betyder, det är HUR MAN SER UT OCH MÅR! Gå in på Aftonbladet så är det annonser ÖVERALLT om hur man går ner i vikt bäst! Men.. Tänk om man faktiskt trivs med att ha lite sunt hull på kroppen? Det tänker de inte på! Hellre något att "ta i när åskan går" än att gå av på mitten av vinden! 😉

Och kvinna, DU ÄR VACKER!

Det kanske är hälsovådligt att vara fet men vad är det att vara fet? LD ser då verkligen inte fet ut. Mer då som en livsglad, stark och hälsosamt vettig person. Varför ta det ifrån henne? Tror fan att det är farligare att vara dum i huvudet och tro att hälsa är kopplat enbart till kroppsvikt. Ljudet av de självbelåtna fettfascisternas tramp är otäckt.

jag påstår inte att dte är farligare att vara smal och ha dålig kondiis än det är att vara tjock och ha dålig kondis

jag påstår att det är farligare att vara smal och ha dålig kondis än att vara tjock.

Att vara tjock innebär nämligen inte att man per automatik är i dålig shape. Man kan ha bra kondis och bra styrka i kroppen oavsett.

Jag har svårt att tänka mig att övervikt skulle vara farligt vid dina år. Naturen rustar kvinnor för amning med lite extra hull.

Farorna kommer senare i livet – då har du hunnit bli av med dem.

Medicinskt sett måste man vara kraftigt underviktig pga av svält för att det skall vara farligt.

Unga kvinnor är vackra oavsett extrakilon så njut bara njut.

Nu hörde jag massor om detta (inte dig, utan viktfixering) på Sveriges Radio i veckan, men har inte kunnat blogga pga att jag varit i Långtbortistan (bergen) LÅÅÅÅÅNGT bort från Delsbo kan jag säga…….

Det jag inte tål är när alla reportage ALLTID talar om "nackdelarna" och "kostanderna" med fetman, och hallå, fetma kliver in först vid typ 35 eller 40 i BMI. Inte "när det är nio kilos övervikt enligt mig själv" (typ en storlek 38-40 istället för eftertraktade 36.

Men INGEN TALAR OM nackdelarna, följdsjukdomarna, kostnaderna kring undervikt, eller bantande (de som aldrig "lyckas" bli underviktiga, utan bara bantar i 10, 20, 30, 40 år……….)

Att utsätta sin kropp för svält (vilket man ofta gör under bantning, svält = tillföra för lite NÄRING inte kalorier) under så lång tid sätter spår i kroppen. Men ingen nämner sånt. Bara "ajajaj på feta".

Och hallå (ursäkta uppsatsen) men måste man bara tala om extremerna? BMI under 17 eller BMI över 35? Alla andra då? Det som räknas som normalt……? Det har försvunnit.

"Men jag tänker ändå att det är så märkligt det där hur man kan göra andra människors vikt till sin ensak."

Precis! Och det gäller såklart även omvänt. Får ofta ofta kommentarer om hur liten/smal jag ser ut. Butt the fuck out liksom, som du sa.

När min syrra var fet (nu är hon inte fet längre) försökte jag diskret ge henne råd om att inte dricka så helvetes mycket läsk jämt, och kanske följa med på en promenad once in a while.

Det är svårt att veta hur man ska göra.

precis som du säger är det farligare att vara smal och med dålig kondition än tjock och med bra. är själv lite överviktig. men jag ska inte klaga som mest har jag haft 10 kg. och sen jag började med LCHF för 3.5 vecka sedan har jag tappat 3.2 kg. så är påväg åt rätt håll. men jag har även börjat med spinning, för bara kostomläggning hade inte hjälpt för mig. och att bara gå ner de här få kilona har gjort en jätteförrändring för mig, inge ont i knäna och inga lår som går ihop.

Av bilden att dömma är din mage ganska lik min i storlek. Min är bara lite hårdare (eftersom den alltid är välfylld kanske^^) Och det är väldigt sällan jag får höra av andra att jag är tjock. Men jag möter väl inte lika mycket människor som du kanske, och de jag möäter väljer jag själv, vilket väl är svårare när man är lite onlinekändis.

Yes yes, jag fattar vad du menar. Dock är det inte så mycket bättre att vara tjock och har bra kondis heller eftersom övervikteten tar ut sin rätt till slut i alla fall, följdsjukdomar, slitage på leder etc. Min sambo (som väger ca 110 kg) har väldigt bra kondis. Han orkar lätt gå en mil och spelar gärna fotboll. Tyvärr har hans tunga kropp slitit oerhört på hans leder och hur gärna han än vill vara aktiv så orkar/kan han inte lika mycket som förr. Fast jag förstår vad du menar. Själv är jag både tjock och saknar en bra kondition, men det är dags att ändra på det nu. Har hittat motivationen igen och hoppas den stannar!

Andra människors (extrema) övervikt blir mitt problem endast de gånger jag sitter bredvid dem på flygplan, biosalonger eller andra platser med begränsat utrymme där man tvingas sitta riktigt nära varandra.

Fast egentligen vet jag inte om problemet är att människor är (extremt) feta, eller om det är etablissemangen som står för problemet genom att inte anpassa sina inrättningar efter att människor har olika kroppsform?!?

Jag kan visserligen, ur en rent ekonomisk synvinkel, förstå att till exempel ett flygbolag inte vill sätta in onödigt många extra breda säten, och att de tar extra betalt för dessa, eller tar dubbla (1,5 ggr tror jag vissa tar) priset för personer som är så stora att de omöjliggör att en person kan sitta i sätet bredvid.

Men är det moraliskt rätt? Skall man behöva betala extra därför att man inte följer samhällsnormen vad gäller kroppsform? Jag tvistar lite med mig själv om det, men lutar nog åt att den fria marknaden skall få bestämma. Det borde ju kunna utnyttjas som en konkurrensfördel att ha tjockissäten när andra inte har det, eller tar extra betalt, så det borde vara självreglerande … eller?

Detta är jättesvårt… Jag håller med om allt du skriver! Samtidigt har jag sett fetman på nära håll o hur det kan bryta ner både kropp o psyke (BÅDE p.g.a omgivningens åsikter o p.g.a att det är nedbrytande psykiskt att alltid gå runt o ha ont mm pga femtan). Jag har försökt med det mesta för att få min närstående att fatta att jag är orolig för att mista henne i förtid. Jag har stöttat, gett mattips, lagt upp träningsschema, gråtit, pratat, skrikit, diskuterat, förklarat, följt med till dietist.. You name it! Just nu är jag inne på att försöka förtså VARFÖR det blev så här (inte det lättaste!) och vara glad över att hon börjat röra på sig o förhoppningsvis kommer få bättre flås. För som du säger, det viktigaste är att kroppen mår bra, inte vilken storlek man har! Tack för all inspiration som du ger!!

To true! Jag har haft viktproblem hela mitt liv. När jag var 15 blev jag anorektisk och gick ner 20 kg på 2 månader. Ända sättet jag var "okej" var via en killes bekräftelse. Han var nöjd med mig innan, men det trodde jag såklart inte på, desto smalare jag blev desto tjockare kände jag mig. Anorexi är det värsta som finns, so not worth it! Nu är jag istället överviktig, vilket är för mig okej. Är snart 22 år och har äntligen kommit ur bekräftelse stadiet. Jag får fan se ut hur jag vill och äta hur mycket jag vill! Jag mår bra, jag älskar livet, jag har ingen ångest och jag behöver inte bevisa nått. Visst vore det bra att gå ner lite i vikt för hälsan, men INTE för att våra H&M kläder säger att alla borde ha midjemått av en 13 åring!

Detta eviga tjat om att överviktiga personer kostar samhället pengar! Allt kostar samhället pengar; Anorektiker behöver sjukvård, arbetslösa behöver stöd tills de kan få jobb, Bokstavspatienter får elektronik gratis (Känner en tjej som fick en gratis Iphone för att hon skulle kunna använda kalendern i den då hon har ADHD. Hon sa det att hon kunde ha köpt en kalender i en butik, men vem säger nej till en gratis Iphone med internet?) ska man verkligen sitta och klaga hela tiden? Om man nu tycker att fetma kostar samhället för mycket, varför inte totalförbjuda socker? Bannlys godis och läsk från affärerna, och för helvete, gör kommunala gym som folk kan använda gratis istället för att punga ut 300+ i månaden för att kunna gymma!

Och det med att poängtera att folk är tjocka; Ska man börja svara med "VA? ÄR JAG TJOCK? DET HAR JAG ALDRIG VETAT FÖRR TACK FÖR ATT DU UPPLYSTE MIG OM DETTA MYSTERIUM!" Jag vet om att jag har mage och väger lite mer än vad idealet är, men för att jag ska kunna gå ner till 54 kilo som några säger är min idealvikt (Väger 70 och är 164 cm lång) så skulle jag behöva kapa vänstra lårbenet. Och då är det inte så lätt att träna upp kondisen, eller hur?

Kom på att vi måste tänka på att skilja på att vara mullig/överviktig eller så fet (usch, vilket hemskt ord, men det heter ju fetma) att det faktiskt är påvisat farligt för hälsan. Det är p.g.a sådan fetma som jag själv varit orolig över min närstående. Självklart ska man vara nöjd över sin kropp oavsett vikten!!

Haha, exakt sådär ser det ut när jag tränger på mig ett par jeans oxå!

Jag tyckte att det var lättare att vara tjock/intesmal på nittiotalet/början av 00talet. Då handlade allt bara om utseendet. Du skulle vara smal för att vara snygg, för att få killar osv. Det var liksom lättare att "skaka av sig" och dissa med bättre argument. Men sen kom ju hela "anorexivågen" och kritiseringen av medias skeva kroppsbild. Och EFTER DET kom istället den här HÄLSOVÅGEN. Då man skulle äta GI, börja jogga, träna och banta för att BLI HÄLSOSAM. Det kom undersökningar på hur FARLIGT det var att ha ett midjemått över 80 cm (!!!!!) och ártikel efter artikel om feta som pratade om hur VÄLMÅENDE de hade blivit efter att de blivit smala och hur liten risk de numera hade för hjärtinfarkt/diabetes/cancer osv. Det är BRA MYCKET SVÅRARE att skaka av sig, tycker jag. Fast i grund och botten handlar det ju ännu om precis samma sak. Företag som vill kränga grejer av folks ångest. Förut var det ångesten över att inte vara tillräckligt vacker. Nu är det väl mer ren och skär dödsångest de när sig på skulle jag vilja säga.

Tips till skavsåren när du är barbent: klipp av att par nylonstrumpbyxor så de blir typ som ett par cykelbyxor att ha under kjolar! Sånt där babytalk funkar oxå! Jag tycker du är vacker, tycker alltid att fylliga kvinnor är vackra. Skulle kunna döda för din enorma byst. Själv har jag jättestor kropp, men två pyttesmå, totalt utsugna och söderhängade påsar som hänger och sladdrar neråt nånstans. Lagom upplyftande så här inför badsäsongen!Hälsningar Jenny P

Om man nu inte snackar i extrem-fall, så är det faktiskt sämre för hälsan att vara åt det smala hållet än att vara lite åt det större hållet. När vi snackar anorexia-offer på 36 kg och folk med fetma på 400 kg så är det ju lika farligt båda två, förstås. Men i lite mindre extrema fall, så mår kroppen bättre av lite för mycket hull än lite för lite. Faktiskt.

Kan förstå att det med skavsår mellan låren måste vara ett jobbigt problem. Jag är väl själv inte såå värst stor, utan väger ungefär lika mycket som jag är lång (Då menar jag inte att jag väger 166 kg, utan minus 1an alltså.. hehe). Tyvärr känner jag mig som flodhästen själv, men det har väl mer med självkänslan att göra antar jag. HURSOMHELST, jag kan också känna på somrarna att man liksom blir svettig mellan låren och tillslut börjar det nästan.. göra lite ont?

Tips på det är iallafall att köpa supersnygga cykelbyxor (lol!). Jag gjorde det häromdagen faktiskt, och det är riktigt bekvämt.

Jag blir så irriterad över sånna här typ av inlägg! :thumbdown:

Det skriker efter uppmärksamhet "tyck synd om mig, snälla skriv något snällt till mig!! Någon påpekade att jag verkar ha gått upp i vikt!!"

Jag vägde 72kg till min rätt korta kropp. BMI skrek "överviktig" och spegelbilden skrek "fetto".. Mitt ansikte och armar passade inte till min kropp, för jag hade turen att slippa dubbelhaka trots min övervikt.

Jag har pendlat ner till 66kg.

Och det bästa av allt är att jag har stannat där!

Jag äter (eller som ni feminister skriver… njuter) som vanligt..

Men tränar som aldrig förr! 3-5 ggr i veckan.

Och nu när vår/sommar är här kan man faktiskt springa några runder.

Att träna innebär inte bara "åååh få in träning i min rutin" att börja träna ORDENTLIGT är en LIVSSTIL!

Och har man väl börjat, kan man inte sluta! Jag får abstinens när jag ligger sjuk hemma.

LCHF må kanske hjälpa.. Men man måste fan röra på fläsket också, när man stoppar i sig så mycket kalorier!!!

Jag blir som sagt irriterad över sånna här typ av inlägg! Skyll inte på samhället, för att du är fet!

Gör något åt det, sluta gnäll!

Sluta fiska efter sympati!

Och det värsta av allt är "men jag vet att jag är överviktig….." Ja men gör något åt det då?

Skrotmamman

BMI-gränserna klassas såhär:

Undervikt: under 18,5

Normalvikt: 18,5-25

Övervikt: 25-30

Fetma: 30-35

Kraftig/svår fetma: 35-40

Extrem fetma: över 40

I Sverige har 50 % av befolkningen över 25 i BMI, och i USA är motsvarande siffra 70 %.

Jag älskade ditt inlägg!!

Inte för att jag någonsin varit i den situationen, men jag har ändå fått samma kommentarer. Okvinnligt. jag var elitfriidroittare och vägde över tio kg mer än vad mina vänner gjorde. Muskler. Ingen kille vågade dansa med mig på idrottslektionerna i skolan, tjejerna vågade inte brottas med mig trots att jag var försiktig. Jag hatade skolidrotten, kände mig stor och klumpig.

Det är svårt att vara stolt över sig själv. Varför klagar smala? Jo, för de (vi) har komplex över något annat. Alla har komplex. Blir man nöjd med en sak hittar man andra att störa sig på. Sin längd, uppåtnäsan, de små pattarna… Ingen är nöjd. Men ta ingen skit. Försök åtminstånde att inte bry dig. Det är skitsvårt. Ingen är perfekt, särskillt inte dem som klagar på andra.

Jill: Det känns inte riktigt som att du fattade meningen med inlägget. LD vill bara att människor ska få känna sig nöjda med sitt utseende TROTS att man väger lite för mycket, eller för lite. Men idealet idag gör så att man mår dåligt över sin kropp oavsätt. Jag tycker att LD ändå gör så gott hon kan för att få andra att må över sin kropp samtidigt som hon kämpar själv med det.

Måste tillföra att BMI inte är att lita på. När jag tränade som mest visade mitt BMI fetma… Tränade 7 gånger i veckan, två timmar åt gången.

Skit i BMI. Själv lever jag utan att tänka på hälsan alls.. jag äter det som är gått, och tränar nä'r jag känner för det. Har hund så många promenader blir det. Men jag är lycklig, och det är väl huvudsaken? (Får dock erkänna att jag trröttnade på träning efter 3 års elitfriidrottande…) Ska man träna ska dety vara för att man gillar det,m inte för att man "måste".

hej LD!

Brukar läs din blogg, men kommenterr ej så ofta. den är toppen! jag har tänkt på länge att jag verkligen skulle vilja rekommendera dig att börja yoga. en fysisk form, tex ashtanga vinyasa. den utvecklar kropp, sinne o själ, o det finns mssor av lektyr inom indisk filosofi som jag tror att du verkligen skulle uppskatta!

voila, din kropp blir din igen, smidig stark o lydig, o man växer otroligt i sinnet. o man får egentid o helt koppla bort o skapa plats för ny kreativitet.

det finns ett ställe på odenplan, atmayoti. testa!

har varit där på diverse helgkurser, bor på vischan, men bodde jg i stockholm skulle jag hänga här…

Kram Lisa

ps. du är super skön

Jill: Vilket jävla skitsnack. Jag vet att jag är tjock. OCH JAG VILL INTE BLI SMAL. För jag trivs (för det mesta) jättebra med min kropp, mår bra och känner mig stark och snygg. Om jag skulle gå ned i vikt skulle det bara vara för att samhället säger åt mig att smal är vackert och bäst. Och jag vägrar köpa detta. Man kan vara hälsosam fast man är tjock. Ibland är det faktiskt inte en själv det är fel på, utan det är samhället som uppmuntrar självhat hos tjocka människor, för att vara tjock har blivit något av ett stigma.

Uppmanar dig att läsa lite om ämnet Health at every size. Här är en jättebra länk med informativa inlägg: http://haespasvenska.se/?page_id=19

Min mamma har stora problem med min övervikt Fast det inte är så mycket problemet är att det mesta sitter på magen så jag ser verkligen väldigt gravid ut.Vikten kommer nästan alltid på tal när jag är där. Jag vet att hon egentligen vill väl men ibland är hon bara så klumpig och dum. Jag äter ganska lite när jag är där orkar inte med blickarna från henne som säger du borde inte äta mer och när hon frågar om folk vill ha mer mat så undviker hon mig om det inte är sallad förstås det får jag äta.

hmmm Hanna, tack för länken till en B-L-O-G-G (:thumbup:)

Vadå förresten SKITSNACK? nej, jag mådde inte bra av att vara fet, och det gör uppenbarligen inte "LD" iheller. Med tanke på vissa rader i hennes inlägg..

Ja det finns "mulliga" människor som är hälsosamma.

Det finns smala, som har bra ämnesomsättning, men kan käka chips till frukost.

Men.. Att vara OTRÄNAD och smal, är nästintill lika fult som en fet person. En smal ohälsosam person ser man på om den är ohälsosam eller ej.

Man ser det på armarna, hudfärgen (tonen), ögonen, naglarna.

Man kan ta Kissie som ett prakt exempell. Hon "tränar" typ 1 gång varannan månad och det syns på hennes ben. Där är förfan inga muskler! Det är ju inte fast någonstans! trots att denna bruden är ett praktanorexiafall, och dessutom ps:ar sina bilder..

M-E-N nu kommer vi till LD's "röda tråd" i blogginlägget.. lika lite som man borde beblanda sig i folks ÖVERVIKT, lika lite är det väl även där? Vad har ANDRA med att göra om tex "kissie" är ohälsosam?

Dessutom.. Alltid lika roligt när feta människor försöker att lägga fokus på ANDRA.. "ja men det finns dom smala som är ohälsosamma… eeeh….ehhh.."

Kom igen nu?

Man ska jämföra sig med dom bästa för att utvecklas, inte med de sämre!!!

Jag kan ge mig fan på att jag både har bättre värden och orkar springa längre än tex Kenza som röker, festar varje helg och äter rätt mkt skräpmat.

Alla (smala) tror att tjocka bara äter hamburgare hela tiden och dricker fem liter läsk om dagen. Det faktum att vi har olika förbränning verkar undgått mångas "förstånd". Hade Kenza haft min kroppstyp hade hon varit mullig eller kanske fet och säkerligen fått mer hatkommentarer än fina.

Btw hatar jag skräpmat och läsk. Det är fullt möjligt att äta sig fet på sallad och vanlig husmanskost.

Hejsan! Du gör dina designer i photoshop har jag för mig? 🙂

Tänkte fråga om du vet hur man gör så att en bild blir tunnare åt ena hållet, om du förstår hur jag menar 🙂

Ha det bra!

Jill: Naturligtvis är det inte skitsnack att du mådde dåligt som tjock, skulle aldrig ta ifrån dig den upplevelse av det. Du har rätt till den liksom, precis som jag har rätt till min upplevelse om att jag är tjock, mår bra och är nöjd.

Det jag tyckte var skitsnack är att du påstår att sådana här inlägg (och då säkert även det jag skrev, som Lady D länkar till) är ett rop på uppmärksamhet, att man vill ha tröstande ord. JAG BEHÖVER INTE TRÖSTANDE ORD. Däremot kräver jag att jag ska få ta plats och berätta om mina upplevelser och tankar som vilken annan människa som helst, utan att folk ska säga att jag bara gnäller. Jag skriver om mina tankar om min kropp för att det hjälper mig, och förhoppningsvis andra, att tänka annorlunda om ideal och kroppsuppfattning. Jag får uppfattningen att du har en ganska nedlåtande syn på tjocka. Rätta mig gärna om jag har fel!

Ja, i B-L-O-G-Gen jag länkade fanns välskrivna och lättförstådda inlägg som i sig ofta hänvisar till forskning och studier. Ledsen om den inte föll dig i smaken!

Men Jill, du hoppar ju på folk och säger att vara tjock enbart har med lathet att göra. Många äter fel utan att veta det, (Livsmedelverket rekommenderar saker som din kropp kanske inte kan hantera)kalorier-in-kalorier-ut funkar inte då kroppen är bra mycket mer komplex än så, viktnedgång och hunger har med hormoner och blodsocker att göra, inte enbart "självdiciplin och att få tummen ur röven" om man ska uttrycka sig så. Jag kan rekommendera "Matrevolutionen" starkt, vare sig man tror på LCHF eller inte, så är en stor del av boken just om VARFÖR folk är överviktiga, vad som orsakar det (Och det är INTE "äter för mycket & rör sig för lite")

Problemet är mer att alla verkar tro att de har rätt att vara på en tjock person om att de borde gå ner i vikt. Jag har själv varit med om det och jag är inte så himla överviktig, ett par kilo som ska av magen. Det är precis lika irriterande som när främlingar anser att de får klappa på en gravid kvinnas mage; Respektera andra personers kroppar!

Sedan får en smal person sällan kommentarer om att de är otränade. Jag vet då jag både har tjocka och smala familjemedlemmar och då blir det vardagsmat att de tjocka tjatas på att de ska träna medan de smala har precis samma kondis men inte får den pressen på sig. Jag menar inte att man ska börja gnälla på smala otränade personer, jag menar enbart att såvida man inte är nära familj som bara bryr sig (Inte tjatar, bara tar upp det någon gång) så ska man väl ändå inte lägga sig i deras liv, och till exempel säga till en person att de kommer dö av åderförkalkning? (Yupp, hände mig en gång i en diskussion om BMI)

Sedan är detta inte en "tyck synd om mig"-inlägg. Det är rätt så tydligt att inlägget handlar om att "Ja, jag är fet. Du behöver inte peka ut det för mig och jag går ner i vikt när/om jag själv väljer att göra det, inte för att det är förväntas av mig av alla andra."

Hanna och Jill: Vill bara flika in i er diskussion att om en person som har haft anorexia skulle göra ett blogginlägg om detta och hur mycket den personen lidit över det så skulle den inte alls i samma utsträckning få liknande kommentarer, enbart och personen i fråga fortfarande befann sig i sjukdomstillståndet så kanske det skulle komma några fula "Ryck upp dig"-kommentare.

Men så fort någon mullig/överviktig/fet person berättar om sina bekymmer så kommer alltid kommentarerna "Ryck upp dig", "Gör något åt det om du lider så mycket av det" osv. Och helt klart är det väl det som är den teoreiskt sätt bästa lösningen för någon som inte vet om den andres prolematik eller historia, men det är inte alltid så det fungerar i praktiken. Man prata alltid om överviktiga som lata, dumma våp som inte orkar göra nåt åt sig själva, och det kanske är sant i vissa fall, men hur kul är det med de orden i bakhuvudet att ta tag i saker, de kan ju bryta ner vilken person som helst. Och NEJ, det är inte motiverande.

halloy, hitta hit av en slump, läste din blogg för några år sedan vet inte om de va när min son va rätt nyfödd kanske.. du hade iaf inte två barn då 😉

jaja hursom så ang de här med vikt, ja är ett spinko. ja vill gå upp i vikt men kan inte.

ja får i stort sett dagligen höra hur smal ja är. jämt jämt jämt. "men ta en till macka de behöver du" " äter du pizza???" osv osv. de är allas sak att lägga sej i. min sambo däremot som är kraftig får ALDRIG höra; men inte ska väl du ta en till bulle?" "du måste ju jämt äte pizza" osv. hur kan de vara så okej att säga sådanna kommentarer till en smal när ingen människa (ingen ja känner iaf) påpekar folk om deras tjockhet.

de är fult å de sårar.de värsta är att ja törs inte säga nåt! inte törs ja säga "ja ja kan äta upp din macka för du behöver den då inte" till svar.

jaja take care 🙂

Ida, Snälla börja säga så! Ingen har rätt att gnälla på en sådär, vare sig man är smal eller tjock! Oftast tänker folk inte på att deras ord sårar förrän de får en dräpig kommentar tillbaka, så du kanske rent utav gör dem i tjänst gällande vett och etikett 😉

JILL va trist att det är så du tolkar mitt inlägg och att du missade poängen med det. :-s

I övrigt så vill jag bara tillägga att jag inte jämför mig själv med någon.

haha men Jill, tror du verkligen att LD behöver fiska komplimanger eller snälla kommentarer? Hon har ju flera tusen läsare om dagen som fullkomligen öser pepp och komplimanger över henne!

Och om du läst denna blogg tidigare så hade du vetat att det inte riktigt är hennes stil. Om något så har hon självdistans och vågar vara ful och fet inför sin publik (inte för att jag menar att du är ful och fet nu LD men jag tror du förstår hur jag menar)

RANNVA "Sedan är detta inte en "tyck synd om mig"-inlägg. Det är rätt så tydligt att inlägget handlar om att "Ja, jag är fet. Du behöver inte peka ut det för mig och jag går ner i vikt när/om jag själv väljer att göra det, inte för att det är förväntas av mig av alla andra."

japp. precis. :thumbup: :love:

HANNA exakt så tänker jag. Jag behöver inte tröst och klapp på axeln och jag vill kunna dela med mig av alla mina negativa tankar (såväl som positiva) utan att det ska tas som gnällgnäll-åh vad det är synd om mig. Det är ju inte det det handlar om.

Inte för att det ska spela någon roll över huvud taget vad någon annan tycker om ditt utseende, men hade jag inte fått se ut som mig hade jag velat se ut som du, och det står jag för.

IDA: Du påstår att "ingen du känner" skulle påpeka för någon att dem är tjocka, men är på dig för att du väger för lite. Ehm… om de påpekar din vikt, kan du vara säker på att de gör det motsatta för andra. Bryr sig folk åt ena hållet bryr de sig garanterat åt andra hållet också.

Dock är de inte dig de gnäller på då, och du kanske missar pikar, blickar och handlingar avsedda för dem. Det är jättelätt hänt. Sånna pikar går på ett ögonblick och det är inte ens säkert att du är med då de uttalas.

Jag tycker också det fokuseras allt för mycket på vad vågen visar. Kondisen ÄR viktigare! Jag väger lite mer nu efter att jag fått barn än innan. Är själv mer nöjd nu eftersom min tidigare låga vikt inneburit att jag frusit jämnt (mitt i sommaren t.o.m.) och andra nackdelar. Besöker en läkare och känner mig så nöjd med mig själv som tagit mig från 50 kg till 54,5 kg. Han vill kolla min vikt och sedan säger han att han är "orolig". Han vill att jag ska gå upp mer i vikt. Där sjönk min glada nöjdhet :-/ Varför fokusera så på siffran, undrar jag… är det inte hur man mår som är huvudsaken?

Jill: Men nu vet ju inte du vad vare sig Lady Dahmer eller andra överviktiga personer "gör åt det" eller vad de har gjort tidigare. Finns det något som jag blir irriterad över så är det folk som tror att deras upplevelse av något är direkt applicerbar på alla andras. Att du gått ner 6 kilo i vikt betyder inte att alla andra skulle gå ner 6 kilo i vikt genom att göra samma sak, och verkligen inte att någon som ligger 60 kilo över ett normalviktigt BMI skulle hjälpas av det.

Vill du dela ut viktnedgångsråd till folk så kanske du kan bli handledare hos Viktväktarna, personlig tränare, dietist, läkare eller något annat relevant, istället för att sitta och göra det på bloggar där ingen har frågat.

Vad skönt att du vågar skriva om allt! Jag förstår inte att alla människor tycker att det är helt i sin rätt att kommentera ALLT som har med gravida kvinnor, eller mammor att göra? Sen jag fick barn (snart sex månader sen) har jag gått ned i vikt så mycket, att jag inte minns senast jag var så smal. Vid tolv års ålder? Alla mina byxor är för stora, och jag vill inte köpa en ny garderob. Jag menar nu absolut inte att skryta om min lilla kropp, utan pålysa hur jobbigt det är med alla kommentarer. "Så där smal fååår man inte vara med en 5-månaders kotte!" "Men ooooj, vad du blivit smal!!" Ja, jag vet det, det är inget DU behöver upplysa mig om. Vad är det för fel?? Låt mig vara, för bövelen! Man vill ju knappt gå ut längre. Tack, för din underbara blogg, som gör mammalivet lättare.

Tänk.. Det där har jag funderat väldigt mycket över också. Jag får ständigt kommentarer om min vikt.

När jag var som smalast fick jag hör att jag var ett anorexia-fall, äcklig, för smal o.s.v. Men de senaste två åren har jag gått upp en del i vikt. Nu får jag ständigt kommentarer om att jag är fet och borde dra ned på godsakerna o.s.v.

Jag vet ju med mig själv att jag gått upp i vikt, fet är jag dock inte, men faktumet kvarstår ju – hur kan folk känna att det är deras problem eller ensak?

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

jag tycker du är jättesnygg!fast det undrade du ju inte, men ändå. läste att du bor i dina näbbskor. jag bor i mina näbbstövlar, det är vi mot världen.

ANNIE: de är inte folk jag känner som påpekar min vikt, de är folk jag känner igen! såsom grannar, föredetta jobbar kompisar, mammor på öppna förskolor, de är främst tjejer och kvinnor som fäller dessa kommentarer.

Nä, du är ju inte fet! Kikade på bilden igen: du har helt enkelt för snäva jeans bara. Då skapas den där synvillan.

Åååå… jag tror att jag blir lite kär i dig! :love: Känner såå igen mig, kämpar åxå med vikten å har kört lchf i en månad nu. Mår så mycket bättre å 5 kilon har försvunnit åxå, bara resten kvar… Keep up the good work!!

Nä, men varför är det okej att klaga på rökare? Jag förstår inte skillnaden. Det är helt okej att säga "Usch, rööööker duu?! Fyfan vad äckligt det är, och dessutom kommer du få cancer."

Jo tack, jag vet det liksom. Det står på vartenda paket ifall jag nu mot förmodan skulle lyckas hitta trevligare människor än du att umgås med.

Men kommenterar man att en vän lagt på sig tjugo kg sen hon fick stadigt sällskap, då är man plötsligt i samma låda som en rasist. För herregud, man kan ju inte uttrycka kritiska åsikter om andras utseende!

Fattar som sagt inte skillnaden. Ni tjockisar kommer dö av hjärtinfarkt, det gör jättejätteont och är säkerligen en hemsk död.

Vi rökare kommer dö i lungcancer vilket också är en jättehemsk död där man sakta men säkert kvävs medans man ändå ber om en till cigg.

Sluta käka – sluta röka. Same shit.

Skillnaden är väl att andra drabbas av när folk röker. Jag tar till exempel inte in min spädis till någon som röker inne, för att jag vet att det är dåligt för honom. En tjockis "smittas" ju inte, du blir ju inte tjock av att stå bredvid en tjockis, liksom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *