Tjock verklighet

Tjock är ingen känsla

 

Här står jag med min tjocka mage som hänger ut och fram och över kanten på byxorna. Valkar på ryggen och bröst som går runt och om. Rakt in your face liksom. Tjock på riktigt. Ingen inbillning. Ingen upplevelse. Ingen känsla. (OBS, helt ok att se ut såhär så skippa “peppen” för den skadar bara.)

Men jag tänker ofta på hur smala människor (På sin höjd normativa människor med lite mjukt på magen) antingen gör narr av sina tjocka magar eller så pratar de om hur tjocka de “känner sig”. Men tjock är ingen jävla känsla. Nej det är faktiskt inte det även om just du känner dig plufsig och stor i din kropp. (Hur ofta känner sig folk smala och små egentligen?) 

Att vara tjock är ett fysiskt faktum som leder till att människor som är just tjocka hatas demoniseras och blir FÖRTRYCKTA. Vi får sämre sjukvård. Lägre löner. Väljs oftare bort vid arbetsintervjuer. Ses som dumma och lata och ohygieniska.

Jag citerar Anna Kaagaard Kristensen igen, denna guldgruva av klokheter: 

“De gnäller och boostar sin självkänsla på bekostnad av människor som är tjocka på riktigt. 

För om det inte vore fel och hemskt att vara tjock så fanns där inget medlidande och pepp att hämta. Om det inte ansågs vara hemskt, äckligt och fult att vara tjock så fanns det inget att hämta alls, deras bekräftelse som de tigger om är beroende av att vi som är tjocka på riktigt blir betraktade på det sättet. 

Och det utnyttjar de, förmodligen omedvetet, men ändå.”

Tänk på det nästa gång du “känner dig tjock”. 

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

163 Comments

  • Ida

    Brukar annars köra med “jag känner mig så rasifierad och icke-cis-heteronormativ idag, fy vad förtryckt jag är. Va, säger du att jag är vit? Men jag KÄNNER mig ju inte vit”.

    • When Darkness Falls

      Tack, ska börja skriva det i div kommentarsfält! Folk kommer gå bananas men det gör de iaf i alla kommentarsfält där fettföraktet diskuteras och en fet tar sig ton och inte håller med om att feta är lata frossande samhällsbelastningar utan självdisciplin och ansvarskänsla.

    • Maja

      Men så ÄR det ju också. Det finns ju alltid gränsfall. Jag minns när jag såg på TV när Halle Berry fick ett pris och inledde tacktalet med något i stil med “Jag är glad att en svart kvinna….” och flera i soffan fnissade till och en sa “Hon är väl inte svart!”.

      Det ÄR ju svårt. Hon uppfattar sig troligen som svart och många andra uppfattar henne säkert så, men vissa ser henne inte som rasifierad.
      Hur ska man definiera, och VEM ska definiera?

      Det finns människor som är så tjocka att de inte kan stå på benen, de kanske tycker att det är larvigt av folk som väger 130kg att klaga på förtryck mot tjocka.

      • Lady Dahmer

        Halle Berry ÄR svart. Det är inget hon själv uppfattar sig som. Att några idioter i din soffa inte erkänner hennes position och utsatthet betyder bara att de är dumma. Eller blinda. Inget annat.

        • Maja

          Personerna i soffan är betydligt mörkare än Halle Berry. Ja sa inget själv eftersom jag är vit och tyckte att de var bättre lämpade att avgöra saken.
          Det är just det som är min poäng. HUR avgör man och VEM avgör?

        • Maja

          Men hon har ju en vit mamma som har sin släktbakgrund i Tyskland och Storbritannien. Hennes pappa har också vita bakåt i släkten. Om man ser henne bredvid t.ex. Kim Kardashian så ser de lika mörka ut.

          Nej det är inget jag avgör, men VEM gör det då om svarta inte tycker att hon är svart men du och jag tycker att hon är det?

        • Lady Dahmer

          Spelar ingen roll. Hennes pappa är svart, det gör henne svart oavsett om hon är ljus och kardashians missbrukar brunkräm. Jag TYCKER inte att hon är svart. Hon är svart.

        • The real Hmm

          En som har tex mormor och morfar som är svarta men resten av släkten är vita, det som slog igenom i dina gener gjorde att du passerar för vit, gröna ögon och allt, vad är hen då?

          Och ni som raljerar ovanför, bara så att ni vet så är lagen utformad så i USA att du tillhör den rasen som du själv säger att du tillhör, dvs den du känner att det är. Det är som sagt inskrivet i deras lag att du och bara du har rätten att avgöra vilken sk ras/kultur du har.

        • Lady Dahmer

          En svart som passerar som vit har vithetsprivilegier. Men vi pratar inte om undantag nu. Och nej i USA blir du inte Caucasian hispanic eller african american beroende på vad du själv tycker. Lagen ändrar inte din DNA eller den folkgrupp du tillhör eller dina föräldrars ursprung osv osv

        • The real Hmm

          Men jag har inte pratat om några DNA. Jag har pratat om det som ni pratar om här, dvs rätten att själv få definierar vad man känner sig som.

          Om du sätt i ett register i USA under beteckningen afor/ameikan eller vice veras som kauksian och du inte håller med om det, så är de enligt lag skyldiga att ändra på det som du du definierar dig.

          Vad det gäller våra DNA så är de alla så snarlika att de bli svår nog när att se någon skillnad.

          Jag tycker din retorik här är milt sagt väldigt problematisk . Jag tycker att du håller på med att ovan huvudet på andra bestämma åt dem vilken ras de tillhör. Du uppmuntrar till att definiera folk enligt ras och att de inte ens själva har något att säga till om vad de känner/räknar sig som.
          Skulle jag heta Aarnstad så kan du själv räkna ut vad jag skulle kalla det du håller på med.

          (Bara så att du vet så finns det dem som har alla gener så mycket som kan se som kaukasier men på utsidan ser ut som vad du skulle kalla för någon som är svart. Jo undantagen räkans också)

        • Lady Dahmer

          nej det du gör är att du osynliggör den position och det förtryck som svarta har utstått genom flera hundra år genom att påstå att det är nåt man själv väljer att definiera. Väldigt mycket vit feminism där var och en minsann själv får avgöra och så har vi Rachel Dolezal som upprört och kränkt en hel folkgrupp.

        • The real Hmm

          Och just det jag, jag pratade inte om några privilegier som hen har utan ifall hen har rätt att KÄNNA sig svart eller vit beroende på vilken historia som släkten har som hen vill identifierar sig med.

          Vem är vi att avgöra det åt hen ifall hen känner sig svart eller vit?

      • When Darkness Falls

        Jag har aldrig varit med om att en person på 150 kg tycker att det är larvigt att en person på 100 kg pratar om förtrycket mot feta. Har aldrig sett det någonstans faktiskt och då har jag ändå läst och deltagit i fler fettföraktardiskussioner än vad som är bra för min psykiska hälsa. Det är en grej normviktiga kör med bara, rätt ofta faktiskt, för att deraila eller slippa titta på sitt eget fettförakt. Det är påhittat problem. Det existerar inte.

        • Hannah

          Vem drar gränsen för vem som är tjock och inte? Beror det på vikten? BMI? Hur mycket magen står ut? Hur stor dubbelhakan är? När är det ett FAKTUM att personen är tjock? När har en rätt att kalla sig tjock?

        • Maja

          Jag känner mig tjatig tillbaka, men;
          Smalhetsprivilegier är ju något som kan läggas in på en skala. Ju tjockare man blir desto färre smalhetsprivilegier kan man åtnjuta. Om man fortfarande kan klämma sig uppför trappan i bussen så har man ett privilegium som den som är för tjock för det saknar. Om man har en plufsig mage som bara syns i bikini så saknar man ett smalhetsprivilegium.

          På samma sätt är vissa smalhetsprivilegier i sig själva graderade. Hur mycket tjockhet påverkar i en arbetsintervju t.ex, det är skillnad på att väga 130 kg och att väga 300 kg i hur man uppfattas och behandlas av andra.

          Vid någon gräns är man tjock och under den är man inte tjock.

        • Lady Dahmer

          vilket smalhetsprivilegium saknar man om man har lite pluffsig mage? Ja, man kan ha mer eller mindre privilegier. Som tjock. Som svart. Som funktionshindrad. Osv. Men det du gör här är att du kapar diskussionen för att du inte vill gå med på att man inte får känna sig tjock. Du kapar diskussionen med irrelevanta påpekanden där du kräver en konkret gräns som du sen kan avgöra är ok eller inte. Det du gör nu är att du bidrar till allt skit som vi måste hantera.

        • Maja

          Nejnejnej, det är iaf inte vad jag vill göra.
          Jag har ingen åsikt om “man får inte känna sig tjock”.

          Det jag tar upp är svårigheten med gränsdragningen mellan tjock och icketjock. Om vi är “överens” om att man kan ha mer eller mindre privilegier inom en förtryckt grupp så innebär ju det att de som (helt) saknar smalhetsprivilegier bara är de supertjocka. Alla som är smalare än så har MER privilegier. Vid någon GRÄNS slutar man att vara tjock, helt oavsett hur man själv känner.

          Du skriver ju om människor som boostar sig själv genom att utge sig för att vara tjocka m.m. grupper som inte är tjocka men approprierar (eller vad man ska kalla det) på tjockhet.

          Hur ska man skilja på de här grupperna utan att veta var gränsen mellan tjock och icketjock går?

          Jag gör inget anspråk på att kunna avgöra om gränsen är “godkänd” eller ej, jag vill bara få veta var gränsen går. Men det är absolut inte meningen att kapa diskussionen eller liknande.

        • Maja

          Tillägg:
          Jag har varit tjock och blivit smal. Jag kan själv inte säga vid vilken punkt jag själv tycker att jag slutade vara tjock. Jag hade nog varit smal i minst ett år innan jag började definiera mig själv som smal. Jag insåg efteråt att jag felaktigt hade känt mig tjock, så jag är helt med på att tjock inte är en känsla i objektiv mening.

        • Maja

          Då ska vi veta vilka som är tjocka och icketjocka och därmed kan vi veta vilka som approprierar på tjockhet m.m.

          Det finns ju alltid svåra gränsdragningar med alla grupper och man kommer hur som helst säkert ha en gränszon med människor som är varken eller eller både och. Gruppen kvinnor t.ex. är inte knivskarp, men dels är 99% av de som ingår i gruppen klara fall liksom 99% av de som INTE ingår och dels kan man låta gränsfallen definiera sig själva.
          Jag har aldrig haft problem att veta vilka som är kvinnor och inte.

        • H

          Om jag minns rätt så tyckte du så om Molly Sandén när hon började prata om sin kropp och den mobbning hon fått utstå. Då var det inte okej för Molly att vara med i diskussionen och kalla sig själv för tjock när det trots allt är så att Molly har, i den bransch hon befinner sig i, inga som helst smalhetsprivilegier och har fått höra åtskilliga gånger att hon måste gå ner i vikt för att folk ska jobba med henne.

        • Kristina

          Men vad är detta för idioti med “vem vem äääär egentligen tjock?!? Vart gååår gränsen dåå?!”. Såhär: det finns ingen exakt gräns och det kommer aldrig att finnas en exakt gräns. Det finns inte heller en exakt gräns när det kommer till längd heller, ändå är alla överens om att det finns långa personer och korta personer och de allra flesta människor har ungefär samma uppfattning om vem som är lång och vem som är kort, och de som varken är långa eller korta är vaken…långa eller korta helt enkelt.

          Det är EXAKT samma sak mekanism med tjocka och smala personer: en del är vi kollektivt överens om är smala, en del är vi överens om är tjocka. De som är varken eller är helt enkelt…varken eller. Bara för att något inte går att kvanifiera i en exakt enhet i kg, BMI, eller klädstorlek så är inte det samma sak som att gränserna inte finns.

        • The real Hmm

          Och så tar vi det igen….
          Nej det finns ingen direkt gräns för när du är lång leller kort. En man på 175 är kort i Sverige men lång i Kina etc.

          ALLT är relativt.

  • Anna

    Jag kan tycka att det är lite problematisk när ngn säger att man inte får “känna sig” tjock. Att vara tjock och känna sig tjock är två helt olika saker. Att vara tjock är ett fysiskt faktum, men man borde inte förringa människors känslor heller. Att känna sig tjock leder i många fall till allvarliga ätstörningar och är ofta inget som syns på en människa.
    Förmodligen inte alls välformulerat men hoppas mina tankar kom fram ändå.

    • When Darkness Falls

      Så det är okej för dig att jag känner mig rasifierad och att mina kompisar bah “Nää, du är inte alls rasifierad, du är jättefin!” Och jag bah “Amen titta på mitt hår, se vad krulligt det ser ut!” Och de bah “Nää, du har jättefint rakt hår! Se på mig istället, jag var ute i solen i går, titta på mitt mörka äckliga skinn liksom.” Och alla bah “Nää, ni är jättefina och vita! Kolla på Chanika istället, där kan man snacka om att man ligger i lä!” Och alla skrattar och bah “Ja, det är ju bara för jävla tragiskt och va så rasifierad hahahaha!”

    • Lady Dahmer

      Fråga dig själv varför ingen känner sig smal. Jo för att “känna sig tjock” handlar om att det är dåligt att vara tjock. Hade det varit positivt eller neutralt att vara tjock så hade ingen gått omkring och känt sig tjock.

      • Miripiri

        Precis, det är ju där man vill att samhället ska hamna, att det är helt neutralt att vara tjock, precis som det är neutralt att vara brunhårig eller typ ha en näsa i ansiktet, liksom. Men tills dess då? Precis som du skriver bygger ju hela samhället i dag på att man inte får och inte ska vara tjock, PUNKT, och där själva grundbulten är att vi ständigt ska gå runt och känna oss otillräckliga oavsett vad vi har för kroppsform eller bmi. Smal får man vara däremot, så det är klart att ingen går runt och “känner sig” smal. Smal är ju trots allt normen, det (ouppnåeliga) idealet allt kretsar kring, där skönhetsindustrin mfl ständigt parasiterar på och underblåser våra nojor för DET ANDRA, det fula man till varje pris ska motarbeta. Det är som ett parti Söndra och härska. Man splittrar folk genom att peka ut en grupp (syndabocken, de feta), underblåser rädslor hos en annan grupp (“Jag känner mig tjock”), och möjliggör hatet och skammandet och trakasserierna genom samhällets kollektiva föreställningar som vi hjärntvättats till från barnsben (folk börjar pekar finger – “kolla, hon där är i alla fall fetare än jag, hahaha!”)

        Kommer att tänka på ”1984”, den gamla romanklassikern om diktatur och systematisk omprogrammering av folkets åsikter. Där vändes alla begrepp på ända med hjälp av propaganda och hjärntvätt. Ju snabbare man inser att man kan bli grundligt hjärntvättad i en demokrati också, desto bättre …

        Jag tycker nog inte att man kan säga till någon att de inte får gå omkring och “känna” sig tjocka, för en känsla ska helst inte censureras, däremot är det ju bra om de som känner detta är medvetna om VARFÖR de går omkring och känner sig tjocka, och att denna (förvridna) inställning blir en del av den större kränkningen av människor som faktiskt är tjocka, helst om man börjar beklaga sig inför andra. Så fort man suckar att man känner sig tjock signalerar man ju verkligen att det är något fel och fult, och så spär man på den där hjärntvätten ännu mer.

        Jag tycker att det är svårt att diskutera det här. Jag är själv inte tjock och har blinda fläckar i hur jag tänker. Vräker jag ur mig stolpskott blir jag glad över om någon påpekar det. Lady Dahmers blogg är en nyttig skola. 😉

        • Maja

          Det är svårt det där.
          Jag är t.ex. vit. Jag har aldrig förhållit mig till min vithet, eftersom det är normen. Jag har aldrig önskat att jag var något annat än vit och aldrig heller varit glad för att jag är vit. För mig har det varit helt neutralt. Om jag inte varit vit hade det nog varit annorlunda. Jag har t.ex. en barndomskamrat som var adopterad från en annan världsdel, hans icke-vithet har varit en stor del av hans uppväxt.

          Jag har varit tjock, det var en stor del av min uppväxt att vara tjock. Nu är jag smal och har varit det i många år. Men det är inte neutralt för mig, jag vill inte bli tjock igen. I min omgivning är det många som växt upp som smala och som blivit tjocka och några som växt upp som tjocka och sedan blivit smala. Det är inte neutralt för någon av dem, de smala vill inte bli tjocka och de flesta tjocka vill bli smala. Även de som alltid varit smala har en relation till tjockhet, och att de inte vill vara tjocka och de som alltid varit tjocka har en relation till smalhet och att de vill vara smala.

          Jag undrar om det inte är olika saker som ska uppnås med de olika förtrycken.

        • When Darkness Falls

          Eftersom du vill lära dig mer kan jag förklara varför det är en del av fötrycket att folk blir upprörda när problem påtalas och skriker om förbud. Det är exakt samma mekanismer som går igång hos män när kvinnor pratar om mäns kommentarer och stirranden i det offentliga rummet eller hos vita när svarta pratar om n-bollar. Det är en inbillad kränkning folk upplever pga skört ego (och det har de flesta av oss så det är inget märkvärdigt). Det folk säger är: Det här är ett problematiskt beteende, kan inte ni sluta med det för det skadar oss? Det egot hör är: DU är ett stort jävla problem och nu FÖRBJUDER jag dig!

          Egots uppgift är att försvara oss mot kränkningar, men egot har inte förmågan att skilja på vad som är ett farligt angrepp och vad som är befogad kritik. Det finns det andra delar i hjärnan som kan men eftersom egot är så starkt tar det gärna över. I verkligheten är det ytterst sällan någon säger att andra inte får skriva om träning, prata om att de känner sig tjocka, kalla chokladboll för något annat eller prata med främmande kvinnor om deras bröst. Det är ett problematiskt beteende, det är allt, och det vore jättebra om folk slutade.

          Så vad man kan fråga sig är varför det är så viktigt att få “känna sig tjock”. Varför inte lämna en avskydd, avhumaniserad och diskriminerad grupp utanför detta och säga att man känner sig värdelös, inte tillräckligt snygg, att man har dåligt självförtroende eller mår dåligt bara? Vad är problemet, egentligen?

        • Miripiri

          Tack för ditt svar, och jag håller med dig. Du skriver: “… vad man kan fråga sig är varför det är så viktigt att få ”känna sig tjock” .” Ja, precis, varför är det viktigt, det är ju själva den känslan som är ett feltänk i sig, liksom att ha inställningen att tjock är en dålig egenskap och smal är en bra när det ju bara är två olika kroppstyper – och det var ju också det hela mitt inlägg gick ut på. Problemet är att folk de facto går omkring och känner sig tjocka, i drivor, vare sig det är logiskt eller ej, och det jag försökte skilja på var själva KÄNSLAN (som man inte kan förhindra att folk känner i det hjärntvättade samhälle vi lever i) och hur det sedan kommer till uttryck i folk dagliga liv – rent konkret: om du nu går omkring och känner dig tjock, inse vilket gigantiskt feltänk det är och att problemet ligger någon annanstans. Jag tycker inte heller att folk har rätt att ifrågasätta att tjocka känner sig kränkta när smala kommer dragandes med att man “känner sig” tjock, jag håller ju med LD i hennes inlägg här. Det är ju ett gigantiskt projekt, att vända upp och ner på ett så fundamentalt feltänk som detta är, de flesta av oss är ju verkligen totalt hjärntvättade till att definiera snygghet och fulhet på ett visst sätt och sätta en massa knäppa likhetstecken där man inte borde.

        • When Darkness Falls

          Mycket vettigt skrivet! Jag tror ett bra första steg är att fråga folk vad det är de menar när de säger att de känner sig tjocka. Om de verkligen svarar på det blir det nog svårare att bara hävda sin rätt att få känna sig tjock så mycket man vill utan att någon elak tjockis ska ha synpunkter på det.

        • Miripiri

          Precis! Får man folk att börja fundera på och analysera sina egna tankefällor är det liksom första steget till ett nytt tankesätt, till att folk börjar bryta sig loss från de tankeburar vi sitter i. Det är svårt att kliva ut ur sitt eget ingrodda tankemönster, men om man åtminstone börjar försöka är mycket vunnet. 🙂

  • Ellen

    Till Anna: Jag tror inte de smala människor som känner sig tjocka LD syftar på är människor med allvarliga ätstörningar. Så uppfattar i alla fall inte jag inlägget alls.

    • When Darkness Falls

      Dessutom kan vi ju sluta påstå att det är massor av människor som lider av den här typen av allvarlig psykisk sjukdom, för det är det inte. Det är ett fåtal i jämförelse med alla kvinnor som håller på med “tjock är en känsla”-retoriken, som faktiskt har den allvarliga störningen i hjärnan. Det har inte var och varannan person. Var och varannan har ett allvarligt fettförakt däremot.

      • laura

        Eller så har typ var och varannan person ätstörningar av någon grad?…

        Och ätstörningar kan antagligen hänga samman med fettförakt.

        En annan sak: jag kan känna mig smal. Tycker inte att det är så ovanligt att höra folk uttrycka sig så.

        • When Darkness Falls

          Var och varannan har inte den genetiska psykiatriska sjukdom som gör att hjärnan tolkar en kropp på 35 kg som en kropp på 135 kg. Det är faktiskt ganska ovanligt och är ingen störning i hjärnan som gemene ätstörd lider av. Du får helt enkelt läsa på lite.

        • Laura

          Jag sa ” grad av”.

          Jag utgick INTE från diagnosens kriterier, utan från en gråzon. Men jag borde varit tydligare.

          Drygt svar, att jag ” får läsa på lite”.

          (Förresten, är det bara för mig som det är jobbigt att läsa kommentarer ifrån mobilen? Blir typ ett ord per rad i trådar där många har svarat.)

        • Hanna

          Det finns fler ätstörningar än just anorexia som du verkar prata om. Bulimia nervosa, UNS, hetsätningsstörning osv. Det är tyvärr inte alls särskilt ovanligt med ätstörningar 🙁

    • Sara

      Snyggt resonerat allihop! För visst är det så. Det folk är rädda för är såklart inte tjockheten i sig. Utan att associeras med något som anses oattraktivt/dåligt och därmed bli illa behandlade av en grupp. Lite som att homo- och transfobi ofta handlar om hetero cismäns rädslor att själva bli objektifierade. Kort sagt: att förlora den priviligierade positionen. Inte sällan hör man ju t.ex resonemanget “har inget emot dem bara de inte får för sig att hålla på med mig” och andra vanföreställningar (NÄR har det liksom hänt?). Men egentligen handlar ju rädslan inte om bögar eller transpersoner, utan om att hamna i ett uppfattat underläge. Man vet att världen är ojämlik, men man klarar inte att solidarisera sig med de utsatta, utan försöker istället “rädda sitt eget skinn” på allehanda irrationella sätt. Precis så uppfattar jag också normalviktigas tjockångest. Som ett sätt att försäkra sig om att “man inte tillhör parian”. Eftersom så många såna här kommentarer handlar om att samla duglighetspoäng från omgivningen (detsamma gäller ju allt detta träningstjat).

  • karin

    fast varför ställer man lidanden mot varandra? en människa som mår dåligt för att den *känner sig tjock* (exempelvis en ätstörd, och ja, även en *normal(-ätstörd)* bantande/hetstränande människa eftersom det tycks vara rimligt i kulturen vi lever i) ska INTE behöva bära sitt dåliga mående för sig själv. på precis samma sätt som en *normativt vacker* person med dysmorfofobi inte ska behöva bära det. alltså att använda retoriken där psykisk ohälsa ska skammas för att någon annan inte ska bli triggad tycker jag känns olustigt.
    det finns så himla många känslor människor inte låtsas om och därför trycker undan, vilket leder till stress och i förlängningen psykisk ohälsa (eftersom känslor man inte låtsas om inte försvinner utan snarare växer). människor använder argumentationsfelet “fallacy of relative privation” (*tänk på de som har det värre*) mot sig själv och tar därför inte sin ångest på allvar. för JA, det suger att det ses som dåligt att *känna sig tjock*, att man drar ett likhetstecken mellan tjock och någonting dåligt, samtidigt som människan som KÄNNER den känslan fortfarande lider av den och då blir det inte bättre att man lägger skam på den redan befintliga skammen.
    så nej, jag tror inte att människor uttrycker att de *känner sig tjocka* för att boosta sig själva på bekostnad av tjocka (man kan inte boosta sin självkänsla utifrån) utan likaväl (oftare) kan uttrycka känslan och den egna skammen av att inte passa in i normen och att aldrig vara tillräcklig eller bra nog (ångestgenererande). och ja, jag förstår fortfarande att det suger MER att på riktigt inte passa in i normen, men att ställa grupper mot varandra är ju bara att försöka skamma den man tycker har fel till lydnad. och att skamma är obehagligt vilket håll det än görs ifrån.

    • Maja

      Jag vet inte om jag missförstår dig, men;
      Det är ju skillnad på gruppen som verkligen känner sig tjocka utan att vara (särskilt) tjocka, och gruppen som SÄGER att de känner sig tjocka FÖR ATT andra ska säga “Du är inte alls tjock UTAN jättefin”.

    • When Darkness Falls

      Det är inte LD eller jag eller Anna i texten som ställer lidande mot varandra. Det är du och andra med samma åsikter. Det är en väldigt liten del av befolkningen som har den form av allvarlig psykiatrisk sjukdom som gör att de på allvar upplever sina kroppar som stora när de i själva verket är alldeles utmagrade. Den sjukdomen är dessutom till största delen ärftlig. Resten är bara vanliga fettföraktare. De tycker att det är så vidrigt att vara tjock att de kallar det en känsla när de menar att de inte är tillräckligt snygga. Som fd smal vet jag precis hur det är att hålla på med det där. Jag hade säkert suttit här då och försvarat min rätt att få känna mig tjock. Men visst fan visste jag att jag inte var fet. Jag visste att jag tillhörde normen men det var skönt att få dra sig lite i den lilla valken på magen och bah “usch vad jag är tjock!” och få omgivningens bekräftelse på att “nää, det är du inte alls, du är jättefin!” Och var som var ännu bättre var att kunna glida in och ut i tjockisarnas problem som jag ville (även om det inte var medvetet) för at the end of the day hade jag inga problem med att hitta kläder som jag kom i, jag fick plats i alla stolar, ingen anklagade mig för att vara en lat frossare som belastar samhället, jag kunde äta vad jag ville offentligt utan att få blickar fulla av avsmak och äckel och ingen läkare på psykvården ville hellre prata om min fetma än den ångest jag sökte för.

  • When Darkness Falls

    Det här skulle man ju också kunna skriva mer om, hur många det är som approprierar psykiatrisk sjukdom för att få fortsätta fettförakta utan att kunna ställas till svars för det. Som att folk skulle börja prata om att de är bipolära så fort de känner sig lite nere eller är extra uppåt en dag. Det är fanimej inte klokt att folk har mage egentligen.

    • jennie

      Hur menar du?

      Själv tänker jag att det tål att funderas både ett och två varv på vad som är hönan och vad som är ägget när det gäller ätstörningar och fettförakt. Är tämligen säker på att antalet personer som mår dåligt över sin kropp och som har någon form av ätstörning skulle vara betydligt lägre utan de ideal vi har i samhället. Det finns ju flera sorters ätstörningar, och även om det är just vid svält som den egna kroppsuppfattningen blir som mest förvrängd, så finns det en hel del personer som mår riktigt dåligt över sin kropp – för att de lärt sig av de samhällsövergripande strukturerna och åsikterna att sätta likhetstecken mellan fett och fult/dåligt. Merparten av dessa personer är inte underviktiga utan normal- eller överviktiga, men de kan ändå ha ett stört ätbeteende och en ätstörning.

      • When Darkness Falls

        Anorexi är en allvarlig till största delen ärftlig psykiatrisk sjukdom. Förutom att den är ovanlig i jämförelse med allmänna ätstörningar, innebär den att hjärnan har en störning som gör att personen med sjukdomen inte kan se att kroppen väger 35 kilo utan upplever det som 135, för att förklara förenklat. Denna störning har inte personer med andra ätstörningar. De personer jag lyssnat på som har den här sjukdomen har en annans sak gemensam också och det är att ingen av dem vill dra uppmärksamhet till det faktum (som de upplever det) att de är feta och de pratar därför inte om att de känner sig tjocka. Exakt så som alla feta jag nånsin träffat fungerar. Vi håller inte på och pratar om att vi känner oss tjocka, vi vet att vi är det och ju mindre folk kommenterar och diskuterar vår fetma desto bättre.

        De som säger att de känner sig tjocka är normviktiga med och utan andra typer av ätstörningar (för man behöver inte ha en ätstörning för att förakta tjockhet och tycka att det är det västa man kan vara). Det är de personerna jag pratar om; de som blir upprörda när feta ber smala att inte använda dem som ett sätt att beskriva dåliga egenskaper. De avänder inte bara tjocka i sitt självförakt, de använder även människor med anorexi för att legitimera att de ska få fortsätta säga att de känner sig tjocka när de menar fula. lata, äckliga och värdelösa, utan att feta ska kunna ha en synpunkt på det, för då har de gett sig på svårt psykiatriskt sjuka människor. De har alltså själva inte sjukdomen vilket innebär att de vet att de inte är feta, de vill bara få fortsätta beskriva sina känslor på ett sätt som slår på en redan väldigt utsatt grupp. Det är det jag menar med appropriera på psykisk sjukdom.

        • jennie

          Tack för att du utvecklar dina tankar.
          Jag tänker på två saker utifrån det du skriver:
          Många av dem du ser som normalviktiga men fettföraktande kan faktiskt ha en ätstörning utan att för den sakens skull ha en förvrängd kroppsuppfattning. Men om vi lyckas förändra samhällsidealen så skulle deras självhat vad gäller den egna kroppen minska, eftersom deras ätstörning till åtminstone viss del beror på osäkerhet och önskan om att tillhöra normen och idealet.

          Det andra jag, återigen, vill poängtera är att kroppsuppfattningen blir förvrängd vid (längre tids) svält och vid undervikt. Det är alltså inte så att alla med anorexia från början ser sig som feta, utan de kan ha en rätt realistisk syn på sin kroppsstorlek men däremot vara missnöjda med den. Men ju mer de svälter och går ned i vikt, desto skevare blir självbilden. Ju magrare personen blir, desto fetare upplever hen sig bli. Paradoxalt nog, tycker omgivningen, som tillför sina hjärnor tillräckligt med näring för att fungera i det här avseendet.

          Jag baserar det jag skriver på inte bara egna erfarenheter av ätstörningar (även som anhörig) utan också på de många böcker, rapporter och sajter jag läst om ätstörningar (försöker följa forskningen på området).
          Jag håller helt med om att vi bör arbeta för att förändra samhällssynen på kropp och utseende; arbeta för att eliminera fettförakt och även objektifierande utseendeideal (bort med den manliga blicken i bilder och tankar!).

    • When Darkness Falls

      Dåligt självförtroende. Låg självkänsla. Påverkad av samhällets normer så till den grad att det lett till självhat. Har inget med fetma att göra. Vore det inte dåligt att vara tjock så skulle ingen påstå att de är det när de menar något dåligt.

      • The real Hmm

        WDF: Så det de känner i sig kropp är dålig självkänsla? OJ vad min kropp är “dålig självkänsla” idag när det faktum visar sig att kläderna är för små. OK 😉 🙂

        • When Darkness Falls

          Nej, vet du vad, då är dina kläder för små, varken mer eller mindre. Men herregud, fortsätt och säg att du känner dig tjock när du menar dåliga saker om det är så viktigt för dig. Jag kommer inte hindra dig.

  • p. [pretto, prett0]

    Kan man känna sig snygg?
    Kan man känna sig gammal?
    Kan man känna sig korkad?
    Jag frågar för att bättre förstå resonemangen och se deras utsträckning, inte för att på något sätt påstå att de är ogiltiga.

    • When Darkness Falls

      Kan jag som infödd svensk med skandinaviskt utseende känna mig som en nyanländ afrikan när jag menar ointelligent och våldsam?

      Kan jag som cis-person känna mig som en transkvinna som inte genomgått en könskorrigering när jag menar ett freak som inte borde vara bland folk ?

      Kan jag med alla lemmar intakt känna mig som en som precis mist båda benen i en olycka när jag bara tycker lite synd om mig själv för att jag inte kan springa maran i morgon?

      Det är samma resonemng som normviktiga använder sig av när de känner sig tjocka och menar lat, ful, frossande, värdelös, äcklig och dålig på alla sätt och vis.

      • p. [pretto, prett0]

        Den sista meningen var en aning klargörande för mig. Men jag hade gärna fått hjälp utifrån de exempel jag tog, det hade underlättat för mig. Det är naturligtvis inte ditt jobb att utbilda mig, men detta känns som ett blogginlägg med syfte att upplysa, så då känns det naturligt med frågor och om man väljer att svara på en fråga hjälper det frågeställaren att utgå från den frågan. Så kanske man kan mötas i förståelse?

        • p. [pretto, prett0]

          Hur förhåller sig objektivt-subjektivt och känsla-fakta till uttryck som “Jag känner mig så gammal”. Gäller den här typen av avfärdande enbart för vikt eller har det utsträckning? Jag försöker förstå för jag har människor i min omgivning som uttrycker att de “känner sig tjocka” och jag är inte kapabel att avgöra om det är uttryck för något faktiskt förhållande eller inte. Det är ju skillnad om personen är smal och koketterar, är tjock och konstaterar eller har ätstörning och nojar antar jag? Men om jag inte ser på personen, om jag inte kan avgöra?
          Det är ingen retorisk fråga, jag försöker inte säga att jag är motsvarande “färrgblind för ras” – jag fattar bara inte, det är liksom en blind fläck. Jag fattar inte helt enkelt.

        • When Darkness Falls

          Det har att göra med de värderingar man lägger in i olika saker man säger att man känner sig som. Att känna sig gammal kan betyda att man känner sig trött eller att man inte hänger med i alla trender. Det är ju ingen skadlig fördom mot gamla. Vi människor blir generellt mindre energifyllda med åren, det är så kroppen fungerar. Man blir också mindre benägen att göra nya saker utan håller sig hellre till det man känner igen, generellt. Medan att känna sig tjock betyder lat, ful, äcklig och andra dåliga egenskaper vi förknippar med tjocka människor och det är faktiskt helt vidrigt bara. Jag har svårt att förstå hur man inte kan förstå det. Eller så förstår jag inte vad du är ute efter?

        • p. [pretto, prett0]

          Tja, lite klokare blev jag, och lite får jag nog helt enkelt acceptera att jag inte förstår.
          Jag använder inte uttrycket själv, för jag förstår inte hur det kan vara en känsla, men jag vill samtidigt veta hur/om/när att bemöta det när jag hör andra uttrycker sig så. Men eftersom jag inte förstår, är det nog säkrast att fortsätta som tidigare och helt enkelt försöka att inte bemöta det alls. Tack iaf för att du försökte.

        • When Darkness Falls

          Jag bemöter inte det heller, mer än i diskussioner på nätet. Framför allt säger jag ingenting om hur folk inte alls är tjocka för de är ju faktiskt jättefina och normala, inte som de där fula, äckliga onormala fettona 😉 Ibland kan talande tystnad t o m vara mer effektivt.

        • Liv

          fast visst är väl åldersdiskriminering hyfsat vedertaget och erkänt nu? (sämre sjukvård, sämre/ingen rätt till rehabilitering, ingen representation i media, dåligt utbud av tv/kläder/smink/hjälpmedel, stängd arbetsmarknad, ökad fattigdom, överrepresentation av psykisk problematik/ depression etc.). Så just faktumet “att känna sig gammal” är väl någurlunda likvärdigt, eller? menar inte att va dryg men att det är just det här som suger med att flytta fokus till att jämföra lidanden eller skamma dom som “håller på och känner” när det ändå är symtom av den ursprungliga problematiken med att tjocka (och gamla) nedvärderas, förminskas och strukturellt diskrimineras i ett samhälle med fruktansvärt snäva normer?

        • When Darkness Falls

          I såna fall är det nånting jag har missat. Inte att det finns en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden (som dock inte gäller medelålders män) men att ordet gammal skulle vara förknippat med sämre egenskaper som leder till samhällsförtryck. Du menar alltså att äldre människor är förtryckta?

        • The real Hmm

          WDF Nej menade att du som man är över 50 är du diskriminerade på det som nu nämnde här dvs arbetsmarknaden.Där är han körd med att få ett jobb i tävlan mot en en 35-åring.

      • Liv

        Vi kan väl tycka vad vi vill om att ha lagen som underlag men ja det finns en utbredd ålderdiskriminering i Sverige, ju äldre desto värre, har varir uppe i AD liksom hos DO. Kör en snabb googling eller kör med eftertanke på typ samma frågor som har ställts i det här inlägget: Är gammal en symbol för något negativt, kan äldre människor visa sin sexualitet, finns det modeller (som får synas) över 65, hur ofta ser du en äldre, låt säga 70+ person representerad i tv, vad händer när en 70åring söker för plötslig värk på random vårdcentral (förminskning och typ- det beror på att du är gammal), hur ser arbetsmarknaden ut när en som 55+are blir arbetslös? självklart värre för äldre kvinnor men det ifrågasätter väl ingen? hur mycket mindre pengar har generellt 65+are, hur blir en äldre person bemött i random affär etc?

        GRUNDER ATT ÅBEROPA FÖR ATT ANMÄLA DISKRIMINERING
        * Kön

        * Könsuttryck

        * Etnisk tillhörighet

        * Religion eller annan trosföreställning

        * Sexuell läggning

        * Funktionsnedsättning

        * Ålder

  • aneli

    Ett tips för er som “känner er tjocka” och inte är ute efter komplimanger utan verkligen vill prata om att ni mår dåligt över era kroppar: Säg inte typ “usch vad fet jag känner, jag borde inte ha ätit den där kakan”. Säg hellre “jag mår dåligt pga att jag ätit onyttigt så nu känner jag mig dålig och är rädd att jag kommer gå upp i vikt”.

    När smala personer pratar om att de “känner sig feta” slutar jag lyssna. Om någon, oavsett kroppsform, bekänner att hen mår dåligt över sin kropp, sina matvanor etc så vill jag gärna prata om det för jag vet känslan.

    • Emelie

      Jag brukar säga “jag känner mig uppblåst”, för det är den känslan jag har, och jag ser ju själv hur magen sväller upp efter jag ätit. Det betyder inte att jag är tjock, för magen sjunker ner igen. Jag vet inte om uppblåst är okej, men det är min känsla.

      • aneli

        Det är helt okej tycker jag! Min mage sväller också upp när jag äter så jag vet hur det är.

        Så, istället för “jag känner mig tjock” är det helt okej att säga “jag känner mig uppblåst”, “jag känner mig svullen om magen”, “jag känner mig däst”, “jag känner mig obehagligt mätt” 🙂

  • Jacqueline

    Jag förstår dig till viss del – det kanske påverkar de som lider av övervikt negativt att andra klagar på att de känner sig tjocka när de inte är det, men samtidigt är det inte riktigt så man kan dra linjen. Anser jag.

    Jag har själv ätstörning och tycker ärligt att jag är tjock och väger för mycket VARJE minut av dagen och särskilt när jag äter men det är inget som jag riktar över till andra. Jag går inte runt och tänker, kritiserar och kommenterar andras kroppar för att JAG anser att JAG är tjock. Det som Jag anser är tjockt på mig är ngt jag tycker är normalt på andra, kanske

    Det går inte att säga att det är vad enskilda individer anser är tjockt eller inte, som är felet för att överviktiga får sämre sjukvård och de exempel du anger. Likväl som att överviktiga kanske drabbas negativt av de sk normer samhället har, så drabbas smala för att de förväntad vara perfekt smala, eller också vi med sjukdomar som har fel självsyn och granskar varje milimeter av oss själva.

    För att tex sjukvård och arbeten ska bli mer jämställt och accepterande, utan att ge privilegier till en viss “grupp” handlar det om samhällets strukturer och utlärande av acceptans snarare än att man som enskild individ inte ska få känna sig tjock. Om någon säger att jag aldrig får KÄNNA mig tjock för att det är “synd om de som väger för mycket” kan man lika gärna säga att man inte får vara mätt när middag serveras för tänk på de barnen i Afrika som äter vid varje chans de får för att inte dö…

      • KatarinaM

        Utan att svara för JACQUELINE, kan jag säga att när jag hade anorexia såg jag en enorm mage, feta lår och tjocka överarmar när jag tittade mig i spegeln eller tittade ner på min kropp. Detta trots att jag var underviktig. När jag stod bredvid min kompis, som då vägde runt 20 kg mer än vad jag gjorde, var jag helt övertygad om att jag, på fullt allvar, var tjockare än hon. Jag vägrade att tro på att hon kunde väga mer. När vi ställde oss på vågen, rubbades min övertygelse för några minuter. Sedan var den skeva kroppsbilden tillbaka i skallen.

        Det lustiga är att när jag tittade på foton på mig själv, kunde jag klart och tydligt se att jag faktiskt var underviktig. Men det såg jag inte när jag stod framför spegeln eller satt på en stol.

        Däremot gick jag aldrig någonsin omkring och sa att jag var tjock. Detta för att jag visste att jag var tjock (i mitt eget huvud) och därför inte ville prata om det för att andra inte skulle tänka på hur tjock jag faktiskt var.

        • When Darkness Falls

          Jo, och jag som själv har en psykisk sjukdom har den största respekt och förståelse för den typen av ätstörning då hjärnan spelar en spratt. Men som du säger så sa du aldrig att du kände dig tjock eftersom det var så uppenbart för dig att det inte bara var en känsla utan ett faktum som du inte ville dra andras uppmärksamhet till. Och precis så är det för de flesta feta är min erfarenhet. Vi går inte runt och pratar om hur feta vi KÄNNER oss, för det är ju alldeles uppenbart för varenda en att vi ÄR feta. Så därför frågar jag de som försvarar sin egen eller andras rätt att få “känna sig tjocka” vad det är för egenskaper de anser sitter i den “känslan”.

        • Jacqueline

          Jag håller med ovan om att man i spegeln verkligen SER något annat än vad andra kanske gör, men kan inte riktigt svara på din fråga utan att det blir tio tusen rader. Att KÄNNA sig tjock, eller som ngn ovan skrev: uppblåst är väl en relativt vanlig känsla efter mat och som alla kan ta del av, sedan att man väljer att används ordet tjock snarare än uppblåst är kanske fel, vad vet jag. Men de som går runt och säger att de känner sig så tjocka för att få uppmärksamhet …. Ja alltså det är oerhört svårt att formulera mig i detta ämnet, men vad jag vill ha sagt är att man inte ska förbjuda känslan av att vara tjock/uppblåst/svullen osv osv bara för att det FINNS de som tyvärr lider av övervikt och drabbas negativt av att samhället projicerar en negativ klang på övervikt. Tex att man får sjukdomar, inte kan arbeta på “samma sätt” och allt de nu propagerar. En del anser säkert att “det är ens eget fel” att man blivit överviktig, även om så inte är fallet alltid, men oavsett så tycker jag att ALLA förtjänar samma möjligheter till jobb, sjukvård, pension osv osv oavsett utseende, men att man inte ska förbjuda eller förminska någons känsla.

          Personligen tänker Jag inte dåligt om någon som väger mer än mig eller vad jag anser är “normal vikt” och anser att alla är lika värda och vackra på sitt eget sätt. Sedan vad jag tänker och tycker om mig själv, som en form av självhat, är en helt annan OLOGISK tanke

        • When Darkness Falls

          Men varför blir det alltid denna underliga diskussion när någon berättar varför det är problematiskt att säga att man känner sig tjock när man menar något dåligt? Helt plötsligt har folk blivit FÖRBJUDNA att säga så, vilket är ett jäkla dramatisk trams bara, och helt plötsligt har inte folks känslor respekterats. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Känn vad fasen ni vill. Vad har det med tjocka människor att göra? Varför öht dra in en föraktad, avhumaniserad och diskriminerad grupp i ert dåliga mående över era kroppar? Prata om DET istället, hur ni mår, hur det känns i termer av riktiga känslor och inte omskrivningar som slår på en redan utsatt grupp. Hur svårt ska det va? Jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på frågorna jag ställer här!

        • When Darkness Falls

          Och en sak till: Den här diskussionen skulle vara så mycket lättare om alla funderade över vad de associerar med ordet tjock och sen lite ifrågasättande på det. “Tjock/uppblåst/svullen” skriver du som om det vore samma sak. Jag är inte uppblåst bara för att jag är tjock.

        • The real Hmm

          “Men varför blir det alltid denna underliga diskussion när någon berättar varför det är problematiskt att säga att man känner sig tjock när man menar något dåligt? Helt plötsligt har folk blivit FÖRBJUDNA att säga så, vilket är ett jäkla dramatisk trams bara, och helt plötsligt har inte folks känslor respekterats. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Känn vad fasen ni vill. Vad har det med tjocka människor att göra?”

          För att ni försöker kidnappa ett ord som andra redan känner är deras och ni kommer inte med ett bra alternativ till vad de ska få säga/känna nu. Ni ändrar på en definitionen på ett ord som funnit i hundratals år. Ni tar försöker ta bort och lämnar ett tomrum efter er.

        • Lady Dahmer

          Vänta, säger du att vi som är tjocka försöker kidnappa ett ord som smala använder när de nedvärderar sig själva? Tjock betyder inte “svullen”, “putande mage på smal kropp”. Tjock är en beskrivning på människor som jag men används som synonym till äcklig lat och värdelös.

        • When Darkness Falls

          Då säger jag som jag sa i en annan kommentar, om det är så viktigt för dig att säga att du “känner dig tjock” – fortsätt. Jag vill ju verkligen inte kidnappa ett ord som sedan urminnes tider betytt lat, ful, äcklig, dålig och vidrig.

        • The real Hmm

          WDF:“urminnes tider betytt lat, ful, äcklig, dålig och vidrig.”

          Nu stämmer inte det riktigt. Det är inte så länge sedan man sade att någon är fet och fin.

          Med det sagt så håller jag med om er om tjock och vad det betyder idag, men det är inte patenet på att enbart betyda något negativt om personer. Tjock används i andra sammanhang också. Och att såga att man har blivit tjock helt orelaterat till hur andra ser ut utan relaterat till hur du var innan din viktuppgång har man sagt väldigt väldigt länge. och det hat inte alltid, som idag, varit något som är negativt.

          LD: Nej jag säger att ni försöker kidnappat ett ord som betyder så mycket mer än vad du framställer att det betyder, vilket det också gör. Men man kan inte sluta att ta med de andra betydelserna också.

          Jag tycker att det r mycket bättre att som ni försöka förbättra folks inställning till att vi alla väger olika än att ni försöker säga till folk hur och vad de ska känna. Helt ärligt så har ni inte med det att göra, alltså hur folk känner ang deras egan kroppar.

          Jag är helt med på ditt tåg att ingen ska köra sin kamp på någon annans bekostnad, hej jag har själv sagt till dig att sluta att köra din kamp på bekostnad av min. Mao vi är i stort sett överens om vart vi ska. Jag är bara på inget sätt med på ditt tåg om hur vi ska nå dit.

        • When Darkness Falls

          Fast nu hittar du på åsikter och argument som ingen haft, Hmm. För det första. Ingen har sagt ett ord om att man inte bör använda ordet tjock i neutrala eller positiva sammanhang. Samtalsämnet har ENBART rört de situationer när normviktiga säger att de känner sig tjocka och menar fula, äckliga, lata och dåliga. Det har enbart handlat om situationer då tjock används som en synonym för dåliga egenskaper. Dvs så som samhället redan ser på tjocka och som är anledningen till att feta diskrimineras, avskys och förtrycks. DETTA är vad som diskuteras och som du insisterar på att du och andra ska få göra utan att tjocka ska ha en åsikt om det. För det räcker inte bara med att du försvarar smalas rätt att få sätta likhetstecken mellan tjock och sämre egensk

        • When Darkness Falls

          (råkade skicka iväg för tidigt) …egenskaper, du anser dessutom att tjocka inte ska lägga sig i hur smala använder ordet tjock för det är deras ensak om de sätter likhetstecken mellan tjock och äcklig, ful, lat, värdelös osv.

          För det andra. Det är skillnad på att säga att man är något och att man känner sig som något. Det första är det ingen som har pratat om, men det bemöter du som om det vore ett argument här. Det är det inte.

          För det tredje. Här kommer du ytterligare med en halmgubbe. Det är ingen som har sagt ett ord om vad någon får och inte får känna. Det vi säger är att tjock inte är en känsla. Det är fakta. Det är en omskrivning, en liknelse. Jag känner mig tjock = jag känner mig [fyll i ord du associerar med tjock] Det är ingen som har sagt att du får inte känna dig ledsen, du får inte tycka att du är ful, du får inte känna dig värdelös, du får inte tycka att du är lat. Vi BER de som säger att de känner sig tjocka när de menar alla de där negativa sakerna att inte dra in tjocka i det. Använd inte oss för att beskriva hur dåligt du tycker något är. Det pågår en massiv mobbning från hela samhället mot tjocka. Det är en avskydd, avhumaniserad, djupt föraktad grupp. Ordet tjock är inte neutralt när det gäller kroppsform (till skillnad från en limpskiva) hur mycket vi än vill det. Därför måste vi försöka öppna ögonen på folk och få dem att se det problematiska i sitt beteende.

  • Marlene

    Jag tänker mycket på sen jag fann den här bloggen på det LD skrev om. Att det värsta som kan drabba denna smalhetsfixerade värld är en tjock person som inte hatar sig själv. Som är glad. Och människor som inte hatar sig själva och som inte ber om ursäkt och som i det mår bra, som i det …existerar utan detta förbannade jävla satans självhatet . Ursäkta jag svär men jag är så jävla trött på detta jävla satans självhat. Dessa människor är som alla andra människor utan självhat . Som duger för sig själv . Helt utan ängslig bekräftar från andra. VACKRA i min värld.

  • Sara

    Förstår inte… En smal person får inte känna sig äcklig, lat, ful eller vidrig? Ska ni bestämma över folks tankar nu? Jag hänger verkligen inte med. Jag tycker jämförelsen med “jag känner mig snygg” var briljant. Så känner man ju vissa dagar, andra inte. Eller “jag känner mig smart”, “jag känner mig gammal”. Ska man gå emot sina känslor? Shit vad meckigt att leva efter era regler. Man får bara vara och känna EXAKT det man är, varken mer eller mindre? Och vad är man då?

    • Sillen

      Haha, här har vi ju tjockföraktet i ett nötskal… LD skriver att TJOCK inte är en känsla… Sara säger att WTF, får man inte känna sig värdelös och ful och äcklig och lat? Drar likhetstecken….

    • Hjerpe

      Problemet är ju när de använder ordet “tjock” när de menar äcklig, lat, ful och vidrig. För det är precis samma sak som att säga att tjocka personer är äckliga, lata, fula och vidriga. Och det är själva essensen av fettföraktet. Är det verkligen så svårt att förstå efter alla dessa inlägg LD skrivit?!

  • Julia

    Det är bara helt sinnessjukt att det ska kännas dåligt att “känna sig tjock” faktiskt! En vän till mig är tjock och fin människa- hon är bland de vackraste jag någonsin mött 🙂 Att man ens ska behöva skriva sådana här larviga kommentarer , det är ju så självklart egentligen.

  • Marielle

    Tack snälla för att du delar med sig av din kunskap! Jag kommer aldrig, aldrig någonsin säga att jag känner mig tjock igen. Jag visste inte att jag var en del av något så negativt och förtryckande och jag har aktivt tagit avstånd. Nu jobbar jag på att få vänner och andra människor att få samma insikt. Det brukar oftast räcka med att länka till dina inlägg om saken. Stor kram!

  • Azze

    Men det var då självaste fan. VEM BRYR SIG HUR DU KÄNNER DIG, DET ÄR INTE RELEVANT I DISKUSSIONEN. Du kan känna dig snygg trots att du är ful inom en viss kulturell ram, ja. Detsamma med att känna dig tjock trots att du är smal, eller smart trots att du är korkad. Du kan faktiskt vara både snygg och smal och smart, utan att fatta det själv. Och när det är så, så innebär det bara, att du är såpass desillusionerad och självcentrerad att du totalt glömt att det existerar en värld och kultur utanför ditt huvud, att dina känslor och ditt sargade självförtroende är inte samhällets lagar, och det är världen UTANFÖR DITT HUVUD som sätter förtryckarstrukturerna. Inte lögnen du ser framför spegeln.

    Du får känna dig tjock trots att du enligt alla rådande kulturella ramar är smal, varsågod. Välfärdsproblematiken nummer ett, bara ta den till dig, för all del. Men att du KÄNNER dig tjock är inte relevant i den här diskussionen. Den här diskussionen handlar inte om ätstörda personer. Det handlar om faktiskt tjocka människor och skiten de får ta.
    Och vad gäller var GRÄNSEN går, herregud. Istället för att fokusera på de som faktiskt drabbas av förtryck p.g.a. faktiskt tvivelsutan tjocka, så ska vi ägna energi åt den OTYDLIGA gränsen, så att just DU – människa med lite extra hull på magen alt. en störning – ska få känna, att det är minsann synd om dig också.

  • Kajsa

    Jag undrar över hur/varför det är så självklart att definiera ett adjektiv såsom tjock eller svart utifrån om personen i fråga blir diskriminerad eller inte. Om vi definierar tjock som en person som saknar smalhetsprivilegier och en svart person som en person som blir rasifierad, då borde vi ju även definiera kvinna som en person
    som blir utsatt för könsdiskriminering utifråndet faktum att hon av omgivningen uppfattas som kvinna. Jag menar inte att detta är ogiltigt, bara vad som gör att denna typ av
    definition är giltigare än tex könsidentitet eller biologiskt kön. Sen kan jag hålla med om att smalare personer som pratar om hur tjocka de är kan bidra till smalhets och yttterligare disk. av de som är tjockare vilket är ett problem. Men detta problem innebär inte per definition att den övergripande definitionen av tjock, svart etc bör utgå från om personen i fråga blir diskriminerad eller inte. Dvs av det ena faller inte logiskt sett av det andra. Jag tror också att den kopplingen därför riskerar att ta fokus från det centrala i detta inlägg, som handlar om vad prat om att vara tjock och äcklig gör med klimat och normer. Den viktiga diskussionen hamnar i kommentarsfältet delvis i skymundan pga diskussioner om hur tjockhet ska definieras och vem som bestämmer det.

  • Hanna Watson

    Håller med dig att man inte kan “känna sig tjock” men är antingen tjock eller så man det inte, och jag kan bara ana hur provocerande det är om man faktiskt är tjock och se smala kalla sig själva för tjocka. Smala tjejer som känner sig tjocka är dock också offer för samhällets normer ioch med att de känner sig tjocka och inte är det. jag menar INTE att de är offer så som tjocka är. jag har lärt mig mycket om hat mot tjocka genom din blogg och försöker inte ifrågasätta detta, jag tycker bara att det är synd att vi har såna snäva normer i vårt samhälle att tjocka blir hatade och smala tycker sig vara tjocka fast de inte är det. Jag är smal men snackar skit om min egen kropp rätt ofta och måste påminna mig själv om att INTE göra det. men det är svårt.

  • Liv

    Jag har förstått mycket, verkligen massor, av att läsa LDs inlägg om det här och minst lika mycket av kommentarsfältet efter. Tack WDF och ni andra som orkar förklara gång på gång. Jag kommer Aldrig(!) igen utan eftertanke slänga ut mig att jag känner mig tjock. Jag vill inte ta fokus från de som förtrycks på riktigt osv. Men att “känna mig tjock” (tjockare än vänner, inte passar i kläder, som en person med dålig karaktär, nån som inte klarar att leva upp till normen, med en stor tävla ångestbubbla i magen som däckar en till sängen för att jag KÄNNER mig tjock) kommer ju fortsatt vara ett jäkla problem för att inte säga det dagligen största för mig trots min normalvikt. Det måste få finnas kvar en plats och ett rätt sätt att handskas med det. Kanske inte just här och med all ödmjukhet för att det kan bli jävligt fel men knappast rätt att vara lägga locket på och aldrig yttra nåt om det igen. jag tror ju som ni skrivit att känslan av att vara tjock är vidrig för de egenskaper som samhället tillskriver tjocka. Jag är all för stolta tjocka personer som inte viker en millimeter och trycker föraktet tillbaka ner i halsen på folk. men också för att det hjälper mig att bli av med känslan och ångesten kring det. Ni fattar ju grejen om varför känslan hos normalviktiga uppstår så varför allt raljerande och skambeläggande av alla som -känner-? Tar väl bara fokus från den riktiga frågan som vi gärna kan kämpa för tillsammans. Bara för att jg aldrig upplevt den diskrimineringen behöver väl inte jag som normalviktig med kroppsångrst vara ett hinder på vägen och stötas bort ur forumen?

  • Marlene

    Det är ju provocerande rakt ut sagt när en smal himlar med ögonen brevid en tjock och säger”jag känner mig så tjock!” Och den tjocka säger: “men du är ju inte tjock! Titta på mig!” Och hon ler och den tjocka ler. Hur förnedrande är inte detta? För mig har den poletten trillat ner och varför ska det vara så svårt att se detta? Allvarligt? Att SE detta och PRATA om det. Det tycks som att bara det är ett hot? Som om “nej! Nej!så är det INTE”. Va? Det är visst så här det är. Jag har många gånger bekräftat smala på detta sätt . Att jag kan känna mig förbannad över detta nu GÖR MIG GLAD. Varför ska jag förnedra mig själv? Varför, och som jag känner mig förbannad över, ska jag inte kunna duga för mig själv? Och min kollega som också är tjock och dom fungerar som ibland någon slags stand-up komiker, där hon gör sig lustig över sig själv till allas förtjusning! Och hon skrattar och alla skrattar. Det är inte ok. Det är inte roligt. Får vi se en smal göra likadant? Gör sig lustig över hur smal hon är och alla vrider sig av skratt? Och andras råd. “Drick inte Coca-Cola varje dag, det är inte nyttigt för dig(en lång föreläsning följer) och som min kollega sa: “och de råden får jag av henne som röker flera cigaretter om dagen” VAD GÖR HENNE BÄTTRE !?

  • Linny

    Men kan ni sluta prata om raser eller? Mår illa och känner mig äcklad av det faktum att ni på riktigt pratar om att folk har olika raser här inne! Detta är inte USA och det ska vi vara väldigt tacksamma över! Prata i termer om etnicitet, hudfärg osv men raser?! Nej! Inte ok! Vidrigt att läsa vissa grejer här alltså. Mindre chock faktiskt och jag tar personen väldigt illa vid mig. Ser jag att något sådant förekommer i framtiden så slutar jag hänga här inne. På riktigt, det är fan inte ok!

      • Linny

        Jag är heller inget big fan av ordet rasifierad men både det och hela konceptet rasism bygger på människors uppfattning om att vi är indelade i olika raser och att vi utefter det värderas olika, har olika värden, egenskaper m.m. i stora drag. Rasifierad som ord ger därmed ett uttryck eller beskriver personer som blir utsatt för denna rasism. Skulle kunna utveckla detta djupare men hoppas du förstår ändå innebörden och hur ordet rasifierad används i det svenska språket.

        • Marlene

          Det är ett vidrigt ord .Det ordet gör är en verklig skillnad på vi/dom. Är vi inte alla människor? Varför måste vi benämna människor på det där viset?
          Så sluta använd detta förbannade ord och se oss alla för vad vi är. Människor.

      • Lady Dahmer

        Är du rasifierad? Om inte – tala inte om vilket ord som ska användas om den process många av oss utsätts för. Vad har du för förslag annars? Vilket ord ska vi använda?

        • When Darkness Falls

          Jag vill också veta vilket ord som ska användas. Jag har nämligen inga problem alls med att använda andra ord om det kan göra samspelet mellan människor lättare. Nu är det dock så att det är personer från målgruppen som öht är anledningen till att jag använder ordet rasifierad pga att de bett om det. Så vilket ord ska vi använda istället tycker du Marlene?

    • Lady Dahmer

      1. Det är ingen som pratar om raser. Det finns inga raser. Däremot finns det folkgrupper och olika hudfärger. 2. Gissar att du är vit o ba “alla är människor, jag ser inga hudfärger!”

      • Linny

        Bra att du klargjorde detta LD att det inte finns olika raser. Då är vi på samma sida där. Blev först lite chockad när jag läste. Och nej, jag är inte vit. Var det inte ni som diskuterade för några dagar sedan att det är absurt att behöva bevisa eller hänga ut hela sitt liv bara för att få legitimitet och styrka i sina åsikter? Har hänt mig två gånger på bloggen nu. Både när jag diskuterade tjocka och nu här igen. Jag skulle kunna dra in ytterligare personliga ståndpunkter som ger tyngd för min sak men jag vill inte outa mig eller min familj mer. Men tro mig, jag har ” rätt” i mina känslor här.

        • Lady Dahmer

          “Vit feminism/feminist” handlar inte så mycket om att tillskriva vita vissa åsikter utan är ett begrepp som mer syftar på en viss typ av feminister (oftast just vita) som saknar kunskap om ämnen som inte gäller dem själva; t.ex antirasism eller antiblackness. Typisk kommentar när man pratar om rasism kan vara ”men jag ser inte hudfärg!” (och på så sätt osynliggör svarta eller bruna och deras kamp för överlevnad)

        • Linny

          Men ursäkten uppskattas och mottages ska jag skriva också. Du argumenterar annars väldigt bra inom detta ämnet tycker jag. Ha en bra dag nu 🙂

  • aneli

    Jag blir rätt trött på de som kommer med kommentarer som “men var går gränsen? Jag har en vag uppfattning om att jag kan vara tjock men jag vet inte”. Är du tjock så låter samhället dig få veta det.

    Jag själv ligger just på den övre gränsen för normalvikt, kan ofta handla kläder i storlek medium och får ofta komplimanger för min kropp men får ändå ständigt höra att jag måste gå ner i vikt, för min egen skull, för min hälsas skull, för att bli snyggare, för att mina kläder inte ser bra ut på mig, för att kunna få ett förhållande, för att det är allmänt dåligt att se ut som jag gör… Får kommentarer om min feta rumpa/min stora mage/mina stora bröst av främlingar, kommentarer om att jag kanske borde tänka på mina matvanor när jag för ovanlighetens skull unnar mig en chokladkaka, får “komplimanger” i stil med “du ser smalare ut, har du gått ner i vikt, ÅH vad DUKTIG du är som ÄNTLIGEN tar tag i ditt liv!”, dryga blickar och kommentarer på gymmet, folk som frågar om jag är gravid (nej jag gjorde hysterektomi för tre år sedan men tackar som frågar) mm mm….

    Enligt läkare kanske jag inte är tjock. Jag är inte lika tjock som någon med tiotals kilos övervikt. Men tjock är jag, det märker jag ju. Det är ingen vag uppfattning, det är uppenbart. Det är inte att min mage putar lite om jag tryckt i mig en pizza eller att mina lovehandles sticker fram lite när jag böjer mig, det är något jag är medveten om 24/7.

    • Marlene

      Blir folk tyst när en har “passerat gränsen” vart nu denna magiska gräns är? Blir man sedd på då som att nu spelar det inte längre någon roll, vad jag säger? Det är “kört”? Jag skiter väl i vad andra tycker om mig. Dom får tycka vad dom vill. Bakom min rygg eller upp i mitt ansikte. Tänk om det -mot alla odds- finns människor som tycker om än iallafall? Fast att jag inte ser ut som andra vill att jag ser ut? Fast att jag inte är som andra vill att jag ska vara? Tänk om man kunde förvandlas inför varje människa man möter så man ser ut exakt som den människan vill att man ska se ut? Är precis som den människan vill att man ska vara? Som en kameleont ? Omöjligt. Längtar vi inte alla efter att få vara dom vi är . Hur ska vi kunna vara det om alla säger det är fel? Måste vi tvingas förändra oss för att andra är missnöjda och dessutom kommer med “välgrundade råd” hur man ska nå dit? Så alla ser likadana ut? Då är alla lyckliga? Ingen behöver vara missnöjd och “oroa” sig och vara otrygg över att det finns människor -som Gud förbannat- är både tjock och lycklig. Det får inte vara sant! Det kan inte vara sant. Henne måste vi tala om för att hon har fel. Men att säga detta kanske är fel. Det kanske inte är den som har tjock som har fel. Utan den som tvingar henne att försvara sig. Det kanske är den som har jävligt fel.

  • Underviktig

    Med risk för att bli för ytlig ny måste jag skriva att du är väldigt vacker även på ytan, L.D!! Ditt ansikte är även utifrån estetiska mått “perfektion” även om man egentligen inte borde prata i sådana termer, då vil alla anser jag, lika vackra och ordet ” perfekt” egentligen inte existerar. Vill att du ska veta att man även kan skämmas och bli retad även av det omvända, att man är för mager och saknar “kurvor” som det hetsas så mk om idag, att man bara ” måste” ha, för att anses kvinnlig och attraktiv. Jag är ofrivilligt underviktig och nu ännu värre till följd av sjukdom. Jag kanske går emot strömmen, men jag känner precis tvärtom ” för mager” och vill inget hellre än gå upp i vikt! Jag vill heller aldrig visa mig i badräkt eller mina spinkiga ben osv,( folk gapar, ah jätte kul!) och hela tiden blir man misstänkt för att ha anorexia osv. Jag tycker inte man ska tävla på detta sättet om vem som har det värst,
    Och en annan sak du heller inte upplevt L.D är att ha ett oattraktivt ansikte heller, vilket jag anses ha, utifrån idealen osv, vilket jag blivit också mobbad för. Och du ska veta att jag tycker det är vackert att väga mer, är avundsjuk på detta. Så man ska inte dra alla över en kam, att om man är mager/ smal så tycker man det är fult osv med någon som väger mer, för detta stämmer inte! Jag är ett själv ett bevis på detta. Jag känner det är otäckt och otryggt att vara mager, även vägt mer när jag var yngre en period, så har att jämföra lite med iaf, och det var att föredra,helt klart.
    Men jag förstår hur du känner kanske, på vissa sätt, då man känner sig mobbad eller utstött, till följd av ens utseende, vad det än må vara, så tar man illa vid sig. Det man kan försöka gör är ju att inse att det är mobbaren som är problemet, inte man själv, och samhället som är dysfunktionellt. Och mobbare hittar alltid något att hacka på, hur man än ser ut. Man behöver bara vara osäker, svagare och “för” empatisk, så kan mobbaren ge sig på en.
    Hoppas att du får en fin dag!

  • Emelie

    Allt det här tjatet om “var går gränsen” får mig att må illa. Det är när vi kategoriserar människor som fientlighet skapas. Ja, hjärnan sätter adjektiv för att minnas, det är så vi fungerar. Men en personlig åsikt i hjärnan behöver inte alltid uttryckas.

    Ni som vill ha kategorier får mig att tänka på studierna vi i Sverige gjorde där vi mätte huvuden på svenskar och ickesvenskar. Gjorde inte Hitler någonting liknande? När vi har vägt och mätt hela Sveriges befolkning för att hitta värden, then what? Vänta på en idiot som kör massmord på alla som faller utanför samhällets ramar? Skrota idén? Jag tycker vi skrotar det förslaget. Ha en åsikt, men uttryck den inte med ord eller blickar.

  • lidande

    Men jag tycker själv att jag ingår i kategorin “hatad av hela samhället” dels pgr av mitt ansikte, som också talar för en viss etnicitet, också mitt impopulär ursprung, som tillkännages i mitt utseende. Jag känner mig hotad och rädd. Vill vara anonym men förstår just detta att känna sig, nedvärderad, förtryckt och hatad av väldigt många. Samhället är ju dysfunktionellt på flera sätt och det är bra att du är en bra förebild för en förändring till det bättre, för mindre fokus på ytan, och slänga idealen i soptunnan! Mer acceptans för våra olikheter, att eftersträva en norm som säger att vi alla duger hur vi än ser ut.

  • BMI20

    Jag håller med till 100 % om att känslan av att vara tjock (som smal eller normativ) egentligen är ett uttryck för en massa mindre smickrande egenskaper (lat, bekväm, onyttig osv.). Jag sitter iofs inte i fikarummet och beklagar mig över hur tjock jag känner mig (eftersom att jag vet att jag inte är det), däremot har jag rätt ofta den “känslan” och jag fick en rejäl tankeställare av ditt inlägg!

  • Anna

    Hej LadyDahmer!
    Jag har ett litet dilemma som jag undrar om du har några tankar om. Jag arbetar som butiksbiträde i en underklädersaffär och dagligen får jag höra av kvinnor i provhytten “åh usch jag ser så tjock ut!” Funderar så himla mycket på vad jag ska svara när någon säger så? Jag avskyr när folk säger “näää du är inte tjock” jag blir bara mer ledsen, eftersom jag VET att jag ÄR tjock. Jag skrev lite om det i min blogg om du vill läsa. annabirath.blogspot.se
    Kram /anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *