Kategorier
Tjock verklighet

Vem är tjock? Att vara tjock är inte relativt

Vanligt motargument när jag diskuterar tjocka kroppar, fatshaming och förtrycket mot tjocka är: Tänk om nån som är tjockare än dig tycker att du ska sluta ta tolkningsföreträde?!  Exempel: ”Låt oss säga att person A väger 90 kilo och kallar sig tjock. Person B väger 110 kilo och säger ”Du är inte tjock”. Person C […]

Vanligt motargument när jag diskuterar tjocka kroppar, fatshaming och förtrycket mot tjocka är:

Tänk om nån som är tjockare än dig tycker att du ska sluta ta tolkningsföreträde?! 

Exempel: ”Låt oss säga att person A väger 90 kilo och kallar sig tjock. Person B väger 110 kilo och säger ”Du är inte tjock”. Person C kliver in i diskussionen och säger ”Ingen av er är tjocka, jag väger 130 kilo”

Jag har varit aktiv i HAES och bodypositivrörelsen i många år nu och kan tala om för er att jag ALDRIG någonsin träffat en person som är tjockare än mig som tagit illa upp för att jag pratar om min egen tjockhet. Inte heller har jag någonsin blivit upprörd för att nån som är mindre tjock än mig (fast fortfarande tjock) lyfter samma frågor.

Detta är en halmgubbe som jag BARA sett smala människor dra till med när de försvarar sin rätt att få känna sig tjocka.

Visst finns det skillnader i tjockhet och väger man exempelvis 200 kilo så kommer man förtryckas och diskrimineras i större utsträckning än vad jag till exempel gör. En del tjocka kan ha vissa smalhetsprivilegier. Precis som ljushyade svarta är privilegierade över mörkare svarta och ibland kan ha sk whitepassing privilegier, även fast båda grupper är just svarta och förtryckta i egenskap av det och därför har tolkningsföreträde samt rätt att prata om det.

Att vara tjock är inte relativt. Du blir inte automatiskt tjock bara för att en skitmager människa ställer sig bredvid, precis som jag inte blir smal bara för att en människa som är dubbelt så tjock som jag ställer sig bredvid mig.

hot babes tjocka

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

33 svar på ”Vem är tjock? Att vara tjock är inte relativt”

Men NÄR är man tjock egentligen? Jag har storlek L i kläder, är jag tjock? Ingen aning om hur mycket jag väger eftersom jag vägrar vågen.

Fast många (mååånga) ’vet’ ju att de är tjocka trots att de egentligen inte är det. Vad som egentligen är ”normalt” anses ju ändå ofta vara överviktigt och många människor är 110% säkra på att de är tjocka (och många andra skulle till och med hålla med dem) trots att de är normalviktiga. Jag hopppas verkligen att det här inte uppfattas på fel sätt… Men det är svårt att säga var gränsen går exakt, och även de som är under gränsen för övervikt anses ofta vara överviktiga, alltså inte bara av sig själva

Fast det finns ingen exakt gräns. Samma person kan ses både som tjock och normalviktig beroende på betraktaren. Jag ser det snarare som att alla som har lite extra hull råkar ut för ett visst förakt från personer i omgivningen. Ju mer fett desto mer förakt…

Jag anser att jag är en tjockis, och jag har fått höra det i olika varianter i stora delar av mitt liv. Jag har, till skillnad från dig LD aldrig varit smal, och har inte heller genetiska förutsättningar att bli det, däremot skulle jag kunna loosa åtminstone 30 kg utan att det gjorde något. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag har kommit till den punkten i mitt liv då jag känner att om jag bryr mig om vad alla andra tänker och tycker så går jag nog fasen under. Det är inte per automatik så att alla andra har rätt.
Något som varit ganska provocerande för många är det faktum att jag ridit sedan jag var liten. Många tycker att ”ööh, varför rider HON den där lilla hästen, den lär ju gå av på mitten snart..” trots att hästen är 1,70 hög och mycket väl klarar av mig. Det är provocerande för många att jag skiter i att jag ”inte borde rida” när jag är så tjock. Men sanningen är ju den att det är tack vare ridningen och allt kringarbete som jag räddat mig undan från att vara direkt sjukligt fet.
Men för att inte skriva en hel roman kan jag hänvisa ev intresserade att kolla mitt inlägg (som jag kopierade över från min gamla hästblogg och uppdaterade lite) på bloggen. Där ser man vad lite det krävs för att provocera folk. Jag+häst=jättevidrigt. Eller nåt.

Den här diskussionen är bara ett jävla derailande av normviktiga människor. Nej, jag tror inte de gör det med flit, men jag tror inte det ligger särskilt mycket eftertanke bakom det heller. ”Om man känner sig tjock så är man tjock så det så!” Men då tycker jag vi vänder på det, bara för att visa det absurda. Om jag, som väger 120 kg till mina 160 cm, känner mig smal så är jag det. Jag tror inte det finns någon på hela jordklotet som håller med om det. För smal är nämligen inte en känsla och skulle det mot all förmodan vara någon som resonerar så, så är smal något positivt och att vara fet är inte positivt och därför har jag ingen rätt att tycka att jag är smal pga ”känner mig smal”. Eller hur?

Och detta att folk låtsas att de inte har en aaaning om vem som anses tjock och vem som anses normviktig. Det är trams och inget annat. Nej, jag tror inte folk låtsas med flit. Däremot tror jag de försvarar sig och rationaliserar för sig själva att de har ett fettförakt och gör om det till att de inte har den blekaste om vilka normer som gäller. Det är därför de lägger fokus på att få tjocka att sätta en exakt gräns,vilket såklart är helt omöjligt, och sen när tjocka inte kan det kan de triumferande säga: Där ser du, det GÅR inte att avgöra vem som är tjock och vem som är smal!

Anledningen till att det inte går att sätta en exakt gräns är för att det finns en gråzon, precis som med alla normer, och de som befinner sig i den zonen innehar privilegier ibland och ibland inte. Men vad det inte innebär, i motsats till vad somliga försöker få det till, är att det inte skulle gå att avgöra på någon endaste människa om den är tjock eller ej och att det pga det inte finns någon norm eller några privilegier och något förtryck mot någon. Det alltid väldigt viktigt för de som tillhör normen att få det till att alla har det likadant, somliga har det liiite värre bara. Ibland. Kanske. Fast egentligen inte ändå.För om det är så innebär det ju att jag inte kan delta i något förtryck mot en specifik grupp och så slapp jag undan. Pjuh.

Fast jag tror inte att någon här påstått att det inte går att avgöra på någon endaste människa om den är tjock eller ej. Jag skrev dessutom ”ju mer fett desto mer förakt”, vilket inte är riktigt samma sak som att säga att alla har det likadant, somliga har det lite värre. Somliga har det mycket värre!!! Du raljerar i onödan.

När jag vägde 65 kilo till mina 160 cm fick jag nästan dagligen kommentarer från arbetskamrater, butiksbiträden osv ang min vikt. ”Tips” om hur jag skulle dölja mina höfter, kommentarer om hur ”rund” jag var, bantnings”tips”. Folk omkring mig fick mig definitivt att se mig själv som tjock, trots att jag var smal. Så länge folk inte kan hålla käften om andras kroppar så är det inte konstigt om folk får en självbild som inte överensstämmer med verkligheten.

Så problemet som jag ser det är ordvalet. Jag förstår er poäng och vart ni vill komma, men faktum är att vad som är tjockt är subjektivt när och hur man använder ordet.

För att ni ska nå fram så bör ni byta ord om hur ni beskriver er. Den här vägen är dömd att misslyckas.

Aha såg nu vad som hände. Pga av längd gissar jag så måste den godkännas. Bra inställning. Snälla godkänn inte båda då. Skulle bli oläsligt från mobilen för många då.

Sorry!

Ok, jag förstår. Jag ville bara på ett så tydligt sätt som möjligt via på mi poäng, men jag är helt med. Det blev för långt, dock utan rappakalja. Det är från Svenska akademins ordbok. 🙂

Skojar du eller? Det spelar ingen roll om vi tjocka helt plötsligt skulle börja kalla oss för ’ghmnpf’, smala skulle då börja hävda sin rätt att kalla sig för ’ghmnpf’. ”Men jag KÄNNER mig juh ghmnpf’!” ” Vem avgör vem som är ghmnpf?”, ”Ghmnpf’ är visst en KÄNSLA!!”. Osv. I oändlighet. Till döddagar.

Kristina: Så här. Jag är smal. Om jag går upp i vikt så säger man korrekt enligt svenska språket inte att jag blir mindre smal utan att jag blir tjockare. (Jag kommer då naturligtvis inte börja lida av ”tjockis”-förtryck för det, tvärtom så kommer jag att bli av med många av de glåpord mm som jag får utstå som smal.)
På samma sätt om jag snickrar och du räcker mig ett tunt spik så ber jag inte dig att räcka mig ett mindre tunt spik utan ett tjockare sådant.

Något som är tjockare är det alltså relativt till vad något var tidigare.

Så ser svenska språket ut. Det är därför som ni får protester och folk inte hör vad ni vill få fram. Det är synd tycker jag och eftersom att jag vill att ni ska lyckas så ger jag er min sida av synen till varför ni har svårt att nå fram. Men det är bara ett tipps om än tillsammans med en profetia.

Nej, det är inte därför som vi får protester och som folk inte hör vad vi vill få fram. Jag har läst och deltagit i så många fettföraktardiskussioner genom åren att jag med auktoritet kan säga att det spelar ingen som helst roll hur man uttrycker sig eftersom det inte är det som är problemet. Problemet är föraktet och avskyn mot feta människor. Problemet är att folk tycker om att tycka illa om feta och se dem som representanter för allt som är fel med världen så pass mycket att de hellre gör det än lyssnar på vare sig fetas berättelser och upplevelser eller vetenskapliga fakta. De privilegierade har en tendens att tro att problemet är att ingen fet (eller annan förtryckt samhällsgrupp) nånsin kommit på att man kan uttrycka sig diplomatiskt, sansat och framföra fakta istället för anklagelser. OM det bara hände så skulle de privilegierade självklart förstå vad som sägs och genast börja jobba mot förtrycket. Det här är hur förtryck fungerar 101.

Exakt så Kristina. Och exakt samma retorik som anti-feminister och rasister och alla andra liknande grupper använder sig av för att flytta fokus från att det pågår ett samhällsförtryck som skadar människor just nu i verkligheten, till teoretiska resonemang om vilka ord som förnärmar de privilegierade minst. Bingobrickan är alltid lika talande i de här diskussionerna:

”Skinny people are discriminated against too!”

https://thegenderblenderblog.files.wordpress.com/2009/05/fat-hate-bingo.jpg

http://41.media.tumblr.com/tumblr_ly98qbM32H1qio7gwo1_500.jpg

http://41.media.tumblr.com/tumblr_lyzpu112Re1qio7gwo1_500.jpg

Det är superkosntigt att smala totalt tappar uppskattningsförmågan när en pratar om vem som är tjock och vem som är smal. Att faktumet att tjock >< smal inte går att kvantifiera med en exakt siffra är inte ett armugent MOT att det inte går att säga vem som är tjock och vem som är smal. Det är samma med längd: det finns ingen exakt angivelse i cm som avgör vem som är en lång person och vem som är en kort person, ändå är alla rörade överrens om att både korta personer och långa personer existerar. Oftast är vi ockås rörade överrrens om vem som är en lång person och vem som är en kort person.

Kristina: Vi är inte alls rörande överens om vad som är en kort eller lång person. Det beror helt på var vi bor. Ja t o m olika landsändar av Sverige så är det begreppet olika.

Samhällen är rörande överens. Sen att vissa enskilda individer tycker att en person på 2 meter är kort och att en person på 1.50 är lång är helt irrelevant (den personen har med största sannolikhet någon form av hjärnskada som gör att den inte uppfattar skillnader på samma sätt som i stort sett alla andra). Detta handlar inte om att i ett samhälle där de flesta är kortväxta uppfattas en person på 1.70 som väldigt lång medan den inte uppfattas fullt så lång i ett samhälle med långväxta. Det handlar om att alla samhällen har en underförstådd, gemensam icke uttalad överenskommelse om vad vi kallar saker beroende på hur de skiljer sig åt från varandra. Jag begriper faktiskt inte din motivation till att skriva kommentarer som den här, för det gör du ganska ofta; jag är inte sån, jag gör inte så, somliga (väldigt speciella undantag) ser det inte så. Jag tror verkligen inte att du gör det på jävulskap, utan det verkar som att du har svårt att förstå innebörden, avsikten, poängen i det som skrivs. Som i fettföraktardiskussionerna då du tar upp saker som är helt irrelevanta för avsikten med inläggen, nämligen att problematisera synen på feta som lata, glupska, okontrollerade, själviska frossare som skiter både i sin egen hälsa och andras. Du fastnar i detaljer som är ovidkommande för helheten. Detta är sagt med den vänligaste av röster och jag förstår om du tar illa upp, men dina kommentarer är faktiskt derailing av ämnet och leder till att det som vore önskvärt att få diskutera blir undanskuffat till förmån för tjafs om detaljer som varken gör till eller från för helheten.

WDF: Men det ÄR inte irrelevant. Jag har sett många olika aktivister som försöker omdefinera svenska språket. Det är förutom ett ofog en helt säker sätt att lägga sin väg mot misslyckanden. Folk lyssnar helt enkelt inte. Det har sin egen vedertagna uppfattning av ord och hur de används.

Och ok så sent som i helgen så träffade jag en väninna från Latinamerika. Hon tycker ALLA svenskar är grymt långa. Hon tycker att jag är lång som en flaggstång. Om du skulle fråga de flesta av mina ”etniskt” svenska vänner så ses jag nog snarare som normallång och absolut inte som lång. Men jag ska hälsa henne att hon har förmodligen en hjärnskada. 😉

Så här är det. Storlekar är komparativa helt enligt språkliga definitioner. Vissa ord för mått är mer fluktuerande enligt den subjektiva uppfattningen än andra. Tjock är ett av dem. Ett ord som dessutom används i många sammanhang förutom när det gäller att beskriva en människokropp.

Jag har förstått er poäng. Men ni har inte förstått varför den inte går fram till alla. Du kan kalla det för att deraila om du vill, jag kallar det för att sätta lyset på problemet. Ni använder fel verktyg. Ni kan inte snickra om verktyget till att passa er heller. Verktyget är redan smitt och och stöpt i sin form.

Säger DU ja. Det är din åsikt det. Den blir inte sann för att du upprepar den. Du låter ärligt talat för jäkla nedlåtande just nu. Du, som inte tillhör målgruppen (och uppenbarligen inte lyssnar på de som gör det), tror att du har värdefulla råd att dela ut som ingen tjock tänkt på nånsin tidigare. Har det aldrig fallit dig in att tjocka tänkt samma tankar som du och sen dessutom försökt praktisera dem i diverse inlägg och kommentarsfält? Och att det som händer är precis tvärtom vad du tror ska hända, nämligen exakt ingen skillnad alls på kommentarerna man möts av, dvs ”Ät mindre och rör dig mer! Energi in, energi ut”, ”Fast det ÄR faktiskt farligt att vara överviktig och det MÅSTE vi prata mer om!”, ”Sluta skyll ifrån er och börja ta ansvar för att ni är lata och skiter i vad ni stoppar i er!”, ”Men ni kostar faktiskt samhället jättemycket pengar och jag vill inte betala för att andra struntar i sin hälsa!” ”Tänk på era barn!”, ”Vill ni inte bli hatade på får ni väl sätta igång och banta! Jag säger inte att det är lätt men det går bara man vill!”

Det är som att spela en skiva på repeat. Och som att prata med en vägg. Ingenting når fram pga att folk inte vill förändra sig. Förändring är jobbigt och självrannsakan gör ont. Egot kommer slåss med allt det har för att vi ska fortsätta tror att vi är goda människor som aldrig skulle göra något elakt, omoraliskt eller dåligt.

WDF: Jag vet inte vad i min kommentar som du anser som är min åsikt, men hur ordet tjock används i svenska språket är det inte utan fakta. Du kan själv slå upp ordet i svenska akademins ordbok samt läsa på om gramatiken om det ifall det är detta du syftar på.

Jag kan däremot erkänna att jag formulerade mig fel hurvida ni har tänkt på det eller inte?. Det var inte bra av mig och när jag tänker efter inte heller vad jag menade.

Faktum kvarstår att det blir svårt att övertyga någon annan om sin poäng om man använder fel argument. Men jag kan för all del låta bli att påpeka det som jag ser som det uppenbara. Man kan inte översätta engleskans ord fat med tjock. För en gångs skull så är svenskan mer nyanserat. Vi har både fet och tjock?

Jag vet inte heller var mitt ego kom in i bildeb och jag har heller aldrig sagit eller trott att jag är god. Även ordet god är ju för den delen relativit i sitt berepp samt subjektivt.

Att jag låter nedlåtande vet jag inte hur det gick till och jag är inte ens säker på att alla skulle uppfatta mina ord som det. Det var i vilket fall inte min avsikt. Jag kan gott säga dock att många som utalar sig om sk smala är det, men jag försöker på inget vis vara lika god kålsupare iaf. (Jag kan ju också tycka att din formulering av att vara hjärnskadad är att sätta tonen som nedlåtande, men men)

Skjut budbäraren om du vill men det ändrar inte på fatum.

PS: Det här inlägget handlade om huruvida att vara tjock är relativt. Jag hävdar att det är det.

Det är dessutom mig veterligen första gången som jag säger det på denna blogg och då undre inlägg som handlar direkt om ämnet, apropå deraila. 😉

Kram på dig! 🙂

Nej, så är det inte alls. En vuxen person på 140 cm kommer genrerellt att uppfattas som kort, en person på 190 cm kommer att uppfattas som lång. Personer mellan 150-180 cm kommer generellt att uppfattas som normallånga. Jämförbart med att en del generellt uppfattas som underviktiga, en del normviktiga och en del som tjocka. Det du gör i din argumentation är att påstå att eftersom det finns ett brett spann som rymmer vad vi uppfattar som normvikt (jämför 150-180 cm) så är tjock en subjektiv upplevelse. Du argumenterar också för att enskilda uppfattningar om vad som är tjock eller inte utgör en generell uppfattning.

Dessutom är det ju ganska så nedlåtande att tro att ingen fet nånsin sett samma saker som du och försökt lösa problemet som du föreslår och att du därför gör tjocka en tjänst genom att dela med dig av din unika visdom, nämligen denna: ”Det är synd tycker jag och eftersom att jag vill att ni ska lyckas så ger jag er min sida av synen till varför ni har svårt att nå fram.” Jag kan nästan inte hitta ett bättre exempel på när egot övertygar en om att man är lite smartare och lite bättre än alla andra.

Själv är jag ganska fyrkantig i mitt användande av orden tjock och fet. Tjock är man när man är kliniskt överviktig, fet när man lider av fetma. I dagligt tal kan tjock sträcka sig över hela spekrat. För att göra det hela så fyrkantigt som möjligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *