Kategorier
Feminism för Dummies / FAQ

Feminismen behöver män som pratar om hur det är att växa upp som pojke i ett patriarkat med stränga regler för hur man gör kön på rätt sätt

Men vad får män göra som feminister då? Vad får män prata om och vilken plats får de ta?  Grejen är att det blir så himla knasigt när feministiska män ska skriva om kvinnors problem och utsatthet. De saknar ju erfarenheten av att vara kvinna och det sticker i ögonen när de tar plats i […]

Men vad får män göra som feminister då? Vad får män prata om och vilken plats får de ta? 

Grejen är att det blir så himla knasigt när feministiska män ska skriva om kvinnors problem och utsatthet. De saknar ju erfarenheten av att vara kvinna och det sticker i ögonen när de tar plats i en diskussion som handlar om våra rättigheter och våra liv.

Det är såklart skitbra om de lyfter fram våra berättelser och hjälper oss att bli hörda och jag önskar att fler män gjorde det men jag tror feminismen och framförallt jämställdheten skulle tjäna mycket på att fler män satte sig ner och började prata om sina upplevelser av att växa upp som pojke och sen man i ett patriarkat  med så tydliga regler för hur man gör kön och att de också pratar mer om manssamhället och hur de själva bidrar till det. Där behövs de. Där finns ett enormt hål som behöver fyllas.

Vet ni, jag vill faktiskt tipsa om ett instagram-konto: ”Machokulturen” skriver om just machokultur och destruktiva mansnormer samt problematiserar manliga stereotyper och mäns beteende. Kontot drivs av en man men funkar som kontot Kvinnohat, dvs är ett stafettkonto där en ny man får skriva om sina upplevelser och perspektiv som man varje vecka.

machokultur

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

10 svar på ”Feminismen behöver män som pratar om hur det är att växa upp som pojke i ett patriarkat med stränga regler för hur man gör kön på rätt sätt”

Hej!

Jag och fyra av mina vänner driver just nu ett projekt på vårt program på Universitetet. Vårt syfte är att öka jämlikheten på vårt program och tanken är att vi ska göra detta genom informationsspridning och utbildning. Samtliga i gruppen är väldigt intresserade av jämställdhet men vi har ändå kommit fram till att vi ska fokusera på jämlikhet för att inkludera kön, ras, etnicitet, sexuell läggning osv då det var något som lyftes fram som viktigt av resterande personer på programmet.

Vi håller nu på att sätta ihop workshops där vi tänker ”utbilda” andra på programmet inom normer och privilegier. Dock blir det ju lite problematiskt (på samma sätt som att män tar plats i feministiska diskussioner) när samtliga i gruppen är vita, hetero, svenska kvinnor. Hur ska vi kunna ta upp andra frågor än män/kvinnor utan att trampa på andras fötter? Därför tänkte jag höra här om det är någon/några som har tips på hur vi kan hantera detta?

Ja, jag älskar det kontot. Greppet och perspektivet är så oerhört välbehövligt. Innan har det ju varit nästan som att ickemän ska ”fixa” och ”få upp ögonen” på både männen och sig själva. Det är som att männen suttit i en helt igenom mysig och bra position och inte har haft nån anledning att förändra något av ren självbevarelsedrift, det är som att alla förändringar som män själva någonsin skulle kunna göra vore för ”ickemäns skull”. Typ enbart pga ren ridderlighet. Typiskt patriarkalt.

Amazing fact: jag var den första som började följa det kontot. Den FÖRSTA. Ge mig nåt slags pris någon!!!

Några polare till mig skapade projektet ”Hur gör man?” där män får berätta om sina upplevelser av att växa upp i patriarkatet och vad mansrollen har gjort för (mot) deras utveckling. Feminism för män, av män, helt enkelt. Så det är värt att sprida. Här är hemsidan, http://hurgorman.nu/, och här är facebook-gruppen: https://www.facebook.com/hurgorman?fref=ts

Så klart har projektet fått asmycket uppmärksamhet och tid i radio och grejer, vilket saker som berör män alltid får. Och det känner jag mig kluven till. Men i övrigt är det ett grymt bra initiativ.

Har själv känt att jag inte riktigt vill uttrycka mig feministiskt då jag känner att fokus inte borde ligga på mig. Glad att det dinns nått jag kan göra nu iallafall. Och tack för att du provocerade mig så mycket att jag tvångsmässigt gick tillbaka till din twitter och faktiskt lärde mig någonting.

När det kommer till feminismen saknas nästan alltid studier eller berättelser om den det negativa macho idealet. Att det skulle vara jobbigt att vara man vet många men det lyfts nästan aldrig på ett bra och sakligt sätt. Så synd.

Problemet med att peka på machostrukturer är att den är lika intersektionell som feminismen självt.

Som musiker ser jag machostrukturer i vilka sätt man som man får uttrycka känslor på.

Paradoxalt är Indie-kretsarna de mest machoindränkta.

Där finns bara ETT sätt att uttrycka sig på. En konstellation jättebebisar som ställer bisarrt höga trösklar som får nazisternas ”intelligenstest” att verka vettig. Det är där som vi fått det misogyna epitetet ”fejkare” ifrån. Moz är führern här.

Att uttrycka sig ironiskt är ett privilegium bland neurotypiska män. Där har man skapat en funkofobisk machostruktur där en air av anti är normen.

För min del har paradoxalt nördkulturen fått mig att uttrycka mina känslor villkorslöst. Där är trösklarna låga och ärlighet är normen. Att det dessutom är den så bespottade Sonic the Hedgehog-fanskaran gör det hela ännu bättre. En så feminin karaktär som Sonic har jag haft som förebild sedan länge. En fiktiv miljökämpe som är glad åtminstone.

Det irriterar andra manliga nördar, vilket bara är bra.

Hur får man män att uttrycka sina känslor villkorslöst då? Sänka trösklarna? Låta män få utveckla sina feminina sidor utan att direkt ge dem sexuell (och därmed misogyn) kontext? Inse ironins exklusivism som ännu en machostruktur?

XOXO Manne.

Det är jättebra LD, att män problematiserar mansrollen! ”Jag är feminist, man och här är mina upplevelser av att växa upp i ett patriarkat”. Jag kommer själv från en rätt destruktiv miljö med mycket våld där sådana här män (med mera) hade behövts. Mansrollen måste diskuteras mer och särskilt bland unga killar vars förebilder kanske inte är de bästa alla gånger.

Håller verkligen med! Män vet mer om hur det är att växa upp som pojke och att ”bli en man” och där borde de dela med sig av sina historier. Jag skulle lyssna med intresse för jag vet hur det är att växa upp som flicka och ”bli en kvinna” så där känns det konstigt om en man skulle tala om för mig hur det är. Om det nu inte är en man som tidigare var kvinna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *