Kategorier
Feminism för Dummies / FAQ

Varför bryr sig inte feministerna om mansfrågor också?

”Varför jobbar inte feminister med mansfrågor?”  Det gör vi hela tiden. Dels så jobbar vi mot den patriarkala ordningen och de skadliga mansnormerna som bevisligen ligger som grund till mäns psykiska ohälsa, stress, för tidiga död och mycket annat. Utöver det så driver feministerna föräldrafrågan kring delad ledighet, likvärdig relation och ansvar för barnet.(vilket också […]

”Varför jobbar inte feminister med mansfrågor?” 

Det gör vi hela tiden. Dels så jobbar vi mot den patriarkala ordningen och de skadliga mansnormerna som bevisligen ligger som grund till mäns psykiska ohälsa, stress, för tidiga död och mycket annat. Utöver det så driver feministerna föräldrafrågan kring delad ledighet, likvärdig relation och ansvar för barnet.(vilket också innebär att männen behöver jobba mindre eftersom att de delar den bördan med mamman till barnet) Sen så problematiserar vi machonormer och mäns våld mot andra män. Och inom genuspedagogiken så jobbar man mycket med pojkar och deras rätt till känslor, konflikthantering utan våld och uppbyggandet av meningsfulla djupa relationer.

Men eftersom att vi lever i ett patriarkat, dvs en könsmaktsordning där män är i överläge och kvinnor är underordnade, så driver feminister förståeligt nog mest en kvinnokamp. Män äger större delen av den politiska, ekonomiska och sociala makten. Feminism handlar alltså om att ta makt från männen och fördela till kvinnor så att det i slutänden blir jämställt dvs alla har lika mycket.

Men det hindrar ju inte andra från att engagera sig i sina hjärtfrågor. Tycker du att feminismen inte jobbar tillräckligt med att motverka mäns problem så är det ju bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

15 svar på ”Varför bryr sig inte feministerna om mansfrågor också?”

Väldigt bra skrivet! Tänker att alla antifeministiska människor är för upptagna med att hata/störa sig för att faktiskt ta reda på allt feminismen handlar om.. Jag är övertygad om att många av dem går att omvända om de bara öppnar sina ögon och öron…

Gud va bra att du finns, Dahmer!!! Jag kan förstå att du får mycket, mycket, mycket skit på nätet. Att vara en av dem som inte viker sig, inte anpassar sig till underordningen och som står upp för kvinnoförtrycket måste vara provocerande för de kön som förtrycker, även 2014. Att som offentlig person göra det på ett forum där hat, som ingen annanstans, kan vara anonymt måste vara sjukt tufft. DU ÄR GRYM och det vet du. Mvh Helga

Nej, det är inte speciellt konstigt, eftersom många feminister som jag stött på å ena sidan klagar på kvinnoförtryck, men stödjer machonormer för män och är en stor del i att bidra till mäns ohälsa och rollerna som män ska passa in i. Inte minst för att hitta tjejer att bli tillsammans med – tjejer väljer generellt inte killar som inte är dominanta i sin mans-roll och inte agerar macho. Varken som partners eller ligg.

Det framstår väldigt dubbelmoraliskt att å ena sidan snacka om feminism, men å andra sidan bidra till hur män ska vara i sin roll.
Det borde gå upp för många feminister att män har precis lika många krav på sig som kvinnor, i alla fall i västvärlden, men på andra sätt.

Därför skulle jag aldrig bli feminist, eller kalla mig feminist. För mycket hyckleri bland feminister. När dom slutar hyckla, kanske jag kan bli feminist. Jag tycker könsroller är dåligt, men om man inte går med i sin könsroll till viss mån får man inga tjejer 🙂 Så what to do…

Jag har en fråga som jag brottas med: i min vardag stöter jag på en rad situationer där jag uppfattar att jag och min sambo reproducerar en traditionell manligt/kvinnligt/far/moder rollfördelning. Låt mig exemplifiera: det är midsommar och min sambo säger ”Jag har tänkt ut vilka kläder vår dotter ska ha”. Som du kanske förstår så är detta med val av kläder ett återkommande tema. Jag försöker balansera frågan genom att aktivt ta plats, och försöka att själva komma på klädval, men motarbetas indirekt av den självklarhet med vilken min sambo kommer till klädvalet snabbare än mig (antagligen därför att det helt enkelt är viktigare för henne, något jag gissar är en socialisationsfråga). Det ska sägas att min sambo är medveten om att hon behöver ge mig ett visst utrymme, men som oftast är detta mönster automatiskt. Min problem är alltså att jag upplever det som ett dilemma: genom att ständigt påpeka att jag behöver få ett visst socialt utrymme för att hinna fatta ett beslut, alternativt att hon medvetet backar undan från beslutet och ger mig plats, så uppfattar jag det som om jag utövar makt över henne på ett sätt som för mig uppfattas väldigt patriakalt. Så hur ska man hantera situationer där detta dilemma uppstår? Det finns trots allt en rad situationer där lösningen omöjligen kan vara att mannen tar mer ansvar utan att kvinnan samtidigt tar mindre ansvar (jag utgår här krasst ifrån den enkla beteendevetenskapliga logiken att vi oftast gör det som är bekvämast, så gör min sambo ”för mycket” så är det psykologiskt svårt att ständigt vara på tårna och vara före henne). Har du någon reflektion kring detta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *