Kategorier
Feminism för Dummies / FAQ

Hej alla feministiska män som tappat lusten att kämpa vid vår sida!

Hur ofta möter man inte män som (eller kvinnor som menar att män) tröttnat på att föra feminismens kamp pga manshatande arga feministiska kvinnor som inte klarar av att ha den där trevliga goda tonen? De tackar dramatiskt för sig själva och hoppar av tåget. (Säger de). Då brukar jag tänka att ja om de […]

Hur ofta möter man inte män som (eller kvinnor som menar att män) tröttnat på att föra feminismens kamp pga manshatande arga feministiska kvinnor som inte klarar av att ha den där trevliga goda tonen? De tackar dramatiskt för sig själva och hoppar av tåget. (Säger de).

Då brukar jag tänka att ja om de vill lämna barrikaden så är det fritt fram. De kan välja att göra det när de vill. De har nämligen det valet. För att de är män och kvinnokampen berör dem inte på samma akuta sätt som oss kvinnor. De förlorar inget på att skita i den. Den lyxen har inte vi för detta gäller våra liv och rättigheter.

Så lystring feministiska män! Tänk på det. Tänk på er position nästa gång en frustrerad kvinna blir arg när ni diskuterar hennes kamp för överlevnad.

20140730-091327-33207514.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

44 svar på ”Hej alla feministiska män som tappat lusten att kämpa vid vår sida!”

Så himla loligt resonemang detta med att vi ”skrämmer bort” de stackars männen, det är som att jag skulle sluta vara socialist för att det finns andra som är mer radikala?? Total cop out. Dessutom, som hej blekk har bloggat om nyligen, så rullas ju röda mattan ut hej vilt när en man kommer med ca den mest basala feministiska analysen ever, som Navid Modiri nu senast.

Tja, rent spontant så tänker jag att den feministiska kampen knappast hänger på om män deltar eller inte. Sen finns det såklart ändå människor som beter sig onödigt otrevligt även mot tex mig som kvinna när jag diskuterar diverse ämnen och som använder ”god ton” begreppet för att få bete sig hur jävligt som helst oavsett anledning. Men då undviker jag hellre att diskutera med dem än att med buller och brak lämna någon rörelse för att några individer där har varit taskiga.

Oskrivet Blad: Hur tror du det skulle gått i tex Syd Afrika om inte dem med makt ställt sig på ANCs sida?

Jag förstår inte resonemanget att man inte måste ha alla med på tåget. Hur skulle det annars gå till? Styre genom terror eller obligatorisk hjärntvättning? Det har andra försökt. Gick inte så bra.

De med makt brukar sällan ställa sig på de underordnades sida förrän de underordnade sätter hårt mot hårt. Kvinnor fick rösträtt eftersom kvinnorättsrörelsen utomlands var militant och de styrande var rädda för att de svenska kvinnorna skulle bli det också. Arbetarmän fick rösträtt och igenom krav på bättre arbetsvillkor eftersom de styrande var rädda för en liknande utveckling som i sovjet. Förändring sker inte genom att makthavare är snälla och ”övertalas” genom att hålla god ton. Tyvärr. Om ändå det kunde vara så liksom.

Fast jag tycker vi är på god väg i Sverige. Politikerna är med ombord och opinionen är för oss. Och det är inte pga av något våld från feminismen. Detta verkar kunna gå vägen med demokratiska medel även om jag förstår att det går frustrerande långsamt.

Mitt problem med de som hörs mest är att de blandas in för mycket annan politik som hör vänstern till. Jag personligen vill liksom inte ha med den på köpet. Det skulle kunna få mig också att vända filosofin ryggen.

Jag tror helt ärligt att de flesta i Sverige vill till samma mål idag. Vad vi har svårt att enas om är väggen dit.

Om vi tar kriget i Gaza som exempel så är Nathan och jag eniga om vad det ska till för att det ska bli fred där. Och det är inte mer krig eller terror.

Från chatten på DN igår…

fråga:
Erik: Om vi ser det som händer som en ockupation, vilket många gör. Hur ska Palestinierna då göra motstånd mot Israels ockupation om inte i form av terrorism? Vilka andra medel står till buds? De är ju så oerhört mycket svagare.
Svar:
Nathan Shachar: Ja säg det. Våld går inte, det ser vi nu. Israel är starkare. Det är därför så nödvändigt att omvärlden bistår den fredliga regeringen i Ramallah, så att denna belönas för sin fredlighet och de undersåtar som stött Abbas för något i gengäld för att de avstår från våld. Nyckeln ligger hos omvärlden, men den är utmattad av annat, av Putin och Syrien och alla mer trängande ärenden. En tragedi.

http://www.dn.se/chattar/chattarkiv/chatt-om-kriget-i-gaza/

Om Palestina inte gjort motstånd hade ingen ens pratat om situationen. Folk som håller käften och blir utrotade hörs liksom inte av förrän det är för sent. Istället skakar vi på huvudet, efteråt, och säger att det borde ha kunnat undvikas. Och känner oss fina som minsann aldrig hade stillatigande tittat på medan det hände – om vi bara vetat att det hände.

Sluta nu. Hamas är de enda som tjänar på fortsatt våld i Gaza. Palestinierna och Israel gör det inte. Egypten vill inte heller ha in Hamas packet så de har också stängt sin gräns mot Gaza.

Det bor förresten nästa lika många Palestinier i Israel som i Gaza men skillnaden är att Hamas inte opererar där. Kan du hitta någon källa till att de blir ”utrotade”?

Om man inte tål att det är den förtryckta som har tolkningsföreträde i frågan, så var man nog inte tillräckligt engagerad från början. Grundläggande värderingar ruckas inte på så lätt.

Jag tycker inte man behöver ta avstånd från feminismen bara för att det finns feminister som man inte gillar. Jag håller verkligen inte med många feminister som är aktiva i den svenska feministiska debatten. Angående god ton-grejen så tycker jag ofta att det har blivit en ursäkt för att kunna vara hatisk mot de som inte håller med en. Men var och en får äga sin egen feminism och man behöver inte hålla med alla feminister bara för att man själv är feminist.

Åh, de männen vinkar jag gladeligen hejdå till. De behövs inte för de tillförde antagligen ingenting ändå, mer än att vilja ha lite ryggdunk för att de kallade sig feminister.

Lika vettigt som att säga att man kommer sluta vara antirasist eller mot förtryck av HBTQ-personer bara för att en inte får fortsätta förtrycka så där lite lagom..
Lika vettigt som att säga att en inte kommer köpa ekologiskt, källsortera och undvika (när det går)att använda transportsätt som påverkar miljön negativt bara för att en inte anser att Greenpeace aktivism inte är rätt sorts aktivism.
Lika vettigt som att säga att en inte kommer tänka på djuren när en handlar bara för att vissa veganer är hätska när de debatterar djurrätt

Hrm, det smög sig in ett ”man” i stället för ”en”.. det tar tid att skola om sig själv efter att i hela livet ha blivit indoktrinerad..

Fast jag tycker visst att de förlorar något på att skita i kampen. Feminismen är ett verktyg för att nå jämställdhet och ojämställda män förlorar tiden med sina barn, de fortsätter se på sina könsnormer som något normalt och något man måste rätta in sig i etc. Vi kvinnor förlorar på det också. Dess mäns döttrar förlorar på det och söner. Hur ska vi ta makten och få männen att förstå om vi säger skit i det då? Personligen tycker jag feminismen berör både kvinnor och män. Vi samlever ju som individer eller nej, vi samlever som norm som män och kvinnor och vi vill samleva som individer hur ska det gå till om männen inte inkluderas?

Jag förstår dom! Jag vill också hopppa av ibland! Faktum är att jag nog gjort det om jag kunnat… Jag är SÅ TRÖTT på att jämnt och ständigt ifrågasättas och bli påtvingad debatter. Oändligt många är de, män som kvinnor, som måste berätta för mig att vi faktiskt är jämställda i Sverige, att kvotering är skit, att kvinnor inte vill göra karriär på samma sätt som män osv osv osv… Jag är så trött på att ämnet feminism kommer upp jämnt och ständigt och jag inte kan hålla käften, jag är så trött på alla dessa människor som säger sig bara vilja diskutera men istället bara vill överbevisa och slå hål på mina åsikter. Jag är så trött på alla män som ska förklara för mig hur det egentligen ligger till. Så trött är jag, att jag till och med börjat tycka att det känns jobbigt att debattera frågor med andra feminister trots att vi oftast, även om åsikterna går isär, håller en respektfull och nyfiken ton. Jag har aldrig någonsin känt mig välkommen i feminismen, det är liksom inget mysigt samkväm, det är en kamp, en rörelse! Men jag kan inte hoppa av, kliva av barrikaderna eller ge upp! Jag är född till kvinna och jag ser vad generationer av kvinnor före mig har gjort, hur mycket de kämpat för att mitt liv ska bli enklare, rättvisare och bättre. Hur skulle jag då kunna lämna världen vidare till kommande generationer utan att känna att jag dragit mitt strå till stacken, för att jag inte ORKAT?
Men i alla fall… STACKARS MÄN som inte känner sig VÄLKOMNA, kom ska ni få en kram och en festis, kanske ska jag blåsa lite där det gör ont också?

Prillan: Jag känner också som du gör.

Försöker hitta andhål i mitt livsrum där jag inte behöver kämpa alltid. Går så där ibland (tror att man är safe bland vissa och så får man en slentrianmässig mening mitt i allt som kastar omkull en) och bättre ibland. Blir bättre med åren och erfarenheten kan jag nog lova om en är lite uppmärksam på att hitta andhålen.

Åh! Det här var så bra skrivet och något jag tänker på mycket, tack för att du skrev om det. Hur man både tvingas in i debatter men samtidigt aldrig tas på allvar i dem!

Jag tycker det är EXTREMT viktigt att vi feminister inte tonar ner vår ilska (vi som är arga alltså, säger inte att alla måste vara det (även om jag tycker det är skitkonstigt med feminister som inte hatar patriarkatet)). Om vi hela tiden ska omformulera och ”snällifiera” vår retorik och stå panikleendes med öppna armar för att VÄLKOMNA alla till feminismen (som om feminismen var ett barnkalas: ”hej, välkommen, guuud vad kul att du kunde komma!!!!11”), då kommer vi till slut ha anpassat kampen helt efter förtryckarna.

För min del så är det inget värt att ”vinna” denna kamp om resultatet är att vi har kompromissat ner alla våra krav för att inte riskera att ”skrämma bort” (lol) männen. De som inte håller med och vill kämpa för allas rättigheter göre sig icke besvär.

När nidbilden har kletat sig fast vid feminister (manshat, kvoteringshysteri och socialism) så är detta tyvärr en konsekvens.

Män har inget med jämställdhet och feminism att göra, de ska bara hålla sig undan och ge fan i att förtrycka och våldta kvinnor i sin omgivning. Vita än är som vilda djur som borde sitta i bur på zoo så att vi andra kan titta på dem och skratta åt dem.
inseminering är den rätta vägen i ett samhälle utan män. Vi måste kontrollera alla män för att kunna besegra patriarkatet en gång för alla.
Män platsar inte i vårt nya samhälle!

Du, Navelludd, det går inte så bra med dina försök att spela arg feminist. Varför håller du dig inte till antifeministiska forum, istället för att försöka smutsa ner feministiska kommentarsfält med uttalanden som ska framställa feminister som knäppgökar som vill införa ett matriarkat och göra sig av med alla män?

Jag förstår att du faktiskt tror att du lyckas lura någon med dina haranger och att du dessutom tror att du ska få med dig några riktiga feminister i dina överdrivna rants, men det kommer liksom inte hända för feminism handlar inte om de saker som antifeminister desperat försöker hävda.

Fast manshat är inte lika med feminism. De största manshatare jag nånsin träffat på har varit just anti-feminister. Och resten du skrivit i olika kommentarer, att män ska dö och användas som slavar i ett matriarkat och sitta i bur så att vi kan skratta åt dem – det är bara ett jävla trams. Men är det VERKLIGEN det du tycker bör du uppsöka vård genast. I vilket fall som helst har dina kommentarer inget med feminism att göra.

Vi tjafsar och tjafsar men inget händer. Folk blir medvetna men inget händer. Varför? För att män fortfarande har makten och det är alldeles för lata och bekväma för att orka bry sig. Gäsp liksom. Snygga och lättlurade brudar står ju på kö ändå i varje hörn, tycks det som. Lyckas man inte manipulera en så manipulerar man en annan. Så många är det som är fastlåsta i patriarkatet.

Och männen bara njuter. Öppnar en skumpa till, är sådär härligt fräscha och avslappnade och bara himlar med ögonen åt dessa feminister, håhhå, kan de inte bara slappna av lite och ligga ner på rygg och acceptera kuk nu bara!

Ang. att kunna vända feministisk kamp ryggen – det påminner otroligt mycket om ett gäng gubbar i min hemstad som högljutt proklamerade att de bojkottar stadens Prideparad och stannar hemma i protest (LOL?). Liksom, jaa, de behöver ju den inte så what’s the fucking big deal?

Fast män har väl också en jävla massa att förlora? Inte om det bara är en kvinnokamp förvisso. Men strukturer och normer berör väl oss och våra liv och rättigheter i samma grad?

Jag menar, det går ju att hålla sig för skratt när man kollar exempelvis självmordstalen för män kontra kvinnor. När man blivit socialiserad till att vara stark, att ta vara på sig själv och inte gnälla så går man inte till någon terapeut eller sina kompisar och pratar…återstår spriten eller att gå ner i sjön. Är ju besynnerligt att män är deprimerade i lägre grad än kvinnor men ändå tar livet av sig oftare.

Observera att jag inte vill ha någon tävling kring vilka som är svårast drabbade av hur den här skitvärlden ser ut.

Det är väl ungefär som att vita skulle ta ljuset ifrån rasifierade i kampen mot rasism? Inget konstigt i mina ögon att kvinnor inte vill ha hjälp av männen eftersom det ju handlar om KVINNORS kamp för jämställdhet. Att män vill vara med och dela med sig av makten är väl super, men de ska inte ta all plats eller komma och säga hur saker och ting ska göras (vilket händer typ jämt). Vita män vet inte hur det är att vara kvinna.

Vita män och kvinnor vet inte hur det är att vara rasifierad, därför för inte vita deras kamp, utan håller dom om ryggen och stöttar, men snor inte platsen ifrån dom!

Hej Lady Dahmer. Jag kommer ofta att tänka på dig när jag försöker analysera eller förstå mig på olika saker, just för att jag tycker att du resonerar bra och har sunda åsikter som stämmer överens med mina egna. Vad tycker du om SD:s senaste reklamfilm som riktar sig till unga tjejer?

OT jag vet, men kan inte du snälla kommentera på denna artikeln om att det är de stackars stackars träningsmänniskorna som det är synd om pga måste bryta mot normen för att vara ”hälsosamma” med sina helt sjuka matvanor som enbart består av kvarg och grönsaker

http://www.svd.se/traning-och-halsa/idag-ar-det-normalt-att-leva-ohalsosamt_3785982.svd?utm_content=buffer9729e&utm_medium=social&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

En funderande gammal gräsrotstant vågar sig på att skriva en fundering här – fast jag nog kommer att få så jävvvla mycket spö…:) Bjuder på det, vi tanter är tåliga.

Det min Nalle Puh-hjärna inte begriper:
Om jag engagerar mig i något som många andra inte inser är viktigt och riktigt (ex vis feminism). Och någon av dessa andra börjar ifrågasätta sina tidigare tankesätt och (på ett trevande och taffligt sätt) uttrycka nya tankar. Då skulle jag uppmuntra detta och ge mig in i en dialog med ”nykomlingen”. (Där vi möjligen båda kan lära en del om varandras tankesätt…)

Istället för att svara: Sitt ner o håll käften, för det här begriper du inte! (Pkt 1 på http://ladydahmer.nu/lathund-feminism-for-man-hur-gor-man/ ).
Tolkningsföreträde: Självklart! Men inte ”Käften!”

För mig verkar det helt enkelt kontraproduktivt.
Om vi vill ha ett samhälle för alla, även män. Det vill åtm jag, och under mitt långa liv har jag faktist sett mycket hända. Även om jag håller med om att det går OERHÖRT långsamt.

Men så tycker jag ju också att det ständiga omprövandet av egna tankar och värderingar är oerhört viktigt – och givande. (Fast det är ju jag, det 🙂

Jag ganska svårt att tänka mig att den person som på ett ödmjukt, ”trevligt och taffligt” sätt vill diskutera feminism någonsin blir bemött med ”sitt ner och håll käften”. Däremot är det otroligt provocerande med dessa män som dyker upp och säger helt banala feministiska saker som om det vore unika nya tankar och som sedan tar illa upp om inte alla tycker det är fantastiskt sagt. Det finns generellt en föreställning hos män att de alltid vet lite bättre än kvinnor, oavsett vad ämnet är, och därför vid varje tillfälle kan/bör förklara för kvinnorna hur det ligger till. Den attityden dyker allt för ofta upp även hos ”feministiska” män och det är i det perspektivet man ska se ”håll käften”-uppmaningen, inte att den man som verkligen har intresse och självanalys inte skulle ha rätt att fråga och diskutera.

@S
Du behöver inte känna dig tvingad att göra en Pudel för LD’s skull.
Vilka intentioner män har som engagerar sig feministiskt visade kapten klänning mer än väl.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *