Kategorier
Feminism för Dummies / FAQ

Kvinnokamp. Inte manskamp.

Framtidens manshatare: Apropå manshat förresten. Hur du gör feminism är upp till var och en men kom ihåg: det finns ingen feminism i att skuldbelägga kvinnor som hatar sin förtryckare. Det finns ingen feminism i att hålla män högre. Det finns ingen feminism i att prioritera mäns känslor och rättigheter före kvinnors. Feminism = kvinnokamp. […]

Framtidens manshatare:

IMG_3757.JPG

Apropå manshat förresten. Hur du gör feminism är upp till var och en men kom ihåg: det finns ingen feminism i att skuldbelägga kvinnor som hatar sin förtryckare. Det finns ingen feminism i att hålla män högre. Det finns ingen feminism i att prioritera mäns känslor och rättigheter före kvinnors.

Feminism = kvinnokamp. Inte människokamp. Inte manskamp.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

59 svar på ”Kvinnokamp. Inte manskamp.”

”Feminism = kvinnokamp. Inte människokamp. Inte manskamp.”

Vad vill du uppnå med detta uttalande? Exkludera?
Det är det enda jag får ut av texten.

Det är rätt så självklart för de flesta feminister, men ca 50% av befolkningen som kanske funderade på att hjälpa till känner sig bara förminskade och kränkta. Dessa lär sätta sig emot snarare än vilja hjälpa till.

Du som ofta påpekar mäns ansvar i den här frågan, med den där logiken har du ju själv fråntagit dem just det ansvaret.

Jag vill påpeka för vem feminismen är. Att du känner dig exkluderad som man skiter jag fullständigt i för kampen är inte för din skull. Och kan du bara bry dig om kvinnors rättigheter om du blir inkluderad i vår kamp så är din ”hjälp” inget att ha.

Svara

Fabian, äkta empati kommer inifrån och gör att man identifierar sig med den man känner empati för. Dennes smärta är min smärta. När man ser någon lida och känner empati kommer ens hjälp inte med villkor.

Du funderade alltså på att hjälpa till men bestämde dig för att inte göra det, trots att du ser lidandet, eftersom du inte upplever dig tillräckligt välkomnad. Det har inget med empati att göra, ifall du hade fått för dig det. Det har endast med ditt ego att göra och att det inte blir tillräckligt matat. Med andra ord, vilkkoret för din hjälp är att du först får en plats på första raden, annars får det va.

HAHAHA alla män som ba ”jaha jag tänkte precis säga att jag tycker feminismen verkar bra men så sa du att du hatar män så nu tänker jag VERKLIGEN INTE hålla med dig eller stötta dig om du tänker ha sådana åsikter!”

Så är det! Jag är så glad och tacksam, jag är feminist endast på grund av dig och jag har en dotter som fostras till feminist och jag har en man som tycker det är en bra sak. Lyckligt lottad 🙂

Det här resonemanget cementerar ytterligare föreställningen om att feminister hatar män, vilket i sin tur är kontraproduktivt eftersom många av naturliga orsaker tar avstånd från rörelser som hatar diverse människogrupper. Det här manshatet är FEL eftersom det GENERALISERAR MÄN. Jag ger andra exempel på när man generaliserar så kanske du håller med om att det är fel:

– En muslimsk terrorist dödar ett antal människor – människor i allmänhet börjar hata muslimer
– Israeler skjuter och dödar i Israel – judar i Sverige ska stå till svars
– Vita har betydligt mkt mer privilegier än mörkhyade – ska man hata alla vita?

Jag förstår inte hur du kan hata alla män, uppfostra dina barn till att hata män, skriva inlägg efter inlägg där du försvarar manshat. Hur kan det vara ok att sprida hat? Hat mot förtryckaren är ok, men att generalisera på detta vis funkar inte då alla män inte förtrycker. Och det bär verkligen EMOT som feminist att behöva försvara män på detta vis när de sällan behöver försvaras men dina polariserande inlägg driver verkligen frågan till sin spets. Det är inte ok att hata män precis som att det inte är ok att hata överklassen, ej ok att hata vita, ej ok att hata ”vackra” personer, ej ok att hata människor som har det bättre än en själv helt enkelt. Man kan bli arg på INDIVIDER men inte på halva jordens befolkning. Inte på våra pappor, bröder, söner och partners. Inte om de är goda. Hat reserverar jag för onda personer, jag generaliserar inte till den grad där plötsligt många jag känner helt plötsligt blir onda per definition.

Jag tycker det är okej att känna avsky för mansrollen. Det är män som står för majoriteten av skit som sker i världen varför ska jag klappa de medhårs?

Ska tillägga, att hata män för mig är inte att hata individen. Jag älskar många män och jag tycker om många män men jag hatar den manliga normen och könsrollen och det är skillnad.

Bee: Men då är det ju inte män som du hatar utan maskulinitet.

Jag börjar anse att det blir viktigare och viktigare att vi använder våra ord rätt.

+1 på detta! Jag känner precis som du. Folk har svårt att se skillnad på sig själva (individen) och det stora hela. Jag hatar också förtryckare (män) och andra hjälpmedel till förtryck (generellt religion t.ex). Men jag hatar inte varje man eller kristen/muslim/jude jag träffar. Jag hatar själva handlingen, inte individen.

Sen så vore det väl inte konstigt om offer börjar hata förövare? Om jag blir misshandlad så skulle ju inte jag försöka ta hänsyn till den skyldiges känslor.
Eller om nån stjäl mina grejer skulle jag ju inte direkt vara snäll och fråga om jag kan få tillbaka mina känslor.

Precis samma sak med feminism.

ALLA människor förtrycker, olika människor i olika lägen. Män har en ofta privilegierad situation, men privilegium är inte en konstant utan växlar över kontexter. Normpersoner förtrycker normavvikande, de som är i underläge i en kontext kan vara i överläge i en annan. Det kan vara lite viktigt tycker jag att ibland minnas att man kan vara samtidigt förtryckare och förtryckt. Sedan gynnas inte män av alla delar av en mansgynnande kultur, och jag ser inga fel i att (även) peka ut de delar av feminism som råkar gynna båda könen. Jag är en sån där feminist som inte hatar, gillar god ton, älskar nyans och förkastar det svartvita. Men jag är ändock feminist. Vi kommer i många former.

p.: Tycker din kommentar var väldigt klokt formulerad. Håller med dig – jag är feminist som vill att människor ska få det bättre och mer jämlikt – oavsett vilket kön de råkar tillhöra. Jag gillar också god ton och nyans, och jag vill inte gå och hata alla män bara för att de råkade födas med en snopp.

En fråga till Lady Dahmer: Hatar du din man och din son?

Du behöver inte hata män. Vi manshatare brukar i regel inte kritisera folk som inte hatar. Vi bryr oss inte om det. Däremot bryr vi oss när ni moraliserar över vårt hat. Sluta med det.

@LD: Jag ska försöka att låta bli att formulera mig så att det kan tolkas som att jag moraliserar, det är ändå inte min avsikt, men de gånger som jag orkar så kan det tänkas att jag berättar för dig att
..jag anser ditt hat är kontraproduktivt.

Och jag bryr mig för hat generellt påverkar alls våra liv och samhälle. Mer så än vad kärlek gör.

Är ovan att moralisera, eller förstår man att jag framför mina observationer?

Ett intersektionellt perspektiv förändrar inte att män alltid förtrycker kvinnor i egenskap av sitt kön. Intersektionalitet innebär inte att olika förtryck kan ”kvittas” mot varandra och att en rasifierad man och en vit kvinna på så vis får ett nollat saldo i förhållande till varandra när det kommer till förtryck. Kvinnan kommer fortfarande kunna utsättas för kvinnoförtryck av mannen och han kommer fortfarande att kunna utsättas för rasism av henne. Precis som att vi inte jämför folk som svälter och folk som är hemlösa och kommer fram till att inga av dem har problem om för att båda grupperna har det lika illa typ.

Jag antar att det fördömande som möter en personlige är det som blir synligast för en. Jag upplever att jag ofta ifrågasätts som feminist för mina gråskalors och min mellanmjölksfeminisms skull, att jag blir utdömd som osysterlig och att jag inte har i feminismen att göra. Jag upplever ofta ensamhet i min feminism, avskydd för att jag som feminist är för radikal för många män, men för mesig för många kvinnor.

Jag försöker att inte döma hur andra bedriver sin kamp, och önskar mig detsamma. Det finns ett problem i att kämpa mer om äganderätten till rörelsen än om rörelsens sakfrågor, som inte är unikt för feminismen. När det sker inom feminismen förklaras det dock ofta med nedsättande termer om att ”kvinnor kan inte hålla sams och samarbeta”.

Men ja, jag upplever att radikala feminister dömer och fördömer mig för hur jag bedriver min kamp. Lev och låt leva, målet är viktigare än det mesta.

Jag undrar hur du beskriver problemen kvinnor möter i samhället för dina barn? Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska förklara saker (på ett mer pedagogiskt sätt) för mina barn ibland.

Haha jaa exakt, varför ska det vara så svårt att förstå för vissa? 😀

Feminismen ska vara ett safe space för kvinnor. Feminismen är till för att vi kvinnor också ska få ta plats och få säga vad vi tycker utan att männen tystar ner, avbryter eller pratar bort det. Män som vill vara feminister ska lyfta fram kvinnor och lyssna på vad vi har att säga, inte kräva en massa plats och beröm och att ständigt bli klappade på axeln.

Och män behöver inte bli daltade med. Om någon säger något ”misandriskt” behöver inte en massa feminister försvara männen med ”men alla män är inte så! Tänk på de snälla männen också!”. Vill männen försvara sig får de göra det själva.

Jag är inte manshatare men jag kan faktiskt förstå kvinnor som hatar män. Jag kan däremot INTE förstå mig på kvinnor som hatar kvinnor. Eller jo, egentligen. Vi lär oss redan som barn att ”tjejigt” är dåligt. Att man inte ska vara en ”slampa”, ”hora”, ”en SÅN DÄR tjej, var en BRA tjej istället”! Men alltså, tjejer som bara sväljer detta och anser att vissa kvinnor är bättre än andra, det har jag ingen respekt för.

Jag har bott i flera delar av världen. På ett ställe så var det en vis grupp av människor som stod för allt om var dåligt i allas liv. Allt från jobbsituation, till vilka brott man blev utsatt för etc. Om jag skulle skriva ut vilken grupp detta är och att jag skulle hata dem, skulle det vara ok för dig eller skulle du kalla mig för rasist då?
Observera att nämnda grupp var i maktposition i den delen av världen som jag bodde?

Jag kan svara dig att jag själv skulle kalla mig för rasist om jag gjorde det.

Jag kan hata kulturen som jag befann mig i och jag skulle kunna definiera den för dig utan att behöva separera ut en grupp av människor och peka ut ett folk. Denna grupp är dessutom inte födda till sin benämning utan kan själva sluta att tillhöra sin grupp. Men en man är alltid en man. Det är han född till och måste operera sig samt medicinerar sig bort från detta faktum.

Om ni nu måste hata, hat kan vara en mäktig drivkraft så visst men den slutar nästan alltid med brända jordar, men iaf hata patriarkatet. Det köper jag. Det är en struktur inte en grupp individer som pekas ut och som aldrig kan komma ifrån vad de är födda till.

Jag har svårt att se problemet med att vissa kvinnor hatar alla män. Det finns vissa rasifierade som hatar alla vita och då brukar jag tänka: hur drabbar det mig? Jag kan inte hitta ett enda ställe där det påverkar mitt liv. Det enda sättet det skulle kunna påverka mig är om jag läser någon rasifierads blogg och tar illa upp. Jaha, och? Jag överlever faktiskt lite obehagskänslor.

På samma sätt ser jag hatet somliga kvinnor känner för alla män. Om män låter bli att läsa LD:s blogg påverkar det inte dem ett dugg i deras vardagsliv. Jag har sett anti-feministiska män dra paralleller mellan manshatande feminister och det förtryck män utsätts för i egenskap av hemlösa, fattiga, arbetare osv. Det förtrycket skulle alltså bero på LD, Fanny och andra feminister som hatar män.

I mina öron är det så ologiskt och historielöst att jag har svårt att ta det på allvar. Ungefär som när någon anklagade feta för att vara ansvariga för världssvälten här för ett tag sen. Jag har också sett de här männen dra paralleller mellan hur mansrollen ser ut och manshatande feminister. Återigen skulle det vara LD:s fel att det finns förväntningar på män att utsätta sig för risker, ta farliga arbeten, inte söka vård i tid, att män inte får vara svaga och bejaka sina känslor osv.

Jaa, man kan ju sitta och hitta på sånt om man känner för det ELLER så kan man läsa lite historia, ta del av forskning och vetenskap och kanske t o m arbeta för att det görs undersökningar på hur farliga manshatande feminister är.

Sen finns ju den aspekten att hat inte är bra för en själv att känna i längden (eventuellt), men det är inte av omtanke om andras psykiska hälsa som folk påpekar detta. Det är för att få moralisera över andras känslor. Om folk menade väl skulle de visa förståelse och förutsätta att andra vet bäst själva vad som påverkar dem negativt och inte.

Men jag skulle jättegärna vilja veta vad ni som inte gillar manshat har för funderingar kring vilken skada det gör. Hur skadar det män, på riktigt i deras liv bortom datorn?

Nu har jag inga större problem med andras manshat men ett sätt det skulle kunna vara skadligt på är väl om manshataren inte lyckas förmedla till sin son att det är mansrollen hon hatar. Sonen skulle då kunna känna att han är fel för att han fötts till man?

Jag tänkte mest på ett övergripande samhällsplan när jag ställde min fråga, men visst det skulle kanske kunna bli ett problem.

Men om man tittar på det ur ett övergripande perspektiv och inte ett individuellt – är inte de låga ofta omedvetna tankar som finns om kvinnor ett större problem? Jag är övertygad om att jag förde över dem till min dotter trots att jag inte hatade kvinnor och trots att jag ville henne väl. Och även om inte jag hade gjort det så gjorde resten av samhället det.

Nu finns det visserligen många som försöker bekämpa den här synen på kvinnor, men trots det upplever jag att fördömandet och den moraliska avskyn är så väldigt mycket större när kvinnor inte gillar män eller to m hatar dem. Trots att det inte är ett samhällsproblem.

Utanför feministiska kretsar ser jag sällan människor oroa sig över hur kvinnohatet ska påverka människors barn. Vilken bild av sig själva ska döttrarna få när deras pappor hatar kvinnor? Vilken bild ska döttrarna få av sig själva när deras pappor får poäng för att döda prostituerade kvinnor i sina dataspel, när deras pappor tycker att våldtagna kvinnor har skuld i att de blev våldtagna, när de anser att kvinnor som skaffar barn med flera män är lösaktiga och när de anser att kvinnor ”ber om det” när de ”visar hud”? Den frågeställningen existerar inte, trots att det pågår mitt framför näsan på oss alla. Eller kanske pga?

WDF: En snabb fråga till dig.. ”Det finns vissa rasifierade som hatar alla vita och då brukar jag tänka: hur drabbar det mig? Jag kan inte hitta ett enda ställe där det påverkar mitt liv. Det enda sättet det skulle kunna påverka mig är om jag läser någon rasifierads blogg och tar illa upp”</i<

Tror du inte dessa som hatar på datorn också tar med sig hatet ut i samhället och påverkar det i stort? Tror du att i tex favoritexemplet Rosengård i Malmö att en vit person vågar gå där på kvällen? Tror du inte deras hat påvekar samhällsdebatten i stort och detta i sin tur klimatet som en ska leva i?

Jag tycker mest att det är tråkigt. I någon direkt mening skadas jag inte av att en person går omkring och hatar vita och/eller män, men jag kan inte förstå det.

Min pappa var periodvis våldsam och hotfull mot mig och mina systrar. Om det är något jag lärt mig så är det att INTE bete sig som han. Ibland var livet rätt jobbigt och därför känns det tråkigt att höra att man själv skulle plåga folk. Det är ungefär det sista jag vill göra då jag vet hur kämpigt det är att bli förtryckt. Han blev för övrigt förtryckt av sin mor som i sin tur blev förtryckt av sina styvföräldrar och så vidare.

Jag tycker det är konstigt att hata de flesta grupper (rika, vita, smala, män etcetera). Massan är inte homogen och bara för att man exempelvis är smal förtrycker man väl per automatik inte de som väger mer(?) Att avsy kvinnomisshandlare, pedofiler och rasister är inte underligt, men att hata vita för att man haft oturen att stöta på en rasist begriper jag inte.

Hur förtrycker ALLA män kvinnor? :-/

Och jag har vuxit upp med ”rasifierade” (de skulle aldrig säga så om sig själva) i ett utanförskapsområde och aldrig hört någon säga att hen hatar vita.

Ang begreppet rasifierad. Det är vad jag har blivit informerad av rasifierade att de vill att deras grupp ska kallas. Om det finns något annat ord som är bättre använder jag gärna det. Som jag har förstått det är begreppet svarta för snävt för det inkluderar inte alla som utsätts för rasism, vilket ordet rasifierad betyder – att någon utsätts för rasifiering. Men som sagt, jag använder det ord som respektive grupp vill att jag ska använda. Från min sida handlar det enbart om att vara respektfull.

Ja, visst man kan tycka att hat är tråkigt. Man behöver inte förstå det heller, även om jag personligen inte har svårt att förstå själva känslan. Den har vi alla känt någon gång så det är väl bara att gå till sig själv så finns förklaringen där, eller?

”Jag tycker det är konstigt att hata de flesta grupper (rika, vita, smala, män etcetera). Massan är inte homogen och bara för att man exempelvis är smal förtrycker man väl per automatik inte de som väger mer(?)”

Fast hat och förtryck hör ju inte automatiskt ihop. Jag känner exempelvis inte någon som hatar alla smala. Har faktiskt aldrig ens sett någon skriva att de hatar alla smala någonstans, inte i en enda av de diskussioner jag deltagit i. Och de allra flesta hatar inte män heller, eller vita för den delen. Gruppen som verkligen känner hat mot ALLA i en förtryckande grupp är så försvinnande liten att jag tycker att de här diskussionerna närmast liknar science fiction ibland.

Vi diskuterar det som om det vore ett samhällsproblem, när problemet i själva verket är det förakt, avsky och aggressivitet många i de privilegierade grupperna känner mot de icke-privilegierade, som feta, rasifierade, arbetarklass och transpersoner. Där har vi ju ett hat som verkligen skadar människor i deras vardag. Det finns inget sätt att undkomma det och samtidigt delta i samhället. Och visar man sitt öppna förakt och avsky mot särskilt feta och transpersoner skulle jag vilja säga, så är det ingen som reagerar negativt, tvärtom. Man får medhåll och anses sund och vettig. Det finns inte ens ett namn på motståndsrörelsen för det finns ingen.

Att dina exempel på vilka grupper du tycker är underliga att hata är rika, vita, smala och män säger något om den här diskussionen. Den handlar så ytterst sällan om varför det är underligt att hata fattiga, svarta, feta och kvinnor. Det är som att det förutsätts att det inte finns något hat mot dessa grupper och finns det något så är det faktiaskt inte så konstigt eftersom de ligger samhället till last och liknande. Medan det motsatta hatet tas upp lite överallt som om det vore DET som är problemet. Tycker inte du att det är skevt? Det gör jag.

Och till sist, jag anser inte att ALLA män eller ALLA smala förtrycker så jag kan inte svara på den frågan.

Men din jämförelse mellan rasifierade som hatar vita och kvinnor som har söner men definierar sig som manshatare funkar inte riktigt.

Den skulle fungera om vi pratar om rasifierade som hatar vita men skaffar barn med en vit person och får barn som passerar som vita och tolkas som vita av alla de möter.

Den absoluta majoriteten av de rasifierade som hatar vita skulle dock inte komma på tanken att bilda familj med en vit person och därför är risken att de får vita barn ganska liten. (även om det finns enstaka exempel på två rasifierade personer som fått ett vitt barn på grund av av gener ingen av dem kände till)

Däremot finns det ganska många manshatande feminister som har söner.

Att feminster kan hata män, eller att kvinnor kan hata män är inte särskilt konstigt. Jag skuldbelägger inte feminister eller kvinnor som hatar män, jag känner själv ett manshat till och från.

Och självklart håller jag med om att vi feminister ofta är alldeles för snälla mot männen, rädda för att såra männen , rädda för att männen inte ska känna sig inkluderade i den feministiska kampen, o.s.v

Det är bara det att barn som råkar vara pojkar inte alls går att likställa med vuxna män. Som andra skrivit är det inte alls självklart att en son till en manshatande mamma automatiskt förstår att det egentligen är mansrollen och den sociala konstruktionen man som hon hatar.

själv är jag ytterst ambivalent till att skaffa fler barn eftersom jag inte alls är säker på att jag skulle klara av att uppfostra och ta hand om en pojke på ett bra sätt. Dels skulle jag vara orolig för att omedvetet skada honom med det manshat jag ibland känner, och att det skulle kunna resultera i att han växer upp till en rabiat kvinnohatare , ungefär som en del barn till fundamentalistiska präster blir djävulsdyrkare.

Dels skulle jag vara otroligt rädd för att inte kunna skydda honom mot den utstuderade grymhet som finns bland pojkar, eftersom jag aldrig kan förstå fullt ut hur det är att vara pojke i pojkars patriarkala interna hack och maktordning.

Med döttrar är det en annan sak, eftersom jag själv växt upp som flicka och kvinna i ett patriarkat och därför kan ge dem verktyg att hantera svårigheter på ett annat sätt.

Jag har inte jämfört rasifierade och vita på det sättet som du gör i din kommentar. Jag efterlyste en ökad diskussion om hur kvinnohatande fäder påverkar sina döttrar eftersom den är i stort sett obefinlig utanför den feministiska kretsen medan manshatande feminister anses vara ett stort samhällsproblem av geneme person (som jag upplever det åtminstone). Men vi kan diskutera det också och då vill jag först påpeka att jag inte hatar män, inte har några söner och därför inte kan uttala mig. Det vore mycket bättre om de som faktiskt hatar män och har söner förklarar hur det går ihop.

Det jag reagerar på i din kommentar är de antaganden du gör och slår fast som vetenskapliga sanningar:

”Den absoluta majoriteten av de rasifierade som hatar vita skulle dock inte komma på tanken att bilda familj med en vit person och därför är risken att de får vita barn ganska liten. (även om det finns enstaka exempel på två rasifierade personer som fått ett vitt barn på grund av av gener ingen av dem kände till)

Däremot finns det ganska många manshatande feminister som har söner.”

Och det vet du? Hur? Finns det några vetenskapliga undersökningar jag kan ta del av där de kommit fram till att den absoluta majoriteten av de rasifierade som hatar vita inte skulle komma på tanken att bilda familj med en vit person eller att det finns ganska många manshatande feminister som har söner? Det här låter som en hemsnickrad teori ärligt talat.

Det kan väl lika gärna vara så att de flesta manshatande feminister resonerar som du och inte tänker skaffa barn alls (eller fler barn efter att de kommit till insikt)? Ingen av oss vet (såvida du inte har vetenskapliga bevis jag inte känner till), men oavsett är gruppen som hatar ALLA män och ALLA vita inget samhällsproblem. Det motsatta hatet är det däremot.

WDF: Jag är trött som att jag blivit överkörd av en ångvält idag. Jag hoppas på att jag kan återkomma med exepel till dig och förklara hur hat alttid påverkar hela samhället i en ond spiral. Hat föder hat och det finns ingen soom är född ”gud” till att kunna avgöra när det är ett gott hat.

Men som sagt jag vet knappt vad jag själv heter idag så jag ska inte ge mig på att ens försöka förklara min infallsvinkel. Hanna, One way communication har tagit upp en del i hur jag ser det (orkar inte googla fram det) men det finn mer att tillägga.

Jag har dessutom ett exempel på arbetsmarknaden där det slagit över helt denna önskan om att gå de radikala tillmötes. Där anställda får redan i ansökan fylla i vilket kön det har, hej alla ni som inte anser att ni är ert biologiska kön det finns inget kryss för er snacka om diskriminering. Detta på en arbetsplats som först gjorde det de skulle, dvs rekryterade efter kompetens. Insåg sedan att hoppsan det blev ju mest män, slår om rodret helt och rekryterar nu endast kvinnor med resultatet att de inte anställer någon alls för de får ingen med rätt kompetens att vilja ta jobbet som är en kvinna. De är helt enkelt för få och ingen vill flytta till Sverige. Moa det finns alltså ingen i HELA VÄRLDEN som har rätt kompetens som är kvinna som kan ta jobbet, men det finns män som kan ja som t o m redan bor i Sverige. (De som rekryterar är själva kvinnor så de borde veta att se en kompetent kvinna när det har en framför sig).

Om ni inte tror att hat-dreven på twitter mm har haft en påvekran här så tror ni fel. Utveckling som är viktig för hela landet, har kommit till ett stopp. (Vågar inte skriva tydligare vad detta handlar om pga med risk för att outa mig)

WDF: Fasiken, min snabba fråga till dig hamnande fel i tråden, så den ligger längre upp under fel kommentar. 😳

Återkommer när hjärnan iaf går på halvfart.

*går och lägger mig igen*

”Tror du inte dessa som hatar på datorn också tar med sig hatet ut i samhället och påverkar det i stort? Tror du att i tex favoritexemplet Rosengård i Malmö att en vit person vågar gå där på kvällen? Tror du inte deras hat påvekar samhällsdebatten i stort och detta i sin tur klimatet som en ska leva i?”

Jag tror absolut att människor som hatar på nätet hatar AFK också. Men jag tycker det är viktigt att ha med i beräkningen HUR det hatet kan påverka allmänheten. Även om jag skulle hata smala som aldrig det (vilket jag verkligen inte gör) skulle det inte påverka samhället. Det finns nämligen inget samhällsförakt eller samhällsförtryck mot smala som mitt hat skulle kunna landa i. Det skulle påverka de smala jag kommer i kontakt med om jag skulle ta ut det hatet på dem och det är inte bra ur ett individperspektiv, men smala skulle varken förlora sina fördelar eller lida som grupp av mitt hat.

Det är därför jag kan tycka att det blir science ficton av de här diskussionerna. Folk verkar föreställa sig horder av manshatare (eller smalhatare, inte lika vanligt dock) som invaderar gatorna med knölpåkar, högafflar och brinnande facklor, redo att ha ihjäl varenda man (eller smal) de stöter på. Folk stannar inte ens upp och frågar sig om det är en befogad oro eller ej. De bara hänger sig åt sin rädsla med liv och lust (titta på somliga av anti-feministerna, bättre exempel går inte att få).

Så jag skulle gärna vilja veta hur exakt manhatande feminister på twitter gör livet hemskt för gemene man (förutom att de kan bli lite ledsna i ögat då över att främmande kvinnor som de med största sannolikhet aldrig kommer träffa inte gillar män). HUR påverkar de samhället till mäns nackdel, konkret? Hat föder hat är en otrolig förenkling av verkligheten som bygger på en teori om människan som fullständig slav under sina känslor. Den förenklingen tar heller ingen hänsyn till makt och redan existerande förtryck.

Vidare till ditt exempel med Rosengård. Det är mycket möjligt att jag uttalar mig från en privilegierad position när jag säger att jag inte påverkas av rasifierades hat mot vita. Jag behöver aldrig vistas i områden som Rosengård. Men en aspekt man kan ha i huvudet när det gäller den problematiken är ju att det knappast är våldsamma kvinnor där som är problemet. Och är det fastställt utom allt tvivel att det är hat mot vita som gör de här områdena farligare att vistas i än det lugna vita villaområde jag bor i där det knappt förekommer någon kriminalitet alls, inte ens pangade gatlyktor? Jag undrar uppriktigt.

Självklart finns det inga vetenskapliga undersökningar, åtminstone inte som jag har hört talas om som visar hur många av de rasifierade som hatar vita som skulle kunna tänka sig att skaffa barn med en vit person. Det säger väl nästan sig självt.

Men du behöver inte leta länge för att hitta bloggar och texter där rasifierade som hatar vita (med all rätt) slår fast att de aldrig tänker bära en vit mans barn, aldrig skulle kunna tänka sig att bilda familj med en vit person, o.s.v. Den här sortens separatism är inte särskilt ovanlig alls, den är fullt förståelig och om du är intresserad av den kommer du att hitta mängder av exempel bara du letar.

Ett sidospår här är att många rasifierade upplever att det ofta är värre att ha t.e.x en svart och en vit eller en asiatisk och en vit förälder än två asiatiska eller två svarta föräldrar.
T.e.x upplever kvinnor som har ett asiatiskt utseende men en vit pappa ofta en speciell sorts problematik på grund av samhällets sexualiserade rasism mot asiatiska kvinnor. I all välvilja tolkar ofta välmenande människor som tror att de är antirasister pappan och dottern som en torsk och en prostituerad eller som en vit man med en postorderfru då de visar
sig tillsammans i det offentliga rummet.

I övrigt är det ju en ganska etablerad uppfattning inom feminismen att kvinnoförtrycket skiljer sig från alla andra förtryck i och med att kvinnor betydligt oftare älskar och lever med sina förtryckare än vad andra förtryckta grupper gör.

Det är också ofta betydligt lättare för andra förtryckta grupper, t.e.x rasifierade att välja bort just den typen av nära relationer med den grupp som förtrycker dem.

Därför finns det goda skäl att anta att det finns betydligt fler kvinnor som hatar män , men som har söner än vad det finns rasifierade som hatar vita, men som har vita barn. Här kan jag också tillägga att eftersom ”mörka” gener oftast dominerar över ”vita” är det ganska ovanligt att ett barn som alltid passerar som vitt har en rasifierad och en vit biologisk förälder, och det är ännu mer ovanligt att ett barn som passerar som vitt har två rasifierade föräldrar, även om det självklart förekommer.

Jag håller absolut med dig helt och hållet om att varken kvinnors /feministers hat mot män eller rasifierades hat mot vita är något stort samhällsproblem.
Men det spelar absolut ingen roll för MIN personliga ambivalens inför att skaffa fler barn.
Jag blir liksom inte mindre orolig för att inte kunna skydda och stärka en son eller för att genom mitt periodiska manshat ofrivilligt nära en blivande kvinnohatare vid min barm enbart för att kvinnors / feministers hat mot män inte är ett samhällsproblem.

Du är också mor har jag förstått av dina inlägg. Du måste väl själv åtminstone någon gång ha oroat dig över saker som inte omedelbart går att koppla till samhällsproblem när det gäller din dotter /dina döttrar?

Det tror jag nämligen att alla föräldrar har gjort någon gång.

”Självklart finns det inga vetenskapliga undersökningar, åtminstone inte som jag har hört talas om som visar hur många av de rasifierade som hatar vita som skulle kunna tänka sig att skaffa barn med en vit person. Det säger väl nästan sig självt.”

Att det är självklart att det inte finns några såna undersökningar håller jag inte med om med tanke på alla märkliga saker folk undersöker. Däremot är jag ytterst tveksam till att resultatet skulle bli det du tror. Det skulle möjligtvis kunna vara en trolig förklaring om det var ovanligt att rasifierade skaffar barn med vita. Men det är tvärtom ganska vanligt. Inte lika vanligt som att rasifierade skaffar barn med rasifierade och vita med vita, men inte ovanligt på något sätt.

Det är ditt antagande att rasifierade skulle vara mindre självdestruktiva eller påverkade av strukturer än resten av befolkningen som inte verkar troligt. Särskilt kvinnor i de fattigare delarna av världen får fördelar, främst ekonomiska, av att ha en vit man och jag kan tänka mig att somliga av dessa kvinnor hatar både sin vita man och de orättvisor som gör dem tvungna att göra detta val. Vita män som köper sig en rasifierad postorderfru eller åker till lämpligt land och hämtar hem en är ju tyvärr inte helt ovanligt. Och att det blir barn i dessa äktenskap är ju inte heller ovanligt.

Vilket du kommer in på här:

”T.e.x upplever kvinnor som har ett asiatiskt utseende men en vit pappa ofta en speciell sorts problematik på grund av samhällets sexualiserade rasism mot asiatiska kvinnor. I all välvilja tolkar ofta välmenande människor som tror att de är antirasister pappan och dottern som en torsk och en prostituerad eller som en vit man med en postorderfru då de visar sig tillsammans i det offentliga rummet.”

Det motsäger ju inte det faktum att vita män utnyttjar sin position på detta sätt och att kvinnorna de utnyttjar hamnar i en väldigt utsatt position. Att vita tror att alla unga rasifierade kvinnor de ser tillsammans med en äldre vit man är i just den situationen är en annan problematik, visserligen med samma rasism som grund, men den tar inte bort den första problematiken eller gör den mindre sann och relevant.

”Men du behöver inte leta länge för att hitta bloggar och texter där rasifierade som hatar vita (med all rätt) slår fast att de aldrig tänker bära en vit mans barn, aldrig skulle kunna tänka sig att bilda familj med en vit person, o.s.v. Den här sortens separatism är inte särskilt ovanlig alls, den är fullt förståelig och om du är intresserad av den kommer du att hitta mängder av exempel bara du letar.”

Detsamma med kvinnor som hatar män skulle jag kunna säga till dig. Leta så kommer du hitta mängder med exempel på kvinnor som inte vill skaffa barn alls pga att de är livrädda för att hamna i den typiska kvinnofälla kvinnor kan hamna i när de skaffar barn. Nu verkar det iofs inte som att majoriteten av dessa kvinnor gör sina val pga de hatar män utan pga strukturerna som gör det så ofördelaktigt för kvinnor att skaffa barn i ett heterosexuellt förhållande. Och detta bekräftas av statistiken som visar att ju större valfrihet kvinnor har, desto färre barn skaffar de. Hur man än vrider och vänder på detta är kvinnorna förlorarna och det är DET jag försökt komma fram till i alla kommentarer jag skrivit. Manshatet är inget samhällsproblem, men det är synen på kvinnor och de skadas på riktigt i sitt vardagliga liv.

”Du är också mor har jag förstått av dina inlägg. Du måste väl själv åtminstone någon gång ha oroat dig över saker som inte omedelbart går att koppla till samhällsproblem när det gäller din dotter /dina döttrar?”

Självklart, men jag har inte hävdat att den oron inte skulle vara värd att ta på allvar eller försökt förminska den. Jag har öht inte diskuterat din oro för hur du skulle bli som mamma till en son. Den oron är din och du har rätt att ha den. Om du läser om mina kommentarer ser du att jag tvärtom försökt diskutera detta på ett övergripande samhällsplan.

WDF: Jag gav dig ett konkret exempel på hur hardebatten mot män nu börjar att diskriminerar dem på arbetsmarknaden.

Och nej rent fysiskt så tro jag inte att manhatare skulle slå på dem etc. Men att gå runt och känna sig hatad så fort en sätter foten utanför dörren är nog så slitande och torterande. Få blickar slängda efter sig och små pikar i förbifarten.

Att så fort ett ämne tas upp till debatt så vet du på förhand att pga det du är född till så ställs du fram som syndabocken på stupstocken till allas beskådan. När du sitter i ditt trygga hem och slå på TVn och lyssa på vilken hemsk person du är. Dag ut och dag in. När du som man inte vågar gå fram och hjälpa en flicka i nöd för att då riskera att ses som en pedofil. På samma vis som en svart person tidigare i USA aldrig skulles stanna och hjälpa en vit för att då riskera att ses på som en tjuv.

Ser ni inte vart debatten är på väg att ta oss? Aldirg förr har debatten gått ut mer på att döma en person för dess yttre attributen än nu. Aldrig har debatten gått mer ut på att dela in oss i olika grupper. Och detta kommer från grupper som säger sig stå för att vi alla är lika mycket värda, men det ända de gör att befästa att just pga hudfärg, kön etc så är vi olika. Debatten går åt hållet att pga din hudfärg eller kön så är du redan från början e god eller ond person.

Menar du på att detta inte påverkar ALLAS vår vardag? Detta ”goda” hat.

Det jag jämförde från början var ju egentligeninte rasifierade som bildar familj med vita eller rasifierade som hatar vita och bildar familj med en vit person i sig utan rasifierade som hatar vita men bildar familj med en vit person och får VITA barn med en vit person vs feminister som hatar män och får söner.

Och ja, jag är övertygad om att det förra är mycket ovanligare, om inte annat så på grund av rent biologiska skäl eftersom det som sagt inte är särskilt vanligt att en rasifierad och en vit får barn som passerar som helvita i alla sammanhang.

Oavsett om man hatar män eller inte är däremot chansen att som gravid föda en pojke 50 procent. Väldigt många av de som vill få reda på könet i förväg har inte möjlighet att få veta förrän vid rutinultraljudet i vecka 18 eller 19. Hur mycket man än hatar män så är en abort när halva graviditeten gått inte något man bara gör i en handvändning, en så sen abort är i det närmaste en förlossning både fysiskt och psykiskt och går inte på något sätt att jämföra med en ”vanlig” abort i t.e.x vecka 5, där du tar några tabletter och blöder nån vecka.

Det är precis som du säger inte särskilt ovanligt alls med äktenskap och familjebildning mellan rasifierade och vita. Men långt ifrån alla rasifierade hatar vita (även om de har alla skäl i världen att göra det) .

En sak som är viktig att komma ihåg i den här diskussionen är ju också att det finns väldigt många undergrupper inom begreppet rasifierade och många av dem har eller upplever sig ha starkare skäl att hata någon annan grupp mer än just ”vita”. Vita ses inte alls som huvudförtryckaren och den man anser sig ha störst skäl att hata hos alla rasifierade. Ett av många exempel är assyrier / syrianer. På grund av folkmordet för 100 år sedan och andra historiska händelser är hatet mot muslimer betydligt starkare än hatet mot vita i den här gruppen. Med det säger jag absolut inte att alla syrianer / assyrier hatar muslimer, jag
pratar strukturellt. För rätt många syrianer /assyrier i Sverige, särskilt i andra generationen är det ganska odramatiskt att gifta sig och bilda familj med en vit person, iallafall om den vita formellt är kristen, medan det på grund av vad som tidigare utspelat sig mellan gruppen muslimer och gruppen assyrier/syrianer ses som helt uteslutet att gifta sig och bilda familj med en muslim.

Det är säkert vanligt att rasifierade världen över som hatar vita inte ser någon annan utväg än att gifta sig med en vit för att t.e.x komma bort från fattigdom och få ett drägligt liv. Men samma fenomen finns säkert , iallafall globalt när det gäller kvinnor som hatar män. Och utöver det är ju tvångsäktenskap vanligt på väldigt många platser.

Det är klart att regelrätt fruimport och mäns rasistiska sexköp är reella och existerande problem och lika klart är det att det i allra högsta grad är symptom på att vi lever i ett rasistiskt patriarkalt samhälle. Problemet är förstås inte att människor reagerar på företeelserna i fråga, problemet är att välmenande människor (oftast omedvetet och ofrivilligt )beter sig på ett avskyvärt rasistiskt sätt när de automatiskt kodar kombinationen vit man och ung kvinna med asiatiskt utseende som fruimport eller sexköp.

Delvis är det samma problematik som när välmenande människor tar för givet att alla muslimska kvinnor som bär slöja i Sverige är tvingade att göra det.

Att kvinnohatande män får döttrar som påverkas negativt av deras kvinnohat är ett stort och reellt samhällsproblem ja. Men det pratas det redan massor om i feministiska kretsar. Jag vet inte hur många texter jag läst om svensk hederskultur, ”nu ska pappa ladda bössan” o.s.v på feministiska forum, bloggar o.s.v.

Att jag och flera andra vill prata om hur det är att som feministisk manshatande kvinna få söner betyder INTE att man anser att manshat är ett strukturellt samhällsproblem på samma sätt som kvinnohat eller att man är så dum att man tror att det skulle existera lika många manshatande mammor till söner som kvinnohatande pappor till döttrar.

Det handlar åtminstone i mitt fall helt enkelt om ett behov att prata om saken, utbyta erfarenheter, strategier , försöka bilda sig en uppfattning om huruvida det ens skulle vara möjligt att som manshatande feminist vara en bra förälder till en son och isåfall hur.

Diskussioner och texter om kvinnohatande pappor som får döttrar är viktiga och behövs av tusen olika anledningar, men jag har ingen som helst nytta av dem när jag frågar mig själv och andra om hur det är att som manshatande kvinnlig feminist bli förälder till söner. DET är orsaken till att jag pratar om manshatande feminister som får söner och inte om kvinnohatande män som får döttrar.

Något jag funderat på länge är hur en person manshat påverkar hens relation till män som individer? Hur orkar du leva med en man och en son när du känner att du hatar män?

OBS, inget moraliserande utan bara något jag är uppriktigt nyfiken på efter att lyssnat på Glädjeflickorna avsnitt Hoes before bros. Om någon annan känner samma som LD uttrycker och ändå valt att leva med män får ni gärna förklara också.

ja träffa en (tjej) som inte tyckte, om det mot all förmodan skulle bli så, det var värt risken med total makt rokad, om qvin skulle göra samasama mot män

jag tänkte hurmf – risken är liten, men om valet står mellan att män tar och kvinnor blir tagna eller att kvinnor tar och män blir tagna; äre inte dags och rättvist att byta roll då? jag har hört, det finns massa tjejer som vill ta och dessutom omväxling förnöjer! 😉

om valet står mellan att män tar och kvinnor blir tagna, eller att kvinnor tar och män blir tagna, så är det abslut rättvist, efter runt 10 000 år, att rollerna förbyts och att kvinnorna tar, samt får, allt.

ett system som sedan bör befästas, förankras, samt fördjupas under nästkommande 10 000 år.

”Det finns ingen feminism i att hålla män högre. Det finns ingen feminism i att prioritera mäns känslor och rättigheter före kvinnors.
Feminism = kvinnokamp. Inte människokamp. Inte manskamp.”

Det är väldigt bra uttryckt detta, inte bara bra utan även extremt sant om vad feminism bör handla om, den handlar om kvinnokampen och inget mer, den handlar inte om manskamp eller en allmän människokamp utan den handlar kort och gott om kvinnornas kamp, vilket innebär att inte sätta männen högre, att absolut inte prioritera mäns känslor eller rättigheter före kvinnors, utan det handlar alltid om kvinnokampen.

Vi män som väljer att låtas ingå i denna kamp bör inse samt förstå, vilja samt önska, att kämpa för kvinnokampen – det är precis som Lady skriver, alla män förtrycker, ALLA, varför mannens makt måste obefintliggöras, hans förmåga att förtrycka måste destrueras totalt, all makt måste centreras till kvinnan om man vill frigöra henne som entitet, all makt, allt beslutande, allting – mannen måste avskalas all makt, gällande allt, för varje uns av makt han besitter kommer inebära att han nyttjar den till att förtrycka, inte minst kvinnor.

Framtiden bör tillhöra kvinnan, i en matriarki bör vi leva, där full politisk, juridisk samt ekonomisk makt totalt besitts utav kvinnan, vi män skall styras utav Er.

Kvinnokampen är inte över förrän kvinnan fått allt hon vill, samt fortsätter få allt hon vill, alltid.

nej men din blogg handlar om att ge kvinnor sexuell njutning, blir ju lite märkligt med din kommentar då, känns inte som att just jämställdhet är ditt främsta mål.

Det är väl egentligen bara på denna punkt jag inte håller med dig. Det känns så olustigt att gå omkring och hata sig själv. Jag begriper att det finns patriarkala strukturer som drabbar kvinnor, men långt ifrån alla män vill ju behålla dessa värdelösa strukturer.

Vad man försöker säga är väl att man avskyr patriarkatet samt alla män som förtrycker och hatar kvinnor(?) Inte att man avskyr ALLA män, eller? Fast nu buntas ju alla män ihop till en enda destruktiv enhet när det egentligen ”bara” är en del som förtrycker kvinnor.

Hur kan alla män hata och förtrycka kvinnor? ☹

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *