Kategorier
Feminism för Dummies / FAQ

Men hur kan man som feminist tjäna mindre pengar än sin man?

Ett favoritargument mina motståndare har är min mans inkomst. Han tjänar mycket och han tjänar framförallt mer än mig och som en normkritisk feminist, hur kan detta gå ihop undrar de? De använder gärna detta som ett verktyg att ogiltigförklara mig och mina åsikter. Men det är inget annat än ohederligt. Vad vill de att […]

Ett favoritargument mina motståndare har är min mans inkomst. Han tjänar mycket och han tjänar framförallt mer än mig och som en normkritisk feminist, hur kan detta gå ihop undrar de? De använder gärna detta som ett verktyg att ogiltigförklara mig och mina åsikter. Men det är inget annat än ohederligt.

Vad vill de att jag ska svara på det liksom? Vad tycker de jag ska göra? Ta ett annat jobb? Skilja mig från min man för att han tjänar mer pengar? Skämmas? Ge bort mellanskillnaden mellan hans och min inkomst till bättre behövande? Be honom byta jobb? Sluta bry mig om löneskillnader och destruktiva könsnormer för att jag lever med dem? Uppfinna en tidsmaskin och göra om allt från början med facit i hand?

Teorier?

Ibland tänker jag att enda sättet för mig att göra jämställdhet på är att skilja mig. Skilja mig och vara ensamstående låginkomsttagare och VISA mina barn (och kritiker) att kvinnor klarar sig själv och att jag inte behöver nån jävla man för att överleva. Fatta vad häftigt egentligen. Vilka powerkvinnor de är de där morsorna som biter ihop och bara får saker gjorda.

Så jag tänker att jag ska skilja mig och bli respekterad. Skilja mig och bli trovärdig. Skilja mig och vara feministisk på det riktiga sättet istället för nån pinsam jävla wannabe.

Men sen tänker jag att det inte finns några hinder att motarbeta och ifrågasätta normer och strukturer även när man lever mitt ibland dem. Visst borde jag kanske vara den där goda förebilden som stoppar the money where the mouth is och gör feminism hela vägen istället för att bara snacka om den (nåja mer än så gör jag, dessutom ska man inte nedvärdera the power of just snack) men det är inte jag som privatperson som ensam ska bära hela den bördan och ansvaret för jämställdheten. Min privata livssituation kommer inte förändra någonting egentligen, det kräver mer insatser än så.

Politik, lagar, resurser – det är där ansvaret ligger och det är därifrån förändringarna måste ske.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

39 svar på ”Men hur kan man som feminist tjäna mindre pengar än sin man?”

Det är ett konstigt ”mot”argument mot en feminist. Jag e oxo feminist o lever med en man med de fördelar samhället bjuder honom ”emot” min feministiska övertygelse. Men inte faan e jag mindra kär i honom för det! Det är ungefär som att en rasifierad ska sluta kämpa mot rasism för att den är rasifierad i ett vithetsnormsamhälle!? Det säger bara emot sig självt. Kanske just för att vi lever med orättvisan ända in i våra innersta cirklar, medvetna eller ej, som vi vill fixa det bättre..?

Eller så kan en se det som att din (och mångas!) Livssituation är ett direkt resultat av patriarkalet. Vi är ett resultat av uppväxt och liv där vi blivit förminskade till KVINNOR som ska behaga och vårda. Jag är också hemma. Min man jobbar (men får dock flest f-dagar. YES än större kvinnofälla! Leva på sin man, obetalt vara hemma och bara vänta på att inte få någon pension sen.)

Men jag offrar inte mina barn för kampen för ett jämlikt samhälle. Jag tycker alla människor har samma rätt, skyldighet, värde. Men vi har pririterat TID TILLSAMMANS och detta är enda (?) sättet vi får det att funka. Att kämpa för ändrade premisser i SAMHÄLLET innebär inte att en ska offra sina egna relationer/drömmar/barn.

Nån måtta får det vara!

http://Www.sweet365.wordpress.com

Snälla använd inte uttrycket ”offra mina barn” när du menar ”låta barnen gå på förskola”. Många hemmaföräldrar gör det och jag kan lova att det är fruktansvärt triggande för den som faktiskt är tvungen att arbeta för sin försörjning. Att inte kunna ”välja” att vara så mycket med barnen som man egentligen vill, och samtidigt hela tiden få höra att andra tycker att det man gör är att ”offra” barnen är väldigt pressande för många.

Förlåt, menade inte alls så. Men att göra något som vi inte behöver mot vår vilja – som att vara ifrån barnen mer än vi behöver ”bara för att” vara mer jämställda. Jag tänker inte lämna på förskola heltid för att många behöver det. Eller jobba heltid för att min man behöver det. En kan vara jämställd på andra sätt i själva familjen. Att all investering i familjen värderas lika? Tiden med barnen/hemarbetet är lika värt som förvärvsarbete i meningen får vårt liv att fungera som vi vill.

Men det är märkligt att det ALLTID är mamman som ska sluta jobba, vara hemma med barnen och inte få ihop en egen pension tycker jag. Kan aldrig pappan göra det istället? Jag kommer aldrig stanna hemma med barnen med en arbetande man just för att jag är kvinna, det tar emot,dessutom ser jag inte problematiken i förskolor som alla verkar hata så mycket, barnen älskar att vara där då ska dom få vara det istället för att ha tråkigt hemma.

Jag tycker att kampen för jämställdhet i högsta grad ska uppmuntra männen att jobba mindre o vara hemma mer. Jag har stora problem med det rådande systemet o tycker att det är orimligt att kvinnor ska bli mer karriärsdrivna samt vara hemma mindre.

Det är väl inte särskilt märkligt när samhället ser ut som det gör. Jag har i hela mitt liv uppmuntras till omvårdnad och relationer medan man man uppfostrats i att vara stark, driven, ta för sej (materiellt och professionellt). Jag säger inte att ALLA kvinnor vs män är såhär, men strukturerna har och ser ut så och i vår familj är det så. Jag håller med LD – jag tycker inte att jag vill ta hand om barn och vårt gemensamma är problemet, utan att min man (och många andra män) INTE vill.

Och varför skulle mina barn ha tråkigt hemma?!

På nåt vis skryter ju alla bloggare lite hela tiden har jag märkt(även jag själv) och feministiska bloggare framhäver ofta det de själva lyckats med: ”kolla, jag har en feministisk man”, ”kolla, vi delar lika på allt hushållsarbete”, ”kolla, jag rakar inte benen”, ”kolla, mina barn växer inte upp enligt könsnormer” eller tom. ”kolla, vi är inte heteronormativa”. Jag läser nog hellre om när det inte går så bra (enklare för mig att relatera till). Därför tycker jag att skilsmässobloggar är så himla bra. Då är det slut på allt det där skrytet och det blir i bästa fall brutalt ärligt istället.
Ville absolut inte säga att du ska skilja dig. Och det är ju faktiskt helt befängt att du ska behöva försvara dig för en struktur du vill belysa.

Hjälp, jag ville få fram för mycket på en gång. För det första tror jag att det finns en idé om hur en ”god feminist” bör vara och större bloggare känner säkert en press att inte bara informera utan också leva som de lär. Alltså inte vara beroende av en man tex. utan då hellre fattig och frånskild. Lägg till det att just när det kommer till det otroligt viktiga ämnet relationer är de större bloggarna väldigt opersonliga. När de skriver konkret (alltså inte i antydnignar) om sin partner (och som läsare är jag ju alltid nyfiken på detaljer) skriver de därför mest om det som de tycker funkar bra. Då kan det vara väldigt befriande att läsa om allt det jobbiga och geggiga som inte funkade.
Jag tycker ju tex. att frågan är jätteintressant vad det konkret betyder för er att Oskar tjänar så mycket mer? Hur påverkar det maktbalansen? Men jag förstår ju absolut att du inte tar upp det i detalj.
Sen tycker jag nog att en del bloggare är dåliga på att ta upp områden där just de själva har mer att lära. Gäller dock absolut inte dig!

att oskar tjänar mkt är inget problem alls. tvärtom. Att jag tjänar lite är ett större problem. Min självständighet påverkas ju inte av hans lön, däremot av min egen. Om du förstår hur jag menar.

Håller med dig, få skriver om det verkliga och riktiga livet och gör någon det då är det de som skriver om typ ”Jag är ensam med 3 barn och är 16 år och har inget jobb men jag lyckas ändå”.
Nu läser inte jag så extremt många så jag kan inte vara så objektiv i frågan utan pratar om min erfarenhet. Just därför läser jag typ endast denna blogg numera som är en blogg som faktiskt ger mig något mer (och är lärorik) än de övriga som mest ger mig känslan av att alla andra är så himla duktiga, snygga, perfekta, intellektuella, kulturella och politiskt korrekta.
Den känsla får man ju iof utifrån många av kommentarerna här i bloggen. Man märker hur hårt många jobbar på att framstå som extremt intellektuella, korrekta och svänger sig men svåra och fina ord. Vissa ord eller begrepp som gemene hen inte ens förstår innebörden av, men sen så är väl inte gemene hen man vänder sig till i denna typ av blogg heller.
Ja, ja, nu blev det lite off topic, sorry för det.
Hur som helst så älskar jag LDs blogg och är den enda jag faktiskt följer.

Haha, det är en ju en så pantad fråga där i rubriken! Hade inte patriarkalt förtryck funnits hade man inte behövt vara feminist från början, men nu sitter vi där och därför tjänar män mer än kvinnor överlag och således i många enskilda fall.

Det kan fan inte vara den enskilda kvinnans ansvar att lajva ett perfekt jämställt förhållande oberoende av omvärlden för att kunna räknas som feminist, eller för den delen att skilja sig för att vara hängiven saken. Idioti.

Så de menar att man inte får vara gift med någon som tjänar mer än en själv? Om du har en inkomst som du skulle kunna försörja dig och barnen med om du var ensamstående – ja, då visar du ju dina barn att du klarar dig själv och inte är beroende av din man? Man blir väl inte mer jämställd för att man skiljer sig?

Det är väl skillnad om ni hade haft samma jobb och han tjänade mer för samma jobb? Det hade varit ett problem och något som kanske skulle kunna göra att din kamp för feminismen ifrågasätts om du bara accepterade det (men det tror jag inte att du hade gjort).
Man kan ju inte argumentera mot dig då ni har olika jobb med olika löner. Olika typer av jobb ger olika lön i dagens samhälle – oavsett kön. Så om dy inte bryr dig ifall din man tjänar mer så är det okej och inget man kan klaga på.

Men att alla ska få samma lön för samma jobb oavsett kön och bakgrund borde såklart vara en självklarhet och är något vi borde uppmärksamma och kämpa för. Det betyder dock inte att vi måste skilja oss 🙂

Jag skulle också väldigt gärna vilja veta hur en ”skaffar” en högre lön. Ingen kan ju få högre lön än vad arbetsgivaren är villig att betala en. Samma sak med att ”skaffa välbetalt jobb”. Vadå ”skaffa”? Jobb, särskilt välbetalda sådana, växer knappast på träd i vår nuvarande konjunktur. Du kan inte ”skaffa dig ett jobb” om du inte hittar någon som vill anställa dig. Kort sagt, det är arbetsgivaren som sitter på all makt i dessa frågor, inte arbetstagaren. Men folk som kastar sig med uttryck som ”skaffa dig (nytt/bättre betalt) jobb” får det att låta som att det är tvärtom.

Dummaste jag hört på länge att folk verkligen använder sig av sådana argument som ens mans lön! Hur hjälper det någon att man skiljer sig, får dubbelt så mycket att göra, med mer än mindre än hälften av den inkomst man hade tillsammans med sin man? Är man mer feminist för det? Ska man behålla sin man och sin relation inte för att man trivs med honom, men för att han till ens stora lättnad tjänar mindre än en själv? Har man äntligen vunnit när ens eget konto är fetare än hans? Nej. Nej på alla frågor.

Dummaste argumentet jag hört riktat mot en person som sagt. Men återigen – alla dessa pappskallar som pekar finger åt till exempel LD istället för att peka finger åt politiker och samhället och gud uppe i himmelen som låter det vara så ojämställt med lönerna.

Förresten, oavsett kön är det väl inte säkert att en människa kan leva upp till de krav som ställs på en arbetstagare med bra lön. Man kan ju pga bakgrund, utbildning, sjukdom, funktionshinder, psykiska åkommor eller annat kanske möta en hel del hinder på arbetsmarknaden. Ja, då är det väl toppen att skaffa barn med någon som inte haft det lika motigt, så barnen får lite bättre förutsättningar. Eller så förbättrar man villkoren för de utsatta grupperna, det är ju en idé… hmmmm.. ähmen neh, vad jobbigt. Vi lägger det på feminister som tjänar dåligt!

Min man tjänar bra och jag är arbetslös så det har varit självklart för oss att jag tagit den största delen av föräldraledigheten. Detta har dock resulterat i att folk inte tycker att jag har rätt att förespråka individualiserad föräldraförsäkring. Suck.

Får också höra kommentarer ofta, om hur bra vi har det ”tack vare min man”, inte av vänner, men av kollegor t ex. Vi har pratat hemma om att ”vända på steken”, men följden skulle antagligen bli att vi skulle jobba med saker vi inte brinner för, är det en ultimat lösning?

För mig som inbiten feminist känns din livssituation som ännu ett argument för feminismen. För hur svårt det är att komma ur dessa normer. Jag ser par efter par runt mig, högutbildade båda två, som trillar i samma fälla. De får barn, kvinnan går ner i arbetstid, riktar in sig mot ett jobb som går att kombinera med barnen. Mannen förverkligar sin ambitionre, kanske jobbar utomlands, gör karriär, eller går upp i sin livsdröm om att bli självförsörjande på en gård långt ute på landet. Sakta men säkert blir barnen och hemmet mer och mer kvinnans ansvar, för att hon helt enkelt inte är beredd att offra lika mycket, eller känner ett större ansvar. Jag vet inte.

Men jag blir så jävla trött. Och jag är själv i samma sits. Hur fan hamnade jag här? Jag tjänar faktiskt mer än min man, ändå är det han som jobbar mest. Hans jobb som går först när barnen är sjuka, för han har ett jobb där man inte kan vabba.

Slutsatsen blir väl att det alltid går att hitta ”fel” som gör att man diskvalificeras som feminist, eller kvinna. Men vi är alla en produkt av vårt samhälle. Och det är rätt smärtsamt att se att man inte slipper undan trots att man tycker att man borde veta bättre.

NEJ FÖR TUSAN! 🙂 Det är ju så skönt att se någon våga ifrågasätta något som man faktiskt kanske trivs med. Utgår alltså ifrån att du gillar er vardag, din man och er ekonomi obereonde vem som drar in vad.

Jag lever otroligt ojämnställt på tusen plan men har inga problem med att se problemen med det samtidigt som jag njuter av det men kan störas på det och känna mig låst och i beroende situation av och till osv.

Det ger mig också lugnet att man inte behöver vara perfekt på alla plan, men man behöver inte blunda för problemen eller skuldbelägga sig själv.

FET KRAM till dig och bajs på alla trögisar

Konstigt argument, som om du skulle kunna styra över din mans lön? Jag tycker inte att man behöver skilja sig, varför skulle man. Finns många saker man kan göra som att dela på föräldraledigheten rakt av, dela på hushållssysslor, ha lika mycket att säga till om, respektera varandra m.m.

@Bee: Hade vi varit tvungna att ”dela föräldraledigheten rakt av” hade jag fortfarande slitit hund för inga pengar på långvården istället för att ha ett fast och välbetalt arbete som inte ger mig arbetsskador. Att ta för givet att alla människor oavsett kön ska vara lämpliga/vilja vara hemma med spädbarn är exakt lika korkat som att förutsätta att bara alla kvinnor ska vara hemma. Om jag fick en krona för varje äldre kvinna jag mött som kommit fram och berättat hur gärna de hade sluppit vara hemma med spädbarnen och arbetat istället och låtit den mer spädbarnsintresserade mannen ta det lasset hade jag varit rik nu.

Ok. Det var en bra input. Det blir väldigt skevt när feminister och vänstern vill få igenom en sådan föräldraförsäkring ju, det skulle inte fungera i verkligheten. Tack för ditt svar.

@ Tack för ditt svar Bee, kan jag få någon att se utanför sin egen grupp var den inte förgäves 🙂
Precis som du säger är det väldigt skevt av Fi och Vänstern/MP att driva på tvångskvotering av föräldraförsäkringen. Oförmågan att se att inte alla föräldrar sitter i samma priviligerade sits är för mig svårförståelig. Alla föräldrar har inte samma förutsättningar. Att strypa valfriheten i föräldraförsäkringen drabbar bara de som har en tuff vardag redan nu ännu hårdare medans min lärargranne efter ett långt sommarlov kan ta ytterligare en ledig vecka mitt i terminsstarten med hjälp av FP och kvittera ut en fet jämnställdhetsbonus från staten för att han och sambon tagit ut exakt lika många dagar…

Det är verkligen ett skruvat argument att använda MOT feminism och feminister. Att det ser ut så här för många är ju ett klart och tydligt bevis på just varför feminism behövs!

Det är väl en av anledningarna till VARFÖR du jobbar emot strukturer och könsnormer, för att du lever mitt i en av de saker som skiljer oss kvinnor ifrån männen?
Förstår inte varför man måste vara värsta superwoman bara för att man vill stå för nånting eller ändra på nåt i samhället?

Såna där argument är bara idiotiskt. Har de inget bättre att komma med?

Så här tänker jag. Höga löner, karriär, arbete och status är oxå normer som följer med patriarkatet. Den som tjänar mest är bäst, har högst status och har vunnit. Även de normerna går att vara kritiskt mot. I vårt samhälle, bör det fortfarande verkligen vara tillväxt, högre lön och mer prylar som är status? Borde vi inte istället kunna se att det finns andra värden i livet än att hämta hem den största lönen? Du kanske inte tjänar mer än din an, men i mina ögon bidrar du nått enormt till samhällets utveckling och förbättring, något som är beydligt mycket mer värt och har mer status i mina ögon. Patriarkatet och kapitalismen är bara olika sidor av samma mynt, de springer varandras ärenden och inbillar oss att vi ska leva efter de osunda normer de ställer upp! Var stolt över det du ger till dina medmänniskor, det är bra mycket mer värt än en fet lönecheck universellt sett.

Sen kan en ju tycka att din gärning borde belönas, men det är den patriarkala och kapitalistiska normen som talar, att belöning bara kan ske med pengar och status…

Jag vill INTE ha tillbaka att kvinnor är så goda att de arbetar ideellt och därmed kan vi ge dem kassa löner, men jag tycker att vi alla borde fundera på vad vi egentligen vill få ut av livet och vad som egentligen, i längden, ger mig störst glädje. Att håva in en viss summa pengar varje månad som jag kan omsätta i prylar jag egentligen inte behöver, eller känslan att jag är med och förändrar världen? Jag vet vad jag vill välja!

Att du måste skilja dig för att komma ur denna situation är ett straw man-argument.

Den här diskussionen angående dig och din mans inkomst har pågått i flera år nu. Du har haft lång tid på dig att hitta ett jobb som inte gör dig beroende av din mans inkomst, men du tycks ointresserad av det. Du väljer det som är bekvämast för dig. Jag vill verkligen betona att det inte är något fel på detta i mina ögon, men när man är någon som du som ofta har åsikter om andra människor, och samtidigt inte gör ett skvatt för att förändra sitt eget oberoende så faller mycket av din kritik platt. Du lever ett väldigt privilegierat liv, så om inte du kan göra dig oberoende av din makes inkomst, hur kan någon annan göra det? Du har alla verktyg i världen. Kom igen för fan.

”Vad vill de att jag ska svara på det liksom? Vad tycker de jag ska göra? Ta ett annat jobb?”

JA!

Men VARFÖR ska jag ta ett annat jobb? Jag VILL jobba på det här sättet. jag VILL ha mer tid för barnen. Jag VILL jobba flexibelt och styra över min egen tid. Jag tycker om det jag gör. Tidigare vantrivdes jag. Jag får lika mycket pengar NU som jag fick när jag jobbade som barnskötare.

Vi lever i ett patriarkalt kapitalistsamhälle där mannen är norm och kvinnor pressas att ta efter. Jag vill INTE behöva bli som mannen för att öka min trobvärdighet som feminist. Jag tror inte alls på det. Jag tror inte överhuvudtaget på enskilda individers ansvar. Jag tror på politiska förändringar som möjliggör för människor att göra mer jämställda val, oavsett kön. Så kritiken mot mig är oärlig eftersom att den utgår från att jag förespråkar att alla kvinnor själva ansvarar för sin självständighet vilket jag INTE gör.

Svara

Om det var tvärtom så skulle du förmodligen få höra kommentarer som ”lätt för dig att säga – du som redan tjänar mer än din man” eller nån annan skit om att du inte vet vad du pratar om just för att du tjänar mer.

Man kan aldrig vinna

Om det vore så att du tjänade mer än din man så skulle samma personer i stället säga ”vadå feminism, duuu har ju det braaa, hycklare där!”

Det finns inget ”rätt” feminister eller kvinnor i allmänhet kan göra i de människornas ögon, bara en massa ”fel”.

Erkänner att jag är avundsjuk på dig. Du har det livet jag velat ha, en man som älskar dig, två barn, ett hus med trädgård, tillräckligt med pengar för att klara dig bra. Själv är jag ensamstående förälder till ett barn med funktionshinder och bor i en liten tvåa och har ett dåligt betalt jobb samtidigt som jag betalar tillbaka CSN och kämpar med min egna kroniska sjukdom ( Crohns) Men jag unnar dig det du har. Du har genom din blogg hjälpt mig genom många svåra tider och det tackar jag dig för. Jag tycker inte du ska skiljas! Du förtjänar att må bra, glöm inte det. Det är inte ditt fel att andra har det sämre. Jag behöver inte ditt lidande för att må bättre. Tvärtom är jag glad övar att en av mina systrar har det så bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *